Första cyklingen för i år

Våren är här och det blir mycket premiärer den här veckan. Tidigare sprang jag för första gången i t-shirt och idag blev det första cyklingen för i år. Det märktes minsann av, att jag inte cyklat tidigare. Cykelben och löparben är inte alls samma sak. Minsta lilla backe och mina ben tog tokslut. Jag trampade och trampade, men det kändes som om jag inte kom framåt. Mjölksyran sprutade, pulsen var hög och jag flåsade. Konditionen är det inget fel på, men tempot finns inte i benen. Det finns ingen kraft, power. Jag orkade inte trycka på. Vid varje backe, eller när det blåste motvind, sjönk mitt tempo som en sten.

första cyklingen

För att vara den första cyklingen för i år, är jag ändå nöjd. Jag visste att det skulle gå trögt, men det gick nästan bättre än förväntat. Det blev en längre runda än jag planerat och konditionen är det inget fel på. Jag hade orkat cykla längre, men jag var framme. Jag var osäker på min form och cyklade längs med Skärgårdsvägen tills jag tyckte att det räckte. Vände om och cyklade exakt samma väg tillbaka. Det är alltid svårt att veta när jag ska vända om. Det känns så lätt i början, men jag vet ju att jag ska orka cykla hem också. Nu vet jag till nästa gång att jag orkar mer. För det kommer garanterat att bli en nästa gång.

Idag blev det strax över 22 kilometer, vilket för mig är mycket. Det är ungefär de längderna jag cyklade förra sommaren när jag tränade inför maraton och kände mig i form. Nu startar jag på de längderna, och just nu känner jag mig inte alls i lika bra form som förra sommaren. Men bevisligen kan jag fortfarande. Det här var ett pass jag behövde för självkänslans skull. En utmärkt start på cykelsäsongen!

0

Monkey park

En av de första sakerna vi visste att vi ville göra i Gambia, var att besöka Monkey park. Som namnet antyder är det alltså en park med (för) apor. Med stängsel runt, men inget tak eller burar, så aporna är fria att komma och gå som de vill.

monkey park
monkey park

Vi hade redan tidigare sett några apor kring hotellen och på gatorna, men här var de samlade. Inträdet var ynka tre euro per person, plus att vi köpte nötter av försäljarna utanför parken. Bananer hade vi med själva.

Vi hade en guide med oss på vandringen, men hade nog också klarat oss utan. Guiden påstods vara till för att hitta aporna, men tja. Det var nog inga problem att hitta dem 🙂 Det var bara att gå längs med den markerade stigen och aporna kom rusandes.

Prassla lite med påsen nötter och plötsligt hade vi fem apor kring fötterna. De var vana vid turister och var glupska små jävlar.



Vi var tidigt på morgonen, eftersom vi läst om att det är bästa tiden att fara. Mot slutet av dagen är de redan så mätta av alla nötter och bananer som turisterna gett dem, att de inte vill komma fram.

moneky park
Aporna var förvånansvärt tunga att ha på axeln. De klättrade och klängde på en, men ville nog mest bara ha mat. Banan var godast, nötter var inte lika kul.


monkey park
monkey park

Precis som hemma med kissorna, var jag tvungen att till min stränga blick 🙂 Sitt. Vänta. Varsågod.

Även om aporna var ivriga på att få mat, var de samtidigt väldigt slappa varelser. Vissa låg bara och latade sig och pillade i varandras päls. Tydligen var de för att kolla efter loppor.


monkey park

Vad tyckte vi om Monkey park? Helt klart värt ett besök. Aporna var hur härliga som helst och verkade må bra. Det var roligt att få komma nära dem, mata dem och leka med dem. Jag tycker ju om djur och blir som ett litet barn när jag får leka med dem.

Favoritbilden

 

0

Premiär för löpning i t-shirt

Vädret har varit härligt de senaste dagarna. Varmt, soligt och det känns som om våren äntligen är här. Idag blev det premiär för löpning i t-shirt. Förra året tror jag att jag sprang i t-shirt för första gången i maj. Senare i alla fall. Men är det 16 grader varmt ute, gäller det att passa på. Njuta av det fina vädret, över att jag är ledig och att jag har tid att springa.

Dagens löprunda blev trots det fina vädret, något av en besvikelse. Jag vet inte vad som har hänt med min löpning efter resan. Innan resan tyckte jag att jag var i bra form. Löpningen kändes lätt, steget rullade bra och jag höll bra tempo för att vara mig. Det utan att ens ha sprungit intervaller eller pressa mig själv. Det kändes naturligt att springa fort och allting fungerade. Nu är det som om formen är bortblåst. Känslan finns inte alls där. Jag flåsar, jag frustar och det känns tungt. Pollen?

löpning i t-shirt

Under resan blev det inte mycket träning, men det borde ju vara bra att vila? Komma tillbaka ännu starkare och bättre? Nu är det som om konditionen blivit sämre. Jag orkar knappt springa längre än fem kilometer. Pulsen är hög, benen är tunga och det är bara jobbigt. Jag vet ju att det bara är en liten svacka och att det snart vänder igen. Samtidigt är det alltid svårt att veta hur mycket jag ska pressa och hur mycket jag borde vila. För egentligen tror jag mest att det beror på pollen och torr luft. Jag går och nyser hela tiden här hemma, min näsa har igen blivit täppt, sårig och jag har näsblod mest hela tiden.

Imorgon kommer det i alla fall att bli en vilodag och så får jag se vad jag gör på söndagen. Kanske jag cyklar, eller så blir det mer löpning i t-shirt. Det varma vädret verkar hålla i sig och jag tackar och tar emot. Välkommen våren!

1

Jag har saknat yogan

Som jag har saknat yogan! Det har inte blivit någon yoga på tre veckor (?) och jag har saknat det. Framförallt har min kropp saknat yogan, och behövt det. En lång flygresa till och från Gambia, lata dagar i solstol och nästan ingen träning alls har resulterat i en väldigt stel kropp.

Idag kunde jag äntligen till yoga. Jag fortsatte med yoga med Adriene. Jag har kommit till dag 19 nu och med den här takten lär jag vara färdig till jul. Inte för att jag stressar över att bli klar med programmet, men jag antar att man ska göra alla delar i en följd. För att få ut mest av serien och få det till en rutin. Inte göra en del varannan vecka. Nu ska jag ta och skärpa mig igen, och göra det en gång i veckan i alla fall.

som jag har saknat yogan

Jag märker direkt hur mycket jag behöver yogan. Hur jag slappnar av, hittar andningen, fokus och hur spänningarna släpper. Även en kort video gör stor skillnad. Jag tycker om att yoga på kvällen. Jag blir lugnare av det och tycker att jag sover bättre. Det är bra som nedvarvning, även om det förstås finns andra former av yoga. Med mer flow och power och som man kanske inte ska göra just innan läggdags.

Det är det som är så bra med yoga tycker jag. Det finns alltid något som passar beroende på vad man är ute efter. Kort eller långt, lätt eller tungt. Med fokus på stretch eller styrka. Alltid hittar jag något och det finns alltid något att utvecklas i.

0

Cykeldrömmar och vårkänslor

Direkt det blev vår och värme, blev jag sugen på att cykla igen. Förra sommaren cyklade jag mycket, eller nja, mer än jag gjort tidigare. Nu dyker mina cykeldrömmar upp igen. Jag drömmer om att susa fram längs med vägarna på en landsvägscykel. Jag funderar på att börja cykla till jobbet. Det fungerar att springa hemåt, så det måste ju gå ännu bättre att cykla samma sträcka.

Jag känner mig lite lost i löpningen för tillfället. Jag har inget spikat mål för säsongen, jag håller på med ett skilt inlägg om det. Kanske ett annat fokus i träningen skulle vara bra för mig? Som då till exempel cykling. Det är inte så att jag är omotiverad till att springa, men det är konstigt att inte ha ett tydligt mål för säsongen. Vad vill jag springa för lopp egentligen? Ska jag ens springa några lopp i år, eller ska jag i stället fokusera på annat.

cykeldrömmar

Jag längtar efter varmare temperaturer för att kunna njuta av cyklingen. Det är lite för kallt ännu. Jag vill inte behöva bylta på mig alla kläder jag har, det känns alltid kallt att cykla. Eftersom förra sommaren var varm, gick det bra att cykla. Det passade nästan bättre än löpningen och var en av orsakerna till att mitt maraton gick så bra.

Jag kommer inte att köpa en landsvägscykel (ännu), även om tanken funnits i många år. Jag måste först lära mig att tycka om cyklingen med vanlig cykel. Eller alltså, jag tycker ju om det nu redan, men en landsvägscykel är dyr. I dagsläget cyklar jag ändå inte såå mycket att det skulle vara värt priset. Om den bara står och samlar damm resten av året och jag cyklar en gång i månaden.

1

Löpning som humörhöjare

Det finns många orsaker till varför jag springer, men en av de största är för att jag mår så bra av det. Även om det kan kännas jobbigt innan är känslan nästan alltid bättre efteråt. Löpning är en utmärkt humörhöjare för mig. Det är inte alltid runner’s high, det är egentligen ganska sällan jag upplever det. Däremot är det alltid en boost i humöret. Det spelar liksom ingen roll hur dålig dag jag har haft, eller hur stressigt det är. Det känns alltid bättre efter ett löppass.

löpning som humörhöjare

Idag behövde jag verkligen springa. Det känns som om jag inte alls hunnit landa efter semestern, jag är hela tiden ett steg efter. Det är mycket hela tiden. Mycket på jobbet, efter jobbet, jag borde städa, jag borde gå igenom bilderna från resan. Jag borde göra än det ena än det andra. Idag beslöt jag mig för att strunta i alla ”måsten” och bara springa. Ingen skillnad på hur långt eller hur fort. Jag behövde få komma ut, rasta benen och rensa huvudet.

Vädret var utmärkt för en kvällsrunda. Soligt, varmt och härligt vårväder. Jag sprang i t-shirt och jacka och det var nästan för varmt. Jag hade säkert klarat mig med bara ett lager på överkroppen. Löpning i solsken blev en extra stor humörhöjare. Jag är helt klart en person som påverkas av vädret. Solen ger mig energi och det spritter i kroppen av vårkänslor.

 

 

2

Det är mycket just nu

Det är mycket just nu, jag fick en rivstart efter semestern. Jobb, mer jobb, ändrade planer, ännu mer ändrade planer. Jag hinner varken träna, blogga, eller gå igenom bilder från resan. Imorgon vet jag mer om nästa veckas planer och då, då ska jag gå igenom bilderna. Och träna. Jag skulle verkligen behöva springa lite för att rensa huvudet, men…

det är mycket just nu

Jag hade som plan att slå mitt marsmål som var 100 kilometer löpning. Tanken var att i april springa mer, upp mot 125 kilometer. Hittills har jag sprungit 17 kilometer, så jag är på god väg 🙂

2

Träning under semestern

Semestern är slut, jag är tillbaka på jobbet och till normala rutiner. Skönt på ett sätt, men visst saknar jag solen och värmen. Lata dagar, hänga vid poolen eller stranden, äta lite, dricka lite, sola. Ingen stress eller press, utan bara ta dagen som den kommer. Jag har inte hunnit gå igenom bilderna (alls), men jag ska börja skriva inlägg om resan i helgen.

Min träning under semestern gick okej. På en resa blir det mindre träning än normalt, men jag är lugn med det. Det blir en planerad vilovecka. Jag vet att jag inte kommer att springa långpass, för mitt lokalsinne är värdelöst. Det blir inte intervaller, utan det blir mest lugna mysrundor. Morgonjogg på stranden och liknande. Det blir inte styrketräning, i alla fall inte med vikter. Däremot blir det en massa vardagsmotion i form av promenader.

träning under semestern

Jag hade packat ner träningskläder för kanske fyra dagar. Två par shorts och fyra t-shirts. Jag gissade att jag inte skulle använda allt, men packade ner för säkerhets skull. Hotellet vi bodde på hade gym, men efter en snabbkoll där, ville jag så inte träna där. Sunkigt var bara förnamnet. Det fanns även en tennisbana som man kunde hyra utrustning till. Plus då poolen förstås.

Min träning under semestern bestod av tre stycken löppass på stranden. Upp och ner längs med stranden, om och om igen. Stranden vi bodde vid delades av en ”flod” som vid lågvatten gick att korsa och som vid högvatten var en flod. När jag sprang på morgonen var det högvatten. Jag sprang till floden, vände om, sprang till andra ändan av stranden, vände om, sprang till floden, vände om… Varje löppass var kanske 3 eller 4 kilometer. Även om utsikten var fin och värmen härlig, var det rätt så tråkigt att springa samma sträcka hela tiden. (Och nej, där vi bodde var det inte riktigt tal om att springa någon annanstans. Mer om det i kommande inlägg.)

Mot slutet sprang jag istället intervaller. Full fart i kanske femtio meter, vända om och gå tillbaka till startpunkten och upprepa. På det här sättet blev det roligare att springa. Även om passen jag sprang var både kortare och med lägre intensitet än vad jag springer hemma, var det ändå en väldigt skön start på dagen. De dagar jag inte sprang var det som om någonting fattades. Jag är helt klart en tränande person. Jag springer även på semestern.

 

2

Hemma igen

Jag är hemma igen från Gambia, men jag är alldeles för trött för att skriva vettiga blogginlägg. Det känns som om jag har varit vaken sedan klockan 07 på tisdag. I skrivande stund är klockan 19 på onsdag och förutom lite slumrande på flyget har jag inte sovit en blund. Det var en lång resa och hur jag än satt på flygplanet hittade jag ingen ro. Det var kallt och dragit. Jag hade sendrag och kramp i fötterna. Det är skönt att vara hemma igen, även om jag redan saknar värmen. Minusgrader och snö var inte vad jag ville mötas av i Helsingfors.

hemma igen

Jag kommer att skriva längre och mer utförliga inlägg från Gambia, men först ska jag sova. Till helgen borde det börja dyka upp inlägg. Jag har vad som känns som en miljon bilder att gå igenom och tyvärr är semester slut nu för min del och jobbet kallar.

0

Träningsbloggar jag följer

Först när jag fick den här frågan tänkte jag att den blir lätt att svara på. Sedan kom jag på att många av mina favorit träningsbloggar, faktiskt inte bloggar längre. Utan jag följer dem i stället på instagram. Då blev frågan genast mycket svårare att svara på.

träningsbloggar jag följer

Träningsbloggar jag följer

(Klicka på namnet för att komma till bloggen)

Piggelina
Hon springer längre än de flesta och hon springer mest för upplevelsens skull. Samtidigt är hon snabb som tusan, men kallar sig själv en traktor. Skriver alltid med glimten i ögat. Hög igenkänningsfaktor och jag skrattar ofta högt när jag läser hennes blogg. Storfavorit.

Trail och inspiration
Malin, jag saknar dina blogginlägg <3 Har alltid jättefina bilder från skogen. Får en asfaltsnötare som mig själv att bli sugen på vandring och att springa trail.

Maratonemma
Som namnet antyder springer hon maraton. Vad som är inspirerande med Emma är att hon trots en kronisk sjukdom tränar målmedvetet och resultatinriktat. Och gjorde en ironman, hur häftigt är inte det?!

Petra Månström
En av de få stora bloggarna jag följer, men jag tycker ändå hon känns äkta. Jag följer henne både på instagram och lyssnar på hennes poddar. Skriver mycket om att alla är löpare oberoende fart eller distans och det tycker jag om. Hon skriver proffsigt, men sen är hon ju journalist också. Det är hög igenkänningsfaktor på hennes inlägg.

Vilka är dina favorit träningsbloggar?

0
« Äldre inlägg

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑