Med två veckor kvar till maraton betyder det att det är yogatime. Ungefär en gång om året gör jag yoga regelbundet. Med regelbundet menar jag flera gånger i veckan under kanske två veckor. Alltid inför och efter maraton.

Vem minns tiden då jag gjorde yoga från Youtube? Hade utmaningar och faktiskt blev bättre? Nä, inte jag heller. Det är evigheter sedan yogan var en regelbunden del av min träningsrutin. Jag vet att jag borde göra oftare, för jag märker ju hur stel jag är. Men jag orkar liksom inte. Jag tycker inte att det är såå kul, så jag prioriterar det inte alls. Hinner inte, vill inte, orkar inte.

Ibland kan jag göra lite övningar och rörelser i samband med att jag tränar styrka hemma, men det är nog väldigt sällan. Det har aldrig blivit en rutin, en vana. Jag gör ett ryck, tycker att jag ska träna det oftare, men sedan rinner det ut i sanden igen. Tills det är dags för nästa maraton och jag igen tycker, nu jäklar är det yogatime.

Jag vet inte ens om man kan kalla det för yoga det jag gör. Jag brukar göra det i min pyjamas och gör lite rörelser på måfå. Det är mest skönt att stretcha ut höftböjare och baksida lår. Rumpa och rygg. Yoga eller inte, man kan kalla det för vad man vill.