Månad: maj 2018 (sida 1 av 4)

Ett eget halvmaraton

Mina långpass har suttit hårt inne den senaste tiden. Jag har liksom inte fått till det (som jag vill). Det kan ha varit för varmt, jag har glömt att ta med mig vatten och energi, magen har krånglat. Det ena med det andra med det femte. Jag har hamnat på en platå på ungefär 18 kilometer. Vilket är jättebra. För inte så länge sedan tyckte jag att 10 kilometer var massor och nu kan jag springa 18 utan större bekymmer. Men jag vill verkligen komma över 20 kilometer. Över halvmaraton, 21,1. Jag hade ett mål att innan maj är över ska jag ha sprungit ett halvmaraton igen. På månadens sista dag, var stunden inne.

Jag hade planerat att springa mitt långpass idag, men jag gjorde inga större förberedelser igår. Jag åt och drack som vanligt och tänkte inte så mycket mer på det. Jag vill inte lägga onödig press på mig själv. Som att ladda upp som en tok och sedan bli besviken om livet kommer emellan. Mera ta dagen som den kommer och löprundan blir vad den blir. Jag hade klockan på väckning, för jag visste att det skulle bli varmt och jag ville springa innan det blir som allra hetast. Klockan halv elva var jag ute genom dörren, vilket var lite senare än planerat, men det var inte såå varmt ännu.

Jag kände direkt när jag började springa att idag är en bra dag. Jag valde att inte springa med gåpauser var 10:e minut, utan att istället springa längre sträckor åt gången. Benen var pigga och pannbenet starkt och jag tänkte att nu kör vi (jag). Nu skulle jag testa att springa längre än ett halvmaraton. Jag lyssnade på podd när jag sprang och det hjälpte tror jag. Jag kunde koncentrera mig på den och fokuserade inte på mitt eget flåsande eller på att benen blev trötta.

Vid sju kilometer ungefär tog jag min första gåpaus. Jag hade smoothie med den här gången, istället för dextrosol, i sån där klämpåse. Som finns vid barnmaten. Det är tur att det är gott i sig, för varm smoothie när jag själv är varm och törstig… Nja. Men hellre det än en slibbig gel… Vid kanske 11 (?) kilometer, äh, vid slussen, stannade jag igen. Åt lite, fotade lite och stretchade ut benen. Direkt när jag stannade märkte jag hur varmt det var. Svetten bara rann. Jag märkte inte av det medan jag sprang, för då blåste det och svalkade av mig.

En bra sak (eller dålig beroende på dagsform) med den rutten jag valde idag, är att jag måste springa hela den ifall jag vill komma hem igen. Det finns bara en väg. Jag kan inte vika av någonstans och ta en kortare rutt. Det är bara framåt som gäller. Jag visste alltså att det skulle bli ett bra långpass, exakt hur långt det skulle bli visste jag inte, men långt i alla fall. Jag gissade på 20 kilometer och hade planerat att springa några extra varv runt kvarteret för att komma upp i önskad längd.

Mot slutet blev jag ganska trött och jag gick mestadels mellan kilometer 14 och 16. Värmen började kännas jobbig och smoothien var slut. Jag var hungrig och tom på energi. Kanske liite mera mat och dryck dagen innan ett planerat långpass inte är så dumt sen i alla fall 🙂 Nu hade jag ätit för lite och hade för lite med mig. Det blev en mental dipp. Jag som ville springa hela vägen idag, förutom de planerade pauserna. Inte gå flera kilometer.

De sista tre kilometerna hade jag fått ny energi  och jag ville avsluta på topp, avsluta springandes. Det blev längre än ett halvmaraton idag, totalt 21,55 kilometer. Fan vad skönt! Jag kan ju! Inte för att jag egentligen tvivlar, men det är skönt att få det bekräftat. Nästa steg är att springa 25 kilometer.

halvmaraton

 

0

Hjälp mig eller en frågestund

Nu behöver jag er hjälp. Jag är på väg på en resa under min semester. Har jag nämnt det förresten? Jag ska till Kroatien… Jag antar att jag inte kommer att ha lika bra möjligheter till att blogga under resan och jag vill inte förstöra min bloggstreak. Därför tänker jag tidsinställa några inlägg. Vad vill ni läsa om?

hjälp mig

Ska jag kanske ha något recept? Vilket i och för sig förutsätter att jag äter något annat än sallad och grillad svamp den närmsta tiden…

Ska jag skriva om mina tankar om maraton?

Hur jag (planerar att) tränar under semestern?

Mina favoritresmål? Vart jag inte vill resa?

Eller något helt annat? Hjälp mig…

Nu har ni också chansen att ställa en massa frågor och kanske det blir ett inlägg om det. Lovar i alla fall att svara på frågorna.

Tack på förhand!

0

Tempotisdag

Det var planerat som en lugn och mysig distansrunda. Jag skulle bara springa utan att tänka på farten eller kilometermängd. Bara njuta av vädret och lufsa framåt. När jag kom hem från jobbet var jag full av energi och istället blev det fullt ös. Jag hade pigga ben och jag passade på att utnyttja det idag. Tempotisdag var dagens ledord.

tempotisdag

Jag har velat höja mitt grundtempo ett tag nu. Springa mina distansrundor i lite snabbare fart. Oftast hamnar jag ändå i mysjobb tempot, där kring 6:45-7:00. Idag bestämde jag mig för att utmana mig själv. Det fick vara flåsigt och jobbigt, men jag skulle kämpa. Inte sakta av på farten om det blev jobbigt eller stanna och gå. Utan ösa på när benen var pigga och eftersom jag var mentalt stark idag. Jag vill börja springa mina normala distansrundor i 6:20-6:30 fart.

Idag var ett första steg på vägen. Det var inte direkt jämn fart per kilometer, ibland var det 6:10 och ibland 6:35, men det gick snabbare än normalt. Alla kilometer gick fortare än mitt mysjogg tempo. Jag flåsade och frustade, men orkade ändå hålla tempot. Jag hittade ett bra flyt i löpningen och det rullade på fint. Kanske det igen berodde på skorna? Eller så pekar min formkurva uppåt? Mina senaste löpturer har gått sådär, och i något skede är det tvunget att vända.

Idag blev det en blandning mellan distanspass och snabbare pass. Det blev totalt över åtta kilometer, men det gick ändå snabbare än normalt. Ett riktigt bra pass överlag. Imorgon blir det igen en lugnare träningsdag med yoga och uppladdning inför torsdagen. Då är det långpass som gäller och jag hoppas på lika bra form som idag. Ett långpass på över 20 kilometer med bra känsla i kroppen skulle sitta fint.

0

Träningsplaner vecka 22

Det fungerar bra för mig att skriva ut mina träningsplaner varje måndag. Dels är jag tvungen att fundera på dem och göra upp en plan. Dels får jag svart på vitt och kan gå tillbaka och kolla ifall jag glömmer. Den här veckan borde jag kunna träna som jag vill. Jag har inget speciellt inplanerat, förutom jobb då förstås, men inget extra utöver det. Jag fortsätter som förut, tre löppass i veckan, ett pass styrka och en yoga/rörelseträning.

Träningsplaner vecka 22

Måndag: vila
Tisdag: löpning,  distanspass
Onsdag: yoga
Torsdag: löpning, långpass ca. 20 km
Fredag: styrketräning
Lördag: vila
Söndag: löpning, ”testlopp”

Förra året när jag tränade inför mitt maraton följde jag ett träningsprogram ur ”Stora löparboken för kvinnor”. I programmet skulle man med 6-8 veckors mellanrum springa något som kallades för testlopp. Samma sträcka varje gång, ungefär fem kilometer, och tanken var att se om tiden förbättrades för varje gång. Ifall träningen hade haft effekt. Det tänkte jag springa nu på söndagen. Planen är att de kommande månaderna springa samma sträcka igen, den 1:a varje månad. Eller, i början av varje månad, beroende på hur det passar.

Aldrig ensam i träningen

Långpasset den här veckan vill jag springa över 20 kilometer. Det känns som om jag stannat i långpassen kring 18-20 kilometer. Jag vill få en knuff framåt. Komma över 20 kilometer, ens till 21. Det är inte stor skillnad i kilometer, men mentalt känns det som en enorm skillnad. Halvmaratondistansen skulle sitta fint, eller varför inte 22 kilometer. När det nu en gång är vecka 22 nu… Distanspasset imorgon har jag inga specifika tankar om. Det blir vad det blir.

Förra veckan kom jag igång med min styrketräning igen och jag ska fortsätta med det. Förhoppningsvis resulterar det inte i lika brutal träningsvärk den här gången. Kanske jag har lärt mig min läxa nu. Att jag inte kan skippa den, för det är bara jobbigare sedan när jag återupptar styrketräningen igen.

Vad tränar du i veckan?

 

 

0

Svettigt värre

Idag skulle jag springa mitt långpass. Punkt. Inte skippa det igen och istället välja solstol och sommarvärme. Jag var lite pressad på tid, eftersom vi på eftermiddagen skulle ha kalas här hemma. Jag var tvungen att ställa klockan på väckning, för jag visste att jag inte skulle få till passet efter kalaset. Då skulle jag vara alltför sockerchockad och ha druckit för mycket kaffe. Plus allmänt slö och trött. Nej, jag skulle springa före kalaset.

Jag hade bestämt mig för att springa enligt samma upplägg som sist när jag sprang långpass. Springa i 9 minuter gå i 1 minut. Det var varmt och jag anade att det skulle bli svettigt. Jag försökte hålla pulsen nere och att ta det lugnt. Det var tungt idag. Det var så varmt, det var så svettigt och jag hade inget vatten med mig. Jag drar mig för att använda mitt vätskebälte, för jag tycker att det skumpar för mycket. Jag måste väl börja använda det, speciellt nu när det är varmt. Mina långpass börjar vara långa och jag gör det onödigt svårt för mig själv. Idag hade jag verkligen behövt vatten. Även om jag gick var 10:e minut, var pulsen hög och flåset därefter. Benen var trötta och jag hade helst bara lagt mig ner i diket. Inte min dag idag.

svettigt värre

Jag är inte riktigt övertygad om ifall springa 9 minuter, gå 1 minut är rätt taktik för mig. Jag tycker att jag har svårt att komma igång igen efter att jag pausar och går. Just precis som jag kommit in i ett någorlunda bra flow, ska jag gå igen. Eller ska och ska, men det är enkelt att hålla reda på. Dessutom händer det lätt mig att jag börjar förhandla med mig själv, ifall jag får pausa och gå när jag vill. Plötsligt går jag mer än vad jag springer.

Jag tror kanske att längre perioder av löpning fungerar bättre. Och kanske även längre vila. Att jag under vilan skulle dricka av mitt vatten, som jag ska börja ha med mig, och ta av energi. Som jag inte heller hade med mig idag… Var det tungt sa du? Undrar varför… 🙂 Försöka tajma det så som vätskekontroller kommer på lopp. Pausa kanske var 3-4 kilometer och lära kroppen att det är då jag ”får” gå. Tänka mer i termer som att jag kan gå vid nästa vätskekontroll och inte när det känns tungt. För let’s face it, det är tungt att springa lopp. Men vill jag nå mina tidsmål, kan jag inte gå hela tiden.

Strax över 18 kilometer blev det idag. Nöjd över distansen och att jag springer långpass igen. Mindre nöjd över känslan i kroppen, vilket till en del kan förklaras av värmen och vätskebrist.

0

Njuter av livet del två

Sol, sommar, värme… Finns det något bättre? Det gör inte det, inte enligt mig i alla fall. Tyvärr betyder det ingen löpning för min del. Trots bra förberedelser igår, blev det inget långpass idag. Det blev inte ens ett löppass. Istället blev det solstolen, solen, värme och ren njutning. Nytt försök imorgon!

värme

0

Allt klart inför imorgon

Imorgon är det dags för långpass igen. Känns som om det var evigheter sedan jag senast sprang långpass. I verkligheten var det den 8.5. Då också i väldigt varma förhållanden. Jag har försökt förbereda mig inför morgondagen. Pizzan är äten, resorben drucken, jag har yogat, jag har laddat mentalt… Imorgon gäller det. Samtidigt vill jag inte ställa för höga krav på passet. Jag vill inte att det ska skapa onödig stress. Som om det är mitt livs pass.

imorgon kör vi

Det är okej att gå. Det är okej om jag springer kortare än planerat. Jag ska inte stirra mig blind på tempot. Jag ska bara göra det och inte fundera så mycket. Huvudsaken är att jag springer och att jag känner att jag kan igen. Känna att benen orkar, att kroppen är med mig och att det finns mer att ge. Mina senaste pass har gått lite sådär. Jag har haft problem med magen igen och benen har inte varit på hugget. Vilket inte är så konstigt när jag beslutar mig för att springa intervaller tätt inpå styrketräning för benen. Smart där!

Imorgon hoppas jag att allt stämmer. Den här gången har jag i alla fall gjort mina förberedelser på ett bra sätt. Jag hoppas på lite svalare väder, inte gassande sol. Sedan efter att jag sprungit mitt långpass, får solen skina hur mycket den vill. Då är jag redan parkerad i solstolen, med en iskaffe i ena handen och chips i andra 🙂

0

Paniken! Stressen!

Jag såg en bild på instagram idag från en person som jag följer. Hon ska också tydligen springa Tallinn maraton och hon hade skrivit något i stil med 13 veckor kvar… Jag bara, vänta nu, jag ska också springa i Tallinn. Är det faktiskt bara 13 veckor kvar?! Det kan det väl ändå inte vara. Det känns som om det är långt in i framtiden. 13 veckor är ju snart. Poff och så ska jag stå på startlinjen. Paniken och stressen som kom över mig…

Jag tycker att jag är i fas med min träning och allt går enligt planen. Jag springer mina långpass, jag gör min styrketräning, jag springer snabbare pass. Ändå känns det som om, tja, jag inte är redo. Alltid när jag har en vilovecka, vare sig det är planerat eller oplanerat, sjunker självförtroendet en smula. Jag har planerat att springa långpass på lördagen. Senast jag sprang långpass var den 8.5. Det är över två veckor sedan. Tänk om jag tappat allt? Tänk om jag inte kan springa långt mer? Jag vet ju att det inte är så, men hjärnan spökar ibland. Jag tappar inte allt med en veckas vila. Jag tappar knappt något, det är snarare bra för mig att vila ibland. Komma tillbaka snabbare, piggare, mer utvilad och pepp på att springa igen.

Dagens pass gick i alla fall ok. Det blev inte backintervaller, istället blev det en form av fartlek. Varannan kilometer snabb och varannan långsam. Totalt strax över 9 kilometer. Det var svettigt och jobbigt och jag fick kämpa för att få upp tempot. Benen ville inte riktigt springa fort och det var kanske inte den bästa idén att springa intervaller efter styrketräning. Jag har fortfarande träningsvärk, men det kändes bättre när jag sprang.

Imorgon ska jag försöka stretcha ut benen med hjälp av yoga och mentalt förbereda mig på att springa långt på lördagen. Enda sättet att få bukt med paniken inför loppet är att träna. Göra mina långpass och inte fundera så mycket. Det kommer nog att gå vägen den här gången också.

0

Backintervaller? Jag skippar dem

Jag vet inte vad jag tänkte på när jag igår skrev om att jag skulle springa backintervaller på torsdagen. Träningsvärken idag är inte att leka med och jag tror att det bara kommer att vara värre imorgon. Backintervaller känns som lite overkill och jag tror att det i stället blir någon annan form av intervaller. Med mindre risk för mjölksyra och mera för flåset. Ifall kroppen känns pigg och på hugget imorgon, kanske jag ändrar mig.

backintervaller

Jag märkte redan på morgonen att benen var möra. Egentligen märkte jag det redan igår på kvällen efter passet. Så går det när jag skippar styrkan en vecka. Träningsvärken kommer direkt. Hela dagen har jag stapplat omkring på jobbet. Det är ingen kul känsla att sätta mig ner. Framsida lår gör ont och det går inte att böja sig ner smidigt. När jag skulleupp för en liten backe kände jag hur det brände i låren. Mjölksyran kom genast. Då var det ändå en liten backe. En backe som jag går uppför varje dag och som i normala fall inte ens klassas som en backe. Utan som ett litet motlut. Fyra steg och jag är uppe.

Idag var det som om att bestiga Mount Everest. Benen var inte pigga och att springa backintervaller var inte att tala om. Ska jag springa backintervaller vill jag vara pigg i benen och mentalt förberedd. Inte färdigt sliten, trött och tung i kroppen. Jag tror jag väntar med att springa backe tills nästa vecka. Jag har en runda planerat färdigt. En runda som jag drar mig för att springa eftersom den är så kuperad. Det är roligt efter passet när jag vet att jag klarat det, men det kräver mental uppladdning först.

Brukar du springa backintervaller?

0

Där satt det

Den senaste tiden har min styrketräning känts väldigt motig. Förra veckan skippade jag helt mitt pass. Veckan innan gjorde jag mitt pass, men känslan var så där. Jag gjorde alla övningar, men tänkte inte alls på tekniken, utan checkade bara av alla rörelser. Bara få passet gjort och kunna säga att jag gjort det. Idag kom vändningen, idag kändes allt kul igen. Tekniken fanns där, styrkan var det inget fel på och peppen var total. Nu jäklar skulle jag träna styrka.

Jag gjorde samma program som sist, mitt trusted P90X program. Säga vad man vill om tv-shop, men den tränings-dvd:n fungerar i alla fall. Jag har gjort det så många gånger att jag (nästan) kan det utantill. Jag behöver inte kolla på videon, utan kan bara ha det på i bakgrunden och koncentrera mig på mitt. Jag tycker fortfarande att det fungerar och det brukar ge mig träningsvärk varje gång. Kanske då för att jag är bättre än då när jag började träna efter programmet och orkar igenom allt. Med högre vikter dessutom.

Nu känns kroppen härligt öm och skakig, som om den fått jobba. Precis som jag vill att den ska kännas efter ett benpass. Hur härligt det kommer att kännas imorgon är en annan sak, men jag har bara mig själv att skylla. Det är säkert bara bra med en påminnelse om att träna styrka. Den är såå viktig för mig, för att förebygga skador och för att orka springa mer och bättre. Även om jag tjatar om det och skriver ut det här, glömmer jag ändå bort det. Och bara springer… Skärpning där!

Imorgon blir det en vilodag, det kan behövas. Jag hoppas att kroppen är återhämtad på torsdagen. Då är planen att springa intervaller. Eftersom jag kände mig så stark idag, tänker jag mig backintervaller… *gulp*

 

0
Äldre inlägg

© 2018 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑