Månad: augusti 2019 (sida 1 av 2)

Vad jag lärt mig av Rachael Ray

Rachael Ray hör till en av mina favorit tv-kockar. Hon har en egen tidning, har gett ut en massa kokböcker och har olika program på tv. 30 minute meals sändes till och med på finsk tv någon gång, men jag har mest kollat på henne via Youtube. Sett på själva middagstipset i hennes tv-show. Jag har snappat upp många bra recept därifrån och jag gillar hennes stil av matlagning. Den påminner om min. Mäter inte så noggrant och modifierar alla recept.

Vad jag lärt mig av Rachael Ray

Lök i hamburgare
Rachael Ray lagar mycket hamburgare och ett av de första tipsen jag lärde mig av henne var att riva ner lök i köttfärsen. Det gör att biffarna inte torkar ut, de blir saftigare och det ger förstås lite smak. Typ en halv riven lök per 400 g köttfärs, och den ska rivas. Det är saften man vill åt.

Dela hamburgare i fyra delar
Nu när vi en gång är inne på temat hamburgare, är nästa tips att dela smeten i fyra delar. Eller hur många biffar du nu tänkt göra. Inte bara börja göra biffar och så blir den sista en yttepytte biff och så måste du ta smet från de andra biffarna…

vad jag lärt mig av rachael ray

Garbage bowl
Det här vet jag inte riktigt vad jag ska kalla på svenska, slaskhink? Har man ett litet eller som i vårt fall opraktiskt kök där soptunnan placerad helt fel, är det såå mycket lättare att bara ta en stor skål och lägga allt skräp i den. Inte skala en lök, gå till soptunnan, hacka en morot, gå till soptunnan. Allt i en och samma skål först och sedan allt i soptunnan på en gång. Eller i komposten, eller vad man nu använder sig av.

Ingefära i frysen
Skala hela ingefäran, med sked (men det visste ni väl?), använd vad du ska och förvara resten i en plastpåse i frysen. Håller mycket längre, skrumpnar inte och är enklare att riva nästa gång du ska använda den.

Tomatsås
Rachael Ray har lärt mig hur man gör tomatsås, jag litar på hennes recept och jag använder mig alltid av samma grund. Hacka 1 stor lök, eller två små, riv några vitlöksklyftor, riv några morötter. Fräs i lite olja, det ska inte få färg. Några matskedar tomatpuré över det och så blandar man igen. När tomatpurén doftar, häller du på en deciliter eller så vittvin eller rödvin. Rödvin blir mustigare, medan vittvin blir fräschare. Två burkar (mutti) tomatkross, lite salt, peppar och oregano/basilika/timjan och så får allt puttra på. För lite extra smak tillsätter jag ibland Worcestershire sauce, eller en köttbuljongtärning. Är det strävt, men det borde det inte vara ifall du använde rivna morötter och muttis tomatkross, kan du tillsätta lite socker.

Blanda pasta och sås
När du kämpat och lagat tomatsås från grunden och ska servera det med pasta, nu kommer det viktigaste tipset. Oberoende av sås. Ta lite av pastavattnet i en mugg när pastan kokat klart. (Underkoka pastan med en minut eller två.) Blanda all pasta med all sås. Seriously gör det bara! Tro mig nu, det ska blandas alltihop. Häll på lite av pastavattnet för en såsigare/krämigare konsistens, det är stärkelsen i vattnet som gör att det blir bättre. Det finns inget värre en torr pasta med en klick sås i mitten, och det är inte alls samma sak att blanda det på tallriken sedan.

4

Det blir Tallinn i år igen

Jag lovade ju att jag hade väldigt goda nyheter att berätta i måndags. Vad är då den goda nyheten? Jo, jag ska springa i Tallinn igen. Jag får igen möjlighet att delta i mitt absoluta favoritlopp, den här gången dessutom på en ny distans. Gissa vem som är ivrig?! Jag har hela året egentligen varit säker på att jag inte kommer att kunna springa i Tallinn, för det händer grejer på jobbet då. Det visade sig att jag visst kan/får/är ledig den helgen, plus måndag, så jag kan springa i Tallinn igen. Den här gången 10 kilometer.

tallinn igen

Ny distans för mig i Tallinn. Jag har alltid tidigare sprungit halvmaraton eller maraton. Jag är kanske liiiite besviken eller irriterad över att jag inte vetat om den här möjligheten tidigare. Då hade jag kunnat träna för en längre distans. Tränat för ett nytt maraton hela året. Nu har jag inte gjort det, eftersom jag varit så säker på att inte kunna springa i Tallinn. Nu är tio kilometer det enda  jag kan springa, med min dagsform. Men det är ändå Tallinn, jag är glad oavsett.

Nu kommer det dessutom att bli en annorlunda upplevelse. Vi kommer att åka dit på lördagen, tidigt på morgonen. Loppet går först klockan fem, men jag vill hinna checka in på hotellet och relaxa en stund innan. Eftersom det är ett kvällslopp, förväntar jag mig bra stämning. Mycket folk på stan, en lördagskväll, och dessutom Tallinn där publiken alltid är fantastisk. Det kan inte bli annat än bra. Jag ska se det som en rolig grej. Njuta av stämningen och publikstödet och vara tacksam över att kunna springa. Fira efter loppet och heja på maraton och halvmaratonlöparna nästa dag.

För det blir även en nästa dag. En hel söndag i Tallinn innan vi åker hem på måndag. (Mamma vi behöver kattvakt 🙂 ). Shoppa, god mat och dryck, kanske lite sightseeing. Shoppa lite mer, äta lite mer, bara njuta av egentid i min favoritstad.

Sa jag att jag var glad och ivrig?

0

Träningsplaner vecka 34

Träningsplaner vecka 34. Det var länge sedan jag skrev ett sånt här inlägg känns det som. Jag har väldigt goda nyheter och de kräver träningsplaner. Och mer tid och reflektion för att skriva ett inlägg om det, men snart snart…

Träningsplaner vecka 34

Måndag: löpning, norska intervaller
Tisdag: vila
Onsdag: löpning
Torsdag: styrketräning, plyometrics
Fredag: löpning, ”långpass”
Lördag: vila
Söndag: valfritt

Dagens träning är redan gjord, det blev norska intervaller. Även kallade för Marit Björgen intervaller. 4 gånger 4 minuter med 3 minuters joggvila mellan. Varje gång jag ska springa dem tänker jag, fyra minuter. Hur jobbigt kan det vara? Jätte jättejobbigt, i alla fall om jag tar i. Vilan blir inte till så mycket vila, eftersom det är joggvila som gäller. Pulsen går knappt ner, och jag hinner just och just förbereda mig mentalt till att springa fort igen.

träningsplaner vecka 34

Imorgon blir det en vilodag. Dels för att återhämta mig från dagens intervallpass och dels för att jag helt enkelt inte har tid. Jag ska jobba hela dagen. På onsdagen är jag ledig och då hoppas jag att jag har återhämtat mig från dagens intervallpass. Då är tanken att jag ska springa igen. Kanske intervaller, kanske något helt annat. Fredagen blir också en dag då jag planerar att springa. Jag kallar det för långpass, men egentligen betyder det bara mer än 10 kilometer. Inte standardrundan runt kvarteret, utan lite längre. Lugnt och fint, ingen press på tid eller tempo.

På torsdagen är planen att träna styrka i ett annat format, plyometrics. Min hatkärlek när det kommer till styrketräning. Flåsigt, mjölksyra, men bra träning för benen. Spänst och explosivitet, snarare än rå styrka.

Och var är yogan kanske ni undrar? Den hänger nog med fortfarande, jag har inte glömt bort det. Jag är faktiskt bättre på att stretcha och träna rörlighet. Jag har gjort mina rehabövningar. Yogan är tyvärr bara det första jag prioriterar bort när jag har ont om tid till träning. Söndagen känns som en bra dag för yoga den här veckan. Ett bra avslut på veckan med mycket löpning och hårdare träningspass. Få avsluta med något lugnt och avslappnande.

Vad är dina träningsplaner för veckan?

0

Fredagens tröskelpass

Just nu vill jag bara springa intervaller. Jag vill utmana mig själv med tempot och jag har ingen lust till att nöta länge. Snabbt ska det gå. På tisdagen sprang jag veckans intervallpass, men igår blev det också en form av intervaller. Tröskelpass. Inte lika högt tempo som på intervaller, men ingen vila heller. Utan just det som jag behöver öva på. Halvhårt och halvlångt.

Jag hade egentligen ingen plan för passet, men under uppvärmningen kändes det så bra att jag beslöt mig för att utmana med själv. Springa ett tröskelpass istället för att bara lunka på. Never waste good legs och allt det där. Två kilometer uppvärmning, 4 kilometer tröskelfart och lite över en kilometer nedjogg. Klappat och klart. En genomsvettig och röd löpare som var redo att starta helgen.

tröskelpass

Vad är då ett tröskelpass eller tröskeltempo? Jag brukar tänka att det ska vara jobbigt, men fortfarande hanterbart. Pusha, men inte så mycket att jag får mjölksyra och stumnar helt. Jag ska ligga precis på gränsen för vad jag klarar av, därav namnet tröskeln. Jag ska flåsa, det ska vara jobbigt, men det ska ändå gå att springa vidare. Det är svårt att hitta rätt tempo, för mycket sitter förstås i huvudet. Klart att jag vill stanna eller sakta ner, men poängen är att utmana mig.

Det kändes som ett bra avslut på träningsveckan och en bra inledning på helgen. Jag tror knappast att det blir mer träning den här veckan. Idag väntar nämligen festligheter och imorgon kommer jag antagligen att vara ”lite trött” efter festligheterna 🙂

2

Det blir zumba igen

Det kommer att bli zumba igen till hösten för min del. Jag trivdes så bra förra hösten, att jag bestämde mig för att anmäla mig igen. Jag litar på att det fortfarande är lika kul, att instruktören ännu är bra och att jag gillar musiken. Men varför skulle jag inte göra det? Jag har alltid gjort det hittills, bortsett från när jag testade på en annan instruktör. Hon och jag klickade inte alls och jag tog en paus från zumban i några år. Men när favoritinstruktören återvände, gjorde även jag det.

zumba igen

Några veckor till kursstart ännu, men sedan är det zumba som gäller varje torsdag. Eller okej, ungefär varannan, beroende på hur det passar med jobbet. Det är som tur nästan gratis där jag går, via medborgarinstitutet. För samma pris skulle jag kanske få två-tre gånger på gym. Jag ser framemot att zumba igen. Dansa, bra musik, lite snicksnack med folk innan och efter passet. Maten som väntar på mig när jag kommer hem. (Sam, du vet vad som gäller sen 🙂 )

 

5

Pyramidintervaller på en tisdag

Jag hann knappt skriva att fredag skulle bli dagen då jag springer intervaller. Vilken dag springer jag intervaller på den här veckan? Tisdag. Ibland gäller det bara att passa på när man har tid och lust till intervaller. Jag har nämligen varit ledig idag och jag vet att det kan bli ont om tid till att springa senare i veckan. Då väntar andra roliga aktiviteter. Dagens intervallpass blev pyramidintervaller. Jag var osäker på hurudan typ av intervaller jag ville springa. Långa eller korta, snabba rusher eller längre med lägre fart. Då passar pyramidintervaller bra, det blir en blandning av allt.

pyramidintervaller

Jag värmde först upp i två kilometer innan jag startade själva intervalldelen av passet. Jag hade inte programmerat in klockan, utan jag tänkte att jag kollar på den medan jag springer. Blir det inte exakt så långt som jag tänkt, spelar det inte någon roll. Jag bestämde mig för att springa 1 minut – 2 minuter – 3 – 4 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1.  Med en minuts vila mellan varje intervall. Nästan två kilometer nedjogg på det och det hela resulterade i ett riktigt bra pass. 10,5 kilometer vilket är det längsta jag sprungit sedan mitt halvmaraton i juni. Det är nästan det bästa med intervaller tycker jag. Att jag inte ens tänker på hur långt jag springer, för jag är fokuserad på intervallerna. Plötsligt har jag sprungit ett bra distanspass utan att ens reflektera över det. Hade jag bestämt mig för att bara springa milen idag, hade jag säkert behövt kämpa mer för det. Nu gick det av bara farten.

Jag känner mig alltid som starkast under de kortaste intervallerna eller den längsta. Halvlånga och halvhård fart är svårt. En minuters intervallerna är fort över, det orkar jag alltid med även om farten är högre. På fem minuters intervallen behöver jag inte hålla lika hög fart och därför orkar jag med dem. Tre minuter är jobbigast. Jag vet aldrig hur hårt jag ska ta i och börjar alltid för fort. Kollar på klockan och märker att jag fortfarande ska springa i över en minut. Eller börjar för långsamt och kommer inte upp i fart innan intervallen är över.

Hur gör du när du springer intervaller? Är du bra på att välja rätt tempo från början?

2

Perfekt dag för transportcykling

Jag valde verkligen den bästa dagen för att testa på transportcykling till och från jobbet. Jag hann knappt ut genom dörren innan det började regna. Det bara vräkte ner, nonstop i 20 kilometer. Fast efter en stund så märker man det inte mer. Jag var redan genomblöt, det fanns inte mycket att göra åt saken sen längre. Till jobbet skulle jag oberoende. Jag kunde inte liksom vända om eller ge upp. På jobbet kunde jag sedan byta om till torra kläder. Aldrig har mina arbetskläder och torra strumpor lockat så mycket.

Jag har sprungit hem från jobbet tidigare, men aldrig cyklat dit. Jag har inte helt gett upp mitt cykelmål ännu, jag ska kanske ge det här med transportcykling en chans. Trots ösregn så var det riktigt kul att cykla. Det tog ungefär lika länge som att ta bussen. Jag behöver inte passa någon tidtabell, utan det är bara att starta direkt. Det är bra och fin cykelväg hela vägen och det är bra som vardagsmotion. Jag ska ju ändå träna och på det här viset rasslar det in nästan 40 kilometer på cykelkontot. Nästan helt obemärkt. Jag ska ju ändå till och från jobbet och jag ska ändå träna, så win-win.

transportcykling

Gammal bild, samma känsla

Än så länge är vädret bra för cykling. Det går bevisligen att cykla i regn också. Jag hade min skaljacka på mig och mina vanliga cykelbyxor. Det var alldeles lagom, inte för varmt, inte för kallt. Senare i höst kommer det säkert att behövas mer kläder.  Kanske ett par vantar och mössa under hjälmen och reflexväst. De dagar jag slutar vid sex sju går det bra att cykla, när jag slutar nio… Det blir kanske för sent. Det blir så mörkt. Plus att jag skulle vara hemma först efter tio. Men kanske om jag börjar cykla mer, så blir jag snabbare och på det sättet kommer hem fortare än med buss?!

4

Unpopular opinions

Jag tycker om dessa listor, unpopular opinions. Jag har sett dem cirkulera på många ställen och jag vill inte vara sämre själv. Hur många håller du med om?

Heidis unpopular opinions

Jag älskar att sola. Jag vet ju att det inte är bra, men jag älskar att vara brun. Brukar dock kräma in mig med en hel massa solkräm, och bränner mig inte. Det finns inget som heter för varmt i min värld.

tips på poddar

Jag tycker inte om att simma, inte i havet i alla fall. Varför jag funderar på triathlon när en av grenarna är simning, det vet jag inte. När folk säger att det bästa med sommaren är att simma, se ovanstående punkt.

Jag skulle aldrig betala för att gå på konsert. Det spelar ingen roll om du sen är Ed Sheeran och att alla var där. Jag skulle aldrig betala för sånt.

Jag tycker inte om att vara ute. Skogspromenader och ute i naturen ger mig inte alls lugn och ro, jag blir bara stressad. Kanske för att jag är rädd för alla djur, för att jag snubblar på alla rötter och trampar snett. Myggor, fästingar, ormar, älgflugor. Nuff said. Och hur många kantareller eller blåbär hittar man sen sist och slutligen?

unpopular opinions

Jag förstår mig inte på Disney filmer och vuxna. Aladdin, Lejonkungen, Dumbo… Nej, Disney är för barn.

Lord of the rings och Harry Potter är sååå överskattat.

Däremot är filmer om cheerleading och dans det bästa som finns. Amerikanska high school filmer, ja tack.

Traditioner är till för att brytas.  Man måste inte alls ha kålrotslåda på julbordet för att det hör till, när ingen ändå äter den. Eller julmat överhuvudtaget. ”Julig” mat är mycket godare. Ugnsrostad rödbeta med getost, honung och valnötter, istället för sillsallad/rosoll med rosa vispgrädde. Kycklinggryta med saffran istället för 10 kg skinka som man äter på nyår ännu. Skippa allt som ingen ändå äter, ha fast tacobuffet istället.

julen 2018

4

Fredagsintervaller

Under sommaren har fredagen varit den dag som jag cyklat. Jag har cyklat mina långpass då. Idag blev det att damma av en annan tradition jag haft, nämligen fredagsintervaller. Och inte vilken typ av intervaller som helst, utan tusingar. Fem gånger en kilometer med två minuter gåvila mellan varje intervall. Plus uppvärmning och nedjogg förstås. Så totalt nästan 10 kilometer. Det märktes att jag inte sprungit tusingar, eller intervaller överhuvudtaget på evigheter. Svetten bara rann när jag var klar. Samtidigt har jag saknat känslan av att ta ut mig. Bli riktigt trött när jag springer. Där jag tror att jag inte orkar springa mer, men på något sätt orkar jag alltid i alla fall.

Kanske fredagsintervaller ska bli ett återkommande inslag i min träning? Lördagen brukar oftast vara min vilodag och det brukar behövas efter ett tufft intervallpass. Dagens intervallpass kändes ändå bra, fastän det självklart var jobbigt och tungt. Det var kul att pressa på lite mer än vanligt och bli trött. Utmana kroppen, men kanske framförallt att utmana huvudet. Inte stanna eller ge upp bara för att det känns tungt i stunden. Jag orkar mer än jag tror. Jag är snabbare än jag tror, kämpa hela vägen till slut. Snart får jag vila.

fredagsintervaller

Det blev i alla fall en bra start på helgen. Träningen gjord innan klockan tolv ens och dessutom ett bra träningspass. Det kan ju knappt börja bättre.

1

Ultramaraton 2020?

Jag har hela året haft svårt för att besluta mig för vilka lopp jag vill springa. Vilken distans ska jag satsa på och när ska jag springa. Mycket har handlat om att de lopp jag vill springa inte passar in tidsmässigt. Jag kan inte springa Paavo Nurmi maraton i Åbo, oberoende av distans och jag kan knappast springa i Tallinn i år. Eftersom jag vet att det inte kommer att bli Tallinn maraton i år, har jag inte heller tränat strukturerat. Även om jag mot förmodan skulle ha den helgen ledig och möjlighet att delta, är frågan ifall jag är tillräckligt tränad. Självklart inte för maraton, men det finns även halvmaraton och 10 kilometer. Motivationen har inte riktigt funnits, när jag inte har något lopp att träna för och jag har satsat mer på cykling. Ibland har jag googlat lopp för att se om det finns något som skulle passa in på hösten. Vad hittar jag då? Ultramaraton i S:t Karins. Hmm…

reflektioner från ett halvmaraton

Det skulle vara först nästa år, i april. Antingen 6 timmar eller 12 timmar. Runt, runt, runt på en 400 meters bana. Alltså, varför går jag igång på sånt här? Det lockar, det lockar väldigt mycket faktiskt. Sex timmar då, tolv timmar känns lite att ta i ännu. En utmaning som heter duga, med fokus på att klara av det. Något helt annat än pressa tider och tempon, en utmaning på andra sätt. Jag tyckte ju om att springa på spånbanan förra sommaren när jag tränade inför maraton. Runt, runt, runt, varv på varv. Pausa för att dricka lite, äta lite och bara fortsätta springa.

Men ultramaraton ändå… Stoppa mig från dessa galna tankar 🙂

3
« Äldre inlägg

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑