Månad: mars 2018 (sida 1 av 3)

Sammanfattning mars

Veckorna rusar på och imorgon är det april. Då om något förväntar jag mig att våren kommer igång ordentligt. Nu räcker det med snö och slask och nu får värmen komma. Idag har det varit fint väder och vi passade på att ta en promenad i solskenet. Perfekt för mig att mjuka upp benen efter gårdagens långpass. Det fick bli månadens sista träningspass och det är dags att sammanfatta mars som träningsmånad.

sista dagen i mars

Under mars blev det lite mindre löpning än i februari, men fortfarande en okej mängd. Totalt blev det 79,1 kilometer löpning. Inga stordåd, men mer än jag sprang förra hösten då mängden rörde sig kring 65 km per månad. Nu känns det i alla fall som om jag är på gång igen. Långpassen är tillbaka, farten börjar finnas där och det är kul att springa. Jag ska så småningom formulera att skilt inlägg om mina lopptankar för i år. Snart måste jag börja träna mer specifikt inför dem, men i dagsläget är jag bara glad över att göra mina pass. Knalla på utan en större plan…

När jag kollar på träningsdagboken för mars ser jag att jag tränat väldigt varierat. Jag har promenerat, jag har testat på zumba igen, jag har gjort min vanliga styrketräning och yoga. Det är ett enda virrvarr av olika träningsformer. Jag brukar sikta på att springa tre gånger i veckan och göra ett styrkepass och ett yoga. Men ibland blir det inte som jag tänkt mig och så får det vara tänker jag. All träning som blir av är bra träning.

 

Hur har din träning varit i mars?

Dela gärna

Långpass på långfredag

Det är långfredag idag och eftersom jag är ledig och har all tid i världen, finns det bara en sak som gäller. Långpass löpning. Jag såg på instagram att många hade haft samma tanke som jag. Kanske det är en tradition. Att långfredag betyder långpass. Vädret var det bästa möjliga för långpass idag. Eller för löpning eller utomhusvistelse överlag. Varmt, soligt, blå himmel, knappt någon blåst. Det hade knappast kunnat vara bättre. Dessutom börjar vägarna vara så gott som isfria nu. Äntligen! Men ännu vågar jag inte kalla det vår, för varje gång jag gör det kommer bakslaget.

långpass på långfredag

Jag hade ingen specifik tanke bakom dagens pass. Jag var osäker på ifall jag skulle springa veckans långpass idag, eller först på söndagen. Jag är ledig över helgen och har tid på mig att springa senare också. Igår tränade jag veckans styrketräningspass och det brukar resultera i träningsvärk och tunga ben. Idag kändes benen pigga och jag bestämde mig för att göra veckans längre pass idag. Kroppen kändes pigg trots träningen igår och det vara bara att köra. Ett ben framför det andra så länge jag orkade. Eller typ i 15 kilometer. Någon måtta får det väl vara 🙂

Jag började nämligen känna av min trilskande vänstra höftmuskel. Samma vänstra höft som under Paavo Nurmi maraton förra sommaren gjorde så ont så ont mot slutet. Jag tycker att jag har gjort min styrketräning, jag har yogat och försökt stretcha ut den, men tydligen har det inte hjälpt. Eller, jo det har ju hjälpt, men nu var det där igen. Smärtan. Den kommer smygande när jag ökar på distansen. Jag måste verkligen passa upp nu och vara extra noga med styrkeövningar och stretch. Musslan och duvan är favoriterna. Plus att jag borde köpa nya skor. Jag borde faktiskt, inte bara vill ha.

Totalt blev det nästan femton kilometer löpning, med en okej känsla. Jag skriver okej, för smärta är aldrig bra och det drar ner betyget. Annars hade betyget blivit bra. Kroppen orkade springa och flåset var med mig, men jäkla höft. Inte börja bråka nu när vi närmar oss loppsäsongen och bästa löparmånaderna.

Dela gärna

Sol, snö och fart i benen

Varje gång jag tror att våren är på gång, kommer bakslaget i form av snö. Det var såå fint väder när jag slutade jobbet vid tre (annat var det däremot i morse när temperaturen mätte -10 grader). Vid tretiden lyste solen för fullt, fåglarna kvittrade, himlen var blå och det riktigt kändes som om det var vår i luften. Äntligen tänkte jag. Äntligen skulle jag dessutom få springa i solsken. Jag hade planerat att springa ett lite snabbare pass idag igen. Jag vill försöka locka fram fart i benen. Inte springa intervaller ännu, men lite fortare tempo enligt känslan i kroppen.

fart i benen

Efter diverse fix och trix här hemma var klockan strax efter fem när jag äntligen kom mig iväg på min planerade löprunda. Solen sken fortfarande och det kändes varmt i luften. Planen var att jag skulle springa en vanlig distansrunda, men med snabbare tempo. Jag hade ingen tanke om vilken fart jag skulle hålla, utan jag skulle låta kroppen bestämma. Plus att eftersom jag inte sprungit intervaller på evigheter utan främst lufsat runt, vet jag inte riktigt vad som är rimlig fart. Men allt som är snabbare än mitt nuvarande lufstempo är bra. Låga sexor är super.

Det var fint väder fram till ungefär fyra kilometer. Sedan började jag ana några snöflingor, men tänkte att det föll ner från träden. Två minuter senare var jag mitt uppe i värsta snöstormen. Eller var det kanske hagel? Jag såg knappt en meter framför mig och det goda tempot jag hållit sjönk som en sten. Det gick från 6:10 tempo till 6:50 tempo. Snön piskade i ansiktet och jag svor några väl valda ord över att våren aldrig kommer. Snöstormen var över lika fort som den började och när jag var hemma lyste solen för fullt igen. Typiskt.

Dagens pass bådar i alla fall gott för framtiden. Jag kan bevisligen springa fortare. Det kändes inte ens speciellt jobbigt fram till fyra kilometer. Visst var det flåsigt eller flåsigare än normalt, men det var överkomligt. Snart snart är jag redo för intervaller igen. Bara det skulle bli vår först.

 

Dela gärna

Recept på melanzane

Vegetariska middagstips verkar gå hem här på bloggen och jag bjuder igen en gång på ett, melanzane. Först tänkte jag skriva att melanzane är som en vegetarisk lasagne, men det stämmer inte riktigt. Det enda det har gemensamt med lasagne är typ tomatsåsen och ost. Mera korrekt är att beskriva melanzane som en vegetarisk moussaka. Det består till största delen av äggplanta, tomatsås och ost. Receptet är härifrån, men jag skriver ut det på svenska här.

Du behöver för en rejäl sats, 6-8 portioner:

ca 800 g aubergine
½ tsk salt
4 msk olja
4 påsar (bollar) mozzarellaost
1 dl riven parmesan
½ kruka basilika

Tomatsås:
1 lök
3 vitlöksklyftor
1 msk olja
2 burkar (a´ 400 g) skalade tomater
2 msk tomatpure
2 tsk socker
1 tsk balsamvinäger
1 tsk salt
½ tsk svartpeppar
1 dl färsk basilika

Det var alltså originalreceptet. Jag har igen *ehum* gjort lite annorlunda. Märker ni förresten att det är ett riktigt recept, med angivna mått. Inte så som jag brukar ha, ”enligt smak”, ”som ni vill” … 🙂

Det fanns ingen aubergine/äggplanta i butiken när jag handlade och jag tänkte äggplanta zucchini. Same same. Jag köpte zucchini.

Börja med att skiva auberginen på längden i cirka ½ cm tjocka skivor. Bred skivorna på ett skärbräde och strö över lite salt. Låt stå i ca 30 minuter.

Under tiden gör du tomatsåsen. Skala och finhacka löken och vitlöken. Fräs löken i lite fett i en stekpanna. Här inser jag att det står stekpanna, jag använde mig av en kastrull. Häll på tomaterna och hacka dem mindre med en spatel. Tillsätt tomatpurén, sockret, vinägern och kryddorna. Jag gjorde allt i lite annan ordning. Först tomatpuré, sedan rödvin, sedan tomater och kryddor.

Riv basilikabladen mindre och lägg dem i såsen. (Hade ingen färsk basilika, använde torkad istället plus oregano och timjan.) Låt såsen koka i 30-40 minuter. Mixa med stavmixer om du vill. Jag gjorde inte det. För orka.

Torka aubergineskivorna med hushållspapper. Stek skivorna i lite fett i en stekpanna tills de mjuknar och får lite färg. Lägg åt sidan tills alla är stekta.

Skär mozzarellan i tunna skivor.

Sedan börjar det roliga och det som gör att det påminner om lasagne. Dags att bygga. Ta en stor ugnsform.

Börja med aubergineskivor på botten. Därefter tomatsås. Lägg på basilikablad (om du har såna), ostskivor och riven parmesan. Eller emmentalerost som i mitt fall. Varva tills du har slut på allt. Översta lagret ska bestå av ost.

melanzane

Grädda på lägsta falsen i ugnen i 200 grader i ca 45 minuter.

melanzane

Smaklig måltid! Testa gärna och berätta vad du tyckte. Det är kanske inte ett recept att göra en vardagskväll om man har ont om tid, men det är värt mödan. Och du behöver inte göra mat på flera dagar efteråt…

Dela gärna

Sammanfattning vecka 12

Jag har varit dålig på att skriva sammanfattningar om min träning den senaste tiden. Jag har sammanfattat hela månader, men inte vecka för vecka. Här är i alla fall en sammanfattning av vecka 12.

Måndag: långpass löpning, 11,75 km
Tisdag: vila
Onsdag: yoga
Torsdag: styrketräning
Fredag: löpning, snabbare tempo 6,8 km
Lördag: vila
Söndag: löpning 8 km

vecka 12

Den här veckan blev det mycket fokus på löpning precis som jag ville ha det. Skönt att få till ett långpass igen och att det inte var något problem med det. Kroppen svarade som jag ville och allting flöt på bra. Det var en bra start på veckan och att bygga vidare på. Nu kan jag öka längden på långpassen igen och närma mig de längder jag vill springa på. Den här veckan ville jag även testa på att springa lite fortare igen. Jag vill börja springa intervaller snart och för att mjukstarta kroppen blev det ett form av tempopass på fredagen. Farten finns gömd i kroppen och kommer säkert fram när jag kan trycka på mer i löpningen. När vägarna blir torra och isfria med andra ord.

Dagens löpning blev ett lugnt pass på 8 kilometer. Inget krav på tempot eller kilometermängd, utan bara ut och njuta av solen. Idag var första dagen som det kändes riktigt varmt när jag sprang. Inte varmt som i shorts och t-shirt, men varmt som i behöver inte buff, underställ, varm jacka, tröja, mössa, vantar och hela faderullan i klädväg. Totalt blev det strax över 26,5 kilometer löpning den här veckan och det är jag nöjd över. Betydligt fler kilometer än det blivit de två senaste veckorna.

Veckan bjöd även på mitt vanliga styrketräningspass plus att jag stod på händer för första gången. Det är kul att lära sig nya saker och handstående känns som något jag vill lära mig ordentligt. Vad ska jag göra med den kunskapen? Inget egentligen, men det passar bra till instagram 😉

Vecka 12 blev en bra träningsvecka och jag tänker fortsätta i samma stil. Öka på längden på långpasset. Springa ett snabbare pass i veckan och ett vanligt distanspass enligt dagsform. Inte skippa styrketräningen och inte heller yogan. Knalla vidare och hoppas att våren och värmen är här för att stanna.

 

Dela gärna

Tempopass på en fredag

Jag har inte sprungit intervaller på evigheter, främst för att jag inte har haft lust. Dessutom är det fortfarande halt ute och intervaller kräver bättre underlag. Mina löprundor den senaste tiden har varit lugna och jag har inte haft en tanke om tempot. Fokus har legat kring att springa långt och att inte slå ihjäl sig på kuppen. Samla kilometer och bygga upp tåligheten och uthålligheten i kroppen. Idag var det soligt och fint fortfarande när jag slutade jobbet och jag hade planerat att springa oberoende. Vädret gjorde att jag var extra sugen på en löptur och benen kändes pigga trots gårdagens styrketräning. Jag bestämde mig för att testa att springa nån form av tempopass.

tempopass

Planen var att starta lugnt och gå enligt känslan i kroppen. Det har varit min plan tidigare när jag sprungit tempopass och det fungerar bra för mig. Jag sprang enligt samma upplägg som tidigare. Först två kilometer uppvärmning, stanna för att ta några bilder och därefter fyra-fem kilometer i snabbare tempo. Kilometerna gick lite ojämnt idag, men jag skyller på underlaget. Ibland kunde jag trycka på bra i löpsteget och ibland fick jag stanna och gå där det var som halast.

Jag längtar så efter våren nu och efter att ta av mig några klädlager. Ta på mig mina ”snabba” skor och börja springa intervaller på riktigt. Det är en kul känsla att ha att det går snabbt på mina försök till tempopass. Jag är sugen på att springa snabbt igen och se vad jag kan uppnå när det är bättre förhållanden. Det känns i alla fall som om jag är i bättre form nu än säg för ett år sedan vid samma tidpunkt. Uthålligheten och snabbheten finns där nånstans i kroppen. Det gäller bara att plocka fram det.

Trevlig helg!
Dela gärna

Jag kan stå på händer!

All den yoga jag sysslat med på sista tiden har bevisligen gjort något för formen. Den hjälper inte bara mot stelheten i kroppen efter långpass, utan helt plötsligt kan jag stå på händer. Nu är det kanske liite av en sanning med modifikation. Jag kan stå på händer mot en vägg och kan sedan ”släppa taget” om väggen och fortsätta stå. I kanske 5 sekunder. Men alltså, jag kan stå på händer! Det har gått framåt i utvecklingen. Tidigare har jag inte kunnat stå utan en vägg. Alls.

stå på händer

Vänster är idag, höger för ett år sedan

Jag hade som mål att lära mig stå på händer utan en vägg förra sommaren. Jag kom så långt att jag bestämde mig för att lära mig det. Sedan gjorde jag inget åt saken och trodde liksom att det skulle lösa sig självt. Jag glömde bort det hela och kom aldrig längre än att kunna stå mot en vägg. Övade knappt på det hela och allt rann ut i sanden. Den vägg som jag tidigare övat mot, där spikade vi upp en tavla och tja, end of story.

Jag lyssnar på Träningspodden  och där har de i det senaste avsnittet pratat om handstående. Kommit med olika tips och vad man ska tänka på o.s.v. Idag bestämde jag mig för att testa igen efter min normala styrketräning. Vi har faktiskt fler väggar i huset att öva mot. De första försöken går alltid sådär, innan jag kommer på tekniken. Men plötsligt står jag där. Upp och nervänd på händer, utan stöd från väggen.

Jag vågar inte testa att stå utan vägg ännu, jag är rädd för att falla över. Jag kommer upp med fart och väggen bromsar mig. Jag hittar fokus och kan sedan stå utan stöd en stund. Nu känns det i alla fall inte omöjligt att kunna stå utan en vägg, eftersom det redan går i några sekunder. Nu måste jag bara hålla i det och öva öva öva ifall jag vill lära mig det. Styrkan är det egentligen inget fel på, utan snarare tekniken. Min teknik är just full fart framåt… Det kan vara farligt om jag inte har något/någon som tar emot mig om jag faller.

 

Dela gärna

Långpass plus yoga

Det händer nästan varje gång och varje gång är jag lika förvånad över att jag inte lärt mig. Alltid när jag ökar på distansen på mina löppass blir jag stel i kroppen, speciellt benen och varje gång tänker jag att nästa gång ska jag minsann komma ihåg att stretcha efteråt. Kommer jag nånsin ihåg det? Nej. Och här sitter jag igen en gång med väldigt stela ben som känns som stolpar. Tacka vet jag yogan. Jag hade egentligen inte tänkt yoga innan jobbet, men märkte att nästa pass i True serien jag följer på youtube bara var 18 minuter. Det hann jag lätt med innan jobbet och var en bra start på dagen. Mina yoga aha-moments kommer inte lika ofta nu som det gjorde då när jag var nyfrälst, men jag upplever dem fortfarande. Idag var en sådan dag.

Fem minuter in i passet märkte jag hur jag började slappna av och hur jag hittade andningen. Jag kunde sitta rakare i ryggen, axlarna kom neråt och stelheten släppte i benen. Jag hittade lugnet och kom in i ett bra flow. Det var synd att passet bara var 18 minuter idag. Jag hade gärna fortsatt och gjort mer, eftersom det var så skönt. Kanske var det igen en gång en sådan dag att oberoende av vilket pass jag gjort, hade det varit skönt. Jag vill minnas att jag hittade min favorit just dagarna efter ett långpass sist också…

Kanske det är en bra kombination. Långpass en dag och yoga ett par dagar senare? Helt klart att det finns ett samband där. Eftersom jag bevisligen inte kommer ihåg min rörlighetsträning annars, är det kanske bra att planera in yogan efter långpassen. Det är kanske som allra skönast att yoga då när jag är som stelast. Eller snarare att det gör mest nytta då…

Dela gärna

Mjölkfria alternativ uppföljning

För ett tag sedan skrev jag om att jag skulle testa olika mjölkfria alternativ och se om det hjälper mot mina magproblem. Hur har det gått? Det är fortfarande alltför tidigt för att jag ska märka någon skillnad, men det har i alla fall inte varit ett problem. Det finns massor av olika mjölkfria alternativ där ute och hittills har de flesta jag testat varit goda. Jag har inte hunnit testa på så många ännu, och det dyker hela tiden upp någon ny produkt.

Jag är inte speciellt strikt, jag äter fortfarande ost och vanlig gräddfil/creme fraiche. Jag har egentligen bara bytt ut yoghurten och kvargen mot växtbaserade produkter. Ibland har jag köpt vanlig matlagningsgrädde, ibland en mjölkfri. Jag testar mig fram för att se vad jag gillar och vad inte. Hittills har jag nästan bättre tyckt om de sojabaserade produkterna än de gjorda på havre. Den här med kokos är en favorit för tillfället. Inte så konstigt kanske eftersom jag gillar kokos…

mjölkfria alternativ

Den enda produkten hittills som jag inte alls gillat var Valios gurtti med blåbär. Vaniljversionen var god, men inte med blåbär. Den kommer jag nog inte att köpa fler gånger, men som tur finns det en massa andra att testa. Näst på tur är Planti.

Har du testat mjölkfria alternativ? Vilken är din favorit? Tips tas gärna emot 🙂

Dela gärna

Motvind hela vägen

Idag har jag varit ledig hela dagen och planen var att jag skulle springa veckans långpass idag. Eftersom det fortfarande ställvis är halt ute, var jag osäker på vilken rutt jag skulle ta. Jag vill inte springa på små skogsstigar, som om jag nånsin gör det, utan jag ville hålla mig till större vägar. Med chans att de skulle vara bara eller åtminstone sandade och mindre hala. Jag bestämde mig för att springa en av de tråkigaste rutterna jag vet. Längs med Skärgårdsvägen mot Åbo. Den är tråkig på det sättet, eftersom jag i något skede är tvungen att vända om och springa exakt samma väg tillbaka. Den går inte att springa runt, det finns bara en väg. ( Vilket är jättekul i rusningstrafik och om det hänt något längs vägen. Och så sitter du fast i trafiken i flera timmar, för det finns fortfarande bara en väg)

motvind från helvetet

Nåja, sidospår där. Långpasset skulle jag ju skriva om. Det gick bra att springa i början. Vägen var torr och bar och det var vårkänslor på hög nivå. Första tunneln under vägen som jag var tvungen att springa i var en isbana. Inte i själva tunneln, men backen som leder ner. Det var så.jäkla.halt. Jag föll som tur inte, men det var nästan så att jag övervägde att sätta mig ner på rumpan och kana ner. För att det skulle ha varit det smidigaste sättet att ta sig ner på 🙂

Efter kanske tre kilometer och vid första bron kom vinden emot mig. Det var motvind utan dess like. Jag kom knappt framåt, det blåste så hårt. Samtidigt tänkte jag att jag kommer att få springa med värsta medvinden på hemvägen sedan. Öh, nej! Det kändes som om jag hade motvind hela vägen. Åt vilket håll jag än sprang blåste det rakt på mig. Det började dessutom snöa. Dit for vårkänslorna. Nu räcker det med snö, halka, blåst. Jag vill ha vår!

Långpasset i sig var riktigt bra. Det var det längsta jag sprungit på flera veckor och det var en bra känsla hela tiden. Lite för hög puls för ett långpass kanske, men annars inget att klaga på. Kroppen fungerade som den ska. Benen pinnade på, andningen fungerade och magen krånglade inte.

Bra start på veckan!

 

Dela gärna
Äldre inlägg

© 2018 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑