För kallt för att springa

Usch vad jag inte tycker om att springa när det är kallt. Idag var det minus nio grader och det kändes minsann. Min smärtgräns brukar gå vid minus femton, sen tycker jag att det för kallt för att springa.

för kallt för att springa

Jag hade byltat på mig alla kläder jag har. Underställ, tjock tröja, ullstrumpor, vintertights och vinterjacka. Pannband och vantar. Dubbskor. Det är inte direkt så att jag fryser, men jag tycker att jag blir så stel. Dels av kylan, men också dels av alla kläder jag har på mig. Jag känner mig inte precis smidig och snabb, utan snarare otymplig. Som att jag inte kan ta ut löpsteget.

Idag blev det strax över åtta kilometer. Det är ungefär min standardrunda just nu. Jag kan springa längre och jag hade gärna gjort det idag. Vädret var ändå fint, för det var sol. Jag hade till och med solglasögon på mig. Jag tyckte bara att det var lite för kallt.

Pulsträningen går sådär. Jag har inte gett upp ännu, men jag får flashbacks från när jag tidigare försökt mig på att springa med låg puls. Ibland går det bättre, ibland sämre och ibland inte alls. Det är så frustrerande att hela tiden behöva pausa för att gå. Det är säkert därför som jag också fryser mer. Ibland kan jag springa längre sträckor och ibland kommer jag på riktigt bara tre meter innan pulsen är 149. Men skam den som ger sig.

Jag kommer oberoende inte springa intervaller eller snabbpass nu på vintern, jag kan lika gärna kämpa på med lågpulsträningen. Förr eller senare måste jag ju se resultat. Åtminstone lär jag sedan på våren vara supersugen på att trycka på ordentligt 🙂

3

Mitt årsmål 2023

Jag tycks ofta ha ett mål i slutet av året, nästan alltid relaterat till mängd löpning. Så även detta år. Mitt årsmål för 2023 är att springa totalt 1200 kilometer för hela året. Just nu är jag på 1064. Det kan bli tight, men det borde gå.

årsmål 2023

Det spelar ju ingen roll om jag klarar av det eller inte, men jag går nog igång på sånt här. Att ha något jag tränar för, tränar mot. Oberoende av hur det går, har jag aldrig sprungit så mycket på hela året. Jag är nu redan på rekord. Allt över är plus. (Correction, jag sprang visst 1100 ifjol, jag är inte alls på rekord ännu 🙂 )

Det här året känns ändå som ett bra löparår. Jag har haft ett flow och haft många månader med bra mängd. Inte en eller två månader med jättemycket löpning, men inget de övriga. Utan jämnt och fint fördelat över hela året. 1200 på hela året skulle betyda 100 kilometer i snitt per månad. Vilket är ungefär det jag haft sedan april. Lite mindre i början av året, och lite mer under sommaren, men i snitt.

Jag kämpar vidare med att springa med låg puls. Kan/ ”får” jag inte springa fort, kan jag lika gärna springa långt och på det sättet samla mängd. Hundra kilometer i december låter mycket eftersom jag vet att det är den brådaste månaden på jobbet. Därför borde jag springa så mycket som möjligt i november, för att sedan bara behöva springa kanske 60 kilometer i december. Det borde jag ändå klara av. Eller så struntar jag bara i mitt årsmål och tränar det jag vill.

Men nu har jag redan tänkt tanken och dessutom bloggat om det, det är svårt att backa då.

Vad tror ni? Fixar jag mitt mål?

1

Heidis julklappslista

Man är aldrig för gammal för att skriva julklappslista. Punkt. Det här önskar jag mig till lillajul/jul. Sam.

julklappslista 2023

Heidis julklappslista

En dörrkrans
Den här är fin.

Pynt till trädgården
Den här vill jag ha, men även övriga djur går bra.

Övrigt julpynt
Jag blir glad av vilket julpynt som helst som finns på typ Rusta. Julgransbollar och pynt, mjuka tomtar som inte står på tassar utan sitter på rumpan och med mjuk näsa, ljusslingor och adventsstjärnor, snöglober, såna julstäder. Anything and everything.

Sminkjulkalender/gåvopaket
Jag är på riktigt inte kräsen, utan blir glad över ett Niveapaket eller liknande innehållande duschtvål och deodorant. Eller handkräm och nagelbandsolja och en skrubb. Eller vad som helst.

Ljus
Vill och behöver alltid ljus. Blockljus eller vanliga stearinljus, inte långa adventsljus.

Mjuka paket
Pörrösukat och pyjamasset.

Läderhandskar
Konjaksbruna i storlek 6,5 eller 7.

1

Våga vägra dubbskor

Snö, kallt och halt. Ungefär så skulle jag beskriva dagens löprunda. Ge mig hellre regn och grått alla dagar i veckan, än det här. Jag är inte redo för vinterlöpning. Vägra ha dubbskor och vara påbyltad till max. Jag fattar ju att jag inte kan vägra dubbskor hur länge som helst, men orkar inte springa med dem till mars april heller. Jag blir så påverkad av vädret, och just det här vädret påverkar inte mig direkt positivt. Det är såå långt till våren ännu, tills det börjar vända.

vägra ha dubbskor

Själva löpningen kändes väl okej. Jag kämpar på med min lågpuls och idag sprang jag ändå över tio kilometer. Ibland känns det bättre, ibland sämre och ibland litar jag inte på vad klockan visar. Men jag försöker verkligen att inte springa för hårt, oberoende av vad klockan visar att jag har för puls.

Jag tycker att det går bättre mot slutet av rundan. Ibland rusar pulsen i början, men sen när jag blivit varm kan jag springa längre sträckor i ett svep. Kanske jag borde värma upp? Typ gå raskt den första kilometern. Inte ens försöka springa då. För sen när jag väl kommit in i ett flow går det bättre. Det är just det där start stopp, som är problemet. Då springer jag alltid för fort efter pausen. Så måste jag stanna och gå, så springer jag för fort, måste stanna och gå. Och så fortsätter det. Men kommer jag in i en lugn lunk, kan jag tassa på längre.

Jag vågar inte kalla det för framsteg ännu, men kanske är jag i alla fall på väg åt rätt håll. När jag kollar på klockan i efterhand visar den medelpuls på 136. Av över 90 minuters löpning, gick jag bara i cirka 20 minuter. Jag har ändå sprungit ganska mycket då.

 

0

Jag känner mig starkare

Min träning består för tillfället av fyra pass i veckan. Fem ifall jag har tid, möjlighet och ork. Två pass löpning med låg puls, ett simpass kombinerat med gymträning och ett styrkepass hemma. Det femte passet är sedan löpning. Just nu fungerar det bra och jag tycker att jag ser framsteg. Jag känner mig starkare och som om jag orkar mer. Lyfta tyngre, fler repetitioner och mera tryck i musklerna.

jag känner mig starkare

Idag tränade jag styrka hemma och jag kunde öka på vikterna. Det är länge sedan jag hade så mycket vikt på skivstången. Jag är inte på max ännu, men snart. Benen skulle nog orka med mer, men inte armarna. Ändå tycker jag kanske att det här är det mesta jag haft på överkroppsövningar. Kanske jag inte bara känner mig starkare, utan att jag faktiskt har blivit starkare?

På gymmet brukar jag fokusera på benövningar. Där orkar jag med tyngre vikter och det har jag inte möjlighet till att träna hemma. Lika tungt alltså. Dessutom ska jag orka simma efteråt och det känns mera i armar och överkropp än i ben. På det här sättet får jag ut det mesta av träningen. Tyngre benstyrka på gym, simma, lättare benstyrka hemma och armar. Löpning på övriga dagar och vila (och mat, oj min hunger är på nya nivåer) där emellan.

utvecklingspotential

Just nu tycker jag att min träning fungerar bra. Jag orkar med mina pass och känner mig utvilad och pigg. Jag har lust att träna och det är kul att märka framsteg. Eftersom det för tillfället fungerar bra, ser jag ingen anledning till att ändra på mitt koncept.

1

Små framsteg

Det känns som om jag gör små framsteg både i simningen och med lågpulslöpningen. Sånt är alltid kul att märka. Det ger mig motivation och ork till att fortsätta kämpa. För kämpa det gör jag. Det är inte precis så att något kommer gratis eller per automatik. Jag får verkligen tänka på vad jag gör.

Löpningen har de senaste gångerna känts okej. Jag kan ändå springa. Visserligen superlångsamt och att klockan reagerar med fördröjning på pulsen, men jag springer ändå. Det känns som ett löppass, det är inte bara gång. Jag måste stanna och gå mellan varven, men jag kan springa längre sträckor i ett svep nu.

små framsteg

Med simningen märker jag också små framsteg. Idag kunde jag för första gången simma frisim 25 meter utan att behöva byta till bröstsim. Flera gånger. Inte på rad då, obviously 😉 , men flera gånger under träningspasset. Jag tror att nyckeln där är att ta det lugnt. Fokusera på det jag gör och inte stressa. Jag behöver inte simma fort, få upp pulsen och ta i, utan istället ska jag simma lugnt. Då orkar jag mycket längre och tekniken håller ihop bättre. Då fungerar också andningen bättre när jag inte blir lika flåsig.

Det enda lilla kruxet med min simning är klockan. Den fungerar bra för det mesta, men ibland hittar den på helt egna sträckor. Plötsligt tycker den att jag simmat 550 meter på två minuter, när jag i själva verket kanske simmat 150 meter. Det spelar inte så stor roll egentligen. Just nu fokuserar jag mest på att öva simma frisim, och inte på sträckan. Men det är ändå irriterande för en som gillar statistik. Lite koll vill jag ha på hur långt jag simmat, det var ju en orsak till varför jag köpte klockan.

2

Simning är en teknikgren

Jag tränar faktiskt annat än löpning också. Jag har nämligen börjat simma och gå på gym igen. Gymträningen känns bra, simningen not so much. Jag har simmat två gånger nu och jag hade glömt bort hur tungt det är. Och svårt. Jag kämpar på med frisim, men kan fortfarande inte ens simma 25 meter. Ibland klarar jag knappt två armtag, innan jag måste sluta och byta till bröstsim. Simning är så en teknikgren.

Gör jag det inte rätt, blir det jättetungt jättefort. Då blir det just två armtag och sedan bröstsim. Och andningen. Suck! Ibland får jag till det, men oftast hostar jag, frustar, får kallsupar. Ändå tycker jag nästan att det är lättare att hitta tillbaka till rätt teknik med frisim än med bröstsim.

simning är en teknikgren

Då på våren när jag gick en simteknikkurs visade det sig ju att jag simmat bröstsim fel hela tiden. Med frisim hade jag ingen förkunskap, där gjorde jag bara som instruktören sa. Där lärde jag mig rätt från början. Det är mycket svårare att lära om sig när jag simmat fel hela tiden. Jag märker tydligt med mig själv att jag går tillbaka till min gamla felaktiga teknik i bröstsim när jag blir trött.

Nu när jag simmar med pulsklocka märker jag också hur trött jag blir. Hur högt pulsen stiger. Jag blir andfådd och flåsig. Jag tycker jag har svårt att hitta lugnet, jag blir stressad. Då är det svårt att få till andningen och då blir det inte många meter frisim. Jag tappar koncentrationen för det är för mycket att tänka på. Speciellt nu när jag ännu är nybörjare och måste tänka på vad jag gör. Det kommer inte automatiskt. Simning är en svår teknikgren och det har alltid varit orsaken till varför jag är tveksam till triathlon.

Jag simmar dessutom bara i pool, öppet vatten ska vi inte ens tala om ännu 🙂

1

Mäta pulsen från handleden

Jag köpte ny klocka i våras. Dels för att jag ville ha en som jag kunde simma med och dels också för att min gamla hade en massa problem. Den hittade inte pulsen, den nollställde sig en gång per år och hittade inte alltid satelliter. Så jag beställde en ny Garmin och den har fungerat bra. Tills nu när jag börjat med pulsträning igen. Min klocka ska alltså mäta pulsen från handleden och det fungerar på sommaren när jag springer i t-shirt, men inte lika bra nu på vintern när jag har flera lager kläder på mig.

det andra försöket

Jag har valt att ha klockan ovanpå kläderna, för det fungerar, men kanske inte helt korrekt. Den hittar pulsen och visar nog rätt tror jag, men den ändrar med fördröjning. Jag kan springa på, pulsen visar 128. Det här går ju bra tänker jag. 128, 127, 128, 129… Okej nu är det nåt fel, så bra är jag inte. Så jämn är jag inte. Och så plötsligt 156. Sen tar det en evighet för pulsen att gå ner igen. Fast jag typ stannar och står stilla, visar det fortfarande 156. Tills den går från 156 till 136.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag vill verkligen ge det här med pulsträning en chans. För det mesta fungerar det att mäta pulsen från handleden. Det är inte såå stora hopp i pulsen att det egentligen stör. Dessutom så gör jag ändå träningen. Även om pulsen inte visar korrekt varje sekund, springer jag ändå långsammare och lugnare nu.

mäta pulsen från handleden

Och ja, man kan köpa ett band att ha runt bröstet för att mäta pulsen på det sättet istället, men orka.

3

Oktober var en bra träningsmånad

Länge sedan jag skrev en sammanfattning över träningen, men eftersom jag blev så förvånad när jag såg träningsmängden för oktober, förtjänar det ett eget inlägg. Jag har sprungit nästan 95 kilometer i oktober. Det är massor. Speciellt med tanke på att jag inte tränar för något lopp just nu, utan bara satsar på pulsträningen. 95 kilometer är ungefär vad jag brukar ligga på i april. Då när jag brukar inleda maratonträningen och har börjat öka på längden på passen, men innan jag satsar för fullt. I juni juli augusti, springer jag långt över 100 kilometer per månad. Till och med över 150.

Dessutom märkte jag att jag redan sprungit över 1000 kilometer i år. Jag brukar ha det som mål. Utan att egentligen veta varför, men det är en jämn och fin siffra. 2020 var ett bottenår på många sätt, men speciellt löpningen. Då sprang jag inte ens 650 kilometer på hela året.

oktober var en bra träningsmånad

Det känns på något sätt skönt att ha mitt mål för året avklarat redan nu. Det betyder att jag kan fokusera på pulsträningen. Jag behöver inte samtidigt också tänka att jag ska springa långt för att samla kilometer. Jag kan fokusera på en sak. Pulsen. Sen förstås om jag springer långt är det bara positivt, men det är en bonus. Nu ska ändå fokus vara på att lära mig att springa med låg puls. För jösses vad det inte alls går framåt.

Oktober var en bra träningsmånad sett till mängd, men november hoppas jag kunna kalla för en bra träningsmånad av andra orsaker. Då hoppas jag se framsteg med pulsträningen.

2

Tvåsiffrigt pass

Det var inte precis igår som jag senast sprang ett tvåsiffrigt pass. Det är första gången sedan mitt maraton i september som jag sprang över tio kilometer. Snabbt förskjuts gränsen, det är nästan konstigt egentligen. Då när jag tränade inför maraton var tio kilometer ett kort pass, nu räknar jag det nästan som långpass. Speciellt med tanke på hur länge det tar för mig att springa tio kilometer just nu med min pulsträning.

tvåsiffrigt löppass

Idag var det underbart höstväder. Sol, klarblå himmel och ingen blåst. Som gjort för ett långpass. Jag ville springa ett tvåsiffrigt pass. Lite för att bevisa för mig själv att jag klarar av det ännu och lite nog också för att det var så fint väder. För en gångs skull hade jag tid.

Löpningen kändes okej. Ifall jag inte fokuserade så mycket på pulsen, skulle jag väl klassa det som bra, men nu när pulsen är i fokus blir det bara okej. För jösses vad det fortfarande är svårt att hålla pulsen nere. Jag vet att jag bara sprungit på det här sättet i två tre veckor nu, men ännu ser jag inte några stora framsteg.

Ibland känns det bättre och ibland sämre. Jag hittar inget flow. Jag måste konstant kolla på klockan. Ser jag inte på den, blir pulsen nästan genast för hög. Jag måste hela tiden tänka på det, det kommer inte automatiskt ännu. Vandrar jag iväg i tankarna, springer jag fortare och då rusar pulsen. När jag skriver rusar, menar jag att den stiger till 153. Det är ju inte egentligen högt, men tillräckligt högt för att Garmin ska tycka att det blir tröskelträning, zon 4. Min gräns enligt Garmin går på 146, under det försöker jag hålla pulsen.

Jag får helt enkelt kämpa vidare om jag vill se resultat.

1