månadsarkiv: maj 2016

Träningsschema vs verkligheten

Jag har ett träningsprogram som jag följer (försöker följa) inför sommarens maraton. Problemet med det är bara att det inte alls beaktar min livssituation. Nu går jag in i fas två av programmet, det är sex veckor av samma schema enligt följande formel:

Måndag: vila
Tisdag: löpning 45-60 min grundtempo plus styrka
Onsdag: löpning 50-75 min högre tempo eller intervaller
Torsdag: vila
Fredag: lätt löpning/cykling/simning 30 min
Lördag: löpning 60 min grundtempo plus styrka
Söndag: löpning långpass 80-180 min grundtempo

Allt ser ju bra ut på pappret, men tänk om jag jobbar onsdag, men är ledig torsdag. Då kanske jag hellre vill vila på onsdagen och träna på torsdagen i stället när jag har mer tid. Och då måste jag kasta om hela schemat, för att kanske inte springa alla hårda pass på raken.

Så som sagt, jag försöker följa programmet. Jag har det mera som en modell, så att jag har något att utgå i från. Idag följer jag det dock, idag är det vilodag som gäller. I övrigt planerar jag veckan ungefär så här.

Tisdag: löpning 45-60 min plus styrka
Onsdag: lätt löpning
Torsdag: intervaller
Fredag: löpning 60 min
Lördag: vila
Söndag: Långpass löpning

2016-05-06 18.06.10

0

Långpass söndag

Det var blött, det var regnigt, men det gick! Jag hade som plan att springa hem från jobbet idag igen, men när jag såg vad det lovats för väder var jag nära att ställa in. Jag hade med mig alla löpargrejer till jobbet i alla fall i hopp om bättre väder till kvällen när jag skulle starta.

Men nej! Det fullständigt vräkte ner vatten när jag startade. Jag ringde till sambon och sa att jag vill ha bastun på ikväll, jag kommer antagligen att vara väldigt (!) blöt och kall när jag väl är hemma. Jag tänkte för mig själv att jag börjar springa och i värsta fall får jag hoppa på bussen i något skede och ta den sista biten hem.

Det konstiga när jag väl hade börjat springa, så bekom regnet mig inte så mycket. Jag var redan genomblöt efter typ tio minuter och lyckades dessutom stiga rätt ner i en stor vattenpöl ungefär det första jag gjorde. Vad är det värsta som kan hända liksom? Att jag blir ännu blötare?

Jag beslöt för att springa hela vägen hem som planerat. Lite regn ska inte förstöra mina planer. Nästan 19 kilometer senare var jag hemma, genomblöt, men ändå glad över ett genomfört långpass. Totalt slutade veckans löpsaldo på 47 kilometer. Så långt sprang jag under en vecka senast… Öh aldrig!

0

Jag kan ju!

Jag fick en sådan boost för självförtroendet med löpningen idag. Jag hade planerat att springa nån form av intervaller eller ett snabbare pass. Jag ville inte ha det alltför strukturerat, men ville ändå försöka pressa mig lite och springa lite snabbare. Först tänkte jag mig fartlek, men bestämde mig sist och slutligen för… öh, progressivt pass, kanske det heter. Där varje intervall är snabbare än den förra.

Jag värmde upp först i två kilometer och hade sedan planerat att springa fem kilometer i snabbare tempo för att sedan varva ner. Tanken var att kilometer tre, alltså den första snabbare skulle gå i 6:00 tempo, sedan 5:50, 5:40, 5:30 och sedan den sista i 5:20. Ingen vila, utan hela tiden höja tempot för varje kilometer.

Först lät allting bra och enkelt, men sen när jag började tänka på det mer så lät det jobbigt. 5:20 tempo är inte något jag vanligtvis springer långa intervaller i, speciellt inte efter att först ha sprungit sex kilometer i ok tempo.

Men vet ni? Det gick!! Jag lyckades nästan hålla alla tempon, det blev 5:58, 6:15, 5:37, 5:27 och 5:22. Vet inte exakt vad som hände under den andra snabba kilometern, men i övrigt, klart godkänt! Jag kan ju!

Lite över 1,5 kilometer nedjogg på det, så var jag hemma igen. Självförtroendet på topp och härlig känsla i hela kroppen. Bra start på helgen!

2016-05-06 18.08.38

0

Otursdag idag

Det är först imorgon som det är fredagen den 13e, men jag har fått min beskärda del idag så morgondagen borde gå som en dans.

Dagen började bra, jag är ledig idag så jag tog en sovmorgon. Jag steg upp först halv tio och startade dagen i lugn och ro med att läsa morgontidningen och dricka kaffe. Tanken var idag ett lite längre distanspass löpning, gärna 12 kilometer.

Jag hade planerat att springa längs med motionsslingan nära där vi bor. Den är rätt så kuperad, så det är bra träning att springa där. Dessutom är det skonsammare för kroppen att springa på mjukare underlag ibland, jag springer ju mest på asfalt.

2016-05-12 12.41.55

Fast skonsammare och skonsammare… Idag blev det två vurpor. Första gången snubblade jag på en rot/sten. Jag hann dock parera ganska bra, så det blev inget stort fall, mest en massa stapplande för att få tillbaka balansen.

Andra fallet kom vid slutet av rundan. Vid parkeringsplatsen finns två räcken där man kan hänga i/ göra chins… De är i två olika höjder. Den första är alltför låg, kanske 1,40 från marken. Den andra däremot är alltför hög, jag nådde inte till den. Tydligen är jag inte den enda som inte når, eftersom någon hade staplat två träpallar ovanpå varandra för att nå.

Så jag ställer mig på pallarna, når fortfarande inte heller, jag nuddar just och just med fingren. Där står jag alltså och kämpar när hela fanstyget välter och jag ligger i backen. Tjopp ner på rumpan bara! Ingen större skada skedde dock, mest fick nog min stolthet en törn. Kan jag ens göra chins? nej… Jag ville ju bara hänga lite och testa.

Dagens saldo blev 10,5 kilometer löpning, två vurpor och en ond rumpa. Löpningen i sig gick i alla fall bra.

0

Bröllopsplaneringen framskrider

Idag blir det inget inlägg om träning, istället ett inlägg om den andra stora saken mina tankar kretsar kring för tillfället. Nämligen vårt kommande bröllop i sommar. Jag har medvetet valt att inte skriva så mycket om det här på bloggen. Det är ju ingen hemlighet eller så,  (jag har nog nämnt det) men den här bloggen vill jag ändå främst se som en träningsblogg, strösslat med lite inlägg om annat.

Det har börjat trilla in lite anmälningar till bröllopet nu, vilket gör att vi kan börja planera detaljer mer. Jag har redan köpt ljusen, men idag beställde vi lite övrigt pynt och dekorationer. Jag väntar med spänning hur de ser ut. Jag beställde såna små påsar att ha godis i till gästerna och så girlanger att ha kring ljusen och på borden.

Vi har som färgtema rosa och vitt med lite gröna detaljer. Girlangerna som jag beställde är jag mest ”nervös” över. Jag hoppas att färgen är någorlunda neutral, det  var svårt att se på bilden hurudan färgen är. Jag vill inte ha skrikig färg, utan mera blekgrön. Funderade först på att ta rosa färg, men tänkte att det kanske blir för mycket rosa, eftersom ljusen är rosa till merparten.

Så nu har jag fått skriva av mig lite om bröllop.  🙂 Här är en här hemma som börjar vara måttligt trött på allt mitt prat om färger. Han bara, det spelar väl ingen roll, välj nån nu bara… grön som grön liksom

2016-05-08 14.54.44

Njuter av de sista solstrålarna, det har lovats sämre väder igen

Återkommer imorgon igen, med inlägg om träning. Jag ska inte tråka ut er alltför länge 😉 Imorgon är planen att jag skall springa ett lite längre pass, jag siktar på en tolv kilometer. Jag är nämligen ledig imorgon, så tiden borde inte vara nåt bekymmer.

Ps. Ifall ni vill läsa mer om bröllop, så säg till bara… jag berättar gärna

0

Back on track

Idag var dags för mitt första löppass efter lördagens lopp. Känslan idag var betydligt bättre än under lördagen. Idag sprang jag på kvällen efter jobbet i mycket svalare väder och inte så mycket sol, så det hjälpte mycket. Nu sprang jag visserligen inte i mitt tänkta tempo för milen, utan långsammare, men det kändes som om jag hade kunnat springa fortare ifall jag velat.

Det är skönt att få bekräftat för mig, att jag inte är i dålig form, utan att vädret spelade en stor roll på lördagen. Nu är det nya tag mot sommarens maraton som gäller. Jag är fortfarande på rätt kurs, det är ändå det som är mitt stora mål den här sommaren. Snabbare på milen kan jag bli till hösten sedan, det finns ju lopp att springa då också och jag kan förhoppningsvis putsa min rekordtid då.

2016-05-05 19.56.50

Nu ikväll blir det Eurovision song contest för min del. Jag älskar det! Finlands bidrag är inte ens så dåligt i år, inget kan slå förra årets bottennapp. Jag brukar vara ganska bra på tippa vinnaren, men i år har jag faktiskt inte ens hört alla låtar och har inte hängt med i diskussionen om vem som tros vinna. Ryssland? Jag gillar Islands låt av det jag hört. Den är ju kanske liiiite inspirerad av Sveriges två vinnande bidrag de senaste åren, så den lär ju inte precis vinna. Men jag hejar på den!

Vem hejar du på?

0

På det igen bara

Igår blev en planerad vilodag från all träning. Delvis på grund av lördagens lopp, men även för att vi firade morsdag i Finland igår. Idag är det dock nya tag som gäller igen. Jag vilar från löpningen ännu idag, istället blev det ett styrketräningspass. Det blev ingen styrketräning förra veckan överhuvudtaget, eftersom jag ville ha pigga och fräscha ben till lördagen och inte riskera träningsvärk.

Imorgon är det tänkt att jag ska springa igen. Jag är nu inne på sjätte och sista vecka av mitt maratonprogram, nästa vecka blir det nytt schema. Då trappas träningen upp ytterligare. Då är tanken att långpasset ska bli längre, men även de övriga passen blir längre eller hårdare i tempo. Sen följer jag det programmet i sex veckor innan det slutligen är dags för en sista förberedande vecka och så är det redan 2.7. *gulp*

Veckans träningsplan är som följande:

Tisdag: löpning, distans lite beroende på dagsform, 8 km kanske
Onsdag: vila
Torsdag: löpning längre distans, 12 km
Fredag: löpning, intervaller
Lördag: vila
Söndag: löpning, långpass hem från jobbet 19 km

Med den planeringen borde jag komma upp i över 45 km löpning och det är godkänt med tanke på kommande maraton… När schemat trappas upp borde mängden bli över 50 kilometer i veckan. Så mycket har jag aldrig sprungit under en och samma vecka, så jag väntar med spänning på hur kroppen reagerar. Därför är det även viktigt att jag får in styrketräningen igen, så att kroppen håller.

0

Race report Masku maraton

Idag var dagen då jag skulle springa 10 km och tanken och förhoppningen var ett nytt PB. Jag var taggad och redo och inte speciellt nervös egentligen. Jag hade lagt på mitt pulsband och klocka redan hemma och i bilen mot Masku när jag kollade pulsen visade den 49. Inga nerver ännu alltså.

Direkt när vi kom till startplatsen och jag såg alla andra löpare så steg nog pulsen lite och pirret började komma. Jag gick och hämtade ut min nummerlapp och ställde mig i kön till toaletten. Det var ännu kanske 45 minuter till start, men jag ville hinna gå på toa direkt och inte vänta till sista stund.

Jag värmde upp innan starten och allt kändes bra i kroppen. Det var varmt och soligt och härligt väder egentligen. Tyvärr inte det bästa springvädret, inte för mig i alla fall. Värmen skulle sedan komma spela en stor roll under loppet.

Klockan 13 gick starten och alla rusade iväg. Direkt vid starten var det en lång nerförsbacke så det rullade på bra. Det visade sig senare att även målgång skulle gå vid samma backe, denna gång uppför.

Jag tyckte att jag kom in i en bra rytm direkt från start och hade bra mellantider. Första vätskekontrollen kom vid tre kilometer och redan här kände jag hur törstig jag var och hur varmt jag hade. Jag drack några klunkar vatten i farten och sprang vidare. Här såg ännu allting ljust ut med tanke på nytt rekord. Mitt rekord på milen är 57:01 och vid fyra kilometers kontrollen höll jag fart på 5:45.

Helt enligt planen fortfarande, jag hade som plan att springa fem kilometer på 28 minuter ungefär och sedan öka på mot slutet. Vid fem kilometer började jag känna att det kommer att bli svårt att nå mitt guldmål, under 55 minuter, men hoppet om nytt PB fanns fortfarande.

Vi sprang hela tiden längs med riksväg 8 och det var gassande sol hela vägen. Inte ett moln i sikte, eller nån skugga överhuvudtaget. Sakta, men säkert började jag känna att det nog inte skulle bli nytt rekord idag. Nu var det bara en kamp att ta sig i mål.

Jag hade så varmt och det var så kämpigt efter sju kilometer. Jag gick i två uppförsbackar för att lite försöka spara energi. Jag var helt tom och fullständigt urlakad. Det fanns ingen kraft i benen idag. Och när kroppen sviker, så gjorde även pannbenet det. Vid kilometer åtta blev medeltempo 6:35, inte enligt mina planer direkt. Här hade jag tänkt att jag skulle ha sprungit på dryga minuten snabbare tider…

Kilometer nio passerades och här någonstans var det någon som skrek åt mig, kämpa ännu, du kan ta under timmen. Så var det ännu den där uppförsbacken kvar… Jag kämpade för allt jag hade och kom i mål på tiden 59:47. Jag är inte ens besviken över tiden, även om jag inte nådde nåt av mina målsättningar.

Det var så tungt och jobbigt idag. Jag påverkades helt klart av värmen. Det jag främst tar med mig från loppet är att även om det är tungt och kämpigt, så kan jag ändå springa under timmen. Det var ett mål som jag kämpade länge med då när jag började springa, och nu går det trots en dålig dag. Så jag är ju i bättre form än tidigare, även om kanske tiden inte visar det idag.

 

 

 

0

Let’s go!

Imorgon gäller det, imorgon är det dags för årets första lopp för min del. Jag är inte speciellt nervös ännu, jag känner mig nästan konstigt lugn. Det beror kanske på att det här är ett lopp som jag anmälde mig till ganska sent, när jag fick veta att jag har helgen ledig.

Jag har kanske bara tränat inför loppet i tre veckor. Så klart har jag ju tränat för det längre än så, men jag menar specifikt inför det här loppet med intervaller och så. Nu vill jag ju kunna säga, att det bara är ett lopp, det spelar inte så stor roll med tiden… men jag känner nog mig själv tillräckligt bra och jag är en tävlingsmänniska och går det inte ”bra” (= som jag vill/förväntar mig) imorgon, så är jag nog besviken.

För att lite minska på kraven på mig själv, så har jag satt upp tre olika mål för mig. Guld-silver-brons. Mitt guldmål är under 55 min, silver under 57 och brons under 59. Mitt rekord på milen är 57:01 och det vill jag slå.

Det har lovats + 18 grader imorgon och sol. Mitt stora dilemma är klädseln. Ska jag springa i shorts eller knälånga tights. Jag har inte sprungit speciellt mycket i mina shorts och aldrig lopp och jag vill minnas att de skaver. Så antagligen inte shorts… Jag får helt enkelt bestämma mig imorgon först.

0

Varför jag springer

Rund är också en form Malin skrev ett inlägg som hette när kommer ni på mig? Det handlade om att undervärdera sin egen förmåga och jag kände att jag vill ge min syn på saken i ett eget inlägg.

Nu handlar väl mitt inlägg inte direkt om samma sak, men det tangerar ämnet. Jag har i en period i mitt liv vägt mer än vad jag gör i dagsläget. Jag trivdes inte bra på mitt dåvarande jobb, det var allmänt stressigt och jobbigt i livet och jag var väl nu i eftertanke i en ganska låg period i livet. Summa summarum, så trivdes jag inte med mig själv och hade inte den bästa självkänslan.

År 2011 ändrades mycket, vi flyttade, jag bytte jobb och jag började så smått träna. Våren 2012 började jag springa. Med springa menar jag gå, med några stapplande springsteg där emellan. I början handlade det kanske om viktnedgång, men det tog inte länge innan det blev så mycket mer.

 

Jag kan fortfarande få frågor om när jag ska sluta springa? Om det inte räcker nu? Jag har ju gått ner mina trivselkilon för länge sedan… För mig handlar inte mitt springande om vikten.  Det tog länge för mig att inse att jag faktiskt är en sån som springer. Frågade nån mig vad jag sprungit/hur länge/hur långt… Så sa jag ” äsch det var väl ingenting” ”det var bara x-kilometer”

Nä fan! Bara x-kilometer är inte så bara! Löpning handlar för mig om självkänsla. Jag vet att jag klarar av vad som helst eftersom jag springer. Jag vet att jag orkar även om det är tungt (tack intervaller), jag vet att jag kan sätta upp ett mål och fullfölja det (tack halvmaraton), jag vet att jag kan träna långsiktigt (tack regniga dagar i november), jag vet att jag inte ger upp i första taget (tack halvmaraton/maraton). Löpningen har även gett mig en mer förlåtande syn på min egen kropp.

I perioden som jag vägde mer än vad jag gör idag, så gillade jag inte min kropp speciellt mycket. Det gör jag idag. Det har inte att göra med att jag väger mindre idag, utan för att jag vet vad min kropp kan och klarar av! Därav spelar vikten ingen roll, för jag kan. Jag kan ta mig fram springandes, jag ska för tusan springa maraton i sommar! Skulle jag ha sagt det till mig själv anno 2010, så skulle jag ha skrattat åt mig själv.

0