Det var ju den där utmaningen

För ett tag sedan skrev jag om utmaningen om att gå 100 000 steg på en dag. Jag har fått flera kommentarer både här och via Instagram från personer som antagit utmaningen och genomfört den. Vad har jag gjort? Tja, jag var på en sex kilometers promenad igår…

den där utmaningen

Jag har lite glömt bort hela grejen. Eller inte glömt bort, men jag har inte direkt gjort något åt saken. Istället har jag cyklat och sprungit. Just nu när jag inte gör det, har jag igen kommit ihåg stegutmaningnen. Att jag nog kanske behöver träna inför det.

Jag är främst orolig över tiden. Som mest tror jag att någon skrev att det tog dem 19 timmar att genomföra. Det är betydligt fler timmar än vad jag trodde att det skulle ta. Det är kanske en större utmaning än vad jag från början tänkt mig. Jag börjar inse att jag behöver en plan, en strategi och förberedelser.

Från början hade jag tänkt att jag skulle gå en varvsbana, för att alltid komma hem mellan varven. Äta och dricka hemma, gå på toa hemma, byta skor hemma och inte behöva släpa med mig en massa grejer. Sedan insåg jag att det kanske kommer att bli för tråkigt och för jobbigt mentalt. Att det kanske är bättre att gå från plats A till plats B. Men vart vill jag gå? Ifall det tar 19 timmar. Jag vill inte vara klar med utmaningen mitt i natten och vara någonstans mitt ute i ingenstans.

Dessutom tror jag att jag är tvungen att gå lite mer först. Konditionen är det inget fel på, men det är ändå en helt annan sak att gå 100 000 steg på en dag. Benen kommer att göra ont… Jag behöver vänja kroppen. Gå fast 30 000 steg på en dag och se hur benen känns efter det.

2

Två löppass, en cykeltur

Två löppass och en cykeltur blev träningssaldot för den här veckan. Inte kanske vad jag hade hoppats på, men mer än förra veckan. Min kropp protesterar fortfarande när jag tränar och jag var tvungen att ta ett steg bakåt. Cyklingen fungerar, löpningen gör inte det för tillfället.

två löppass och en cykeltur

Jag har inte bestämt mig hur jag ska göra nästa vecka. Jag vill träna, men jag är nog tvungen att lyssna på kroppen och ta det lugnt. Lugnare. Jag tycker i och för sig inte att två löppass och en cykeltur är jättemycket träning (för mig), men något försöker kroppen säga åt mig. Jag tror att det nästa vecka får bli promenader och kanske en transportcykling till jobbet igen. Så får jag se hur kroppen reagerar och utgå från det.

Juni kommer nu att bli den första månaden på ett tag där jag inte har ett träningsmål. Inte att springa en viss mängd på en månad eller liknande. Träningen har gått bra och det känns lite surt att inte kunna fortsätta i samma stil, men något spökar i kroppen. Jag förstår inte riktigt vad det kan vara heller, jag tycker inte att jag gjort något annorlunda. Kanske jag har ökat på träningsdosen för mycket i alla fall? Att det har ackumulerats och att det är först nu jag märker effekten?

Det är tur att vädret är fint åtminstone 🙂 Nu stör det inte lika mycket att jag inte kan träna eftersom jag istället kan slappa i solstolen. Jag vet inte ens hur mycket jag orkat träna annars heller, nu när det har varit så varmt.

2

Veckans roligaste träning

Borde jag vara orolig ifall jag tycker att transportcyklingen till jobbet är veckans roligaste träning? Jag är ju en löpare och borde tycka att det är veckans roligaste träning. Just nu tycker jag i alla fall att det är jättekul att cykla.

Förra sommaren när jag cyklade nästan dagligen till jobbet, var det också kul, men nu känns det ännu roligare. Jag tror det har att göra med att formen är bättre. Det känns som om jag äntligen har fattat cyklingen. Hur jag ska sitta, hållningen, hur jag ska trampa. Jag orkar trampa bättre i uppförsbackar, jag har högre snittfart och därför känns det säkert som om formen är bättre. Det är jag och cykeln, vi är ett.

veckans roligaste träning

Jag tycker att jag nu redan håller högre snittfarter än vad jag hade förra sommaren. Då hade jag mitt mål att cykla sträckan under 50 minuter, men jag var inte ens nära att klara av det. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag hade inte egentligen tänkt cykla lika mycket som förra sommaren, utan jag vill fokusera mer på löpning. Ha pigga ben för löppass och cykla till jobbet kanske en gång i veckan. Men just nu är det så kul att cykla, att jag i alla fall funderar på att försöka bli en bättre cyklist. Hittills har jag inte klurat ut ett bra sätt att kombinera dem båda. Cykla mycket och bli snabbare, men samtidigt springa både långpass och intervaller. Hur gör triatleter?

Kroppen verkar i alla fall hålla för träning och min lilla paus var bara det. En liten paus och inget mer. Nu är jag redo igen!

2

Ett kort testpass

Idag sprang jag mitt första löppass på över en vecka, ett kort testpass för att se hur kroppen reagerar. So far so good, inga krämpor eller bakslag. Jag sprang inte min normala testrunda, utan det blev en lite kortare. Konditionen är det inget fel på, men jag hade väldigt varmt. Jag har helt glömt bort hur jobbigt det är att springa i värme. Åtminstone de första gångerna.

ett kort testpass

Jag hade högre puls, det var flåsigare och kroppen kändes seg. Jag tror att det delvis beror på att jag inte sprungit på en vecka, men mycket beror nog på värmen. Planen var att ge mig ut tidigt på morgonen innan det blir som allra varmast, men jag var inte ute förrän just efter halv elva. Vid det laget var det redan väldigt varmt och gassande sol.

Jag är ändå nöjd efter mitt lilla testpass. Nu känns det som om jag är igång igen. Jag hoppas kunna springa åtminstone en gång till den här veckan. Gärna ett långpass. Eller i alla fall ett längre pass, över tio kilometer. Ifall vädret fortsätter att vara så här varmt tror jag att jag är tvungen att ta till min taktik för långpass som jag hade 2018.

Långpass på söndag morgon på spånbanan. Cykla dit, vattenflaska och handduk med, springa ett varv, stanna och dricka, springa ett till varv, stanna och dricka och så vidare. Cykla hem igen och äta frukost på terrassen. Sedan har jag hela dagen på mig att slappa i solstolen. Jag tycker att det låter som en bra plan.

3

En vecka av vila

Jag har nu haft nästan en hel vecka av vila. Kroppen känns mycket bättre redan, jag är piggare och jag känner mig som normalt. Igår blev det en promenad och jag har inte fått några bakslag efter det. Jag tror därför att jag är redo för träning igen. Nästa vecka planerar jag att både springa och cykla.

Jag tror att en vecka av vila bara har gjort mig gott. Den här veckan har det varit mycket på jobbet, så jag hade ändå inte kunnat träna som jag velat. Nu är jag istället mer ivrig på träning igen, när jag vilat. Kanske till och med formen blivit bättre?

två pass i rad

Nästa vecka hoppas jag att kunna ta vid där jag slutade. Jag vill springa ett långpass och ett snabbare pass. Först tänkte jag i och för sig springa en liten testrunda för att se hur kroppen reagerar. Jag har min standardrunda som jag kan utan och innan. Det är en runda jag ofta använder som testrunda. Både inför lopp och efter en längre viloperiod. Jag vet vad jag springer den på för tid när jag är i bra form och vad som är en normal tid för mig. Det kan skilja flera minuter, men oftast tar den kring 45 minuter.

Ifall allt känns bra under och efter testrundan tror jag att det blir träning som normalt. Jag hoppas också kunna cykla till jobbet en gång. Nu har åtminstone vädret varit utmärkt för både löpning och cykling.

en vecka av vila

Vad har du för planer för nästa vecka?

0

Paus från träningen

Det är klart att när träningen går bra, att det är då något händer. Jag väljer därför att just nu att ta en paus från träningen. Kroppen känns inte helt okej. Jag har inte ont, men det känns som om något är fel. På måndagen blev det ännu ett styrkepass, men det förvärrade bara situationen.

Jag hoppas att min paus från träningen inte kommer att bli långvarig, men just nu känns det faktiskt helt okej. Jag tar ingen stress över missade träningspass, utan jag vet att jag är i bra form. Formen kommer inte att försvinna någonstans på en vecka eller två, utan jag är snart tillbaka. Tillbaka ännu starkare, ännu bättre och med ännu mer motivation till träning.

paus i träningen

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om mina träningsplaner inför juni, men jag väntar lite med det. Jag vill se hur den här situationen utvecklar sig, och så bestämmer jag min träningsplan utefter det. Det känns nästan ganska skönt, att inte ha en plan att följa. Eller några målsättningar. Det är ju ändå sommar och då finns det annat kul att göra också. Dessutom tror jag inte precis att min paus kommer att bli långvarig. Det här är bara en försiktighetsåtgärd. Jag vill ju ändå träna i sommar, och därför väljer jag att pausa.

 

6

Sammanfattning maj 2021

Vart tog majmånad vägen? Poff och imorgon är det första juni. Det känns som om jag just skrev om mina träningsplaner för maj och nu är det redan dags att skriva sammanfattning maj.

sammanfattning maj

Sammanfattning maj 2021

Löpning

Under maj var planen att öka på träningsdosen till tre löppass per vecka. Springa ett långpass, ett distanspass och addera ett snabbare pass med intervaller. Jag har kunnat följa planen, förutom en vecka. Då drabbades jag av löparmage efter en runda och den veckan blev det inget långpass och bara två pass.

Kroppen har känts pigg hela tiden trots en ökad träningsmängd och det känns som om jag har gått framåt i utvecklingen. Jag har sprungit några snabbare pass, inte intervaller med klockan inställd, utan mer tempopass. Jag har varit förvånad över formen och hur snabb jag har känt mig.

Det enda lilla minuset med löpningen är att det inte blev något långpass på 20 kilometer. Jag är fortfarande kvar på långpass på 16 kilometer. Vilket självklart är jättebra! Jag hade bara hoppats kunna springa längre. Konditionen är det inget fel på och jag tror nog att jag har det i kroppen. Det handlar snarare om att ha de rätta förutsättningarna. Tid. Fungerande mage. Väder. Mest kanske nog tid. Inte behöva klämma in det innan eller efter jobbet och stressa. Och kanske därför också trigga igång magen onödigt.

Totalt sprang jag 105,5 kilometer i maj och det är jag ändå nöjd med. Det blev längre än under april och formen är på väg uppåt.

Styrketräning

Under maj var planen att hålla igång styrketräningen. Det är inte mitt huvudfokus just nu, men jag vet att jag behöver det. Ett pass i veckan räcker och så länge jag gör något är jag nöjd. Det är på den nivån jag har varit. Just do it. Lite knäböj, lite armar, lite core. Ibland med hantlar, ibland med skivstång, ibland utan vikter.

Cykling

Det här är nästan den kategori jag är mest nöjd över. Det blev mer cykling än jag hade trott att det skulle bli. Totalt över 107 kilometer. Jag har cyklat till jobbet två gånger och fått till en riktig dundercykeltur med världens tryck i benen. Även här tycker jag att formen gått framåt. Det är i alla fall bättre än vad det brukar vara i början av cykelsäsongen.

sammanfattning maj

0

Stark kropp och snabba ben

Jag vill inte jinxa det hela nu, men jag tror faktiskt att någonting har hänt med formen. Att jag har blivit bättre i löpningen. Både snabbare och uthålligare. Just nu känns det i alla fall riktigt bra. Som om jag har en stark kropp och snabba ben och som om jag kan springa i oändlighet.

På fredagen sprang jag långpass. Eftersom det inte blev något långpass förra veckan var jag lite osäker på formen. Hur långt skulle jag orka springa, hur skulle det kännas i benen. Det visade sig att jag orkade springa lika långt som förut, ungefär 16 kilometer. Jag tycker att det är ett tecken på att formen har blivit bättre. Att jag inte ens tänker att 16 kilometer är långt, utan att det är ett standardlångpass. Ett pass som jag kan springa när som helst.

stark kropp och snabba ben

På lördagen ville jag sedan springa veckans tredje pass. Tanken är att jag ska vänja kroppen vid att springa tre gånger i veckan och ibland springa två dagar efter varandra. Ifall jag väljer att satsa på att springa maraton i sommar, vet jag att jag inte precis kommer att ha pigga ben mot slutet av loppet, det här är bra förberedelse inför det. Springa på redan trötta ben.

Jag är förvånad över hur lätt det ändå kändes under lördagens löptur. Jag hade både sprungit långpass dagen innan och jobbat hela dagen. Plus att det var varmt. Ändå kändes det lätt. Benen pinnade på i 6:35 tempo. Jag fick nästan hejda mig själv från att springa för långt eller för fort. Tanken var att bara springa en kort runda, lugnt och fint för att samla kilometer.

Jag behöver väl knappast nämna att jag älskar känslan jag har just nu. Av att ha en stark kropp och snabba ben!

2

Pizzabullar med skinka och soltorkad tomat

Det var länge sedan jag tipsade om något i matväg, men det här blev bara så gott att jag måste tipsa om det. Pizzabullar. Perfekt picnicmat, en lättare lunch med sallad, till soppa, eller att bjuda på kalas… Fyll med vad du själv tycker om på pizza, jag valde skinka, salami och soltorkad tomat. Receptet är härifrån och enligt det ska det bli 15 bullar. Jag fick 18 stycken.

pizzabullar

Pizzabullar med skinka och soltorkad tomat

25 gram jäst
2,5 dl vatten
1 tsk salt
1,5 msk olja
5-6 dl vetemjöl

4 msk tomatpuré
2 dl ost
oregano

valfri fyllning

Börja med att göra degen. Smula jästen i en bunke. Tillsätt fingervarmt vatten och rör om. Jag använde en påse torrjäst, för det har jag alltid hemma. Rör i salt och olja. Blanda i mjöl tills du har en bra deg som du kan knåda. Knåda i någon minut och jäs under bakduk i cirka 40 minuter.

Kavla degen på ett mjölat bord till en rektangel på ca 30 x 45 cm.

Bred på tomatpuré och valfri fyllning. Jag hade strimlad skinka, salami och kanske 10 soltorkade tomater som jag hackade. Strö över riven ost och oregano.

Sen är det bara att göra som när man gör kanelbullar. Rulla ihop och skär i bitar. Lägg i muffinsformar, oljad muffinsplåt eller direkt på bakplåtspapper på en plåt. Jag satte mina muffinsformar, 12 stycken rymdes i en muffinsplåt och de övriga 6 på en vanlig plåt. De som gräddades i formen ser kanske lite bättre ut. De blev högre och har bättre form.

Grädda i 225 grader i mitten av ugnen i ca 15 minuter.

pizzabullar

Smaklig måltid!

2

Något har hänt med formen

Jag tror att något har hänt med formen, eller så har jag bara bra dagsform just nu. Mina löppass går för tillfället riktigt bra, minus förra veckans löparmage och uteblivna långpass. Just nu känns det i alla fall som om jag har höjt mitt grundtempo, och som om jag inte behöver ta i lika mycket när jag vill springa fort. Som igår till exempel.

Tanken var att springa ett helt vanligt distanspass innan jobbet. Jag tyckte att jag började som vanligt, lugnt och fint. Första kilometern 6:29, andra kilometern 6:25, tredje 6:30. Okej, öppna inte för hårt, sakta ner nu innan väggen kommer. Men det kom aldrig någon vägg. Jag orkade springa nio kilometer i 6:30 fart.

något har hänt med formen

För någon vecka sedan när jag sprang mina första tempopass sprang jag kanske 7 kilometer i 6:25 tempo. Med en betydligt jobbigare känsla, högre puls, mer flås och tunga ben. Nu tycker jag att allting kändes lätt. Något har hänt med formen, det har gått framåt och träningen har haft effekt. Vilket så klart känns jättekul och ger mig mer motivation till att fortsätta träna.

Jag tycker det är länge sedan det har känts så här lätt. Förra året var ju verkligen inte löpningens år. Det blev inga långpass och inga intervaller. Jag tycker att jag nu redan är i en bättre form än jag var hela förra året. Hur bra kan jag inte bli ifall det fortsätter så här?!

3