Cykelrekord, typ

När jag skrev mitt inlägg om min strulande pulsklocka, var det egentligen inte det jag skulle skriva om från början. Jag skulle ju berätta om mitt cykelrekord. Det tar ungefär en timme för mig att cykla till eller från jobbet. Lite beroende på väder, vind, om det är första dagen jag cyklar efter en paus, eller om det är fjärde dagen i rad. Dagsform och sånt. Hur min energinivå är, hungrig, trött och så vidare. Men ungefär en timme.

cykelrekord

Jag har bytt rutt när jag cyklar till jobbet. Reparationen vid Kustö är inte ännu heller helt färdig, tunneln är fortfarande avstängd, men nu kan jag i alla fall cykla rakt. Jag behöver inte längre korsa vägen vid det tillfälliga övergångsstället, utan jag kan istället cykla via Kaarina centrum. Rutten blir ungefär 500 meter längre, men går lika fort, eftersom det finns tunnel under Skärgårdsvägen längre fram. Ingen strul med ilskna bilister och vara rädd för att bli påkörd.

Mitt nya cykelrekord är kanske inte ”officiellt”, men jag väljer att se det så. Jag cyklade det förra söndagen. Jag kollade inte så mycket på klockan när jag cyklade, men jag tyckte att jag hade bra fart. Bra tryck i benen och bra ork i uppförsbackarna. När jag var tre fyra kilometer hemifrån upptäckte jag att jag har chans på en bra tid. Trampa nu! Jag trampade på lite extra och klockan stannade på 59 minuter och 45 sekunder.

Mitt tidigare cykelrekord var på 58 minuter och 10 sekunder, men det var på den kortare rutten. Det här gången hade jag högre snittfart och därför tycker jag att det här rankas högre 🙂

 

5

Strul med Garmin

Det är inte första gången det händer mig, jag tror det har hänt kanske tre gånger tidigare. Det är lika irriterande varje gång. Jag har igen haft strul med Garmin. Själva klockan är det inget fel på, den fungerar bra fortfarande fast den är över fem år gammal.

Jag laddar den ungefär en gång i veckan. Nu senast när jag laddade klockan ville den samtidigt uppdatera, jag klickade ok, och efter det började problemen. Den hittar ingen statistik i klockan, utan visar bara det senaste jag tränat. All veckosummering, borta, månadssummering, borta. Snabbaste pass, finns inte. Längsta runda, finns inte heller. Som tur finns allt på Garmins sida, plus att jag registrerar passen på jogg.se, men det är ändå irriterande.

strul med garmin

Är det någon bug den fått? Nollställer klockan sig ibland när jag uppdaterar den? Eller är den bara för gammal? När jag läser tillbaka på mina egna inlägg, (bra med blogg!), verkar det som om det är ett återkommande problem med ungefär ett års mellanrum.

Jag behöver inte statistiken till något, men jag tycker ändå det är kul att följa med. Ibland får jag konstiga idéer om att jag ska springa 1100 kilometer innan året är slut, eller cykla 1000 på en sommar. Då är det bra med statistiken i klockan, för att enkelt följa med. För att inte på sista dagen upptäcka att jag har 15 kilometer kvar 🙂

Har någon annan haft samma problem? Eller något annat strul med Garmin? Är det bara min klocka som är för gammal?

1

Tammiluoto vingård

Jag fortsätter med att bocka av min lista över cykelplaner för sommaren. Nästa ställe att besöka var Tammiluoto vingård. Jag har varit där en gång tidigare, som gäst på bröllop, men då besökte jag bara festsalen i huvudbyggnaden. Där fanns ju hur mycket som helst att se. Tyvärr verkade jag vara den enda personen på plats, ingen personal,  hej hej och välkommen här inte. Jag irrade mest runt på gården, gräsmattan och stranden för mig själv och fotade, innan jag cyklade hem igen. Inte för att jag direkt behöver guidning, men en hälsning. Nu fick jag mest en känsla av att får jag ens vara här?

tammiluoto vingård

Hursomhelst, är Tammiluoto vingård jättefint. Det är alltså en äppelplantage med över 9000 äppelträd som tillverkar vin, cider och äppellikör av egna produkter. Där finns bastu, konferensutrymmen, ett café/bod och en stor festsal som jag då alltså besökt tidigare.

tammiluoto vingård

Jag hade planerat att köpa något att äta där och jag hade därför bara vattenflaskan och en gel med mig. Fail! Totalt blev det nästan 35 kilometer cykling, med en paus på kanske tjugo minuter när jag vandrade omkring på gården. Efter 25 kilometer cykling, kom vrålhungern och väggen emot. Att jag inte lär mig! Jag måste ha mer energi med mig, sen om jag hittar nåt kul ställe längs med vägen att äta på, kan jag spara min medhavda energi till nästa cykeltur.

tammiluoto vingård

Farten sjönk som en sten och det kändes som om jag inte kom framåt. Jag orkade inte trampa, utan jag hängde mest på styret. Så trött i benen, mjölksyra vid minsta lilla backe, inget tryck utan bara hungrig. Jag tror jag aldrig blivit så glad som när jag kom till Lielax vägskäl, för jag vet att därifrån är det bara cirka fyra kilometer hem. Det orkar jag cykla. Det är också väldigt bekant väg, eftersom jag nästan dagligen cyklar den när jag ska till jobbet.

3

När man får feeling

Jag vet att jag nyligen skrev att jag skulle cykla för konditionen och uthålligheten och springa korta, snabba pass för snabbheten, men. Ibland får jag feeling. Idag var en sådan dag. Jag hade inte planerat att springa långt, jag kände mig inte speciellt sugen på att springa överhuvudtaget. Det är oftast de passen som blir de bästa. Kanske för att jag inte har någon press. Så länge jag springer är det plus.

ibland får man feeling

Jag hade gjort en deal med mig själv att jag springer till en viss punkt, sedan kan jag vända om och springa hem igen. När jag kom till den förutbestämda punkten, visade klockan något kring strax under tre kilometer. Inte kan jag stanna nu. Jag måste i alla fall springa till tre och sedan vända om, för att landa på en jämn siffra till slut. Man kan liksom inte stanna på 5,91 kilometer. Det vet väl alla? 😉 Jag har sprungit kringelikrokar tidigare för att få ett jämnt tal.

Benen kändes pigga trots styrketräning igår, jo jag styrketränar igen, flåset var det inget fel på och allting fungerade. Det var visserligen väldigt varmt och jag svettades mycket. Jag gick ibland, främst för att kunna torka svetten ur pannan. Det kändes nästan varmare när jag gick och jag bestämde mig för att springa istället. Får man feeling så får man. Till slut hade jag sprungit över åtta kilometer. Vilket är ungefär åtta kilometer mer än jag var sugen på att springa.

Jag vill passa på att njuta av mina sista semesterdagar och njuta av vädret. Springa om jag vill, cykla när jag känner för det och gå någon kvällspromenad där emellan.

3

Bra start på augusti

Vilken bra start på augusti jag fått! Igår slappade jag i solstolen hela dagen och gjorde ingenting. Idag blev det ett riktigt bra löppass och efter det en massa fixande här hemma. Storstädning, plocka och fixa. Allt sånt där jag inte ”hinner” med när solen skiner.

bra start på augusti

Planen var att springa idag, men jag hade varken funderat på rutt eller hurudant pass. Det gör jag i och för sig sällan nu för tiden. Jag springer mest på känsla och idag var känslan bra. Pigga ben, bra flås och perfekt löparväder. Tillräckligt varmt för att kunna springa i shorts och t-shirt, men varken sol eller blåst. Skulle jag vara i bättre form, hade det varit bästa tänkbara vädret för långpass.

Jag försöker att inte tänka shoulda, coulda, woulda och istället fokusera på det som är bra. Jag är kanske inte i form för långpass, men fort kan jag springa. Mycket fortare än jag sprungit på länge. Jag tycker inte ens att jag tar i, utan benen rullar på av sig självt. Jag behöver inte kämpa för att få upp farten, utan kroppen fattar vad den ska göra. Steget känns lätt, som om jag kommer upp i steget och det finns tryck i benen. Det är inte ens så att jag tänker, nu ska jag springa fort, utan det är min nya normala fart.

Självklart blir jag trött mot slutet, men inte tokslut. Det är kanske ett vinnande koncept att cykla för konditionen och uthålligheten och sedan springa korta snabba pass. Något tycker jag ändå att har hänt med min löpning. Jag känner mig snabbare och jag är lite besviken över att jag inte har något lopp inbokat för att kunna testa formen.

Har du fått en bra start på augusti? Vad har du gjort?

2

Sammanfattning juli och planer för augusti

Jag vet inte riktigt varifrån jag har fått den uppfattningen om att jag tränat lite under juli. Min motivation har gått upp och ner, men jag har ju ändå tränat. En hel massa transportcykling till jobbet, löpning och till och med styrketräning. Det blev femtio kilometer löpning totalt, vilket kanske inte är mycket för att vara mig, men det är ändå femtio kilometer mer än många springer. Mina planer för augusti är ganska öppna, men antagligen kommer jag att fortsätta som jag gör nu. Träna det jag vill och känner för.

planer för augusti

Jag har som bekant inget lopp inplanerat och tycker för tillfället i alla fall mer om cyklingen än om löpningen. Jag tror att jag kommer att fortsätta cykla till jobbet under augusti, eller så länge som vädret tillåter det. Under augusti kommer vi att börja ha öppet till klockan åtta. Det börjar vara gränsfall ifall jag vill cykla hem då. Mörkt, kyligt plus att jag är hemma först vid halv tio. Samtidigt lockar det inte alls att börja åka buss. Jag har inte åkt buss sedan mars, jag har antingen cyklat eller haft bilen. Eller varit permitterad då…

Jag ser inte heller framemot att börja åka buss på morgonen sen när skolorna börjar. De har varit så proppfulla, att man ibland fått vara glad över att få ens ståplats. Ibland har bussen bara kört förbi hållplatser, för att det helt enkelt inte ryms fler ombord. Nu vet jag visserligen inte hur det kommer att bli, men som läget är just nu kommer skolorna att öppna som normalt i augusti. Och mitt jobbs öppethållningstider kommer att återgå till det normala i september.

Jag vet mycket är osäkert och att mina planer för augusti kan ändra snabbt. Därför vill jag inte heller spika något och göra några stora planer. Just nu känns det ändå helt okej att inte ha några planer.

3

Kupiholmen och Levo runt

Jag har semester för tillfället och planen är att bocka av mina cykelmål för sommaren. Min mage krånglar, plus att min motivation till löpning är låg just nu på grund av alla inställda lopp. Jag cyklar hellre och det fungerar dessutom bättre med tanke på magen. Ingen risk för löparmage. Idag kunde jag bocka av två mål från min lista. Kupiholmen och Levo runt.

kupiholmen

Kupiholmen är ett obekant ställe för mig, det var något jag upptäckte av en slump när jag kollade runt på Google maps över nya cykelrutter. Egentligen finns där inget att se. Det är som vilken grusväg som helst. Skog, grusväg, någon sommarstuga och hus.

Jag ville främst cykla dit för att det är vid vattnet och att jag sett att där skulle finnas en bro. Vilken fin bro sedan! Broar finns det gott om i Pargas, men den här var hur fin som helst. Den är inte stor, utan en helt vanlig bro, men omgivningen runt omkring är fin. Jag tror till och med att jag sa ”uuuuu” högt för mig själv när jag såg den 🙂

Eftersom det inte finns mycket att se på Kupiholmen, cyklade jag vidare så långt jag vågade utan att riskera att hamna på folks privata gårdar, vände om och cyklade mot nästa ställe. Levo. Bra, fin och asfalterad väg. Tills jag skulle svänga av Levovägen för att i något skede komma ut på Sydmovägen igen.

Jag fick stanna några gånger för att kolla på Google maps, jag var väldigt osäker på rutten här. Det är inte direkt en stor väg, utan snarare en smal skogsväg med högt gräs. Det kan tänkas att jag cyklade på någons gård… Ut kom jag i alla fall igen på mer bekanta vägar. Tjugo kilometer totalt och ett bra träningspass.

kupiholmen

4

Får jag köpa landsvägscykel nu?

Förra året hade jag som mål att cykla 1000 kilometer under sommaren. Eller egentligen under hela året då, men jag visste att jag inte precis skulle cykla mycket i säg november, så sommaren. Varför jag valde 1000 kilometer som mål vet jag inte, antagligen för att det var en jämn och fin siffra. Efter att jag uppnått mitt mål skulle jag få köpa en landsvägscykel. Då skulle jag vara säker på att jag faktiskt vill ha en, att jag tycker om cykling så mycket att det är värt att satsa på en cykel. Kan jag cykla 1000 kilometer på en vanlig cykel, då gillar jag cykling.

jag vill ha en landsvägscykel

Nå, sommaren kom och gick och mitt cykelmål blev den stora floppen för året träningsmässigt. Jag cyklade totalt strax över 300 kilometer. Inte ens i närheten av 1000 kilometer. Det här året har det varit en helt annan historia. Tack transportcykling till jobbet. Det bara rasslar in kilometer på cykelkontot. Jag hade inte ens ett kilometermål i år, men jag har redan cyklat över 1100 kilometer under maj, juni och juli. Får jag köpa en landsvägscykel nu?

Varifrån köper man en landsvägscykel? Jag tycker att jag hade problem med att hitta cykelkläder i butik, för att inte tala om cyklar. Visst fanns det Jopon, ”tantcyklar”, barncyklar och diverse annat. Men ifall jag vill ha en… Trek? Cervelo? Felt? Eller vad finns det ens för märken? Var köper man dem? På nätet? Och hur vet jag då om det passar? Jag vill prova. Jag har aldrig ens testat en racer. Eller köpa begagnat på Tori?

Hjälp mig! Ni är alltid så bra när det kommer till mina cykelfunderingar 🙂

 

1

Omotiverad, men kämpar på

Omotiverad, men kämpar på. Ungefär så kan min löpning sammanfattas just nu. Jag har varit omotiverad till att springa hela våren, men sedan det blev bekräftat att även Tallinn maraton är inställt, har motivationen sjunkit ännu mer. Egentligen vill jag springa, jag mår bra av att springa, det känns alltid bra efteråt. Jag vet allt det där, men ändå är det svårt att ta sig ut. Att börja. Varför ska jag springa, när jag inte har något lopp jag tränar för, när jag kanske hellre skulle cykla?

omotiverad, men kämpar på

Det är klart att jag inte måste springa, men jag vet ändå hur bra jag mår av det. Känslan efteråt är alltid bra. Jag är piggare, gladare och hög på livet. Varför tvekade jag ens att springa? Dessutom får jag inte samma känsla av endorfiner när jag cyklar eller styrketränar. Det är något speciellt med löpningen. Jag vet allt det där, men ändå. Ändå är det svårt att ta första stegen. När jag väl är ute, är det inget problem mer…

Dagens löppass var just ett sådant. Lång startsträcka, men sist och slutligen, inte så tokigt. Jag skulle springa tidigt på morgonen igen, men jag orkade inte ställa väckarklockan alltför tidigt. Halv nio fick duga. Jag hade inte ens tagit fram kläderna, utan gick och plockade på morgonen. Efter många om och men, var jag äntligen ute. Det blev att springa, det blev att gå, det blev fotopauser. Totalt sex kilometer, med två riktigt snabba kilometer.

Jag kan ju liksom springa i 5:40, jag förstår inte varför jag tvekar. Inte för att hur snabbt jag springer har något med motivationen att göra, egentligen. Men det är inte där problemet ligger. Jag skulle mer förstå mina motivationsproblem, om alla pass kändes skräp. Nu går det ändå bra.

3

Nytt mål, nya planer, eller kanske ändå inte

Jag har haft det här inlägget i mina utkast ett tag, men jag har inte publicerat det. Eller rättare sagt, jag har haft rubriken skriven och en tanke om vad inlägget ska handla om. Om ett nytt mål jag har. Innan jag ens har hunnit skriva inlägget, har mitt mål och mina planer hunnit ändra. Det här är också ett inlägg om varför jag har haft svårt att motivera mig till att springa.

Planen har ända sedan förra hösten varit att springa mitt tredje maraton i september i Tallinn. Det var ordnat med jobbet och jag var ivrig på träningen. Ivrig till att börja springa långpass, intervaller och springa mer och längre. Grunden med styrketräning var gjord förra året och nu skulle jag springa. Jag ville satsa och försöka förbättra min tid. Sedan blev allting väldigt osäkert. Lopp efter lopp ställdes in och min träningsiver störtdök.

Jag sprang mitt senaste långpass i maj, om man inte räknar med några pass på tio kilometer. Det är den nivån jag varit på, att tio kilometer är ett långpass. Sedan tog cyklingen över och jag sprang mindre och mindre. För innerst inne visste jag att det inte skulle bli något maraton. Inte i alla fall ”som normalt” Med massa andra löpare, publik, folk på stan, hejarop, party och folkfest. Kanske att loppet skulle ordnas i alla fall, men i ett mindre format. Och det är inte riktigt det jag är ute efter. Jag vill ju ha folkfest, party och en massa andra folk. Det är halva grejen. Annars kan jag lika gärna springa distansen hemma för mig själv på träning.

nytt mål

Jag började fundera på ett nytt mål och en ny plan utformades. Istället skulle jag satsa på Paavo Nurmi i Åbo i augusti. Halvmaraton. Den distansen kräver mindre träning och mindre förberedelser. Jag kan fortfarande cykla och springa halvmaraton. Jag behöver inte ge upp cyklingen och gå helhjärtat in för löpning. Halvmaraton är inte en lika skrämmande distans som maraton, utan jag är mer självsäker där. Att jag kan springa det vilken dag som helst. Klart jag är tvungen att träna i alla fall. Förstås. Men ni fattar.

nervös

Jag har inte anmält mig till något lopp, men eftersom jag sprungit Paavo Nurmi så många gånger får jag mejl därifrån. Anmäl dig nu och få en billigare startavgift. Träningstips inför, infobrev och uppdateringar. För någon vecka sedan fick jag ett nytt mejl om att loppet kommer att ordnas (som läget är just nu), men annorlunda.

Tio kilometer kommer att springas på fredag kväll och halvmaraton och maraton på lördagen. Med olika startgrupper baserad på uppskattad sluttid. So far so good. Förutom att man varken får medalj eller t-shirt. T-shirten kan jag vara utan, men ingen medalj. Inte ens efteråt på posten?! Jag vet att jag just skrev att jag kan springa halvmaraton vilken dag som helst, men jag vill ha min medalj i alla fall. Det känns inte värt att träna inför eller springa halvmaraton om jag inte ens får en medalj. Jag vill ha en belöning. Tio kilometer går också bort, eftersom det är ett kvällslopp. Det betyder att springa direkt efter jobbet. Inte för att jag lär vinna, men jag vill ändå ha pigga ben. Inte först jobba många timmar och sedan springa lopp. Trött, hungrig och med tunga ben.

träningsplaner för 2020

Då återstår Tallinn. Inte maraton förstås, men halvmaraton eller tio kilometer. Problemet med Tallinn är att de distanserna är redan på lördag. Halvmaraton startar klockan nio på morgonen och tio kilometer klockan ett. Jag har ordnat med jobbet så att jag är ledig lördag, söndag och måndag eftersom planen ursprungligen var att springa maraton på söndag. Nu skulle jag bli tvungen att ändra ledigheten till fredag, lördag och söndag, eller ta en jättetidig båt för att springa tio kilometer. Inte helt optimalt det heller.

nytt mål

Och plötsligt var inte Tallinn längre ett alternativ. Loppet är inställt och ska istället ordnas som ett virtuellt lopp. Det kommer inte som en överraskning, egentligen, och det är skönare att veta det nu och inte först i september. Men tja, surt är det ändå. Jag hade ändå lekt med tanken om att jag skulle kunna springa tio kilometer. Min form har varit bra och jag har varit ivrig på snabba pass. Kanske ett nytt personbästa hade varit möjligt?

nytt mål

Ett virtuellt lopp lockar inte just nu i alla fall. Det kostar givetvis också, men från Tallinn får man i alla fall en medalj hem på posten. Jag är mer ute efter upplevelsen runt omkring. Se det som en minisemester att åka till Tallinn. Bo på hotell, shoppa, äta och dricka gott och springa loppet. Vill jag bara ha prestationen kan jag springa det hemma för mig själv och fast snickra ihop en egen medalj.

Jag inser självklart att jag inte är den enda som har det här problemet med inställda lopp, och att det är en fis i rymden mot riktiga problem med coronan. Jag har inte ens tränat för något lopp eller distans. Det finns säkert de som skulle springa sitt första maraton, eller annan distans, och tränat för det i ett år och så är allt inställt. Jag vet det, men jag får vara sur ändå 🙂

 

3