Månad: december 2019

Okoordinerad och ofokuserad

Idag var det höstens sista zumba och det var något jag sett fram emot. Inte att det var sista gången, förstås, men att överhuvudtaget kunna gå. Jag har inte varit på zumba sedan oktober, det har inte alls passat med jobbet eller annars. Idag märktes det att jag inte varit på flera veckor. Jösses vad okoordinerad jag var. Jag var så lost i de flesta koreografier. Jag for till vänster, när andra for till höger. Eller så stod jag mest som ett fån och visste inte vad som vad upp och vad ner. Jag brukar inte ha svårt för att lära mig danskoreografier, men idag var det inte lätt.

okoordinerad och ofokuserad

Många av danserna var nya för mig, det var första gången jag gjorde dem idag. Tydligen har de varit med ett tag, för det var sista gången vi hade dem idag. När det börjar på nytt i januari, är det ny koreografi som gäller. Kanske jag hänger bättre med sedan och att jag inte är lika okoordinerad. Eller så är alla andra också ute att det inte märks lika tydligt vem som inte kan 🙂 Inte för att man måste göra ”rätt”, men jag har svårt att ta ut mig och rörelserna om jag inte vet vad jag ska göra. Jag får inte ut lika mycket av träningen, om jag mest står och funderar och försöker hänga med.

Det är kul med zumba i alla fall, fastän jag inte alltid hänger med. Jag gillar musiken, och när jag väl kan, då jäklar. Då är det hög puls, stora rörelser, höga hopp och riktigt kul. Jag gillar att träna i grupp. Jag blir pepp av de andra, tar ut mig mer och kommer i en bra stämning. Helt annat än att träna hemma på golvet via Youtube. Då känns det mest bara fånigt.

0

When in doubt, do core

Styrketräningen fortsätter och idag var det dags för veckans andra pass. Det lättare passet, utan vikter, eller med mindre vikter, där jag fokuserar mer på core och överkropp. Lättare är kanske inte riktigt en korrekt beskrivning, eftersom det kan vara tillräckligt jobbigt att träna även utan vikter. Jag har slarvat lite med coreträningen, och det märktes idag. Jag har tränat core, men kanske inte med ett tydligt syfte eller program. Lite övningar på måfå, utan desto större tanke på hur många repetitioner eller varv. Gjort tills jag blivit trött eller inte haft lust mer. Lite som jag styrketränade innan, när jag inte följe ett program.

alltid denna core

Idag gjorde jag mitt trogna P90X core synergistics program som jag brukar ta till om jag inte har inspiration till egen träning. Jag visste vad jag ville träna, men inte hur, och då är det bra med färdiga program. Jag märkte genast en stor skillnad. Det blir helt enkelt bättre när jag följer ett program. Någon annan som har bestämt hur många jag ska göra, och vilka övningar. Jag behöver inte tänka själv, utan jag kan bara hänga med. På det sättet gör jag också fler än jag skulle göra själv. Ska man göra 25, gör jag 25. Eller ska man göra i en minut, gör jag det. Det hjälper också att någon står och skriker på en. Hejar på en. Kom igen, fem till, you can do it! Och konstigt nog, orkar jag alltid fem till.

Jag gillar det här programmet, eftersom det är en blandning av mycket. Det är inte bara core, utan också armar och axlar. Det passar egentligen perfekt som det andra styrketräningspasset i veckan, eftersom jag sällan har inspiration till egna övningar. Kanske det här kommer att bli mitt nya upplägg? Mitt egenkomponerade benpass en gång i veckan och det här en gång i veckan.

0

Sammanfattning av träningen i november

Ny månad (igen) och dags att skriva en sammanfattning av träningen i november. November har varit en bra träningsmånad och jag har hittat ett upplägg som fungerar för mig. Jag har fortsatt med styrketräningen och kunnat öka på vikterna. Jag har sprungit och jag har yogat. Det som däremot totalt har lyst med sin frånvaro är zumban. Det blev inte ett enda zumbapass under november. Jag insåg det först nu när jag kollade i träningsdagboken. Det passar inte alltid med jobbet och när det passade för mig, var det ingen zumba. Den här torsdagen kan jag gå och då är det också sista gången innan det blir paus för julen. Men jag kommer förstås att fortsätta nästa år.

träningen i november

Träningen i november har rullat på bra. En vecka med mindre träning på grund av borttagning av visdomstand, men i övrigt bra flyt. Jag har känt mig som starkast/bäst när jag tränat styrka. Jag har utvärderat mitt styrkeprogram. Slutsatsen av det blev att jag nu tränar styrka annorlunda. Fortfarande två gånger i veckan, men annat upplägg. Ena dag med fokus på bara ben. Tyngre vikter, färre repetitioner och bara benövningar. Den andra dagen är det fokus på resten av kroppen. Core, armar och axlar. Lättare vikter och fler repetitioner. Jag får inte lika brutal träningsvärk längre, och jag tycker att jag blivit starkare. Jag kan ha mer vikt på stången och jag är säkrare i tekniken.

nytt träningsprogram

Löpningen är där som formen varierat mest. Ena dagen kan det kännas hur lätt som helst att springa, för att nästa pass kännas som om jag aldrig sprungit tidigare. Under november har det blivit löpning en eller två gånger i veckan. Jag har sprungit på känsla och tanken är mest att hålla igång löpningen. Jag försöker att inte stressa över hur lite jag har sprungit under hösten och istället lita på att styrketräningen är bra för mig. Att det kommer att göra mig till en bättre löpare.

träningen i november

Löpning: 34,3 km, 6 pass
Styrka: 9 pass
Yoga: 3 pass

Hur var din november?

2

Härligt väder, tungt ändå

Vilket härligt väder det har varit idag! Snö, solsken, krispig luft och allt var verkligen upplagt för ett bra löppass. Trots ett härligt väder, var det tungt att springa idag. Jag har kanske inte vant mig vid kylan och den torra luften ännu. Det känns mycket flåsigare att springa och som om jag inte får luft. Benen är pigga, men det är bara tungt. Andningen fungerar inte och allt känns mest jobbigt. Idag kunde jag i alla fall springa i dagsljus och njuta av det. Det var inte lika kallt som på fredagen och jag behövde inte frysa. Jag kortare inte heller av rundan, utan sprang min vanliga standardrunda.

vilket härligt väder

Jag funderade länge ifall jag skulle springa i mina icebugs eller inte, och jag valde till sist mina vanliga löparskor. Det var inte så halt ute, och det gick riktigt bra att springa med vanliga skor. Skorna var i alla fall inte problemet idag. Utan det var snarare en allmänt blä känsla i kroppen. Flåsigt, tungt och jag var tvungen att kämpa. Jag kom aldrig in i ett bra flow, där allting rullar på av sig själv. Där det känns som om jag kan fortsätta springa i oändlighet och där allting bara stämmer. Andningen fungerar, benen är lätta och det är bara en fot framför den andra. Nu måste jag jobba mycket mer mentalt. Inte börja gå, inte korta av och så vidare. När det stämmer, får jag snarare tvinga mig själv till att stanna.

Som tur har jag sprungit så länge att jag vet att dagsformen varierar. Jag blir inte lika orolig längre, utan jag vet att det går upp och ner. Speciellt förstås nu när jag inte sprungit lika mycket som jag brukar, utan istället har fokuserat på styrketräning. Jag har inte vanan inne och det är klart att det känns jobbigare då. Dagens runda var dessutom inte bara dålig. Jag fick som sagt springa i dagsljus, vädret var härligt och det blev ändå sju kilometer. Inte fy skam!

0

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑