månadsarkiv: augusti 2019

Pyramidintervaller på en tisdag

Jag hann knappt skriva att fredag skulle bli dagen då jag springer intervaller. Vilken dag springer jag intervaller på den här veckan? Tisdag. Ibland gäller det bara att passa på när man har tid och lust till intervaller. Jag har nämligen varit ledig idag och jag vet att det kan bli ont om tid till att springa senare i veckan. Då väntar andra roliga aktiviteter. Dagens intervallpass blev pyramidintervaller. Jag var osäker på hurudan typ av intervaller jag ville springa. Långa eller korta, snabba rusher eller längre med lägre fart. Då passar pyramidintervaller bra, det blir en blandning av allt.

pyramidintervaller

Jag värmde först upp i två kilometer innan jag startade själva intervalldelen av passet. Jag hade inte programmerat in klockan, utan jag tänkte att jag kollar på den medan jag springer. Blir det inte exakt så långt som jag tänkt, spelar det inte någon roll. Jag bestämde mig för att springa 1 minut – 2 minuter – 3 – 4 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1.  Med en minuts vila mellan varje intervall. Nästan två kilometer nedjogg på det och det hela resulterade i ett riktigt bra pass. 10,5 kilometer vilket är det längsta jag sprungit sedan mitt halvmaraton i juni. Det är nästan det bästa med intervaller tycker jag. Att jag inte ens tänker på hur långt jag springer, för jag är fokuserad på intervallerna. Plötsligt har jag sprungit ett bra distanspass utan att ens reflektera över det. Hade jag bestämt mig för att bara springa milen idag, hade jag säkert behövt kämpa mer för det. Nu gick det av bara farten.

Jag känner mig alltid som starkast under de kortaste intervallerna eller den längsta. Halvlånga och halvhård fart är svårt. En minuters intervallerna är fort över, det orkar jag alltid med även om farten är högre. På fem minuters intervallen behöver jag inte hålla lika hög fart och därför orkar jag med dem. Tre minuter är jobbigast. Jag vet aldrig hur hårt jag ska ta i och börjar alltid för fort. Kollar på klockan och märker att jag fortfarande ska springa i över en minut. Eller börjar för långsamt och kommer inte upp i fart innan intervallen är över.

Hur gör du när du springer intervaller? Är du bra på att välja rätt tempo från början?

2

Perfekt dag för transportcykling

Jag valde verkligen den bästa dagen för att testa på transportcykling till och från jobbet. Jag hann knappt ut genom dörren innan det började regna. Det bara vräkte ner, nonstop i 20 kilometer. Fast efter en stund så märker man det inte mer. Jag var redan genomblöt, det fanns inte mycket att göra åt saken sen längre. Till jobbet skulle jag oberoende. Jag kunde inte liksom vända om eller ge upp. På jobbet kunde jag sedan byta om till torra kläder. Aldrig har mina arbetskläder och torra strumpor lockat så mycket.

Jag har sprungit hem från jobbet tidigare, men aldrig cyklat dit. Jag har inte helt gett upp mitt cykelmål ännu, jag ska kanske ge det här med transportcykling en chans. Trots ösregn så var det riktigt kul att cykla. Det tog ungefär lika länge som att ta bussen. Jag behöver inte passa någon tidtabell, utan det är bara att starta direkt. Det är bra och fin cykelväg hela vägen och det är bra som vardagsmotion. Jag ska ju ändå träna och på det här viset rasslar det in nästan 40 kilometer på cykelkontot. Nästan helt obemärkt. Jag ska ju ändå till och från jobbet och jag ska ändå träna, så win-win.

transportcykling

Gammal bild, samma känsla

Än så länge är vädret bra för cykling. Det går bevisligen att cykla i regn också. Jag hade min skaljacka på mig och mina vanliga cykelbyxor. Det var alldeles lagom, inte för varmt, inte för kallt. Senare i höst kommer det säkert att behövas mer kläder.  Kanske ett par vantar och mössa under hjälmen och reflexväst. De dagar jag slutar vid sex sju går det bra att cykla, när jag slutar nio… Det blir kanske för sent. Det blir så mörkt. Plus att jag skulle vara hemma först efter tio. Men kanske om jag börjar cykla mer, så blir jag snabbare och på det sättet kommer hem fortare än med buss?!

4

Unpopular opinions

Jag tycker om dessa listor, unpopular opinions. Jag har sett dem cirkulera på många ställen och jag vill inte vara sämre själv. Hur många håller du med om?

Heidis unpopular opinions

Jag älskar att sola. Jag vet ju att det inte är bra, men jag älskar att vara brun. Brukar dock kräma in mig med en hel massa solkräm, och bränner mig inte. Det finns inget som heter för varmt i min värld.

tips på poddar

Jag tycker inte om att simma, inte i havet i alla fall. Varför jag funderar på triathlon när en av grenarna är simning, det vet jag inte. När folk säger att det bästa med sommaren är att simma, se ovanstående punkt.

Jag skulle aldrig betala för att gå på konsert. Det spelar ingen roll om du sen är Ed Sheeran och att alla var där. Jag skulle aldrig betala för sånt.

Jag tycker inte om att vara ute. Skogspromenader och ute i naturen ger mig inte alls lugn och ro, jag blir bara stressad. Kanske för att jag är rädd för alla djur, för att jag snubblar på alla rötter och trampar snett. Myggor, fästingar, ormar, älgflugor. Nuff said. Och hur många kantareller eller blåbär hittar man sen sist och slutligen?

unpopular opinions

Jag förstår mig inte på Disney filmer och vuxna. Aladdin, Lejonkungen, Dumbo… Nej, Disney är för barn.

Lord of the rings och Harry Potter är sååå överskattat.

Däremot är filmer om cheerleading och dans det bästa som finns. Amerikanska high school filmer, ja tack.

Traditioner är till för att brytas.  Man måste inte alls ha kålrotslåda på julbordet för att det hör till, när ingen ändå äter den. Eller julmat överhuvudtaget. ”Julig” mat är mycket godare. Ugnsrostad rödbeta med getost, honung och valnötter, istället för sillsallad/rosoll med rosa vispgrädde. Kycklinggryta med saffran istället för 10 kg skinka som man äter på nyår ännu. Skippa allt som ingen ändå äter, ha fast tacobuffet istället.

julen 2018

4

Fredagsintervaller

Under sommaren har fredagen varit den dag som jag cyklat. Jag har cyklat mina långpass då. Idag blev det att damma av en annan tradition jag haft, nämligen fredagsintervaller. Och inte vilken typ av intervaller som helst, utan tusingar. Fem gånger en kilometer med två minuter gåvila mellan varje intervall. Plus uppvärmning och nedjogg förstås. Så totalt nästan 10 kilometer. Det märktes att jag inte sprungit tusingar, eller intervaller överhuvudtaget på evigheter. Svetten bara rann när jag var klar. Samtidigt har jag saknat känslan av att ta ut mig. Bli riktigt trött när jag springer. Där jag tror att jag inte orkar springa mer, men på något sätt orkar jag alltid i alla fall.

Kanske fredagsintervaller ska bli ett återkommande inslag i min träning? Lördagen brukar oftast vara min vilodag och det brukar behövas efter ett tufft intervallpass. Dagens intervallpass kändes ändå bra, fastän det självklart var jobbigt och tungt. Det var kul att pressa på lite mer än vanligt och bli trött. Utmana kroppen, men kanske framförallt att utmana huvudet. Inte stanna eller ge upp bara för att det känns tungt i stunden. Jag orkar mer än jag tror. Jag är snabbare än jag tror, kämpa hela vägen till slut. Snart får jag vila.

fredagsintervaller

Det blev i alla fall en bra start på helgen. Träningen gjord innan klockan tolv ens och dessutom ett bra träningspass. Det kan ju knappt börja bättre.

1

Ultramaraton 2020?

Jag har hela året haft svårt för att besluta mig för vilka lopp jag vill springa. Vilken distans ska jag satsa på och när ska jag springa. Mycket har handlat om att de lopp jag vill springa inte passar in tidsmässigt. Jag kan inte springa Paavo Nurmi maraton i Åbo, oberoende av distans och jag kan knappast springa i Tallinn i år. Eftersom jag vet att det inte kommer att bli Tallinn maraton i år, har jag inte heller tränat strukturerat. Även om jag mot förmodan skulle ha den helgen ledig och möjlighet att delta, är frågan ifall jag är tillräckligt tränad. Självklart inte för maraton, men det finns även halvmaraton och 10 kilometer. Motivationen har inte riktigt funnits, när jag inte har något lopp att träna för och jag har satsat mer på cykling. Ibland har jag googlat lopp för att se om det finns något som skulle passa in på hösten. Vad hittar jag då? Ultramaraton i S:t Karins. Hmm…

reflektioner från ett halvmaraton

Det skulle vara först nästa år, i april. Antingen 6 timmar eller 12 timmar. Runt, runt, runt på en 400 meters bana. Alltså, varför går jag igång på sånt här? Det lockar, det lockar väldigt mycket faktiskt. Sex timmar då, tolv timmar känns lite att ta i ännu. En utmaning som heter duga, med fokus på att klara av det. Något helt annat än pressa tider och tempon, en utmaning på andra sätt. Jag tyckte ju om att springa på spånbanan förra sommaren när jag tränade inför maraton. Runt, runt, runt, varv på varv. Pausa för att dricka lite, äta lite och bara fortsätta springa.

Men ultramaraton ändå… Stoppa mig från dessa galna tankar 🙂

3

Det känns som löpning igen

Ända sedan jag sprang mitt halvmaraton i juni har min löpning känts sådär. Efter lopp brukar jag alltid vila och låta kroppen återhämta sig ordentligt från den påfrestning som ett lopp ändå är. Under juli blev det inte mycket löpning. Jag valde att fokusera och satsa mer på cykling. Jag sprang kanske ett pass i veckan. För mig korta pass på 5-7 kilometer. Aldrig mer och aldrig med fokus på tempo. Mysrundor runt kvarteret helt enkelt. Jag har saknat löpningen, känslan jag får efter ett bra pass. Nu äntligen (!) har det vänt. Det känns som löpning igen. Som om mysrundornas tid är över och som om jag är tillbaka till mig själv.

På lördagen fick jag till ett bra pass och trenden fortsätter. Dagens löpning var också riktigt bra. Det känns som om jag har lämnat en platå på 5-7 kilometer och som om jag nu kan springa längre. Jag vet ju att jag kan, men det är så lätt att fastna i samma rutin. Springa samma pass, samma runda i samma tempo. Jag har inga ambitioner med min löpning just nu, jag vill bara komma igång igen. Jag ska inte helt lämna bort cyklingen, ännu är det förhoppningsvis bra cykelväder på kommande. Det är ju för tusan bara början av augusti. Hösten kan inte vara här redan nu.

Det känns som löpning

Planen med löpningen är att komma tillbaka till en bra känsla. Inte pressa tider eller tempo, men ändå utmana mig själv lite. Få det till en rutin där jag springer fler gånger i veckan och längre än 5-7 kilometer. Börja närma mig tvåsiffrigt, hemska tanke, och vara ute längre. Mycket är en vanesak för mig. Mycket sitter i huvudet. När jag inte sprungit långt eller mycket, blir jag osäker på min förmåga och börjar tvivla. Det krävs bara några bra pass och så är jag tillbaka igen. Tröskeln till att springa blir lägre och det i sin tur leder till en bättre känsla.

Jag fattar ju att inte varje pass kommer att vara toppen och att jag kommer att få bakslag. Där det inte alls känns som löpning, utan snarare som om jag aldrig sprungit tidigare. Som om inget stämmer och som om halvmaraton och snabba tempon känns långt borta. Just nu tänker jag i alla fall njuta av den goda känslan och hoppas det håller i sig.

0

Träningsvärk from hell

Vad väljer jag för träning när jag har träningsvärk from hell från gårdagens styrketräning? Jo, jag väljer power yoga med Adriene med fokus på armar och core. Smart där Heidi. Verkligen. Två minuter in i passet skakar mina armar, svetten rinner, jag frustar och pustar och är nära att ge upp. Det var tungt idag, men känslan efteråt är oslagbar. När jag klarade av ett tungt corepass. Och träningsvärken är konstigt nog mindre efter passet.

träningsvärk from hell

Jag har slarvat med yogan och stretchen nu under juli. Det har inte blivit mycket och jag behöver det. Jag har gjort mina övningar jag fick av fysioterapeuten, men där har fokus legat på vader och vrister. Överkroppsstyrkan är ett skämt för tillfället och all cykling har inte heller gjort saken bättre. Hållningen blir som en ostbåge och axlarna och bröstrygg är stela. Vilket säkert till en del beror på svag core och att jag inte orkar hålla upp kroppen. Så, det är bra att träna det, kanske mindre bra att göra det dagen efter ett styrkepass. När träningsvärken redan är ett faktum.

Jag förstår inte hur träningsvärken kan vara så brutal idag. Jag tycker inte att gjorde något annorlunda igår. Övningarna var samma som jag gjort tidigare. Vikterna var ungefär de samma och repetitionerna likaså. Ändå är det träningsvärk from hell idag. Hela kroppen gör ont. Armar, ben, axlar, bröst, rumpa… Vad gjorde jag igår egentligen?

Jag har inte haft så här ont på länge. Det brukar jag få om jag inte tränat styrka, men jag har inte slarvat med den. Jag tycker jag gjort ett pass i veckan och det är vad jag brukar göra.

2

Längsta löprundan på länge

Jag tycker om att cykla, men det slår nog inte löpningen. Även om det går bra, jag har gjort långa pass med bra tempo, får jag inte samma kick som jag får av löpningen. Det blir inte samma adrenalinrush. Runner’s high. Självklart får jag det inte under varje löptur, men idag var en sådan dag. Jag vet inte om det beror på att jag sprang den längsta löprundan jag gjort på länge. Eller om det bara var en sådan dag då allting stämde. Äntligen blev det ett riktigt jäkla bra pass! Som jag har längtat efter känslan.

Jag hade egentligen redan tänkt springa igår, men jag latade mig alltför länge i solstolen. Det blev eftermiddag, jag hade inte ätit och jag tänkte att det är bäst att passa på att njuta av de sista soliga dagarna. På måndag börjar jobbet och rutinerna igen. Kanske det också bidrog till dagens bra känsla under passet. Jag har inte tränat sedan onsdagen. Benen var pigga, flåset var med mig och andningen fungerade. Jag kom in i ett bra flyt. Ett mycket bättre flyt än vad jag har haft de senaste gångerna jag sprungit. Det kändes så bra i kroppen att det hela slutade med den längsta löprundan på evigheter. Dessutom är det skönt att veta att jag fortfarande kan springa långt. Nu när jag mest cyklat under juli.

längsta löprundan på länge

Det är en härlig känsla när löpningen bara stämmer. När jag bara vill fortsätta springa. När benen pinnar på i ett tempo som är högt för mig, men allting stämmer ändå. Det är tungt och flåsigt, men det stör liksom inte. Jag kommer in i ett flow och allting går av sig självt. Precis så som jag vill att löpningen ska kännas. Inte som ett enda kämpade och minsta lilla backe gör att jag blir tokslut. Eller ger upp och börjar gå. Utan easy breezy hela vägen.

Woop woop!

3

Sammanfattning juli, cykelmål och planer

Juli månad kom och for och det är igen dags att skriva en sammanfattning av juli. Hur har träningen gått, hur går det med mitt cykelmål och vad är planen för augusti. Vi börjar med träningen.

Överlag har träningen gått riktigt bra. Jag har tränat varierat, det har blivit en blandning av löpning, cykel, styrka och lite yoga. Plus vardagsmotion i form av kvällspromenader. Jag har simmat, nå okej, jag har plaskat i vattnet. Jag har testat på både SUP bräde och klättring.

Löpningen har fungerat bra trots varma dagar. Jag har sprungit tidigt på morgonen innan det blivit alltför varmt. Det har bara blivit väldigt lite löpning. Visserligen ett medvetet val, för att satsa mer på cyklingen, men det som jag sprungit under hela juli sprang jag förra året vid samma tidpunkt på en vecka. Då tränade jag inför maraton, och det är klart att det påverkar.

Cyklingen har varit kul, det har blivit många pass. Inte kanske så långa som jag trodde att det skulle bli. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tyckte att 1000 kilometer var ett lämpligt mål?! Jag vet redan nu, att det kommer jag aldrig att uppnå i sommar. Inte en chans. Jag har inte ens cyklat hälften ännu. Jag har knappt cyklat en fjärdedel. Totalt har det blivit 202 kilometer i juli, 232 av mitt cykelmål.

Jag vet inte ännu vad planen för augusti är. Det beror lite på vädret också. Jag saknar löpningen. Det är kul att cykla, men det är inte samma sak och samma känsla som att springa. Jag har några ställen på min lista som jag inte cyklat till ännu. Sattmark, Pargas Port och Nagu. Planen var att cykla dit, stanna för lunch eller kaffe och att vädret skulle vara fint. Efter tisdagens cykling i iskalla vindar till Kustö slottsruiner har jag börjat tveka. Vill jag cykla till Pargas Port om det är kallt? Hur länge är det ens öppet? Tills skolorna börjar igen, så typ två veckor då ännu. Eller längre, men sen är det säkert ännu kallare.

sammanfattning juli

Löpning: 47,8 km, 7 pass
Cykel: 202 km, 9 pass
Styrka: 4 pass
Yoga: 3 pass

Just nu är planen för augusti öppen. Jag saknar löpningen och skulle vilja springa mer. Jag saknar känslan av att känna mig snabb, känslan av att flyga fram. När kroppen samarbetar, där jag aldrig vill sluta springa. Samtidigt tycker jag också om att cykla, och vill kunna göra det så länge som det är varmt och fint väder. Springa kan jag göra när som helst, cykla kommer jag inte att göra i höst och absolut inte på vintern. Det känns snöpligt att lämna mitt cykelmål på hälft, men jag inser att det är ouppnåeligt. Även om jag skulle cykla varje dag och cykla långt, är jag så långt ifrån min målsättning… Hur tänkte jag egentligen?

1