Våren är här och det blir mycket premiärer den här veckan. Tidigare sprang jag för första gången i t-shirt och idag blev det första cyklingen för i år. Det märktes minsann av, att jag inte cyklat tidigare. Cykelben och löparben är inte alls samma sak. Minsta lilla backe och mina ben tog tokslut. Jag trampade och trampade, men det kändes som om jag inte kom framåt. Mjölksyran sprutade, pulsen var hög och jag flåsade. Konditionen är det inget fel på, men tempot finns inte i benen. Det finns ingen kraft, power. Jag orkade inte trycka på. Vid varje backe, eller när det blåste motvind, sjönk mitt tempo som en sten.

För att vara den första cyklingen för i år, är jag ändå nöjd. Jag visste att det skulle gå trögt, men det gick nästan bättre än förväntat. Det blev en längre runda än jag planerat och konditionen är det inget fel på. Jag hade orkat cykla längre, men jag var framme. Jag var osäker på min form och cyklade längs med Skärgårdsvägen tills jag tyckte att det räckte. Vände om och cyklade exakt samma väg tillbaka. Det är alltid svårt att veta när jag ska vända om. Det känns så lätt i början, men jag vet ju att jag ska orka cykla hem också. Nu vet jag till nästa gång att jag orkar mer. För det kommer garanterat att bli en nästa gång.

Idag blev det strax över 22 kilometer, vilket för mig är mycket. Det är ungefär de längderna jag cyklade förra sommaren när jag tränade inför maraton och kände mig i form. Nu startar jag på de längderna, och just nu känner jag mig inte alls i lika bra form som förra sommaren. Men bevisligen kan jag fortfarande. Det här var ett pass jag behövde för självkänslans skull. En utmärkt start på cykelsäsongen!

Direkt det blev vår och värme, blev jag sugen på att cykla igen. Förra sommaren cyklade jag mycket, eller nja, mer än jag gjort tidigare. Nu dyker mina cykeldrömmar upp igen. Jag drömmer om att susa fram längs med vägarna på en landsvägscykel. Jag funderar på att börja cykla till jobbet. Det fungerar att springa hemåt, så det måste ju gå ännu bättre att cykla samma sträcka.

Jag känner mig lite lost i löpningen för tillfället. Jag har inget spikat mål för säsongen, jag håller på med ett skilt inlägg om det. Kanske ett annat fokus i träningen skulle vara bra för mig? Som då till exempel cykling. Det är inte så att jag är omotiverad till att springa, men det är konstigt att inte ha ett tydligt mål för säsongen. Vad vill jag springa för lopp egentligen? Ska jag ens springa några lopp i år, eller ska jag i stället fokusera på annat.

Jag längtar efter varmare temperaturer för att kunna njuta av cyklingen. Det är lite för kallt ännu. Jag vill inte behöva bylta på mig alla kläder jag har, det känns alltid kallt att cykla. Eftersom förra sommaren var varm, gick det bra att cykla. Det passade nästan bättre än löpningen och var en av orsakerna till att mitt maraton gick så bra.

Jag kommer inte att köpa en landsvägscykel (ännu), även om tanken funnits i många år. Jag måste först lära mig att tycka om cyklingen med vanlig cykel. Eller alltså, jag tycker ju om det nu redan, men en landsvägscykel är dyr. I dagsläget cyklar jag ändå inte såå mycket att det skulle vara värt priset. Om den bara står och samlar damm resten av året och jag cyklar en gång i månaden.