Månad: juli 2017 (sida 2 av 3)

På rätt väg igen

Kroppen börjar kännas som om den återhämtat sig från maraton och idag blev det veckans andra löprunda. Fortfarande ingen press över varken tid, sträcka eller fart, men idag blev det redan en längre runda. Längre än förra rundan på 3 kilometer alltså. Ett normalt distanspass på 6,5 kilometer helt enkelt. Jag sprang hela vägen och allting kändes bra i kroppen. (yey! 🙂 )

Det var varmt, det var svettigt och pulsen var hög, men i övrigt inget att klaga på. Den höga (högre) pulsen tror jag delvis berodde på värmen och  delvis på det faktum att jag faktiskt sprang ganska fort. De två första kilometerna gick i 6:30 tempo ungefär, betydligt snabbare än vad jag hade tänkt mig. Jag fick påminna mig själv om att ta det lugnt, det är inte läge ännu att pressa kroppen. Även om det känns bra, är det ju nu som skadorna lätt kommer. Att jag går ut för hårt, för kanske kroppen inte var redo sen i alla fall…

20170716_180348

Imorgon kommer det bli en vilodag och efter det tar jag det dag för dag. Jag kommer helt enkelt att gå på känsla ännu nästa vecka. Inte pressa, utan nästan bromsa mig själv. Riktigt så att jag ska längta till att få springa fort och ta i igen. Men dagens pass var en indikation på att kroppen är redo och det är skönt att veta.

0

Sol, vind och vatten

Idag har det varit en sån där härlig sommardag, jag har varit ledig och verkligen passat på och njutit av solen. I helgen väntar jobb igen så det gäller att ta vara på soltimmarna. Det har inte direkt varit många soltimmar i sommar… Jag har tillbringat hela dagen i solstolen, gått in för att dricka och lägga på mer solkräm ibland, men i stort sätt har jag inte rört mig ur fläcken idag. Bara legat i solstolen och slappat.

20170709_173502

Nu på kvällen har vi varit in till stan med mannen. Suttit på en uteservering, sett på folk och haft det allmänt trevligt. Cyklat runt lite i byn och bara njutit av vädret. Som sagt har sommaren inte precis varit den bästa, det gäller att passa på när solen skiner. Vem vet hur vädret är imorgon?
20170709_185852

Hoppas ni alla får en trevlig helg!

0

Yoga för löpare

För länge sedan blev jag tipsad om Ekhart Yoga, att det var en bra youtube kanal med bra yogaövningar och speciellt för löpare. Tyvärr minns jag inte mer vem som tipsade mig, jag tror det var Charlotta. Jag har länge tänkt att jag ska testa och att jag verkligen borde göra mer av yoga. Idag blev det igen bevisat. Jag var så stel, så stel.

Jag gjorde detta 20 minuters program och benen skakade. Det som man ska göra där kring 18 minuter in i videon, oh my god, alltså! Vilken övning, rekommenderar verkligen! (Maria) Även nästa övning där man skall lyfta bakre benet… *fniss* Vi kan väl bara säga att jag inte precis fick tag i foten 🙂 Stel är bara förnamnet.

Även om det var jobbigt, kände jag ändå att det gjorde något gott. Det här var ett program som passar mig. Tidigare när jag gjort yoga (gör man yoga eller yogar man?), har programmet varit för långt. Jag har haft ett program på över en timme, närmare en och halv, och jag har märkt att jag inte kan koncentrera mig så länge. Det beror säkert på att jag inte är bra på yoga, det är för jobbigt, jag är för stel, kan inte rörelserna och därför orkar jag inte hela programmet.

Det här passade bättre. Nu kunde jag fokusera hela tiden och koncentrera mig på vad jag ska göra. Inte fundera på shoppinglista, städning och dylikt. Det finns en massa program med samma instruktör och jag tänker testa på fler. För jag behöver det verkligen.

20170713_135324

0

Ännu en lista om mat

Jag har fyllt i liknande listor tidigare, men tja, listor är kul, mat är kul, alltså är listor om mat dubbelt så kul. Den här gången blir det sevendays veckolista.

Mat är:
Allt. Jag är konstant hungrig och äter jämt. Mat är bränsle för att jag ska orka träna som jag vill, men också en stor passion för mig och det jag är utbildad inom och jobbar med.

Fick jag äta endast en rätt resten av livet, skulle det vara:
Alltså en rätt eller en typ av rätt. Ifall jag är tvungen att äta samma rätt hela livet, skulle det säkert vara något klassiskt som pasta bolognese. Ifall en typ av rätt, så soppa. Det går att variera i oändlighet och är något vi ofta äter.

2016-03-13 15.18.55

Det här äter jag inte:
Lever, inte ens leverpastej och leverlåda och andra inälvor.
Senap och andra släktingar, som pepparrot, rädisa, wasabi…

Min favoritrestaurang:
Ribe i Estland var riktigt bra. Kaskis i Åbo lockar också.

20170606_192951

En stark matupplevelse:
6-rätters avsmakningsmeny på Smör i Åbo. Så.jävla.gott. Vi var med ett gäng kompisar från mitt gamla jobb, det var en som fyllde år och det var en överraskning åt henne. Allt var jättegott och med vinpaketet till och ett härligt gäng dessutom kan det inte bli annat än en lyckad kväll.

Min relation till mat:
Jag äter allt och jag tycker att jag har en bra relation till mat. Jag äter bättre när jag tränar, främst för att orka träna bättre och mer. Men jag tycker samtidigt om både vin och chips och äter det på helgen. Balans ni vet…

På morgonen äter jag:
Två skivor bröd, ena med skinka och andra med ost. Kaffe och juice. Ibland kvark med bär, ibland omelett och ibland gröt. Alltid kaffe. Mycket kaffe. Idag blev det faktiskt chiapudding, något jag inte gjort på länge. Mina talanger för att göra chiapudding var lite rostiga, jag kom inte ihåg proportionerna, det blev mer chiasoppa än pudding.

Min paradrätt i köket:
Parmainlindad kyckling fylld med ost, soltorkad tomat och basilika, serverad med risotto. Jag tycker också att jag är bra på att laga matiga sallader med pasta eller couscous som bas. Eller saltig paj. Jag gör goda pajer. Och så är jag bra på att baka. Hybris?! Näe då, jag är bra på allt 🙂

20170313_171536

Det här tycker jag om dieter och matföreskrifter:
Oj, hjälp, var ska jag ens börja? Först och främst så får alla göra precis som dom vill. Punkt. Äh, jag lämnar det vid det. Alla får göra som dom vill. Men kom för fan inte till mig och predika!

0

Första löprundan

Idag kände jag mig redo för att springa för första gången sedan maraton. Jag hade absolut inga krav på varken tid, sträcka eller fart, jag ville bara springa och testa hur kroppen svarar. Allt kändes bra i kroppen och som om jag kan börja träna normalt igen.

Dagens runda blev runt kvarteret, knappa tre kilometer. En mjukstart som lämnande en känsla att det finns mer att ge. Precis som det ska vara alltså, mersmak inte blodsmak. Jag tänker fortfarande ta det lugnt den här veckan. Jag vill vänta och se hur kroppen känns imorgon också, även om allting kändes bra idag så kan känslan vara annorlunda imorgon.

Ifall allt är okej imorgon också, tänker jag säkert springa fler gånger den här veckan. Fortfarande lugna och kravlösa pass, men lusten att springa börjar infinna sig.

20170711_105229

Den klarsynta lägger märke till en viss typ som alltid ska ”hjälpa till”

0

Suget efter träning

Jag har medvetet valt att inte träna något ännu. Det har blivit några promenader och en cykeltur, men inget desto mer ansträngande. Igår var första dagen jag kände suget till att träna igen. Det har äntligen varit lite sol och värme igen, plus att vi ordnade grillfest igår, så jag har fortfarande inte tränat. Jag har helt enkelt prioriterat annat, som solstolen.

20170709_190307

Nu är min semester slut för den här gången och jag ska tillbaka på jobb imorgon. I och med jobbet kommer jag att återgå till mina vanliga rutiner. Med rutiner menar jag även träningsvanan. Jag brukar träna mellan tre och fem pass i veckan. Jag siktar inte på något speciellt antal, utan jag kan träna som jag vill och vad jag känner för. Nu börjar det i alla fall kännas som att jag vill träna igen efter maraton.

Det är väl ett bra tecken?

0

Skärgårdens ringväg

Jag har fortfarande semester och igår passade vi på att göra något som vi tänkt göra länge, nämligen besöka svärföräldrarnas stuga i Houtskär. Till stugan kommer man längs med ringvägen. Det är en ca 250 km lång väg som går över 12 broar och 9 färjor, läser jag på hemsidan. Nu körde vi inte hela rutten utan stannade i Houtskär. Men med mera tid, så är det helt klart en rutt värd att köra.

20170706_10195520170706_10241620170706_11111820170706_111153

Färjorna är gratis och det är oftast inte en lång resa över. Nu var det inte mycket folk i farten, utan vi kunde köra direkt på färjorna. Ingen kö att tala om, knappt att färjorna var halvfulla ens. Nu kunde vi bra stiga ur bilen, ställa oss på däck och fota lite.
DSC_0531DSC_0532Framme i Houtskär skulle vi först till butiken, innan vi for till stugan. Vi passade även på att gå en sväng till gästhamnen. Det var dock väldigt kallt och blåsigt ute, så vi svängde snabbt om och gick tillbaka till bilen.
20170706_122140DSC_053620170706_12300520170706_122332Det ser varmt och skönt ut på bilderna, men det var det inte. Det blåste mycket och det var tur att jag hade en massa kläder med mig. På med fleecetröja och jacka ifall jag ska vara på stuga. BRR!
20170706_14343620170706_13373720170706_134102Efter några timmars stugvistelse startade vi resan hemåt igen. Hemma väntade två vrålhungriga kissemissor som inte alls förstod varför de inte fick komma med på utflykt.
20170706_172523

 

 

 

0

Post maraton blues och tankar kring träningen

Jag har inte tränat något sedan lördagens lopp, bortsett från några promenader. Jag vill låta kroppen återhämta sig till fullo efter lördagens urladdning och ta det lugnt med träningen ett tag. Det blev lite mycket där innan maraton. Inte egentligen mer träning som i fler pass, men mer stress över att få till träningen ju närmare loppet kom. Vilket inte är så konstigt egentligen, men nu när loppet är över känns det lite, jahapp… Vad nu då?!

Nu när maraton är över, kan jag träna som jag vill. Jag behöver inte följa något program och få in ett visst antal pass i veckan. Inte springa intervaller om jag inte vill, inte springa långpass och fast inte springa alls. Fast det är klart att jag vill springa, men kanske fokusera mera på känsla istället för prestation.

Jag har inget inplanerat lopp förrän i början av september. Då är det igen dags för Tallinn maraton. Förra året sprang jag inte där, men i år är tanken att jag igen ska springa halvmaraton där. Jag trivs alltid i Tallinn och i år har rutten ändrats så att man springer på helt nya områden. Det är bland det bästa med löpningen, att få upptäcka nya platser. Sedan hur mycket jag hinner se mig omkring och njuta är en annan sak…

2014-09-14-11-25-32

Tanken och förhoppningen är att jag ska försöka springa PB i Tallinn. Eftersom det är så långt dit ännu, tänker jag att jag kan träna på som jag vill fram till augusti i alla fall. Grunden finns där, sträckan är inget problem och om jag börjar lägga in intervaller och mer fokus på loppet i augusti, borde ett nytt PB inte vara omöjligt.

Det var tankar kring löpningen. Vad var det som börjar på t då? Triatlon. Jag är så sugen alltså! Jag kan varken cykla eller simma, eller kan och kan, klart att jag kan, men tja…Jag vill kanske inte simma bröstsim och cykla med min tantcykel 🙂 Dags att ta tag i saken. Jag har ju faktiskt redan köpt en baddräkt, om än för ett halvt år sedan och den fortfarande ligger oanvänd i skåpet med prislappen kvar…

DSCF4779

Jag tänker, babysteps. Att jag ens far till simhallen (inte ens chans att jag simmar i havet, fryser vid bara tanken) är ett steg i rätt riktning. Bara ta mig till simhallen, plaska lite och bli vän med vattnet. Simma en längd eller två och få mersmak. Inte måste simma 1000m minst för att det ska räknas och vill aldrig simma igen. Utan plaska lite och sen när jag tycker det känns okej, kan jag försöka lära mig crawl.

20170515_195954

Cyklingen känns som ett mindre problem. Jag har cyklat upp mot 25 kilometer med min tantcykel. Jag får helt enkelt fortsätta med det, öka längden på mina rundor och se om jag tycker om det. Innan jag ens överväger att köpa en dyr landsvägscykel. De kostar ändå så mycket och det är bäst att jag gillar att cykla sedan ifall jag har en.

Vad tror ni om mina planer?

0

Två dagar senare

Nu känns det som om jag hunnit landa från lördagen och lite kunnat samla mina tankar och reflektioner från loppet. Först och främst är jag så jäkla stolt och nöjd över mig själv att jag genomförde det. Jag kan knappt fortfarande fatta att jag sprang 42,194 kilometer. Jag.

I övrigt har tankarna varit som följer:

Kroppen känns idag (måndag) förvånansvärt fräsch. Det känns knappt i benen mer. Lördagskväll var ju inte direkt kul, det blev soffläge hela kvällen. Söndagen var redan betydligt bättre och idag, nästan som normalt

Jag måste köpa shorts med fickor. Jag valde att springa i mina knälånga tights på lördagen trots att jag gissade att det skulle bli varmt. Orsaken var att de har en liten ficka bak där jag fick min dextrosol att rymmas. Jag har många shorts, men inget par har fickor och jag ville inte springa med vätskebälte

Jag förstår inte varför jag hade så svårt att springa ensam på loppet. Jag springer alltid ensam och det borde ju ha varit som vilken runda som helst. På loppet fick jag värsta mentala dippen när jag märkte att jag sprang ensam och varken såg löpare framför eller bakom mig

Jag önskar nästan att jag hade haft musik med mig för att distrahera mig. Jag springer aldrig med musik (mer) och saknade det under andra varvet

Hade jag tränat tillräckligt? Alltså, bevisligen kom jag ju runt och genomförde loppet, men i efterhand önskar jag att jag kanske sprungit lite längre långpass. Benen började göra ont vid 25 kilometer och riktigt ont vid 30. Det har gjort ont under långpass också, men det är en viss skillnad på att veta att jag får sluta springa om 2 kilometer eller 12

Vill jag springa maraton igen? Det är klart. Nu vet jag att jag klarar av det, men samtidigt också vad som krävs om jag vill förbättra mig

Vad ska jag göra nu då? Här har tankarna spretat åt alla håll och kanter, det får nästan bli ett skilt inlägg om det. *tips* det börjar på t…

dsc_0524.jpg

 

0

Race report Paavo Nurmi maraton

Det här inlägget kommer med säkerhet bli både långt och flummigt, så vill du ha den korta versionen kan du sluta läsa nu. Jag kom i mål. Vill du däremot ha den långa versionen, läs vidare.

DSC_0522

Starten skulle gå klockan 12. Vi hade hämtat ut min nummerlapp redan dagen innan så att det inte skulle bli stressigt på själva loppdagen. Hahaa! Fail. Klockan 11 startar vi hemifrån, gasar mot Åbo och är vid startplatsen 11:45. Jag tänker att jag snabbt hinner till en bajamaja, ett snabbt foto till instagram och mot startlinjen. Stressigt var bara förnamnet. Nästa gång startar vi tidigare hemifrån. Ingen uppvärmning hann jag med, men eftersom jag skulle springa i över 42 kilometer, behövdes det inte.

Starten går och jag märker det knappt. Jag är så uppe i varv av den stressiga starten och rör mig bara med folksamlingen. Jag tycker inte att det var lika trångt i år som det brukar vara, men jag stod väldigt långt bak i år. Jag lunkar på och hittar en bra rytm direkt. Ingen tjurrusning i alltför högt tempo från början, utan helt enligt planen i 7:00 tempo.

pnm

Första tre-fyra kilometer går genom centrum av Åbo. Här är det mycket folk och mycket hejarop. Och varmt. Solen gassar och jag tänker att det här kommer att bli en plåga om det fortsätter vara såhär varmt hela vägen. Strax innan vi viker av mot Runsala kommer första duscharna. <3 duschen. Vid det här laget har det dykt upp moln på himlen och ingen är gladare över moln än jag. Älskar sol och värme annars, men inte när jag springer och framförallt inte på lopp.

Vid Runsala är det inte mycket publik, men förstås en massa andra löpare. Jag springer på i egen takt och allting känns bra i kroppen. Ibland springer jag om folk, ibland springer folk om mig. Jag försöker att inte bry mig utan bara springa i eget tempo. Jag håller ett ganska jämnt tempo på 7:20 ungefär. Lite långsammare än jag planerat (7:00), men helt okej tempo. Tio kilometer passeras på 1:13. Jag hade räknat med att springa tio kilometer på 70 minuter, så tiden är okej med tanke på att jag typ startade sist i startledet 🙂

Efter tio kilometer vänder vi och springer in mot centrum igen. Det känns bra i kroppen fortfarande och jag springer vidare. Förra året när jag sprang halvmaraton kommer jag ihåg att det var en enda plåga att ta sig i mål. Nu känns det ingenstans och plötsligt är jag redan vid 20 kilometer. Skulle jag springa halvmaraton skulle jag snart vara i mål och med väldigt fräsch känsla fortfarande.

Nu sprang jag ju inte halvmaraton utan hela sträckan och det är nu det jobbiga börjar. Jag har märkt under loppet att nästan ingen har likadan nummerlapp som jag. ”Alla” har nummerlapp för halvmaraton som då alltså startat samtidigt som maraton. Vid målrakan ska man välja rätt fil. Vänsterfil för målgång och högerfil för varv två av maraton. Strax innan varvning spurtar vinnaren av männens maraton (!) förbi mig. Då har jag ännu ett varv kvar och det verkar som om alla andra sprungit halvmaraton. Är jag den enda som är kvar? Hur sist är jag?

Benen känns fortfarande pigga, men mentalt blir det en liten dipp. Det känns som om jag är sist och jag ser inga andra löpare. Jag inser att jag kommer att få springa ensam största delen av andra varvet och nu gäller det att plocka fram pannbenet. Jag ska i mål!

Jag hade absolut inga planer på att avbryta, men det är jobbigt mentalt att springa ensam. Me, myself and I och bara mina tankar. Inte tänka negativt nu, framåt, kämpa! Tack och lov för den blåa linjen och för funktionärer som visar var jag ska svänga.

Ute på Runsala ser jag första löparen på länge, förutom de då som kommer emot och redan är i slutskedet. En löpare, jess! Dig ska jag ha fast så får jag lite sällskap 🙂 Löpningen gick direkt bättre när jag såg en annan löpare. Kroppen var fortfarande ganska pigg, men benen började göra ont. Vid varje vätskekontroll tog jag vatten och vid varannan, vatten och sportdryck. Magen fungerade fint och protesterade inte alls. (jag hade i.o.f.s tagit Immodium på morgonen)

Efter 30 kilometer sägs det att maraton börjar. Jag vet inte om det stämmer eller ej. Jag liksom väntade på det, när ska väggen komma? Jag tycker inte att den kom, men jag pendlade hela tiden mellan hopp och förtvivlan. Benen började göra ont, så ont att jag var tvungen att gå på sina håll. Jag gick vid varje vätskestation och försökte stretcha ut benen och få lite liv i dem igen.

Vid 36 kilometer springer (jag gick) man över Runsalabron för sista gången. Nu är det bara genom centrum kvar och sedan målgång. Starten för tio kilometer hade gått klockan fyra och nu började jag se löpare igen. Publik, folk, löpare, hejrarop. Spring nu för fan Heidi, bara 6 kilometer kvar!

Vid kilometer 38 inser jag att jag kommer att klara det och får glädjetårar. Jag gråter en skvätt även nu när jag tänker tillbaka på det. Jag försöker öka tempot lite och springer om några. Visserligen såna som springer tio kilometer, men jag springer om folk. Det ger en boost för självförtroendet och jag kan hålla tempot. Struntar i den sista vätskekontrollen och bara springer förbi den. Inte stanna nu när jag äntligen springer igen.

Jag hade ju mina tidsmål, guld, silver, brons men de har jag skippat för länge sedan. Jag ska bara i mål, tiden struntar jag i. Jag hör speakern ropa nåt om att man fortfarande hinner under 5:30. Ja fan, det ska jag ta. Spurta nu sista biten! Spurtar i mål på 5:29:43! Made it! Jag var inte ens sist 🙂

målgång paavo nurmi maraton

I målgång gör hela kroppen ont. Nu ska jag ännu stappla mig upp till Paavo Nurmi stadion för att hämta min finisher t-shirt och matpaket. Varför måste man gå upp för trappor? Fast jag är inte den enda som stapplar och knappt kan lyfta på benen 🙂 Slukar bullen man får i matpaketet och dricker typ en liter vatten och börjar den långa och plågsamma vandringen till bilen.

20170701_174430

Men jag kom i mål! Jag sprang för fan ett helt maraton! Woop woop!

 

0
« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑