Hopihopi -

Springa utan pulsklocka?

23 juli, 2019 / hopihopi / Inga kommentarer

Går det att springa utan pulsklocka? Jag har alltid, alltid, alltid klockan på när jag springer/cyklar, t.om när jag är på resa. Då brukar jag inte ha pulsbandet på, men klockan är alltid med. Jag är väldigt statistiknördig av mig, jag tycker om siffror och jag tycker om att kolla på statistiken. Hur långt har jag sprungit, hur mycket, hur fort? Har det skett en förbättring eller försämring? Jag brukar göra månadssammanfattningar och ibland veckosammanfattningar. Jag går igång på siffror och att nå målsättningar med siffror. Springa ett visst antal kilometer innan året är över. Eller som nu, cykla 1000 kilometer innan jag får köpa landsvägscykel.

springa utan pulsklocka

Orsaken till varför jag undrar om det går att springa utan pulsklocka är för att i morse när jag skulle ut och springa, så hade den laddat ur. Och ja, jag erkänner, jag laddade den snabbt för att få igång den. Jag tänkte nämligen inte springa utan klockan. Hela rundan pep klockan till om att batterinivån var låg… Men batteriet räckte hela rundan och det blev över 6 kilometer registrerat.

Jag vet att det säkert vore bra för mig att springa utan klockan. Men en runda som inte är registrerad räknas inte 🙂 Just därför borde jag säkert springa utan klockan ibland. För att komma bort från såna fåniga tankar. För jag vet att det är fåniga tankar. Jag har ju ändå tränat och det är ju huvudsaken. Samtidigt tycker jag att jag inte längre är lika manisk med siffrorna. Jag kollar inte och jämför inte varje pass, men på det stora hela spelar det en roll. För tänk om det hänger på dagens sex kilometer om jag klarar mitt mål för året eller inte. Inte för att jag just nu har ett mål, men…

Jag kan springa på känsla och njuta av det. Mysrundor är det bästa som finns. Vill jag ändå att mina mysrundor ska registreras och bidra till statistiken? Klart det!

Bästa vs sämsta

Jag hittade denna roliga lista, om bästa vs sämsta i olika kategorier för länge sedan hos Julia, men det är först nu som jag fått den färdigställd. Det är alltid kul att läsa andras svar på samma frågor, fyll gärna i du också.

Bästa vs sämsta

Klädesplagget jag har
Bästa klädesplagget: Jag är väldigt förtjust i mina kappor från Zara. Den senaste köpte jag i maj, och är min vår/sommarjacka när jag vill vara finare. Egentligen tycker jag om alla mina kläder från Zara.

bästa vs sämsta

Sämsta klädesplagget: Allt som inte sitter som det ska, är för litet eller för stort eller skaver. Fast jag brukar vara bra på att rensa ut sådant och jag har blivit bättre på att inte göra förhastade inköp. Jag vet vad jag vill ha och vad som passar mig. Jag köper inte saker på rea bara för att.

Boken jag läst
Bästa boken: Jag läser så många böcker att jag inte minns någon specifik.

Sämsta boken: Jag läser inga dåliga böcker till slut. Jag har inget problem med att sluta mitt i en mening och tycka, nej tack, det räcker.

Filmen jag sett
Bästa filmen: Titanic. Orkar aldrig se den när den kommer på tv, men oj vad den var bra när den kom ut. Älskade allt och storgråter fortfarande när jag ser slutet.

Sämsta filmen: Dessa massproducerade Johan Falk filmer och liknande. Där den första är bra och så görs det en hel filmserie på tio filmer på samma budget som en. Istället för att göra en bra film, blir det tio dåliga med värdelös handling och där det riktigt lyser igenom att ingen bryr sig och att det är massproducerat.

Land jag besökt
Bästa landet: Det måste nog vara Australien. Bara för att det var drömresan nummer ett och något jag aldrig trodde att jag skulle ha möjlighet att besöka. Tack till alla bröllopsgäster för väldigt generösa bidrag, dream come true!

Sämsta landet: Hmm… Inget land har väl varit så dåligt att jag aldrig skulle vilja fara dit igen, men Gambia imponerade kanske inte riktigt. Där fanns liksom ingenting, inga butiker, inga caféer, inget att göra på kvällarna.

Jobbet jag haft
Bästa jobbet: Sommarjobbet på Nordkalks trädgårdsavdelning. Själva jobbet var väl inte direkt kul, men jag har aldrig varit så brun som då. Ute hela dagarna, dessutom med två kompisar. Vi mest skrattade, skvallrade, lyssnade på musik, skvallrade lite mer, solade… Sommaren då vi alla fyllde 18, just fått körkort och var pojktokiga. Jobbade vi ens? Knappast, men roligt hade vi 🙂

Sämsta jobbet: Restaurangen jag jobbade på innan mitt nuvarande jobb. Omstrukturering, dålig stämning, ny och gammal personal som ska slås ihop, folk som slutar till höger och vänster, för lite personal, och ett jobb som jag aldrig sökt till, utan blev omplacerad till. Jag var där i ett halvt år innan jag sa upp mig och inte en dag för tidigt.

Bostaden jag bott i
Bästa bostaden: Åbo. Första riktiga lägenheten vi bodde ihop i, inte en studielägenhet. Bra läge och stor lägenhet. Ibland saknar jag nog Åbo, speciellt på sommaren. Folk, happenings, butiker, restauranger, å-båtar…

Sämsta bostaden: Möjligtvis vår studielägenhet i Vasa, bara på grund av läget. Mitt i Vöråstan bland alla andra studerande. Allt blev stulet eller förstört från vår uteplats. Ljuslyktor, julgranen… Vem tar ens en julgran från en annans gård? Det var fester och hålligång dygnet runt och området var oroligt. Och så var det en studielägenhet, inredningen var ju top notch 😉

bästa vs sämsta

Maten jag lagat
Bästa maten: Jag har fått dille på couscous sallad och jag tror att jag snart har fått till det perfekta receptet. Annars är nog fortfarande den här pastan min last meal on earth. Jag är också bra på mustiga tomatbaserade såser och thailändsk matlagning. Jag är bra på allt.

Sämsta maten: Med tanke på hur mycket jag modifierar alla recept är det egentligen konstigt hur sällan jag misslyckas med något 🙂

Dejten jag varit på
Bästa dejten: Jag dejtar inte, vi går mest ut och äter med Sam. Eller räknas det när vi reser?

Sämsta dejten: De som aldrig blev till något när man var ung, dum och kär. Nu skulle jag aldrig stå ut med såna fånigheter. Thank u next.

Skönhetsknepet
Bästa skönhetsknepet: Tvätta av dig allt smink till natten, oberoende hur trött du är.

Sämsta skönhetsknepet: Alla tips och råd om hur man ska klä sig, sminka sig enligt ålder/kroppsform. Gör som du vill och bry dig inte om vad andra tycker och tänker. Glittrig ögonskugga vid 35? Klart det!

Beslutet
Bästa beslutet: Skaffa katter. Så busiga och ibland vill jag skicka tillbaka dem, men jösses vad mycket glädje vi har haft av dem. När man har en katt i sängen på natten som spinner och så ligger man och myser med den. Vad gjorde vi innan katt?

bästa vs sämsta

Sämsta beslutet: Säkert något när man var ung, dum och kär. Fast om jag inte kommer på något på rak arm, är det väl en bra sak?

En utekväll på stan

21 juli, 2019 / hopihopi / Inga kommentarer

Vilken bra start på semestern det har blivit! Solen skiner, det är varmt och gårdagen avslutades med en utekväll på stan. Mat, dryck, dans och bra sällskap. Vad mer behöver man? De spontana träffarna är alltid de bästa, och det här var något jag inte hade en aning om att ordnades innan mamma ringde. Salsakväll i Pargas. Först tre rätters middag på den nya restaurangen Evas och sedan salsakväll vid Café Hallonblad.

en utekväll på stan

Pargas lever alltid upp under sommarmånaderna. Plötsligt är det folk på stan, kanske turister, men folk som folk. Det händer något här. På vintern… not so much. Nu var det liv och rörelse och mycket folk på uteserveringarna. Det är alltid kul när det ordnas något. Jag förvånas alltid när jag ser alla människor. Var håller ni hus resten av året?

Jag/vi har som plan att under semestern besöka olika matställen i Pargas. Ibland ska jag cykla, men ibland ska vi bara ut och äta. Testa de olika restauranger och uteserveringarna som finns i Pargas. Vi har hittills ätit på Råttis, gästhamnen och lunch vid hotellet. Vad har vi kvar då? Suntti, Sollidens camping och typ alla kebab pizzerior det finns.

Vädret ser i alla fall ut att fortsätta vara fint. Jag klagar inte det minsta, med tanke på den gräsliga sommar det har varit hittills. Det får gärna vara sol och varmt för mig.

Farligt att cykla?

20 juli, 2019 / hopihopi / Inga kommentarer

Hur farligt att cykla är det egentligen? Jag har hjälm (förstås) och jag cyklar inte på livligt trafikerade vägar, men under gårdagens cykeltur var jag nära att vurpa två gånger. Hade jag haft såna där clip-on cykelskor hade jag garanterat fallit. Nu kunde jag ta emot med fötterna och det enda det resulterade i var ett skrubbsår från pedalen på ena vristen. Och en och annan svordom. Och en lägre medelfart än jag haft på ett bra tag, bara för att jag inte vågade trycka på mer efter nära vurporna.

Nästan vurporna skedde på grusväg med väldigt mycket löst grus. När jag cyklade på asfalt gick det betydligt bättre. Fast då körde jag i och för sig i en stor grop och det kändes minsann i handlederna. Jag gillar och cykla och det har gått bra hittills, men gårdagens pass var mitt sämsta hittills. Det minst roliga. Hur kommer det att gå sedan om (när) jag köper en landsvägscykel. Kommer jag att falla? Jag vet att jag inte kan cykla på såna vägar som jag cyklat nu. Då är det asfalt som gäller, men då måste jag samtidigt ibland cykla på körbanan bland bilar. För det finns inte alltid cykelvägar.

Jag tycker nu också att det känns obehagligt att swoscha ner för backar. När jag kommer upp i hög fart. Jag är rädd för att köra på en kotte eller sten och vurpa. En landsvägscykel med smala däck, känns ju inte direkt säkrare. Jag har blivit bättre på att låta det rulla på i nerförsbackar och inte bromsa lika mycket. Det suger i magen, men det är samtidigt kul att komma upp i fart. Hur farligt att cykla är det egentligen? Om man inte tar hänsyn till andra i trafiken. Vad är sannolikheten för en vurpa? Eller vurpar man bara när man blir stillastående och glömmer bort att fötterna sitter fast i pedalerna?

farligt att cykla

Tungt att springa

18 juli, 2019 / hopihopi / Inga kommentarer

Under juli har det hittills inte blivit mycket löpning, men det har varit ett medvetet valt. Jag har valt att fokusera mer på cykling. Det har oftast blivit två cykelpass i veckan och ett löppass. Blandat med lite yoga och styrka, beroende på hur tiden har räckt till. Idag kollade jag för första gången på statistiken för juli. 20 kilometer löpning. What?! Så lite? Det springer jag ju på en vecka i normala fall. Det kan jag ju springa på ett pass när jag tränar inför längre distanser. Det är kanske inte så konstigt då att det känns tungt att springa när jag väl gör det. Eller så påverkar värmen mig.

tungt att springa

Dagens pass var det tyngsta på länge. Jag hade andra skor på mig än jag brukar, och det påverkar nog också. Känslan i alla fall. Benen kändes som klossar, andningen fungerade inte och allt kändes bara.. Tungt. Som om jag fick kämpa för att ta mig framåt och som om jag aldrig sprungit tidigare. En helt annan känsla än vad jag haft på cykeln den senaste tiden. Då det känns som om jag flyger fram med bra tryck i benen och som om inget kan stoppa mig. Inte ens backar och motvind. Jag orkar med allt och varje pass blir längre, men känns samtidigt bättre.

Med löpningen känns det nästan tvärtom. Jag har inte haft ett sånt där wow-pass på länge. Där allt stämmer och jag bara vill fortsätta och fortsätta. Jag vet att det bara är en fas och att formen går upp och ner. Speciellt när jag inte sprungit mycket sedan mitt halvmaraton. Det är klart att det känns tungt att springa då. Tyngre i alla fall. Kroppen är inte van och jag är inte inne i ett bra flow. Plötsligt bara vänder det och jag vill inget annat än springa.

Men men… Imorgon börjar min semester!

Jakten på paketet

16 juli, 2019 / hopihopi / Inga kommentarer

Det känns som om det här är ett återkommande problem när jag beställer grejer från nätbutiker. Det går väldigt sällan smidigt och lätt när jag beställer. Eller så är det bara posten som strular. För kanske två veckor sedan beställde jag från Zalando. Jag ville ha leveransen till K-butiken och smartpostlådan, för jag ville kunna hämta ut det när som helst. Inte till R-kioski eller Matkahuolto (Bustis). Vart far inte paketet? Jo till Bustis förstås, och så gick det två dagar innan jag kunde hämta ut det. För att jag jobbade på såna tider det inte var öppet mer när jag slutade.

ena paketet

Ett par dagar senare får jag igen leveransbekräftelse att varorna är på väg. Öhm… fick jag inte redan allt?! Tydligen inte. Hade visst beställt lite mer än jag kom ihåg 🙂 Varför skickades inte allt i samma paket? Idag fick jag meddelande att paketet finns att hämta på Reimari (dit jag alltså beställt det), att jag skulle ha id med och så en kod. Jag vidarebefordrar meddelandet till Sam, så att han kan hämta ut det med min kod.

Det visar sig att jag inte beställt till smartpost, utan till? Tja… Matkahuolto? Kanske? Jag har inte fått mitt paket, jakten börjar imorgon. Vart ska jag gå? Till kassan på Reimari? Eftersom jag ska ha identitetsbevis med mig… Hur svårt ska det vara att få posten att fungera? Kanske jag tar hemkörning nästa gång. Inte för att jag någonsin är hemma så att de kan leverera det, men kanske de kan lämna det vid ytterdörren.

Träna på morgonen

14 juli, 2019 / hopihopi / 1 kommentar

Jag tycker egentligen inte om att träna på morgonen, men jag har blivit bättre på det. Förra sommarens värmebölja och maratonträning gjorde att jag var tvungen att träna på morgonen ifall jag ville få träningen gjord. Träna innan det blev för varmt och sedan kunna spendera resten av dagen slappandes i en solstol. Skönt att ha träningen gjord, även om kvaliteten på passet inte alltid blev den bästa. Jag var seg i kroppen och hade kanske inte alltid ätit eller druckit tillräckligt.

Nu tycker jag att jag lärt mig. Lärt mig att äta bra (kvällen) innan, men också vilken typ av pass jag kan göra tidigt på morgonen. Jag försöker inte ens springa tuffa intervaller tidigt, eller långpass. Istället blir det lugnare pass. Huvudsaken är att träningen blir gjord. För jag vet hur svårt det är att få till träningen senare under dagen ifall jag slappat en hel dag i en het solstol.

Som till exempel igår. Jag hade verkligen planer på att springa, jag ville springa, men… Det var som om jag inte hade tid. Vi var och handlade, jag solade, jag slappade… Plötsligt var det sen eftermiddag, vi hade inte ätit något och jag hade inte tränat. Jag kände mig lite illamående efter en hel dag i solstolen och ingen mat. Vid det laget hade jag inte längre ens någon lust att träna. Jag visste också att ifall jag gjorde det, skulle passet inte bli till något. Jag skulle bara bli arg och frustrerad.

träna på morgonen

Gör om, gör rätt. Nytt försök till träning idag istället. Jag skulle träna efter frukosten, men innan solstolen kallade. Äta frukost i lugn och ro, sedan träning, sedan slappande. Mycket bättre strategi. Det blev inte kanske morgonträning, eftersom jag ätit frukost innan, utan snarare förmiddagsträning. Men det blev i all fall träning, till skillnad från igår.

Jag försöker vänja kroppen och huvudet med morgonträning igen. Jag har en vecka kvar på jobbet och sedan inleder jag min semester. Då vill jag träna, men jag vill också kunna njuta av solen. Ta en cider eller två, sitta på en uteservering, sola, bada och piña colada. Minus badandet 🙂 Då passar det perfekt att träna först och sedan ha hela dagen på sig till andra roliga grejer.

Mitt första cykelmål är uppnått

13 juli, 2019 / hopihopi / 2 kommentarer

För någon vecka sedan skrev jag om mina cykelmål för sommaren. Om olika ställen jag vill besöka under sommaren med cykeln. Nu kan jag bocka av ett av dessa cykelmål, nämligen Granvik. Dit cyklade jag igår. Det var det som antagligen kommer att vara det tråkigaste stället att cykla till, eftersom där egentligen inte finns något. Det är ett färjfäste, båthamn eller liknande. Jag vet inte ens varför jag ville cykla dit. Jag bara cyklar förbi vägskälet på en av mina normala cykelrutter och tänkte att jag kan vika av till höger istället för vänster. Cykla så långt det går, och sedan vända om och cykla samma väg tillbaka.

Det visade sig vara lite längre att cykla än jag räknat med. Det blev nästan 40 kilometer. (!) Jag var nära att ge upp och tänkte vända om innan jag kom fram till färjfästet. Pulsklockan visade kring 18 kilometer och jag visste inte hur långt det var kvar. Jag visste att jag var tvungen att cykla hem också, och det finns ingen annan väg. Ingen väg som är kortare och jag var osäker på hur jag skulle orka. Jag har aldrig cyklat längre än 31,5 kilometer och nu skulle det bli rejält längre.

Som tur sansade jag mig, för jag visste samtidigt att det är nu eller aldrig som jag skulle cykla till Granvik. Jag kommer inte att cykla samma väg flera gånger och jag vet hur besviken jag skulle ha blivit om jag inte fullföljt. Kommit hem, kollat på kartan och upptäckt att jag bara var en kilometer från målet innan jag vände om. Dryga 19 kilometer till Granvik, stanna för att dricka lite, äta min medhavda smoothie, fota lite och så 19 kilometer hem igen. Det är vad jag kallar för ett bra cykelpass.

första cykelmålet uppnått

Jag älskar känslan jag har på cykeln just nu. Jag förvånas alltid över hur bra det känns. Trots backar, motvind och längre distanser är känslan riktigt, riktigt bra. Tempot är högt, och benen orkar hela vägen. Rumpan blir inte bortdomnad eller sjuk och hållningen förbättras hela tiden. Det är nog en landsvägscykel som gäller snart… Var köper man en sådan? Begagnad, billig, bra. Och vad är en bra?

Framsteg med fysioterapin

12 juli, 2019 / hopihopi / Inga kommentarer

Igår var jag för sista gången till fysioterapeuten, sista gången som min remiss täcker. Klart att jag kan gå fler gånger ännu, men både hon och jag tyckte att jag gjort såna framsteg med fysioterapin att jag just nu inte behöver gå fler gånger. Jag ska fortsätta göra mina övningar här hemma. Det sporrar mig till att fortsätta med dem, när vi märker framsteg. Vi har gjort samma tester varje gång och det har skett en förbättring. Första gången i ett test vi gjorde var mitt värde 6 cm, nu låg det på 8 cm. Vilket är inom normalspannet. Den lägre gränsen visserligen, men det är i alla fall ett tecken på att övningarna hjälper.

Jag fick några nya övningar som jag ska jobba vidare på. Hon tyckte också att jag skulle gå på massage för att försöka lösa upp mina spända vader. Jag fick rulla lite på en foamroller och jag nästan skrek av smärta. Jag har slarvat med rullandet här hemma. Hon hade dessutom en annan variant som tog precis på rätt ställe. Den såg ut som två bollar ihopsatta med en liten fåra mellan. Akillessenan la sig i fåran och bollarna masserade vaden.

*blir du äcklad, illamående av blod och sprutor, kan du sluta läsa nu*

framsteg med fysioterapin

Om jag fick godkänt från fysioterapin, blev det fail med stort F från laboratoriet. Jag skulle på ett blodprov för att kolla värdena. Jag skulle ta ett ynkligt rör blod, men till och med det var svårt. Det är svårt, för att inte säga omöjligt att ta blodprov av mig. Jag har så små ådror, de är långt gömda och svåra att hitta. Jag vet det själv, jag vet vilken arm och ådra (ven?) som fungerar. Det finns exakt en det går att ta ifrån, det är lönlöst att ens försöka från någon annan. Igår ville inte ens den samarbeta. Det krävdes fyra (!) olika stick i båda armarna, två skötare, för den första gav upp, innan det började komma några droppar blod. Jag pumpade med armen, de spände remmen, de justerade nålen, men inget hjälpte. Hur kan det vara så svårt? Tur att jag inte blir illamående. Jag tycker mest det är fascinerande och tycker synd om skötarna. Men till sist fick vi ett rör taget 🙂

Yoga för cyklister

8 juli, 2019 / hopihopi / Inga kommentarer

Jag gillar yoga, jag gillar att cykla, yoga för cyklister borde därför vara extra bra. Vem annan att hjälpa mig med ett program än Adriene? Hon har verkligen allt på sin Youtube kanal. Det är bara att välja och vraka. Antingen på basen av motionsform, sinnesstämning eller kroppsdel. Eller välja total body. Där finns allt. Nästan så att det finns för mycket, jag har svårt att bestämma mig för vilket program jag vill göra.

Idag blev det i alla fall yoga för cyklister. Nu när mina cykelturer blivit längre, börjar det också kännas i kroppen. Jag är stel i övre delen av ryggen, axlarna och nacken. Även om benen orkar trampa och flåset är det inget fel på, är nog tekniken och hållningen fortfarande något jag måste jobba på. Speciellt när jag blir trött. Då orkar inte coren (alltid denna core) hålla upp kroppen, utan jag blir och hänga över styret. Nacken blir trött, axlarna blir framåtroterade och det känns i kroppen efteråt.

yoga för cyklister

Jag måste bli bättre på att hålla upp kroppen och öppna upp efteråt. Inte bli så framåtroterad som en ostbåge, utan stark. Plus att det förstås alltid är skönt med yoga, oberoende av program. Få axlarna lite lägre ner, en lugnare andning och öppna upp bröstryggen. Vissa rotationer som Adriene gör, det känns som om jag slår knut på mig själv, men mumma ändå vad gott det gör för kroppen.

Jag har ännu några program kvar av Dedicate och jag ska göra klart dem. Sedan kommer jag igen att blanda en massa olika program, men instruktören kommer att förbli den samma. Adriene är bäst helt enkelt!

Hopihopi

Springa utan pulsklocka?

Bästa vs sämsta

Bästa vs sämsta

En utekväll på stan

Farligt att cykla?

Tungt att springa

Jakten på paketet

Träna på morgonen

Mitt första cykelmål är uppnått

Framsteg med fysioterapin

Yoga för cyklister

Instagram

Gilla mig på facebook

Senaste kommentarer

Arkiv

Kategorier

Meta

Instagram

Gilla mig på facebook