Månad: februari 2017 (sida 1 av 2)

Sydney opera house och harbour bridge

Om det var något vi fotade mycket under resan var det operahuset i Sydney och harbour bridge. Jag skämtar inte när jag säger att det säkert finns 100 bilder på dessa två, av totalt kanske 600 från hela resan. När vi andra dagen på vår resa var på wine tour, så körde vi över bron. Jag minns att jag var så besviken över att jag inte hann fota operahuset från bilen, att jag knappt såg det. Vad jag inte visste då var att jag nog skulle hinna fota det tillräckligt under resans gång.
dsc_0173dsc_0174dsc_0483dsc_0491dsc_0437dsc_0440
Sista dagen på resan tog vi tåget över bron och gick över till centrum-sidan. Det fanns även möjlighet att göra en s.k. bridge climb, men det var dyrt. Dessutom hade vi inte tiden på vår sida mer och tja, vi hade sett tillräckligt av bron redan.
dsc_0227dsc_0451dsc_0452dsc_0486
Ifall man har tur när man bokar hotell så får man så här fin utsikt. Sista hotellet på resan var helt klart bäst (och dyrast). Vi betalade säkert lika mycket för det här hotellet som vi gjort för det två tidigare tillsammans. Men så fick vi också bästa utsikten över hamnen med bron och operahuset. Fotona är tagna från vårt hotellrum, högst uppe i nionde våningen, genom fönstret.
dsc_0341dsc_0344

 

Dela gärna

På gång igen och strul med pulsklockan

Dagens löppass kändes helt klart bättre än förra veckans försök till löpning. Mycket kanske har suttit i huvudet och jag har lärt mig att jag inte skall stirra mig blind på pulsklockan. Ibland är det bra för mig att springa enligt känsla.

Jag har tydligen haft strul med min pulsklocka utan att jag vetat om det. Idag när jag sprang min runda så visade klockan först okej puls, men sedan började den sakta krypa uppåt. Uppåt som i plötsligt visade den 194. Så hög puls hade jag garanterat inte. Jag har aldrig sådan puls, inte ens fast jag springer intervaller på max. Dagens runda hade tills dess bara varit ett lufsande, med kilometertider kring 8:00.

Jag insåg att klockan inte fungerar som det ska och beslöt mig för att sluta med lufsandet. Eftersom jag ändå inte kan springa enligt tänket lågpuls, kan jag lika gärna springa så fort som jag känner för. Jag insåg även att fredagens pass kanske inte var så dåligt som jag trodde sen heller.

Jag hade bara fokuserat på vad pulsklockan visade. Eftersom pulsen bara steg och steg då också och jag hela tiden fick stanna och gå för att ens försöka få ner den, blev jag så frustrerad till slut att jag stängde av klockan, avbröt passet och gick hem. Kanske helt i onödan eftersom det bara var klockan det var fel på. Jag funderade lite på fredagen att är jag faktiskt så andfådd och känns det så tungt som klockan visar att det borde vara. Men jag litade inte på min egen känsla, utan blev bara irriterad och sur.

Lesson learned!

dsc_0416

Dela gärna

Träningen då?

I Australien och på vår resa överlag blev det inte mycket träning. Inte träning som vad jag hemma kategoriserar som träning. Det blev ett ynka löppass. Däremot blev det en hel del promenader och väldigt mycket trappor. I Nya Zeeland hade vi inget busskort, utan gick överallt vi skulle, förutom till flygplatsen då förstås. Så orörlig har jag ju inte varit, men…

dsc_0431

Jag måste erkänna att jag inte är inne i ett bra träningsflow för tillfället. Det har varit svårt att komma igång efter resan. Jag vill träna, men kroppen svarar inte. Mina löppass som jag gjort har känts tunga och jag har därför avbrutit eller kortat ner från den ursprungliga planen. Nu har jag kanske inte direkt sprungit i optimala förhållanden heller. På fredagen när jag skulle springa så fullkomligt vräkte snön ner. Det passet var ett riktigt skitpass. Pulsen var hög och känslan tung. Jag blev så frustrerad att jag till sist stängde av klockan och gick hem.

Den här veckan har jag försökt se som en komma igång efter semestern vecka. Jag har försökt träna kravlöst och  mest gjort det som fallit mig in. Det blev ett styrketräningspass vilket resulterade i världens träningsvärk och två löppass. Ett pass på dryga fem kilometer och ett på kanske tre.

Nästa vecka vill jag komma tillbaka till mina vanliga träningsrutiner igen. Jag siktar på att få in tre löppass, varav ett lite längre, och så ett styrketräningspass på det. Jag känner mig nästan lite nervös över träningen. Det känns som om det var evigheter sedan jag fick till en bra träningsvecka, fast det i själva verket kanske bara var tre veckor.

Dela gärna

Ärtrisotto med blomkål

Jag har ännu några inlägg om Australien på kommande, men ville dela med mig av detta goda recept. Jag gillar risotto, vi äter det ganska ofta, men oftast som tillbehör till kyckling. Detta är ett nytt recept som jag använde mig av går att äta som det är. Receptet är härifrån. 20170225_181857
Du behöver för 4 portioner:
Risotto
2 finhackade schalottenlökar (jag hade en gul lök istället)
1 tsk torkad dragon
½ dl olivolja (jag använde vanlig rypsolja och inte så mycket)
4 dl risottoris
3 dl vitt vin
4-5 dl vatten
½ tsk salt
peppar
1 dl riven parmesanost
Blomkål-ärtpuré
150 g blomkål
3 dl ärter
1 vitlöksklyfta
salt
25 g smör
ca 2 dl kokvatten

Fräs lök, dragon och ris i olja. Det ska inte ta färg, utan bara bli genomskinligt. Häll på vinet och låt koka ner. Fyll på med hett vatten lite i taget, så att riset hinner absorbera vätskan. Rör om mellan varven. Det borde ta ca. 15 minuter.

Lägg blomkålsbuketter och ärter i en kastrull med vitlöksklyftan. Häll på vatten så att det precis täcker. Salta och koka upp. Koka i ett par minuter, tills blomkålen är mjukare. Häll av vatten, men spara ca 2 dl till mixning av purén. Mixa purén slät i en blender eller med stavmixer med lite av kokvattnet och smöret.

Smaksätt riset med purén vid slutet av tillagningen, så att det blir krämigt. Smaka av med salt och peppar, samt riven parmesan. Tänk på att parmesanosten är saltig i sig.

Ifall det blir blomkål över så kan man steka den i lite olja i en stekpanna och servera till risotton. 20170225_192626

I receptet står det att man skall servera ur djupa skålar. Den lilla detaljen missade jag och allt flöt således ut på tallriken. Men det var gott i alla fall 🙂

Dela gärna

Coastal walk

Ett bra sätt att se stränderna i Sydney är att göra en s.k. Coastal walk.  Vi valde att gå från Bondi till Coogee, men rutten fortsätter lite längre ännu. Tidigt på måndag morgon tog vi först tåget till Bondi junction och sedan bussen vidare till Bondi beach. Eftersom vi redan en gång tidigare under resan varit till Bondi beach hade vi inga problem med att hitta. Denna gång var det betydlig mindre folk på stranden än på lördag eftermiddag.dsc_03572017-02-11-16-53-51
dsc_0360

Vågorna var höga längs med stränderna och inte direkt så att det lockade till att simma. Det såg rent ut sagt farligt ut. Det visade sig senare att man inte heller fick simma eftersom undervattenströmmen var så stark. Överallt var det flaggor och förbudsskyltar uppsatta.dsc_0367dsc_0366

Leden går hela tiden längs med havet och kustlinjen. Eftersom vågorna var så höga kom det ibland vatten på en och saltstänk från havet. Denna rutt är mycket upp och ner, mycket trappor. Här var det ändå lättare att gå än på Waiheke island, eftersom det i princip bara vara att följa med strömmen av folk. Dessutom är det en skyltad rutt där det mesta av promenaden är längs med en asfalterad väg. En strandpromenad helt enkelt.

dsc_0373dsc_0374dsc_0380dsc_0388dsc_0387

Halvvägs längs med rutten kommer det plötsligt en kyrkogård. Gravplatsen känns malplacerad, men verkar inte vara speciellt ny. Det fanns gravstenar från början av 1900-talet och flera av dem var inte omskötta. dsc_0389dsc_0392
Jag vet inte exakt hur lång rutten är. Det verkar finnas olika uppfattning om det. På vissa håll hade vi läst 6 kilometer, på andra 10. Som vanligt tog det mer tid att gå än vad vi hade räknat med. Vi stannade och fotade så många gånger och bara njöt att den fina utsikten (och solen). Vi gick rutten på vår näst sista dag i Australien och visste och det kommer att dröja länge innan vi får njuta av liknande värme igen. dsc_0399dsc_0403dsc_0409dsc_0408
Efter några timmar var vi till sist framme vid den sista stranden, Coogee. När vi kom fram var det lite av en besvikelse. Eller inte besvikelse, mer en känsla av jahapp, vad det allt liksom? Nu inser jag ju att man inte går promenaden för slutdestinationens skull, utan mer resan är viktigare än målet osv. 2017-02-13-12-41-4120170213_140525

Dela gärna

Nya Zeeland part 2

Waiheke island är en ö strax utanför Auckland, ungefär en 45 minuters färjtur bort. Färjorna kör i skytteltrafik från hamnen varje halvtimme. På ön finns många vingårdar, men eftersom vi redan hade besökt många i Australien valde vi att skippa det. På ön finns även vandringsleder och flera av passagerarna på färjan verkade vara på väg att vandra på basen av klädsel. Vi var främst ute efter att besöka stranden.

dsc_0285dsc_0289dsc_0292dsc_0294

Färjturen var extremt blåsig. Det gungade och guppade och var inte precis en behaglig upplevelse. Det var dock otroligt fint och en varierande natur. Det gällde att hålla hårt i hatten ifall man ville fotografera.

dsc_0293dsc_0297dsc_0300

Vid hamnen möttes vi av en mängd segelbåtar som låg och guppade. Vi hade inte gjort upp någon plan vart vi skulle gå på ön.Vi visste att vi ville till stranden, men i övrigt var planen öppen. Ön är så stor att det inte går att gå runt den på en dag och dessutom är den väldigt kuperad. Vad som ser nära ut på kartan visade sig ta mycket längre tid att gå än räknat eftersom det är väldigt mycket upp och ner.

dsc_0302dsc_0303dsc_0304dsc_0310

Planen nere vid hamnen var att gå runt en udde eftersom det på kartan såg ut att vara en ganska kort väg. Vägen skulle så småningom leda till den strand vi ville till. Vi hade inte räknat med hur kuperat det skulle vara och hur många gånger vi skulle stanna längs vägen för att fotografera.

dsc_0312dsc_0319dsc_0320dsc_0321dsc_0325

Två timmar senare var vi inte ens nära stranden, vi hade knappt gått en fjärdedel. Dessutom började vi bli osäkra ifall vi gick rätt. Vandringsleden var inte skyltad på alla håll, vi började gå förbi folks privata hus och gårdar och dessutom så hade vi inte sett till någon annan turist/vandrare. Ska vi faktiskt gå här?

dsc_0326dsc_0322

Vi bestämde oss för att avbryta vandringen och istället försöka ta oss till den stora vägen. Vi började vara ganska trötta i benen och både hungriga och törstiga eftersom vandringen tagit betydligt längre än beräknat. Vi hade inte tillräckligt med vatten med oss och hoppet om att nånsin komma fram den här vägen hade försvunnit för länge sedan.

dsc_0333dsc_0334

Till sist hittade vi äntligen till stranden. Den var lika folktom som hela ön i övrigt. Vi såg inte många vandrare eller övriga turister på ön. Det var bara på färjan som man märkte av turisterna.

dsc_03362017-02-09-12-14-56dsc_0339

Waiheke island var klart det bästa med vår vistelse i Nya Zeeland. Så fint och vackert. Fotona gör inte alls rättvisa till hur fint där var. Det var också ett ställe som man hade behövt betydligt mer tid på sig än en dag. Nu såg vi bara en bråkdel av ön och när vi väl kom fram till stranden var vi så trötta av vår vandring att vi inte orkade vara där speciellt länge. Nästa gång väljer vi den lättare vägen dit…

Dela gärna

Nya Zeeland part 1

Efter några dagar i Australien var det dags för nästa etapp av vår resa. Vi skulle vidare till Auckland, Nya Zeeland. Tiden på flygfältet blev lite längre än väntat eftersom planet var försenat. När vi väl kom iväg kändes det som en stor lättnad.

dsc_0232

Det finns stora plan och så finns det STORA plan. Det här var definitivt modell extra large. Så stort att hela planet inte rymdes på fotot 🙂 Servicen var ypperlig på planet, mat och dryck, allt ingick.

2017-02-06-14-54-23

Vårt hotell låg på huvudgatan i centrum av Auckland, Queen street. Den gatan gick vi uppför och nedför många gånger. Vårt hotell låg nästan högst upp på gatan och nästan alla butiker, caféer, restauranger osv låg längst ner vid hamnen. (Det var alltså en lång backe.) Så det blev en hel del promenerande. Det här hotellet var helt klart det sämsta på resan. Det var som en liten skrubb, fast av nån anledning hade vi tre sängar. En dubbelsäng och så en extra enkelsäng som bara tog upp utrymme…

dsc_0238dsc_0254dsc_0243dsc_0249dsc_0256

Vädret i Nya Zeeland skilde sig markant från Australien. Det var inte alls lika varmt. I Australien kunde det som bäst (mest?) vara över 40 grader, medan det i Nya Zeeland var 20-25. Det var mera som en finsk sommar. Går solen i moln, blir det kallt. På kvällarna behövde jag en långärmad tröja på mig (hälsningar hon som fryser), men på dagen gick det bra i kortärmat och kjol.

dsc_02412017-02-07-10-58-59

dsc_0246

Obligatorisk hoppbild från resan

I Auckland besökte vi även Skytower. Det är ett över 300 meter högt torn som ses nästan var man än är i centrum av Auckland. Från tornet ser man bra över staden och hamnen och havet. När vi var där var det knappt några andra människor där, så vi fick gå och fotografera i lugn och ro. En mycket annorlunda upplevelse mot t.ex Eiffeltornet där det var en jäkla trängsel.

dsc_0283dsc_0266

Högt var det i alla fall och inte för den höjdrädda. För riktigt vågade personer finns det även möjlighet att göra ett skyjump ner från tornet. Inte en chans att jag skulle ha vågat göra det… Jag vågade knappt stå på glaset.

dsc_0281dsc_0277dsc_0270dsc_0274dsc_0272dsc_0264

Imorgon berättar jag om besöket till Waiheke island. Titta in då igen!

 

 

Dela gärna

Featherdale wildlife park

En sak som man ”måste” göra ifall man besöker Australien är att se en koala och känguru. Eftersom de inte direkt springer omkring på gatorna i Sydney är enda möjligheten att se dem genom att besöka en djurpark. Vi hade kollat hemma på olika zoon i Sydney och med omnejd och fastnade för Featherdale wildlife park. Det var ett mindre zoo med djur främst från Australien. Dessutom fanns där möjlighet att komma närmare djuren och interagera med dem.

Kängurun

dsc_0078
dsc_0077
dsc_0120
2017-02-04-13-54-52
dsc_0123

Koalan

dsc_0087
dsc_0090
dsc_0091
dsc_0088

dsc_0101

Wombat

dsc_0143

Dingo

Fåglar

dsc_0081
dsc_0083
dsc_0085
dsc_0103
dsc_0108
dsc_0146
dsc_0148
dsc_0116
dsc_0157
dsc_0159

Det här var nästan det bästa på hela resan, bortsett från solen och värmen. Tänk att få sitta och klappa och leka med kängurun. Helt klart värt inträdet till parken.

dsc_0164

Dela gärna

Hunter valley wine tasting tour

En av de första grejerna jag visste att jag ville göra när vi åkte till Australien, var att jag ville besöka en vingård. Jag googlade runt hemma och fastnade för ett företag som hette Hunter valley wine tasting tour. Hunter valley är ett stort vindistrikt utanför Sydney med en massa olika vingårdar och tillverkare. I broschyren stod det att vi skulle besöka fyra olika vingårdar och dessutom besöka en chokladfabrik och en osttillverkare. Vad kan vara bättre än det?! Vin, ost och choklad, det är ju typ mina favoritsaker i världen… 🙂

2017-02-03-08-59-31

Vi hade bokat resan/utflykten hemma till vår andra dag i Australien. I efterhand var kanske inte det den smartaste idén. Vi var nämligen fortfarande lite trötta och jetlaggade efter den långa resan, men klockan sju på fredag morgon stod vi i alla fall och väntade vi mötesplatsen. När alla var i bilen startade färden mot Hunter valley. Morgontrafiken i Sydney är inte att leka med och själva resan till första vingården tog kanske tre timmar. Då hade vi stannat på ett café längs vägen där reseledaren var noggrann med att poängtera att det är bra att äta något, ifall man inte ätit frukost.

Klockan tio var vi på vår första vingård, Briar Ridge. Vinflaskorna var uppradade och vinprovningen kunde börja.

dsc_0052

dsc_0061

Föreläsaren berättade lite om de olika vinerna och om gården i allmänt. Vi smakade på tre olika vitvin och fyra röda. Här någonstans insåg jag att det kommer att bli en lång och blöt dag ifall vi ska dricka lika mycket på alla gårdar. Nu drack man ju inte upp allt, utan man fick hälla ur glaset i en särskild skål som stod på bordet.

dsc_0051

2017-02-03-11-55-22

Resan fortsatte mot nästa vingård, Capercaillie. Vinprovningen fortsatte och jag började känna mig lite lullig i huvudet. Efter en stund smakade allt samma sak. Det blev till sist så många olika sorter och i så snabb takt att jag inte hängde med. Fast så är det säkert ofta på färdiga paketresor, tidtabellen måste hålla och det finns inte nån extra tid över.

2017-02-03-14-33-42

2017-02-03-15-39-04

dsc_0063

Efter två vingårdar var det dags för efterlängtad lunch. Lunchen ingick i priset och det fanns flera olika matalternativ att välja bland. Allt var förbeställt och maten stod nästan och väntade på bordet när vi anlände. Detta var helt klart ett ställe som är vana vid grupper och det var tempo på allting. In och ut ungefär för nästa grupp kommer strax.

När lunchen var uppäten åkte vi vidare till nästa ställe. Här var jag tydligen så mätt eftersom jag inte tagit ett enda foto därifrån. Jag minns tyvärr inte heller vad stället hette…

dsc_0057

Fjärde och sista vingården var Travertine. Detta var enligt mig det bästa stället. Så fint och vackert ställe. Härliga vyer. Det är svårt att föreställa sig att det bara är kanske 150 kilometer utanför Sydney och så annorlunda, grönt och väldigt mycket natur och öppna landskap.

dsc_0066

dsc_0071

dsc_0058

Vad tyckte jag om Hunter valley då? Tja… det var inte riktigt vad jag trodde att det skulle vara. Jag hade föreställt mig att det skulle mera vara besök på själva vingården. Här plockar vi druvorna, så här tillverkas vin, här lagras vinet osv. Nu smakade vi bara på själva färdiga produkten. Vissa av gårdarna vi besökte tillverkade inte ens vinet själva utan bara sålde produkter.

Dessutom var tempot väldigt högt. Jag skulle ha önskat färre sorter och mer tid för prövning och reflektion. Nu var det bara vin på vin på vin. Det kändes ibland som om vi smakade igenom hela sortimentet och efter en stund smakade allt samma sak. Kanske en egen planerad resa hade varit bättre? Då hade vi fått ta dagen i eget tempo och inte behövt stressa från ställe till ställe.

 

Dela gärna

Home sweet home

Hemma igen efter vad som var kändes som världens längsta och jobbigaste flygresa. Vi checkade ut från hotellet på onsdagen klockan 11, flyget gick först klockan 22 på onsdag kväll. Så vi vandrade runt på stan och försökte få tiden att gå och försökte hitta på något kul fortfarande. Flyget mellan Sydney och Doha tog 14 timmar och flyget mellan Doha och Helsingfors 6,5. Lite häng på flygfältet (3 timmar) på det och resan från Helsingfors hem på det ännu, så var klockan 17 på torsdag innan vi var hemma. Plus då 11 timmars tidsskillnad… Natti natti!

Nu ska jag gå igenom alla miljoner foton och så lovar jag att börja spruta ut inlägg om resan snart…

2017-02-09-13-12-41

Dela gärna
Äldre inlägg

© 2017 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑