Jag har inte sprungit mycket den här hösten, men det har varit ett medvetet val. Jag har valt att fokusera på styrketräning och bygga upp en stark kropp. Igår blev det igen ett styrketräningspass, så förra veckan blev det totalt tre styrkepass. Vilket känns helt konstigt egentligen. Att jag väljer styrka framom löpningen. När jag väl har sprungit, har mina pass känts sådär. Jag har inte kommit in i ett bra flow, utan det har mest känts lite småjobbigt. Andningen har inte fungerat, benen har varit tunga och jag har varit tvungen att kämpa mycket mer än jag brukar. Fem sex kilometer har varit standardrundan och det också har nästan känts som för långt. Som om det inte funnits mer att ge.

Idag blev det äntligen ett bra pass. Där jag kände mig som mig själv igen när jag springer. Benen går av sig själva, andningen fungerar, kroppen samarbetar och allting känns lätt. Där jag kommer in ett flow, en lugn lunk och det känns som om jag kan fortsätta springa i oändlighet. Tass tass tass, bara framåt och bara att fortsätta. Det kändes så bra idag, att det blev över åtta kilometer. Vilket ungefär är det längsta jag sprungit sedan Tallinn tio kilometer.

Jag ska fortsätta med styrketräningen, det ska vara mitt fokus fortfarande. Jag ska inte bli för ivrig med löpningen efter dagens bra pass, men det här gjorde gott för självförtroendet. Att veta att jag fortfarande kan, och att känna mig som mig själv. Jag är ju en löpare, även om fokus just nu varit på andra saker. Det är skönt att upptäcka att jag inte tappat allt, trots mindre löpning på hösten och trots att det känts trögt att springa när jag väl gjort det. Plötsligt vänder det bara och allt känns som vanligt igen. YAY!

När jag skrev mitt inlägg om hur yogan hjälper vid löpning, var den första punkten jag listade andningen. Fungerar inte andningen blir det genast mycket svårare och tyngre att springa. Idag var ett sådant pass. Jag hade andningsproblem nästan hela löprundan, och även om benen var pigga, var det tungt att springa. Andningen var ytlig, för högt upp i halsen och jag flåsade och frustade. Jag var tvungen att stanna och gå ibland för att försöka få ner andningen. Ta djupare andetag och lugna ner mig.

Jag vet inte riktigt vad som var problemet. Kanske det bara var en sämre dag, med sämre dagsform? Jag tycker inte att jag sprang speciellt fort och pulsen var inte högre än den brukar. Mina andningsproblem lättade mot slutet av rundan. Då kom jag mera in i ett flow och det fungerade bättre. Kanske jag hade kallt i början av rundan och att det därför blev bättre mot slutet. För att jag hade kommit igång, och blivit varm i kroppen. Det kändes nämligen liknande som det brukar på vintern om jag springer när det är riktigt kallt. När det ”river” i halsen. Det är också en orsak till varför min köldgräns för löpning brukar vara vid -15. För då börjar luftrören protestera för mycket.

Bortsett från det faktum att jag hade problem med andningen idag, kändes allting bra. Det är skönt att vara igång igen efter förra veckans tandläkarbesök. Skönt att kunna röra på sig och träna normalt. Inte längre behöva anpassa träningen, ta det lugnt och försiktigt. Utan jag kan träna som jag vill och det jag känner för. Idag ville jag springa för att vädret var fint. Imorgon har det lovats regn och då tänker jag istället satsa på styrketräning igen. Jag är faktiskt riktigt ivrig! Vem hade kunnat tro det? Att jag skulle bli ivrig på styrketräning?

Nu är det slutgnällt över hungern, för jag kan nämligen träna igen. Och äta. Inte riktigt normalt ännu och all typ av mat, men jag behöver inte längre bara äta mos och puré. Det är också varför jag idag vågade träna igen. Energinivån är mycket högre och jag känner mig nästan normal.

Dagens träning blev ett mycket efterlängtat löppass. Kort, lugnt, i både mörker och regn, men ändå väldigt härligt. Skönt att få röra på kroppen efter flera dagar utan träning. Jag blir direkt stelare i kroppen och sömnen påverkas. Tränar jag inte, sover jag sämre. Tankarna snurrar i huvudet och jag får inte sömn. När jag tränar och speciellt när jag springer, rensar jag huvudet. Kroppen blir tröttare och jag behöver inte fundera lika mycket sedan när jag ska sova. Saker och händelser är redan bearbetade under löprundan.

Den här veckan har det bara blivit två träningspass, men det var helt väntat. Jag gissade att tandläkarbesöket skulle påverka och jag är nöjd över den träning det blev. Jag gjorde mitt viktigaste pass på måndagen innan tandläkarbesöket. Allt annat var bara bonus. Nästa vecka räknar jag med att kunna träna som normalt, eftersom dagens pass kändes så bra. Springa mer, fortsätta med styrketräningen och kanske lägga in lite yoga.

Jag har känt mig pigg efter gårdagens festligheter och bestämde mig därför för att springa idag. Den här veckan blev den första sedan jag inledde mitt styrketräningsprojekt som jag kunde springa två gånger i veckan. Jag har valt att fokusera mer på styrkan och prioriterat det. Sprungit en gång i veckan och kan jag springa fler är det bara en bonus. Det är mitt extrapass i veckan. En trevlig bonus, men inget att stressa över.

Dagens runda blev en kort en. Jag ville inte pusha kroppen för hårt, även om jag känner mig pigg. Det blev ändå ett glas eller två igår. Dagens löpning var mest för huvudet och inte så mycket för träningseffekten. Skönt att komma ut i friska luften, i solskenet, njuta av vädret och tassa på i egen takt. Knappa fem kilometer var precis lagom idag.

Totalt landar veckans mängd löpning på 12 kilometer. Det är ju inte mycket i normala fall för mig, men just nu är det riktigt bra. Det har blivit två bra styrketräningspass den här veckan, två pass löpning och en gång yoga. En bra blandning av allt och precis som jag vill ha det. Nästa vecka kommer antagligen att bli en annorlunda träningsvecka, men mer om det i ett skilt inlägg.