En vecka med mer kvalitet

Förra veckan blev en riktigt bra träningsvecka med fyra löppass, ett gympass och en gång simning. Den här veckan kommer att bli lugnare, men istället blir det (förhoppningsvis) mer kvalitet. Jag siktar på att springa två längre pass och en gång gym plus simning.

en vecka med mer kvalitet

Förra veckan sprang jag över tio kilometer på mitt längre pass. Totalt blev det 29 kilometer löpning hela veckan. Den här veckan är planen att springa ungefär lika långt totalt, men fördelat på två pass. Eller okej då, jag lär knappast springa två pass på 14-15 kilometer, snarare två gånger 12 kilometer. Vilket är bra det med. Då är jag igen på god väg mot mitt årsmål på 1500 kilometer totalt hela året. Jag bockar av kilometer för kilometer och har i dagsläget 180 kilometer kvar att springa.

Det är inte såå mycket och borde inte vara omöjligt att klara av, men jag vet av erfarenhet att i december får jag vara glad om jag kan springa 80 kilometer totalt. Ju närmare jul, desto mindre löpning hinner jag med. Därför borde jag springa så mycket som möjligt nu, när jag ännu har tid. Fast just den här veckan har jag inte tid. Därför blir det också bara två löppass.

Jag hoppas i alla fall att det blir kvalitet på passen. Att jag kan springa långt igen och komma upp i en okej längd på passen. Jag vill närma mig 15 kilometer igen. Tio kilometer förra veckan kändes bra i kroppen, femton ska inte vara omöjligt. Om inte den här veckan, så nästa. Tolv kilometer den här veckan, och femton nästa. Det är planen och målsättningen.

Gymmet och simningen, där har jag inte ännu någon plan. Där vill jag mest göra. Det är mest kul att kunna vara där igen. Träna styrka ordentligt, med tyngre vikter. För bara någon veckan sedan inledde jag styrketräningen med miniband och bebisvikter, nu tränar jag på gym. Simningen känns fortfarande för svår för att kunna ha en riktigt plan. Där känns det viktigast att jag simmar. Kommer igång igen, och hittar tillbaka till tekniken. För där finns det mycket att jobba på. Fortfarande. Kommer jag någonsin att bli bättre?

0

En klassiker

Igår blev det en riktig klassiker till löpning. Gruvan runt. Finns det en bättre runda att springa i Pargas? Jag tror inte det. Det är en klassiker av en orsak. En runda jag sprungit många gånger.

en klassiker

Perfekt längd på tio kilometer. Långa uppförsbackar, men också långa nedförsbackar. Bra ställen att stanna och fota på. Enda lilla kruxet med den rundan är när jag ska korsa Skärgårdsvägen. Ibland är jag tvungen att vänta i evigheter för att komma över.

Löpningen kändes bra igår. Jag är nästan förvånad med tanke på att det blev både gym och simning dagen innan. Jag hade nästan förväntat mig mer träningsvärk. Det känns lite i överkroppen, men benen är pigga. Igår var dessutom första gången sedan maraton som jag sprang ett tvåsiffrigt pass.

Sakta, men säkert kan jag öka på längden på mina rundor igen. Från att knappt ha sprungit något, till att nu kunna springa över tio kilometer. För tillfället har jag ju inget annat mål med min löpning än att springa 1500 kilometer på hela året, men jag har redan planer för nästa år. Då är det bra att veta att jag kan springa längre sträckor fortfarande. Maraton och ont i knät tog nog lite på självförtroendet i löpningen, men nu är jag tillbaka igen. Som mig själv.

Igår var det underbart väder för löpning och jag hade säkert kunnat springa ännu längre, men jag vill samtidigt vara förnuftig. Inte gå ut för hårt, för tidigt, för mycket. Även om knät inte känns av på mina rundor, vill jag inte trigga igång något med att springa för långt för snabbt. Jag vill sakta bygga upp längden på mina rundor igen. Låta kroppen återhämta sig mellan mina rundor och komma tillbaka starkare.

0

Mitt första simpass sedan april

Gissa vem som idag gjort sitt första simpass sedan april? Gissa vem som också är helt skakis i kroppen nu? Både på grund av mitt första simpass och på grund av gymträning samtidigt. Innan alltså. Jag hade helt glömt bort hur slut jag blir av att simma. Däremot är jag nästan förvånad över hur bra det gick idag.

mitt första simpass

Jag hade förväntat mig katastrof, men det gick mycket bättre än jag trott att det skulle gå. Jag tror att det hjälpte att jag hade hela banan och nästan hela bassängen för mig själv. Gott om plats för att simma och öva på frisimstekniken. Tekniken finns nog där någonstans ännu, men det är fortfarande väldigt tungt. Jag orkar simma max 25 meter frisim, innan jag är tvungen att byta simsätt. Sedan simmar jag 25 meter bröstsim och så försöker jag med frisim igen. Öva, öva och öva. Hitta lugnet, fokusera på andningen, bli inte stressad. Jag tycker ändå att det gick ganska bra idag.

Det blev 1300 meter simning, även om Garmin påstår nästan det dubbla. Jag förstår inte vad det är för fel. Den är inte ens nästan rätt. Jag märkte hur fel den visar när jag hade stannat vid bassängkanten för att hämta andan en stund. Jag pausade inte klockan, utan lät tiden gå, för jag pausade så kort stund. Ett par sekunder bara. Då tyckte Garmin att jag simmat 50 meter? Det är inte konstigt att den påstår att jag simmat över 2000 meter om den hittar på distanser när jag bara står stilla.

Den har säkert visat fel varje gång, men då har jag mest tänkt att det är jag som tappat räkningen. Men idag var jag helt säker på att jag simmat 200 meter innan jag pausade och då tyckte klockan 375. Vilket absolut inte kan stämma eftersom banan mäter 25 meter och jag startade och stannade vid samma kant. Så då borde det antingen vara 350 meter eller 400.

Men nå ja, sak samma. Första simpasset gjort och med bra känsla dessutom. Klockan får väl visa vad den vill.

0

Springa två dagar i rad

Det är sällan jag springer två dagar i rad, men ibland har jag inget val. Det blev ett löppass igår och ett idag. Två ganska likadana pass. Ungefär sju kilometer igår och fem idag. För tillfället springer jag på känsla och för att samla kilometer till mitt årsmål. Planen är att springa ett längre pass på fredagen för då är jag ledig. Dessutom tänkte jag kanske ännu springa på söndagen efter jobbet. Det beror lite på hur jag känner mig. Ifall jag är sliten av veckans övriga träning eller för trött efter jobbet.

springa två dagar i rad

Jag tycker ändå att tre löppass i veckan är ganska mycket just nu. Eller mycket och mycket, men jag behöver inte pressa in mer. Det räcker med att ”bara” springa tre gånger i veckan. Den här veckan blir det dessutom äntligen comeback i gymmet och simhallen och det kan hända att jag blir sliten av det. Träningsvärk och trött i kroppen. Därför tänkte jag att det är bäst att jag springer nu. När jag har tid och lust, även om det betyder att jag är tvungen att springa två dagar i rad.

Jag tycker inte att det kändes i kroppen att jag sprang igår. Pigga ben och bra flås även på dagens löppass. Jag tror att mycket beror på att jag sprang korta pass båda dagarna. Lugnt och kort distans. Det är klart att det hade känts annorlunda om jag sprungit långt igår och idag skulle ha sprungit intervaller.

Jag tror att det är så här jag är tvungen att göra ifall jag vill nå mitt årsmål. Springa när jag har möjlighet, även om det blir flera dagar i rad. Det är enklare att springa fem kilometer tre dagar i rad, än att springa femton kilometer på ett pass. Alla rundor räknas, även de korta.

1

Regn och rusk, men löpning i alla fall

Så var det november och vädret utefter det. Regn, rusk, storm, reflexväst, pannband och vantar. Fun times. Som tur behöver jag inte springa i dubbskor ännu, men den tiden kommer väl snart. Jag orkar inte. Jag som just tyckte att världens längsta vinter tog slut och jag kunde springa i shorts och t-shirt igen, nu är vi där igen. I höstrusket, med vintern på kommande. Det är så mörkt och dystert och inte alls kul.

regn och rusk

Löpningen känns i alla fall bra just nu, trots vädret. Just nu springer jag varken jättelångt, eller speciellt fort, men det är mest kul att kunna springa. Om än så en helt vanlig runda på sju kilometer. Allt räknas. Alla kilometer är viktiga ifall jag vill nå mitt årsmål.

Dagens löpning blev just en helt vanlig runda på sju kilometer. Efter jobbet, i  regn och rusk, och påbyltad till tänderna. När blev det kallt plötsligt? Det är inte ens kallt ännu, egentligen, men jag tycker att det stormar så mycket. Det känns kallt. Jag hade nästan behövt underställ idag.

viktigt med reflexer

Det var första gången som jag hade reflexvästen på mig idag. Jag tycker nog nästan att mörkret är det jobbigaste. Regn och storm är väl okej, men mörkret gör mycket för humöret. Jag är mycket piggare och gladare på våren, nu riktigt känner jag hur jag blir trött och deprimerad. Det är nästan så att jag måste tvinga mig ut, för jag vet hur mycket bättre jag mår av det. Även om jag inte alltid har lust, känns det mycket bättre efteråt.

Och hellre ändå det här än snö.

2

Sammanfattning av min träning i oktober

Okej jag insåg just att det inte alls var sista oktober idag och att jag faktiskt ska träna imorgon också, men i alla fall. Sammanfattning av träningen i oktober. Minus en dag och ett träningspass.

sammanfattning oktober

Det blev en lite längre träningspaus än jag tänkt efter maraton. Först ville jag vila ordentligt, men sedan när jag var redo att träna, blev jag sjuk. Oktober är månaden då jag kom igång med träningen efter maraton. Annan träning än promenader i lugnt tempo. Då jag började springa igen och träna styrka. Ingen comeback i gymmet eller simhallen ännu, men i övrigt har det ändå varit en helt okej månad.

I början av oktober blev det ännu mest promenader, men nu har jag kommit igång både med löpningen och styrketräningen. Jag är kanske inte där som jag vill vara konditionsmässigt, men det är på väg åt rätt håll. I början av oktober sprang jag inte alls, för att sedan springa en gång i veckan, för att nu kunna springa tre pass. Både lite längre sträckor och lite snabbare tempon. Utvecklingen har gått snabbt framåt.

Totalt har det blivit 51 kilometer löpning i oktober. Jag är på god väg mot mitt årsmål. Jag har 214 kilometer kvar att springa under 2024 för att klara av mitt mål. Det ska kunna gå, även om jag förstås måste jobba för det. Som löpningen känns just nu borde det inte vara ett problem att kunna bocka av kilometer för kilometer. Det kommer mest att vara en fråga om tid. Det är alltid mycket festligheter i november, december, och svårare att hitta tid till löpning. 

Men det tänker jag inte stressa över nu. Nu fokuserar jag på att göra en sammanfattning av oktober och just nu nu, känns träningen bra. Jag har både tid och lust att träna.

2

Långpass på en söndag

Det är kanske lite att ta i att kalla det för långpass, men det blev ändå nästan tio kilometer idag. Långpass på en söndag brukar vara standard i min träning. Då har jag oftast tid till att springa långt eller som nu. Längre. För bara någon vecka sedan sprang jag för första gången sedan maraton, och nu är jag redan uppe i nästan tio kilometer. Utvecklingen har gått snabbt framåt.

långpass på en söndag

Jag är inte riktigt där jag vill vara ännu, men det är åtminstone på väg åt rätt håll. Just nu har jag inget mål med min löpning, förutom att springa 1500 kilometer totalt på hela året. Kan jag få till några fler långpass på en söndag, eller annan dag, ska det inte vara något problem. Idag kändes det ändå bra i kroppen. Som om jag hade kunnat springa längre. Det är alltid ett bra tecken tycker jag. Att jag vill springa längre och att det känns lätt. Som om jag orkade mer.

Jag vill inte bli för ivrig ännu, för det har trots allt bara gått några veckor sedan jag sprang för första gången efter maraton. Jag vill inte dra till med att springa 17 kilometer direkt. Tio känns som en lagom start med att börja öka på längden på passen. Det finns mer i kroppen. Knät gör inte ont och jag känner mig inte sliten efteråt.

Nu tror jag att det mest kommer att vara en fråga om tid och väder hur mycket jag hinner och vill springa långt. Jag vet att ju närmare jul det blir, desto mer bråttom blir det. Både på jobbet och övriga livet. Fester och kalas, och fixa och städa, och jobba och jobba och jobba. Då är det inte så där bara att springa långpass. Dessutom är det inte lika kul att springa om det ösregnar. Eller är snöstorm och svinkallt. Och halt. Orka springa med dubbskor igen.

1

Om att känna sig som sig själv

Det går lite bättre redan. Löpningen alltså. Jag känner mig nästan som mig själv nu. Flåset är bättre och tempot har ökat. Dagens pass var det första sedan innan Tallinn maraton som jag kände mig bra. Typ snabb och kunnig. Som att jag visst kan springa. Inte för att jag precis tvivlat på att jag kan, men Tallinn maraton var nog lite av en besvikelse och sedan blev jag sjuk och det hjälpte inte heller självförtroendet. Det är svårt att känna sig kunnig när man först fick ont i knät och sedan flåsade som en galning när man sprang. Men nu så, nu har det vänt tror jag. Det är skönt att känna sig som sig själv igen.

om att känna sig som sig själv

Jag är ju nuförtiden en sån som springer. När jag inte kan det, är det som om min identitet är borta. Vem är jag om jag inte kan springa? Det är det här jag gör. Jag trodde kanske inte att jag saknat löpningen så mycket, eftersom Tallinn maraton just gick som det gick. Då vid målgången var jag så trött och slut i kroppen och hade så ont i knät. Då ville jag aldrig mer springa igen. Men sen när jag inte kan springa eller får springa för att jag är sjuk och sen när jag äntligen (!) kan springa igen. Klart att jag vill! Det är då jag märker hur mycket löpningen betyder för mig.

Det är en adrenalinkick, eller springa av sig efter en stressig dag på jobbet. Utmana sig själv och springa galet långa sträckor. För vem springer nu frivilligt maraton? Det är att känna sig levande när regnet piskar en i ansiktet och det är snålblåst, men du ändå springer ditt snabbaste intervallpass någonsin. Det är att springa på nya platser och alltid hitta någon att hälsa på. Pastapartyn, sportdryck och slibbiga gels. En abnorm hunger efter långpass. Kissa i skogen, solbränna och skavsår. Strulande pulsklockor och hörlurar. Men ändå det bästa som finns.

Ah, jag blir nästan lite tårögd nu. Löpning är det bästa som finns och det är så så skönt att känna sig som sig själv igen.

 

2

Träningsplaner del fyra

Det här året har jag valt att tänka lite annorlunda kring mina träningsplaner. Istället för att ha hela året som ett stort mål, har jag delat upp det. Här kan ni läsa om del ett och del två, och del tre var väl själva maratonträningen. Nu har vi då kommit till del fyra. Slutet på året, efter Tallinn maraton, nu är jag igång igen träningen. Hur ser mina träningsplaner ut framåt?

träningsplaner del fyra

Träningsplaner del fyra

Löpning

Tallinn maraton gick inte som jag ville eller hade hoppats på, så jag behöver ett nytt mål. Jag brukar alltid ha ett mängdmål för året. Jag brukar alltid komma på det kring november december. Om jag springer X kilometer, når jag upp till X kilometer för hela året. Oftast 1000 för hela året, eller kanske 1100. Jag har redan nu sprungit betydligt mer än det, nu siktar jag istället på att springa 1500 kilometer hela året totalt.

Just nu är jag på 1254. Det borde inte vara omöjligt, men med tanke på att jag sprungit 18 kilometer sedan Tallinn maraton, som var i början av september, behöver jag ändå kämpa lite. Dessutom vet jag att det är lättare att få till löppass nu än i december. Sedan kommer jag att jobba dygnet runt och det kommer att vara en massa julstress. Så ju mer jag springer nu, desto mindre behöver jag springa sedan.

Jag har inte någon större tanke om hurudana löppass jag ska springa. Jag är inte där ännu att jag kan springa långpass eller intervaller. Huvudsaken är att jag springer och kommer igång regelbundet igen.

en lugnare vecka

Styrketräning

Det har inte blivit comeback i gymmet ännu, för det är svårt att få tidtabeller att passa med mamma. Men. Just nu är det faktiskt ganska kul att träna styrka hemma också. Idag blev det igen ett pass och nu är det inga bebisvikter längre. Planen är att träna styra en gång i veckan. Gärna förstås på gym, men hemma funkar också. Hejvilt och blandat, vad jag känner för.

utvecklingspotential

Simning

Inget gym, ingen simning. Ännu. Här är det svårast att ha ett mål. Jag tror jag måste börja med att simma för att se var min nivå är. Kan jag ens simma frisim längre? Ifall nivån inte är så katastrofal som jag tror att den är, då kan jag lägga upp ett mål här med. Just nu tror jag ändå att det är viktigast att jag simmar. Bli van med vattnet igen och försöka hitta tekniken och lugnet.

2

Happy plugs joy

Happy plugs joy, mina senaste hörlurar. Oj vad ska man skriva om dom? Varning, köp ej tror jag är korrekt. Jag köpte dem lite i panik inför maraton eftersom de förra jag hade lade av just innan maraton. Jag hade inte tid att testa och researcha nya. Så jag beställde exakt likadana som jag hade tidigare, bara i en annan färg.

happy plugs joy

Nu har de också slutat fungera. Högra fungerar ännu, men vänstra har inget ljud. Jävla skithörlurar! De höll ju på riktigt i två månader. Jag testade dem en gång innan maraton, sedan på maraton och sedan på mina promenader efter. Så kanske att jag använt dem tjugo gånger. Max.

Den här gången har jag åtminstone garanti ännu. Jag tror att jag först ska kontakta företaget för det är exakt samma fel som på de förra. När jag har dem i sitt skal, ask… Vad den nu heter, där man laddar dem. Det lyser grönt, som om de är fulladdade. Båda blinkar/lyser, men ändå kommer det inget ljud. Än så länge fungerar högra, men jag bara väntar på att den också ska lägga av.

Och ja, jag vet att man inte ska köpa det billigaste man hittar. Och att man kanske ska läsa recensioner innan. Men längre hållbarhet än två månader tycker jag ändå att man kan kräva, även för något som bara kostar 40 euro.

Så, happy plugs joy. Fy! Köp ej!

2