Hopihopi

Vardagsmotion i vinterväder

20 januari, 2019 / / Inga kommentarer

Inte all min träning går ut på att pressa kroppen med blodsmak i munnen. Faktum är att en stor del är mysrundor, lugna pass, bara för att det är kul. Vardagsmotion, rörelseglädje och vara ute i den friska luften. Jag sprang igår, men vädret fortsätter att vara fint. Svinkallt, men härligt. Såå härligt att vi idag passade på att gå på en promenad. Vardagsmotion när det är som bäst. Promenera i lugn takt, beundra utsikten och vädret. Mot slutet blev det lite raskare promenad, för en höll på att frysa ihjäl. Det spelar liksom ingen roll hur mycket kläder jag har på mig när jag går. Jag fryser alltid. Jag fryser i och för sig alltid, oberoende av väder.

vardagsmotion när det är som bäst

Vi var inte de enda som hade kommit på tanken att gå en söndagspromenad. Det var en massa folk ute och då bor jag ändå i Pargas. Här är aldrig folk ute 🙂 Fast när vädret är så här fint, gäller det att ta vara på tillfället. Vi gick vår vanliga rutt som vi brukar gå på sommaren också. Via båtbryggorna och hamnen, genom gågatan och stan, via centralparken och hem igen. Det är väl kanske inte mer än fyra kilometer, men det är alldeles lagom. På sommaren är det förstås trevligare att gå, då kan vi sätta oss på en parkbänk med en glass. Nu var nog glass det sista jag var sugen på, varm saft hade varit gott. Har jag förresten nämnt att jag fryser…

Men håll med om att det är fint? Snö, solsken och inte många moln på himlen.

0

Jag älskar mina mysrundor

19 januari, 2019 / / Inga kommentarer

Jag vet att jag nyligen har skrivit om att jag drömmer om att springa snabbt. Hur jag vill pressa kroppen, springa intervaller och ta ut mig. Jag har också skrivit om hur kul det är när löpningen rullar på och jag kan springa långpass igen. Längre pass än jag ursprungligen hade planerat. Ändå är det något speciellt med mysrundor. Jag älskar mina lugna pass, där jag bara springer för att det är så kul. För att vädret är fint, solen skiner och fåglarna kvittrar. Där jag njuter av varje steg, kroppen och andningen är i synk och allt är bara härligt.

Idag var just en sådan mysrunda. Jag hade inte ens tänkt springa idag, eftersom jag styrketränade ben i går kväll. Jag trodde att jag skulle ha världens träningsvärk, och jo då, den är på kommande, men  idag var det bara för härligt vinterväder för att kunna avstå från löpningen. Tänk om det inte alls är lika fint väder i morgon, då jag hade tänkt springa. Det är bäst att passa på medan jag kan.

mysrundor

Idag blev det nästan tio kilometer. Det var så fint väder, att jag inte ville sluta springa. Jag lunkade på i mitt egna tempo och kollade inte på klockan en enda gång tror jag. Jag märker när den piper till för varje sprungen kilometer och det var en bekant rutt som jag sprang idag. Jag vet ju på ett ungefär hur långt det är, men det är inte ett maniskt stirrande på klockan hela tiden. Hålla pulsen i styr, hålla tempot uppe, hur långt har jag sprungit, hur länge… Bara att njuta av omgivningen, det fina vädret och att kroppen håller. Att lusten till träning har kommit tillbaka efter en motig period på hösten. Att jag är inne i en bra period i träningen igen. En riktigt jäkla bra faktiskt 🙂

 

3

Torsdagszumban fortsätter

17 januari, 2019 / / 2 kommentarer

Idag var det äntligen dags för torsdagszumban att fortsätta efter ett uppehåll över jul och nyår. Jag trodde inte att jag hade längtat så mycket efter det, men det är bara såå kul. Direkt musiken startar och vi börjar dansa, känner jag bara hur glad jag blir i hela kroppen och hur jag saknat det. Visst, det är lite fånigt och jag är typ yngst i gruppen, men det struntar jag i. Det är bara kul för mig. Jag går väl inte direkt dit för träningens skull, jag menar, det finns effektivare sätt ifall jag vill svettas och ta ut mig ordentligt. Torsdagszumban fyller en helt annan funktion. Roligt, socialt, njutning, musiken, dansen…

torsdagszumban fortsätter

1

Fem dagar med yoga Dedicate

16 januari, 2019 / / 2 kommentarer

Jag har nu gjort fem dagar av yoga Dedicate med Adriene. Inte fem dagar i rad, men fem pass totalt. Som vanligt när jag yogar går formen/känslan upp och ner. Idag hade jag en riktigt bra dag. Jag kunde koncentrera mig hela passet igenom. Jag hittade andningen. Jag kom in i ett bra flow och hittade lugnet. Förra gången jag yogade, på söndagen tror jag, var känslan en helt annan. Då fann jag ingen ro, jag nästan bara väntade på att videon skulle vara över. Jag kunde inte koncentrera mig, utan jag satt och funderade på en massa annat. Andningen stämde inte alls med rörelserna och jag var hela tiden fel.

När allting stämmer är det bara så skönt. Jag behöver verkligen yogan och jag känner vilken skillnad det gör. Hållningen blir bättre, spänningarna i axlarna lättar och hela kroppen blir mjukare och rörligare. Varje gång jag ökar på längden på mina löppass, blir baksida lår strama. Även om löpningen känns bra just där och då, är det inte lika kul dagen efter. Fastän jag har blivit mycket bättre på att stretcha efter långpass.

yoga dedicate

Ibland tänker jag att det skulle vara kul att testa att bara yoga i säg, en månad. För att riktigt komma in i det och se hur mycket jag kan utvecklas. Lära mig mer och gå djupare än bara göra basic yogavideon på max 20 minuter. Men sen igen tycker jag alldeles för mycket om att springa just nu för att avstå från det. Löpningen kommer alltid först, även yoga också är kul. Om man bara hade obegränsat med tid… 🙂

1

Musjakt och busfrön

15 januari, 2019 / / Inga kommentarer

Igår kväll/natt hade vi en musjakt utan dess like i vårt hus. Vi har ju två kissor, Manda och Milli och de brukar hämta in små presenter som de allt som oftast lämnar under köksbordet som överraskning. Vi har fått koltrastar, talgoxar, möss, ödlor… Alltid lika uppskattat och trevligt. Speciellt när det är mitt i natten.

Igår på morgonen hade Milli tydligen hämtat in en levande mus, men i sin iver att leka med den, smet den. Musen alltså. Vi hade inga bevis, för vi hann aldrig se någon mus, men Milli ylade, krafsade och letade bakom bokhyllan. Dagen går, ingen mus syns till och allt blir bortglömt. Tills vi ska gå och lägga oss vid halv tolv.

musjakt

Då. Vad tusan sitter inte på mattan i sovrummet om inte en liten mus. Jag ser musen. Sam ser musen. Musen ser oss. Jag vet inte vem som blir mest skrämd. (jag). Snabbt som tusan stänga sovrumsdörren innan musen hinner smita. Nu ska musjäkeln fast. Jag tänker inte sova med en mus som sällskap.

Vi letar och söker. Musen gömmer sig. Vi ser musen, får inte fast den. Musen smiter igen. Kissorna vaknar och undrar vad som pågår. Vi river sängkläder. Vi flyttar möbler. Vi söker med ficklampan på mobilen. Var i helvete är musen? Kissorna blir insläppta i sovrummet i hopp om att de ska hjälpa till. Det gör de inte, de blir mest uttråkade och vill ha mat.

Efter vad som verkar som en evighet, men säkert bara var en halvtimme, är musjäkeln fångad i en toffla. Vi ska släppa ut den i frihet i trädgården igen, jag ska fota den, men är inte tillräckligt snabbt utan musen hoppar bort från tofflan. Då. Då vaknar Millis jaktinstinkt till och han fångar den. Två sekunder fick den typ i frihet innan den blev kattmat. Jag var inte glad då kan jag tala om för er. Det blev en och annan svordom…

Over and out från kattbloggen. De är till låns ifall man vill 🙂

1

När kroppen överraskar

14 januari, 2019 / / 2 kommentarer

När sprang jag ett långpass senast? Augusti? Ibland överraskar kroppen mig och vad som skulle bli en lugn runda runt kvarteret blev till något mycket mer och bättre. Nästan tretton kilometer sprang jag idag, så där bara. Utan plan eller mål, bara en fot framför den andra och plötsligt visade klockan 12,8 kilometer. Hur gick det till? Det längsta jag sprungit sedan mitt maraton har varit lite över tio kilometer. Kroppen och formen har visserligen känts bra den senaste tiden, men jag trodde inte att det skulle kännas så här bra att springa längre. Inte ont nånstans, inte trötta ben, inte slut på energi, ingen löparmage… Bara tass tass tass framåt. Bra känsla hela tiden och jag ville inte sluta springa.

Om jag förra veckan var pepp på löpning efter mitt snabbare pass, är jag om möjligt, ännu mer pepp efter dagens långpass. Jag vill bara springa springa springa just nu. Men jag är klok och ska inte gå ut för hårt. Jag ska hålla mig till min ”plan” att även träna styrka och yoga. Jag skriver plan inom citationstecken eftersom jag inte har en strikt plan med vad jag ska träna på vilken dag. Hur länge, hur mycket, vilken typ. Men jag har ändå en lös plan vad jag vill göra per vecka, som att träna styrka.

Det här är den bästa känslan att ha. När kroppen överraskar och det går bättre än jag ens vågat hoppas på. När jag avslutar på topp och längtar till nästa gång jag får springa igen. När det känns kravlöst och kul. När allt fungerar och det bara känns riktigt jäkla kul att springa. När jag påminns om varför jag älskar att springa. En alldeles utmärkt start på veckan ifall ni frågar mig.

när kroppen överraskar

2

Skrämselhicka angående jogg.se

12 januari, 2019 / / Inga kommentarer

Det är tur att jag är klantig ibland och att jag hade bråttom till jobbet. Efter gårdagens styrketräningspass skulle jag min vana trogen registrera passet på jogg.se. Där jag registrerar alla mina pass. Garmin är synkad dit, men övrig träning fyller jag i manuellt. Jag är aldrig utloggad, utan användarnamn och lösenord är sparat på datorn. Bara att klicka in på sidan och fylla i.

jogg.se

Igår när jag skulle registrera passet var jag plötsligt utloggad. Öh fasiken, vad var lösenordet igen?! Inte en aning… Inga problem, bara att beställa ett nytt till mejlen. Två minuter senare var jag inloggad igen och märkte att ALL statistik hade försvunnit. Jag hade tränat noll pass. Ingenting om när jag är född, var jag bor, bloggsida… Allt puts väck. Jag svor kanske ett antal gånger!

Jag har nämligen haft problem med jogg tidigare också. Då var jag också tvungen att börja om från noll eftersom det plötsligt inte gick att logga in via facebook längre. Jag klickade runt på sidan en stund och försökte hitta min sparade träning. Det stod något om uppdateringar för att förbättra garmin och bla bla bla… Då påstår sidan plötsligt att jag har 198 oregistrerade pass via garmin. Va fan? Måste jag registrera allt igen? Orka!

Jag hade bråttom till jobbet och hann inte bli och fixa med sidan. Skickade ett antal sura meddelanden till Sam om hur skit sidan är och att jag minsann aldrig kommer att använda den igen. Att jag kommer att mejla supporten och klaga. Skriva ett argt blogginlägg. Det var väl tur att jag aldrig gjorde det…

Det kan väl tänkas att jag loggade in med fel mejlkonto. När jag sedan loggade in med rätt konto och beställde ett nytt lösenord till det, då hittades all min statistik igen. Det som jag försökte med tidigare var antagligen mitt gamla konto, det kopplat till facebook. På det har jag ju inte heller registrerat något, inte konstigt att där inte finns något sparat.

Varför jogg.se plötsligt fungerar med mitt gamla konto och varför jag var utloggad överhuvudtaget vet jag inte. Så länge mitt nuvarande konto fungerar och jag hittar min statistik är jag nöjd.

3

Hemmaträning med skivstång

11 januari, 2019 / / 2 kommentarer

Jag gillar det här med hemmaträning. Ibland med hjälp av youtube, ibland med P90X dvd-boxen och ibland bara för mig själv i vardagsrummet. Jag har samlat på mig en hel del träningsredskap genom åren. Jag har hantlar, skivstång, TRX band. Jag har gummiband, yogamatta, triggerbollar. Det finns att välja bland och det ska inte få vara en ursäkt till att jag inte kan träna. Att jag inte har några redskap. Plus förstås att det går alldeles utmärkt att träna utan redskap också.

Dagens träningspass blev ett styrkepass med skivstången. Det var länge sedan jag använde den. Jag har mest gjort med hantlar eller med mina gummiband. Det var i och för sig länge sedan jag styrketränade överhuvudtaget. Förra veckan började jag så smått med ett komma igång pass. Utan vikter, bara övningar med kroppsvikt eller med gummiband. Vilket även det resulterade i träningsvärk…

hemmaträning

Under december fokuserade jag mycket på att klara av mitt decembermål och det blev på bekostnad av övrig träning. Jag styrketränade senast i början av december. Nu ska jag ta tag i saken igen och göra det till min rutin. En gång i veckan ska jag träna styrka. Med skivstång, hantlar, band… Det spelar ingen roll, huvudsaken är att det blir av.

Dagens pass blev en blandning av en massa övningar. Utan plan, bara göra för att komma igång igen. Knäböj, rodd, höftlyft, axelpressar… Så småningom ska jag kanske styra upp min träning mer, men just nu är jag nöjd med att bara få till det.

5

Pest eller kolera

10 januari, 2019 / / 4 kommentarer

Vid det här laget vet väl alla att jag gillar listor, men den här var bara för rolig för att inte svara på. Listan är från Piggelina, fyll gärna i du också. Vad väljer du? Pest eller kolera?

Att aldrig mer få springa eller aldrig mer få resa
Men hjälp, vilken svår första fråga… Aldrig mer få springa kanske. Jag får väl lära mig att älska cykling lika mycket som löpning

Att aldrig springa ett pass som är längre än fem kilometer eller aldrig springa kortare än 25 kilometer
Den här var betydligt lättare att svara på 🙂 Jag är inte riktigt där i min löpning att 25 kilometer känns som vardagsmat. Det är ju jättelångt

Att alltid springa i split shorts eller alltid springa i vintertights. Oavsett väder
Vintertights alla gånger. Jag fryser alltid och klarar knappt av att springa i shorts på sommaren heller. Förra sommaren var ett undantag

pest eller kolera

Att inför ett löppass glömma sport-bh:n eller glömma löparskorna
Jag glömmer hellre sport-bh:n, förutsatt att jag fortfarande får ha en vanlig bh i alla fall

Att springa utan mobil eller gps-klockan
Också en enkel fråga att svara på. Helt klart utan mobil, det gör jag för det mesta nu också. Men alltid alltid alltid med klocka

Att bara äta gels och rödbetsjuice i en månad eller att inte få springa under samma period
Gels är vidrigt, jag tror jag avstår från löpningen i en månad

Att bara få springa uppför eller bara springa på löpband
Då väljer jag nog löpbandet. Uppför är ju kräkjobbigt

Att aldrig springa intervaller eller ALLTID springa intervaller
Aldrig springa intervaller. Det gör jag inte mycket nu heller, jag tror inte att skillnaden skulle bli så stor

vecka 23

Att aldrig få tvätta dina träningskläder eller aldrig få köpa nya löparskor
Jag är väl tvungen att springa i samma skor då, för sunkiga träningskläder är inte kul. Varken för mig eller för omgivningen

Att bryta höger arm eller vänster ben
Armen förstås. Det har jag gjort ett antal gånger och det går riktigt bra med gips på armen. Inte att springa kanske, men i övrigt. Hälsningar den klumpiga

 

 

0

Vinterlandskap och njutlöpning

9 januari, 2019 / / Inga kommentarer

Som jag njuter av att springa just nu. Det är så fint ute med all snö som kommit. Riktigt härligt vinterlandskap. Det bästa av allt är att det inte är halt för tillfället. Jag behöver inte använda mina icebugs, utan jag kan springa i vanliga löparskor. Icebugsen är bra till mycket, speciellt fästet, men de är klumpiga att springa i. Idag kunde jag springa i mina vanliga skor och det märktes på löpningen. Känslan var mycket bättre, benen var lätta och jag flög fram. Kontrasten blir så stor när jag de senaste gångerna sprungit i icebugs.

Jag hade ingen plan med min löpning idag. Det har jag i och för sig inte haft på hela hösten/vintern. Jag njuter bara av att springa och så blir det vad det blir. Känslan får bestämma. Just nu är känslan riktigt bra. Löpningen rullar på och jag har kommit upp i bra längder på mina pass. Jag behöver inte pressa eller kämpa, utan det känns lätt. Jag skulle säkert kunna springa ännu längre om jag vill, men just nu är jag nöjd. Jag vet att om jag börjar pressa till längre rundor, försvinner också glädjen och njutningen. Det är säkert därför det känns så bra just nu, för att jag inte har något press på mig själv.

vinterlandskap

Dagens löptur blev nästan tio kilometer, vilket jag nästan är förvånad över. Jag trodde att jag kanske sprungit 5-6 kilometer. Jag har ju klockan på och den piper till vid varje kilometer, men jag registrerade inte det. Jag bara sprang på, var inne i min egna bubbla tills jag kom hem. Kollade på klockan och va?! Tio kilometer? Hur gick det till? Inte för att jag klagar 🙂 Det är den bästa känslan att ha. När löpningen känns lätt och man fortfarande är pigg när man kommer hem. Känslan av att ha kunnat fortsätta springa ännu längre…

2
« Äldre inlägg

Arkiv

Kategorier

Meta

Instagram

Gilla mig på facebook

Facebook Pagelike Widget
Hälsa

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders Noren — Upp ↑