Skam den som ger sig, nytt försök till intervaller

Eftersom mitt förra intervallpass gick lite sådär, ville jag ge det ett nytt försök. På det igen helt enkelt. Jag har några intervallpass som jag bruka variera bland beroende på vad jag har för syfte med träningen. Nu är syftet främst att komma igång igen och och få lite fart i benen. Då brukar jag springa pyramidintervaller. 1 minut-2-3-4-3-2-1, med hälften tid vila mellan intervallerna som föregående intervall. Alltså 30 sek, 1 minut osv. Jag tycker om de här intervallerna, eftersom det är en bra variation. Jag får både springa kort och snabbt, men även lite längre intervaller. Perfekt när jag vill ha en blandning och inte känner mig redo för att springa t.ex tusingar. När är man nånsin redo för dem?

intervaller 2

I väntan på buss, kan man ta selfien

Jag kom hem från jobbet åtta på kvällen. Bytte snabbt om till träningskläder och ut genom dörren igen. Jag programmerade inte in klockan, utan tänkte att jag kollar på den efterhand och trycker på varv. Jag sprang och vilade kanske inte exakt den rätta tiden, men ditåt. Några sekunder hit eller dit spelar inte så stor roll i det långa loppet. Det kändes betydligt bättre att springa nu än i söndags. Jag har inte jämfört statistiken så noga eller kollat på mitt tempo under intervallerna, men känslan var bättre. Visst var det jobbigt, speciellt under fyra minuters intervallen, men det gick ändå att trycka på. Magen krampade inte, utan det var snarare flåset som inte hängde med. Och det kan jag göra något åt.

Nu känns det som om jag är på gång igen. Jag springer långpass, jag springer intervaller, jag får till både styrketräning och yoga. Jag är där jag vill vara träningsmässigt. Kanske dags att börja fundera på nästa års mål? Jag har ju en tanke. Jag vet egentligen vad målet är, jag vet bara inte hur jag ska nå det. Vad ska jag satsa på? Hur ska jag göra?

 

Ett första försök till intervaller

Intervaller är lite av hatkärlek för mig. Det är inte direkt kul när jag springer dem, men känslan efteråt är toppen. Samtidigt vet jag att de är bra för många orsaker och jag vill ju bli bättre i min löpning. Jag har inte sprungit regelrätta intervaller sedan mitt halvmaraton i början av september. Jag har mest kört på känsla och ökat tempot när jag känt för det. Inte kollat på klockan utan mest lunkat på enligt lust. Fartlek helt enkelt.

intervaller

Igår var första gången på länge som jag bestämde mig för att springa vanliga intervaller. Såna där klockan piper till när jag ska växla tempo och där jag hade en plan och ett inbyggt schema i klockan. Jag valde att starta lugnt och försiktigt. 10 st intervaller a´ 1 minut, med 1 minut vila mellan varje intervall. Ett första försök till snabbare tempo. De är korta så det hinner inte bli kräkjobbigt, men det känns ändå som om jag gjort något. Kul att springa snabbt igen och veta att jag kan. Skönt att få en tempoväxling i kroppen och känna på flåset.

Det var inte direkt den mest behagliga löprundan. Jag hade nämligen ätit innan och ibland kändes det som om jag hade maten uppe i halsen. Tempot blev kanske därför lägre än vad jag egentligen hade orkat med. Nu var jag tvungen att gå under vilan, främst för att det var obehagligt att springa med så tung känsla i magen. Idag sprang jag inte för fullt, utan det hade funnits mer att ge. Samtidigt kanske det är bara bra? Det var mina första intervaller på evigheter och det är en bra känsla att ta med mig till nästa pass.Att det finns mer krut i benen och mer att ge. Lite längre uppehåll mellan middag och intervallpass, så går det nog bättre nästa gång 😉

Foamroller, världens bästa grej

Jag har en foamroller liggandes hemma, men jag använder den alltför sällan. Den bara står där i ett hörn och samlar damm. Ibland kan det även tänkas att vissa katter använder den som klösträd 🙂 Efter gårdagens långpass löpning kändes benen stela. Det gjorde inte ont, men det kändes ömt och stelt som det ibland kan göra efter långpass. I såna lägen tycker jag inte att stretchning hjälper, utan det krävs något annat. Då är min foamroller är perfekt.

foamroller

Gammal bild, men jag tyckte vi var allihop så söta

Den kommer åt musklerna på ett helt annat sätt. Jag är inte ett stort fan av stretching egentligen. Jag kan vara väldigt rörlig i lederna, men samtidigt väldigt stel. Hmm… Det där lät visst lite konstigt, men det är svårt att förklara. Jag är snarare överrörlig, har inga problem med att vika mig dubbelt och får lätt ner händerna i marken om jag böjer mig framåt. Samtidigt kan baklåren vara väldigt stela efter löpning och då hjälper det inte direkt att böja sig framåt för att stretcha. För det är mitt normala läge. Med min foamroller blir det snarare massage för benen och musklerna och det hjälper bättre. Det känns skönt att rulla på ömma punkter och den kommer åt mer. Speciellt baksida lår och utsida lår brukar jag rulla. De är svåra områden för mig att stretcha. Jag kommer inte åt musklerna och inget hjälper.

Idag rullade jag fram och tillbaka en bra stund. Det var inte direkt skönt hela tiden, men efteråt. Aaaahh… Nu gäller det bara att komma ihåg att använda den. Det är ju så lätt och den står framme hela tiden. Det borde inte vara så svårt att komma ihåg det? Visst?

Använder du foamroller?

Ledig helg och långpass

Ledig helg på kommande och det firade jag på bästa möjliga sätt. Med en löptur förstås. Precis som Träningsblogga-Ida, har jag efter mitt halvmaraton inte sprungit långt. Jag har sprungit mina vanliga rundor på 5-6-7 kilometer, men det har inte blivit längre än det. Det längsta jag sprungit är 9 kilometer, men jag vill springa längre än så. Jag vill att min standardrunda ska vara 9 kilometer och långpassen kring 15 kilometer. Nu börjar suget efter långpass komma tillbaka och jag har lust att öka på träningsmängden igen. Inte bara springa mysrundor, utan göra upp en struktur kring träningen.

Idag var planen att direkt efter jobbet sticka ut på en runda, medan det fortfarande var ljust ute. Jag ville springa mellan 10 och 12 kilometer. Även om jag är sugen på att springa långpass igen, inser t.o.m jag att det är viktigt att börja lugnt. Jag har trots allt inte sprungit långpass på 6 veckor, jag kan inte börja med att springa 15 kilometer. Jag måste börja med ett kortare långpass, men ändå ett som är längre än min vanliga distansrunda. långpass selfie

Väl hemma stannade klockan på 10,5 kilometer. Skönt att komma över spärren på 10 kilometer och veta att jag fortfarande kan. Jag har inte tappat det, jag orkar fortfarande springa långt. Det här var ett bra första pass till långpass, nu är det bara att bygga på. Successivt öka på längden på passen och sakta men säkert komma upp i långpass på över 15 kilometer och längre. Farten och pulsen försöker jag att inte bry mig om, nu vill jag fokusera på längd och på samlade kilometer. Få upp självförtroendet och veta att jag kan springa långt.

Det här var en utmärkt start på helgen och det ska bli skönt att vara ledig.

Trevlig helg åt er alla!

Träningsvärk idag

Som rubriken anger har jag träningsvärk idag. Vad kan det bero på? Jo, jag gjorde min planerade styrketräning igår efter jobbet. Heja mig! Jag kom hem från jobbet, bytte om på två sekunder och startade programmet. Här skulle inte ges något utrymme för att fundera på saken och hinna ångra mig. Det var träning direkt som gällde. Inte sätta mig i soffan, inte busa med katten, inte äta något, utan direkt.

träningsvärk

Jag gjorde samma program som sist. Här tänkte jag skriva förra veckan, men så kom jag på att det inte alls var förra veckan som jag gjorde det. Utan för typ en och halv vecka sedan. Jag hade hoppats på att det skulle gå bättre än sist, men det verkar som om det kommer att vara lika brutal träningsvärk igen. Jag hade samma vikter som förra gången och allting kändes okej när jag gjorde övningarna. Men idag alltså, hallo träningsvärk!

Samtidigt är det en skön känsla. Det känns minsann i kroppen att jag gjort något och det blir en påminnelse om att jag måste hålla i träningen. Annars kommer jag varje gång ha lika jobbig träningsvärk och det vill jag inte. Jag hade planerat att springa intervaller imorgon innan jobbet, men med tanke på hur mina ben känns idag, tror jag att skippar den tanken. Det brukar alltid vara som värst andra dagen. Istället för intervaller tror jag det blir yoga, vilket också är en grej jag måste kämpa med för att få till. Hur mycket jag än tycker om det, får jag det inte gratis. Jag måste ta mig tiden och planera in det, annars ”glömmer” jag bort att göra det.

Idag blir det en välförtjänt vilodag /kväll. Jag har ju jobbat och sånt förstås, helt ledig är jag inte. Jag ska bara ligga i soffan, slökolla på tv och inte göra något.

När hände det senast?

Hur svårt ska det vara?

Hur går det med styrketräningen kanske ni undrar. Det går inte alls för tillfället. Handen är bra sedan länge, men det är bara ursäkter på ursäkter till varför jag inte får tummen ur. På söndagen blev det ingen träning överhuvudtaget fastän planen var att träna styrka. Igår var planen att styrketräna efter jobbet, men istället blev det en löptur. Ikväll, då jäklar, då ska det styrketränas!

Jag förstår inte hur det kan vara så svårt. Jag vill ju egentligen träna (styrka), men jag hittar alltid på något annat att göra istället. Igår tänkte jag hela dagen på det på jobbet. Vilka övningar jag skulle göra, hur länge det skulle ta, vad jag skulle ha för kläder på mig osv. På bussen hemåt ändrade jag mig och bestämde mig för att springa istället. Jag vet inte ens varför, plötsligt hade jag inte lust att träna styrka längre… Löppasset däremot var det bästa passet jag gjort på länge. Det var pigga ben och bra flås rakt igenom. Vilket inte egentligen gör saken bättre. Hur ska jag nu få till styrkan när löpningen kändes så bra?

reflex

Det är väl bara att bestämma sig. Ikväll ska jag träna styrka. Punkt. Så svårt ska det inte vara. Tummen ur och just do it!

Paavo Nurmi maraton flyttat

Den här veckan fick jag mejl från organisatören av Paavo Nurmi maraton att datumet till nästa år är ändrat. Det är inte precis så att jag anmält mig redan och att det nya datumet inte passar mig, men… Jag har de senaste fem åren sprungit där och har väl tänkt göra det nästa år också. Inte bestämt mig för distansen, men ett nytt maraton lockar nog. Jag har sprungit alla distanser på loppet, milen, halvmaraton och maraton. Nu till ”problemet”.

maraton 2017

Organisatören har valt att senarelägga datumet. Tidigare har loppet alltid arrangerats i slutet på juni, början på juli. Nu går loppet av stapeln den 18 augusti. Själva datumet är inget problem i sig, men jag hade även tänkt springa i Tallinn igen och det arrangeras den 9 september. Det är bara tre veckor mellan loppen. Jag är inte direkt Piggelina som betar av lopp efter lopp. Jag behöver och vill ha återhämtning efter lopp. Speciellt om jag tänkt springa maraton i Åbo. Då är det alldeles för tätt inpå att springa lopp om tre veckor igen. Oberoende av distans i Tallinn…

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det är långt in i framtiden och mycket kan hända tills dess. Samtidigt ifall jag vill springa maraton igen, kan jag inte flumma i all oändlighet. I något skede måste jag ha en träningsplan och göra en satsning. Då måste jag bestämma mig för vilket lopp som är viktigast. Vilken distans jag vill springa. Ska jag bara springa maraton i Åbo och strunta i Tallinn? Ska jag springa halvmaraton i Åbo och halvmaraton i Tallinn? Vilket inte heller känns optimalt, det känns också väldigt tätt inpå med två halvmaraton inom loppet av tre veckor.

Ska jag springa milen i Åbo och en längre distans i Tallinn? Det låter nästan som det vettigaste förslaget. Det går ju faktiskt att springa maraton i Tallinn också, jag har alltid sprungit halvmaraton där. Då skulle jag dessutom få till ett bra fartpass veckorna innan Tallinn och bra träning inför loppet. Hmm… Måste fundera vidare på saken. Det är inte så att jag måste bestämma mig nu genast, men lite irriterad är jag. Eller inte direkt irriterad, men det tidigare upplägget har passat mig bra. Nu känns det mest att hur jag än väljer, så blir det halvbra…

Mysrunda

Min hand är fortfarande inte helt läkt, så det har inte blivit någon styrketräning. Ännu. Imorgon satsar jag på att kunna träna styrka igen. I värsta fall får jag träna utan vikter och göra andra rörelser än jag planerat. Istället för styrketräning, har jag sprungit. Idag efter jobbet blev det en runda på knappa sex kilometer och det var precis vad jag behövde efter en stressig dag.

Den här veckan har det varit extra mycket på jobbet. Långa dagar, mycket folk och hög stressnivå. Då är det bästa sättet att varva ner en löprunda. Inte med intervaller eller med att annars pressa kroppen, utan med en good old fashion mysrunda. Tass tass tass runt kvarteret. Inte tänka på tid, distans eller tempo, utan bara rensa tankarna och varva ner. Så skönt efter en lång dag och efteråt känns allt genast mycket bättre. Stressen släpper, tankarna blir klarare och energinivån blir högre. Vilket kanske låter konstigt. Borde man inte bli tröttare av att träna? Inte få mer energi…

Imorgon är jag ledig från jobbet  och förutom den planerade styrketräningen har jag inte mycket på min agenda. Borde säkert städa och fixa lite här hemma, men… Orka!

mysrunda

Värsta, största klumpedunsen

Förra veckan gjorde jag mitt första styrketräningspass på evigheter. Det resulterade i grym träningsvärk, som väntat, och jag lovade att nu skulle jag inte låta det gå lika länge mellan passen. Idag var det tänkt att jag skulle ha tränat styrka igen. Vad lyckas jag inte göra då? Jo, få världens största papercut som går genom hela handflatan. Det mäter säkert tio centimeter. Det går från handleden, till pekfingret, precis tvärs över. Det gör inte direkt ont, det blöder inte, men det sitter på ett extremt olämpligt ställe. Hur kan ett så litet (och med litet menar jag ett sår som inte är djupt), göra så stor skada.

ankor

Jag fick skippa tanken på styrketräning idag, eftersom det inte går att hålla i en hantel. Poängen med min styrketräning nu var att jag skulle göra med vikter igen, och inte bara fokusera på kroppsvikt som jag gjort tidigare. Istället för styrketräning blev det löpning. Inte fy skam det heller, men jag ville ju komma igång med styrkan igen. Få det till en rutin en gång i veckan. Löpningen kommer automatiskt, det behöver jag inte planera in eller tänka på att få till. Jag skulle ju helst bara springa, men vet hur viktigt styrkan är.

Jag hoppas kunna göra mitt planerade pass styrketräning senare den här veckan. Jag tror nog att mitt sår kommer att läka snabbt och det borde inte vara några problem att träna styrka i helgen. Men att jag kan vara så klumpig alltså! Jag är mest bara irriterad på mig själv. Vem får ett papercut på 10 centimeter?!

Indisk gryta med mifu

Okej, jag lovar att detta inte ska bli till en mifu blogg, men har man hittat något bra måste man tipsa om det. Valio har utkommit med en ny produkt till mifufamiljen, strimlor, och jag är inte sen på att testa. Jag lagade en indisk gryta, enligt samma principer som om jag använt kyckling. Här är ”receptet” för den nyfikna.

Du behöver för ca fyra portioner:

1 pkt mifu strimlor, paprika chili
1 paprika
1 squash
2 lökar
2 vitlöksklyftor
3 chilin
1 burk grädde
jogurt
curry, gurkmeja, garam masala, spiskummin
salt

Stek strimlorna i lite olja. De bryntes supersnabbt, så se upp så att de inte bränns. Ta åt sidan på en tallrik.

Häll i lite mer olja i stekpannan om det behövs och stek strimlad lök, paprika och squash. Hacka vitlöken och chilin och blanda i.

När allt ser någorlunda klart ut och grönsakerna har mognat, ös på med kryddor enligt egen smak. Häll tillbaka mifun.

Här kan du sluta och du har perfekt fyllning till wraps/tortillas. Eller så gör du som jag och häller i grädde och jogurt och gör sås. Det kan tänkas att tre chilin plus paprika-chili smak på mifun gjorde att allting blev ganska starkt. Jag hade nämligen i ganska mycket jogurt, säkert 2 dl.

Servera med ris och njut. Resterna blir perfekt lunchlåda.

mifu gryta

« Äldre inlägg

© 2017 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑