Ett spontant tempopass

Jag hade verkligen inte trott att jag skulle ha pigga ben efter gårdagens styrketräning. Träningsvärken är brutal idag, och det kommer säkert att vara ännu värre imorgon. Jag sprang nämligen ett spontant tempopass idag, med mjölksyran sprutande den sista kilometern.

ett spontant tempopass

Planen var en lugn och skön runda. Få igång benen i ett försök att lätta på träningsvärken. Första kilometern kändes bra, andra kändes bra, tredje likaså och jag blev förvånad när jag såg kilometertiderna. Jag har inte sprungit så fort på länge. Känslan var lätt, benen pinnade på och det kändes inte som om jag tog i. Jag flåsade inte mer än normalt, utan det kändes som normalt tempo.  Jag blev därför väldigt förvånad när jag såg vad klockan visade. Speciellt när det var dagen efter det första styrketräningspasset på över en månad.

Mina pass brukar gå i 7:00 tempo, idag sprang jag i 6:20. Kilometer efter kilometer. Den sista kilometern beslöt jag att trycka på ännu mer. Klockan stannade på 5:58 och det är typ tävlingsfart för mig. När jag tränat för att springa milen på lopp. Nu var det visserligen bara en kilometer, men det var ändå med sju kilometer i benen redan.

Jag är så nöjd med dagens runda. Kanske det finns lite fart gömt i mina ben i alla fall. Jag vet att det inte är något fel på konditionen, men jag har tvivlat på farten. Jag har försökt lägga in lite intervaller i min träning, kanske det har hjälpt. Det känns i alla fall riktigt skönt att ha sprungit ett spontant tempopass med en riktigt bra känsla hela rundan. Jag var inte ens trött på slutet. Eller jo visst, trött, men inte tokslut. Det kändes inte som om jag tog i för allt jag är värd för att kunna springa fort, utan benen rullade på av sig själv och farten bara fanns där idag.

Den här känslan har jag väntat på!

3

Skakiga ben och trött kropp

Äntligen har jag tränat styrka igen. Äntligen! Första styrkepasset på över en månad. Det kändes och känns minsann. Jag har nu redan skakiga ben och armar och en trött kropp. Jag vill inte ens tänka på hur det kommer att kännas imorgon. Gissningsvis kommer jag att ha en rejäl träningsvärk.

Jag kände mig inte precis stark idag, men det är inte så konstigt eftersom jag inte tränat styrka på länge. Jag hade samma vikter som sist, och jag orkade just och just med dem. Benen var inte ett lika stort problem som armarna. Benen kändes ändå hyfsat starka, även om jag nu har skakiga ben, men armarna hade ingen styrka. Det kändes som om jag tappat allt av den lilla styrka jag byggt upp.

på skakiga ben

Det här är nu förhoppningsvis den väckarklocka jag behöver för att fortsätta med styrketräningen. Jag vet ju att det är bra för mig, att jag behöver det, och egentligen tycker jag till och med om det, men ändå är det svårt att få till ibland. Jag vill hellre cykla, men jag börjar märka att jag även behöver styrketräningen i cyklingen. Nacken och ryggen blir sjuk för att hållningen blir dålig när jag blir trött. Jag orkar inte hålla upp kroppen, utan sitter som en ostbåge.

Nu måste jag hålla i det. Sommaren är kanske inte den period jag ska bygga upp kroppen, men jag måste underhålla det i alla fall. Så att jag inte behöver börja om från noll på hösten. Åtminstone varannan vecka ska jag träna styrka, helst förstås varje vecka. Men babysteps är bättre än ingenting, huvudsaken just nu är att jag tränar styrka. Jag behöver inte göra upp en plan, eller följa ett schema, eller göra specifika övningar. Bara det blir gjort så kan jag bland övningar hejvilt och göra vad jag känner för.

0

Storm och cykling

Hur mycket kan det blåsa egentligen? Storm och cykling var inte en rolig kombination. Jag hade motvind hela vägen hem från jobbet idag, och jag var tvungen att trampa i nedförsbackar för att överhuvudtaget komma framåt. Jag var rädd att cykla av vägen, för ibland kom det såna hårda vindpustar. Nej, storm och cykling tycker jag inte om. Hellre cyklar jag i ösregn då.

storm och cykling

Jag har inte inte ännu hunnit testa mina nya cykelkläder. Det har varit alldeles för kallt för det. Just nu har jag faktiskt cyklat i långa tights och jacka. Nästan så att jag skulle behöva mössa under hjälmen, på grund av blåsten.

Annars tycker jag att min cykling känns riktigt bra. Jag tycker att mina ben känns starkare och att de har mer power. Jag orkar trampa på bättre och på en högre växel. Trots hård vind idag, var tempot inte såå dåligt. Det var självklart långsammare än när det inte blåser, men jag är ändå nöjd med farten. Något har hänt under den dryga månad jag cyklat till jobbet.

Jag tycker fortfarande att det är kul, och jag tänker passa på att cykla nu under sommaren. I augusti kommer våra öppethållningstider igen ändra på jobbet, men då återgår också busstidtabellerna till normalt i och med att skolorna börjar. Så länge vädret är fint (ish) och vi stänger klockan sju kan jag bra cykla. När det blir mörkt, kallt och jag måste jobba senare på kvällen, då får jag överväga andra alternativ.

 

0

Äntligen en mil löpning

Förra vecka söndag sprang jag strax under tio kilometer, men igår stannade klockan på 10,13. Äntligen över en mil löpning igen. Det var inte den snabbaste rundan, det var kanske inte speciellt roligt att springa i ösregn, men det struntar jag i. Huvudsaken är att jag nu två veckor i rad fått till längre pass. Jag håller på med det utlovade inlägget om varför jag har svårt att motivera mig till att springa, men det är så mycket tankar och funderingar kring det att det tar en stund att formulera ett vettigt inlägg. Det blir mest svammel.

en mil löpning

Nästa vecka siktar jag på att springa över en mil igen. Jag vill mest få det bekräftat för mig själv att jag fortfarande kan. Jag försöker att inte bry mig om tempot, utan mera fokusera på tiden och sträckan, men det är svårt. Samtidigt vet jag att cyklingen tar energi från löpningen, och just nu är jag inte villig att minska på det. Jag skulle säkert kunna springa fortare och ha en känsla av lättare ben, om jag cyklade mindre.

Konditionen är det inget fel på och den har säkert till och med blivit bättre av all cykling. Det är inte något problem med att springa tio kilometer. Jag orkar springa, benen gör inte ont, det är mest ett motivationsproblem. Varför ska jag springa långt? Jag har inte ännu kommit in i ett bra flow. Där benen rullar på av sig själv och jag inte vill något annat att fortsätta springa.

Den tiden kommer nog igen. Jag måste bara hålla i löpningen. Fortsätta kämpa, göra mina pass och lita på att det vänder. Plötsligt får jag till ett superpass och jag vill bara springa och springa och springa. Men just nu är jag inte där och det är helt okej det med.

2

Jag har köpt cykelkläder

Jag har äntligen köpt cykelkläder. Ett par shorts och en t-shirt med fickor på ryggen. Tyvärr är det alltför kallt, regnigt och blåsigt för att testa dem ännu, men nu har jag i alla fall ett ordentligt set. Jag köpte mina från Stadium, för det var enda butiken jag hittade ens lite cykelkläder i. XXL hade bara dyra kläder, mest för män och ännu mindre utbud än Stadium. Där fanns liksom ett par hängselbyxor för 200 euro. Nej tack!

nya cykelkläder

Jag hade kollat på nätet och tyckte det fanns massor med fint att välja bland, men det var kanske bara i nätbutikerna? Eller så var det kanske på Sportamore jag hittade fina kläder? För på Stadium fanns det bara två olika shorts och en t-shirt. Några jackor, men det behöver jag inte och några byxor med hängslen, men det vill jag inte heller ha. Lite cykelhjälmar och några cyklar, men mest ”vanliga” cyklar.

Var ska jag köpa min racer ifrån? Inte från Stadium i alla fall. För jag är om möjligt ännu ivrigare på en landsvägscykel nu. Jag känner mig så proffsig i mina nya cykelkläder, jag behöver en riktig cykel att matcha. Även om mina kläder är från Stadium och en billig variant, är känslan helt annorlunda mot mina byxor från Lidl.

Jag har inte testat dem in action ännu, men shortsen är mycket tightare. Mycket bättre vaddering och inte alls en blöjkänsla som med mina gamla. De klämmer åt på rätt ställen, och hänger inte. Jag vill bara testa dem nu! T-shirten är som en vanlig t-shirt, men jag tror att de olika fickorna på ryggen är bra till förvaring. Tre fickor att ha telefon, gels och nåt annat i  och en med dragkedja för nycklar. Nu behöver jag inte ha min midjeväska mer när jag cyklar till jobbet, utan allt ryms i blusen.

3

Träna i regn?

Träna i regn? Går det? Klart det går. Det är inte kanske det roligaste, men samtidigt så känner man sig sällan så levande som efter ett riktigt bra träningspass i ösregn. Den här veckan har det blivit mycket träning i regn.

träna i regn

Jag har varvat mellan att cykla till jobbet och att ta bilen. På tisdagen cyklade jag och jag var genomblöt när jag kom hem. Alltså verkligen genomblöt. Det plaskade i skorna, sporttoppen var dyngsur och jag fick krama ur håret. Jag var tvungen att gå i duschen när jag kom hem för jag frös så mycket. Regnet bara vräkte ner, det var knappt att jag såg vart jag cyklade.

På onsdagen när jag skulle cykla till jobbet igen, var min hjälm fortfarande blöt och min skor hade inte torkat. Inte för att det gjorde så mycket, för tio minuter efter att jag startat hemifrån började det regna. Då hade jag i alla fall förberett mig bättre, med bättre kläder, så jag blev inte lika blöt.

Dagens träningspass blev också en blöt historia. Tanken var att springa intervaller efter jobbet. Jag hade tagit bilen till jobbet, för att ha pigga ben till löpningen. All min cykling har tydligen resulterat i träningsvärk i benen. Jag har dessutom jobbat långa dagar och det har varit mycket folk på jobbet. Bråttom, bråttom, bråttom. Säkert för att det regnat hela veckan. Det var inte direkt på pigga ben som jag sprang intervaller. Det är väldigt sällan jag får mjölksyra av att springa, men idag fick jag det. Lite (mycket) regn och snålblåst på det…

Samtidigt är det ändå något härligt med att träna i regn. Känslan efteråt är alltid bäst. När jag kämpat mig igenom mina intervaller, kommer hem, tar en varm dusch, äter god mat och lägger mig i soffan. Visst är det kul att träna i bra väder också, men det är dessa pass som bygger pannben. Jag kommer ju att flyga fram sedan när vädret är optimalt.

6

När tränade jag styrka senast?

När har jag tränat styrka senast? Typ i maj, medan jag ännu var permitterad. Sedan jag började jobba, började cykla till jobbet och fick rutiner i vardagen, har övrig träning lidit. Jag har svårt att motivera mig till att springa för tillfället, men jag ska skriva ett skilt inlägg om varför. Styrketräningen lyser också med sin frånvaro, just nu är det roligast att cykla. Och cyklar jag inte, lockar solstolen mer.

när tränade jag styrka senast

Jag vet att jag borde träna styrka. Jag behöver det i löpningen, men även i cyklingen. När jag blir trött i cyklingen beror det oftast på svag bål och att jag inte orkar hålla upp kroppen längre. Och när jag inte orkar hålla upp kroppen, eller ha en bra hållning, får jag ont i nacke och axlar. Benen känns starka och har till och med träningsvärk efter all cykling, men överlag känns kroppen svag.

Alla mina små krämpor som jag tycker att jag tränat bort, som just sjuk nacke och axlar, har kommit tillbaka nu när jag slarvat med styrkan. Och bara ligger och slappar i solstolen. Det blir inte direkt bättre av att jag ligger på mage med händerna ovanför huvudet.

Jag är besviken på mig själv. Jag hade kommit in i en så bra rutin med styrketräningen. Det blev styrketräning åtminstone en gång i veckan och jag kände mig stark. Jag kunde öka på vikterna och var till och med i något skede på maxvikt på min skivstång. Nu får jag börja om från början.

Jag tror att min motvillighet till styrketräning hänger ihop med mina motivationsproblem till löpningen, men jag ska skriva om det skilt. Just därför tror jag också att cyklingen känns roligast just nu, för där har jag andra mål. Men men, ett skilt inlägg om det kommer…

När tränade du annars styrka senast?

4

Ett efterlängtat längre pass

Löpningen har känts sådär den senaste tiden. Jag springer, visst, men jag har haft svårt att motivera mig till att pressa mig själv. Springa längre pass, eller springa fort. Det är mycket roligare att cykla för tillfället, än det är att springa. Samtidigt vill jag ju springa, både långt och fort, men jag har svårt att få till det. Det är varmt, jag har inte tid, jag har inte lust. Det är ursäkt efter ursäkt efter ursäkt. Idag fick jag äntligen till ett efterlängtat längre pass.

ett längre pass

Jag vill inte kalla det för långpass, men det var det längsta jag sprungit på ett bra tag. Nästan tio kilometer. Vilket för vissa är vardagsmat, men för mig känns det långt när jag harvat på kring sju kilometer.

Planen var den samma som den varit de senaste två söndagarna. Väckning klockan åtta, på med kläderna, kontaktlinserna i, ett glas vatten och ut genom dörren. Idag tog jag lite smoothie också, för jag ville inte att min runda skulle fallera på hunger och låg energi. Idag sprang jag också för första gången med musik. Jag ville ha något att distrahera mig. Inte tänka på att det känns tungt, flåsigt, eller att jag springer långt, utan lyssna på musiken och bara tassa vidare.

Jag blev minsann distraherad. Hur har jag tidigare, alltså för några år sedan, alltid kunnat springa med musik?! Fast det var kanske då när man hade mindre telefoner och sprang med den på armen i en sån där ficka? Nu hade jag telefonen i min midjeväska och hjälp mig vad jobbigt det var. Midjeväskan skumpade, musiken hackade, musiken stängde av, hörlurarna föll ur, sladden var i vägen… Det var bara irriterande. Jag var hela tiden tvungen att fixa med något. Justera, ändra, lägga på musiken igen.

Trots att det var irriterande, tror jag ändå att det hjälpte mig att springa med musik. Jag blir ju även distraherad på ett bra sätt. När det väl fungerade, kunde jag springa på i bra takt och jag tänkte inte på att det var jobbigt. Plötsligt hade jag bara sprungit nästan tio kilometer. Jag vet ju att jag kan springa långt, men ibland behöver jag få en boost i självförtroendet och bevisat för mig själv att jag kan.

Det tycker jag att jag fick idag.

 

1

Tankar från en cykel

Jag trampar vidare, även om jag inte bloggar varje dag. Jag hinner fundera mycket när jag cyklar och jag har lärt mig en hel del under de fyra (?) veckor jag nu cyklat till jobbat. Dessa är några av mina spontana tankar från en cykel.

tankar från en cykel

Tankar från en cykel

Tre dagar i rad fungerar bra att cykla, på den fjärde dagen blir det problem. Då börjar det göra ont i rumpan. Det är skavsår på icke bekväma ställen. Benen är sega och får lättare mjölksyra, och hungern är ett faktum.

På tal om hunger. Hur kan jag inte lära mig?! Jag måste äta även om det är varmt. Jag orkar inte cykla annars. På tisdagen var det den jobbigaste cykelturen hemåt på länge. Jag orkade inte trampa. Totalt tokslut, ingen kraft i benen, jag hängde på styret och magen kurrade. Det var liksom inte, jag börjar känna mig lite trött, utan det var fullständig soppatorsk. Väl hemma åt jag ungefär allt som fanns i huset och hungern har inte riktigt ännu heller lagt sig.

Värmen påverkar även när jag cyklar. Jag måste få i mig salt och magnesium. Om jag på tisdagen var tokslut, fick jag på onsdagen kramp.

Värmen har även gjort att jag har cykelbränna 🙂 Jag har för tillfället cyklat i vanliga shorts och t-shirt, vilket har resulterat i skavsår och sjuk rumpa. Det har också bidragit till cykelbränna på baksidan av armarna.

Jag har inte hälsat på någon cyklist ännu, för jag har inte sett någon jag känner igen. De jag brukar möta, brukar jag tydligen möta när jag har morgontur på jobbet och cyklar hemåt kring tre. Inte halv sju på kvällen. Men jag ska börja hälsa och se hur de reagerar.

Varför har jag alltid motvind? Så känns det i alla fall. Jag har motvind när jag cyklar till jobbet och när jag cyklar hemåt har vinden vänt.

2

Hälsa på cyklister?

Jag har tidigare funderat kring ifall man ska hälsa på andra löpare. Det känns ju fånigt att inte hälsa speciellt om jag springer på spånbanan och möter samma personer varv på varv. Inte kanske hälsa varje varv, men en liten nick eller ett hej en gång. Eller folk som jag känner igen, för att jag brukar möta dem när jag springer. Med hund, på kvällspromenad eller andra löpare. Vem blir inte glad av det? Nu till min nästa fundering. Ska jag hälsa på cyklister?

hälsa på cyklister

Yrkeschaufförer hälsar, motorcyklister hälsar, båtförare hälsar… Gör cyklister det också? Eller hälsar de bara på andra proffscyklister, (med landsvägscykel alltså, proffs eller inte) och inte på wannabeproffs med cykelkorg och mountainbike? Orsaken till varför jag undrar om jag ska hälsa på cyklister, är för att jag nästan dagligen när jag cyklar till jobbet möter samma personer. De ”känner igen” mig, jag känner igen dem. Hälsa, inte hälsa?

Vem blir liksom inte glad om någon hälsar? Man kan väl i alla fall inte ta illa upp? Bli fundersam, visst, inte veta vem jag är, självklart, men sur kan man väl inte blir? Även om jag inte har en landsvägscykel, och säkert gör alla stilfel. Cyklister har ju som känt en massa konstiga regler.

Jag tror jag tänker börja hälsa. Eller ett leende eller en handgest, eller nåt. Återkommer med rapport om vad som händer…

Du som cyklar, hälsar du på andra cyklister?

2