Månad: augusti 2017 (sida 2 av 2)

Måndagsintervaller

Dags att ta tag i träningen inför Tallinn halvmaraton då. Ett första steg mot förhoppningsvis snabbare tider blev dagens pass med korta intervaller. Förra veckan sprang jag ett testpass med fartlek för att känna ifall kroppen var redo för intervaller, och eftersom det gick bra, ville jag idag springa mitt första riktiga intervallpass på länge.

Peppen var total och jag kunde dessutom sluta lite tidigare från jobbet och således ha mer tid på mig, allt var upplagt för ett bra pass. På med kläderna och fram med pulsklockan. Den har laddat ur. Va fan! Om det är nångång jag verkligen vill ha pulsklockan, även om jag alltid använder den, är det just vid intervaller. En snabb laddning av klockan tills den var på ca 15% och så tyckte jag att det fick räcka. Nu var klockan vad den skulle ha varit om jag slutat jobbet som planerat…

Jag hade planerat att springa 10 st intervaller på 1 minut med 1 minut vila mellan varje intervall. Jag tycker att det är en bra början till intervaller efter ett uppehåll. De är korta och jag får känna mig snabb igen. Upp med pulsen och upp med självförtroendet. Jag kan ju springa snabbt!

Eftersom jag inte sprungit intervaller på länge och annars inte heller kollat så mycket på klockan när jag springer, har jag svårt att veta var jag ligger fartmässigt. Vad är min normala fart och vad ska jag springa intervaller i. Jag tycker att mina distansrundor har gått i allt mellan 6:50 och 7:30 i medeltempo. Jag tänkte att 5:30 är bra på intervallerna. Snacka om att sätta ribban lågt.

På fredagen sprang jag två kilometer i 5:49 och 5:36 tempo, och nu skulle jag alltså springa 1 minut i 5:30?! Nå ja, det visade sig att kroppen är smartare än vad mitt huvud ibland är och benen pinnade på i farter kring 4:30 per intervall. Mellan intervallerna gick jag för att få ner pulsen. Den var hög och jag flåsade rejält under intervallerna, men benen var pigga och pannbenet starkt. Och t.o.m pulsklockan höll hela vägen, trots bara 15 % batteri.

Glad måndag!

0

Anmäld

Jag har tidigare nämnt om mina planer att springa ett halvmaraton i september. Planen har hela tiden varit att jag ska springa i Tallinn i samband med vår semesterresa. Jag har inte varit anmäld till loppet, men idag gjorde jag slag i saken och anmälde mig.

Det är alltid lika nervöst att anmäla sig. Det blir på något sätt mycket verkligare då. Även om jag har tränat inför det och hela tiden haft tankarna i huvudet, känns det inte verkligt förrän jag får anmälningsbekräftelsen. Plötsligt inser jag att jag visst ska springa halvmaraton om 34 dagar… Jag som har tänkt att det är sen ”nångång på hösten”, märker att det redan är 6 augusti och faktiskt nästan är höst redan. (I alla fall när jag tittar ut genom fönstret och det regnar och är 14 plusgrader.)

2015-09-12 17.16.00

Sist när det begav sig

Nu är det dags att göra upp en plan. Jag tycker att jag är tillbaka i mina normala träningsrutiner och mängden löpning. Nu ska jag trappa upp träningen några steg och lägga in mer fokus på loppet. Jag kommer att skriva ett skilt inlägg om det, jag vill hinna samla tankarna och tja, fundera ut planen.

0

Fartlek

Sedan min löpning börjat kännas bättre igen, har jag velat testa på att springa lite snabbare. Inte ett helt pass i samma, snabbare tempo och inte ens strukturerade intervaller, utan mer känna på om det finns nån fart i benen fortfarande. Då är det perfekt att springa fartlek och det var precis vad jag gjorde igår.

Jag hade som plan att springa min vanliga distansrunda som är ungefär 6,5 kilometer. Jag skulle springa de två första kilometerna som uppvärmning och sedan öka tempot på tredje kilometern. Beroende på hur kroppen svarade skulle jag sedan bestämma fortsättningen.

Uppvärmningen gick i 7:00 tempo ungefär och kilometer tre gick på 6:31. Jag sprang små ruscher för att få upp tempot och se hur benen kändes. Mellan ruscherna sprang jag sedan i ett långsammare tempo. Det var riktigt kul att springa fortare igen och kroppen kändes bra, så jag bestämde mig för att springa kilometer fyra och fem i ”valfritt” tempo. Med valfritt menar jag att jag inte kollar på klockan, inte kollar pulsen utan bara springer på i det som känns bra.

20170804_202121

Tydligen var det en bra dag igår, kroppen svarade när jag ökade tempot. Fjärde kilometer gick i 5:49 och femte i 5:36. Jag flåsade rejält, men benen var pigga. Jag trodde dessutom att jag sprang i typ 6:10 tempo, så jag var väldigt överraskad när jag såg tiderna på klockan. Det kändes nämligen inte som om jag sprang speciellt snabbt. Det kändes snarare som om det fanns mer att ge.

Med det sagt var jag i alla fall väldigt glad när kilometer fem var avklarad och det var dags för nedjogg och återhämtning. Två kilometer i snabbare tempo kändes som en lagom inledning till snabbare pass. Jag har trots allt inte sprungit intervaller sedan mitten av juni, jag är inte direkt i toppform för tillfället. Men det är kul att veta att farten fortfarande finns gömd där nånstans i kroppen. Det bådar gott för framtiden.

0

Nu ljög jag visst lite

Senast skrev jag att jag håller på med lite förändringar till bloggen. Vad har hänt sedan sist? Inte mycket… Det tar visst betydligt längre än jag trodde att fixa det jag vill. Det är inte så där bara att fixa det snabbt när jag kommer hem från jobbet. Men kanske på söndagen när jag är ledig och har tid att sätta mig ner och koncentrera mig. Fast då hade jag ju tänkt springa långpass, städa, fixa med det ena än med det femte…

Hur var det igen med mina nyårslöften? Tja, jag äter vegetariskt i alla fall…

IMG_20170802_163632

 

 

0

Förändringar pågår

Ifall bloggen verkar konstig de kommande dagarna, eller att adressen inte fungerar, beror det på att jag håller på att fixa lite nytt med den. Textinlägg borde inte vara något problem att skriva, men bilder är en annan sak. Det kan hända att det blir utan bilder ett tag, eller med sneda eller annars underliga bilder.

IMG_20170612_214711

0
Nyare inlägg »

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑