Benen känns fortfarande tunga, men jag kämpar på med löpningen i alla fall. Jag litar på att det kommer att vända, att jag just nu bara är nedtränad. Jag har ju ändå ökat på mängden löpning. Det är inte så konstigt ifall benen känns tunga då.

Veckototalen har ökat med kanske fem kilometer, ibland mer än det. Det varierar från vecka till vecka, beroende på hur långt långpass jag springer. Idag var planen att springa över 15 kilometer, men det blev bara tolv. Det fanns inte mer att ge. Magen knorrade, benen var tunga, jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Det var inte min dag och inte läge att pressa. Jag är ändå nöjd med tolv kilometer. För inte så länge sedan var det max när jag pressade, och nu kan jag springa det trots att jag har en sämre dag. Någonting har ändå hänt med formen, den har blivit bättre även om jag just nu känner mig nedtränad.

Jag tror att jag måste vänja mig vid känslan. Det är tungt att träna inför maraton. Det kommer inte alltid att vara kul. Jag kommer inte alltid att ha lust, eller ha pigga ben. Men jag kommer inte att vara pigg i slutet av ett maraton heller, det är lika bra att träna på att springa med trötta ben. Jag vet att det kommer att vända när jag lättar på träningen. Att jag sedan kommer att flyga fram. Dessutom är det viktigaste just nu att jag springer och ökar på mängden. Även om det resulterar i trötta ben.