Usch vad jag inte tycker om att springa när det är kallt. Idag var det minus nio grader och det kändes minsann. Min smärtgräns brukar gå vid minus femton, sen tycker jag att det för kallt för att springa.
Jag hade byltat på mig alla kläder jag har. Underställ, tjock tröja, ullstrumpor, vintertights och vinterjacka. Pannband och vantar. Dubbskor. Det är inte direkt så att jag fryser, men jag tycker att jag blir så stel. Dels av kylan, men också dels av alla kläder jag har på mig. Jag känner mig inte precis smidig och snabb, utan snarare otymplig. Som att jag inte kan ta ut löpsteget.
Idag blev det strax över åtta kilometer. Det är ungefär min standardrunda just nu. Jag kan springa längre och jag hade gärna gjort det idag. Vädret var ändå fint, för det var sol. Jag hade till och med solglasögon på mig. Jag tyckte bara att det var lite för kallt.
Pulsträningen går sådär. Jag har inte gett upp ännu, men jag får flashbacks från när jag tidigare försökt mig på att springa med låg puls. Ibland går det bättre, ibland sämre och ibland inte alls. Det är så frustrerande att hela tiden behöva pausa för att gå. Det är säkert därför som jag också fryser mer. Ibland kan jag springa längre sträckor och ibland kommer jag på riktigt bara tre meter innan pulsen är 149. Men skam den som ger sig.
Jag kommer oberoende inte springa intervaller eller snabbpass nu på vintern, jag kan lika gärna kämpa på med lågpulsträningen. Förr eller senare måste jag ju se resultat. Åtminstone lär jag sedan på våren vara supersugen på att trycka på ordentligt 🙂
3