Idag blev det andra försöket till att springa enligt pulsen. Jag väljer att kalla det för lågpuls, men jag är inte speciellt strikt. Jag försöker att hålla pulsen under 146, i grön zon, zon 3, men ifall den går över det är det okej. Så länge den inte rusar och jag inte springer för länge i för hög puls. Tanken är att jag ska hålla den kring 145. Gärna lägre förstås, men en sak i taget.

Hur gick då det andra försöket? Så där. Jag hade glömt bort hur jobbigt det är (mentalt) att springa enligt pulsen. Jag som inte tycker att jag är speciellt snabb annars heller, måste nu springa ännu långsammare. Plötsligt är mina kilometertider uppe på 8:00 igen och ändå är pulsen för hög ibland.

Det är frustrerande, jag kommer inte in i ett flow. Sen när jag tycker att jag har hittat rytmen, är pulsen för hög. Egentligen är det ju inte ens hög, den är kring 155. Men jag ska försöka vara strikt, och inte springa för fort. Kämpa med att hålla pulsen nere, och inte bry mig om tempot. Det är just det som är det svåra. Att inte bli för fokuserad på tempot och hur långsamt jag springer. Istället måste jag tänka att passet har ett annat syfte.

Lite på samma sätt som min styrketräning. Det är kanske inte roligt i stunden, men sen. Sen kommer jag att bli ett bättre, starkare, snabbare löpare. Om jag nu kämpar med att springa lugnt, kommer jag sen att kunna springa fort.

En bra sak med att springa lugnt och långsamt i alla fall är återhämtningen. Efter dagens pass tyckte Garmin att jag behöver 17 timmar återhämtning. Jag skulle med andra ord kunna springa imorgon igen. Efter tuffa intervallpass kan Garmin säga att jag behöver återhämtning upp mot 72 timmar. Eller ännu mer, överdriven träning kan det stå. Nu håller i alla fall Garmin med mig, att det är basträning.