För någon vecka sedan skrev jag om mina cykelmål för sommaren. Om olika ställen jag vill besöka under sommaren med cykeln. Nu kan jag bocka av ett av dessa cykelmål, nämligen Granvik. Dit cyklade jag igår. Det var det som antagligen kommer att vara det tråkigaste stället att cykla till, eftersom där egentligen inte finns något. Det är ett färjfäste, båthamn eller liknande. Jag vet inte ens varför jag ville cykla dit. Jag bara cyklar förbi vägskälet på en av mina normala cykelrutter och tänkte att jag kan vika av till höger istället för vänster. Cykla så långt det går, och sedan vända om och cykla samma väg tillbaka.

Det visade sig vara lite längre att cykla än jag räknat med. Det blev nästan 40 kilometer. (!) Jag var nära att ge upp och tänkte vända om innan jag kom fram till färjfästet. Pulsklockan visade kring 18 kilometer och jag visste inte hur långt det var kvar. Jag visste att jag var tvungen att cykla hem också, och det finns ingen annan väg. Ingen väg som är kortare och jag var osäker på hur jag skulle orka. Jag har aldrig cyklat längre än 31,5 kilometer och nu skulle det bli rejält längre.

Som tur sansade jag mig, för jag visste samtidigt att det är nu eller aldrig som jag skulle cykla till Granvik. Jag kommer inte att cykla samma väg flera gånger och jag vet hur besviken jag skulle ha blivit om jag inte fullföljt. Kommit hem, kollat på kartan och upptäckt att jag bara var en kilometer från målet innan jag vände om. Dryga 19 kilometer till Granvik, stanna för att dricka lite, äta min medhavda smoothie, fota lite och så 19 kilometer hem igen. Det är vad jag kallar för ett bra cykelpass.

Jag älskar känslan jag har på cykeln just nu. Jag förvånas alltid över hur bra det känns. Trots backar, motvind och längre distanser är känslan riktigt, riktigt bra. Tempot är högt, och benen orkar hela vägen. Rumpan blir inte bortdomnad eller sjuk och hållningen förbättras hela tiden. Det är nog en landsvägscykel som gäller snart… Var köper man en sådan? Begagnad, billig, bra. Och vad är en bra?

Jag skulle cykla lugnt och fint. En kort runda utan plan, som mysjogg, men på cykel. Egentligen skulle jag inte ens cykla, utan planen var att springa. Eftersom jag har börjat gilla cykling mer och mer, valde jag det framom löpningen idag. Vad har hänt med mig? Jag började cykla mot S:t Karins  längs med Skärgårdsvägen. Tanken var att cykla en sväng, vända om och cykla exakt samma väg tillbaka.

Cykelformen känns riktigt bra för tillfället och jag ville inte sluta cykla. Jag ville inte vända om, utan jag ville bara fortsätta och fortsätta. Plötsligt var jag i S:t Karins. 14 kilometer hemifrån och då skulle jag ännu cykla hem. Lugnt och fint var det visst som gällde?

Just nu känns det verkligen kul att cykla. Trots motvind och backar så orkade jag trampa på bra. Jag har aldrig cyklat så fort som jag gjorde idag och känslan var riktigt bra. Jag hade bara vatten med mig idag, eftersom jag inte planerat att cykla långt. Antingen har formen blivit bättre eller så hade jag bra med energi från gårdagens pizza, för idag behövde jag ingen extra energi. Jag orkade hela vägen och blev inte tokslut som jag blivit tidigare. Pigga ben hela vägen hem och bra tryck uppför backarna.

Nu är jag om möjligt ännu ivrigare på att cykla långt. Planera det bättre och ha mer tid på mig. Cykla till ställen jag inte varit till tidigare. Upptäcka nya platser. Enda orsaken till att jag slutade idag var för att det var lördag kväll, vi skulle äta och för att jag sagt att jag skulle vara borta max en timme.

4

Från och med nu kan ni kalla mig för proffscyklisten. Gårdagens cykling bevisade igen för mig hur mycket jag börjar tycka om det. Inte ens motvind, backar och dåliga vägar kunde stoppa mig. Jag susade fram längs med vägarna. Det blev den längsta rundan jag cyklat hittills och med bra fart. Jag blev förvånad när jag stannade klockan och garmin visade farten. Jag trodde inte att medelfarten skulle bli så hög eftersom det kändes som om jag hade motvind hela vägen. Det var kämpigt ibland, men benen orkade trampa på.

Jag tror att mycket beror på att jag lärt mig att ha vatten och extra energi  med mig. Jag blir inte lika tokslut som tidigare, utan energin räcker hela rundan. Tidigare har jag mest hängt på styret och knappt orkat cykla hem när jag varit som tröttast. Nu cyklade jag kringelikrokar runt kvarteret för att få upp distansen och för att jag inte ville sluta. Gårdagens runda blev 31,5 kilometer, vilket ju inte är mycket för riktiga proffscyklister, men för mig är det mycket. Jag är redo för att öka distansen mer och börja cykla 40-50 kilometer. Allt för att nå mitt cykelmål på 1000 kilometer. Just nu ligger jag på 61,9 kilometer av 1000. Med andra ord, är det en bit kvar ännu.

Jag vet inte hur jag ska börja göra med energin när mina cykelturer blir längre. Nu har jag haft en vattenflaska i en ställning. I min lilla magväska har jag haft telefon, några bitar dextrosol och antingen en gel eller en smoothie i klämpåse. Det har räckt. Jag har visserligen en cykelkorg och där ryms det en massa grejer, för jag vill inte cykla med en väska på ryggen. Svettigt värre, men jag är inte direkt sugen på att ha något skumpandes i korgen heller. Ska jag skippa vattnet och ha sportdryck i flaskan? Eller skippa telefonen och istället ha mer gel/smoothie i magväskan? Eller behöver jag ens mer energi än det jag haft tidigare ifall jag ”bara” cyklar 50 kilometer?

Hjälp den blivande proffscyklisten!