Vad är det bästa med att blogga? Förutom kontakten med andra människor då, det är att det är en dagbok för mig själv. För som om jag annars skulle komma ihåg något. Idag på dagen för fem år sedan var jag för första gången till Kaarinan uimahalli för att simma. Nu fem år senare kan jag simma långt över 1000 meter. Frisim. Från att knappt ha kunnat simma 500 meter bröstsim, till att bara simma frisim och dessutom dubbelt så långt, det är bra. Framsteg så det heter duga.

Dagens simning var igen ett riktigt bra pass. Säkert mitt bästa hittills. Jag började med att simma 100 meter bröstsim, men sedan bytte jag till frisim. Efter det simmade jag bara frisim. Längd på längd på längd på längd. 1400 meter totalt, varav då 1300 meter frisim. Ibland pausade jag lite vid kanten för att hämta andan, och justera glasögonen (måste så köpa nya), men i övrigt simmade jag hela tiden. Jag förstår inte vad som har hänt. När blev jag så bra plötsligt?

För någon månad sedan orkade jag just och just simma 25 meter frisim och nu simmar jag bara det. Det är så kul när det plötsligt känns lätt. Som om jag vet vad jag gör och fattat tekniken. Jag kommer in i en bra rytm, hittar andningen och lugnet och kan simma på. Jag blir inte lika flåsig och andfådd längre, det är inte lika tungt, utan det känns som om det går framåt. Flow. Det är typ mitt favoritord i träningen. När jag inte behöver tänka på vad jag gör, eller kämpa, ta i, utan det går av sig självt. Där är jag nu i simningen. Fem år senare sedan första gången.

*edit. Det är visst imorgon som det är på dagen fem år sedan*