Tillbaka på jobbet

Kommentera

Det var inte så farligt att vara tillbaka på jobbet sen heller. Dagen gick fort och jag kom snabbt in i rutinerna igen. Jag hade inte glömt allt och det kändes helt okej att vara tillbaka på jobbet. Jag tror nog att jag kommer att vänja mig fort.

Igår cyklade jag till jobbet och jag kommer att fortsätta med det. Så länge vädret är fint och vi har kortare öppethållningstider, är det inget problem. Det tar ungefär lika länge som med buss, plus att jag på det här sättet inte behöver träna när jag kommer hem. Så egentligen sparar jag ju tid.

tillbaka på jobbet

Ett problem med att cykla till jobbet är Skärgårdsvägen och övergångsstället efter Kustö bro. Det pågår byggjobb där som bäst och tunneln är avstängd. Istället ska man över vägen. Det finns liksom en orsak till att det finns tunnlar för cyklister och fotgängare. Det är livsfarligt att komma över vägen. Även om farten är sänkt och det finns farthinder för bilar. Igår var jag fem före att bli överkörd av en bil. En bil hade redan stannat, men bilen från motsatt håll bara körde och märkte inget. Så, jag är av den åsikten att farthindren behövs.

En sak som jag märker mer och mer, är hur kul det är att cykla. Jag känner mig stark och kan trycka på bättre. Backar är fortfarande jobbigt, men på raksträckor går det riktigt bra. Igår tog det mig 1:06 och cykla hem från jobbet. Innan sommaren är över, ska det väl gå på under timmen?

Mot en ny vardag

Kommentera

Imorgon börjar en ny vardag när jag återgår till jobbet. Allt är ännu ganska oklart hur och när jag kommer att jobba, men det löser sig väl. Klart är i alla fall att vi inte kommer att ha öppet som vanligt, utan ha kortare öppethållningstider. Jag borde därför kunna träna ganska normalt.

ny vardag

Frågan är bara vad jag ska träna. Vad ska jag satsa på? Mot maraton, mer cykling? Eller något helt annat? Nu är jag tvungen att bestämma mig, eftersom det kommer att kräva mer planering. Jag blir tvungen att anpassa mig efter mina arbetstider. Det är inte så där bara att sticka ut på en lång cykelrunda eller långa löppass.

Jag funderar faktiskt på att cykla till jobbet. Inte alla dagar, men de dagar som jag har morgontur. Det tar ungefär lika länge som att ta bussen, och jag ska ju ändå träna så… När jag sedan är hemma har jag både jobbat och tränat klart för dagen och kan spendera kvällen på annat sätt. Jag behöver inte klämma in träningen, utan den är redan gjord. Med min goda tur ösregnar det väl de dagar jag bestämmer mig för att cykla till jobbet. Precis som det gjorde i fjol.

Jag är nästan nervös för att fara tillbaka till jobbet. Det är evigheter sedan jag senast var där, tänk om jag inte kan något mer? Samtidigt blir det kul att träffa kollegor och kunder igen. Ha något att göra om dagarna och få rutiner igen. En ny vardag, inte bara bakning och promenader. Det försöker jag intala mig själv i alla fall. Helst skulle jag bara ligga i solstolen 🙂

Fartlek som intervaller

2 svar

Jag försöker höja mitt grundtempo i löpningen, men trycket i benen finns inte alltid där. Jag kommer inte upp i tempo och jag blir besviken när det inte går som jag vill. Det är klart att jag måste kämpa under intervaller, men känslan har inte alls funnits där. Jag klarar inte av att pusha mig själv och jag ger lätt upp. Det finns säkert mer att ge, men huvudet säger stopp. Istället för att pressa med våld, väljer jag att backa och istället springa fartlek som intervaller.

fartlek som intervaller

Jag tycker om den här typens löppass, det blir inte lika strikt som intervaller, utan jag kan springa mer på känsla. Jag blir inte heller lika besviken om det inte går som jag tänkte mig, utan det är okej att ta det lugnt. Leka med farten och inte ta det på så stort allvar.

Jag brukar springa fartlek som intervaller när jag kanske inte känner mig i den bästa formen. När jag vill vänja kroppen och knoppen vid högre farter. Det blir ändå ett bra löppass. Jag får känna på hårt tempo, men jag blir inte lika besviken om jag inte kan hålla det i säg fyra minuter, utan bara till nästa lyktstolpe.

Idag blev det ett bättre pass än jag trodde att det skulle bli. Jag var inte direkt sugen på att springa, benen var trötta från gårdagens styrkepass och magen var inte på topp. Samtidigt vet jag ju att det lättar bara jag kommer ut från dörren, att det är svårast att börja.

Planen var ett helt vanligt distanspass med lite löpskoleövningar. Benen kändes piggare när jag väl sprang och jag bestämde mig för att leka med farten. Fullt upp för alla backar, gå lite för att hämta andan. Höga knän till nästa lyktstolpe, springa lite vanligt igen. Så fort jag kan till trädet där framme, gå igen. Så där höll jag på hela passet. Jag måste ha sett tokig ut 🙂

Jag har dubblat min träningsmängd

2 svar

Nästa vecka ska jag återvända till jobbet och det är med blandade känslor. Visst det ska bli kul att träffa kollegor och kunder igen. Komma ut ur huset och träffa folk. Ha något (vettigt) att göra om dagarna. Plus förstås att få mer pengar än stödet från kassan. Men. Jag har nog egentligen trivts ganska bra hemma. Dagarna har rullat på förvånansvärt bra. Det hjälper ju förstås att det har varit ljust och vår. Jag har kunnat vara ute. För en sak som jag märkte när jag kollade i min träningsdagbok är att jag har dubblat min träningsmängd.

dubblad träningsmängd

Jag registrerar alla mina pass på jogg.se. Inte nödvändigtvis alla kvällspromenader med Sam, eller cykelturer till butiken, men allt annat. Nu när jag har haft all tid i världen till att träna, utan att behöva ta hänsyn till arbetstider, har jag tränat mycket mer än vanligt. Inte kanske mängden pass, men framförallt i tid. Jag har gått från att träna 2-4 timmar i veckan, till att träna upp mot 8.

Mars 2020

Att dubbla sin träningsmängd är inget att rekommendera, på grund av skaderisken, men mycket av min träningstid kommer från promenader. Jag har dessutom cyklat och det har också bidragit till träningsmängden. Allt är inte hårda pass, eller tuffa pass, utan mycket är faktiskt lågintensivt och skonsamt för kroppen. Konditionen har förbättrats och jag har kommit igång med långpassen i löpning. Jag har kommit in i ett bra flyt och träningen har känts bra.

April 2020

Därför är det med blandade känslor jag återgår till jobbet. Det har varit kul att kunna träna som jag vill, på känsla och ha tid till det. Dra ut på en två timmar lång cykeltur för att vädret är fint. Skjuta upp långpasset tills imorgon om jag inte känner för det idag. Nu måste jag ju börja planera. När kan jag springa långpass, när är jag ledig?

Vilken härlig dag!

2 svar

Vilken härlig dag det har varit! Jag hade stora planer på att blogga om cykling, men istället har jag valt solstolen och att njuta av vädret. Nästa vecka ska jag nämligen tillbaka till jobbet. Jag vill därför passa på att njuta av ledighet, sol och värme så länge det går.

vilken härlig dag

Idag har det verkligen varit superväder. Knappt några moln, sol, värme och riktigt sommarkänsla. Det har varit som den perfekta (lediga) sommardagen. Träning tidigt på morgonen, lunch ute på terrassen och sedan har jag inte gjort mycket mer. Jag har slappat i solstolen, lapat i mig bubbelvatten och lyssnat på podd. Varit på kvällspromenad med Sam och bara njutit.

Jag älskar ju sol, sommar och värme och jag hoppas på en bra sommar. Speciellt nu när vi inte har någon resa inplanerad, vill jag att det är varmt även i Finland. Det finns inte något som heter för varmt. Ju varmare desto bättre. Jag har till och med lärt mig att springa i värme. Jag blir inte lika tokslut längre, utan kroppen kan prestera trots värme.

De kommande dagarna kommer säkert att vara liknande, för det verkar som om det fina vädret fortsätter. Träning tidigt på morgonen, sedan solstol och till kvällen kanske en promenad och lite grillmat. Inte mig emot 🙂

Motivationsproblem och maratonfunderingar

Kommentera

Foten känns bra och idag blev det därför ett nytt försök till långpass. Inte på spånbanan den här gången, ut på rak, asfalterad väg. Jag vill inte riskera något. Långpasset gick sådär. Konditionen är det inget fel på, benen gör inte ont, men allt känns mest… Mjäh. Jag har motivationsproblem med att springa långpass, för egentligen vet jag ju att Tallinn maraton är väldigt osäkert. Åtminstone som ett normalt lopp (och resan överlag), med massor av publik och tusentals andra löpare. Folkfest, party, hejarop och allt det där roliga kring lopp. Varför ska jag då springa långpass? När jag kanske hellre skulle cykla?

den här känslan

Så här kände jag mig i fjol också, fast av andra orsaker. Jag var så säker på att jag inte skulle kunna springa i Tallinn att jag inte ens tränade inför maraton. Sedan när det visade sig att jag visst kunde springa, var det redan för sent. Jag var inte tränad för maraton, inte ens för halvmaraton, utan jag sprang bara tio kilometer. Inget fel i det, men besvikelsen över att ha kunnat springa en längre distans, hade jag bara varit tränad för det, var stor.

Nu vet jag inte om jag blir mer besviken över ifall jag tränar för loppet och det sedan blir inställt, eller om jag inte tränar och loppet går av som vanligt? Jag vet att jag i något skede skrev att jag skulle träna på som vanligt till juli och sedan först bestämma mig. Att det då skulle finnas en klarhet i om och hur loppet skulle se ut. Att jag i juli kan inleda maratonsatsningen med långa långpass och specifika intervaller, bara jag har grunden gjord.

Mycket av det roliga med lopp är stämningen. Visst är det kul att springa för en tid, men jag lär ju inte vinna, utan jag är mer ute efter en upplevelse. För ett maraton behöver jag dessutom publikstödet för att ta mig i mål 🙂 Vill jag ens springa loppet om det är ett begränsat antal löpare och ingen publik? Är det värt det? Pengarna, boka resa, boka hotell, fixa med jobbet och all den tid träningen tar.

motivationsproblem

Det är klart att ingen träning är förgäves, att all träning är bra träning och så vidare, men i något skede måste jag bestämma mig. Jag har nu redan motivationsproblem med långpassen och då är jag inte ens i närheten av längden på långpass som kommer att krävas för maraton. För att få en trevlig upplevelse oberoende av mängden publik, behöver jag springa långpass. Jag tycker tolv kilometer känns okej, men sedan tar det stopp. På det springs det inga maraton ännu, hur mycket publiken än hejar. Dessutom behövs det en stegring av långpassen. Jag kan inte springa tolv kilometer och sedan i juli dra till med 25. Just nu har jag kanske inte riktigt motivationen till att träna inför maraton när allt känns så osäkert…

Tio livsmedel jag alltid har hemma

Kommentera

Det finns matvaror som alltid ska finnas hemma, som vi alltid köper. Nu när vi dessutom försöker att bara handla en gång i veckan, är det extra viktigt att det finns några basvaror. Ifall det skulle bli kris, finns det alltid något att äta. Dessa tio livsmedel har jag alltid hemma. Inspiration till inlägget fick jag från Caroline. Det är en gammal och suddig bild, men liknande ordning och varor i skafferiet fortfarande. Och ja, jag har skrivit på hyllorna, vilken produkt som ska vara var.

livsmedel jag alltid har hemma

Tio livsmedel jag alltid har hemma

Ägg
Ägg måste ju vara det perfekta livsmedlet. Det passar till allt och gör genast allt lite matigare. Kokt ägg i en sallad, kokt ägg på soppa, på mackan. Kokt ägg som det är. Bananplättar. Omelett. Plus att det behövs till bakning. Finns det ägg hemma, har man alltid middag.

Tomat och tomatprodukter
Vanliga tomater, körsbärstomater. Tomatkross, tomatpuré, soltorkad tomat. Det finns alltid tomat hemma och det går åt åtminstone två burkar tomatkross i veckan. Till sås, till soppor. Italienskt, indiskt eller mexikansk.

Ost
Nu talar jag inte om ost som pålägg på mackan, även om det också alltid finns i kylskåpet. Jag tänker mer på halloumi, feta, mozzarella, blåmögelost, färskost. Har man inget att äta, kan man koka upp en burk tomatkross, tillsätta lite vatten och kryddor och smula över valfri ost. Finns det dessutom ännu pasta eller linser i skafferiet är det ju fest 🙂 Eller laga omelett med tomat och ost. Eller en varm macka med tomatpuré, tomat, ost och soltorkad tomat. Ostbricka när jag vill ha något gott på helgen. Jag har många gånger tänkt att jag skulle kunna vara vegan, men osten alltså… Den skulle vara svårast att avstå ifrån.

Banan
Att äta som det är, på yoghurt, eller laga bananplättar. I smoothies eller i banankaka. Perfekt att äta efter träning eller när man är på språng. Smular inte, kladdar inte och behöver inte tvättas som ett äpple och är inte lika jobbig att skala som en apelsin.

livsmedel jag alltid har hemma

Yoghurt
Tjock grekisk, eller är den turkisk (?), den där stora burken med en skäggig gubbe på. Med bär, med banan, med mysli. Eller att laga kalla såser med. Till indisk matlagning eller att toppa tomatsoppan med.

Förkokta linser
Jag har även torkade linser, men med förkokta är det ännu lättare. Lins- och tomatsoppa. Det tar ungefär fem minuter att värma en burk tomatkross och en burk linser. Toppa med valfri ost och en klick yoghurt. Ljummen linssallad.

lunch på fyra ingredienser

Gurka
Det går åt åtminstone två gurkor i veckan. På mackan, i sallad eller tsatsiki. Nu när sommaren kommer skulle jag lätt bara kunna äta gurka, tomat och fetaost. En bit bröd till och det är middag.

Pasta
Vi äter pasta åtminstone en gång i veckan, oftast med en tomatbaserad sås. Det finns en massa olika sorter i skafferiet, beroende på vilken sås vi lagar, oftast blir det spagetti.

Pesto
Grön pesto, röd pesto, pesto med citron, eller med oliver. Det finns alltid någon pesto öppnad i kylskåpet. Gott till tomatbaserade pastasåser, på soppor, eller bara pesto och pasta. Eller istället för smör på mackan.

Frysta ärter
Ibland orkar jag inte laga sallad till maten. Då brukar jag bara värma en påse ärter i mikron. Eller så blandar jag ärter i pastasåsen. Ärtrisotto är en favoriträtt och något vi ofta äter om vi vill lyxa till det på helgen.

Vilka livsmedel har du alltid hemma?

Varför jag inte springer trail

Kommentera

Det här inlägget skulle egentligen handla om något helt annat än om varför jag inte springer trail. Jag skulle skriva om ett kärt återseende till spånbanan. Där jag spenderade många timmar när jag tränade inför Tallinn maraton 2018. Varv på varv, runt runt runt. Ett enkelt sätt att få till ett bra långpass, utan att behöva räkna ut en rutt. Bara mata på, tills jag är nöjd. Vad händer idag? Knappa fyra kilometer in i passet och jag stiger snett på en sten eller rot och poff. Ont i foten och det är inte läge att fortsätta.

Som tur är bor jag nära spånbanan, det är också en orsak till varför jag gillar att springa där. Det är nära att ta sig hem, ifall det händer något, som det här eller magkatastrof… Is på foten, högläge och vila. Foten känns helt okej och jag tror inte att det är något allvarligt. Så länge jag inte rör den alltför mycket eller anstränger mig, känns det knappt något.

varför jag inte springer trail

Det är mest irriterande. Jag som har varit inne i ett bra flow och så händer det här. Spånbanan är ju inte ens trail, det är en meterbred stig som går i skogen. Där finns kanske tre rötter du kan snubbla på, och det lyckades jag med.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska träna för resten av veckan. Planen var ett till löppass och en cykeltur, men kanske det blir vila som gäller. Att jag i alla fall är tvungen att skippa löpningen. Foten känns ändå helt okej, men jag vill inte riskera något heller.

Alltså hur klumpig får man vara?!

Ett progressivt löppass

Kommentera

Jag försöker att få in mer fart i min löpning. Grunden finns där och har blivit ännu bättre tack vare mina promenader och cykelturer, men det finns inget tryck i benen. Jag kommer inte upp i steget, eller i tempot. Det blir lite halvbra och halvhårt, mellanmjölk. Förra fredagen sprang jag för första gången på evigheter regelrätta intervaller. Klockan var programmerad på 10 gånger 1 minut med en minuts vila mellan varje intervall. Idag var tanken ett progressivt löppass.

ett progressivt löppass

Idén bakom ett progressivt löppass är att varje kilometer ska gå fortare än den förra. Passet kallas även för Kenyanen. Jag brukar starta i ungefär 7:00 tempo och sedan för varje kilometer höja det med 10-15 sekunder. Så 7:00, sedan 6:50, sedan 6:40 och så vidare. Jag brukar tycka om att springa på det här viset och jag tycker att passet ger mig mycket. Dels får jag börja lugnt och tycka att det är för lugnt, för att sedan få trycka på ordentligt mot slutet. Springa fort när jag redan är trött och har sprungit flera kilometer. Det är också det jag tycker att jag behöver för längre distanser och lopp. Speciellt kanske mentalt.

Idag… Alltså tanken var ju god, men nä. Jag kunde öka till 6:30, men sedan fanns det inte mer att ge. Jag var väl inte ens egentligen så trött, men benen svarade inte. Det fanns inget tryck eller power. Jag tror inte att de har fattat att vi ska springa fort igen. De har tyckt om att gå långpromenader och protesterar när jag vill springa på 🙂

Så här brukar det kanske i och för sig alltid kännas när jag försöker öka tempot. Det känns segt för att kroppen inte är van. Jag har lufsat runt i över ett halvår, egentligen ända sedan Tallinn. Klart att kroppen inte plötsligt kan springa i 5:40 tempo, utan att jag måste jobba för det.

Vegetarisk lasagne med spenat

Kommentera

När jag tipsade om hur man kan börja äta mer vegetariskt var ett av tipsen, ät vad du tycker om, bara vegetariskt. Det här receptet passar in i den kategorin. Vegetarisk lasagne med spenat och mozzarella. Som en vanlig lasagne, men istället för köttfärs använde jag mig av fryst spenat. Receptet är härifrån, men jag skriver ut det här också. För fyra rejäla portioner, snarare sex.

vegetarisk lasagne

Vegetarisk lasagne med spenat och mozzarella

ca 400 g lasagneplattor
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 röda paprikor
ca 500 g fryst spenat (jag hade 300 g)
500 g tomatkross
0,5 dl tomatpuré
1 grönsaksbuljongtärning
1 dl vatten
2 mozzarella ostar (à 125 g)
1 dl soltorkad tomat
1 dl riven parmesan
salt, peppar
1 msk torkad timjan eller oregano
olja eller smör att steka i

2 msk smör
3 msk vetemjöl
5 dl mjölk
salt, peppar

vegetarisk lasagne ingredienser

Skala och finhacka lök och vitlök. Kärna ur och hacka paprikan. Stek i lite olja i en stekpanna, utan att löken får färg.

Tillsätt den något tinade spenaten. I receptet stod det ca 500 g, men jag använde bara två påsar, 300 g totalt. Låt puttra i 3-4 minuter.

Tillsätt tomatkross, tomatpuré, buljongtärning och vatten. Låt puttra i ca 10 minuter. Smaka av med salt, peppar och torkad timjan eller oregano. Den blir inte direkt att se aptitlig ut 😉

Under tiden gör du bechamelsåsen. Smält smör i en kastrull och vispa ner mjöl. Häll på mjölk och låt såsen koka upp och tjockna. Smaka av med salt och peppar.

Smörj en ugnsfast form med lite smör.

Varva sedan tomat- och spenatsås, lasagneplattor (jag hade 12 st), bitar av mozzarella och bechamelsås. Översta laget ska vara bechamelsås, annars brukar jag inte vara så noga.

vegetarisk lasagne

Hacka de soltorkade tomaterna och strö över gratängen. Toppa med riven parmesan.

Grädda i 225 grader i ca 30 minuter. Jag brukar ha bakplåtspapper under som skydd ifall det vill bubbla över en massa. Späd med någon deciliter vatten under tiden ifall den känns torr. Det behövdes inte, men jag hade inte rätt mängd spenat heller.

vegetarisk lasagne

Täck med folie mot slutet, ifall den blir för bränd. Behövdes inte heller.

Testa gärna och berätta vad du tyckte. Jag skulle nästan våga påstå att det går att ”lura” barn eller skeptiska/kinkiga personer med denna lasagne. Det ser nästan ut som köttfärs, alla små spenatbitar, säg att det är oregano 🙂 Och paprikan kan man plocka bort.

vegetarisk lasagne

Smaklig spis!