månadsarkiv: juni 2017

Stela höfter och musslan

Jag har till och från haft problem med vänster höft när jag springer långt. Jag har försökt stärka upp och stretcha och gjort mina styrketräningspass. Mina pass har ibland varit med tyngre vikter och ibland utan vikt och då i stället fokus på explosivitet och spänst. Nu har jag slarvat lite med träningen och jag märker det direkt i höften.

Förra veckan blev det ingen styrketräning alls pga tidsbrist. Jag var till Tallinn på resa och då tränade jag inget. När jag kom hem därifrån valde jag i stället att fokusera på mina tre löppass och skippade styrkan. Veckan innan yogade jag faktiskt (har jag berättat det, jag yogade), men det är ju inte direkt styrka. Om än förstås väldigt bra det också för stela höfter.

IMG_20170531_141413_571

Idag var det alltså dags för ett styrkepass igen. Eftersom maraton närmar sig med stormsteg är det dags för sista pushen med styrkeövningar för höften. Idag valde jag att jobba utan vikter och gjorde i stället små små övningar för att aktivera höften. Miljoner, nå inte miljoner, men många höftlyft och min favoritövning, musslan.

Efter att kroppen fått arbeta en god stund och var uppvärmd, försökte jag ännu stretcha ut alla spända muskler. Det kändes genast bättre och som om övningarna haft effekt. Igen en gång en påminnelse till mig att inte slarva.

0

Paniken

Alltså känslan när jag inser att det är knappa tre veckor kvar till mitt maraton. Jag vet ju när det är, men jag har på något sätt trott att det är långt in i framtiden. Idag bläddrade jag lite i min kalender och insåg att det är midsommar nästa vecka (hur hände det) och veckan efter är det redan dags att springa. Whaaat?!

Den här veckan börjar mitt träningsprogram trappas ner. Långpasset är bara 90 minuter i jämförelse med 120 min eller då när det var extra långt 200 min. Det långa intervallerna är 8 till antal i stället för 10 och det är mer fokus på korta snabba intervaller.

Nästa vecka sker sen ännu ytterligare en nedtrappning till 60 min långpass, korta snabba ruscher och de långa intervallerna slopas helt. Då ska jag i stället springa 45 minuter i ett och samma (högre) tempo. Och that´s it. Träningsprogrammet avslutat. Hur gick det till?

Plus den lilla detaljen sista veckan, spring 42,194 kilometer. Den ja, nämnde jag att jag är nervös?

20160702_115818

0

Långpass, intervaller och löparmage

Jag lovade ju att skriva om hur min runda hem från jobbet gick. Sprang jag hela vägen eller tog jag bussen? Vi väntar med det.

Jag var ombytt och klar från jobbet vid halv sju och redo att starta. Genast jag kom ut från dörren insåg jag att jag hade klätt mig helt fel. Jag hade nämligen långa tights och lång tröja på mig. Solen sken och det var varmt, jag gissade att det skulle bli en svettig runda. Det fanns inte så mycket att göra åt saken, bara att bege sig iväg och hoppas på det bästa.

Jag värmde upp i kanske 15 minuter, innan jag började med intervallerna. Värmde upp, ha ha, redan här svettades jag floder. Planen var att springa 6 min i 7:00 tempo och 2 min i 5:30 tempo, gånger 10. Löpningen kändes lätt de första intervallerna och jag fick hålla tillbaka på tempot. De tre första intervallerna gick i 6:45 och 5:20 tempo och jag var tvungen att begränsa mig. Jag visste att det var långt kvar och jag har en tendens att börja alltför hårt, för att sedan krascha.

Vid kilometer sex kom en lång och seg backe. Det är en sådan backe som aldrig tar slut känns det som. Jag kämpade för att hålla 7:00 tempo uppför den och sprang hela vägen. Precis när jag var uppe och stum i benen, piper klockan till, dags för nästa intervall i 5:30. Tack för den!

Jag sprang med en liten midjeväska i vilken jag hade packat telefon, busskort, nycklar och dextrosol. Efter backen och intervallen beslöt jag mig för att ta en tablett. Jag kände genast i magen att det var en dålig idé. Jag har tagit dextrosol tidigare på långpass och det har inte varit något problem, men idag funkade det inte. Kanske det var midjeväskan som spände över magen och att det gjorde att magen blev ur balans?

20170611_195013

Jag fortsatte med mina intervaller och det gick hyfsat. Inte riktigt lika snabbt mer, men fortfarande okej. Jag fick kämpa mer, men hade samtidigt redan sprungit flera intervaller. Jag stannade vid en bro, fotade lite och skulle fortsätta springa. Jag hade två intervaller kvar ännu. Efter fotopausen blev det tvärstopp. Magen protesterade fullständigt och det vara bara att inse att jag skulle bli tvungen att ta bussen hem. Jag hade ännu fyra kilometer hem och på en normal dag skulle det inte vara ett problem, men med löparmage på gång… Ni som haft löparmage vet situationen 😉

Magen var bättre när jag gick, men direkt jag försökte springa märkte jag av den. Jag kollade på klockan och visste att det snart skulle komma en buss. Tur i oturen var att jag var nära en busshållplats och det snart kom en buss. Det blev ett lite snöpligt slut på min runda, eftersom jag nog orkat springa hela vägen. Benen var pigga och flåset bra, men tja… Ibland är det inte bara det som räknas.

20170611_202621

Totalt blev det i alla fall 15 kilometer och 9 intervaller. En riktigt bra känsla de 5 första intervallerna med snabba tider och lätta ben. Inte så illa trots allt!

0

Långpassplaner och transportspring

Imorgon är det tänkt att jag ska springa veckans långpass. Egentligen är det långa intervaller jag ska springa, samma som förra veckan, men jag väljer att kalla det för långpass den här veckan. Tanken är att jag ska springa hem(åt) från jobbet. Förra veckan när jag sprang intervallerna blev det 15 kilometer och det är ungefär 19 km hem från jobbet, så…

Jag kommer att jobba till ungefär klockan 18 imorgon, men innan jag är hemma är klockan närmare 19 och att sen efter det bege sig ut på långpass känns tungt och som om det skulle bli väldigt sent. Men om jag springer hemåt  slår jag två flugor i en smäll, typ. Nu kommer jag att ha avslutat mitt pass tidigare, plus att jag ju i alla fall ska hem från jobbet. Dessutom går bussarna väldigt dåligt på söndagar, win-win-win.
20170610_101240Jag har inte bestämt mig ifall jag ska springa hela sträckan, eller ifall jag ska springa mina intervaller och sedan invänta nästa buss. När jag kollar tillbaka på mitt pass från förra veckan inser jag att jag slarvat lite med uppvärmningen och nedjoggen. Ifall jag springer passet som det står i träningsprogrammet kommer jag säkert upp i 16 kilometer. Då är det bara tre kilometer hem, så då kan jag nästan lika gärna springa dem också. Eller så är jag så slut efter mina intervaller att jag gladeligen åker bussen hem.

Vi får allt se, återkommer imorgon med rapport. Spänningen alltså 🙂

0

Snabbt snabbt snabbt

De som följer mig på instagram såg redan en uppdatering om gårdagens löppass. Jag hade jobbat hela dagen och ville verkligen ut och springa för att nolla hjärnan. Jag hade inte med mig träningskläder till Tallinn, även om vi gick en massa och faktiskt t.o.m simmade (=plaskade) i hotellpoolen, men det räknar jag inte som träning. Med min definition hade jag inte tränat sedan lördagens långpass.

I träningsprogrammet jag följer var ett av passen för den här veckan, korta snabba intervaller. 30 sek snabbt och 30 sek joggvila, gånger 20. Jag tänkte att det blir ett lagom pass att komma igång med träningen igen. Chocka kroppen lite med ett kort pass efter jobbet. Dessutom räknade jag med att ha pigga ben eftersom jag inte sprungit på flera dagar.

20170608_195345

Hur blev passet? Riktigt bra om jag får säga det själv. Det fanns tryck i benen idag och jag kunde hålla ett högt tempo genom alla intervaller. Eftersom även vilan gjordes springandes och inte med stå eller gåvila, blev medeltempot på rundan högt. Det börjar kännas som om farten finns där igen efter en lång höst och vinter med ett evinnerligt lågpulsande med låg fart. Nu när jag får trycka på igen känns det som om kroppen också svarar. Som jag har väntat på detta. Att få känna mig snabb igen.

Det är främst känslan jag är ute efter på mina pass nu när maraton börjar närma sig. En känsla av lätthet och snabbhet i kroppen. En känsla av att jag kommer att fixa ett maraton. Ett bra självförtroende helt enkelt. Att träningen gett resultat.

0

Borta bra men hemma bäst

Jag har varit hemma från Tallinn i över ett dygn redan, men det är först nu jag har tid att sätta mig vid datorn och skriva. Igår efter att jag kom hem blev det inte mycket gjort, orkade knappt packa upp väskan. Idag återvände jag till jobbet efter min semester och det har varit fullt upp hela dagen. Nu känns det som om jag har landat igen. Kanske var det löprundan efter jobbet som gjorde att jag känner mig som mig själv igen?
20170605_21161920170605_21192020170605_213254Tallinn är nog en av mina favoritstäder i världen, speciellt på sommaren. Det är så fint där, bara att promenera runt i gamla stan gör mig glad. Det är trevliga människor, bra shopping, billigt, nära, men ändå långt borta som en semesterresa och god mat. Herregud maten vi åt, det förtjänar nästan ett eget inlägg. Det var såå god mat på båda restaurangerna vi åt på, och till en bråkdel av priset i Finland.
20170605_210645Första kvällen åt vi på restaurang Lusikas. Till förrätt blev det tonfisk med mangosalsa, gurka och sesamfrön. Jag tycker om tonfisk, men äter det väldigt sällan. Här var det riktigt gott, perfekt stekt och lagom kryddigt med ingefära. 20170605_191311
Huvudrätten var nötinrefilé med potatisgratäng och rödvinssås. En klassisk rätt som inte kan gå fel om det inte är well done då förstås. Det var en stor portion, knappt så att jag orkade äta upp allt. Tyvärr fanns det inget utrymme för efterrätt denna gång. Jag var helt enkelt för mätt. Ni kan ju tänka er storleken på biffen då alltså, jag menar, när är man någonsin för mätt för efterrätt?!
20170605_194234Första dagen och kvällen i Tallinn regnade det lite, men dag två bjöd på fint väder och solsken. Och shopping. Shopping i massor. Så mycket shopping att det är bäst att inte kolla saldot på bankkontot på ett tag 🙂

Den andra kvällen hade vi bokat bord till restaurang Ribe. Eftersom jag kände mig mätt efter föregående kvälls gigantiska köttportion, var jag inte så sugen på mat egentligen. Jag bestämde mig för en vegetarisk tre rätters meny. För när man inte är sugen på mat, gäller det att beställa mycket eller?! Maten var supergod här, bättre än på förra restaurangen och den var också god, men det här var nog snäppet bättre. När jag nu läste på restaurangens hemsida inser jag att den varit framröstad som top 10 restaurang i Estland i flera år…

Till förrätt åt jag svampravioli med parmesan. Det var nog en av de bästa förrätterna jag någonsin ätit. Så fint och gott, det var nästan att jag inte täcktes ta upp telefonen för att fota maten… Men bara nästan, vad gör man inte för bloggen?20170606_192951Huvudrätten bestod av kronärtskocka, zuccini, pumpa och örtsås. Här någonstans insåg jag (igen en gång) att jag verkligen borde äta mer vegetariskt. Det här var så mycket bättre än den gigantiska köttbiten från föregående kväll. Lättare, fräschare och efterlämnade inte en tung känsla i kroppen. Nu orkade jag med efterrätt också, rabarberpaj.20170606_19535020170606_201438
Restaurangen var helt klart värt ett besök och säkert ett ställe jag kommer att besöka igen när jag ska till Tallinn. Ta det som ett tips, restaurang Ribe alltså.
20170607_123313

 

 

0

Bloggpaus

Det kommer antagligen bli lite tyst här på bloggen ett par dagar framöver. Jag ska nämligen på resa igen, denna gång en snabbvisit till Tallinn. Återkommer på onsdag igen. Jag finns ju även på instagram och uppdaterar där oftare…

20170602_184714

0

En helt vanlig lördag i juni

Inspirerad av att Stockholm maraton springs idag, var planen för dagens löppass en långrunda. I träningsprogrammet stod det 200 minuter, vilket är 3 timmar och 20 minuter. Jättelångt. Så långt att jag drog mig för att sticka ut eftersom jag visste att det skulle bli jobbigt och jag hade inte någon större lust. Jag försökte förhandla med mig själv, kanske jag skulle fara i morgon istället. Till sist tog jag mig i alla fall i kragen, bytte om och for iväg innan jag hann ändra mig.

Väl ute var det som om olusten försvann. Vilket den allt som oftast gör, det svåraste är alltid att ta sig ut genom dörren. Det kan vara värt att påminnas om, även jag som tränar flera gånger i veckan har inte alltid lust, men jag gör det ändå, och plötsligt har jag fått till ett riktigt bra träningspass.

Jag hade planerat ut en runda i huvudet, kollat på kartan (jag och lokalsinne alltså) och mätt upp den med hjälp av google maps. Rundan skulle enligt det bli 28 kilometer. Det kändes väldigt långt och jag var osäker på ifall jag skulle klara av att springa så långt. Jag hade sprungit 12 kilometer när jag skulle vika av till vänster och till den utplanerade rundan. Jag tänkte i mitt stilla sinne att 28 kilometer inte kan stämma, det måste vara längre eftersom jag redan sprungit 12 och jag vek i stället av till höger. Den rutten har jag cyklat tidigare och ville minnas att den skulle landa på 25 kilometer.

20170603_132602

Kroppen kändes pigg och kry hela vägen. Jag hade vatten med mig och dextrosol som jag tog med 30 minuters mellanrum. Under drickpausen gick jag, men i övrigt sprang jag hela tiden. Jag höll snittfarter som jag inte kunde förstå att var mina på långpass. Klockan visade stadigt 7:20, ibland betydligt snabbare 6:40 och ibland långsammare. Jag var helt chockad, hur länge skulle jag orka springa i det här tempot?

Hela vägen tydligen! OMG! Jag kunde t.o.m öka mot slutet. Det visade sig att det inte alls blev en kortare runda fastän jag vek av till höger. Totalt sprang jag 27,5 kilometer, så troligtvis hade jag kunnat vika av till vänster och orkat springa den rutten också. Idag var kroppen stark och pannbenet starkare. Det var bara glada och positiva tankar idag.

Det positiva med att bo i en liten stad är att man känner många. Jag vet var många bor och idag visualiserade jag att de personerna stod ute och hejade när jag sprang förbi deras hus. När jag blev trött tänkte jag att snart springer jag förbi det huset och där bor den och den personen och de står och hejar på mig. Visst orkar jag springa ända dit. Det orkade jag och fick sådan energiboost av det. Jag sprang med ett stort leende på läpparna idag och fick påminna mig att inte le som en fåntratt när bilar körde förbi. 🙂

20170603_170911

Den här rundan var precis vad jag behövde med fyra veckor kvar till maraton. Jag vet nu att jag kommer att fixa det. Jag sprang för tusan 27,5 kilometer idag i medeltempo på 7:23. Sist som jag sprang över tre timmar var tempot 7:51. Någonting har hänt i kroppen och jag bara tackar och tar emot. Heja mig! Och tänka sig att jag inte hade lust att fara ut innan…

20170505_155611

0

15 kilometer intervaller

Idag stod det långa intervaller på träningsschemat. Jösses vilket pass det blev! Det blev både långt, många och länge. Enligt programmet skulle jag springa 6 min i 7:00 tempo och 2 min i 5:30, gånger 10! Det säger ju sig självt att det blir ett långt pass. Bara själva intervallerna tar 80 min och så uppvärmning och nedjogg på det, resulterade i över 15 kilometer löpning och nästan två timmar. Då har jag fortfarande veckans långpass kvar 🙂

Jag har hittills sprungit 24 kilometer den här veckan, så ett långpass på över 26 skulle sitta fint. Då skulle veckototalen bli över 50 kilometer, vilket skulle vara det längsta jag nånsin sprungit totalt. Nu ska vi inte gå händelserna i förtid, men jag siktar på det. Jag har en runda planerad i huvudet och den borde vara över 25 kilometer. I värsta fall får jag igen springa några varv runt kvarteret för att komma upp i önskad längd.

20170601_121830

Dagens pass kändes riktigt bra, om än svinkallt. Jag menar, vem behöver jacka och långa tights i juni?! Det känns som om farten börjar komma och som om det finns en lätthet i kroppen. Jag behövde inte ta i för kung och fosterland för att springa i 5:30, utan det kändes ganska lätt. Jag behövde inte pressa, utan benen gick av sig självt. Även sedan när jag skulle springa i 7:00 tempo gick det smidigt. Tidigare har det kanske varit så att jag kommit upp (ner?) i 5:30, men sedan varit tvungen att gå under 7:00 tempot. Eller kollat på klockan och insett att jag håller 7:30 och fått öka farten.

Nu gick det automatiskt. Jag var jämn och fin på mina intervaller och det skilde inte mycket på tempot. Ibland var det kanske 7:05 och ibland 6:55, men helt perfekt kan det inte vara. Och femton j*kla kilometer! För inte så länge sedan tyckte jag att det var ett långt långpass och nu river jag av det bara så där. Ett vanligt pass en torsdag förmiddag, inget speciellt med det liksom. Älska träning!

0