månadsarkiv: oktober 2016

Hoppet är det sista som överger en

Det där lät visst lite väl dramatiskt. Jag ska försöka förklara vad jag menar. På lördagen går Kaarina Syysmaraton av stapeln. Jag har de två senaste åren sprungit 10 km där, det har alltid varit mitt sista lopp för säsongen. Jag gillar banan, det är en snabb bana och jag har sprungit bra tider där.

Jag har haft i tankarna att jag även i år skulle springa 10 km där. Samtidigt så har jag ”vetat” att jag antagligen kommer att vara på jobb då enligt vårt rullande schema på jobbet. Vi jobbar i fyra veckors perioder, där det efter fyra veckor börjar om från början igen, med samma arbetsturer. Så jag kan räkna ut längre fram hur mitt schema kommer att se ut. Förstås förekommer det ibland ändringar, så det har jag hoppats på in i det sista.

Förra veckan fick vi vårt arbetsschema och som jag redan gissat så kommer jag att jobba på lördagen. I ett svagt ögonblick tänkte jag att jag kanske skulle hinna springa i alla fall. Starten för 10 km är nämligen redan 10:35 och jag börjar jobba först klockan 12… Springer jag i mitt ungefärliga tävlingsfart på milen på ca. 1 timme så borde jag hinna…

2015-10-24 10.30.59

Sedan insåg jag att det kanske inte är värt det i alla fall. Jag vill inte stressa till jobbet och komma dit genomsvettig med andan i halsen. Samtidigt gör det säkert inte nytta för min prestation att stressa och hela tiden tänka på att jag måste hinna till jobbet. Jag vill kunna njuta av loppet och stämningen och inte vara stressad redan från starten.

Dessutom är jag kanske inte riktigt i sådan form jag vill vara i. Jag har ju sprungit med låg puls sedan början av augusti och det betyder att jag har sprungit i långsammare tempo än normalt. Jag tror nog att konditionen har förbättrats, men knappast snabbheten. Så frågan är om jag ens kan springa kring timmen i dagsläget? Och kan jag inte springa det, så vet jag inte om det är värt besväret. (och nu menar jag absolut inte att man måste springa under timmen på millopp för att det ska ”räknas”, men det är min nivå)

Får jag inte ens njuta av stämningen och loppet för att jag måste stressa till jobbet och dessutom springer på en tid som jag blir besviken över, så är det inte värt det. Jag har sprungit lopp tidigare och kommer att springa många fler, det här skulle i så fall bara bli ett i mängden. Dessutom är det ju inte direkt gratis heller…

Men tja… Liiiite surt är det trots allt! Jag vill ju springa!

 

20151024-111259-7344.jpg

Foto: Tomi Junnila

0

Den bästa träningen är den som blir av

Dagens träningspass alltså! Jag hade inte någon större motivation till att träna, men det brukar oftast bli bättre när jag väl börjat. Dagens plan var styrketräning och det blev det väl, om än modifierat. Jag hade ingen specifik plan att följa och nu i eftertanke så borde jag nog kanske ha haft det. Det blev aldrig lättare nämligen.

Dagens pass blev mest blähä. Jag gjorde rörelserna, men det fanns ingen tanke bakom dem. Jag bytte när jag kände för det eller när jag inte ”orkade” mer. Orkade som i att huvudet inte ville mer, inte nödvändigtvis så att musklerna blev trötta. Förra veckan kände jag mig stark och gjorde ett rejält pass och idag kände jag mig bara svag och orkeslös.

Det positiva med dagens pass är att jag trots min brist på motivation ändå fick ihopskrapat 45 minuter styrka. Det är alltid bättre än ingenting. Nästa gång ska jag nog försöka ha någon form av plan. Så att det skulle bli mera struktur på träningen. 2016-10-15-14-32-29

0

Träningsplaner vecka 42

Veckorna rullar på och vi är redan i mitten av oktober. Jag gillar att försöka strukturera upp min träning och att ha nån form av plan, även om det förstås inte alltid blir som jag planerat. Idag har jag redan hunnit med en kort löptur innan jobbet. Det finns inte så mycket att säga om den rundan. Jag sprang, det var varken bu eller bä. Det var skönt att känna att benen fungerade fint efter lördagens långpass i alla fall.

I övrigt ser veckans träningsplan ut som följande:

Tisdag: styrketräning
Onsdag: vila
Torsdag: löpning, distanspass ca.10 km
Fredag: löpning, lite snabbare tempo
Lördag: vila
Söndag: löpning, långpass ca.19 km

Torsdagens och fredagens pass kan tänkas att byter plats med varandra. Det beror lite på hur kroppen känns och vad jag känner för att springa just den dagen. Söndagens långpass är dock planerat, då har jag igen en gång tänkt transportspringa hem från jobbet.

Hur ser din vecka ut?

2016-10-15-14-25-00

0

Återhämtningsdag

Igår blev det ju ett rejält långpass för min del och även om jag har känt mig pigg idag, så beslöt jag i alla fall för att ta en vilodag. Jag är förvånad över hur bra kroppen känns, det känns inte alls att jag igår sprang längre än jag någonsin tidigare gjort. Heja kroppen!

Istället har den här söndagen bjudit på annat skoj. Vi har hunnit besöka mina svärföräldrar där vi drack kaffe. För det gör man alltid där, ”i det här huset dricker alla kaffe”. Skämt och sido, vi dricker alltid kaffe där. Även om de nyss druckit,  kokar de alltid mer.

Vi var även till mina föräldrar, där vi bjöds på mat. Perfekt! Så behöver vi inte laga mat själv. Även om jag gillar att laga mat, så är det ibland skönt att bara bli bjuden och inte behöva fundera på något. Jag lekte lite med mina föräldrars hund, som tyvärr börjar bli ganska gammal och kanske inte har länge kvar i denna värld. Snyft! Jag vill passa på att träffa den nu. Bästa Romeo!

DSCF1598

 

0

I made it

Hemma igen! Jag tappade inte bort mig, utan jag sprang helt som jag planerat hemma. Jag hade tydligen räknat ut min rutt ganska bra, jag siktade på ett långpass på 20 kilometer. Det blev hela 21,2, men close enough! Och by the way, det var det längsta jag någonsin sprungit!! Hittills har det längsta varit halvmaraton 21,1 kilometer, nu gjorde jag rekord med 100 meter.

2016-10-15-14-46-27

Mentalt känns det mycket längre, jag har sprungit längre än ett halvmaraton! Jag har haft en spärr i huvudet att det är det längsta jag klarar av. Bevisligen kan jag ju längre! Alltså den känslan! Det här lever jag ett bra tag på.

Kroppen kändes bra hela vägen. Benen blev lite trötta där efter 15 kilometer, men pannbenet var starkt idag, så jag sprang vidare. Samtidigt kände jag mig väldigt löparhög eftersom jag anade lite att det skulle bli distansrekord idag på basen av var jag befann mig och hur långt jag hade kvar hem ännu. Det fick mig att fortsätta springa.

2016-10-15-14-33-36

Jag kom ihåg att ha energi med mig idag och det tror jag nog att hjälpte mycket. Det var endast riktigt mot slutet av löpturen som jag började känna av tröttheten och hungern. Som tur var det inte långt kvar hem, så jag orkade hela vägen. Nu ska jag äta. (och sedan säkert äta lite till 🙂 )

0

Imorgon gäller det

Imorgon är tanken att jag ska springa långpass. Jag ska springa i för mig ganska obekanta trakter (dock i min hemstad) och jag har färdigt kollat på kartan. Jag har räknat ut var jag ska svänga till höger, var till vänster och förhoppningsvis hittar jag tillbaka hem igen 🙂

Det skall inte vara så svårt egentligen, det är mestadels rakt fram som gäller, bara några korsningar. Jag vet att man kommer runt oberoende hur man svänger, men tja jag siktar på springa 20 kilometer och inte det dubbla eller ännu längre.

Jag återkommer imorgon med rapport och hör ni inte av mig, så är jag vilse.

2015-08-08 16.41.54

Jag har sprungit där tidigare, men det var ett tag sedan

0

Ett annorlunda intervallpass

Idag var planen att springa ett lite snabbare pass. Eftersom jag inte ville springa vanliga intervaller, så bestämde jag mig istället för att springa progressiva intervaller, även kallad ”kenyanen”. Idén går ut på att starta långsamt och sedan för varje kilometer höja tempot lite.

De här intervallerna är bra på det sättet att de går utmärkt att variera efter dagsform. Känns det bra så höjer man tempot mer och fortsätter längre, känns det inte bra, så höjer man kanske inte så mycket och springer ett kortare pass.  Jag tycker jag blir så låst av att springa intervaller med ett strikt schema. Spring x-intervaller i y-fart z många gånger. Min hjärna har liksom gett upp redan innan jag ens börjat. Nu så höjer jag bara tempot efterhand och känns det bra så fortsätter jag. Och vips har jag sprungit 9 kilometer varav fem i riktigt bra tempo.

Dagens plan var att starta i typ 7:20 tempo och sedan höja med 10-15 sekunder per kilometer. Det gick hyfsat enligt planen. Jag startade kanske lite väl hårt, för första kilometer gick redan i 7:05 tempo. De övriga gick i 6:56-6:38-6:35-6:18-5:51-5:36. Sedan blev det ännu två kilometer nedjogg på det.

Kilometer fyra vet jag inte riktigt vad som hände. Kanske jag tappade fokus, kanske var det motvind eller tja, shit happens. Men i övrigt riktigt bra pass! Det finns visst lite fart gömt i mina ben trots allt. Jag menar 5:36? När sprang jag på såna tider senast?!

0

Dagen efter

Hur känns det i kroppen idag då efter gårdagens monsterpass till träning? Jo tackar som frågar. Riktigt bra, förvånansvärt bra faktiskt. Jag hade förväntat mig värre träningsvärk. Det känns knappt något alls, det är nästan så att jag är lite besviken. Nu vet jag ju att träningsvärk inte är ett ”kvitto” på att man gjort något, men jag hade i alla fall förväntat mig värre träningsvärk. Med tanke på hur kroppen skakade igår så…

Det känns faktiskt så bra i kroppen att jag idag efter jobbet var på en löptur. Det blev en kort runda, jag ville bara ut och lufta benen lite. Det var kallt, mörkt och jag hade inga vantar på mig. Jag måste definitivt leta fram dem tills nästa runda…

Jag märker en tydlig skillnad nu när det har blivit mörkt och kallt ute, det är nästan bara jag ute på kvällarna. På somrarna och i övrigt när det är fint väder ute kan det vara en massa människor ute på promenad. Bara för att liksom. Nu när det är höst möter jag knappt någon. Det är bara jag och så någon som är ute med hunden.  Och jag bor ju faktiskt i en världsmetropol med drygt 12.000 invånare 😉

2016-10-12-20-06-11

0

Yoga och rörlighetsträning

Jag är så dålig på rörlighetsträning fastän jag vet hur bra jag mår av det. Varje gång jag gör det, vilket händer kanske max en gång i månaden, tänker jag alltid att nu ska jag minsann få in det till en vana. Så går det igen några veckor innan jag får till stånd nästa pass.

Idag blev det i alla fall en halvtimmes mycket välbehövlig rörlighetsträning och lite yoga. Jag sprang ett lite längre pass igår, på strax under 15 kilometer, och det resulterade i stela ben. Jag hade egentligen tänkt ha en vilodag idag, men bestämde mig för att stretcha ut kroppen i stället.

Nu räknar jag inte detta till ett träningspass i vanlig mening, det var mera ett sätt att ta hand om kroppen. Jag tror att benen kommer att tacka mig nästa gång jag ska springa. Det gjorde gott för kroppen att sträcka ut den lite. Speciellt mina höftböjare och baklår var väldigt stela. Det brukar de ibland bli när jag springer längre sträckor.

2016-10-05-10-55-49

En som tyckte att yogamattan var hennes plats… 🙂

0