månadsarkiv: januari 2018

Kvällslöpning med fartökning

Jag kunde sluta lite tidigare än planerat på jobbet idag och hade därför mer tid till träning. Milli repar sig och äter redan lite själv. Det verkar som om det inte behövs fler veterinärbesök och jag håller tummarna för att det har vänt nu. Eftersom jag var hemma tidigare än planerat, kunde jag springa en längre runda än jag ursprungligen tänkt. Jag hade planerat att springa en lugn runda runt kvarteret bara,  men nu blev det längre.

runda i mörker

Det känns som om jag är på gång med löpningen igen. Benen var pigga fast jag sprang igår också. Det var en helt annan känsla än förra veckan då jag också sprang två dagar i rad. Nu märktes det knappt att jag sprungit igår. Tempot var högt för att vara mig och på den sista kilometern beslöt jag mig igen för att pusha kroppen lite extra. Jag har inte sprungit intervaller på evigheter och då menar jag verkligen evigheter, men det är kul att ibland öka tempot. Inte max förstås, men en liten fartökning som känns.

Kändes det gjorde det minsann. Jag flåsade som en galning mot slutet, men tempot var också högre än sist. Om jag sist lyckades pusha mig till 6:12 på en kilometer, var det idag 6:08. Wohoo! Väldigt nöjd med det. Med tanke på att jag sprang efter en lång dag på jobbet, i snö och att jag dessutom sprang igår, är jag faktiskt jättenöjd med 6:08. Tänk bara vad jag kan åstadkomma för stordåd sen när jag börjar springa intervaller igen och tränar på att bli snabbare?!

Jag är väldigt pepp på löpningen för tillfället. Jag kollade igenom statistiken för januari och jag har hittills sprungit 46 kilometer. December var ju lite en bottenmånad löparmässigt, vilket till en stor del berodde på min yogautmaning. Då blev det strax över 30 kilometer löpning totalt. Månaderna innan dess låg snittet på 70 kilometer ungefär. Det siktar jag att springa i januari, för att sedan öka på månad för månad.

 

0

Snölöpning och kattuppdatering

Milli är fortfarande inte bättre och vi är ännu tvungna att tvångsmata honom. Ifall situationen inte blir bättre, väntar ny kontakt med veterinären imorgon. Då är han högst antagligen tvungen att få antibiotika. Jag håller tummarna för att det ska bli bättre snart. För att rensa tankarna lite och för att komma ut ur huset en sväng, blev det en löptur idag. Jag hade tänkt springa igår redan, men det blev ändrade planer. Dels var vädret riktigt dåligt med stormvindar och iskallt. Dels gick mycket av tiden åt till veterinärbesök och oro för katten.

löptur i snö

Idag har vädret varit bättre, fortfarande kallt, men ingen blåst. Istället snö. Vägarna hade inte blivit plogade där jag sprang och det kändes som om jag plumsade fram i meterhöga drivor. Det var tungt att springa idag och jag fick kontrollera var jag satte fötterna. Jag hade egentligen tänkt springa veckans långpass idag, eftersom jag har varit ledig och hade haft tiden. Oron för katten fanns hela tiden i bakhuvudet och jag ville inte lämna honom ensam hemma alltför länge.

Idag fick det bli en vanlig distansrunda på strax över 8 kilometer. Konstigt egentligen hur snabbt tankesättet ändrar. Förra veckan sprang jag 9 kilometer och tyckte det var ett långpass. Nu sprang jag 8 och tycker att det är ett vanligt pass. Jag har tänkt springa senare i veckan också, kanske jag då får till ett längre pass. Jag skulle gärna springa över tio kilometer. Det känns som en magisk gräns för mig. Tvåsiffrigt är alltid tvåsiffrigt även om det förstås inte skiljer så mycket mellan nio kilometer och tio kilometer. Mentalt är det en större skillnad.

I övrigt tror jag att veckans träning kommer att gå på känsla. Jag vill vänta och se hur situationen med katten utvecklar sig. Inte planera in något stort när jag inte vet vad som väntar med honom. Blir det fler besök till veterinären och således mindre tid till träning. Eller återhämtar han sig snabbt och jag kan träna som normalt. Självklart hoppas jag på det senare alternativet <3

 

0

Milli the cat

Vi har två kissor, Manda och Milli. Eller Wilma och Milton som vissa envisas med att kalla dem… 😉 Jag har inte tänkt på det tidigare, hur mycket man alltid oroar sig för sina husdjur. Milli är igen sjuk. Det är tredje gången nu som har vägar att äta. Andra gången vi var tvungna att ta honom till veterinären för att det gått så långt. En håglös och ynklig svart katt har vi hemma för tillfället. Han som alltid är full av energi, busar och äter allt som kommer i hans väg. Nu ligger han mest och ser inte glad ut. Ryggar tillbaka när man försöker röra honom och vill inget överhuvudtaget.

Milli och Manda

Idag tog vi honom till veterinären och det visade sig att han hade nån form av infektion. Feber och höga infektionsvärden. Han fick bli inlagd där en stund medan de gav vätska och energi åt honom. Han var piggare när vi hämtade hem honom och hade ätit själv hos veterinären. Nu är vi tvungna att tvångsmata honom igen för att överhuvudtaget få honom att äta. Manda förstår ingenting och undrar vart hennes lekkompis tagit vägen. Hon tvättar och slickar honom och han är inte intresserad.

Stackars Milli! Jag blir så orolig för honom. Det är svårt att se honom så klen och hjälplös och inte alls roligt att tvinga i honom mat när han helt klart inte vill ha. Och piller dessutom. De som har/har haft katt vet hur svårt det är att få piller i en katt. Även om det är en sjuk katt, finns det alltid energi till att motstå piller och tvångsmatning. Håll tummarna för att Milli snart tillfrisknar och att han snart är sig själv igen.

0

Måndagsyoga

Jag  har skrivit om hur mycket jag vill komma igång med löpningen igen, springa mer och längre osv. Vad gör jag inte idag då? Jo, yogar… Alltså, jag har ju tänkt springa i veckan också, och hade även tänkt yoga eftersom det också hör till min veckorutin. Men. Jag hade faktiskt tänkt att löpningen skulle ha förtur nu. Att jag skulle välja löpningen framom övriga träningspass. Faktiskt ha tillåtelse att välja löpningen. Ofta har det varit så att jag nästan varit tvungen att tvinga mig själv att träna annat också, annars hade jag bara sprungit. Nu när jag sen äntligen får springa, väljer jag något annat. Hmm. Konstigt.

mycket yoga för tillfället

Fast inte egentligen kanske. Jag njuter av mina yogapass, det är lika skönt varje gång. Jag märker verkligen hur mycket bättre jag mår efter att jag yogat. Hur mycket mer avslappnad jag är i kroppen. Hållningen blir bättre, spänningarna i axlarna lättar, jag kan fokusera bättre, jag är inte lika stel i kroppen… Det är speciellt skönt efter en lång och stressig dag på jobbet. Plocka fram mattan, tända ljus, varva ner och bara ta en stund för mig själv. Inte i badrummet som Åsa, utan mitt i vardagsrummet bland med allt stök. Hemmayoga när det är som bäst.

Jag har gjort två pass av Adrienes nya serie, True. Jag har varit lite skeptisk till en början. Egentligen vill jag kanske ha mer flow och mera av en svettfaktor. Mer en känsla av att jag gör något. Det har varit ganska lugnt hittills. Samtidigt är det kanske precis vad jag behöver, eftersom mina övriga träningspass är med hög(re) puls. Alla pass behöver inte vara fullt ös. Det är bara att ha ett lugnt pass också.

0

Bra avslut på träningsveckan

Vilken bra träningsvecka det blev! Jag sprang även idag efter jobbet och jag har sprungit tre gånger denna vecka. Totalt blev det över 20 kilometer löpning den här veckan och jag minns inte när jag skulle ha sprungit så mycket senast. November? Antagligen, eftersom jag knappt sprang alls i december. Dagens pass kommer knappast att gå till historien, det var ett pass bland många andra. Tanken var främst att samla kilometer och att vänja kroppen vid att springa mer och oftare.

vecka 2

Jag har som sagt bara sprungit ett pass i veckan under december, men nu vill jag springa oftare igen. Jag försöker försiktigt trappa upp träningen igen. Fler löppass per vecka, mera mängd helt enkelt. Ett längre pass, över tio kilometer, per vecka och de övriga två löppassen valfria. Jag har fortfarande ingen träningsplan som jag följer, jag har knappt ens nåt träningsmål ännu. Jag tränar det som faller mig in. Först vill jag komma igång ordentligt med löpningen igen och sedan kan jag börja lägga in intervaller och mer strukturerad träning.

I övrigt bjöd veckan på ett pass styrka med mina nya favoriter, mina TRX band. Dessutom fick jag även till ett pass yoga med min favoritinstruktör, Adriene. Hon har en ny 30 dagars yogautmaning som jag börjat på. Eller tja, jag har gjort det där ena passet. Jag har inte bestämt mig ifall jag ska följa det eller inte. Jag tänker i alla fall inte göra varje dag, som jag gjorde i december. Ifall jag gör ett pass i veckan, är jag väl klar om 30 veckor då 🙂

0

Recept på vegetarisk lasagne

Det här åt vi redan i torsdags, men jag har glömt bort att tipsa om saken. Tyvärr kan jag inte ta äran för receptet, originalversionen är härifrån. Jag har utgått från grundreceptet, men modifierat lite. Perfekt att laga nu i helgen och räcker garanterat till lunchlåda till nästa vecka. Smakar som lasagne gör normalt, men är vegetarisk. Istället för köttfärs har jag använt linser som proteinkälla och mer grönsaker.

Du behöver för fyra rejäla portioner:

2 lökar
2 vitlöksklyftor
2 morötter
1 burk tomatkross
2 msk tomatpuré
1 dl vitt vin
ca 1 dl röda linser
1 zucchini

2 burkar creme fraiche
ca 2 dl mjölk
ca 2 dl riven parmesan

lasagneplattor

körsbärstomater
riven ost

Hacka löken, vitlöken och fräs i lite olja i en stekpanna. Tillsätt riven morot och zucchinin skuren i små bitar och fräs ytterligare en stund.

När grönsakerna blivit mjukare tillsätt tomatpurén. Blanda runt och häll på vinet. Låt vinet koka upp och häll på tomatkross. I med de sköljda linserna och krydda enligt smak. Jag använde bara salt och peppar den här gången. Koka i ca 10 minuter, tills linserna mjuknat något.

Samtidigt som tomatsåsen puttrar, lägger du två burkar creme fraiche i en annan kastrull. Häll på mjölken och koka upp. Jag ”sköljde ur” den ena creme fraiche burken med mjölk, och det var den mängden jag använde 🙂 Blanda ner riven parmesan och rör tills osten smälter. Salta och peppra enligt smak.

När båda såserna är klara, varva lasagneplattor och sås. Börja och avsluta med sås. På det översta lagret lade jag halverade körsbärstomater och lite mera riven ost.

Grädda i 200 graders ugn i ca 40 minuter. Låt stå en stund innan servering.

vegetarisk lasagne

Mumma!

0

Fint väder = löpning

Jag har varit ledig även idag och när vädret fortfarande är fint, finns det bara en sak som gäller. Löpning. Jag hade säkert sprungit oberoende av vädret, men det är klart att det är roligare att springa när det är fint väder. Eftersom jag fick till veckans långpass igår, var dagens runda mest tänkt som en lugn runda. Jag försöker samla kilometer och öka på mängden löpning. Komma upp i normal mängd löpning för mig. Tre pass i veckan och i alla fall 20 kilometer per vecka. Senare vill jag förstås öka på mängden ytterligare, upp till 40 kilometer per vecka. Men jag måste börja försiktigt och inte bli för ivrig och gå ut för hårt.

fint väder för löpning

Det märktes idag att kroppen inte är van vid löpning för tillfället. Eftersom jag sprang längre igår än vad jag gjort på ett bra tag, borde jag säkert ha haft en vilodag idag. Benen var inte pigga och flåset var inte med mig. Om jag igår hade en känsla av att jag hade kunnat fortsätta springa hur länge som helst, ville jag idag ge upp efter en kilometer. Det var tungt idag. Det är alltid lätt att vara efterklok och när vädret var så fint kunde jag inte hålla mig.

Imorgon kommer det att bli en vilodag i alla fall. Jag kommer att jobba hela dagen och har inte tid att springa. Jag hade knappast sprungit annars heller. Kroppen behöver vila och återhämta sig. På söndagen hoppas jag att jag har tid för löpning igen. Om inte är jag ändå nöjd över veckans saldo. Två pass löpning har resulterat i över 14 kilometer löpning och det är ändå det dubbla vad jag sprang per vecka i december. Dessutom har jag tränat styrka och yogat och det är inte fy skam det heller. Men ett pass till och totalt 20 kilometer skulle nog sitta fint…

0

Långpass löpning i vinterlandskap

Det känns som det var evigheter sedan jag sprang långpass. Dagens runda får i dagsläget klassas som ett långpass, åtminstone var det ett betydligt längre pass än vad jag sprungit den senaste tiden. Mina rundor den senaste månaden (månaderna?) har legat på en fem-sex kilometer. Tidigare i veckan skrev jag om att jag ville springa längre den här veckan, gärna upp mot tio kilometer. Dagens löptur landande på prick nio kilometer och det är jag väldigt nöjd över.

Jag hade ingen plan när jag for ut. Jag hade inte bestämt mig för om jag skulle försöka springa längre idag, eller imorgon när jag också är ledig. Jag har nästan varit nervös för att springa längre. Det känns som om det är så länge sedan, jag var osäker på hur kroppen skulle reagera. Skulle jag fortfarande orka springa långt? Skulle det göra ont? Skulle det vara flåsigt? Hur jobbigt skulle det vara egentligen?

Vädret var fint idag och passade bra till löpning. Jag efterlyste ju flera fina vinterdagar och idag fick jag det. Det var kallt, minus 7 tror jag temperaturen visade när jag for ut. Jag hade ändå klätt mig rätt och stördes inte av kylan. Kroppen kändes pigg och jag bestämde mig för att idag är dagen kommen. Idag skall det springas långpass igen. Vid kilometer tre började det kännas jobbigt och jag övervägde för en kort stund att avbryta försöket till att springa längre. Det hade varit skönt att springa en vanlig runda på fem kilometer och bara vika av hemåt igen.

Ibland är dock pannbenet starkare än kroppen och jag sprang vidare. Jag tog en liten fotopaus för att hämta andan och hitta fokus och viljan. Efter fyra-fem kilometer var det inte lika jobbigt längre. Jag kom in i en skön lunk och hade kunnat fortsätta hur länge som helst. Jag kom in i den känslan jag är ute efter på långpass. Känslan där det känns som om jag kan springa långt långt. Där benen rullar på av sig självt, motorn kommer igång och jag kan fortsätta i oändlighet.

Nu var inte allt guld och gröna skogar och jag hade knappast kunnat fortsätta i oändlighet. Men känslan av att kunna göra det betyder också mycket. Självförtroendet fick en boost och jag är riktigt ivrig på att trappa upp träningen nu. Börja springa längre igen. Både i antal pass per vecka, högre kilometermängd och längden på enskilda pass. Komma bort från mysrundor på fem kilometer, göra tio kilometer till normen och få till långpass på femton kilometer igen.

långpass

0

Registrera min träning, försök två

I början av år 2017 skrev jag att jag skulle börja registrera min träning på jogg.se. Det var ett av mina träningsmål för året. Jag skulle registrera alla mina pass för att i slutet av året kunna följa upp min träning. Hur långt jag sprungit, hur ofta jag tränade styrka, hur mycket yoga det blev osv. Hur gick det egentligen med den saken? Nja, så där, men inte av skäl beroende av mig.

Det började bra och jag loggade in varje pass. Varje gång jag laddade min pulsklocka synkade garmin automatiskt mina träningspass till jogg.se och sedan var det bara att fylla i passen och spara. Hur lätt som helst och inga problem. Jag kunde se min månadsrapport, få olika grafer och kartor över statistiken och jag var nöjd med sidan. I något skede började problemen. Jag loggade alltid in via facebook och plötsligt kom jag inte in på sidan mer. Det kom bara ett felmeddelande om att problemet snart är fixat och försök igen om en stund.

Så jag försökte igen om en stund. Och igen. Och igen. Och kom aldrig in på sidan mer. Jag skickade mejl till supporten och det kom svar att det är problem med funktionen, men att det snart är fixat. Det blev aldrig fixat och i något skede slutade jag att kolla ifall det fungerar eller inte. Jag menar, min statistik är ändå ”förstörd”. Jag kommer inte ihåg mina pass för flera veckor tillbaka. Inte om jag tränade styrka på en tisdag eller onsdag. Inte hur långt passet var. När jag yogade. Jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde igår, ifall jag inte loggar in passet direkt. Rätt ska vara rätt 😉

Nu med nytt år och allt, bestämde jag mig för att göra ett nytt försök till att registrera träningen. Jag beställde ett nytt lösenord (eftersom det fortfarande inte heller fungerar att logga in via facebook för mig) och finns nu igen på jogg. Nytt namn, nytt konto och börjar om från början helt enkelt. Jag har sprungit noll kilometer, har ingen utrustning lagd, inga personliga rekord… Allt är puts väck och ett nytt, tomt blad.

Jag ska verkligen försöka komma ihåg att logga alla pass. Främst för statistikens skull och för att det ska bli kul att i slutet av varje månad (år) få en sammanfattning och överblick.

0

Mål och sådant

Jag lovade ju ett skilt inlägg om mina målsättningar för år 2018. Det har dröjt med det, främst för att jag har haft svårt att komma på vad de är. Varken träningsmål eller mål i övriga livet. Det enda jag hade bestämt mig för var att fortsätta på den vegetariska linjen och inte alltid äta kött. Det brukar gå riktigt bra att välja vegetariskt, men när inspirationen tryter och hungern är total är det lätt att falla tillbaka till gamla vanor. Då blir det lätt att per automatik laga pasta med köttfärs eller kyckling och ris. Främst för att det är så enkelt och det är det vi alltid gjort. Jag har liksom inga vegetariska recept på lager som jag kan laga snabbt.

I fjol tyckte jag att jag hade lätt att komma på mål för året och saker jag ville jobba på. Nu känns det svårare. Jag brukar inte ange nyårslöften som att sluta röka (röker inte) eller börja träna (tränar redan). Däremot brukar jag just ha målsättningar, ibland sådana som jag skriver om på bloggen, eller så hemliga.

målsättningar 2018

Mot nya mål

Under 2018 vill jag:

Vara mer social
Malin skrev ett klokt inlägg häromdagen om att vara introvert och social. Hög igenkänningsfaktor på många punkter och något som även jag kämpar med. Under året ska jag tacka ja till fler sociala saker. Bjuder ni mig på kaffe, så kommer jag. Även lunch passar, eller middag. Eller fest. Kanske jag t.o.m sträcker mig så långt som till en promenad/löprunda. Det får nästan bli en skild punkt om det.

Träna/springa i grupp
Det finns olika löpargrupper i Pargas, Team Nordic trail startas upp, det finns olika events på facebook. Jag är ”med” i dem. Går jag någonsin på en social löprunda? Inte en chans i världen att jag skulle våga göra det. Tänk om jag inte känner någon? Eller nästan ännu värre, tänk om jag känner någon. Detta är trots allt Pargas. Chansen/risken att jag skulle känna någon är rätt hög. Jag är alltid rädd för att vara sist eller långsammast och sinka gruppen. Under år 2018 ska jag våga gå på en social löprunda.

Bloggen
Jag gillar min lilla blogg och att se den växa. Under 2018 ska jag satsa mer på den och se vart den tar mig. Det är ännu ett litet hobbyprojekt för mig, men ambitionen finns där. Det är kul med läsare och jag blir glad för minsta lilla kommentar. Tanken på att jag kan inspirera någon annan till träning är kul och samtidigt en konstig tanke. Jag som började träna för knappt sex år sedan, kan inspirera andra. En häftig känsla <3

Vad är dina planer för år 2018?

 

0