Månad: september 2018 (sida 1 av 3)

Sammanfattning september

September känns som en svår månad att sammanfatta. Det rymmer så mycket, men ändå så lite. I början av månaden sprang jag maraton, och vilket maraton sedan. Hela vinterns, vårens och sommarens träning var inte förgäves, utan det blev verkligen ett kvitto på att jag tränat rätt. Tallinn maraton resulterade i ett nytt personbästa med nästan 30 minuter och en jättebra känsla i kroppen. Efter maraton tog jag en planerad och välförtjänt vila från träningen. Tyvärr blev den vilan längre än jag planerade, eftersom jag blev sjuk. Och plötsligt var september över och det blev ingen mer träning.

träningen under september

Träningsdagboken ser därför konstigt tom ut. Det är tre veckor med absolut ingen träning. Inte ens ett ynkligt yogapass eller en promenad. Inte ens en kvällspromenad med Sam som jag inte registrerat. Ingen träning. Nada. Det känns knappt värt att sammanfatta. Men sen igen. Klart som tusan jag ska sammanfatta. Jag sprang ju maraton! Bara det gör att september var en utmärkt månad!

diamantmål

Hur var din september?

1

Här tränas det (inte)

Jag känner att latmasken börjar ta över. Jag är frisk och hade kunnat träna, men nej… Istället har jag gjort en massa andra saker på min lediga tid. Visserligen viktiga saker, som att städa huset och fixa i trädgården. Plockat bort alla sommarblommor, fixat utemöblerna, tagit fram ljuslyktor. Det har lett till att det inte blivit tid över för träning. På söndagen ska jag på bio efter jobbet, så det blir inte någon löprunda som jag först planerade.

latmasken manda

Jag har insett att det inte kommer att bli någon träning den här veckan eller under september. Jag satsar på en nystart nästa vecka. På måndagen är det den första oktober och det passar bra. Ny vecka, ny månad och nya tag. Då ska jag komma tillbaka till träningsrutinerna igen. Jag är ju pepp och ivrig på att träna, men jag får inte till det. Det känns som om jag prioriterar annat och att det egentligen inte ens stör mig. Samtidigt vet jag att motivationen kommer tillbaka bara jag gör några pass. Jag måste bara komma igång och så blir allt bra igen. Som normalt. Just nu känns det inte normalt. När jag har någonsin valt städning eller trädgårdsfix framom träning? Vad är det för fel på mig 🙂

Nästa vecka vill jag springa en gång, göra ett styrkepass och en yoga. Och testa på zumban. Hmm… Fyra pass. Mjukstart visst? Fast kanske det är lika bra att gå all in från början? Latmasken ska inte ha en chans att komma fram igen.

0

Wok med mifustrimlor

Det finns en ny smak på mifustrimlor, curry-honung, ute i butikerna och jag har länge velat testa. Recept på mifu verkar vara ett av de mest populära sökorden att hitta till bloggen (?), så varsågoda. Ännu ett recept med mifu, den här gången med mifustrimlor. För fyra rejäla portioner, eller kanske snarare till sex personer om man inte äter som en häst, som jag.

Wok med mifustrimlor

Du behöver:

1 paket mifustrimlor, curry-honung (eller valfri smak)
1 kinakål
4 morötter
3 vitlöksklyftor
3 chilin
1 påse fryst broccoli eller 1 färsk
1 påse frysta paprikastrimlor eller 2 färska
1 påse wokgrönsaker
4 plattor/rundlar nudlar

sweet chili sås
soja
saltade jordnötter

mifustrimlor

Strimla kålen och morötterna. Till morötterna brukar jag bara använda mig av potatisskalaren och strimla med den. Hacka vitlöken och chilin. Mina chilin var små, så jag tog tre. Jag gillar dessutom starkt, men ta vad du tycker är lagom.

Börja med att steka mifustrimlorna i lite olja i en stekpanna. Det går fort, tar bara några minuter. Ta upp från stekpannan och lägg i den största skålen du har. Det ska mycket grönsaker på ännu och det ska allt rymmas att blandas runt 🙂

Stek sedan i omgångar, paprika, broccoli och wokgrönsakerna. Varefter det är klart, lägg i skålen tillsammans med mifustrimlorna.

Stek kålen och morötterna till sist. Lägg i hackad vitlök och chili och blanda runt. Under tiden som du steker alla grönsaker, koka nudlarna. Jag hade risnudlar, men har även gjort liknande recept med andra typer av nudlar.

Blanda alla grönsaker, mifustrimlor och nudlar. Häll på sweetchili sås, kanske en deciliter och lite soja. Strö över salta jordnötter och servera.

Innan nudlar

Servera med mera chilisås och jordnötter.

Smaklig spis!

 

1

Fyra historier från Tallinn

Tallinn hör till mina favoritstäder i världen och Tallinn maraton är nog mitt favoritlopp att springa. Det har varit en hård kamp mellan Paavo Nurmi maraton i Åbo och Tallinn maraton, men jag tror att Tallinn vinner. Jag har sprungit där fyra gånger och det har alltid varit bra. Loppet har en speciell plats i mitt hjärta. Jag har bara positiva upplevelser därifrån. Det finns aldrig något att klaga över. Publiken är alltid fantastisk, stämningen är på topp och det är bara kul hela vägen. Jag har inte alltid sprungit mina snabbaste lopp där, men det har alltid varit så kul att det inte spelat någon roll. Jag minns bara att jag alltid haft roligt, sprungit med ett leende på läpparna och vinkat och highfive:at publiken.

Fyra lopp, fyra historier

År 2014 sprang jag mitt första halvmaraton någonsin och mitt första lopp i Tallinn. Det var innan jag bloggade, så det finns ingen race report från det loppet. Jag minns att jag var nervös innan. Skulle jag klara av att springa ett halvmaraton? Det längsta jag sprungit på träning var 16,5 kilometer. Jag hade ingen förhoppning om tid, jag ville bara komma i mål. Vid den tiden gick banan mot Pirita, hamnen och strandpromenaden. Jag kommer ihåg att jag tyckte att omgivningen var fin och att det var roligt att se en annan del av Tallinn än bara gamla stan.

Vid 14 kilometer visste jag att jag skulle klara det. Jag ökade tempot och sprang om folk. Jag kände mig stark och kunde trycka på ända till slut. Jag minns också att jag var irriterad på folk som gick mot slutet och stoppade min framfart. Jag ville springa om folk, men kom inte förbi för att folk gick tre i bredd. Flytta på er! Jag sprang i mål med ett stort leende på läpparna, stolt över att ha klarat mitt första halvmaraton. Tiden var 2:14:08 och jag var jättenöjd över det.

År 2015 var det dags för mitt tredje halvmaraton, mitt andra i Tallinn. Jag hade tidigare på sommaren sprungit halvmaraton i Åbo och då persat med flera minuter. Inför detta halvmaraton var jag extra nervös. Jag hade varit sjuk innan och de sista veckorna inför hade det blivit mindre träning. Jag funderade på att ställa in halvmaraton och istället byta distansen till tio kilometer. Jag gjorde aldrig det och tur var väl det. Det blev igen ett nytt personbästa, ett som fortfarande står sig. Jag hade lika roligt på det här loppet som på mitt första halvmaraton. Banan var den samma som år 2014. En platt och lättsprungen bana, förutom målgången vid gamla stan på kullerstenar.

År 2017 blev det comeback i Tallinn efter en paus år 2016. Det var fortfarande halvmaraton som gällde, men den här gången var banan helt annorlunda. Start och målgång på samma ställe, men nu sprang vi mot Telliskivi, Rocca al mare och strandpromenaden Stroomi.  Jag var inte orolig över att klara distansen för jag hade sprungit ett maraton på sommaren och ett halvmaraton borde vara lätt i jämförelse. Men det senaste halvmaraton jag sprang sommaren 2016 hade gått långt under förväntningarna. Jag var orolig över att det här också skulle bli en dålig erfarenhet och att jag skulle vara missnöjd när jag sprang i mål. Jag hade svårt att veta vad jag kunde ha för tidsmål. Jag hade varit så fokuserad på att klara av mitt första maraton, jag hade tränat mest mängd och uthållighet och inte så mycket fart. Veckorna innan försökte jag få upp tempot med att springa intervaller och känslan i kroppen inför var bra.

Det här loppet är säkert det lopp som jag har haft den bästa feelisen och känslan. Det berodde kanske på att jag från början hade rätt inställning. Jag visste att jag inte skulle springa personbästa och jag såg det mera som en chans till en bra upplevelse. Jag njöt verkligen av stämningen, publikens hejarop, musiken. Jag highfive:ade, jag klappade händerna, jag dansade, jag sjöng… Jag hade roligt hela loppet igenom. Tiden blev ett mellanting mellan personbästa och sämsta, men jag brydde mig inte alls om tiden. Det hade kunnat vara personsämsta och jag hade varit nöjd ändå. För upplevelsen och känslan var helt annorlunda från 2016 då allt bara var jättejobbigt.

tallinn halvmaraton 2017

Och så var det ännu år 2018. Vad kan jag säga om 2018 som inte blivit sagt? Tallinn maraton 2018 var loppet med stort L. Dagen då allting stämde. Då dagsform möter träning, möter bra stämning, trevliga människor, fin bana. Allt. Att det dessutom resulterade i ett nytt personbästa på maraton med nästan trettio minuter och diamantmål tidsmässigt är bara en jättestor bonus. Jag fattar det inte ännu heller, fastän det nästan gått tre veckor sedan loppet. Jag blir ännu också helt tårögd när jag tänker tillbaka. Ett bevis på hur roligt jag hade och hur stark jag kände mig fick jag när jag kollade på videon från målgången. Jag bara fortsatte att springa fastän jag var i mål. Jag springer säkert i fem meter ännu innan jag fattar att jag kan sluta. Jag visste nog att jag var i mål, för såg ju tiden, men jag ville bara inte sluta. Så roligt hade jag.

Blev du sugen på att springa i Tallinn?

 

 

 

 

0

Nyfriserad och redo för träning

Äntligen känner jag mig redo för träning igen. Min planerade cykeltur till och från frisören kändes bra och som om förkylningen inte längre hindrar mig från att träna. Visst var jag lite snorig, men sen igen blir jag alltid snorig av att cykla. Jag har inte tränat idag, främst för att jag inte vill förstöra min fina frisyr. Imorgon tänkte jag ge träningen ett försök. Jag kommer knappast att springa. Jag kommer antagligen att göra ett lättare styrkepass.

Jag vill inte gå ut för hårt. Dels på grund av min förkylning och dels för att jag inte gjort något sedan jag sprang mitt maraton. Träningsuppehållet blev lite längre än jag planerade ursprungligen, men nu känner jag mig verkligen redo för träning. Den här veckan kommer ännu att bli en lugn vecka. Ifall jag styrketränar imorgon, gissar jag att jag kommer att få brutal träningsvärk. Oberoende vad jag gör för övningar, eller med hur lätta vikter jag tar. Torsdag och fredag är långa dagar på jobbet och då finns inte mycket tid till träning. Det passar utmärkt för mig. Kroppen får extra vilodagar och tid att återhämta sig.

På söndagen blir det kanske en första löprunda. Då räknar jag med att både förkylningen och den eventuella träningsvärken är helt borta. Då har det i så fall gått tre veckor sedan jag sprang. På tre veckor har vädret ändrat från att springa i shorts på loppet, till att nu vara tvungen att ta fram löparjackan och långa tights. Det blev höst och kallt medan jag inte tränade. I morse var det tre grader ute. Tre! Glöm höst, det är ju för tusan vinter.

nyfriserad och redo för träning

0

Jag blir smartare med åren

Jag är så redo för träning nu. Jag är trött på att vara sjuk. Jag är helt klart på bättringsvägen, men kanske inte riktigt hundra procent och därför väntar jag med träningen. Idag hade jag tänkt testa på zumban, men skippade det. Jag är fortfarande beroende av nässpray för att få luft genom näsan och jag snyter mig femtioelva gånger om dagen. Kanske inte den smartaste idén att gå på zumba i det läget. Även om jag säkert tagit det lugnt, eftersom jag inte kan koreografin och allt är nytt och så. Men ändå… Jag är stolt över mig själv. Jag har blivit smartare med åren.

Tidigare hade jag säkert tränat i det här tillståndet. Jag känner mig i princip frisk, detta snor och stoppade näsa är de enda symptomen. Tidigare hade jag antagligen valt att träna i alla fall. För att det börjar krypa i kroppen och för att jag vill ”testa lite”. Se hur det känns, även om jag innerst inne vetat att det är alltför tidigt för att träna. Jag är glad över att jag blivit smartare och har vett nog att vänta ut det. Jag vill nämligen inte bli förkyld igen.

Imorgon kommer det att bli ett första test till träning. Jag ska till frisören och jag har tänkt cykla dit. De är strax under två kilometer dit och det blir verkligen en mjukstart. Jag lär snabbt märka hur kroppen känns. Blir jag flåsig, är det jobbigt, får jag huvudvärk och en allmän sjukdomskänsla. Eller är allt frid och fröjd och kan jag kanske träna senare i veckan. Jag hoppas självklart på det senare alternativet. Motivationen och lusten till att träna är hög just nu.

0

Två veckor sedan Tallinn maraton

Det har nu gått två veckor sedan jag sprang Tallinn maraton. Jag vet inte om det ännu heller sjunkit in, att jag klarade det (igen). På ett sätt känns det så självklart, klart att jag skulle fixa det. På ett annat sätt känns det helt overkligt. Jag fattar inte ännu heller hur stark jag kände mig genom hela loppet. Hur roligt jag hade. Det är klart att tiden förskönar minnet lite, men jag tycker på riktigt att jag inte hade någon dip under loppet. En liten dip när knät började göra ont vid 23 kilometer. Utöver det, bara positiva tankar, stark kropp och pigga ben.

Loppet kommer klart att bli ett lopp att minnas. Något jag kommer att kunna se tillbaka på med positiva minnen. Något jag ska tänka på i vinter när motivationen tryter. När snön piskar i ansiktet, det är stormvindar och sommaren och lopp känns långt borta. Då ska jag tänka på Tallinn maraton och hur roligt jag hade då.

tallinn maraton

Jag vet inte vad det är med Tallinn maraton. Jag har sprungit där fyra gånger och jag har bara positiva minnen därifrån. Loppet är alltid lika bra och jag presterar alltid bra i Tallinn. Inte nödvändigtvis tidsmässigt, men känslan och feelingen är alltid på top. Tallinn är bäst helt enkelt. Uuu… fick just bästa bloggidén när jag skriver det här, men det får bli ett skilt inlägg 🙂

Nu börjar träningslusten vara tillbaka. Det krävdes bara några dagar då jag inte fick träna, när jag var sjuk, och plötsligt vill jag inget annat än träna. Jag börjar känna mig återhämtad från förkylningen och tänkte smyga igång med träningen nästa vecka. Korta och lugna pass, kanske inte ens löpning ännu. Jag har fått världens lust till att träna styrka. Kanske jag inte är riktigt frisk ännu…

0

Fredags länkkärlek

En ”bra” sak med att vara sjuk, är att jag hinner läsa en massa bloggar. Dessa har jag gillat extra mycket av olika orsaker. Fredagen till ära, lite länkkärlek varsågoda!

Karolina skrev ett inlägg om ”Kvinnorna jag växte upp med”. Ett inlägg om musik och oj, vilka minnen det väckte till liv. Spice Girls, Christina Aguilera, Pink, Destinys Child… Jag kunde typ alla låtar från listan, visste direkt vilken det var. Jag har sett videorna *öhm* ett antal gånger. Jag hade cd:n. Det var på den tiden jag fortfarande köpte cd:n och såg på MTV. Oh, those were the days… Nu kommer det en låt på radion och jag bara ??? Vem? Idol? Never heard.

Jessica Almenäs skrev för ett tag sedan ett inlägg om ”att inte passa in”. Det är så jag. På många punkter. In och läs.

Åsa har ny blogg på ny adress, det vill jag inte missa.

Maria har skrivit mycket om Köpenhamn den sista tiden. Plötsligt blir jag väldigt sugen på att resa dit nästa sommar. Vi var ju där förra året, men hann inte se något av Köpenhamn. Det blev mer som en genomresa av Danmark, men kanske ett nytt försök nästa år?

Vad vill du tipsa om idag?
0

20 saker om mig

När man inte tränar utan mest känner sig sjuk och ynklig är det svårt att hitta på inspirerande blogginlägg. Då är det tur att det finns listor. I give you, 20 saker du kanske inte visste om mig.

1. Vad är ditt fullständiga namn?
Heidi Johanna Henriksson

2. Hur gammal är du?
34

3. Bor du ensam eller med någon/några andra?
Bor med Sam och två busfrön till katter. Milli och Manda

Milli och Manda

4. Hårfärg?
En odefinierbar råttfärg, slitet efter sol och sommar. Men ska till frisören nästa vecka och fixa burret

5. Ögonfärg?
Jag var nära att säga brun, men det är mina kontaktlinser som är färgade och har varit det de senaste 15 åren. Men typ grönblå

6. Hur lång är du?
159

7. Singel eller i ett förhållande?
I ett förhållande, gift

8. Vad spenderar du mest pengar på?
Resor

9. Hur många syskon har du?
Två äldre bröder

10. Favoritfärg?
Gul

11. Var handlar du ditt smink?
Mascara, nagellack och liknande billigare grejer, var som helst. Citymarket, tokmanni, sokos… Dyrare krämer i taxfree butiker på resor

12. Bor du i hus/radhus eller lägenhet?
Hus

13. Vad gör du varje dag?
?? Äter, sover, borstar tänder, går på toa… Vad gör jag inte varje dag?

14. Favoritmat?
Jag kan inte bestämma mig. Äter mycket pasta, soppa, jag gillar indiskt, jag gillar mexikanskt. Ge mig chili, lime, vitlök och jogurt och jag är nöjd 🙂

15. Vad ser du framemot till hösten?
Att börja träna igen. Vår kräftskiva inom familjen, som i år blir en ”höstfest”

16. Vem litar du på?
Sam och min familj. Mig själv

17. Favorit på youtube?
Adriene för yogavideon. Rachael Rays recept

18. Vad har du alltid i kylen?
Ägg, ost, smör. Diverse kryddburkar som sambal, thaicurry, ingefära, pesto

19. Är du en morgon eller kvällsmänniska?
Kväll, men jag har blivit bättre på att träna på morgonen

20. Varför bloggar just du?
För att det är kul att läsa tillbaka på gamla inlägg. För att kunna inspirera andra till träning.

Hur många av dessa saker kände du till?

0

Kurerar mig från förkylning

Min förkylning visade sig vara av den värre sorten, jag har inte alls blivit bättre. Snarare sämre. Jag har helt tappat rösten. Jag hostar, harklar och jag bara väser när jag försöker prata. Det kommer inget ljud. Nu ska jag vara ledig i två dagar och förhoppningsvis är det bättre till helgen. Jag kurerar mig genom att äta kycklingsoppa, glass och dricka honungsvatten. Jag har även köpt ingredienser till att laga min ingefärashot igen. Det är kanske för sent för att det ska hjälpa nu, men jag tänker börja ta den i förebyggande syfte. Jag var inte sjuk på hela vintern eller våren när jag drack av den. Vet inte om det var tack vare den, men gott är det. Det kan inte skada att dricka av det igen tänker jag.

0
Äldre inlägg

© 2018 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑