Mörkerlöpning och höstkänslor

Hösten är här och det känns faktiskt helt okej. Ifjol var jag inte alls redo, men i år känns det annorlunda. Kanske för att sommaren inte var så bra, kontrasten blev inte lika stor. Nu ska jag embracea hösten och alla höstkänslor. Tända ljus, ligga under filten, kolla på en bra serie och mysa. Njuta av att kunna springa på dagen i dagsljus och när det är mörkt fokusera på styrketräning. Det känns bra att inte ha ett löparmål just nu. Jag ”behöver” inte springa, jag kan träna annat. Förstås vill jag springa också, men jag kan även göra annat. Yoga, styrketräna och gå på zumba.

Idag förvånades jag igen en gång hur fort det blir mörkt ute. Och kallt. Jag var hemma strax efter sju från jobbet. Solen sken och det var perfekt löparväder. På med kläderna och ut genom dörren. I sista stund tog jag reflexvästen på mig, och tur var det. Ett par minuter senare (nå okej, tjugo) var det beckmörkt. På tal om hur jag tar mina bilder. Det här var ungefär det bästa jag kunde åstadkomma idag. Det var alltför mörkt ute för att ta bättre bilder.

höstkänslor

Nästa gång jag springer på kvällen kommer jag antagligen att behöva pannband och vantar. Idag hade jag jacka med en t-shirt under, och det var precis lagom. På gränsen till för kallt. Dags att plocka fram alla varmare kläder och plocka bort shortsen. Det kommer varje år som en chock. Hur fort det blir kallt och mörkt om kvällarna. Just sprang jag i shorts och nu behöver jag mössa. Kanske jag inte riktigt är redo för hösten sen i alla fall 🙂

Har du höstkänslor?

0

Yoga för fötter

Jag har sagt det tidigare, men Adriene och hennes yoga via Youtube har verkligen allt. Om jag sen är ute efter ett 10 minuters pass eller en timmes. Ett lugnare, eller ett med mer flow och tempo. Vilken kroppsdel som än kan tänkas behöva lite kärlek och omtanke. Där finns allt. Min träningsplan för hösten är att fokusera på styrketräning och ta tag i mina fotproblem (igen). Jag har slarvat med rehabövningarna jag fick av fysioterapeuten. Igår hade jag redan gjort min träning, men eftersom den var via Youtube och jag redan hade det öppet, tänkte jag att… Undrar om Adriene har yoga för fötter? Klart hon hade det.

yoga för fötter

Jag tror nästan att jag har hittat en ny favorit. Det ser så enkelt ut. Hur svårt/tungt kan det vara liksom? Att stå på en handduk med hälarna i golvet. Vilken bra stretch och precis vad jag behövde. Den videon kommer jag definitivt att återkomma till. Mina fötter kommer att tacka mig. Det fanns också en massa andra videon på temat yoga för fötter, med andra instruktörer. Jag ska fortfarande göra mina rehabövningar, men jag tror att jag även kommer att lägga till det här.

Jag ska inte slarva med fotvården och rehaben. Mina fötter behöver omtanke och mina vader behöver stretchas. Jag ska göra mina tåhävningar, rulla med triggerbollen (AJ!) och göra mina andra övningar. Här ska det byggas starka ben och bra fötter.

1

Hur jag tar mina bilder

För ett tag sedan fick jag en kommentar av Petra som undrade vem jag har med mig som hinner knäppa foton på avstånd. Bilden i fråga var från när jag sprang intervaller. I det här inlägget tänkte jag försöka förklara hur jag gör när jag tar mina bilder. Jag tar nästan uteslutande mina bilder med min egen telefon. Ibland tar Sam med sin telefon, eller med den bättre kameran, men vi återkommer till det.

Hur jag tar mina bilder

Selfies
Den allra enklaste varianten är en hederlig selfie. Den kräver inte mycket förberedelse, bara att knäppa en. Tyvärr inte heller den mest inspirerande bilden.

längsta löprundan på länge
hög puls och tung känsla

Ställ telefonen mot något
Variant nummer två är att ställa/luta telefonen mot något. Oftast ett staket eller bänk. Sätt på timern, jag brukar ha fem sekunder, och använd funktionen att ta många bilder i rad. Spring förbi ett antal gånger och hoppas på en vettig bild. Den här varianten ger bättre bilder i den aspekten att jag springer på bilden, men ibland blir vinkeln konstig. Det kan bli sneda bilder. Telefonen har även en tendens att välta i kritiska lägen. Eller att jag missbedömer när den ska ta bild. Plus att grannarna/folk i parken efter n:te försöket till en bra bild börjar fundera vad tusan jag håller på med.

Ni kan kalla mig proffsfotografen

vecka 12
hur jag tar mina bilder

träningsflow

Använd stativ
Det här är sättet jag mest använder mig av. Jag har fått ett stativ av Sam där jag fäster telefonen. Jag ställer upp det och använder timer och funktionen att ta många bilder i rad. Problemet här är att jag inte har stativet med mig när jag springer. Utan jag springer först min planerade runda och tar bilderna efteråt. Oftast på cykelvägen vid vårt hus eller i skogen bakom huset. Ett annat problem är att mitt stativ bara är 10 cm högt, även här blir vinkeln konstig. Fotot blir nästan underifrån. Det bästa är om jag kan ställa det på en sten eller liknande, för att få höjd i bilden. Dessa fyra bilder är alla tagna på samma ställe, samma sten och samma teknik.

Börjar kännas som löpning
okej att gå
hur jag tar mina bilder
sista intervallpasset

Tvinga Sam att ta bilder
Det bästa alternativet, men händer inte ofta. Vinkeln blir rätt och det blir de mest naturliga bilderna. Jag kan koncentrera mig på att bara springa och Sam knäpper för glatta livet. I väldigt sällsynta fall tar han bilder med den riktiga kameran, den händer nästan bara lopp. Ibland med hans telefon och så skickar han dem med Whatsapp, eller delar via Google. Den enklaste alternativet ifall han tar bilder, är att ta med min telefon, för då har jag tillgång till dem genast. Problem kan uppstå ifall vi är hemma på gården, då är det oftast i sällskap av en katt eller två.

hur jag tar mina bilder
mysrundor

hur jag tar mina bilder
mina bilder
träning under semestern
reflektioner från ett halvmaraton

Hur gör du när du tar bilder till blogg eller Instagram?

3

Höstväder, löpning och klädsel

Jag njuter verkligen av att springa just nu. Det är perfekt höstväder och löpningen känns bra. Det är fortfarande varmt när jag springer på dagen. Jag behöver inte vantar, pannband, reflexväst och hela köret, utan jag klarar mig med en tunn jacka och tights. Om en månad eller så, kommer det att vara annorlunda. Då värmer inte solen mer, utan jag får vara glad om det varken regnar eller stormar. Idag hade jag kanske till och med klarat mig utan jacka, och bara haft en långärmad tröja på mig. Nu blev det t-shirt och jacka och det var nästan för varmt.

höstväder och löpning

På söndagen när jag senast sprang, visserligen på kvällen, kändes det kallt med bara tröja och därför blev det mer kläder den här gången. I onödan visade det sig. Tänk att jag efter sju (?) års löpning fortfarande inte heller kan klä mig rätt. Fast jag egentligen vet hur jag ska tänka, har jag nästan alltid för mycket kläder på mig. Som till exempel i Tallinn. Jag hade klädkris innan och funderade ifall jag skulle springa i shorts eller inte.

Till sist valde jag att springa i knälånga tights och t-shirt, men jag hade även packat med mig en långärmad tröja till starten. Jag till och med funderade ifall det skulle vara för kallt i knälånga tights, ifall jag borde ha haft längre byxor. Innan start vid expot och nummerlappshämtningen var jag i fleecetröja och överdragsbyxor och vindjacka. Efter ungefär en minut tog jag av mig fleecen. Jag hade så kunnat springa i shorts och t-shirt. Jag hade säkert kunnat springa i linne. Varför lär jag mig inte? Jag får alltid för varmt. Nytt motto, when in doubt, spring i shorts.

Nu ska jag passa på och njuta av detta höstväder och njuta av att inte ännu behöva frysa. Inte ännu bylta på mig alla kläder jag har, för det hinner jag med senare. Den bästa tiden för löpning är nu.

1

Träningsplaner för hösten

Knappt har jag återhämtat mig från mitt senaste lopp och börjat träna igen, när jag börjar fundera på träningsplaner för hösten. Ja, jag vet att jag kan ta det lugnt och bla bla bla, men. Jag vet också att jag behöver planer, mål och strategier för att få något gjort. Jag vill kunna träna på känsla, men jag fungerar bättre om jag har en plan. Med det sagt menar jag inte att det inte ska finnas utrymme för ändringar. Jag behöver inte planera varje pass i detalj, men jag vill ha en grundtanke och idé för träningen.

Träningsplaner för hösten

Fokus den här hösten kommer att vara styrketräning och bygga upp en stark kropp. Jag har långsiktiga mål med min löpning, till exempel så lockar detta mig fortfarande, och för att nå dem vet jag att jag behöver en starkare kropp. En kropp som håller för mycket löpning. Starkare ben, starkare core och en starkare känsla överlag. Jag har slarvat lite med mina rehabövningar jag fick av fysioterapeuten och jag ska ta tag i saken igen. Få ordning på mina fötter och stela vader. Inte slarva med styrketräningen eller stretchen.

träningsplaner för hösten

Jag vill fortfarande springa (förstås) och kommer att göra det två gånger i veckan. Ett lite längre pass med tanke på kommande mål och ett valfritt beroende på känsla i kroppen. Intervaller, mysrunda, distanspass. Jag gissar att ifall jag ökar på mängden styrketräning och vikter, att mina ben inte kommer att vara de piggaste i världen 🙂 Kanske jag inte är sugen på att springa intervaller med träningsvärk.  Zumban skippar jag inte, men det kan jag bara gå på ungefär varannan vecka. Jag skulle gärna gå oftare, men jobbet påverkar.

Min plan är därför att de veckor jag kan gå på zumba, springa två gånger i veckan och styrketräna två. Fem dagar träning, två dagar vila. Precis som nu alltså. Det ena styrkepasset kommer att vara med fokus på vikter, basövningar för ben. Det andra styrkepasset kommer att vara ett lättare pass, antingen med TRX-band eller yoga core eller liknande med Adriene. I samband med det lättare styrkepasset kommer jag också att fokusera mer på rehabövningar och stretch. Jag kommer antagligen inte att ha en skild dag för yoga, utan istället göra det som en del av styrkepasset. De veckor jag inte kan gå på zumba, är planen liknande. Springa två, styrketräna två med liknande upplägg och addera yogan som en skild dag.

Vad har du för träningsplaner för hösten?

2

Nollställt huvudet

En av de bästa sakerna med löpning är att det är ett utmärkt sätt att få huvudet nollställt. Idag var en sådan dag, när jag verkligen behövde löpningen. Det hade varit en kaosdag på jobbet, jag var egentligen trött och hade huvudvärk. Samtidigt visste jag att vad jag behövde och vad som skulle göra saken bättre, var att springa. En kravlös runda för att få något annat att tänka på. Och konstigt nog var huvudvärken och tröttheten som bortblåst när jag var klar.

nollställt huvudet

Det blev en vanlig mysrunda runt kvarteret på strax över fem kilometer. Det var första gången jag sprang sedan mitt lopp förra lördagen, och kroppen kändes bra. Jag har återhämtat mig bra och det var inga problem med att springa. Benen var pigga, andningen fungerade och flåset var med mig. Det enda lilla problemet jag hade, var att det var ganska kallt. Jag hade långärmad tröja och långa tights och det var precis lagom. Nästan lite för kallt. När blev det höst plötsligt?

För inte alltför länge sedan sprang jag i shorts, och nu blir jag tvungen att gräva fram löparjackorna och reflexvästen. Jag blev förvånad över hur fort det blev mörkt. Klockan var ändå bara strax efter halv åtta som jag for iväg och jag sprang dryga halvtimmen. Det var ju mörkt när jag kom hem. Hade jag sprungit längre, hade jag behövt reflex och mer kläder. Jag tror jag måste göra en inventering av alla mina kläder. Jag tror nämligen att jag behöver köpa fler tights. Det har inte behövts på fem månader, och jag har inte tänkt på saken. Men jag har för mig att slängde bort ett antal när jag städade inför sommaren.

 

4

Skywheel Tallinn

Förutom att springa lopp i Tallinn och att äta på Ribe, hade vi egentligen inga planer för vad vi skulle göra. Vi hade hela söndagen på oss att göra vad som helst. Eftersom vi den här gången hade mer tid och var med bil, valde vi att utforska Tallinn lite mer. Besöka ställen och områden vi inte varit till tidigare. Bland annat Ülemiste, både i form av shopping och för Skywheel Tallinn.

Skywheel Tallinn är som namnet antyder ett pariserhjul där man får se Tallinn från en annan vinkel. Vi har aldrig varit till tv-tornet och aldrig sett Tallinn ovanifrån, bara från utsiktsplatserna vid Toompea och kring gamla stan.

skywheel tallinnPå söndagen efter frukosten begav vi oss mot köpcentret T1 där Skywheel finns. Planen var att först åka pariserhjulet och sedan bli och shoppa i köpcentret. Det var tre timmar gratis parkering och det tyckte vi att skulle räcka. Det var ingen trängsel ännu, varken i köpcentret eller till pariserhjulet. Efter att ha köpt inträdesbiljetter, 10 euro per person, och väntat en stund, var det vår tur. Kapslarna rymmer sex personer, men eftersom det inte var mycket folk i farten, fick vi en egen kapsel. När vi var i (på?) London Eye, var det mycket mer folk. Men den är ju också större.


Skywheel Tallinn är egentligen ganska litet och far inte speciellt högt upp. Från tv-tornet skulle man säkert ha en bättre utsikt över Tallinn, men det här var också en kul upplevelse. Vi fick bland annat se hamnen, flygfältet och sjön Ülemiste.

Efter åkturen var tanken att bli och shoppa i T1. Den tanken skippade vi ganska fort. T1 var värdelöst som shoppingcenter. Det är säkert bättre för barnfamiljer, där fanns nämligen både bio och trampolinpark, men för en shoppingsugen… Not so much. Tur att det fanns ett annat shoppingcenter på andra sidan gatan, Ülemiste center. Om T1 var tomt och mest hade boutiquer, var Ülemiste proppfullt och hade mera stora butikskedjor. Alla mina favoritbutiker samlade på ett och samma ställe. Zara, River Island, Springfield, Reserved, Mohito… Där var kaos och kalabalik en söndagseftermiddag. Parkeringen var full med bilar huller om buller. Det var som om hela Tallinn var där för att handla.

skywheel tallinn

Några timmar senare var bilen full av kassar och påsar och vi körde tillbaka mot hotellet. På kvällen såg man Skywheel från vårt hotell. Det var upplyst i fina färger med olika mönster, men tyvärr blev det inte några bra bilder med mobilkameran. Det är alltså den runda bollen på bilden 🙂

skywheel tallinn

0

Första träningen sedan loppet

Efter lopp brukar jag alltid vila. Beroende på hur långt jag sprungit, hur hårt och hur mycket jag tagit ut mig, blir vilan olika lång. Det säger ju sig självt, att efter maraton behövs längre vila än efter 10 kilometer. Idag kände jag mig redo för första träningen sedan förra lördagen. Jag hade säkert varit redo tidigare, men lite extra vila skadar aldrig.

första träningen gjord

Ett lopp är en stor påfrestning för kroppen. Jag springer alltid fortare än jag gör på träning, pulsen är högre och benen blir tröttare. Ifall jag dessutom följt ett långt träningsprogram innan loppet, vilket jag inte gjorde nu, är det skönt med vila. Få vila huvudet också, skifta fokus. Att inte behöva klämma in träningen för att jag har ett lopp att springa och det ”måste” göras. Utan vila och träna som jag vill. Komma tillbaka starkare och med mer iver till träning.

Nu är ivern tillbaka. Den första träningen blev min älskade zumba. Det är fortfarande lika kul och jag är glad över att jag igen har anmält mig till kursen. Nu var det smockfullt i salen, betydligt fler deltagare än sist. Det var trångt och jag kunde inte riktigt ta ut rörelserna fullt.

Imorgon är jag ledig och jag får se om det blir träning då också. Jag är sugen på löpning, men jag borde säkert vara förnuftig. Kanske ännu vila lite längre från löpningen och istället satsa på styrketräning eller yoga. Båda delarna har blivit försummade inför Tallinn. Det beror också på hur kroppen reagerar på dagens träningspass.

Just nu känns det bra och jag tror inte att det ska vara något problem att träna imorgon också. Men jag behöver kanske inte ta ut mig till fullo, utan istället göra något lugnare. Som stretcha ut trötta löparmuskler…

2

Restaurang Ribe Tallinn

Ett lopp ska firas, det är en av mina regler. Jag firar gärna med god mat och dryck och när man är i Tallinn finns det bara ett ställe som gäller. Restaurang Ribe. Det är fjärde gången jag ätit där och det är alltid lika bra. Jag har alltid ätit en trerätters meny, oftast med tillhörande vinpaket. Det är ett lite dyrare ställe, men fortfarande betydligt billigare än vad en motsvarande måltid skulle kosta i Finland, och det är värt varenda euro. Det finns inget att klaga över. Servicen är toppen, engelskan är bra, personalen kunnig, stället är fint, inredningen är snygg. Och maten. Bara maten är värd en resa till Tallinn.

Restaurang Ribe är en fine dining restaurang som blivit vald till en av Estland bästa restauranger flera gånger. Jag förstår varför. Det har alltid varit så bra. Jag har tipsat om restaurangen tidigare och även om Tallinn kryllar av bra restauranger återkommer vi alltid till Ribe. Vi har alltid bokat bord, och det har alltid behövts. Restaurangen har alltid varit full när vi varit där. Oberoende om det varit lördag eller tisdag. Den här gången valde jag den vegetariska trerätters menyn, med tillhörande vinpaket. Restaurang Ribe får plus i kanten för att det finns en vegetarisk meny. Det blir också plus i kanten för att det nu för tiden även finns alkoholfria alternativ att matcha maten. Jag tror inte direkt att det är vatten som serveras då…

restaurang ribe

Till förrätt valde jag ravioli med svamp och parmesan. Det serveras med babyspenat och krispig lök. Mumma! Jag serverades ett ungerskt vittvin, något jag aldrig valt själv, men som passade riktigt bra till. Jag gillar att testa och smaka på nya sorter och att lära mig något nytt. Servitörerna är jättebra på att förklara vad man äter och dricker. Därför är servicen så bra enligt mig.

Till huvudrätt blev det rostad kronärtskocka med grönsaker och tomatsås. Tyvärr ser det inte alls lika gott ut på bild som det var, men ni får helt enkelt lita på att det var gott. För det var det. Förstås. Jag tror inte att jag någonsin blivit besviken på Ribe. Allt är gott.

restaurang ribe

Och så efterrätten. Den i sig är värd ett besök på Ribe. Jag hade vitchoklad med jordgubbar, grekisk yoghurt och glass gjord på violer. Sam hade en chokladbrownie med karamellsås, och den såg också riktigt smarrig ut. Jag var speciellt förtjust i vinet som serverades till min efterrätt. Igen en gång en druva från ett land jag aldrig själv valt, men till just det passade det utmärkt. De kan nog sin sak på Ribe.

Hur hittar man till Restaurang Ribe? Det är enkelt, Vene 7 är adressen. Tvärgatan precis innan torget, ifall man kommer genom Viru gates.

2

Race report Tallinn 10 kilometer

Det var trångt, men det var jäkligt kul. Ungefär så kan jag sammanfatta Tallinn 10 kilometer. Som vanligt levererade Tallinn världens folkfest och jag sprang med en stort leende på läpparna  hela loppet. Jag hade så kul när jag sprang att jag nästan glömde bort att springa. Jag var på sightseeing och kollade mest omkring mig. Vi sprang till exempel igenom Kultuurikatel, en gammal industribyggnad/skorsten. Hur coolt?  Jag hejade på andra löpare, highfiva:de publiken, jag sjöng med i musiken som dånade från högtalarna, jag klappade händerna och hade ett löparparty för mig själv. Och cirka tio tusen andra löpare.

tallinn 10 kilometer

Om jag någon gång har tyckt att det varit trångt när jag sprungit Paavo Nurmi i Åbo eller när jag sprungit halvmaraton i Tallinn, är det inget upp mot trängseln jag upplevde under Tallinn 10 kilometer. Det var tio startgrupper, jag var i grupp fem (E). Den syns inte på bilden nedan, utan jag stod långt långt bak. Alla startade samtidigt och det tog fyra minuter (!) från att startskottet gick till att jag korsade startlinjen. Jag tror inte ens att jag hörde startskottet, jag stod så långt bak. Då var det ännu fem startgrupper bakom mig. Det var trångt från start till mål. Visst jämnade det ut sig på delar av banan, men i stort sett var det ett sicksackande genom hela loppet. Jag sprang förbi några, några sprang förbi mig.

tallinn 10 km

Eftersom Tallinn 10 kilometer var ett lopp som jag anmälde mig till i sista stund, hade jag inga tidsmål med loppet. Jag visste att jag inte var i rekordform, utan jag fokuserade mer på upplevelsen och att ha kul. Det lyckades jag väldigt bra med. Jag har aldrig sprungit Göteborgsvarvet, eller Midnattsloppet eller New York maraton för den delen, men publiken och stämningen i Tallinn är verkligen fantastisk. Det finns till exempel en finsk förening, Smilerit, som varje år står på samma ställe och hejar. De tjoar och tjimmar, och man kan inte låta bli att le. Springa lite extra hårt, trycka på lite extra i steget. Publiken ger en (mig) så mycket energi.

Hela loppet igenom var en enda löparfest. Kroppen kändes stark och jag hade inga problem med att springa. Jag kollade på klockan ibland och den visade snittfarter på 5:40. Betydligt snabbare än jag sprungit på träningspass, men jag visste ändå att det inte skulle bli personbästa för mig, eftersom jag startat så långt bak. Och det är ju den tiden som räknas, den officiella. Den officiella tiden blev 1:03:35, medan nettotiden blev 59:38.

Det är jag nöjd med. Hade jag kanske kunnat kapa någon sekund? Visst, det hade jag kanske kunnat pressa mig till, men till vilken nytta? Nu kunde jag njuta loppet igenom. Det var inte blodsmak i munnen och blytunga ben, utan det var fest.

1
« Äldre inlägg

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑