Månad: augusti 2018 (sida 1 av 2)

Nummerlappen hämtad, nu kör vi

För att citera Tomas Ledin, Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända. Ungefär så känns det just nu. Knappt hann jag anmäla mig till loppet innan det är dags att springa. Nummerlappen är hämtad, jag vet när och var starten går. Jag har ätit och druckit. Laddat upp. Tvättat mina träningskläder. Lackat naglarna. Alla förberedelser är gjorda. Nu ska jag bara förbereda mig mentalt ännu. Jag börjar vara ivrig på att få springa. Det ska bli kul med lopp.

nummerlappen hämtad

Det är något särskilt med lopp. Stämningen är alltid speciell, alla är glada och trevliga. Redan när jag hämtade ut nummerlappen idag kände jag ivern. Alla är i samma situation. Även om man inte känner varandra, så hälsar man kanske. Frågar vad de ska springa för distans. Önskar lycka till och hejar på varandra. Det är en gemenskap. Jag springer alltid för mig själv och löpning kan vara ganska ensamt. Men lopp alltså, det är bäst! Dessutom är det alltid mycket folk ute och hejar på Paavo Nurmi. Det brukar vara feststämning inne i stan.

Klockan 12:20 går starten och sedan är det bara fullt ös som gäller. Jag ska utmana mig själv och pressa mig till att springa fortare än vad jag gör på träning. Våga ta i och lita på att jag orkar hela vägen. Inte mysig joggingrunda, utan tempopass. Jag vill springa fort imorgon. Nu kör vi!

 

Dela gärna

23 dagar kvar

I min iver att förbereda mig inför lördagens lopp har jag ”glömt bort” att jag ska springa maraton. Jag såg på instagram någon som skrev att det var 17 dagar kvar till Helsingborg maraton. Tur att jag inte ska springa det tänkte jag. Tur att jag har mer tid på mig att träna. Nja… Såå mycket mer tid har jag inte. Det är bara 23 dagar kvar. Hur gick det till? Hur kan det vara så få dagar kvar?! Hjälp! Jag vet ju när loppet är. Jag vet att det är den 9 september, men jag har bara tänkt att det är någon gång långt in i framtiden. Inte om 23 dagar.

23 dagar kvar

Jag är inte redo. Jag vill ha mer tid på mig att träna. Helst ett par månader till eller så 🙂 Fast sen igen, är man någonsin helt redo? Känner man sig någonsin att man gjort allt? Sprungit alla pass, alla långpass, alla intervaller? Ätit, sovit, tränat rätt? Och med man menar jag självklart jag. Det finns alltid en känsla av att jag kunde ha gjort lite bättre. Sprungit lite mer, lite snabbare, lite längre. Jag vet att jag tränat på bra. Jag har inte skippat pass utan följt träningsplanen. Jag vet att jag kan, men mot slutet kommer alltid tvivlen. När jag inte tränar lika mycket finns det tid att tänka. Då kommer funderingarna. Tankarna, tvivlen. Kanske jag borde ha gjort si eller så. Gjort det här istället för det där. Inte gjort det där. Gjort mer av det här.

Äsch, det är fortfarande 23 dagar kvar. Än finns det hopp! Jag hoppas att lördagens lopp ger mig det självförtroende jag behöver för de kommande veckorna. Att jag får en bekräftelse att formen finns där. Inte så mycket tidsmässigt, utan jag är mer ute efter känslan i löpningen. Att det känns bra i kroppen och som att det finns mer att ge.

Dela gärna

Sista intervallpasset innan lördag

Idag sprang jag det sista intervallpasset innan lördagens lopp. Det var också det sista träningspasset. Nu är det bara vila som gäller. Imorgon och på fredagen kommer jag antagligen att använda min foamroller och försöka stretcha ut benen. Jag hoppas på pigga ben på lördagen och mycket tryck i steget. Jag vill göra allt för att det ska lyckas. Samtidigt försöker jag att inte ha för stor press på mig själv. Jag ska se det som ett bra träningspass och inte bry mig om tiden. Även om jag försöker förbereda mig så gott det går, vill jag inte känna mig besviken efteråt. Det ska vara en kul grej att springa. Det är bara en bonus att jag ens kan springa i år.

intervallpasset

Dagens pass var från maratonprogrammet jag följer. 20 stycken intervaller på 30 sek och 30 sek vila. Den här gången var vilan joggvila. Tidigare har det varit gåvila (eller stå), men nu var tanken att man skulle hållas i rörelse hela tiden. Känslan i kroppen var bra. Jag kunde trycka på, farten fanns där och benen rullade på av sig självt. Jag flåsade som en galning och frustade. Det hörs nog minsann att jag kommer springandes 🙂 Det var en orsak till att jag alltid sprang med musik tidigare. Jag ville inte höra mitt eget flås.

Nu hoppas jag att allting känns lika bra eller bättre på lördagen. Jag tycker att mina senaste pass har gått riktigt bra. Jag har känt mig snabb och stark. Kroppen har samarbetat, jag har kunnat trycka på och det har inte varit speciellt jobbigt. Jag har inte behövt ta i allt vad jag har för att komma upp i planerat tempo, utan det har gått av sig självt. Jag har nästan behövt hålla tillbaka. Jag är inte orolig för distansen, men tio kilometer är tio kilometer. Det är jobbigt oavsett och när jag dessutom går in med inställningen att se det som ett fartpass. OJ!

 

Dela gärna

Jag börjar bli nervös

Idag fick jag startbeviset till lördagens lopp och informationspaketet. Jag som trodde att jag inte var nervös och bara skulle se det som en kul grej. Ett bra träningspass. Jag skulle ljuga om jag påstod att pulsen inte gick upp en smula. Men det är bra nerver. Jag ser framemot det. Det ska bli roligt att springa i Åbo igen. Jag är inte nervös för själva loppet. Jag vet att jag kommer att klara det, men det är klart att det pirrar i magen för det.

nervös

Idag gjorde jag det sista styrketräningspasset inför lördagen. Kroppen känns bra, gårdagens yoga gjorde mycket för mina stela ben. Imorgon ska jag ännu springa ett kort intervallpass och sedan är det vila som gäller. Jag vill ha pigga ben på lördagen och vara sugen på att springa. Få längta en smula och vara taggad på loppet.

Det är tio kilometer, det kommer att vara jobbigt. Jag går ut för att om inte direkt maxa, så att pressa mig själv. Få till ett riktigt bra fartpass inför maraton. Springa i ett betydligt snabbare tempo än jag brukar, så att maratontempot förhoppningsvis kommer att kännas lätt. Jag ska utmana mig själv med tempot. Jag hoppas att publiken, atmosfären och adrenalinet gör att jag kan pressa mig själv.

Visst hejar ni på mig?

Dela gärna

Race week och planer för veckan

Race week. Det är ett ord jag inte trodde att jag skulle använda på några veckor ännu. Planerna ändras och på lördagen springer jag lopp igen. Även om jag ser det som ett bra träningspass inför maraton, vill jag förstås prestera så bra som möjligt i alla fall. Helt oförberedd vill jag inte vara. Jag förväntar mig inte att springa personbästa, men jag vill kunna pressa mig själv mer än vad jag gör på träning. Tävlingssituationen kommer förhoppningsvis göra att jag springer fortare och att jag får till ett bra fartpass.

Eftersom det är race week ser mina träningsplaner lite annorlunda ut den här veckan. Träningsprogrammet jag följer inför maraton börjar trappas ner nu. Det passar bra att delta i ett lopp i det här skedet av träningen. Nu börjar längden på passen minska. Det är inte längre fråga om att träna upp uthålligheten. Nu handlar det mer om att finslipa formen med hjälp av kortare intervaller och fartpass. Vad passar då bättre än att delta i lopp?

Träningsplaner vecka 33

Måndag: yoga
Tisdag: styrketräning
Onsdag: löpning, korta intervaller
Torsdag: vila
Fredag: vila
Lördag: lopp
Söndag: valfri

Jag känner mig lite stel i kroppen efter gårdagens långpass, idag blir det därför yoga. Jag vill ha pigga och fräscha ben på lördagen. Jag har inte gjort tung styrketräning på flera veckor, utan jag har fokuserat på övningar med kroppsvikt. Ibland får jag träningsvärk i alla fall och jag väljer därför att göra styrketräningen på tisdagen. För att minimera risken för träningsvärk på själva loppet. Jag vill ändå inte skippa styrkan, eftersom den är så viktig inför maraton.

På onsdagen springer jag det sista löppasset innan loppet. Jag tänker springa passet korta intervaller från träningsprogrammet. Det passar perfekt inför loppet. 20 stycken 30 sekunders intervaller med 30 sekunder vila. Snabbt, effektivt, men utan att slita för mycket på kroppen. Få upp farten i benen och känna mig stark inför lördagen.

race week

Torsdag och fredag kommer att bestå av vila och att ladda upp mentalt. Eftersom loppet kom så plötsligt och oplanerat, har jag inte gjort några förberedelser. Jag vet knappt vilken tid starten går och varifrån. Jag bara anmälde mig och kollade inte så mycket mer. Jag har i och för sig sprungit loppet fem år i rad och jag antar att starten är på samma ställe som förut… Bäst att kolla upp det i alla fall 🙂

Beroende på hur loppet går och hur kroppen känns på söndagen, bestämmer jag träningen då. Kanske blir det vila, kanske cykel, kanske ett lugnt löppass. Lugnt och kravlöst är planen. Ge kroppen en chans att återhämta sig från loppet och komma tillbaka starkare.

Race week, nu kör vi!

 

Dela gärna

Mitt sista långa långpass

Idag sprang jag det sista långa långpasset inför maraton. Nu börjar nedtrappningen. Jag kommer ännu att springa några långpass, men helt klart kortare än jag gjort de senaste veckorna. Inga långa långpass på över 20 kilometer, snarare 15. Jag vet att det fortfarande är nästan en månad kvar till maraton, och att jag ännu hinner träna. Jag vet också att jag inte egentligen hinner göra så mycket mer för formen. Jag kan inte panikträna veckorna innan. Därför blir jag osäker. Har jag gjort tillräckligt? Har jag sprungit tillräckligt långa långpass? Är mängden per vecka, per månad okej? Juni månad spökar i bakhuvudet. Dagens pass blev inte heller det genrep jag hade hoppats på.

När jag började min satsning mot maraton skrev jag att jag inte skulle slarva med långpassen. Jag skrev att jag ville springa åtminstone ett över trettio kilometer och några över 25. Idag var planen att springa det där trettio kilometers passet. Min vana trogen cyklade jag iväg till motionsslingan, för att springa runt runt där. Jag hade vatten med, energi i form av smoothie och dextrosol, jag hade musik, poddar. Det var bara att springa och inte sluta innan jag nått mitt mål.

långa långpass

Löpningen gick bra, jag höll bra fart, snabbare än jag gjort hittills på mina långpass runt spånbanan. Pannbenet var starkt, benen pigga och inga problem. Det här skulle bli ett bra pass. Efter kanske 8-10 kilometer började det regna. Lite smått duggregn, inget som störde i skogen. Himlen var dock svart och jag hörde några åskknallar på längre håll. Fortfarande inga problem, bara att fortsätta springa. Min plan idag var att springa två varv åt ena hållet och ett varv åt andra. Sedan en drickpaus vid cykeln och upprepa allt igen.

Jag sprang på fint, men benen började kännas av och jag tappade lite fart. Jag beslöt mig för att lägga på musik och få en extra boost till de sista varven. Regnet ökade hela tiden och vid 19 kilometer var det inget lätt duggregn mer, utan snarare att det ösregnade. Här någonstans började tankarna att korta av passet komma. Jag var kall och blöt och har ingen lust att bli sjuk.

Vid 23 kilometer var det som om himlen öppnade sig. Det fullständigt vräkte ner. Jag trodde inte att det kunde regna mer än det gjort dittills, men tydligen hade jag fel. Vid det skedet var jag förstås så långt borta från parkeringen jag kunde komma och hade inget annat val än att fortsätta springa. Prick 25 kilometer stannade passet på och det fick duga. Nu ville jag bara hem och in i värmen.

Lite irriterad över att passet inte blev längre än 25 kilometer. Jag vet att det var regnet som stoppade mig och att jag hade orkat mer. Tempot var fortfarande helt okej och benen pigga (ish). Jag vet ju att jag är i form, men… Det hade gjort såå mycket mentalt att få till det där 30 kilometers passet. Veta att det finns i kroppen.

Nu känns det lite snopet att det var mitt sista långa långpass. Att det längsta jag kommer att ha sprungit innan maraton är 26 kilometer. Det är ju kortare än jag sprang i fjol. Det var ju inte så här träningen skulle gå. Jag skulle ju känna mig självsäker den här gången och inte tvivla lika mycket. Jag skulle ha gjort min träning som planerat…

Lite pepp please!

Dela gärna

Mitt mål med Paavo Nurmi millopp

Mitt mål för Paavo Nurmi tio kilometer är att se det som en förberedelse inför maraton. Jag vill träna på att tävla. Anmälan till loppet kom plötsligt och oväntat. Jag vet att jag inte är i form för att springa personbästa. Jag har inte tränat tillräckligt med fart för att kunna springa snabbt på milen, jag har mer fokuserat på uthållighet och grundträning. Vilket är helt förståeligt eftersom jag satsar på maraton. Samtidigt är det kul att springa lopp och Paavo Nurmi hör till mina favoriter. Jag ville inte missa det och nu när jag har möjligheten att springa i alla fall, tänker jag göra det. Tiden får bli vad det blir.

Jag ska (försöka) se det som ett träningslopp. Jag ska testa kläder, jag ska öva mig på att dricka i farten, jag ska försöka att inte bli så nervös. Mitt mål är att se det som ett bra träningspass inför maraton. Få upp farten lite i och pressa mig själv. Jag springer alltid fortare på tävling än på träning. Det är något med atmosfären, adrenalinet, stämningen, nummerlappen osv som gör att jag kan pressa mig själv mer. Jag tänker inte göra några större förändringar i min träning inför loppet, utan loppet är en del av min träning. Det kommer ersätta ett av passen den veckan. Jag kommer inte att göra någon stor nedtrappning av träningen eller vila efter loppet. Därför har jag inte heller några stora förhoppningar om en bra tid.

Enligt träningsprogrammet jag följer börjar nedtrappningen inför maraton nästa vecka. Imorgon kommer jag att springa mitt sista långa långpass, jag siktar på trettio kilometer. Nästa vecka borde passen bestå av långpass 60 minuter, korta intervaller och långa intervaller med växlande tempo. Jag kommer att springa korta intervaller från programmet på tisdagen eller onsdagen och sedan vila fram till loppet på lördag. Loppet kommer att ersätta de två andra passen, det blir en kombination av långpass och intervall. Beroende på dagsformen på söndagen, blir det kanske en lätt löptur då. Så visst, lite annorlunda än planerat, men jag tror att loppet kommer att ge mig något också.

Mitt mål är att få till ett bra fartpass och få en bra känsla i kroppen. En känsla av att farten finns där och att jag tränat rätt. Ett sug till att springa fler lopp och längre distanser. Inte pressa mig själv till max, utan veta att det finns mer att ge. Plocka fram det i Tallinn istället. Och framförallt, ha kul. Lopp är ju roligt!

Dela gärna

Paavo Nurmi, vi ses igen

Ända sedan jag förra hösten fick veta att datumet ändrats till Paavo Nurmi maraton, visste jag att det skulle bli problem för mig. Jag funderade länge och väl hur jag skulle göra, eftersom jag även planerade att springa i Tallinn tre veckor senare. Vilken distans skulle jag springa på vilket lopp. Skulle jag springa båda loppen, eller bara ena. Vilket lopp var viktigare. Vilken distans ville jag satsa på.

I något skede på våren bestämde jag mig för att satsa på att springa maraton i Tallinn och strunta helt i Paavo Nurmi i Åbo. Det sved lite i hjärtat att ta beslutet eftersom jag sprungit i Åbo de senaste fem åren. Det hör till mina favoritlopp och jag har bra minnen därifrån. Både tidsmässigt och att allting alltid fungerar bra. Bra publik, bra stämning, bra goodiebag, fin bana. Beslutet var lättare att ta eftersom jag visste att jag med största sannolikhet inte skulle kunna ha båda helgerna ledigt från jobbet, när det är så tätt inpå. Det var också en delorsak till att jag till sist valde Tallinn. Se det som en minisemester samtidigt. Istället för att bara åka i till grannstaden och springa lopp.

Förra veckan fick jag mitt arbetsschema och döm min förvåning, när det visar sig att jag är ledig helgen det springs Paavo Nurmi. Plötsligt finns det ju en möjlighet för mig att springa där i alla fall. Klart som tusan att jag ska springa då! Det kommer att bli milloppet den här gången. Det är fyra år sedan senast jag sprang tio kilometer där. Jag kommer att skriva ett skilt inlägg om hur jag tänker kring det. Målsättningar med loppet och förberedelser. Nu ska jag bara njuta av att veta att jag får springa där igen.

Happy friday!

Dela gärna

En känsla av fart

Det börjar kännas som om det finns fart i benen. Jag har kämpat på med mina intervaller och det verkar som om det har haft effekt. Det går att trycka på, steget fungerar och det känns som om löpningen flyter på för tillfället. Jag märkte det redan på tisdagen när jag sprang intervaller. Jag tyckte att det kändes lätt att springa. Jag kunde springa i mitt planerade tempo och fick nästan hålla tillbaka mig. Annars hade jag rusat iväg ännu snabbare och kanske kroknat mot slutet.

Idag var det igen dags för intervaller. Åtta gånger tre minuter med en minuts gåvila mellan varje intervall. Plus uppvärmning och nedjogg förstås. Tre minuters intervaller är jobbiga, för de är inte korta och snabba, men inte heller långa och i ett lägre tempo. De är just precis mittemellan. Det är svårt att välja rätt fart. Inte gå ut för hårt för att inte orka på slutet, men inte heller välja alltför långsamt tempo. Den första intervallen gick kanske lite för långsamt, men sedan tycker jag att jag hittade rätt tempo.

fart i benen

Jag kunde hålla tempot alla intervaller igenom, med en bra känsla. Visst var det jobbigt och jag fick kämpa, men det var hanterbart. Fastän det var jobbigt, kunde jag springa på. Jag tappade inte tekniken, steget rullade på bra och det kändes om inte jättebra, så bra. Det var liksom en helt annan känsla än när jag tar i för kung och fosterland, kämpar grimaserandes och allting känns jobbigt. Det här var också jobbigt, men det fungerar ändå. Om ni förstår skillnaden? Det handlar inte ens om själva tempot, utan snarare dagsform. Känslan i kroppen. Feeling.

Nu kommer det att bli några vilodagar från löpningen. Det har blivit ganska mycket träningen de senaste dagarna, det ska bli skönt att vila. Imorgon kommer det att bli ett lätt styrketräningspass kombinerat med rörlighetsträning. Lördagen är helt en vilodag. Då ska jag äta och ladda upp för det sista långa långpasset som springs på söndagen.

 

 

Dela gärna

Valfri träning betyder cykel

När det står valfri träning eller vila i träningsplanen, väljer jag att cykla. Jag har börjat gilla cykling mer och mer och det blev igen ett långt pass. Den här gången på grusvägar och tempot blev därefter. Direkt jag kom ut på asfalt gick det fortare, men på grusvägen kändes det som om jag inte kom framåt alls. Jag trampade och trampade, men det hände inget. Vägen var i gräsligt skick och det tog mer ont i armarna än i benen. Alla guppar och gropar gjorde det svårt att hålla ett högt tempo.

valfri träning betyder cykel

En av orsakerna till att jag gillar att cykla är att det känns skonsamt. När jag cyklar har jag lägre puls och kan cykla längre innan det blir slitsamt. Jag kan utan större problem cykla 30 kilometer och vara återhämtad nästa dag. Skulle jag springa samma sträcka, krävs det längre återhämtning. Det är en rolig känsla att ha att veta att jag kan cykla långt. Jag drömmer om att cykla riktigt långt. Vätternrundan långt…

Imorgon återstår det att se ifall det var smart för mig att cykla idag. Imorgon ska jag nämligen springa intervaller igen. Kanske jag inte har de piggaste benen och att det hade varit bättre för mig att vila idag. Men cykel är ju så kul!

 

Dela gärna
Äldre inlägg

© 2018 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑