Styrketräning med bebisvikter och miniband

När det gått evigheter sedan jag senast tränade styrka, får man börja lugnt. Styrketräning med bebisvikter och miniband i trettio minuter fick bli min lugna start. Jag gissar att jag ändå kommer att ha träningsvärk imorgon, för det är verkligen evigheter sedan jag senast tränade styrka. Augusti kanske. Så länge sedan att jag inte ens minns när.

styrketräning med bebisvikter

Jag brukar alltid lätta på styrketräningen inför maraton, men nu har det blivit en längre paus än väntat. Både med löpningen och med övrig träning. Idag kändes ändå träningen okej. Jag hostar lite fortfarande, men känner mig frisk i övrigt. Det har varit en seg förkylning och jobbig eftersom jag inte känt mig sjuk. Jag har bara haft lite snuva, som nu övergått till hosta. Så får se om dagens träning påverkar mitt mående. Det var åtminstone skönt att lite känna sig som en tränande person igen. Med träningskläder på och allt.

Jag tog det väldigt lugnt. Styrketräning med bebisvikter kan knappt kallas för styrketräning, för vikterna väger 1 kg. Men man måste börja någonstans. Nästa vecka kan jag säkert ta mina normala vikter igen. Det här var mest för att testa på kroppen och allt kändes bra. Pigg och normal puls.

Nu hoppas jag ännu på att kunna springa den här veckan. Tyvärr har det mest lovats ösregn och det är ju inte så kul. Jag vill att mitt första löppass ska vara i fint väder. Gärna sol förstås, men absolut inte ösregn. På fredagen vid lunchtid verkar det finnas en lucka. Jag siktar på att springa då 🙂

1

En helg på stugan

Ledig helg och fint väder betyder bara en sak. En helg på stugan. Tydligen hade många andra också samma tanke, för jösses vilken färjkö det var när vi skulle hem. Värre än på midsommar. Vilket säkert beror på att de bara kör med en halv timmes mellanrum. På den tredje färjan rymdes vi i alla fall med, en timme senare än vi räknat med. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan det roliga.

en helg på stugan

Som jag har sett framemot höstmys och en helg på stugan. Jag har inte varit på stugan sedan augusti tror jag. Innan Tallinn maraton. Först var det så mycket inför Tallinn, sedan var det Tallinn maraton, sedan har jag jobbat, sedan har jag varit sjuk, men nu jäklar. Höstmys och stughelg.

Vädret kunde inte ha varit bättre. Eller okej då, det kan alltid vara varmare, men det var åtminstone solig och fint. Och hyfsat varmt ändå. Inte ens jag frös. Så mycket. Klart att man måste ha kläder på sig och elda och så, men nu var det mest mysigt. Tända ljus, dricka rödvin, basta och fixa i trädgården. Jag är inte alls redo för vinter ännu, utan hoppas på många fler stugvistelser. Jag har mest njutit.

en helg på stugan

Idag var jag på en kort promenad. Det har inte blivit någon löpning ännu, men idag testade jag lite på att springa när jag var och gick. För att se hur pulsen reagerar efter min förkylning. Det kändes ändå helt okej. Nästa vecka tror jag nog det blir löpning. Åtminstone kan jag dra upp tempot på mina promenader utan att det blir för jobbigt. Jag tror jag bara måste riva av plåstret. En kort löptur på fyra kilometer för att testa hur det känns.

1

Höstlistan 2024

Ny årstid, samma lista som tidigare. Höstlistan 2024. Jag är som vanligt inte redo för hösten, men vad kan man göra. För mig känns det alltid som om sommaren är till Tallinn maraton, och sedan byter jag säsong. Sedan kan jag koncentrera mig på annat som blivit lidande när jag tränat inför maraton. Rensa bort sommarblommor och plantera nya, ta fram lyktorna, plocka bort sommarkläder. Ni vet.

höstlistan 2024

Höstlistan 2024

Vill fokusera på
Hälsan. Det har varit stressigt allt sedan Milli var sjuk och maratonträningen tär på kroppen. Jag ska ta tag i hälsoåret igen och boka in mig till företagshälsovården. Min näsa är katastrofal och är mest täppt hela tiden. Andningen väser och så hade jag ju det där förbaskade knäonda på maraton.

Vill ha mer av
Lugn och ro, men samtidigt mer socialt liv. Inte så att jag blir stressad av att träffa folk och ha en massa saker inplanerade, men det känns som om jag aldrig ser nån längre. Familjemiddagar, kräftskivor och kompisträffar.

Vill ha mindre av
Jobbstress. Julen kommer ändå och alla våra extrajobbare kommer att vara sjuka i år igen. Det är bara att inse fakta. Jag kommer att jobba dygnet runt. Antingen med att jobba själv, eller med att ringa runt till alla extran och fixa och trixa.

Vill titta på
Började just kolla på Masterchef Australia. Det är tradition efter maraton. Och Youtube.

Vill lyssna på
Poddar. Älskar P3, Träningspodden och Maratonpodden som i och för sig har bytt namn och koncept.

Vill läsa
Har just upptäckt att man kan låna böcker på biblioteket istället för att köpa på Adlibris. Ja jag vet. Så kommer säkert att läsa allt därifrån.

Vill ha på mig
Vill fortfarande ha en ny beige vinterkappa. Jag vet exakt vad jag vill ha, men hittar inte. Max 100 euro. 150 euro kan jag väl sträcka mig till ifall den är perfekt, men hittar fortfarande inte det jag letar efter. Mitten på låret, beige (brun? den där klassiska färgen) och inte en sån där öppen med bara en knapp eller bara skärp som man fryser i. En sån här, men lite längre och utan huva.

Vill lära mig
Simma. Jag har säkert tappat allt igen när jag inte simmat på nästan ett halvt år.

Vill hänga på
Stugan. Förra året tycker jag att det blev lite höstmys på stugan för det blev så kallt så tidigt, men i år har vi köpt en brännare.

höstlistan 2024

Vill dricka
Rödvin förstås. Och glögg så tidigt som man täcks.

Vill äta
Hösten har den bästa maten. Grytor, soppor, svamp, pumpa, citrusfrukter och allt som man kan skörda från den egna trädgården. Efter flera månader med sallad, grillmat och fräscht, är det nu mustigt som gäller. Och rödvin till.

Utflykter och resmål
Okej, man kan inte resa tre gånger om året till Tallinn, men drömmer ändå om jultorget där. Så Åbo då. Julmarknad där ens? Sam?

0

Var tog september vägen?

Vart tog september vägen? Det måste ha varit året snabbaste månad? Plötsligt bara poff, imorgon är det oktober. I början av september var det sommar, jag sprang i shorts och laddade inför Tallinn maraton. I morse var det två plusgrader och jag har inte sprungit sedan Tallinn maraton. Vad hände?

en vecka till maraton

Den här veckan tänkte jag försöka mig på lite löpning. Nu börjar det klia i fingrarna och jag känner mig redo. Mina promenader har känts bra och nu vill jag testspringa. Ju mer jag skjuter upp det, desto mer nojar jag för knät. Kommer det att ta sjukt igen, eller fick jag bara kramp på maraton. Jag kommer självklart att starta lugnt, springa max fem kilometer. Gör det ont, avbryter jag.

Jag måste oberoende börja lugnt, eftersom jag varit lite sjuk. Snorig. Det blir varken bättre eller sämre. Jag har bara lite snuva och är täppt i näsan, men har varit det ganska länge redan. Jag har inte blivit mer sjuk, men inte heller mindre snorig. Så lugn och fin löpning it is, eller ingen löpning alls. Bara lugna promenader.

vart tog september vägen

Jag fattar inte vart september tog vägen, hur kan det vara oktober imorgon? Då är det ju höst. På riktigt. Jag som inte ens plockat bort sommarkläderna ännu. Jag måste leta reda på mina höstkläder. Mössa, vantar och tröjor. Jag orkar inte med över ett halvt år med regn och snö och slask och kallt. Jag kommer att frysa ihjäl. Vill inte springa i dubbskor, påbyltad till tänderna. Det är mycket roligare att springa i shorts och snabbskor.

Fast just nu vill jag bara springa överhuvudtaget.

2

Jag går vidare

Ingen träning ännu heller, men jag går mina promenader. Ibland med lite mer tempo, och ibland strosa och njuta av det fina vädret. Nästa vecka tror jag att jag ska våga mig på en liten löptur. Kroppen känns återhämtad från maraton, så jag tror att jag ska testspringa.

jag går vidare

Det har varit helt skönt att inte träna. Det är jobbigt att träna inför maraton, för jag vet att jag måste göra mina pass. Jag kan inte skippa dem bara för att det regnar eller för att jag inte känner för det. Idag hade jag tänkt att jag skulle gå en promenad innan jobbet, men eftersom det ösregnade, valde jag att strunta i det. Ifall jag var mitt uppe i maratonträningen, då hade jag inte kunnat skippa. Åtminstone inte ifall det var den enda möjligheten till träning den här veckan. Då hade det bara varit att dra på sig löpkläderna och ut. Regn eller inte.

Det är nästan det som är det jobbigaste med att träna inför maraton tycker jag. Det är förstås jobbigt att springa intervaller eller springa långpass på över tre timmar, men tidspressen är svårast. Att klämma in pass i vardagen. Innan jobbet, efter jobbet, tidigt på morgonen. Jag kan inte träna då för då ska vi på kalas. Jag kan inte träna då, för då väntar det här. Då ska jag jobba hela dagen och då lovas det ösregn. Ibland behöver man kanske städa, eller handla, eller vara till veterinären med katten.

årets bästa köp

Oftast tränar jag mina tuffaste pass på mina lediga dagar, men det gäller att planera då också. Förstås. Ifall jag springer långpass idag, är jag för trött i benen för intervaller imorgon? Fast om jag springer intervaller idag, kanske jag ändå är trött i benen och inte orkar springa långpass. Borde jag kanske springa ett kortare långpass idag, intervaller imorgon och det riktiga långpasset på fredag innan jobbet. Fast då hade det just lovats ösregn…

Så just nu är det riktigt skönt att inte behöva planera eller fundera på träningen, utan att jag bara går mina promenader och det är good enough.

2

Vad var det som gick fel på Tallinn maraton?

Jag har väntat med att skriva det här inlägget i hopp om att hitta ett svar först. Vad var det egentligen som gick fel på Tallinn maraton? Och svaret är… Jag vet inte. För jag tycker nämligen att jag hade gjort allt rätt. Jag borde ha kunnat springa om inte på rekord, men åtminstone med en betydligt bättre känsla. Och framförallt borde jag inte ha fått så ont i knät, så tidigt på loppet.

tallinn maraton 2024

Jag fick ont redan vid kilometer fjorton. Det är en sträcka som jag borde ha kunnat springa i sömnen med all den träning jag gjort inför. Redan i februari sprang jag femton kilometer. Sedan har jag bara radat upp långpass på långpass. I april var jag uppe i tjugo kilometer och det kändes ingenstans. 20 kilometer, 23, 25, 27, 29. Massvis med mängd och massvis med långpass.

vad var det som gick fel på tallinn maraton

Därför förstår jag inte heller vad det var som gick fel på Tallinn maraton. Det är en sak om jag inte hade gjort min träning. Då hade jag bättre kunnat förstå att jag fick ont. Därför är jag också besviken. För som jag har kämpat med styrketräningen. Hållit i det. Varit på gymmet och tränat hemma. Jag har sprungit mina långpass. Jag har sprungit intervaller. Mycket mängd med låg puls. Kämpa, kämpa och kämpa. Allt för att få en bra känsla på Tallinn maraton. Det har varit det stora målet hela tiden.

Jag har stigit upp tidigt på morgonen för att springa långpass. Jag har pulsat fram i snödrivor. I ösregn och snålblåst. Jag hade verkligen gjort jobbet. Långt över 100 kilometer varje månad. Nästan 170 kilometer. 50 kilometer per vecka. Och ändå fick jag ont i knät. Dessutom redan vid kilometer 14.

tre veckor kvar

Det är nästan det svåraste att förstå. Hur jag fick ont så tidigt. Okej jag sprang i mina nya skor, men jag hade ändå sprungit in dem. Både kortare pass och längre distanser. Jag tror inte att det beror på dem. För de var bra skor för maraton. Inte en blåsa eller blå nagel.

Jag tror lite att jag fick kramp av att det var varmt. Kanske. Jag vaknade nämligen på morgonen med en stel vänster vad. Som om jag sträckt mig under natten i sömnen och fått sendrag. Eller som om jag sprungit intervaller i snabba, odämpade skor. Ungefär den känslan. Inte ont, men lite lite känningar. Kanske det var det som sedan triggade igång knät under loppet.

dags för mer snabbhet

Som sagt, jag vet inte vad som gick fel på Tallinn maraton. Kanske det bara var en dålig dag? Fast jag hade gjort allting rätt inför. För magen funkade toppen, jag var varken hungrig eller törstig, hörlurarna får full poäng. Det var bara knät som gjorde ont och jag var inte förberedd på det. Eller jag var förberedd på att det skulle göra ont efter kanske 30 kilometer, men inte redan vid kilometer 14. Då är det ännu lite för långt kvar av loppet.

2

Ingen löpning ännu

Jag har varit på några promenader sedan jag sprang maraton, men ingen löpning ännu. Jag väntar med det. Mina promenader har känts bra, så kanske jag så småningom kan steppa upp träningen. Just nu känns det faktiskt helt okej att inte träna. Förutom att jag har en massa tid över. Jag vet inte ännu heller vad jag ska göra på en ledig dag om jag inte tränar.

Jag ska skriva mer om Tallinn maraton, men det känns som om jag behöver få lite distans först. Det känns ännu som om det är för nära. Kroppen har återhämtat sig, men det är fortfarande mycket känslor när jag tänker på det. Nu har i alla fall lusten till löpning kommit tillbaka. Då när jag just precis gått i mål, eller okej, jag sprang faktiskt i mål, då kändes det som om jag aldrig mer vill springa lopp eller maraton igen. Nu har jag ändå blivit revanschsugen. Men ännu ingen löpning, kroppen ska få återhämta sig i lugn och ro.

ingen löpning ännu

Jag tänker börja med längre promenader. Just nu har jag bara gått promenader på ungefär fem kilometer. Ifall vädret är fint och jag har tid, kan jag säkert gå dubbla sträckan. Jag vill lite testa och se hur knät reagerar. Jag tror och hoppas att det ska gå bra, men jag vill ändå vara lite försiktig. Det är också därför jag väntat med löpningen. Better safe than sorry.

 

2

Sommaren 2024

I början av sommaren skrev jag en lista över sommaren. Vad jag ville göra och vad jag såg framemot. Hur gick det? Sommaren 2024 i ett nötskal. Det var ändå en helt okej sommar. Varm och inte så mycket regn, men inte så mycket sol heller. Jag kan alltid ha varmare och mer sol.

sommaren 2024Sommaren 2024

Resan till Italien
Sommarens stora höjdpunkt. En vecka med sol och värme, sightseeing och slappande. God mat och dryck. Drömmer fortfarande om en vinresa till Italien. Bo på vingård och gå på tasting. Vi hann inte besöka en vingård när vi var där, vi var dessutom lite på fel ställe. Eller allt vin från Italien är säkert gott, men jag gillar mest det vin som kommer från Veneto och då var vi nog i helt fel region.sorrentohälsningar från italien

Födelsedagskalas
Fyllde 40 i sommar och ordnade kalas för familjen. Tycker om att baka och planera festligheter.

Stughäng
Jag har inte hunnit hänga så mycket på stugan i år heller, jag har mest plockat blåbär och radat stengång. Planterat blommor i parken. Nästa år sedan ska jag bara slappa. Är i alla fall väldigt nöjd med hur fint det har blivit med små inredningsdetaljer och lyktor. Jag tror inte ni förstår hur mycket sten jag har plockat, släpat och radat.
sommaren 2024

Uteserveringar
Två gånger Kamu, två gånger Suntti och en gång hotellet tror jag. Och Nagu. Men vi var inte en enda gång till gästhamnen i sommar och det skäms jag nästan för att skriva. Jag vet inte vad som hände där.sommaren 2024sommaren 2024

Kryssning med mamma
På min andra del av semestern var vi på picnic kryssning med mamma. Det var evigheter sedan senast och vi hade tur med vädret. God mat på båten och bra shopping. Fint väder och skärgård, what’s not to like?

Aperol spritz
Jag föredrar fortfarande Aperol spritz över limoncello spritz och har väl druckit en eller två i sommar.sommaren 2024sommaren 2024

Glasskiosken
För första gången på länge köpte vi glass från glasskiosken på torget.

Bondbirsen
Vädret var kanske inte det bästa, men det var mycket folk för det. Vi var inte på dansen på kvällen fast vi skulle fara, men det lockade inte i ösregn. Men djuren var gulliga som vanligt.

Kvällspromenader
Njuter nog av att kunna gå i kjol och t-shirt på kvällen utan att frysa. Brorundan är fortfarande den bästa rutten att gå i Pargas. Den är fin och lagom lång om man bara vill strosa.

Utöver det här, har jag även varit på studentkalas, brunchat, busat med hund och katter och självklart tränat en massa inför maraton. Och jobbat. I år hade jag min andra del av semestern i mitten av augusti och det var inte den roligaste tidpunkten. Gå hela sommaren och vänta på semester och sen när du äntligen har det är sommaren slut. Typ.

Vad gjorde du under sommaren 2024?

 

 

 

 

1

En vecka senare

Det har nu gått en vecka sedan jag sprang maraton. Hur känns det i kroppen så här en vecka senare? Kroppen känns pigg, men besvikelsen har kanske inte ännu lagt sig. Jag ska skriva ett skilt inlägg om mina tankar kring loppet, men besviken är nog kanske det ord jag skulle använda. Men så här en vecka senare är kroppen i alla fall förvånansvärt pigg.

en vecka senare

Jag har inte tränat något ännu, förutom en kort promenad på torsdagen. Fast jag är i och för sig väldigt aktiv på jobbet och där blir det många steg. Så helt inaktiv och legat på soffan har jag inte heller varit. Jag vet inte riktigt vad som menas med att vila efter lopp. Bara ligga på soffan och äta chips, eller räknas typ promenader som vila. Aktiv vila. För att få i gång kroppen, blodcirkulationen och inte helt stelna till. 

På söndagen direkt efter maraton hade jag ont i hela kroppen. Träningsvärk på de mest konstiga ställen. På måndagen var jag mest stel i benen, men på tisdagen var jag redan nästan som normal. Lite kände jag i benen när jag böjde mig ner/framåt. Och efter det har jag känt mig som vanligt.

Knät känner jag inte av just nu, men jag har som sagt inte tränat heller. Därför väntar jag också lite extra med träningen. Nästa vecka tror jag det blir några promenader, i alla fall om det är fint väder, och så får jag se hur det blir med löpningen. När jag vågar testspringa igen. Jag vill inte springa för tidigt, för att sedan riskera att inte kunna springa alls. Hellre vilar jag lite extra så får knät chans att återhämta sig.

4

Vad göra på en ledig dag?

Jag är nu redan rastlös av att inte träna. Vad gör man egentligen på en ledig dag? Om man inte springer långpass på tre timmar eller tränar annars? Ifall det var soligt och varmt är det förstås en annan sak, då skulle jag bara slappa i solstolen. Men om det är som nu, höstrusk och regn. Vad gör man då?

Jag har medvetet valt att inte träna ännu efter maraton. För det har trots allt bara gått fem dagar. Jag har fortfarande lite ont i knät, även om det är mycket bättre. Det känns av så att säga. Igår var jag på en kort liten promenad för att det var så fint väder. Det kändes helt okej, varken bättre eller sämre. Huvudet är piggt och kroppen är pigg och Garmin säger att jag är återhämtad, men jag väljer att vila ändå.

vad göra på en ledig dag

Jag blir bara rastlös. Jag är van att träna. Det känns som en bortkastad ledig dag om jag inte gör något. Jag har redan städat. Katterna sover och är inte till någon nytta som sällskap. Sam är på jobb. Här sitter jag. Bloggar och kollar på Youtube samtidigt. Klockan är inte ens två och det kryper i kroppen.

Nästa vecka ska jag kanske smyga igång med träningen. Jag brukar börja med promenader. Egentligen gjorde jag väl det första träningspasset efter maraton redan igår. Det är ungefär så jag brukar börja. Med en promenad på några kilometer. Det varierar lite mitt sug efter träning. Ibland tycker jag att det är jätteskönt att inte behöva springa, men så ser jag någon som springer, det är fint väder och då tänker jag. Jag vill också. Och så tänker jag samtidigt, minns du hur tusans ont det gjorde senast du sprang. Hur jobbigt det var. Och så vill jag inte alls springa igen…

2