Jag trodde inte att orden svettigt löppass och november skulle skrivas i samma mening, men idag var det verkligen ett svettigt löppass. Främst för att jag hade klätt mig fel. För mycket kläder helt enkelt. Jag behöver kanske inte både långärmad tröja och jacka när det är elva plusgrader. Plus pannband och vantar. Vantarna skippade jag efter någon kilometer, för jag hade för varmt. Att jag aldrig lär mig hur jag ska klä mig. Jag borde ju veta bättre, jag har till och med skrivit ett inlägg om klädsel vid olika temperaturer. 

Löpningen kändes så där. Jag tycker inte att jag har hittat ett bra flow sedan maraton. Jag är ju igång och jag tränar, men det är ”kämpigt”. Inte för att alla pass är roliga på sommaren heller när jag är i maratonträning, men nu är det jobbigare. Fast kanske det är vädret. För vem tusan är glad i detta väder, även om det är elva plusgrader. Det är så grått och dystert. Regnigt och allmänt blä. 

Det finns kanske en orsak till varför jag brukar satsa mer på styrketräningen på hösten. För att det är mycket roligare att träna inomhus än ute. Nu ser jag nästan mer framemot de passen än vad jag ser framemot löpningen. Det är klart att jag vill springa också, jag blir bara deprimerad av vädret. Just när det är så grått och dystert. 

On a side note, för fågelintresserade Pargasbor. Det finns en spännande fågel i Centralparken. Okej, spännande är att ta i, men jag har aldrig sett en tidigare. Jag såg den redan på måndagen när jag var på en promenad, men då hann jag inte fota. Jag trodde först det var en skarv, sen en dopping, men det borde vara en storskrake. Om en bara hade en bättre kamera… 

Så trevligt väder det är då. Regn och rusk och grått och dimmigt. Mysigt värre och perfekt väder för löpning. Fast jag undrar just om det finns något som perfekt väder för löpning? För antingen är det för varmt, eller så är det snöstorm och glashalt. Eller så regnar det och är allmänt ruggigt. Det är bäst att bara springa och inte fundera så mycket på förhållandena. 

Löpningen kändes ändå helt okej idag. Farten finns nog där nånstans i benen fortfarande, men det är kanske svårt att få ut det när regnet piskar i ansiktet. Inte för att jag behöver vara snabb just nu, men jag tycker inte om en tung känsla i benen. Jag vill känna mig lätt och snabb. Tyvärr vet jag ju att det bara kommer att bli en sämre känsla ju mer vinter det blir. Mer kläder på och tyngre, klumpigare skor. Då är det svårt att känna sig snabb. 

Det här är nu den första veckan sedan maraton som var som en normal träningsvecka för mig. Tre löppass i veckan, ett styrkepass och en promenad. Fortfarande lite lägre intensitet än normalt, men mängden pass är samma. Härifrån kan jag bygga vidare. Nu är jag igång igen och kroppen svarar bra. Jag känner mig inte sliten, utan stark. Visserligen får jag träningsvärk av styrketräningen, men det är väntat. 

Nu är planen att fortsätta på samma sätt. Snart ska jag börja simma igen och det kommer antagligen att ersätta promenaden. För let’s face it. Löpning kan jag göra i regn, för det är ändå träning, promenader gör jag bara i fint väder 🙂 

Jag är kanske inte där jag vill vara med löpningen, men det börjar ta sig. Det är inte lika mycket gång mer, utan nu springer jag. Idag blev det ett svinkallt löppass. Jag tycker att vädret har ändrat så plötsligt. Från att ha varit tolv plusgrader till två. Eller sju då som termometern visade, men det kändes som två. Som tur hade jag både vantar och pannband, men det var ändå ett svinkallt löppass.

Jag orkar inte med det här vädret nu redan. Nu kommer jag att frysa fram till april ungefär. Mina händer är supertorra och jag kan inte ha mina ringar längre för att det är så infekterat. Jag krämar och krämar, men inget hjälper. Snart är jag tvungen att springa i mina dubbskor och ännu mer kläder. Det är så mycket lättare på sommaren med bara ett lager kläder. Nu blir allting ett projekt. 

Jag har sprungit tre gånger sedan maraton. Det första passet för en vecka sedan var bara fyra kilometer, men de två övriga har varit kring sju. Det är okej i dagsläget. Nu är jag igång igen. Benen är pigga, men flåset hänger inte riktigt med. Men det är något jag vet att snabbt kommer tillbaka. 

Planen är att springa en gång till den här veckan. En promenad eller möjligtvis två, lite beroende på väder och tid. Dessutom ska jag faktiskt styrketräna den här veckan också. Det ser jag nog framemot, jag ser bara inte framemot den enorma träningsvärk jag vet att jag kommer att få. Oberoende av vilka övningar jag gör eller vilka vikter jag tar.