Nedtränad och tunga ben

Lämna ett svar

Benen känns fortfarande tunga, men jag kämpar på med löpningen i alla fall. Jag litar på att det kommer att vända, att jag just nu bara är nedtränad. Jag har ju ändå ökat på mängden löpning. Det är inte så konstigt ifall benen känns tunga då.

nedtränad och tunga ben

Veckototalen har ökat med kanske fem kilometer, ibland mer än det. Det varierar från vecka till vecka, beroende på hur långt långpass jag springer. Idag var planen att springa över 15 kilometer, men det blev bara tolv. Det fanns inte mer att ge. Magen knorrade, benen var tunga, jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Det var inte min dag och inte läge att pressa. Jag är ändå nöjd med tolv kilometer. För inte så länge sedan var det max när jag pressade, och nu kan jag springa det trots att jag har en sämre dag. Någonting har ändå hänt med formen, den har blivit bättre även om jag just nu känner mig nedtränad.

Jag tror att jag måste vänja mig vid känslan. Det är tungt att träna inför maraton. Det kommer inte alltid att vara kul. Jag kommer inte alltid att ha lust, eller ha pigga ben. Men jag kommer inte att vara pigg i slutet av ett maraton heller, det är lika bra att träna på att springa med trötta ben. Jag vet att det kommer att vända när jag lättar på träningen. Att jag sedan kommer att flyga fram. Dessutom är det viktigaste just nu att jag springer och ökar på mängden. Även om det resulterar i trötta ben.

Shortspremiär och tempofunderingar

1 svar

Jag hoppar över t-shirtpremiären och går direkt på shortspremiär. På tisdagen sprang jag långpass i tröja, jacka och pannband. Idag blev det äntligen (!) varmt och shortspremiär. Och t-shirt förstås. Som jag har längtat efter värme. Är inte våren sen i år? Även om jag kanske inte brukar springa i shorts i maj, brukar jag väl ändå inte ha jacka och pannband? Inte ens jag fryser såå mycket när jag springer.

shortspremiär

Min träningsplan för tillfället är att springa ett långpass i veckan, ett lite längre distanspass och ett lite snabbare pass. Och ifall jag har tid och möjlighet att springa fyra gånger i veckan, addera ett vanligt distanspass. Mysjogg. Långpasset är redan avklarat den här veckan, distanspasset sparar jag till helgen. Det betyder att dagens löpning var ett snabbare pass. Eller det var planen åtminstone.

Det fanns inte mycket tryck i benen idag. Det gick visserligen fortare än mina distansrundor och jag njöt av värmen, så det var ändå kul och godkänt. Förstås. Jag skulle kanske ha önskat lite mer power i benen bara. Det är ju det här jag har längtat efter hela vintern. Snabbskor, sopade gator, shorts och värme. När jag kämpade fram i snöstorm med dubbskor. Då tänkte jag på just den här stunden. Hur jag skulle susa fram och njuta av känslan av lätta ben. Njöt gjorde jag, lätta ben? Not so much.

Samtidigt blir jag nästan lite irriterad på mig själv. Jag får liksom påminna mig om vad mitt fokus är. Jag behöver inte vara snabb nu. Nu ska fokus vara på uthållighet. Långpass och bygga upp tåligheten. Mer mil och fler kilometer, inte tempo. Snabbheten kommer senare.

Det är tungt att springa långpass

Lämna ett svar

Maratonplanen framskrider, även om det just nu känns som om jag har tunga ben. Det är segt att springa långpass. Jag gör det för att jag måste, men det hade varit roligare med lättare ben. Det är mentalt jobbigt att fortsätta springa, men samtidigt vet jag ju att det är bra träning. Det kommer inte direkt att vara lättare att springa maraton heller.

tungt att springa långpass

Idag blev det lite över 15 kilometer, vilket är godkänt. Ibland tycker jag nästan att det svåraste med att springa långpass är att välja vilken rutt jag ska springa. Det blir samma kringelikrokar hela tiden. Lite beroende på var jag svänger blir det antingen sju kilometer eller nio. Jag har rundor som jag vet att blir ungefär 12 kilometer eller 14, men sen blir det svårare. Jag har ingen bra rutt på 18-20. Det jag skulle behöva just nu för att kunna öka på distansen. För orka springa längs med Skärgårdsvägen och vända efter nio kilometer.

Jag vet att jag skulle orka springa längre än 15 kilometer även om jag har sega ben, men jag vet inte vart jag ska springa. När jag senast tränade inför maraton sprang jag alla mina långpass på spånbanan. Runt runt runt, för att inte behöva fundera på rutt. Nu har jag tyvärr inte så bra upplevelse från senaste gången jag sprang på spånbanan. Sedan dess har jag inte sprungit där, men kanske jag ska våga mig på ett återbesök? Det var ändå ett lyckat koncept inför mitt förra maraton. Kanske jag ska börja med en kort runda där, eller en promenad. Vänja fötterna vid ojämnt underlag. Dessutom har jag ju faktiskt trailskor nu…

Maraton är inte omöjligt

2 svar

Maratonplanen går framåt, den här veckan har varit en riktigt bra träningsvecka. Jag har sprungit både ett längre pass på över tio kilometer och ett långpass på över 16. Det känns i benen, men samtidigt är det en skön känsla. Som att jag är igång nu. Att maraton inte alls är omöjligt.

maraton är inte omöjligt

Det är precis den känslan jag vill ha. Jag vet ju att maraton är både jobbigt och tungt, men samtidigt är inte maraton omöjligt. Eller med träning ska det inte vara det. Jag vill komma in i ett mindset där jag vet att jag kommer att klara det. Därför känns långpassen extra viktiga just nu. Det är där nyckeln ligger. Sen någon gång ifall jag börjar fundera på tidsmål, behöver jag lägga in mer intervaller och fart i träningen, men just nu är mängden viktigast.

Det är klart att steget från 16 kilometer till 42,2 ännu är långt, men jag ska inte springa 42,2 på träning heller. Det längsta jag sprungit innan maraton är 27,5 kilometer. Dit är steget från 16 betydligt kortare. Kan jag bara öka på längden på mina långpass med någon kilometer i veckan är jag snart uppe i över 25 kilometer. Kommer jag bara dit, klarar jag nog ett maraton också.

Nu ska jag fortsätta med mina långpass, öka försiktigt med en eller två kilometer i veckan. 16 kilometer kändes lätt igår, förutom att det var ganska kallt och blåsigt och att jag därför ville sluta. Benen kändes ändå pigga och hade nog kunnat fortsätta. Nästa vecka siktar jag på att springa lite längre igen.

Min plan mot maraton

2 svar

Det är nu 18 veckor tills Tallinn maraton. Med andra ord är det dags att göra upp en plan och börja träna mer strukturerat inför det. I det här inlägget tänkte jag skriva om min plan mot maraton. Hur jag tänker, vad är viktigast och hur jag ska lägga upp träningen.

min plan mot maraton

Min plan mot maraton, Tallinn 2022

Det här kommer nu att bli tredje gången jag springer maraton, men eftersom mitt senaste var 2018 är det nästan som att börja om från början. Eller inte från början förstås, men gamla meriter räknas inte. Det är ändå många år sedan jag senast sprang så långt. Jag har inte sprungit över 20 kilometer sedan Forssa halvmaraton 2019. Det är utgångsläget.

Jag har sprungit långpass regelbundet, just nu är jag uppe i pass kring 15 kilometer. Jag har många mil i benen från 2021, plus en massa cykling. Grundkonditionen är det inget fel på, men jag måste få upp tåligheten i benen.

Det är tungt med maraton, benen kommer att bli trötta, det kommer att vara segt och göra ont. Det är mycket stötar, det är asfalt, det är hårt. Benen måste få in mer kilometer. Öka belastningen, men långsamt så att kroppen inte går sönder, men ändå vänjer sig.

tallinn 10 km

Därför tänker jag att det viktigaste, just nu, är att öka veckototalen. Få upp mängden löpning helt enkelt. För tillfället har jag sprungit tre pass i veckan, och det känns som minimum. Jag vill gärna springa fyra. Men jag vet att jobbet spelar en roll, snart blir det sommar och andra saker lockar, men tre pass ska göras.

Jag har inget kilometermål, men tre pass fördelat på ett långpass, ett längre distanspass och ett valfritt. Jag behöver inte lägga in intervaller ännu, men tänker att det valfria passet kan vara ett snabbare pass. Ifall jag tröttnar på att nöta långt och länge på varje pass. För att få en variation. Långpasset räknar jag från tolv uppåt. Det längre distanspasset ska vara kring tio kilometer. Valfria kan vara fast fem. I en perfekt värld skulle jag springa långpass på över 16 kilometer, 10 kilometer distans, valfri fem kilometer snabbt, plus ett till pass kring sju kilometer. Då blir det en veckototal på 38 kilometer, vilket just nu är bra. Längre fram kommer det att krävas mer. Men vänja kroppen långsamt var det ju.

året var 2019

Jag ska fortsätta med styrketräningen, men det kommer mer att handla om prehab och skadeförebyggande. Hålla igång, upprätthålla, inte så mycket bygga upp. Jag hoppas att all den styrketräning jag gjort under vintern nu ska betala tillbaka. Att jag nu ska se effekten. En gång i veckan är planen, men åtminstone varannan vecka. Det viktigaste är ändå löppassen, tycker jag.

Just nu tänker jag att jag har den här planen under maj och början av juni. Till midsommar. Då ska jag vara uppe i långpass kring 20 kilometer. Sedan kan jag börja lägga in mer intervaller och fartpass.

Vad tror ni om min plan?

Vad hände med min bloggiver?

4 svar

Jag vet inte vad som har hänt med min bloggiver? Den här veckan har visserligen varit stressig på jobbet och jag har verkligen inte haft tid att skriva, men ändå. Jag tycker inte att min bloggiver är lika hög mer. Kanske för att det känns som om ingen bloggar längre, eller läser bloggar, utan att allt har flyttat till Instagram. Men sen igen bloggar jag ju främst för mig själv och för att det är kul att gå tillbaka på egna inlägg och läsa. Race reports, resor, tankar och funderingar.

vad hände med min bloggiver

Jag har alltid tyckt om att skriva. Dagbok, brev (ja, jag skickar fortfarande brev, såna med frimärken och allt) och nu då blogg. Det är fortfarande kul, det är extra kul när någon kommenterar, men ibland känns det som om det tar mer än det ger. Att det blir en stress när jag inte publicerat på flera dagar. Och då är det ändå bara en hobby som jag gör för mig själv utan att tjäna nåt…

Jag vill inte lägga ner bloggen och kommer knappast att göra det heller, meh. Svårt. Det ska inte vara en stress och jag tycker ju egentligen om det. Kanske jag bara måste acceptera att ibland är ivern högre och ibland lägre. Ibland har jag massvis att berätta och ibland jobbar jag mest.

Nu ska jag snart inleda min maratonträning på allvar och då borde jag ha massor att skriva om. Om hur träningen går och hur nervös jag kommer att vara. Och sedan efteråt förstås när jag klarat av det.

Vad hände med våren?

Lämna ett svar

Vad hände med våren? Vart tog den vägen? Jag sprang ju redan nästan i t-shirt. Jag hade mindre kläder på mig och till och med solkräm. Nu känns det som om våren är långt borta och jag har varit tvungen att springa i både pannband och vantar igen. Vad hände med våren, jag vill ha värme. Sol och sommarkänslor. Inte frysa i maj.

vad hände med våren?

Löpningen känns i alla fall bra. Ish. Lugna, långa pass går bra, men fart finns det inte. Jag har försökt mig på intervaller och jag hade helt glömt bort hur jobbigt det kan vara. Därför är känslan lite sådär. Jag vet att det är bra för mig att utmana mig med tempot, men det är såå jobbigt. Jag drar mig för att springa intervaller. Det är ju självklart att det är mycket trevligare att springa i mystempo än i maxfart. Men jag kämpar vidare.

För tillfället blir det tre löppass per vecka. Ett lite längre pass, ett distanspass och ett försök till snabbare pass. Just nu fungerar det, men jag ska så småningom göra upp en träningsplan inför maraton. Jag kan inte träna planlöst hur länge som helst. Jag behöver en struktur. En plan att följa, eller åtminstone att ha som en grund. Sen är det ju klart att livet kommer emellan ibland.

Fast just nu vill jag ha värme. Brukar våren vara så här sen? Att springa i shorts och t-shirt känns långt borta. Ett lager kläder skulle ens vara okej, men jag har fortfarande både långärmad tröja och jacka när jag springer. I maj!

Vårlistan

Lämna ett svar

Jag trodde att jag för varje årstid fyllde i en lista, men tydligen har jag inte gjort det. Så here goes, vårlistan 2022. Hittad hos Daniela.

vilket bra cykelpass

Vårlistan

Hur ser din vår ut?
Träning, jobb och förhoppningsvis en resa. Fix av terrass och trädgård. Bus med Charlie.

Detta ser jag framemot i vår:
Värmen, att ha mindre kläder på sig, vara ute. Frukost på terrassen, kvällspromenader med Sam. Rosévin och grillmat. Att börja cykla.

Vårtecken nummer ett?
Fågelkvitter och de första blommorna.

vårlistan

Hur såg ditt liv ut förra våren?
Då var jag permitterad från jobbet och var hemma i sex veckor. Gick promenader, tränade, städade och hade det allmänt tråkigt.

Hur hoppas du att våren blir i år?
Varm.

vårlistan

Vad är ditt vårplagg nummer ett?
Min jacka från Zara och vita sneakers.

Föredrar du våren eller hösten?
Hallåå, våren förstås. Det betyder ju att sommaren är på kommande och det bästa ännu är framför mig.

brorundan

Någonting som stoppar vårkänslorna:
När det plötsligt blir tre plus grader igen och du är tvungen att plocka fram vinterkläder och skrapa bilen på morgonen. Och pollen.

Vilka låtar kommer du att lyssna på i vår?
Radio extrem.

Så, din tur. Fyll i listan du med, jag vill gärna läsa andras svar.

Jag har cyklat

2 svar

Sluttjatat om löpning, jag har cyklat idag. Visserligen bara ungefär tre kilometer, men allt räknas. Jösses vad det var tungt, är det alltid så här tungt första gången? Jag skyller på motvind, på att jag tränade styrka tidigare på dagen och på att gårdagens långpass löpning säkert spökade i benen.

Minsta lilla backe och benen skrek av mjölksyra. Samtidigt var det nog väldigt kul att cykla och cykelsäsongen är härmed inledd. Jag väntar på lite varmare väder innan jag börjar cykla längre sträckor. Plus att min cykel behöver servas. Men nu har jag cyklat för första gången och benen är väckta. Nu gäller det bara att få lite liv i dem igen och påminna dem hur det är att cykla. Hitta tekniken och power.

jag har cyklat

Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra på sommaren. Ska jag cykla till jobbet eller inte? Jag kommer knappast att cykla varje dag eftersom jag vill satsa på löpningen i och med kommande maraton. Men det är bra som kompletterande träning för att bygga upp grundkondition. Lugnt, långsamt och med lägre puls än vid löpning. Kanske jag kan cykla en eller två gånger i veckan?

Jag får klura vidare. Jag tror att jag först måste göra upp en träningsplan inför maraton och sedan se var och hur cyklingen passar in. Det är kul att cykla, men kanske jag istället för en massa transportcykling kan göra utflykter? Cykla till olika ställen i Pargas och med omgivning. Ha med kaffe och mer se det som en utflykt än ett träningspass?

Fyra löppass på samma vecka

Lämna ett svar

Det börjar kanske bli tjatigt det här, men jag njuter verkligen just nu. Både av vädret och av att springa. Så mycket att det blev fyra löppass den här veckan. Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit fyra löppass på en vecka. Evigheter sedan. Oftast blir det två och ibland kanske tre, men aldrig fyra.

fyra löppass på en vecka

Den här veckan har det blivit ett långpass, ett intervallpass och två helt vanliga lugna distansrundor. Precis som jag vill ha det och vad jag kommer att sträva efter nu kommande månader. Ifall jag vill springa maraton i september vet jag att det kommer att krävas mer löpning än två gånger i veckan. Då kommer jag åtminstone behöva springa tre pass per vecka och gärna fyra. Därför är jag glad över att kroppen har svarat bra på en ökad träningsmängd.

Nu har kanske inte mitt långpass varit såå långt ännu eller mina intervaller superhårda, men fyra pass är ändå fyra pass. Jag antar att kroppen kommer att kännas mer sliten sedan när långpasset blir upp mot 20 kilometer och intervallerna blir längre och tuffare, men sen borde jag istället vara mer tränad också, så det kanske jämnar ut sig.

Jag tycker i alla fall att det är skönt och kul att veta att jag kan. Kroppen håller och motivationen är hög. Jag ser framemot att springa mer intervaller och längre långpass. Nu är grunden gjord och nu kan jag börja öka. Så småningom kanske jag ska göra upp en plan för min maratonträning, men än så länge kan jag träna som jag vill. Men just nu är det så kul att jag snarare behöver bromsa mig än pusha.