Bra start på juli

Jag tränar på och det har blivit en bra start på juli. Fjorton dagar in i månaden och jag har sprungit 103,5 kilometer. Vänta va?! Det kan väl inte stämma heller? Så mycket? Då har det verkligen blivit en bra start på juli.

bra start på juli

Jag vet inte hur jag räknar ibland. Jag vet ju att jag har sprungit mycket. Bara den här veckan sprang jag 51 kilometer. Ändå tänker jag på något sätt att jag sprungit kanske 50 kilometer på hela månaden. Det är klart att det är mer än det. Förra veckan blev det långpass på 22 kilometer och den här veckan 23. Bara de ihop blir ju nästan 50 kilometer. Och det är bara långpassen. Jag har sprungit annat också.

Intervaller, snabbare pass och vad jag kallar för basträning. Löpning, löpning och mer löpning. Jag fattar nästan inte hur mycket jag klarar av att springa. För det känns inte i kroppen. Jag är fortfarande pigg i benen. Det känns kanske lite i benen efter långpassen. Inte att det skulle göra ont eller så, mer mört. Inte ens slitet egentligen, det är väl snarare en normal känsla att vara mör i benen om man sprungit i nästan tre timmar. Det är inget jag är orolig över. Det ska kännas i benen.

Nästa vecka siktar jag på att springa 25-26 kilometer på långpasset och så tre vanliga löppass till. Nu börjar mitt största problem med långpassen vara att var och vart ska jag springa. Alla mina rundor är för korta. Tänk att jag har ett sådant problem. Inte att jag inte skulle klara av att springa 26 kilometer, utan att jag inte har en lämplig runda. Jag antar att jag antingen får springa kringelikrokar, eller springa 13 kilometer längs med Skärgårdsvägen och sedan vända om och springa samma väg tillbaka.

0

Amalfi drive

Något som vi verkligen ville göra på vår resa till Italien, och då menar jag verkligen, var att göra (köra) Amalfi drive. Som beskrivs som en av de vackraste kustrutterna i Europa. Som också klassas som livsfarlig av vissa och något man absolut bör undvika. Vackert visst, men inget man vill köra själv. Sagt och gjort. Hyrbil it is, och Amalfi drive it is. På sista dagen av vår resa, för att riktigt live on the edge.

amalfi drive

Man ska inte tro på allt man läser på nätet. Sååå svårt och livsfarligt var det inte. Jo, det är en kurvig smal väg, höga klippor och branta stup, men man puttrar på i 30 km/h. Har man dessutom en liten och smidig hyrbil, går det ännu bättre. Nu körde vi visserligen i början av juni, kanske är det betydligt mer trafik under högsäsong.

amalfi drive

Vi startade tidigt på morgonen för vi skulle samtidigt vandra Path of the Gods. Delar av Amalfi drive körde vi redan på morgonen när vi körde mot Bomerano, men sedan var planen att ännu fortsätta mot Amalfi och vidare.

amalfi drive

amalfi drive

Vi stannade och fotade när det passade. Vid en lämplig ficka längs med vägen. På vissa ställen finns det utmärka viewpoints med typ ”parkering” och försäljningsstånd. På andra ställen parkerar man längs med vägen och hoppas att man inte är alltför i vägen för nån. Och ibland fotade jag mest från bilfönstret för att man helt enkelt inte kunde stanna.

amalfi drive

Efter att ha gjort vår vandring var planen att köra till Amalfi och stanna där. Köra dit, inget problem, stanna där, betydligt svårare. Parkeringsgaraget var fullt (och skulle ha varit svindyrt) och det fanns ingen annanstans att parkera. Vägrenen och gatorna var fulla. Man parkerar lite som man vill, där det finns plats. Så vi körde vidare till nästa by. De kommer alla på rad, och vid den sista fick vi äntligen parkering. Maiori. Eller Amalfi drive fortsätter ännu vidare, men vi valde att stanna när vi hittade parkering. Lite ville vi turista också, inte bara köra.

amalfi drive

amalfi drive

Och oj så det var fint! Sol, värme, blått hav och båtar. Strandpromenad och strosa. Jag tror vi var två timmar här, för mer hade vi inte betalat för i parkeringen. Det räckte bra för att vandra runt och äta middag. Det var dessutom en liten by, inte så mycket att se än huvudgatan. Fast om man vill ligga i en solstol på stranden, behövs det ju förstås mer tid.

amalfi drive

0

Femhundringar som intervaller

Jag nämnde kanske lite i förbifarten i mitt inlägg om mina kommande träningsplaner att jag brukar springa femhundringar som intervaller. Jag tänkte att jag kanske borde förklara lite mer om hur jag springer dem. Vad det går ut på.

femhundringar som intervaller

Femhundringar som intervaller är som namnet säger femhundra meters intervaller. Jag har tidigare sprungit tusingar (tusen meter), och jag ska väl lägga in dem senare i min maratonträning också, men jag är inte riktigt där ännu. Jag vill börja med lite kortare intervaller. Vänja kroppen vid högre fart, men inte springa så långt eller så fort att jag behöver ha gåvila eller pauser. När jag sprungit tusingar brukar jag springa 6-8 stycken och ha kanske två minuters gåvila mellan varje intervall.

Nu väljer jag i stället att springa 500 meter fort, och 500 meter… Mindre fort. Fokus ska hela tiden vara på att springa. Jag ska liksom inte bli spurtsnabb, utan mera uthållig i ett högre tempo. Inte för att man blir spurtsnabb av att springa tusingar, men i dagsläget är det en för lång sträcka för att springa fort.

Idag var det igen dags. Det var varmt och det var svettigt. Det var kanske inte den bästa idén att springa efter jobbet klockan fyra i gassande sol. Planen var att springa 5 gånger 500 meter. Med 500 meter ”vila” mellan varje intervall. Den snabbare skulle gå i under 6:00 tempo, ner mot 5:30 och vilan i 7:00. Det gick så där.

Jag kunde inte pressa mig till under 6:00 tempo. Jag är inte riktigt där ännu i fart. Visst, jag är betydligt snabbare än vad jag var på vintern i mitt lufs, men den sista växeln saknas. Ännu. Ändå känns det som om formen är på väg uppåt. Att det går åt rätt håll, jag var bara inte där idag.

0

Vad annat ska jag träna?

Långpassen är grunden i min maratonträning, men vad annat ska jag träna? Jag kommer inte att följa ett träningsprogram inför maraton, men självklart har jag en plan. I det här inlägget tänkte jag skriva om vad annat jag ska träna inför maraton. Långpassen är som sagt grunden, och hur jag tänker kring dem kan ni läsa mer om här.

vad annat ska jag träna

Planen är att träna fem gånger i veckan. Fyra löppass och ett pass styrka. Ifall jag är sliten eller har tidsbrist kommer jag att anpassa det till tre löppass och ett pass styrka. Det kan också hända att jag byter ut ett löppass mot cykling, men det är inget som är med i träningsplanen. Det beror på dagsform och ifall jag får feeling. Hittills har jag inte fått feeling, och jag har inte cyklat en enda gång i sommar ännu.

Det näst viktigaste löppasset är vad jag kallar för basträning. Halvlångt halvhårt. Åtminstone tio kilometer med fokus på att springa hela vägen i ett jämnt tempo, gärna under 7:00. I önskat maratontempo för att vänja kroppen, men det ska ändå kännas lätt. Jag ska inte behöva pressa alltför mycket.

Pressa ska jag göra på det tredje löppasset som jag kallar för långa intervaller. Jag brukar variera hur jag springer dem. Just nu har jag sprungit ganska mycket progressiva intervaller eller femhundringar. Progressiva intervaller går ut på att varje kilometer ska gå snabbare än den förra. Jag kan starta lugnt, ungefär 7:00 tempo eller lugnare. Sen nästa i 6:50 tempo, nästa i 6:40 tempo, sen 6:30 och så vidare. Om jag springer 8 kilometer blir den sista i 5:50 tempo. Då blir det ett riktigt bra pass, med många snabba kilometer. Femhundringar springer jag 500 meter i ett snabbare tempo, typ 6:00 tempo, och 500 meter i långsammare tempo, typ 7:00 tempo.

Syftet med långa intervaller är också att fokusera på att springa. Inte springa så hårt att jag måste ha gåvila eller pausa, utan just ligga där på gränsen. Jobbigt och ta i, men inte för hårt. Jag ska ändå orka springa.

vad annat ska jag träna

Det fjärde löppasset är sedan mer valfritt. Det jag skippar ifall jag är sliten. Ett kortare pass enligt dagsform och känsla, men gärna ett snabbt pass. Om långpasset är 20 plus kilometer, basträningen är säg 10, långa intervallerna 8 kilometer, så kan det fjärde passet vara 5 kilometer snabbt. Det ger 43 kilometer totalt i veckan, men det är minimi. Jag gissar på att det blir mer, över 50.

Och styrketräningen är styrka. Bara jag gör något. Ben, baksida lår och rumpa. Fotstyrka och bål. Huvudsaken är att jag gör det, bygga muskler gör jag sen i höst och vinter på gymmet. Nu ska jag bara underhålla och inte slarva.

2

Path of the Gods

Något som vi verkligen sett framemot att göra på vår resa var att gå Path of the Gods. En ungefär sju kilometer lång bergsvandring som kan ta allt från tre till fem timmar att gå. Lite beroende på vilken rutt man tar och hur många fotopauser man håller. Som startar uppe i bergen och slutar nere i Positano.

path of the gods

Vi visste att Path of the Gods skulle vara vår svåraste vandring hittills, men vi var förberedda. Jag hade ju till och med min vätskeväst med mig. Det här är inte en vandring som vi gjorde i Santorini, på en bred stig i städer. Det här är uttryckligen en vandring i bergen. Över sten, på smala stigar, fall inte ner för stupet. Upp upp upp, ner ner ner. Över höga stenar ibland, så att man nästan måste klättra. Rejäla skor och vandringsstavar kan vara bra. Okej, det är inte såå svårt, men det är inte heller som att gå på en naturstig i skogen, även om det förstås är markerat. Lite kondition och vandringsvana kanske krävs.

Vi tog bilen till Bomerano, där starten är. Planen var att vandra så långt vi orkade/ville för att i något skede vända om och gå samma väg tillbaka till bilen. Har man ingen bil, kan man ju förstås gå ner till Positano och sedan fortsätta därifrån med buss. Vi visste att vi skulle ha svårt att ta oss tillbaka till bilen därifrån. Eller svårt och svårt, men en buss till ett ställe för att ta nästa buss till Bomerano. Som dessutom ryktades vara proppfulla och gå lite… Inte efter en tidtabell. Sånt orkar vi inte med.

När vi körde mot Bomerano var det soligt och fint, men ju högre upp i bergen vi körde desto mörkare och dimmigare blev det. Man såg knappt vägen. Vi var väl inte direkt sugna på att vandra, men det var vår sista dag. Det var nu eller aldrig. Vi vandrar en stund, kanske det klarnar upp snart.

path of the gods

path of the gods

När vi startade vår vandring såg vi inte mycket. Det var fuktigt och dimmigt. Som att gå i en djungel. Orsaken till att vi ville gå Path of the Gods var för utsikten. Gå längs med kusten och få fina bilder på alla byar. Turkost hav, vita byar, sol och värme. I början av vår vandring såg vi ingenting. Verkligen ingenting. Men så plötsligt klarnade allt upp.

path of the gods

path of the gods

Det är nästan konstigt hur lite sol gör allt bättre. Humöret blir bättre, fotona blir bättre, vandringen blir bättre. Det var ju det här vi kom för. Det var ju det här vi ville ha hela vandringen. Inte bara den sista tiden, då vi redan vänt om och börjat gå tillbaka till bilen. För att vi redan gett upp. Plötsligt var det roligt att vandra och vi hade inte så bråttom mer.

path of the gods

path of the gods

Men vi hade ännu andra planer för dagen. Vi skulle nämligen köra längs Amalfikusten.

1

Maratonträning, nu kör vi

Första juli idag, nu kör vi igång med maratonträningen. På riktigt. Jag vet inte varför jag skriver vi, det är ju jag som ska träna. Men att skriva nu kör vi, låter bättre än nu kör jag. Det är tio veckor kvar till Tallinn maraton. På ett sätt känns det som om jag har massvis med tid kvar att träna, men samtidigt är det lite panik. Bara tio veckor kvar? Hjälp!

maratonträning, nu kör vi

Jag känner mig i bra form, så att skriva panik, är nog att ta i. Jag har känt mig i bra form hela året. Redan i februari var jag uppe i femton kilometer på långpass. Sedan dess har det bara rullat på. Jag har sprungit så mycket. Varje månad har jag sprungit långt över 100 kilometer. Juni blev den sämsta månaden sedan mars, för i juni sprang jag bara 140 kilometer 🙂

När jag kollar tillbaka på min statistik från tidigare år och tidigare maraton, har jag nu redan sprungit så mycket mer och så mycket längre långpass. Det brukar vara först i juli som mina långpass blir över 20 kilometer. Då jag inleder maratonträningen på riktigt. Jag har redan sprungit över 20 kilometer många gånger, plus förstås kortare långpass på 17-18 kilometer. Så nej, panik är det väl inte.

tallinn maraton 2023

Planen är att för varje vecka öka på längden på långpasset med ungefär två kilometer per gång. Förra veckan sprang jag 21 kilometer. Planen var egentligen att springa 20. Den här veckan siktar jag på 22 kilometer, lite beroende på dagsform, känsla och väder. Nästa vecka då 24 kilometer och så vidare. Upp till 30 kilometer, möjligtvis 32. Ifall jag kan räkna rätt borde jag kunna springa 32 kilometer med fyra veckor kvar till maraton. Det kan tänkas att det är för långt, för nära maraton, kanske jag nöjer mig med 30 fem veckor innan.

nu kör vi

Den här gången ska jag i alla fall springa ett 30 kilometers pass. Tidigare har mina längsta pass inför maraton varit kring 27, men jag behöver verkligen ett riktigt långt långpass. Det är det jag har saknat i träningen. Det är då det börjar göra ont i kroppen och det är då maraton börjar. Jag måste träna på det. Den här gången känner jag mig i alla fall bättre förberedd på det, eftersom jag redan lätt kan springa 20 kilometer.

Så maratonträning, nu kör vi!

1

Pompeji

Efter två dagar i Rom reste vi vidare. Med tåg till Neapel och därifrån med hyrbil till Amalfikusten. Officiellt bodde vi väl direkt inte vid Amalfikusten, utan i en liten by som hette Montechiaro. Den tredje dagen var mest en resdag. Chilla på terrassen på vårt Airbnb, vandra runt lite och göra upp planer för morgondagen. Då skulle vi nämligen fara till Pompeji.

Tidig väckning, in i bilen, på med navigatorn och mot Pompeji. Körde vi fel? Kanske lite. Hamnade vi i en trafikstockning? Möjligtvis. Var Pompeji värt det? Absolut.

pompeji

Även här hade vi läst och hört om köer. Hur långa köer det är och att man absolut borde köpa biljetter i förväg. Det var ingen kö. Verkligen ingen kö. Så lite folk att vi var osäkra om det ens var biljettkassan vi gick till, för det var noll personer framför oss.

Vi hade ingen guide och hade i vår dumhet inte tagit med en broschyr/karta. Som vi hade av på vårt boende. Eftersom biljettköpet gick så snabbt och smidigt tänkte vi inte ens på att ta en från ingången. Men Google vet allt 🙂

pompeji

pompeji

Vi vandrade runt lite på måfå först, men bestämde oss för att gå mot Colosseum som ungefär låg längst bort. Vilken besvikelse det var att komma dit. Eller alltså själva Colosseum är ju jättefint och så, men jag hade trott att man skulle se mer. Kunna gå in på själva arenan. Där höll de på och riggade för någon konsert för där var massvis med stolar. Ljudtekniker, mikrofoner, lampor. Så besviken, man såg knappt något. Bara utsidan.

pompeji

Efter den lilla besvikelsen fortsatte vi att vandra runt. Pompeji är massivt. Så stort att vi funderare på om alla människor kommer ut till kvällen när det stängs. Hur kan man hålla koll på det? Vid vissa gator var det massvis med människor och då visste man att här finns det säkert något kul att se. Och vid andra gator var man helt ensam, och kanske inte så mycket kul att se heller. Efter ett tag ser allt likadant ut.

pompeji

Höjdpunkten i Pompeji var nog Forumet, torget. Där fanns kanske mest att se av staden. En stor, öppen plats och man fick en bättre överblick av allt. Vi höll nästan på att missa det. Vi var redan på väg bort från Pompeji, men vi bestämde oss för att vika av till vänster ännu. Tur var väl det.

pompeji

pompeji

Jag tror att vi var över fem timmar här. Väldigt många steg på en väldigt varm dag. Gata upp och gata ner. Fota, fota, fota. Tidig middag eller sen lunch, hur man nu väljer att se det när klockan är fyra och mot bilen. Stannade vid en strand längs med vägen. Där vi bodde fanns det ingen möjlighet att gå ner till en strand, det var bil som gällde. Eller lokalbuss då förstås.

Vi hittade också en bra och stor supermarket där vi kunde bunkra upp inför resten av resan. Den lilla byn vi bodde i hade en minimal supermarket och då menar jag minimal. Den här var som vilken vanlig butik som helst, med kärror och många kassor. Härifrån borde vi ha köpt allt, eller mer. Inte till turistpriser från andra butiker senare under resan.

 

2

Årets bästa köp

I hur många år har jag skrivit om att jag skulle vilja ha en vätskeväst/ryggsäck att springa med på sommaren? Eller okej, jag har kanske inte skrivit om det, men tänkt tanken. Orsaken till att jag brukar springa mina långpass på spånbanan på sommaren är just för att kunna ha vatten med mig. Ibland har jag fått pass förstörda av värmen för att jag inte haft någon vätska med. Haft vätskebrist länge efteråt och typ mått illa. Men nu, nu har jag gjort årets bästa köp. Jag har nämligen äntligen köpt en vätskeväst.

årets bästa köp

Jag köpte den redan innan resan och hade den med då. Då testade jag den bara en gång och inte vid löpning utan på en vandring. Nu har jag testat den två gånger på långpass och det är nog säkert årets bästa köp. Hittills.

Jag köpte en Salomon active skin 8 som har två stycken mjuka flaskor där framme, 5 dl var. Dessutom kan man köpa en vätskeblåsa att ha bak på ryggen, men än så länge har det räckt bra med 1 liter vätska. Jag har inte kanske riktigt ännu klurat ut hur jag på bästa sätt ska dricka från dem. När jag kollat på bilder verkar det som om man kan köpa ”sugrör” till. Nu är jag tvungen att stanna för att dricka, jag kan inte dricka i farten. Inte för att det ens stör mig, ibland är det bara skönt att stanna på ett långpass 🙂

årets bästa köp

Som längst har jag sprungit 21 kilometer med den på. I sol och värme. Inte ens då skavde den. Jag tycker att den sitter bra och tight på mig. Skumpar inte och skaver inte. Fickor på framsidan för mobil och gels och en ryggsäck på baksidan för… Den har jag inte behövt vid löpning, men då på vandringen var det bra. Snacks och solkräm rymdes lätt dit. Fast det kan ju förstås hända att ju mer saker jag har på mig, desto mer skulle den skumpa.

2

Vatikanstaten

Jag tänkte redan nästan skriva Vatikanstaden, men det heter ju faktiskt Vatikanstaten. Ett yttepytte litet eget land beläget i centrum av Rom. Klart vi skulle dit när vi var i Italien. Lite osäkra på hur det skulle gå eftersom alla pratade om biljetter dit. Va då biljetter, vi vill bara vandra runt, det behöver man väl inte biljetter till. Fast behöver man pass? Och hur ska man klä sig? Och hur långa köer är det egentligen? För en annan sak som det också pratades mycket om angående Italien, var hur långa köer det är överallt. (Jag skriver prata, för jag har mest fått min information från Youtube).

vatikanstaten

Det visade sig att man varken behöver köa, typ, biljetter eller ha sitt pass med. Biljetter behöver man ju förstås om man vill besöka något museum och då kanske man behöver köa, men annars så inte.

Vi tog metron dit och sedan var det i princip bara att följa flocken av turister. Nästan alla i hela metron steg av på samma hållplats. Jag tror till och med att den hållplatsen ropades ut på engelska.

Vad finns det då att se och göra i Vatikanstaten? Vi hade siktet inställt på Peterskyrkan. Gratis att besöka och mäktigare plats får man nog leta efter. Herrejösses så den är stor och häftig. Alla andra kyrkor vi såg i Italien kändes ju nog lite klena efter att ha sett den största. Det går inte att fånga på bild hur stor den är, men tydligen rymmer den 60.000 (!) människor. Så att. Stor.

vatikanstaten

vatikanstaten

Vi kom in från sidoingången och då behövde man inte köa länge. Då kom man rakt in i kön. Så det kan tänkas att vi fuskade, men i så fall gjorde nog alla andra som kom in den vägen också det. Och vill man inte in i kyrkan, behöver man ju inte köa alls. Då kan man bara beundra den från utsidan och från torget (Petersplatsen). Men klart man ska gå in. En snabb väskskanning och metalldetektor senare kunde vi gå in. Vi hade klätt oss korrekt, men många fick engångssjalar för att täcka axlarna eller benen. Så kom nu inte i minishorts och topp till Katolska kyrkans centrum.

vatikanstaten

Vi vandrade runt i kyrkan och bara beundrade allt. Hur stor och mäktig den är och hur fin. Ljus, rymlig och massa guld. Mäktig är nog kanske det ord jag skulle använda för att beskriva den.

Det finns även en möjlighet att gå upp på taket av kyrkan, upp i kupolen. Det kostade bara tio euro, så det ville vi göra. Nu började köandet. Det var inte lång kö, men det hände ingenting. Kanske var det lunchpaus, kanske hade de siesta, eller så fungerade inte biljettautomaten, men kön rörde sig inte framåt överhuvudtaget. Här kändes det som om vi köade i en oändlighet. Efter en evighet hade vi i alla fall våra biljetter och mot hissen.

vatikanstaten

Hissen tar en upp till nivå två och sedan är det 320 trappsteg upp. Det finns också ett billigare alternativ för åtta euro och då går du alla 551 trappsteg. Upp, upp, upp. Smalare, smalare, smalare. Mer lutning, mer lutning och till sist ännu ett rep som räcke. Fun times, men så värt det sedan man kommer upp.

För oj, vad man såg bra. Nästan hela Rom. Uppifrån fick man en ännu bättre bild över hur stor och mäktig Petersplatsen är. Det är också en bild jag har sett hur många gånger som helst, och nu får jag själv se det i verkligheten. Wow!

vatikanstaten

vatikanstaten

När vi varit uppe på taket av kyrkan, måste vi även gå ner under kyrkan. Mot katakomberna. Där påvarna är begravda. Fint även här. Allt var liksom så ljust och fräscht. Inte någon dyster kyrka i svart.

vatikanstaten

vatikanstaten

Vi valde att inte besöka något museum i Vatikanstaten. Vi är väl egentligen inte såå intresserade. Är det gratis så visst, men orkar inte köa för biljetter. Dessutom visste vi att vi skulle besöka Pompeji senare under vår resa och tänkte att det får bli vår kulturella upplevelse.

Har du besökt Vatikanstaten?

1

Rom, första inlägget om Italien

Äntligen har jag tid att skriva om vår resa till Italien. Det här första inlägget kommer att handla om Rom. Vi hade två hela dagar där, plus resdagar, men de räknas egentligen inte för då hann vi inte göra mycket annat än vara på flygfältet och tågstationen. Som nån hade sett framemot att resa igen, två år sedan senast.

 

Vi kom till Rom sent på tisdagkväll/natt och for rakt till hotellet och stupade i säng. Vårt hotell låg en gata från tågstationen vilket var perfekt sedan när vi skulle vidare. Men först skulle vi vara två dagar i Rom. Den första dagen gick till att gå gata upp och gata ner och upptäcka Rom till fots. Vi hade några turistattraktioner vi ville se, som man bara måste se när man är i Rom. Vi fick en karta från hotellet, men mest följde vi Google Maps.

rom

Det första stället vi gick till var Colosseum. Herrejösses vilken mäktig byggnad. Vi fotade och fotade och trängdes bland mängder av turister. Väldigt mycket tours, där alla gick med hörlurar och lyssnade på en guide. Och såg varken framåt eller åt sidan, utan bara följde guiden. Vi valde att beundra Colosseum från utsidan. Orkade inte köa för biljetter och hade inte tid.


Vi var tvungna att gå tillbaka till Colosseum nästa dag för att ta nya bilder. Vi upptäckte nämligen att vi fotat från ”fel” vinkel. Eller inte fel, men kanske inte från den kändaste.

Efter Colosseum vandrade vi längs med floden för att komma till Mouth of truth. Något som jag inte ens visste att fanns i Rom, men som hotellet tipsade oss om. Och som när jag såg bilden (på hotellkartan) nog visste vad som var.


rom

Vid det här laget var vi lite småtrötta och hungriga och köpte cola och chips i en butik. Det var varmt och svettigt att gå omkring, även om vi nog drack vatten. Till exempel vid Colosseum fanns det stationer där man gratis kunde fylla på vatten. Både vanligt och bubbelvatten. Hur smidigt och bra som helst.

När vi fyllt på med energi orkade vi vandra vidare. Mot Pantheon, Fontana di Trevi och Spanska trappan. Tripp, trapp, trull. Det var nästan bara att följa klungan av turister. Lita på att alla ska till samma ställe. Det var mycket folk överallt och nu var det inte ens högsäsong. Hur mycket folk är det sedan inte i juli, augusti.

rom

rom
rom

rom

Rom är en fin stad, vart man än tittar finns det något vackert att se. Gamla, historiska byggnader och platser. Plötsligt hittar du en vacker kyrka du vill gå in i, eller en utgrävningsplats eller någon annan mäktig byggnad. Ett nytt torg, en ny fontän eller en till park.

0