Jag är inte lika strikt längre

Det är snart dags att utvärdera min pulsträning som jag kämpat med sedan förra hösten. Frustrationen är fortfarande hög, även om jag inte gett upp helt ännu. Jag har bestämt mig för att fortsätta springa med lägre puls på mina långpass ännu i maj, men under övriga pass är jag friare. Jag har redan börjat fuska. Eller inte kanske fuska direkt, men jag är inte lika strikt längre.

jag är inte lika strikt längre

Nu låter jag pulsen gå upp högre innan jag är tvungen att gå. Jag har lite tröttnat på att springa enligt pulsen. Men nu är det väl typ vår och det var ungefär så länge jag hade tänkt hålla på med projektet. Jag tycker att jag gett det en ärlig chans, nu börjar det räcka. Nu orkar jag inte vara lika strikt längre.

Gårdagens pass kändes helt okej. Allt var liksom lagom. Lagom långt, lagom hårt. Inte speciellt ansträngande, men inte heller ett lugnt pass. Det var ungefär ett sådant pass som jag alltid sprang tidigare. Vad jag kallar för ett vanligt pass. Inte intervaller, inte långpass, men inte heller ett lugnt pass.

I april kan jag ännu springa den typen av pass, men sedan ska jag mer börja följa en plan. Springa intervaller på riktigt och ha en tydligare plan för min löpning. Det är klart att jag också kan springa vanliga pass, men de ska inte vara grunden i min träning mot maraton. Då vet jag att jag kommer att behöva andra pass också. Den typen av pass jag börjat springa redan nu. Längre långpass och snabbare pass.

0

En vecka med mindre träning

Det här blev en vecka med mindre träning. Jag hade från början tänkt ha en vecka med mindre träning nästa vecka, men vädret fick bestämma. Det har mest varit regn och rusk på de dagar jag hade haft möjlighet till att träna, så därför blev det så här. Nästa vecka kan sedan bli en vecka med högre träningsdos och förhoppningsvis också bättre väder. För jösses vad jag är trött på vädret. Jag vill ha sol och värme. Det kan på riktigt inte bara vara plus tre grader när det är mitten av april?!

en vecka med mindre träning

Även om det blev en lugnare träningsvecka, har jag ändå tränat. Simning och gym på måndag. Långpass löpning på tisdag och ett snabbare löppass på torsdag. En lite längre promenad på onsdag och en kort promenad på fredag. Lördag och söndag ingenting. Godkänt tycker jag.

Jag vet att det är bra för mig att ha lugnare träningsveckor. Inte bara öka för varje vecka, utan ta det lugnt ibland och låta kroppen återhämta sig. Jag tycker att jag blivit mer sliten när jag börjat springa lite snabbare pass. Det är mer påfrestande för kroppen när pulsen blir högre. När jag bara sprungit lugna rundor med lägre puls, då har Garmins återhämtningsrådgivare visat kanske 18 timmar. Nu har det ibland varit så mycket som 48 timmar. Sen hur bra det stämmer är ju en annan sak.

Jag är ännu så i början av min maratonträning, jag har inte ens officiellt startat den. Jag ska inte redan känna mig sliten. Det vet jag att jag kommer att göra sedan i juli. Eller åtminstone känna mig mer sliten. Då kommer träningsdosen att vara högre. Längre långpass, mer intervaller, snabbare pass, mer mängd. Därför ska jag njuta av att ta det lugnt, medan jag ännu kan.

2

Första passet i mina snabbskor

Som jag hade längtat efter den här dagen. Dagen då jag kunde plocka fram mina snabbskor igen. Jag hade kanske inte räknat med att det skulle regna hela passet, men till mitt försvar så regnade det inte när jag startade. Det började regna kanske tre minuter in i passet.

mina snabbskor

Jag har ju sprungit lite snabbare pass i kanske en månad nu. Pass där jag inte brytt mig om pulsen, utan bara sprungit på känsla. Igår var första gången som jag tog på mig mina snabbskor och bestämde mig för att trycka på ordentligt. Bli trött och flåsig. Det var kanske inte såå roligt, men det var nog mest vädret som störde. Trött och flåsig blev jag och jag hade i alla fall lite fart i benen.

Det finns ännu mycket att jobba på för att jag ska känna mig snabb. Det hänger inte bara på skorna. Jag vill få en lätthet i steget och mer power. En känsla av att komma uppåt, framåt i steget och inte känna mig hopsjunken och som om jag hasar fram.

Jag är ändå ganska nöjd över tempot. Med tanke på att jag bara sprungit lugna rundor hela vintern, är jag nästan förvånad över att jag kan hålla 6:30 tempo. Utan att ta i alltför mycket. Det är klart att jag är tvungen att kämpa, men det känns inte helt omöjligt. Jag skulle kanske kunna springa ännu fortare.

Nu väntar jag bara på lite bättre väder, lite mer sol och värme och sen börjar jag springa intervaller på riktigt. För att få upp farten igen, vet jag att det är det som kommer att krävas.

0

Pulsträning och långpass

Jag ska ännu fortsätta med min pulsträning när jag springer långpass, men det är nog väldigt frustrerande. Fortfarande. Ibland tycker jag att det går bättre, att det skett en förbättring, för att nästa gång inte fungera alls. Jag vet inte riktigt hur mycket jag kan lita på att klockan visar rätt.

pulsträning och långpass

Igår gick det bra fram till kanske åtta kilometer. Pulsen hölls stadigt kring under 140. Ibland var den lite högre, kanske 144, men den gick ner igen till 136. Jag kunde tassa på och allting kändes lätt. För att sedan plötsligt få problem. 147, 149, 152. Jag brukar låta pulsen gå till kanske 149 innan jag är tvungen att börja gå. För jag vet att genom att springa långsammare borde jag få ner pulsen från 149, men är den högre än det måste jag gå.

Fast pulsen gick aldrig ner. Den bara fortsatte att stiga. Fast jag typ stod stilla gick den bara uppåt. Så fel på klockan? För såå trött och andfådd kände jag mig inte som pulsen visade. Sista kilometern av rundan bestämde jag mig för att trycka på och springa några ruscher och då visade pulsen 151. Så nu går den inte upp sedan?! När jag står stilla visar pulsen 157, men när jag trycker på allt jag kan är den 151?

Därför är det frustrerande. Det är som om klockan visar pulsen med en fördröjning. När jag står stilla kan den visa 157, men sedan går den ner väldigt snabbt till 128. Och när jag springer fort hinner den inte reagera för jag springer en så kort sträcka.

I april och kanske maj ska jag ännu ge det en chans. Pulsträning på långpass, men under övriga pass kan jag strunta mer i pulsen. För egentligen är det ju inte pulsen som är det viktiga. Det har mer handlat om att springa lugnt och långt på långpassen. För att sedan orka springa snabbt när jag ska. Inte springa alla pass i samma tempo.

Hursomhelst. Jag sprang igen över 17 kilometer och det är alltid bra.

1

Fyrtio kilometer på en vecka

Det var evigheter sedan jag sprang fyrtio kilometer på en vecka. När jag sprungit trettio kilometer på en vecka har jag tyckt att det har varit mycket och bra. Hur bra är det då inte att springa fyrtio kilometer? Superbra!

Förra veckan sprang jag fyra gånger på en vecka. Det var lite av ett test för att se hur kroppen känns efteråt. Hur reagerar den på en ökad träningsmängd. Det blev ett långt långpass på sjutton kilometer och tre vanliga löppass på ungefär åtta kilometer. So far so good. Inga känningar i kroppen. Nu sprang jag visserligen ganska lugnt på alla pass och då brukar jag inte bli lika sliten. Ifall jag hade sprungit ett långt långpass plus tre hårda intervallpass, då skulle känslan säkert ha varit annorlunda.

fyrtio kilometer på en vecka

Det är lite det som kommer att vara problemet sedan när jag ökar på dosen ännu mer och börjar min maratonträning på riktigt. Hur mycket kan jag öka utan att det sliter för mycket? För jag vill både kunna orka springa långt på långpassen och få in fartträning och hårdare intervallpass. Utan att bli sliten. För sliten. Jag vill ha kvalitet och kvantitet.

Jag kommer ju förstås inte springa tre intervallpass på en vecka och ett långt långpass, men det kommer nog att bli hårdare pass än vad jag sprungit hittills. Inte bara lugna rundor med låg puls. I april är planen ännu att ta det lugnare. Väcka kroppen från vinterdvalan och komma igång med snabbare pass, för att sedan i maj inleda maratonträningen.

som vissa njuter nu

När jag skriver inleda, menar jag väl snarare att jag börjar följa en plan. Jag har maratontränat hela hösten och vintern. Fokus har alltid varit mot maraton. I maj börjar jag sedan träna mer efter en plan. Kanske jag till och med ska följa ett träningsprogram.

1

Mina träningsplaner för april

I det här inlägget tänkte jag skriva om mina träningsplaner för april. April känns lite som en mellanmånad. Det är inte vinter, men inte heller vår eller sommar ännu. Mot slutet av månaden kanske jag kan börja cykla, eller springa i t-shirt, men just nu är där igen en massa snö ute. April blir en månad då vädret får bestämma träningen. Fokus kommer i alla fall att vara på att steppa upp löpningen mer.

mina träningsplaner för april

Mina träningsplaner för april

Löpningen har känts bra den senaste tiden. Jag har ökat på distansen på långpasset. Förra veckan sprang jag över 18 kilometer och det kändes bra i kroppen. Nu är planen att öka ännu mer. I april vill jag springa 20 kilometer på ett långpass. På långpasset ska fokus fortfarande vara att hålla pulsen låg. Lugnt, långsamt, men långt. Det ska vara ledorden. Jag får ännu gå, om det är det som krävs för att hålla pulsen under kontroll.

Mitt andra löppass under veckan kommer att vara vad kallar för basträning. Som ett kortare långpass med mer fokus på att springa hela tiden. Pulsen får vara högre, men inte för hög. Zon fyra. Under 160. Det ska fortfarande kännas lätt när jag springer. Jag ska inte behöva ta i eller kämpa. Det handlar inte så mycket om tempot, utan mer om att jag ska orka springa hela vägen, men samtidigt springa längre än sju kilometer. Planen är att det här passet också ska vara tvåsiffrigt.

jag vill börja springa mer

Det tredje löppasset kommer att vara ett snabbare pass. Liknande som jag sprungit nu. Där jag inte bryr mig om pulsen, utan jag trycker på som jag vill. Jag tror inte att jag kommer att springa intervaller ännu, men det får vädret bestämma. Kanske det är jättefint väder i slutet av april och att jag då är sugen på intervaller. Som det känns just nu kommer april att vara månaden då jag ännu bara smyger igång med snabbare pass. Att jag först i maj kommer att springa intervaller på riktigt.

Vädret får också bestämma antalet styrkepass i veckan. Åtminstone ett måste jag göra. Även om det blir jättefint väder och jag skulle kunna cykla eller vilja springa varje dag, måste jag prioritera styrkan. Hemma eller på gymmet spelar inte så stor roll, fast hellre på gymmet. April kommer antagligen att vara den sista månaden jag går till gymmet och sedan blir det paus på några månader. Därför gäller det att passa på när jag kan.

Ifall det bara blir ett styrkepass i veckan, har jag möjlighet till att springa fyra gånger. Det fjärde löppasset kan sedan vara ett valfritt pass. Högst antagligen kommer det att bli det som jag kallar för mysjogg. Inte så mycket fokus på puls, men inte heller på tempo. En helt vanlig runda runt kvarteret på ungefär sju kilometer. Så att det inte sliter för mycket.

Fokus ska vara på de övriga löppassen. Kanske det inte ens blir ett fjärde löppass. Kanske det istället blir en promenad eller en vilodag. Det beror lite på hur sliten jag känner mig. Om jag börjar springa jättelångt, eller börjar springa intervaller, då vet jag att det behövs mera återhämtning. Då är det bättre att jag vilar istället för att pressa in ett fjärde löppass. Som inte egentligen ger som mycket.

Vad tror ni om mina träningsplaner för april? Hiss eller diss?

3

Bloggproblem och träningen under mars

Jag har haft lite bloggproblem och därför har det varit tyst här ett tag. Nu borde mina bloggproblem förhoppningsvis vara fixade och jag kan blogga igen. Vad ska jag blogga om då? Träningen under mars kanske? Och om kommande träningsplaner. Jag tror jag får dela upp det i två inlägg. Vi börjar med träningen under mars.

Jag sprang totalt 140 kilometer i mars. Jag fattar det nästan inte. 140 kilometer. Så mycket brukar jag ungefär springa i juli och augusti när jag ligger i hårdträning inför maraton. I mars brukar totalen vara som max 100 kilometer. Jag tror att den höga totalen kommer från alla långpass jag sprungit under mars. Det är klart att det bidrar.

bloggproblem och träningen

Mars var månaden då jag började springa långpass ordentligt. Som längst sprang jag över 18 kilometer förra veckan. Det var mitt bästa pass på länge. Stark känsla genom hela passet. Pigga ben och bra flås. Under mars började jag också lägga in lite snabbare pass. Pass där jag inte brydde mig lika mycket om pulsen och var lika strikt med den. Det var kul att märka att det finns lite tryck i benen fortfarande, trots att jag inte sprungit snabbt på hela vintern.

Under mars tränade jag även mycket styrka. Två gånger i veckan fortfarande. Både på gymmet och hemma. Jag är stolt över mig själv att jag har hållit i styrketräningen, trots att det blivit mer löpning. Det är alltid kul att springa mer när det blir vår och varmt ute. Just nu är det tyvärr inte lika fint vårväder ute, och då är det lättare att hålla i styrketräningen.

1

Supernöjd över dagens pass

Det krävdes bara en ledig dag, sol och värme och jag fick äntligen till ett riktigt bra långpass. Inte för att de senaste långpassen jag sprungit varit dåliga, men det här var något extra. Planen var att steppa upp och komma till ett nytt kilometertal. Jag hade tänkt mig över sexton kilometer, men det kändes så bra att jag bara fortsatte att springa. Till slut blev det nästan 18,5 kilometer och det är jag supernöjd över.

supernöjd över mitt långpass

Nu känns det som om jag tog ett steg framåt igen. Jag har nog aldrig sprungit så här långt, så här tidigt på året. När jag kollat på statistiken från förra året, då hade jag knappt sprungit tio kilometer i mars. I april var jag kanske uppe i femton kilometer. Det var först i mitten på maj som långpassen började bli långa långa. Nu har jag länge sprungit pass kring femton kilometer och idag då, 18,5.

Kanske all den lågpulsträning jag kämpat med under vintern har gjort något för formen? Att min uthållighet har blivit bättre och att jag därför nu orkar springa långt? För varje gång jag springer långt blir jag nästan förvånad över hur bra jag orkar. Hur jag inte blir trött eller sliten. Benen känns fortfarande lätta i slutet av passet. Jag har tryck i steget och är inte trött. Eller så beror det på att jag springer så mycket långsammare nu, att jag därför inte blir trött.

För långsamt springer jag, men jag är ändå supernöjd. För nu sprang jag 18,5 kilometer snabbare och med lägre puls, än vad jag sprang 8,5 kilometer på vintern. Något har ändå hänt. Om det sedan beror på vädret och en bra dagsform, eller om jag faktiskt har blivit bättre, det vet jag inte. Men idag, det var en bra dag.

2

Dags för högre puls

Jag har inte börjat springa intervaller ännu, men jag har lagt in lite snabbare pass i min träning. Pass där jag springer med högre puls och högre fart. Det är kul att få trycka på lite mer igen, men jag märker att det sliter. Eller snarare sliter mer. Inte så att jag inte skulle kunna träna nästa dag, men nu känns det på ett helt annat sätt i kroppen.

pass med högre puls

Det känns mer som om jag gjort något. När jag sprungit pass med fokus på att hålla pulsen låg, då har det nästan alltid känts som om jag hade kunnat springa längre. Jag har inte blivit trött. Varken i lungorna eller i benen. Nu när jag sprungit tre gånger med högre puls, då blir jag mycket tröttare. Tidigare har Garmin sagt återhämtningstid kanske 22 timmar, nu är det åtminstone det dubbla.

Fast det är lite det här som har varit syftet. Springa de långsamma passen lugnt, så att jag sedan orkar trycka på ordentligt när jag ska. Inte springa alla pass i ungefär samma tempo. Utan jag vill ha en större variation.

Det har inte blivit en stor variation ännu, men jag har bara sprungit snabbare pass tre gånger. Jag är inte ens på max. Hittills har det bara varit komma igång pass. Lite öka på tempot för att se hur det känns och hur kroppen reagerar. Väcka benen från dvalan. Kroppen har känts pigg, även om det förstås är mycket tyngre och jobbigare att springa fort än vad det är att lufsa runt.

Jag är nästan förvånad över hur mycket tryck jag har haft i benen. Speciellt med tanke på att jag inte sprungit fort sedan förra hösten. Det känns som om de är redo för att börja springa snabba pass på riktigt.

1

Platå med långpassen

Jag är inte besviken, men känslan är lite ditåt. Det känns nämligen som om jag har kommit till en platå med långpassen. Det gick så jättelätt att springa femton kilometer, men sen har jag liksom inte kommit längre. Jag vet att jag skulle orka och kunna springa längre, men det är alltid något annat som stör. Vädret, tidsbrist, dåligt planerat rutt. Samtidigt vet jag också att jag redan nu är i så mycket bättre form än vad jag var förra året vid samma tidpunkt. Då hade jag inte ens börjat springa långpass ännu, då var jag knappt uppe i tio kilometer. Nu har jag redan i flera veckor sprungit långpass kring femton kilometer.

platå med långpassen

Jag tycker att jag oftast hamnar på en platå med just långpassen inför maraton. Jag kan harva på i rundor kring femton kilometer. 14,7 ena veckan, 15,3 nästa och så kanske 15,8 veckan efter det. Sedan blir det ett hopp till kanske 18 och så springer jag ungefär lika långt i några veckor tills nästa hopp. 20,1 kilometer, 20,7, 21,5. Det blir aldrig någon tydlig ökning. Jag skulle gärna se att jag sprang 15, 18, 20, 23 och så vidare.

Det är alltid lätt till en viss punkt, innan det stannar upp. Jag tycker inte att det har med orken att göra, utan med dåligt planerade rutter. Därför tycker jag nästan bäst om att springa på spånbanan på sommaren. Det är bara att springa varv på varv tills jag nått önskad längd. När jag springer i stan, blir det alltid för kort och jag är tvungen att springa en massa kringelikrokar och omvägar för att få rätt längd. Vad jag tror att ska bli tolv kilometer, visar sig vara åtta.

Jag vet inte varför jag klagar, eftersom jag uttryckligen skrev ett mitt första femtonkilometerspass, att jag inte skulle öka, utan mer upprätthålla. Att det är en bra grund inför maratonträningen. Som jag inte ens inlett ännu. Allt borde vara frid och fröjd eftersom jag är före tidtabellen.

Jag har som mål att springa tjugo kilometer i april. Det borde jag klara. Jag tror jag mest är sur över vädret just nu. Att jag alltid är tvungen att springa i regn och grått pissväder. Det tror jag också är en orsak till varför jag inte pushar mig mer under långpassen. Jag vet att jag skulle kunna springa längre, men vem vill nu springa när vädret är som det är?

0