Ännu mera reflektioner från ett halvmaraton

Jag tyckte att jag skrivit ner alla mina tankar från ett halvmaraton i gårdagens inlägg, men jag kommer alltid på fler ett par dagar senare. Vissa inlägg som jag skriver är mest för mig själv, som en kom ihåg till nästa gång. Kan någon annan få tips och råd av det, så varsågoda. Här kommer ännu mera reflektioner från ett halvmaraton.

ännu mer reflektioner

Uppladdningen inför loppet var utmärkt. Även om starten gick sent på dagen, först klockan tre, blev jag inte hungrig. Eller törstig. Jag brukar alltid äta pizza kvällen innan loppet, det hör liksom till. Jag var orolig innan loppet att jag skulle bli hungrig, men det räckte bra med en rejäl frukost. Sedan banan, smoothie, några chips och lite godis innan starten. Bra mängd salt, bra vätskebalans och inga hungerkänslor.

Smörj in kroppen med så mycket vaselin det bara går. Jag har inte ett skavsår eller blåsa. Jag hade kletat vaselin under armhålorna, vid shortskanten, där pulsbandet ligger… Överallt. Det hjälpte, för inte en (ny) skråma i sikte.

Solglasögon är din bästa vän. Spring alltid i solglasögon, även om det bara är lite sol. Nu var det gassande sol under största delen av loppet, men ännu vid starten var det mulet. Jag funderade länge ifall jag skulle ha glasögonen eller ej, men beslöt mig till sist för att ha dem. Tack och lov! Det hjälpte mycket, huvudet hade kokat annars.

Bilden är från www.suvi-ilta.fi

Var snäll mot dig själv och ha inte för högt uppsatta mål. Malin är som vanligt klok som en bok och poängterar saker som jag nog egentligen vet själv. Att mina mål var högt uppsatta, att värmen påverkar och att det bara är ett lopp trots allt. Bara målgång är super och något jag ska vara stolt över.

Paavo Nurmi tio kilometer plus bröllop ett par timmar senare kommer så inte att funka. Jag skulle verkligen vilja springa på Paavo Nurmi i år igen, men vi ska på bröllop samma kväll. Det skulle kanske vara möjligt rent teoretiskt, om än tight om tid. De tre senaste lopp jag sprungit, har jag efteråt drabbats av löparmage, illamående, allmänt blä känsla i kroppen. Att gå på bröllop i det skicket, nej tack. På bröllopet vill jag ha kul, kunna njuta, äta, dricka, dansa… Då kan jag inte ha en mage som krånglar, eller vara illamående. Eller tokslut. Eller bara allmänt stressad för att först stressa över loppet, sedan springa det utan att kunna njuta, stressa hem, duscha, stressa till bröllopet. Det är bara att inse att det inte blir något Paavo Nurmi i år. Ett svårt beslut, men ett vettigt.

3

Reflektioner från ett halvmaraton

Alltid när jag springer lopp, oberoende om det går bra eller mindre bra, tycker jag om att skriva reflektioner från loppet ett par dagar senare. Jag kommer alltid på olika tankar, och det är bra att gå tillbaka och läsa senare. När jag glömt bort och allt blivit en suddig massa. Det är är några av mina reflektioner från mitt halvmaraton i Forssa.

reflektioner från ett halvmaraton

Reflektioner från ett halvmaraton

Jag var inte tillräckligt tränad för att springa fort. Loppet gick lite som jag befarade att det skulle gå innan. Distansen var inget problem, men farten fanns inte där. Det fanns ingen extra växel att trycka på, men det var i alla fall jämn och fin fart hela vägen 🙂 Jag tror inte att jag någonsin tidigare har snittat så jämnt. Det var 6:20-6:30 tempo hela tiden. En kilometer gick i 6:40 och den sista i 5:55, men utöver det. Jämnt och fint.

Jag springer alltid fortare på lopp än på träning. Mina långpass jag sprungit innan loppet har snittet legat på 6:40, nu var det högre. Till nästa lopp ska jag lita mer på min förmåga och inte tvivla lika mycket.

Nästa lopp ja… Jag känner mig lite tom efter loppet. Jag är inte direkt besviken, inte direkt nöjd heller. Det känns mest blaha. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och känna om det. Jag vet inte vad jag vill till näst. Vill jag ha revansch, hitta ett nytt halvmaraton och försöka springa snabbare? Ska jag springa milen? Ska jag springa maraton?

Jag är besviken över att jag inte hade mer att ge, att det inte fanns någon extra växel. Samtidigt vet jag att värmen suger mycket energi och det säkert påverkade tiden en viss del. Jag vet att jag är i bättre form nu än år 2016, då det var så varmt så varmt och jag släpade mig i mål. Nu kändes det ändå ”lätt”. Fast om det kändes lätt, borde jag inte ha kunnat springa fortare och trycka på mer? Kanske det mest sitter i huvudet?

Hela loppet var lite av en blaha upplevelse. Klart att det var kul, för det var ju ändå lopp, men… Det var min näst sämsta tid och det var aldrig den roliga folkfesten. Det var inte tillräckligt kul för att jag inte skulle bry mig om tiden, om ni förstår hur jag menar. När jag sprang halvmaraton i Tallinn 2017, hade jag bara så jäkla kul under hela loppet att jag struntade i tiden. Känslan och stämningen var så bra, att tiden var en bisak. Nu var känslan okej, stämningen okej, loppet okej, tiden okej… Allt var liksom bara… okej.

Däremot var känslan efter loppet redan igår toppen. Inte ont någonstans, inte stela ben, ingenting. Hade jag inte haft så mycket att göra hemma med födelsedagskalas, hade jag säkert sprungit. Det kändes så bra i kroppen, att jag helt glömt bort att jag sprungit halvmaraton dagen innan.

Vilket sen igen leder mig till min första tanke. Hade jag kanske kunnat ta i lite mer i alla fall?

1

Race report Forssa halvmaraton

Det var varmt, det var svettigt, men jag kom i mål. Ungefär så kan jag sammanfatta Forssa halvmaraton som jag sprang igår. Det är bara att inse, värmen suger otroligt mycket energi av mig när jag ska springa. Och i sanningens namn, var jag kanske inte riktigt tillräckligt väl förberedd heller… Inte i alla fall för att springa på rekordtider.

forssa halvmaraton

Starten för Forssa halvmaraton gick klockan tre på eftermiddagen. Det var först på torsdagen som jag insåg vad det betyder. Jag måste ju äta lunch innan. Jag kan inte bara äta min normala frukost på några mackor och kaffe, utan jag måste ladda upp på ett helt annat sätt. Starten var så sent, att jag skulle hinna bli hungrig efter frukosten, ifall jag inte hade något med mig. Jag brukar ha med mig vatten och kanske banan till starten, men den här gången hade jag mer med mig. Banan, smoothie, chips, godis, bubbelvatten… Supportcrew hade fått stränga order om att inte äta upp alla chips medan jag sprang och han väntade. Jag anade nämligen att chips skulle behövas vid målgång.

Forssa halvmaraton är ett litet och familjärt lopp. Inga köer till bajamajor, utan jag kunde till och med gå på vanlig toa inne i idrottshallen (!) ingen trängsel och gott om tid. Tio minuter innan start hängde fortfarande de flesta vid gräsplanen vid startplatsen. Inget att man måste vara vid startfållorna 45 minuter innan start, utan lugn och ro.

Starten går och jag hittar snabbt min egen rytm. Jag hade bestämt mig för att springa i 6:20-6:30 tempo och öka mot slutet ifall det fanns krafter. Första kilometerna tickar på fort och jag känner mig pigg. Det är inte kämpigt, utan jag hittar mitt eget tempo. Blir omsprungen av några och försöker att inte stressa över det. Jag vet att jag brukar vara stark mot slutet och kunna springa om folk då.

Jag springer mest för mig själv. Ser några löpare framför mig och några bakom mig, men det är inga stora klungor. Men det är ett litet lopp och jag tror att det var ungefär 550 startande för maraton och halvmaraton. Det är typ 5000 för Tallinn maraton, så en viss skillnad 🙂 Jag springer i det planerade tempot och allt känns bra.

Det är varmt, solen gassar och jag gissar att det kommer att bli jobbigt i något skede. Jag försöker att inte tänka på det, utan springer en kilometer i taget. Tänker en tredjedel av loppet åt gången. Allt för att distrahera mig. Sju kilometer, tio kilometer, elva, nu är hälften redan sprunget. Fjorton kilometer, sexton, nu kan jag börja öka…

Vid varje vätskestation tar jag en mugg vatten och en mugg sportdryck. Jag dricker kanske hälften av sportdrycken, hälften av vattnet och häller resterande mängd vatten över huvudet. Det är så jäkla varmt alltså! När vi springer genom bostadsområden står det barn med vattenpistoler och slangar och sprutar vatten på en. Love it! Det hjälpte i ungefär tre sekunder, men det hjälpte lite i alla fall.

Jag försökte tänka positiva tankar genom hela loppet, jag höll jämn och fin fart hela tiden, men det fanns ingen extra växel igår. När jag kom till 16-18 kilometer och jag hade tänkt börja öka, så händer det inget. Diamantmålet hade jag gett upp för länge sedan, guldmålet var också att ta i. Silvermålet trodde jag nog att jag hade i mig, men icke. Det blev bronsmål med minsta möjliga marginal. 2:14:38 var den officiella tiden.

forssa halvmaraton

Efter målgång stupar jag ner i gräset, trycker i mig chips och vatten och ojar mig. Jag har inte ont, men jag är bara tokslut. Huvudet är mos, ansiktet rödmosigt och svetten rinner. Men i mål kom jag, jag fick min medalj och idag känns allting redan bra. Jag har några andra reflektioner jag tar med mig från loppet, men jag sparar dem till ett skilt inlägg.

7

Tidsmål för halvmaraton

Jag brukar ha tidsmål för lopp, om det sedan är för tio kilometer eller för maraton. Ibland går det enligt planerna och ibland överträffar det alla mina förväntningar. Och tja, ibland går det ju också inte alls… Jag har även tidsmål för halvmaraton och som vanligt med en dag kvar till loppet tvivlar jag. Har jag gjort tillräckligt? Kommer jag att nå mitt tidsmål? Kommer jag ens i mål?

När jag började följa mitt träningsprogram, valde jag ett för halvmaraton under två timmar. Det verkade realistiskt när jag började träna inför halvmaraton. Mitt rekord på halvmaraton är 2:06, men det sprang jag år 2015. Sedan dess har jag inte varit i närheten av tiden, men jag har inte tränat för det heller. Mitt fokus har varit på maraton, och allt annat jag sprungit har varit en bonus. Eller år 2016 tränade jag faktiskt för halvmaraton, men då stoppade värmeböljan mig från rekord.

tidsmål för halvmaraton

Det verkar tyvärr som om historien kommer att upprepa sig. Det har lovats 21 grader och full sol till lördagen. Jag som redan innan tvivlade på rekordtider, tvivlar ännu mer efter väderprognosen. Värme och sol är härligt, men det är jobbigt att springa i. Speciellt långt. Det är som om värmen suger musten ur mig. Jag blir tröttare och flåsigare än vanligt. Huvudet blir mos och det känns som om jag kokar. Att i det läget försöka pressa mig till rekordtider, känns… Svårt. Och då är jag inte ens övertygad om att jag hade kunnat pressa mig till rekordtider annars heller. Utan värmebölja. Hursomhelst. Tidsmål för halvmaraton var rubriken för inlägget och tidsmål ska jag försöka skriva. Inför Tallinn maraton myntade Malin det fina uttrycket diamantmål, jag fortsätter använda det.

Tidsmål för halvmaraton

Diamantmål: under två timmar

Guldmål: personbästa

Silvermål: under 2:10

Bronsmål: under 2:15

Jag har haft svårt att veta vad som är ett realistiskt mål att ha. Långpassen jag sprungit har känts bra och som om det funnits mer att ge. Mina snabbare tempopass har också känts okej, jag har fått kämpa, men det har ändå gått. Fast då har jag i och för sig sprungit kortare sträckor och det är kanske därför jag tvivlar. Den gången jag försökte springa ett kortare långpass i snabbare tempo, gick det inte alls. På loppet tror jag inte att distansen kommer att vara ett problem, utan tempot. Och ifall tempot är ett problem, blir det svårt att nå något av mina tidsmål.

Äsch, jag bara svamlar. Målgång är bra!

Wish me luck!

2

Nervöst värre

Jag som trodde att jag inte var nervös inför att springa halvmaraton mer. Jag trodde att jag vant mig efter att ha sprungit två maraton. Att distansen inte längre skrämde mig, att jag skulle känna mig väl förberedd och att det skulle kännas bra. Hahahaaa! Här sitter jag nu i alla fall och tvivlar och är nervös. Det är nervöst, det är pirrigt och jag undrar hur det ska gå vägen. Jag håller på med ett inlägg om mina tidsmål, men jag sparar det tills imorgon. Mina tidsmål skiftar nämligen från dag till dag.

det är nervöst nu

Jag blir nästan lite irriterad på mig själv. Varför utsätter jag mig för sånt här? Fast jag vet ju innerst inne att det kommer att gå bra. Att jag alltid känner mig så här inför lopp. Tvivlande, nervös, orolig, men samtidigt väldigt ivrig på att springa. Jag är ju redo och vill springa. Det är det här jag har tränat för länge. Det är så här det ska kännas, antar jag. För att det är ett tecken på att det betyder något för mig.

 

1

Godkänt från fysioterapeuten

Idag var jag på återbesök till företagshälsovården och jag fick godkänt från fysioterapeuten. Jag har gjort mina rehabövningar och kämpat på. Det är svårt att märka en skillnad efter bara en månad, men några framsteg kunde hon se. Jag har också själv märkt att vissa övningar jag gjort går klart bättre nu än då i början. Som till exempel vissa balansövningar som jag fick att göra på ett ben. Då vobblade jag från sida till sida, men nu kan jag göra dem utan problem.

Nu fick jag nya övningar att jobba vidare med. Liknande balansövningar som tidigare, men svårare. Nu ska jag göra dem på ett ostadigare underlag som en balansboll eller liknande. Inte bara på golvet med andra foten som stöd, utan utmana balansen och fotlederna mer.

godkänt från fysioterapeuten

Det känns skönt att ha fått godkänt från fysioterapeuten. Att hon märker en skillnad, att hon förstår mig och själv är löpare. Att hon förstår att jag vill springa och att hon vill hjälpa mig. Min mardröm var ju att hon bara skulle säga att det inte finns något annat att göra än sluta springa. Nu finns det hopp. Jag har aldrig (hittills) haft något annat problem med mina fötter, annat än att mina skor slits sönder snabbt.

Jag har inte eller har inte haft ont. Det är väl också en orsak till att jag skjutit upp besöket till företagshälsovården och fysioterapeuten så länge. För det har inte varit ett problem. Egentligen. Men jag har blivit klokare med åren, och jag vill ta tag i saken innan det blir ett problem. För om det går för långt kan det ju hända att det inte finns något annat att göra än sluta springa.

Nu är planen att fortsätta med rehabövningar och gå på ett till besök om en månad igen. Då ska vi utvärdera på nytt och sedan tror jag fasiken att jag ska belöna mig med nya löparskor 🙂

3

Förberedelser inför loppet

På lördag är det dags för halvmaraton och jag går igenom mina sista förberedelser inför loppet. Sista träningspasset, stretching, mental förberedelse, packningslista… Allt som jag kan tänkas komma på. Jag är lite orolig för vädret. Väderprognosen visar varmt. Jättevarmt och sol, vilket är ungefär det värsta tänkbara vädret. Ett halvmaraton är annars också jobbigt, och är det varmt blir det bara jobbigare. Jag hoppas att min kropp vant sig vid värmen, och att jag inte påverkas av det lika mycket som tidigare.

Idag sprang jag det sista träningspasset inför lördagen. Tanken var att springa 8 gånger 1 minuters intervaller och sedan ännu två kilometer i 5:40 tempo. Intervallerna gick bra, men sedan blev det stopp. Jag fick akut ont i magen och var nästan tvungen att vika mig dubbel vid diket. Jag beslöt mig för att gå hem och inte pressa kroppen i onödan. Det blev inte det formbesked jag var ute efter, men jag tror inte att två kilometer hit eller dit gör mycket. Jag har gjort min träning, nu är det bara att lita på det.

sista förberedelser inför loppet

Intervallerna kändes bra. Jag var pigg i benen och kunde trycka på. Nu ska jag förbereda mig mentalt. Ladda, tänka positiva tankar och stretcha ut kroppen. Hålla igång med lite promenader och yoga, men inte något desto mer ansträngande. Komma ihåg att äta (!) och dricka. Ifall det är varmt på lördagen är det extra viktigt att jag har vätske- och saltbalansen i ordning.

Håll tummar för mig!

3

Restaurangtips Tallinn

Jag har skrivit om restaurangtips i Tallinn tidigare och det känns som om jag vid varje resa upptäcker en ny. Tallinn fullständigt kryllar av bra restauranger och till ett billigare pris än hemma i Finland. Det finns restauranger i varje hörn, men det gäller ju att veta vart man skall gå. Hittills har jag inte ännu hittat en restaurang som klår Ribe, men dessa som vi åt på den här gången var också bra.

Heidis restaurangtips Tallinn

Kaerjaan

Första kvällen åt vi på restaurang Kaerjaan i Gamla stan. Mitt på Rådhustorget, det går inte att missa den. Restaurangen beskrivs som en modern estnisk restaurang, med en twist. Vi hade bokat bord, men den kvällen hade det inte behövts. Alla ville sitta på uteserveringen, eftersom det var så varmt. Plus att det var en tisdagskväll, inte direkt rusning. Vi satte inne i restaurangdelen och var typ de enda gästerna inne i restaurangen.

Snabb och smidig service, bra engelskakunskaper och en hyfsat billig restaurang. Maten var snäppet billigare än i Finland, men vinerna var i samma prisklass. Drinkar var billigare än motsvarande i Finland. Nästan genast efter att vi beställt hämtades bröd till bordet.

Jag åt anka med rotsaker och rödvinssås, medan Sam åt hamburgare. Och de frågade stekgraden på köttet i hamburgaren, pluspoäng för det!

restaurangtips Tallinn

Pull

Andra kvällen åt vi på restaurang Pull i Rotermanni kvartal. Pull betyder Bull (oxe) på estniska och det fanns mycket kötträtter. Vad beställer jag när jag går på biffrestaurang? Getostsallad 🙂 Den här gången hade vi inte bokat bord, utan vi hade spanat in restaurangen tidigare på dagen när vi var och shoppade i samma kvarter. I Rotermanni kvartal finns en massa små krogar med uteservering. Vädret var soligt och fint även den här kvällen och vi valde att sitta ute på terrassen.

Även här hämtades det bröd till bordet nästan genast efter att vi beställt. Liknande bröd som på förra restaurangen, någon form av skärgårdslimpa med frön. Jag beställde getostsallad med rödbeta, jordgubbar och bärsås. Fräscht, gott, men inte för den hungriga. Men det lämnande bra rum för dessert… Baileys cremebrulé med jordgubbssalsa med mynta. Slurp!

restaurangtips tallinn

Vilken är din favoritrestaurang i Tallinn? Jag tar alltid gärna emot tips 🙂

0

Sista tuffare passet innan halvmaraton

Om mindre än en vecka är det meningen att jag ska ställa mig på startlinjen till halvmaraton. Mitt första halvmaraton sedan 2017. Jag är inte nervös för själva distansen, även om det säkert också hinner komma närmare loppet. Jag är mer orolig för tiden. Orolig är väl kanske fel ord, men det känns som om formen pendlar upp och ner. Ibland tror jag att jag kommer att springa för pers och ibland känns det som om jag får vara glad så länge det inte blir personsämsta.

sista tuffare passet innan halvmaraton

Idag sprang jag det sista tuffare passet inför halvmaraton. Känslan var så där. Jag sprang igen innan frukost och kanske det påverkade mig. Tanken var att jag skulle springa 50 minuter i 5:40 tempo. Tidigare när jag har sprungit liknande pass har det varit kämpigt, men det har ändå gått. Nu gick det inte alls. Jag var inte ens i närheten av tempot. Hur jag än försökte öka och trycka på, var det som om kroppen inte alls svarare.

Jag tycker inte att jag var flåsig, benen var inte tunga eller pulsen hög, men det hände liksom ingenting. Jag kom inte alls upp i tempo. Kroppen svarade inte och jag förstår inte vad som är felet. Kanske huvudet inte riktigt var med mig ännu, så tidigt på morgonen? Kanske det hade varit bättre att springa efter frukosten i all fall med mera energi i kroppen? Jag vet inte vad som är värre. Springa  i värme, eller springa innan frukost med för lite energi till tuffare pass.

Nu gäller det bara att ladda om. Sista tuffare passet är gjort. Det finns inte så mycket jag kan göra för formen mer. Nu ska jag ladda mentalt. Lita på att träningen jag gjort räcker, att jag är i form och att det kommer att gå bra. Tiden blir vad det blir. Ett halvmaraton är alltid ett halvmaraton, och jag ska vara nöjd oavsett.

1

Sommarlistan 2019

Sommaren är här och jag har semester. Vad passar då bättre än att fylla i sommarlistan 2019? Listan hittade jag hos Karolinas Kaos, men samma lista har jag sett cirkulera även på andra ställen.

sommarlistan 2019

Sommarlistan 2019

Vad gjorde du förra sommaren?
Tränade inför maraton, solade, var till Kroatien och bara slappade. Förra sommaren var den varmaste på länge och jag trivdes som fisken i vattnet. Simmade jag? Inte en chans 🙂

Vad var det bästa med förra sommaren?
Värmen! Jag klagade inte en sekund på värmen, det finns inget som heter för varmt på sommaren.

Ett roligt minne?
Jag kommer inte på ett speciellt minne, jag minns bara hur varmt och härligt det var. Hur semester bestod av stiga upp tidigt på morgonen, springa innan frukosten. Äta frukost ute på terrassen, sola hela dagen och spendera kvällen vid en uteservering eller sundet.

sommarlistan 2019

Hur mådde du?
Som sagt så trivs jag i värme, jag mådde alldeles utmärkt. Jag behövde inte frysa en enda gång. En liten förkylning efter Kroatien som gjorde att jag stressade inför maraton. Helt i onödan visade det sig.

Reste du någonstans?
Till Kroatien och Bosnien. Och till svärföräldrarnas stuga i Houtskär.

semestern

Planer för denna sommar?
Bröllop, födelsedagsfirande, ett lopp eller två. Jobba, sola, slappa. Kanske en till resa…

Hur länge ska du vara ledig?
Jag är ledig som bäst, två veckor nu och två veckor till i juli och augusti. Plus då vanliga lediga dagar och helger förstås.

Vad ser du mest framemot?
Bröllopet och andra roliga festligheter. Sol, värme och terrasshäng. Att träna i shorts och linne och inte behöva frysa.

Vad kommer du att köpa inför sommaren?
Skor till bröllopet, pocketböcker att läsa i solstolen och vichyvatten i kopiösa mängder.

Favorit i sommargarderoben?
Min vita klänning med fåglar på från Zara. Jag har haft den länge, men den är fortfarande lika fin. Går både att klä upp och ner.

medeltidsmarknaden

Kommer du att bli brun?
Som en pepparkaka, jag är brun nu redan. Tio minuter i solen och poff. Jag ändrar färg.

sommarlistan 2019

Vad vill du säga till ditt sommar-jag?
Maxa! Sola varje dag som går, ut på kvällspromenader, till gästhamnen och uteserveringar alltid när det finns möjlighet. Ät mycket glass och grillmat. Njut av värmen. Plötsligt är allt över igen och du önskar att du gjort mer av allt.

Vad kommer du att äta?
Sallad, chips, glass och grillmat. Jag måste skärpa mig med maten om det är lika varmt som förra sommaren. Komma ihåg att äta mat och inte bara leva på chips och vatten.

Vad kommer du att ha på dig?
Klänningar, kjolar och tunna byxor. T-shirt och kavaj om det är kallt. Är väldigt förtjust i min nya långkjol som jag köpte i Tallinn.

Hur kommer du att göra dig illa?
Inte på något sätt hoppas jag.

Vad oroar du dig för?
Ingenting tror jag…

Favoritsommarmånad?
Juli. Juni är oftast kall och i augusti är allting redan över…

Hur kommer du att minnas sommaren 2019?
Förhoppningsvis för att det var varmt med mycket roliga fester och happenings.

sommarlistan 2019

 

 

1
« Äldre inlägg

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑