Efter vad som kändes som en evighetslång flygresa, trots att vi flög i business class, landade vi äntligen i Kuba. Vi flög till Havanna och efter diverse passkontroller och liknande, kunde vi stiga på bussen mot vårt hotell i Varadero. Det var mitt i natten, mörkt och man såg inte mycket från bussfönstret. Inte för att jag skulle ha sett något annars heller, jag sov så sött. Två och halv timme senare var vi vid vårt hotell, Roc Barlovento. Checka in, hitta hotellrummet och natti natti.

Varadero eller Varadero beach som det också kallas för är en 20 kilometer smal udde, med en lång och fin strand och en massa all inclusive hotell. Vårt hotell var det hotell (via Aurinkomatkat) som var närmast ”stan” eller centrum. Det var orsaken till att vi valde det. För att ha möjlighet att göra något på dagen och kvällarna. Inte bara vara vid hotellet, poolen eller stranden.

Vi har en gång tidigare bott på all inclusive hotell och egentligen konstaterat att det inte är något för oss, men här fanns det inga andra alternativ att välja bland. Allt var all inclusive och precis alla man mötte hade armband i olika färger. Redan första morgonen vid frukosten fick vi bekräftat för oss att vi inte gillar all inclusive. Jag kommer att skriva skilt om maten i ett annat inlägg, men let’s just say. Vi åt inte mycket på resan…

Men vi hade inte kommit till Kuba eller Varadero för matens skull, utan för stranden. Sol, värme och lata dagar vid havet. Stranden var verkligen jättefin, kanske den bästa vi varit på? Riktigt vit sand och blått hav. Kroatien var också fint med turkost vatten, men här bestod stranden av sand och inte hårda stenar. Därför vinner Varadero beach.

Den första dagen var det blå himmel, inte ett moln i sikte och full sol. Det var bästa möjliga starten på semestern. Vi bara njöt.

Vissa dagar var det lite sämre väder och då ändrade stranden karaktär. Det var höga vågor, alldeles för höga för att vilja eller våga simma. Det var åskmoln i horisonten och ibland kom det någon droppe regn. I hotellets aktiviteter ingick paddelbåtar och kajaker, men dem såg vi bara av de första dagarna. Sedan var det för höga vågor för att de skulle få användas.

Här var stranden öppen dygnet runt, till skillnad från Gambia, där den bara var öppen mellan åtta på morgonen och åtta på kvällen. Det betydde att jag kunde morgonjogga på stranden innan frukost och njuta av soluppgången. Det fanns även möjlighet att ta magiska bilder av solnedgången.

Sam hade just precis innan resan fått en ny jobbtelefon, och den var vi tvungna att testa funktioner på. Den var så mycket bättre än min att ta bra bilder på natten. Eller det är ju inte natt, men i mörkret.

Innan jag börjar med inläggen om Kuba, tänkte jag berätta om hur det var att komma dit. Hur det var att flyga i business class för första gången. Ända sedan vi flög till Australien med Qatar Airways och fick sitta uppe (!) i planet har speciellt Sam drömt om att flyga business class. När vi flög till Australien hade vi blivit uppgraderade och fått bättre platser än vi skulle ha haft. Det var inte meningen att vi skulle sitta i övervåningen och var inget vi hade betalat extra för. Det var inte ens business class, men det var ändå så mycket bättre. Hur bra skulle inte business class vara då? Den här gången betalade vi extra för att få flyga i business class, ganska mycket extra ska tilläggas. Var det värt pengarna?

Ja. Allting var bättre i business och det kändes som en lyxig start på semestern.

Vi flög med Finnair och planet skulle starta strax innan fem på måndag eftermiddag. Det var en perfekt tid för att hinna njuta av alla tjänster. Gå före alla i incheckningen och ha tid att sitta i loungen. Äta lite, dricka lite, läsa en tidning, skåla i champagne (!) och känna sig lugn inför resan. Inte irra omkring på flygplatsen, försöka hitta en ledig sittplats och betala hutlösa priser för en drink eller mat. Utan bara hämta vad man ville ha i baren.

Vi fick gå först ombord på planet och nästan genast bjöds det på mera champagne. Det fanns filt, det var dyna, Marimekko tofflor och Marimekko necessär innehållande en massa bra produkter. Hudkräm, läppbalsam, tandborste, tandkräm. Redan här hade säkert kostnaden för att flyga i business class betalat sig tillbaka. Maten serverades på riktiga tallrikar, med riktiga bestick och glas. Vi fick välja en tre rätters middag från en meny, med tillhörande dryck. Kaffe och konjak? Ja men visst. En whisky på maten? Inga problem. Kanske en flaska vatten till? Det ska vi fixa.

När man har ätit och druckit tills man spricker, är det bara att ta på sig ögonmasken, ställa in bänken i sängläge och sova tills man är framme.

Kommer vi att flyga i business class fler gånger? Kanske. Eller säkert nog. Det gäller bara att välja rätt tillfälle. Det måste vara en lång (eller längre) flygresa för att tjänsterna skall gå att utnyttja fullt ut. Dessutom måste flyget avgå en sådan tidpunkt att det ska kännas värt det. På hemvägen flög vi i ekonomiklass, men då hade det inte spelat någon roll. Det fanns ingen lounge på flygfältet i Havanna att utnyttja och alla gick ombord på planet samtidigt. Flyget avgick så sent, att jag somnade direkt vi lyft och sov i åtta timmar. Ingen tid att dricka gratis champagne då 🙂