Träna som vanligt

Lämna ett svar

Äntligen kan jag träna som vanligt igen efter corona. Jag har nu varit till gymmet två gånger och två simpass då på samma gång, två löppass och två styrkepass hemma. Förra veckan var ännu lugnt och försiktigt, men den här veckan har jag tränat som jag brukar. Kroppen svarar bra och orkar med belastningen. Inga men och jag tycker inte att jag har behövt en längre återhämtning än vanligt. Pulsen har varit på en normal nivå och jag har inte känt mig extra sliten. Eller att det skulle ha varit extra tungt eller jobbigt.

Därför vågar jag nu träna som vanligt igen. Som innan corona. Jag ska inte springa långpass eller intervaller, men det gjorde jag inte innan corona heller. Däremot ska jag nog göra en satsning med min decemberutmaning.

jag kan träna som vanligt igen

Igår var jag och sprang igen och den här gången sprang jag nästan hela tiden. Under förra veckans prova på pass, då gick jag mer, men igår kunde jag springa på. Jag gick bara när det var som allra halast. Jag försöker att klara mig så länge det bara går utan mina Icebugs. De är jättebra på halt underlag, men de är så tusans klumpiga och tunga att springa i. Så länge jag klarar mig utan dem, väljer jag hellre andra skor. Just nu har jag sprungit i mina trailskor. Påbyltad till tänderna. Allra helst skulle jag ju springa i shorts och mina vita snabbskor, men dit är det nog långt ännu. Jättejätte långt.

Det är åtminstone kul att veta att jag kan träna som jag vill igen. Jag behöver inte ta det lugnt och försiktigt, utan jag kan trycka på. Få upp pulsen och flåset, lägga på mer vikt när jag styrketränar och träna flera pass i veckan. Precis som jag vill med andra ord.

En decemberutmaning

Lämna ett svar

Jag brukar ha en decemberutmaning varje år, oftast för att jag vill uppnå ett visst mål ännu för året. Så även den här gången. Jag har tränat tre gånger nu sedan jag blev frisk från coronan. Gym plus simning, ett löppass och ett styrkepass hemma. Kroppen har inte reagerat och därför känner jag att jag vågar satsa mer på träningen igen. Därför ska det bli en decemberutmaning i år igen.

en decemberutmaning

Årets utmaning är att springa 60 kilometer totalt under december för att landa på totalt 1100 kilometer löpning för hela året. En jämn och fin siffra, till och med mer än vad jag hade som målsättning i januari. Jag är nu redan över mitt årsmål, men jag tycker att 1100 är en finare siffra än 1039. Vilket jag ligger på just nu. Nej förresten. Det har jag inte alls. Jag är på ungefär 1044 just nu eftersom det löppass jag sprang tidigare i veckan faktiskt var i december.

Det borde inte vara ett omöjligt mål för mig att uppnå, men ändå något jag behöver kämpa lite för. Jag behöver inte springa långa rundor, utan allt räknas. Två gånger i veckan är planen. I normala fall är 60 kilometer ganska lite för mig på en månad. Speciellt på sommaren när jag tränade hårt inför maraton. Då låg jag på 150 kilometer i månaden, men efter maraton har det inte blivit lika mycket löpning.

vilken träningsvecka

Jag ser det mest som en kul grej, eftersom jag redan är över mitt årsmål. Få avsluta året på ett bra sätt, med en god känsla. Gå in i 2023 med en bra grund med löpningen för att sedan kunna bygga vidare igen.

Sammanfattning november

Lämna ett svar

Första december idag. What?! November kom och for och det är dags att göra en sammanfattning av november. Det finns inte mycket att sammanfatta över träningen där inte. Orsaken är corona.

sammanfattning november

Det började så bra, eller första veckan var bra. Jag var igång igen ordentligt efter maraton. Löpningen rullade på, jag simmade och var till gymmet. Styrketränade hemma och kände mig stark. Kände mig i form och det var kul med träning. Sen fick vi corona och nu känns det som om jag måste börja om från början. Ta det lugnt, babysteps och inte ta i för mycket på en gång.

Under november blev det bara 20 kilometer löpning, vilket är det minsta jag sprungit på en månad på hela året. Två gymbesök, två simpass och ett styrkepass hemma. Två promenader. Inte riktigt vad jag brukar träna, jag brukar ligga på betydligt mera mängd. Även om jag inte ens tränar för något specifikt mål just nu.

när corona kom på besök

Nu är jag åtminstone igång igen. Idag blev det ett besök till gymmet och simhallen. Jag tog det lugnare än vanligt. Inte så höga vikter, inte pressa utan bara komma igång. Simmade 1000 meter, även om jag kanske orkat med mer.

Träningen kändes helt okej. Jag tror nog att jag kan träna som vanligt igen. Jag blev inte tokslut eller trött. På söndagen när jag städade blev jag ännu trött av att anstränga mig, men fyra dagar senare gick det bra att träna. Kanske snuvmedicinen har hjälpt?

December har i alla fall börjat bra, även om min sammanfattning av november inte var mycket att hurra för. Nu hoppas jag att jag inte får några bakslag, men träningsvärk lär jag nog få. Jag känner mig nu redan skakis i kroppen.

En kort promenad

2 svar

Jag börjar vara trött på att vara sjuk nu. Jag är ju frisk från coronan, men snorar fortfarande och är täppt. Ibland tror jag att jag är bättre, för att nästa morgon vakna upp jättetäppt igen. Så needless to say, det har inte blivit någon träning. På fredagen blev det en kort promenad på fyra kilometer. Det kändes lagom.

Jag hade inte räknat med att känna mig så här efteråt. Själva coronan var väl egentligen en lindrig version, det är nu efteråt som det är jobbigt. Jag tycker ännu också att jag blir tröttare än jag borde bli av att anstränga mig. Med anstränga mig menar jag typ att städa huset. Mest är jag irriterad på allt snor. Det är säkert därför jag känner mig tröttare än vanligt och som om jag inte riktigt orkar. För att huvudet är så täppt.

en kort promenad

En kort promenad är ju inte ett träningspass för mig, men jag känner mig inte redo för löpning ännu. Nästa vecka får nog bli en lugnare träningsvecka, sedan hoppas jag kunna träna som vanligt igen. Jag hade tänkt mig en liten decemberutmaning, men jag får se hur det blir med den saken. Som det känns nu känns det inte rimligt, men jag hoppas att det vänder fort. Nu har jag i alla fall medicin.

Jag tycker redan att jag var bättre, men nu har jag blivit jättesnorig igen. Orka! Jag vill vara frisk nu. Det är bara jobbigt att vara sjuk och att inte känna mig som mig själv. Jag är ju van att vara aktiv och träna. Jag tycker inte om känslan av att bli slut när jag städar hemma.

Nästan som vanligt

2 svar

Jag är helt klart på bättringsvägen från corona. Jag har jobbat både igår och idag och det går mot det bättre. Igår var jag fortfarande trött, men idag känner jag mig redan nästan som mig själv. Jag blir inte lika slut, inte lika andfådd och det känns inte tungt längre. Nästan som vanligt med andra ord.

Jag har inte tränat något ännu, men kanske senare i veckan. Jag skulle i princip hinna på en promenad innan jag ska på jobb imorgon. En lugn, kort promenad. I dagsljus. För att lite testa på kroppen. Lugnt och försiktigt förstås, men det borde inte vara ett problem eftersom det ändå gått bra att jobba. På söndagen kändes det ännu som om jag aldrig skulle bli frisk, men nu känner jag mig nästan som vanligt.

Jag vill/vågar fortfarande inte ta i och träna, men en promenad borde nog funka. Jag tänker lite liknande som efter maraton. Inte ens byta om till träningskläder, utan bara gå runt kvarteret typ. För att lite få känna mig som en tränande person, utan att för den delen ta ut mig. Inte bli svettig, inte flåsig, utan mer vardagsmotion och rörelse.

nästan som vanligt

Annars då? Det är visst första advent på söndagen. Hjälp! Med andra ord är det hög tid att börja fundera på julklappar. Jag vet ju vad jag själv önskar i alla fall 🙂

Efter corona

Lämna ett svar

Hur länge kan man ha sviter efter corona? Jag är så trött, så trött. Den här jäkla coronan har verkligen sugit musten ur mig. Jag har inte haft feber sedan torsdagen, men jag är fortfarande täppt. Och trött. Så så trött. Idag har jag inte tagit en tupplur på dagen, men det har lockat. Jag försöker komma tillbaka till rutiner. Ha vanliga kläder på mig och inte gå omkring i pyjamas. Inte sova mitt på dagen. Städa lite och fixa lite, men jag märker att jag inte riktigt orkar.

Min koncentrationsnivå är noll och jag blir trött av att anstränga mig. Skulle skriva handlingslista till nästa vecka, men stirrade mest ut i luften. Öppnade kylskåpet, kom inte ihåg vad jag skulle ha. Öppnade kylskåpet igen, ah ost skulle jag skriva, skrev tomater. Vänta nu, vad var det vi skulle köpa. Ost.

efter corona

Träning är det sista jag tänker på. Just nu har jag inga planer på att börja träna igen. Jag tror nog att jag är tvungen att börja försiktigt. Jag har försökt läsa om träning efter corona, men eftersom jag inte orkar koncentrera mig vet jag inte vad jag läst. Lugnt och försiktigt kommer nog att vara ledorden. Promenader och lättare styrka. Om pulsen går upp bara av att jag städar, är det nog inte läge att springa intervaller direkt. Som om jag ens skulle göra det 🙂

Imorgon ska jag tillbaka på jobb. Första gången utanför huset på en vecka. Eller jag har varit till postlådan, men inte mer än det.

När corona kom på besök

2 svar

Här var det livat. Orsaken heter corona. Jag har nog nästan väntat på det, att när blir det vår tur att insjukna i corona. Sam blev sjuk förra vecka fredag, jag testade positivt igår. Då hade jag i och för sig känt mig sjuk redan i några dagar, men det var först på onsdagen som testet visade positivt.

På måndagen var jag ännu på en promenad. Jag var inte säker på om jag var inbillningssjuk eller faktiskt sjuk. Jag hade lite kli i halsen, men i övrigt inga andra symptom. Tog det säkra före det osäkra, vågade inte träna hårt ifall jag ändå skulle ha corona. Även om testet visat negativt på morgonen. Tur var väl kanske det.

när corona kom på besök

Efter det har jag inte gjort mycket. Sovit, vilat, sovit, ätit glass och kollat på Masterchef. Är så trött, har huvudvärk, är hängig och har lite feber. Och så känns det som om jag har träningsvärk i hela kroppen. Ryggen gör ont, baksida lår, ben, armar. Vilket jag i och för sig lite tror beror på att jag legat så mycket i sängen och soffan. Jag är inte van att vara så här stillasittande och inaktiv. Jag är ju van att träna och röra på mig.

Nu får allt det vänta. Förstås. Lite irriterande är det, eftersom jag tycker att jag haft ett bra flow med träningen efter maraton. Samtidigt är jag ändå glad att ha det nu. Eller inte glad förstås, det var fel ord. Är visst lite för trött för att blogga. Jag menar bara att jag inte tränar inför något specifikt för tillfället. Det spelar inte så stor roll om det blir en paus i träningen eller inte. Hellre nu, än innan Tallinn maraton var mera det jag tänkte.

Har du haft corona? Nu tror jag att jag ska ta en tupplur. God natt!

Hur går det med min simträning?

Lämna ett svar

Eftersom jag varit till gymmet två gånger, betyder det också att jag simmat två gånger. Hur går det med min simträning? Helt okej. Första gången inte alls bra, men det skyller jag på folkmängden. Andra gången, betydligt bättre. Jag var till och med i banan för snabba simmare.

Första gången vet jag inte inte hur långt jag simmade. Jag tappade bort räkningen, men kanske 800 meter. Det var så mycket folk och trångt i bassängen att det var svårt för mig att simma. Att hitta min egen rytm. Det var hela tiden någon i vägen. Det var armar och ben och sparkar och trångt. Vilket kanske i och för sig är bra träning inför triathlon. Då tror jag inte att själva simningen är det svåraste, utan just att behöva trängas med alla andra. Och öppet vatten och vågor då.

hur går det med min simträning

Nu på tisdagen gick det betydligt bättre med min simträning. Ibland hade jag till och med hela banan för mig själv. Världens lyx! Därför blev det också mycket längre simning, med hela 1500 meter. Jag kunde simma i egen takt och fokusera på mitt. Ibland var vi två på banan, men det är ännu helt okej. Tre funkar ännu, fler än det och vi är för många.

Jag tycker kanske att jag börjar märka en liten förbättring. Att jag kanske lite börjar hitta tekniken. Jag blir inte lika tokslut i armar och nacke, utan jag flyter bättre och har ett längre glid. Sen att jag fortfarande bara simmar bröstsim är en annan sak. Jag vet inte hur jag ska börja simma frisim. Bara flaxa runt? Om jag är ensam på banan stör jag ju ingen, men om det är många som faktiskt vill simma som konditionsform är det kanske inte läge för mig att börja öva. Och ibland är där så mycket folk i den banan som är avsedd för… Lek? Plask? Att det inte skulle bli mycket av mitt tränande där heller. Idealet skulle ju vara hela bassängen för mig själv och ingen som ser på 🙂

Gymbeteenden

Lämna ett svar

Jag har skrivit ett liknande inlägg tidigare, tankar från ett gym. Jag har tränat på gymmet nu i två veckor, efter en paus på flera månader. Det är säkert över ett halvår sedan jag senast var där, mars kanske. Då var det mycket corona, det var munskydd som gällde och restriktioner. Handsprit, avstånd och torka efter sig. Nu verkar allt det bortglömt och folk har återgått till sina äckliga gymbeteenden. Man får faktiskt torka efter sig fortfarande, även om man inte måste. Har du använt en maskin och svettats på den, torka av den för fan. Corona eller inte.

Nästa punkt är kanske inte äckliga gymbeteenden, bara irriterande. Vad gör folk på gymmet egentligen? Antingen använder de en maskin i max fem sekunder, innan de går vidare till nästa. (Okej, det irriterar inte mig, jag bara inte förstår vitsen) Eller så använder de maskinen i en halvtimme så att ingen annan kan ha den. Och då använder de ju inte ens maskinen, de bara sitter där. Gör en repetition. Vilar i oändlighet och gör en repetition igen.

gymbeteenden

Idag gick det ändå bättre på gymmet för det var mindre folk. Nu kunde jag koncentrera mig på mig själv och mina övningar, och inte irritera mig på andra 🙂 För oj vad det är kul att träna på gymmet igen. Nu när jag tränat styrka hemma och börjar känna mig starkare, är det kul att träna lite annorlunda. Tyngre vikter, nya övningar och annan miljö. Faktiskt träna och ta i. Inte ligga hemma på golvet bland tvätthögar och katter. Vilket ju förstås är bra det med, men jag tycker ändå att det ger mer att träna på gymmet.

Nästa vecka är det dags igen och jag längtar redan.

Dags att plocka fram reflexer

2 svar

Nog använder du väl reflexer i mörkret? Det är en självklarhet tycker jag, men tydligen tycker inte alla likadant. Det är viktigt att synas i mörkret. Idag var första gången som jag sprang med min reflexväst på. Då var klockan inte ens fem när jag startade hemifrån, men redan då var det mörkt ute.

Jag ser inte alls framemot årstiden som kommer. Visst är det kul med julen, men nu kommer det ju att vara mörkt fram till mars april. Mörkt, kallt, dystert, regn, snö, slask, snöslask. Jag bor i fel land. Jag trivs mycket bättre med sommar och sol. Värme och ljusa kvällar.

Själva löpningen känns i alla fall riktigt bra. Jag är nästan förvånad över hur bra träningen går just nu. Även om jag fokuserar på styrketräningen, känns löpningen också bra. Den här veckan har det blivit två rejäla styrkepass, varav ett på gymmet. Mer om det i ett annat inlägg. Två bra löppass och simning (!). Precis som jag vill ha det.

viktigt med reflexer

Jag är ivrig inför varje pass och känner mig återhämtad och redo varje gång. Jag känner mig starkare och tekniken sitter. Löpningen rullar på och jag springer mina rundor. Där har jag inget mål för tillfället, men det är ändå kul att det känns bra. Förstås.

Jag hoppas att jag kan fortsätta träna på det här sättet. Det fungerar för mig. Även om jag måste springa i mörkret med reflexer på, är det ändå bättre än att inte springa alls. Jag vill helst springa i dagsljus när det är fint väder, men ibland passar det inte med jobbet. Eller så ösregnar det när jag är ledig. Då är det viktigt att vara flexibel med träningen tycker jag. Fast träna styrka hemma då, och sedan springa efter jobbet när det passar. Även om det blir i mörkret.