Maratonfunderingar

Lämna ett svar

Ett av mina träningsmål för året är att springa maraton i september i Tallinn. Det känns ju fortfarande väldigt osäkert om det kommer att bli något lopp. Kan man resa, får man resa, vill man resa då? I det här inlägget tänkte jag skriva om mina maratonfunderingar, som det ser ut just nu. Ifall jag leker med tanken att allt är ”som normalt” i september och att jag bara behöver oroa mig för att orka springa.

maratonfunderingar

Maratonfunderingar del ett

Mina träningspass just nu går bra. Jag har kunnat steppa upp löpningen och kroppen håller. Det längsta jag har sprungit är 15 kilometer. För tillfället springer jag två gånger i veckan. Ett kortare pass och ett långpass. Totalt lite över 20 kilometer på en vecka. Inget fel i det, men jag vet att jag i något skede måste steppa upp träningen ännu mer. Ifall jag vill springa maraton i september.

Det kommer att krävas mer löpning. Längre pass, fler pass, intervaller. Mer mängd och mer volym. Tid att bygga upp. Ifall jag inleder maratonträningen nu har jag exakt fem månader på mig. Blir det inte Tallinn maraton, utan Paavo Nurmi i Åbo, har jag ännu mindre tid på mig. Det loppet går i augusti.

Tiden eller snarare brist på tid är nästan det som skrämmer mig mest. Jag sprang mitt senaste maraton år 2018 och då hade jag en bättre grund. Ifall jag jämför april 2018 med april 2021. Det är inte det att jag inte har tränat, men jag har kanske inte tränat sådant som hjälper i en maratonsatsning. Löpning med andra ord. Förra året blev det ”bara” 640 kilometer löpning på hela året. Det hade jag sprungit totalt redan i juni år 2018.

Cykling är bra, promenader är bra, fuldansa i vardagsrummet till Youtube videon är jättebra, men de hjälper inte mycket i ett maraton. För att springa maraton behöver (jag) nöta asfalt. Långpass, tid ute länge. Stötar mot knän och fötter. Vänja kroppen. Mata på i lugnt tempo. Där är jag inte just nu, även om jag självklart har tränat annat och inte är i dålig form per se.

maratonfunderingar

Jag har inte bestämt mig ännu för hur jag ska göra. Jag trodde att jag skulle bli klokare av att skriva ner mina maratonfunderingar, men kanske blev jag bara snurrigare. Just nu får planen vara att steppa upp löpningen. Jag behöver inte ännu springa pass över 20 kilometer, utan nu kan jag bygga upp grunden. Träna som om jag skulle springa maraton i september och sedan finjustera träningen närmare sommaren.

Tre löppass på en vecka

Lämna ett svar

Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit tre löppass på en vecka. Förra året? Det var inte meningen att jag skulle springa tre gånger den här veckan, men vädret ställde till det. Tanken var att springa långpass igår. Det skulle ha varit mitt andra pass för veckan.

tre löppass på en vecka

Det regnade lite när jag startade hemifrån, men väderprognosen visade ändå mest mulet för hela dagen. Lite regn brukar inte störa mig. Två hundra meter in i passet börjar det snöa. Det blåser storm och det känns som om att få spik i ansiktet. Jag blev blöt, jag var kall, det gjorde ont av all snö och blåst. Varför plåga mig själv med att springa långpass i sådant väder. Speciellt när det lovats sol och värme till nästa dag. Jag sprang fyra kilometer innan jag gav upp. Tio minuter senare slutade det snöa och solen kom fram. Jag hade lyckats välja den absolut sämsta tidpunkten för löpning.

Så, med veckans planerade långpass fortfarande ogjort, blev det nytt försök idag. Och därför blev det tre löppass på en vecka. Kroppen känns bra och orkade springa två dagar i rad. Visserligen sprang jag bara fyra kilometer igår, men ändå. Jag är glad över att kroppen håller. Det är skönt att veta att jag kan öka träningsmängden om jag vill. Jag kan springa tre gånger på en vecka och jag kan springa två dagar i rad.

Jag fortsätter att springa mina långpass enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en. Det fungerar bra för mig just nu. Jag har hela tiden något att se framemot, vilan, och jag blir inte lika trött på det här sättet. Jag orkar därför också springa längre än vad jag hade gjort om jag sprungit hela vägen. Tror jag. Snart ska jag nog testa att springa hela vägen, men just nu tycker jag om det här upplägget. Idag blev det över tolv kilometer, med en känsla av att det funnits mer att ge.

Nya cykelkläder

4 svar

Jag är redo att inleda cykelsäsongen nu. Mina nya cykelkläder som jag beställt kom i posten idag och de är så fina. Jag vill cykla nu. Tyvärr tror jag att jag är tvungen att vänta i några månader ännu innan jag kan använda mina nya cykelkläder. Det är nämligen shorts och t-shirt jag beställt.

nya cykelkläder

Jag skulle egentligen bara beställa nya delar till min cykel. Eller jag och jag, som om jag kan fixa min cykel. Sam skulle beställa nya delar. Han frågar om jag vill ha något annat också. Vadå annat? Ja, det finns ju cykelkläder. Klicketi klick och vips hade summan på beställningen ökat något.

Varför är cykelkläder så dyra? Jag tog de billigaste shortsen jag hittade. De är inte lika viktiga att de är fina och de behöver inte bytas/tvättas lika ofta som tröjan. T-shirts fanns det hur många fina som helst. Och dyra. Det fanns ju förstås billigare versioner också, men de var inte lika fina. Eller så fanns det inte rätt storlek. Jag beställde från Bikester och det fanns såå mycket mer att välja bland än i butik. Förra sommaren när jag köpte från Stadium fanns det typ två att välja bland. Och det var den enda butiken jag hittade ens lite cykelkläder i.

Nu fattas det bara den där cykeln då. Om jag tycker att cykelkläder är dyra är det inget emot vad cyklar kostar. Men som jag har pratat om den där cykeln. Hur många år har jag inte skrivit om att jag vill ha en landsvägscykel? Fem? Jag tror nog att förra sommarens över 1500 kilometer cykling bevisade att jag tycker om att cykla och att en landsvägscykel skulle användas.

Heidi tipsar igen

Lämna ett svar

Det var evigheter sedan jag skrev ett allmänt tips-inlägg, men nu har jag plötsligt en massa tips att komma med. Heidi tipsar del två.

Heidi tipsar igen

Boken Vad hjärtat aldrig glömmer
Ska ni läsa en bok i år, ska ni läsa den här. Vad hjärtat aldrig glömmer av Kelly Rimmer. Jag sträckläste den här på några dagar, snyftade och grät om vartannat. Om du tyckte om the Notebook, lär du tycka om den här boken.

heidi tipsar

Trzebinia, Polen, 1939. Alina Dziak har vetat att hon kommer att gifta sig med sin bästa vän Tomasz sedan hon var 9 år gammal. Som förlovad 15-åring oroas hon inte av ryktena om att nazisoldater närmar sig den polska gränsen. Hon litar på sin familjs lugnande ord och drömmer i stället om dagen då Tomasz återvänder från universitetet i Warszawa. Sakta men säkert kryper ockupationen framåt. Snart slits Alinas lilla by sönder av rädsla och hat. Och just då, när hela deras liv är på väg att falla samman, försvinner hennes älskade Tomasz.

Florida, USA, 2019. När Alices älskade mormor läggs in på sjukhus hittar hennes familj en låda innehållande en liten lädersko, ett brev och ett foto på en ung man. Stroken som drabbat Alices mormor har påverkat hennes språkcentrum, men med hjälp av bilder och enstaka ord vädjar hon till sitt barnbarn att uppfylla hennes sista önskan: att resa till hennes barndoms Polen och hitta sanningen.

Nagellacken Flormar och Essence
Hur många nagellack har jag? 100? Trots att jag hade en adventskalender från Essie förra julen, är ändå mina favoritnagellack från Flormar och Essence. Finns i en massa färger, de täcker utmärkt och kostar ett par euro. Jag köper mina från Tokmanni, det finns alltid nya färger och de äldre läggs i rea-lådan. Jag borde ha köpstopp. Fast sen igen så saknar jag för tillfället ett ljusblått och ett mintgrönt nagellack. Och kanske ett ljuslila…

Mocktails från Nokian Panimo
Det här brukar jag dricka när jag vill ha något extra gott, inte bara vanlig läsk. I ett fint glas med mycket is känns det festligt och jag saknar inte alkoholen. Jag har testat alla smaker, Pina Colada, Italian Spritz, Cosmopolitan, Moscow Mule och Mojito. Dessa två är mina favoriter.

heidi tipsar

Youtube matvideo
Mitt stora guilty pleasure just nu är att kolla på Epicurious på Youtube. Femtio personer ska göra matrelaterade saker med olika svårighetsgrad. Hacka lök, filéra fisk, öppna en kokosnöt, skiva mango, öppna vinflaska… Som jag skrattar. Kanske jag är miljöskadad eftersom jag jobbar i restaurangbranschen, men vem kan liksom inte poppa popcorn eller vispa grädde? I slutet av videon är det alltid en kock som visar hur man ska göra. Till och med jag lär mig något 🙂

Filmen Freedom writers
En film från 2007 med Hilary Swank i huvudrollen. Gängbråk, rivaliteter, drama och en inspirerande engelskalärare som får hela klassen att skriva dagbok. Kan det vara en bra film? Jaaa! Baserade på en sann historia och boken the Freedom Writers Diary.

Jag vill springa intervaller

Lämna ett svar

Jag börjar äntligen vara i sådan form att jag är redo att springa intervaller igen. Konditionen är det inget fel på, uthålligheten och grunden finns där. Jag orkar springa långt och länge och jag kan mata på. Kroppen orkar och huvudet är med mig. Jag har sprungit långpass i tre veckor nu och jag tänker fortsätta med det.

jag vill springa intervaller

Planen är nu att också börja lägga till lite mera fartpass. Jag brukar ha några tempoökningar i slutet av mina långpass, men nu vill jag lägga till fler. Jag vill så småningom börja springa intervaller igen. Eller vill och vill, jag lär väl ångra mig sedan när jag är mitt inne i dem. Svetten sprutar, pulsen är hög, mjölksyra i benen och en jobbig känsla. Men samtidigt längtar jag nog efter känslan av att ta ut mig. Långpass är jobbiga på ett sätt, medan intervaller är jobbiga på ett annat.

Just nu springer jag två gånger i veckan, ett långpass och ett vanligt. Tanken är att fortsätta springa långpasset enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en. Det andra löppasset kan sedan ha mer fokus på tempo. Jag kan lägga in fartökningar, springa fartlek eller fria intervaller. Jag vill inte programmera in pulsklockan för intervaller ännu, men den tiden kommer nog.

Varje år när vädret blir varmare vill jag springa mer. Långpass, intervaller, mysrundor. Motivationen till löpning är hög för tillfället. Det är kul när det känns bra och att jag orkar springa långt igen. Jag tycker också att alla mina promenader har förbättrat min kondition. Nästa steg blir att försöka förbättra farten. Det är där intervallerna kommer in.

Jag trodde det var vår redan

Lämna ett svar

Snö?! Vad är nu det här för skämt? Jag trodde det var vår redan. För bara någon dag sedan satt jag på terrassen i solen och njöt och nu snöar det. Jag som hade planerat att gå långa promenader och att springa i mina snabbskor den här veckan. Jag vill inte ha mer snö nu. Som tur verkar allt smälta bort, men ändå. Jag trodde det var vår redan.

jag trodde det var vår redan

Det är klart att jag ändå tänker träna den här veckan, men det är mycket roligare att göra det när det är fint väder. Jag längtar till att springa i mina snabbskor på sopade gator. Att kunna springa i t-shirt för första gången. Eller ännu bättre, att kunna springa i shorts och linne. Jag vill cykla. Både som träningsform och göra utflykter. Jag har redan funderat på olika ställen jag vill cykla till i sommar. Några favoriter från i fjol och några nya ställen att upptäcka. Bara det skulle sluta snöa först!

Idag har det varken blivit promenad eller löpning. Istället gjorde jag veckans styrkepass. Jag är uppe på maxvikt på stången i benövningar igen och det känns kul. Jag orkar inte lika många repetitioner som med lättare vikter, förstås, men det är kul att veta att något har hänt. Att jag kan lyfta tyngre igen. Det känns som om det var länge sedan jag var uppe på maxvikt. Kanske det blir fler tunga styrkepass den här veckan ännu. Jag tror att vädret får bestämma träningen.

Vad tränar du i veckan?

Nio minuter till

Lämna ett svar

Jag fortsätter att springa mina långpass enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en minut. Jag tycker att det fungerar bra för mig. Tids nog ska jag springa längre sträckor i ett svep, men just nu fungerar det här systemet bra. Jag hinner vila under pausen och jag har alltid något att se framemot. Något att räkna ner till. Jag orkar alltid springa nio minuter till.

springa i nio minuter, gå i en

Det här är också ett perfekt sätt att springa på ifall jag är osäker på hur långt jag vill eller orkar springa. Istället för att tänka att idag ska jag springa 15 kilometer, så tänker jag i nio minuters block. Det är lättare mentalt när jag delar upp det. Plötsligt har jag sedan sprungit 15 kilometer i alla fall utan att det ens kändes speciellt jobbigt.

Idag var jag inte speciellt sugen på att springa långt. Kroppen kändes seg och jag trodde att det skulle bli en kortare runda. Första blocket innan vilan var jobbig, men sedan var det som om det lossnade. Jag vet inte om jag går ut för hårt, men jag tror inte att jag gör det. Det känns nämligen oftast segt när jag startar. Eller som om kroppen är i osynk. Jag hittar inte rytmen och andningen stämmer inte. Jag är nästan tvungen att stanna och börja om från början. Då brukar det lösa sig. Kanske kroppen bara får en chock när jag börjar springa och efter en liten paus jämnar allt ut sig? Vad vet jag.

Dagens löpning kändes i alla fall bra efter det första blocket. Totalt blev det nästan 13 kilometer. Jag hade säkert kunnat fortsätta längre, men planen för den här veckan var ett kortare långpass. Jag har tränat på bra nu i en månad och jag vill inte pressa för hårt. De senaste tre veckorna har det blivit långpass på 12 kilometer, 15 och 13. Det är jag jättenöjd över och glad över att känslan i kroppen efter varje långpass varit att det skulle ha funnits mer att ge. Det bådar gott för framtiden!

Kanske jag blivit lite starkare?

Lämna ett svar

Jag kämpar på med min styrketräning. Det blir två pass i veckan och ett via Youtube som oftast är en blandning mellan styrkeövningar och pulshöjande. Ibland tycker jag att jag inte märker några framsteg, och ibland kommer det dagar, som idag, då jag känner mig stark. Jag kan göra mina planerade övningar, jag orkar med alla repetitioner och kan lägga på mer vikt. Kanske jag blivit lite starkare i alla fall?

har jag blvit starkare?

För någon månad sedan tog jag lite bilder, men de blev aldrig publicerade. Inte för att jag tog dem för att publiceras, utan för min egen skull, men. Jag blev bara så frustrerad när jag såg bilderna och jämförde dem med gamla bilder och det hade inte hänt något. Inga synliga resultat, inga synligare muskler utan fortfarande lika klena spagettiarmar. Jag förväntar mig inte att bli biffig, jag vet att jag inte tränar på rätt sätt för att bli det, men jag hade nog förväntat mig att något skulle ha hänt. Jag känner mig ändå starkare, jag vill att det ska synas också.

Det är främst för löpningens skull som jag tränar styrka. För att jag vill bli en bättre löpare, ha en kropp som håller för långa och tuffa pass. På det sättet har styrketräningen haft effekt, eftersom jag till exempel inte fick ont efter mitt senaste långpass. Hade jag inte gjort en massa knäböj och andra benövningar under vintern, hade jag säkert fått ont.

Nu är planen att åtminstone ännu i april göra två styrkepass i veckan. Sedan tror jag att löpningen och cyklingen kommer att ta över och att jag går ner på ett styrkepass i veckan. Då kommer det inte längre handla om att bygga muskler, utan mer om att underhålla det jag har.

Marsmål avklarat och planer för april

4 svar

Mitt marsmål var att springa 80 kilometer totalt under hela månaden och efter dagens löppass kan jag checka av det. Det är det längsta jag sprungit totalt på flera månader. Det är skönt att veta att jag fortfarande kan springa långt. Att formen är på väg uppåt och att kroppen orkar. Ibland är det kanske huvudet som får kämpa mest. Att inte sluta springa fastän det känns jobbigt. Inte ge upp vid minsta backe, utan kämpa på uppför.

marsmål avklarat

Dagens löppass blev nästan nio kilometer. Det var kämpiga kilometer idag. Om jag på fredagens långpass hade bra flyt, var det mest tungt idag. Jag hittade aldrig rytmen och det kändes som om kroppen var i osynk. Andningen fungerade inte, benen var tunga, men framåt kom jag. Jag är glad att jag är i sådan form att jag kan springa nio kilometer fastän det känns tungt. Att nio kilometer inte ens känns långt, utan som en helt vanlig runda.

Eftersom jag klarade av mitt marsmål ganska enkelt ändå, är planen för april att springa hundra kilometer. Det borde inte vara en omöjlighet, eftersom känslan i kroppen under långpassen varit att jag hade orkat med mer. Jag tror till och med att jag kan klara av att springa hundra kilometer på en månad med bara två pass i veckan. Ifall det ena passet är kring nio kilometer och det andra kring 14, borde det bli hundra på en månad.

Under april hoppas jag också på att kunna inleda cykelsäsongen. Det skulle ju gå att cykla nu redan förstås. Det är ingen snö mer, men det är just lite för kallt ännu. Jag vill ha lite varmare väder innan jag börjar cykla som träningsform.

cykeliver

Pigg kropp och fräscha ben

Lämna ett svar

Jag är nästan förvånad över hur pigg kropp jag har efter fredagens långpass. Det var ändå det längsta jag sprungit på över ett år, och det känns inte alls i kroppen. Vilket ju är jättekul, förstås. Jag är tacksam över hur bra kroppen orkar, att jag inte fått ont. Jag har inte ens stela ben. Ingen träningsvärk, ingen ömhet, ut hur pigg kropp som helst.

pigg kropp

Jag har inte bestämt mig ännu ifall jag vill öka på distansen nästa vecka, eller ifall jag springer ungefär lika långt. Den här veckan blev det femton kilometer som långpass. Jag hade egentligen siktat på 14 kilometer, men jag hade beräknat min rutt lite fel och det blev längre.

Även om kroppen känns bra, vill jag inte öka på för hårt, för mycket, för fort. Det har blivit mycket träning nu de senaste tre veckorna eftersom jag varit ledig och haft tid. Kanske det är smartare att ta en lugnare vecka? Istället för att öka på distansen, springa ungefär samma längd, eller kanske till och med kortare. För att sedan veckan efter öka distansen igen.

Jag tänker fortsätta med mina promenader och jag tror också att de hjälper i min löpning. De är säkert en delorsak till att kroppen känns pigg. Att de fungerar som återhämtning och att jag därför inte har lika stela ben som jag brukar ha efter ett långpass. Det sämsta efter ett långpass tycker jag är att bara sätta mig ner. Då blir jag bara ännu stelare. Det är bättre att lite röra på sig för att få bort slaggprodukter.