Usch vad jag inte tycker om att springa när det är kallt. Idag var det minus nio grader och det kändes minsann. Min smärtgräns brukar gå vid minus femton, sen tycker jag att det för kallt för att springa.

Jag hade byltat på mig alla kläder jag har. Underställ, tjock tröja, ullstrumpor, vintertights och vinterjacka. Pannband och vantar. Dubbskor. Det är inte direkt så att jag fryser, men jag tycker att jag blir så stel. Dels av kylan, men också dels av alla kläder jag har på mig. Jag känner mig inte precis smidig och snabb, utan snarare otymplig. Som att jag inte kan ta ut löpsteget.

Idag blev det strax över åtta kilometer. Det är ungefär min standardrunda just nu. Jag kan springa längre och jag hade gärna gjort det idag. Vädret var ändå fint, för det var sol. Jag hade till och med solglasögon på mig. Jag tyckte bara att det var lite för kallt.

Pulsträningen går sådär. Jag har inte gett upp ännu, men jag får flashbacks från när jag tidigare försökt mig på att springa med låg puls. Ibland går det bättre, ibland sämre och ibland inte alls. Det är så frustrerande att hela tiden behöva pausa för att gå. Det är säkert därför som jag också fryser mer. Ibland kan jag springa längre sträckor och ibland kommer jag på riktigt bara tre meter innan pulsen är 149. Men skam den som ger sig.

Jag kommer oberoende inte springa intervaller eller snabbpass nu på vintern, jag kan lika gärna kämpa på med lågpulsträningen. Förr eller senare måste jag ju se resultat. Åtminstone lär jag sedan på våren vara supersugen på att trycka på ordentligt 🙂

Snö, kallt och halt. Ungefär så skulle jag beskriva dagens löprunda. Ge mig hellre regn och grått alla dagar i veckan, än det här. Jag är inte redo för vinterlöpning. Vägra ha dubbskor och vara påbyltad till max. Jag fattar ju att jag inte kan vägra dubbskor hur länge som helst, men orkar inte springa med dem till mars april heller. Jag blir så påverkad av vädret, och just det här vädret påverkar inte mig direkt positivt. Det är såå långt till våren ännu, tills det börjar vända.

Själva löpningen kändes väl okej. Jag kämpar på med min lågpuls och idag sprang jag ändå över tio kilometer. Ibland känns det bättre, ibland sämre och ibland litar jag inte på vad klockan visar. Men jag försöker verkligen att inte springa för hårt, oberoende av vad klockan visar att jag har för puls.

Jag tycker att det går bättre mot slutet av rundan. Ibland rusar pulsen i början, men sen när jag blivit varm kan jag springa längre sträckor i ett svep. Kanske jag borde värma upp? Typ gå raskt den första kilometern. Inte ens försöka springa då. För sen när jag väl kommit in i ett flow går det bättre. Det är just det där start stopp, som är problemet. Då springer jag alltid för fort efter pausen. Så måste jag stanna och gå, så springer jag för fort, måste stanna och gå. Och så fortsätter det. Men kommer jag in i en lugn lunk, kan jag tassa på längre.

Jag vågar inte kalla det för framsteg ännu, men kanske är jag i alla fall på väg åt rätt håll. När jag kollar på klockan i efterhand visar den medelpuls på 136. Av över 90 minuters löpning, gick jag bara i cirka 20 minuter. Jag har ändå sprungit ganska mycket då.