Tidigare sprang jag alltid med musik och då menar jag alltid. Det gick inte en runda utan att jag lyssnade på spotify medan jag sprang. I något skede började jag bli irriterad på att ha musiken på, främst för att det alltid var ett evigt fixande och trixande. Hörlurarna föll ur öronen, sladden var i vägen, musiken hackade… Det var alltid något som störde. Efterhand började jag lämna bort musiken. Jag hade det kanske bara på långpass eller när jag sprang intervaller och behövde något peppande. Nu har jag inte sprungit med musik på flera år. Eller flera är väl att ta i, men kanske två.

Förrän idag. Idag fick jag för mig att jag skulle springa med musik igen. Första halvan av rundan hade jag i och för sig en podd på, men när den tog slut lade jag på spotify. Att lyssna på podd gick riktigt bra, jag hittade ett bra tempo och kunde bara springa på utan att fundera så mycket. Däremot när jag bytte till spotify så kände jag bara nej. Hur kunde jag springa med musik tidigare?

Det var en konstig känsla. Idag var planen att bara springa en lugn mysig runda, långsamt och med låg puls. Så plötsligt kommer det värsta ösiga låten på spotify som inte alls stämde överens med mitt tempo. Det blev helt fel, jag kom av mig och tappade rytmen. Sedan tappade jag rytmen ännu mer när jag försökte ändra låt och det blev igen ett fixande och trixande.

Jag påmindes om varför jag inte tycker om att springa med musik mer. Att lyssna på podd gick bra, så det kan jag tänka mig att ha i framtiden på lugna pass.

0