Kategori: Löpning (page 1 of 53)

Transportspring som långpass

En av det bästa sakerna med löpning är att veta att jag kan förflytta mig från plats A till plats B om det behövs och om jag vill. Det är en härlig känsla att ha, att veta att om jag ska befinna mig på en plats en viss tid, och tänka att jag springer dit. Idag var en sådan dag.

Vi skulle till Sams föräldrar, men jag ville verkligen få till ett bra långpass innan resan. Jag visste att jag inte egentligen skulle hinna springa innan vi ska dit och efteråt är det också ont om tid. Plus att jag säkert skulle vara hungrig och seg vid det laget. Det fanns bara en sak att göra. Springa dit helt enkelt. Transportspring och långpass, allt i ett.

Det var ett tag sedan jag transportsprang. Jag har mest gjort det när jag sprungit hem(åt) från jobbet. Jag föredrar nog att springa hem än att springa till något ställe. Eftersom jag aldrig vet hur min mage kommer att bete sig, känns det tryggare att springa hemåt. Idag hade jag inga problem med löparmage, utan löpningen och magen fungerade bra.

transportspring

Jag bara sprang på och njöt av vädret. Det var också roligt att springa på andra vägar än mina standardrundor. Ibland känns det som om jag alltid springer samma vägar. Nu fick jag i alla fall se lite nytt. Det var vår i luften och för första gången kändes det varmt att springa. Jag såg en annan löpare som sprang i t-shirt. Såå varmt var det inte, men varmare än det varit hittills.

Strax över elva kilometer blev min löptur. Jag hade missbedömt hur långt det var. Jag trodde att det var 13 kilometer, men elva är bra det med. Det är skönt att veta att det finns mer i kroppen. Jag hade kunnat fortsätta springa längre, men jag var ju framme 🙂

0

Jag älskar mina snabbskor

Vilket löppass det blev idag! Jag är ännu också helt löparhög. Så här bra har det inte känts på länge. Jag FLÖG fram. Jag visste väl att det var skorna det var fel på när jag sprang i vintras. Att icebugsen är de klumpigaste skorna i världshistorien, även om fästet är utmärkt. Idag var första gången jag sprang i mina favoritskor, mina snabbskor. Mina älskade rosa Adidas adizero boston. De lättaste skorna jag har, de som är till för intervaller och snabba pass.

mina snabbskor

Gatorna är sopade rent från allt grus, solen sken, fåglarna kvittrade, det var varmt, det var vår i luften. Det är fredag, jag är ledig i tre dagar. Allt var verkligen upplagt för ett bra pass, men att det skulle gå så här bra, det trodde jag inte. Jag tränade dessutom styrka igår och kände mig seg i benen. Jag tänkte att som bäst kan jag springa lite fartlek och försöka få upp tempot på det sättet. Planen är att försiktigt börja lägga in lite intervaller och tempo i mina rundor. Men idag behövdes ingen fartlek, tempot bara fanns där.

Den första kilometern gick i 6:18 och det är betydligt snabbare än jag sprungit hittills. Snittet brukar snarare vara kring 7:00. Jag tänkte, det kommer aldrig att hålla. Men det höll! Jag snittade hela rundan på 10 kilometer i 6:20. Alltså, 10 kilometer i 6:20. Det kändes inte ens som om jag tog i, utan som om benen sprang av sig själv. Löpsteget rullade på bra, benen var lätta, andningen stämde och det var inte flåsigt. Jag behövde inte kämpa, utan allting fungerade.

Nu går mina tankar igen till min evighetsfråga. Skor versus dagsform. Hur stor betydelse har skorna? Bevisligen spelar skorna en liten roll i alla fall, eftersom känslan i löpningen är en helt annan nu än den var i vintras. Det känns som om jag flyger fram i mina snabbskor, medan icebugsen kändes som att ha klossar på fötterna. Ingen lätt känsla med dem. Visst, jag har tränat bra, det har känts bra i kroppen och som om jag har utvecklats. Men att springa nästan en minut snabbare per kilometer? Liiite beror väl också på skor?

 

 

2

När blev det ljust ute?

När blev det plötsligt ljust ute? Så ljust att jag inte behöver min reflexväst när jag springer. Visserligen sprang jag idag direkt efter jobbet, klockan var kanske bara halv sex, men ändå. Dagsljus. Finns det något bättre efter en lång och mörk vinter? Våren är äntligen på kommande. Jag längtar efter att kunna springa i mindre kläder, att inte behöva bylta på sig alla kläder man äger när man vill springa. Bara ett lager på kroppen och ut genom dörren. Ah!

ljust ute

Dagens löprunda blev en riktigt bra en. Inga känningar av löparmage som tur. Jag hade pigga ben och bestämde mig för att öka tempot i en kilometer. En försmak till kommande intervaller som jag planerar att börja springa efter resan. Jag hade mina klumpigaste skor på, inte icebugsen, men mina Asics. De är inte gjorda för intervaller eller tempopass, men jag tyckte ändå att jag kom upp i löpsteget. Det var flåsigt och det märktes att jag inte sprungit snabba pass på länge. Jag fick kämpa för att hålla tempot högre i en hel kilometer, men pannbenet var starkt idag.

Jag tror det var ljuset och vårkänslorna som hjälpte. De har sopat gatan nära där jag bor. För inte så länge sedan gnällde jag över hur halt det var ute, och nu har redan gruset sopats bort. Jag längtar så efter vår och sommaren nu. När vi kommer hem från vår resa är det redan nästan mitten av april, och då måste det ju vara vår. Då kan jag kanske redan springa utan jacka, utan mössa och vantar…

Fotot här ovan är taget den 13e april i fjol, och då svettades jag ihjäl med vad jag hade på mig. #goals!

 

0

Träningsplaner vecka 12

Nu är det slut på vilan och den lugnare träningsveckan. Nu är det igen en normal träningsvecka som gäller. De kommande två veckorna är planen att träna mer och hårdare, eftersom resan närmar sig. Jag kommer nog att ta med träningskläder till resan också, men jag gissar att det kommer att bli lugna pass. Morgonjogg på stranden, inte långpass och inte styrketräning. Därför vill jag passa på nu. Pressa kroppen lite mer och sedan igen ta en lugnare träningsvecka.

Träningsplaner vecka 12

Måndag: yoga
Tisdag: styrketräning eller löpning
Onsdag: vila
Torsdag: löpning eller styrketräning
Fredag: löpning
Lördag: vila
Söndag: löpning

träningsplaner vecka 12

Jag siktar på att springa tre gånger den här veckan. Ett längre pass på söndagen och två kortare pass under veckan. På fredagen vill jag springa efter jobbet för att inleda helgen på bästa möjliga sätt, men den tredje dagen är ännu oklar. Det skulle passa bättre att springa på tisdagen, för att inte behöva springa två dagar i rad. Men tisdagen är knepigare med tanke på jobbet och hur jag har tid. Jag får helt enkelt se hur jag gör. Vad som passar bäst.

Styrketräningen kommer jag att göra den dagen jag inte springer. Planen är att fortsätta som jag gjort tidigare. Mycket fokus på ben och på core. Med vikter den här gången. Jag tycker om att känna mig stark och jag gör det oftast med vikter. Vad som är tunga vikter är förstås upp till en själv, men för mig, är det tunga vikter. Jag kan ha tyngre vikter igen och har inte längre vad jag klassar som babyvikter.

Idag blir det yoga på kvällen efter jobbet. Med Adriene förstås. Dag 17 av Dedicate står på schemat. Kanske sju minuter av meditation är precis vad jag behöver efter en lång dag på jobbet. Att kunna landa och hitta lugnet inför kvällen och natten. Eller så är jag så uppe i varv efter jobbet att det blir svårt att koncentrera sig…

Vad är dina planer för veckan?

1

Problem med magen igen

Jag har skrivit om det tidigare, om mina problem med magen när jag springer. Hur jag ibland utan förvarning drabbas av löparmage. Hur jag inte kommit på vad det beror på och varför jag drabbas. Vilket förstås gör det svårare att förebygga. Ifall jag visste att det beror på något jag ätit, hade det varit mycket lättare. Bara att inte äta av det, och problemet löst.

Jag har försökt med olika metoder, men inget tycks hjälpa. Eftersom jag inte vet vad som är problemet. Är det mjölkprodukter som är felet? Jag tror inte det, för jag äter inte mycket av mjölkprodukter egentligen. En yoghurt och två skivor ost om dagen, kan väl inte vara tillräckligt för att få problem. Eller är det gluten som är problemet? Eller är det ”bara” löparmage och det finns inget att göra åt saken.

problem med magen

Plötsligt får jag bara löparmage, för att på nästa pass inte känna av något. Och sedan inte drabbas på flera månader igen. Jag har varit inne i ett bra träningsflyt och alla pass har känts bra. Kroppen har svarat, benen har varit lätta och farten högre än den varit på länge. Något som jag inte nämnt, är att jag på de senaste passen alltid drabbats av löparmage.

Jag börjar känna av det ungefär halvvägs in i passet. Magen börjar knorra och det känns som att tja… Jag måste på toa helt enkelt. Det är hanterbart, men ibland är jag tvungen att sänka tempot eller gå en sväng. Inte för att jag inte skulle orka springa, men för att magen börjar göra sig påmind. Oftast blir det bättre av att jag går, men här någonstans börjar tankarna på att korta av passet komma. Vilken är den snabbaste vägen hem ifall det skulle krisa ordentligt?

Jag läser bland kommentarerna till tidigare inlägg om att det kan handla om intensiteten på passet som gör att jag får löparmage. Att det inte nödvändigtvis handlar om distansen. Men jag tycker ändå, att såå fort har jag inte sprungit. Fast det känns bra och som om jag är inne i ett bra träningsflyt, tycker jag inte att det är några snabba pass. Det är bara en bråkdel av passet som jag springer snabbt. Plus att jag också fått problem med magen på korta, lugna rundor.

Så, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Hoppas på det bästa typ. Fortsätta springa och inse faktum. Att min mage är krånglig. Fortsätta äta som jag gör, träna det jag vill och inte fundera så mycket. Inte börja mixtra med maten, för det kan bara förvärra allting. För jag vet ju att det går över.

Det är jobbigt att inte kunna lita på sin kropp. Att magen ska vara det jag oroar mig mest för inför lopp. Inte för att inte orka springa, utan för att magen ska krascha. Jag brukar alltid ta immodium innan lopp och ha extra med på längre lopp, men det är ju ingen garanti.

Brukar du ha problem med magen när du springer?
2

En lugnare träningsvecka

Jag har skrivit om att jag är inne i ett bra träningsflyt för tillfället. Om hur alla pass känns roliga, och att allt känns bra i kroppen. Varför bestämmer jag mig då för att ta en lugnare träningsvecka? För att jag inte vill pressa kroppen för hårt, för tidigt. Utan jag vill ge den chansen och möjligheten till återhämtning. Jag vill pausa innan jag får ont eller blir sjuk. Plus att jag alltid brukar komma tillbaka starkare och med större träningsmotivation när jag vilat. (och för att det är den tiden på månaden och jag mest vill äta choklad). Nu passar det med en lugnare träningsvecka.

en lugnare träningsvecka

Jag har tränat på bra i tre veckor nu. Då tänker jag främst på långpassen. Sett till ett längre perspektiv har jag förstås tränat på bra längre än det. När jag tränar mer och med en träningsplan och fokus, då brukar jag använda mig av principen 3+1. Tre veckor med hårdare eller intensivare träning och en vecka med lugnare träning. Mer fokus på alternativ träning som yoga. Kortare löppass, styrka med kroppsvikt istället för vikter och mer vila. Nu har jag inte tränat lika hårt eller mycket som jag gör då när jag är i toppform, men jag tänker ändå börja följa principen 3+1. Vänja kroppen, och knoppen, vid det.

Jag vet att det är bra för mig att ta det lugnt ibland och att vila. Men när jag är mitt inne i ett bra träningsflyt är det svårt att komma ihåg det. Jag vill bara ha mer, mer och mer. Det är då skadorna och bakslagen lätt kommer. Jag pressar för mycket, för det känns så bra. Och plötsligt, boom! Förkyld, eller ont här eller ont där. Sedan när jag kollar tillbaka i träningsdagboken blir det så självklart när jag kollar på träningsmängden eller intensiteten. Där och då är det svårt att se samband eller möjliga konsekvenser.

Som tur har jag lärt mig ett och annat med åren. Jag har blivit klokare och lärt mig att vila. Att lyssna på kroppen och pausa innan det är för sent.

3

Träningsflow och löparglädje

Jag är inne i ett bra träningsflow för tillfället. Alla pass känns bra, allt är roligt och inte ens slask och snö kan stoppa mig. Jag har överlevt min vaccination. Jag fick inga biverkningar, utan jag har kunnat träna som normalt. Kroppen svarar bra, och jag märker en förbättring. Jag tycker att jag springer snabbare än jag gjort tidigare. Allt mitt kämpande under vintern var inte förgäves utan det har gett resultat.

träningsflow

Nu är det som om jag flyger fram under mina löppass. En delorsak kan vara för att jag inte längre är tvungen att springa i mina icebugs, utan jag kan springa i mina normala löparskor. De är lättare och inte lika klumpiga. Men ändå! Allt kan inte bero på skorna. Det känns lättare att springa. Jag är nere på kilometertider som jag inte sett sedan förra sommaren när jag låg i maratonträning. Nu springer jag dem så där bara. Utan att ta i för allt jag är värd. Jag blir varje gång lika förvånad när jag kollar på klockan. Så där snabbt?!

Gårdagens runda var inget undantag. Våren känns långt borta igen, det har bara kommit en massa snö. Som blivit till slask, som blivit halt, som blivit slask, som blivit bara vägar… Jag ville ändå springa och chansade på att jag skulle klara mig utan icebugs. Att det inte var så halt ute. Det gick riktigt bra att springa i vanliga skor, det var bara på vissa ställen som jag var tvungen att sakta ner och trippa fram. Annars var det bara att springa på som normalt.

Jag förstår inte varifrån farten har kommit plötsligt? Jag har inte tränat fart. Inte sprungit intervaller, utan bara sprungit vanliga distanspass. Det blandat med långpass, styrketräning och yoga. Och jag flyger fram. Jag flåsar inte ens, utan det känns lätt. Benen rullar på av sig själva och det finns tryck i steget.

Jag älskar känslan när jag är mitt inne i det. I ett träningsflow. För (tyvärr) vet jag att det kan svänga åt andra hållet igen. När inget stämmer, jag måste kämpa i varje pass och inget är kul. Men nu! Nu ska jag njuta 🙂

 

5

Ett kortare långpass i iskall blåst

Det finns långa långpass och så finns det kortare långpass. Och så finns det förstås riktigt långa långpass, men där är jag inte ännu. Dagens plan var att springa ett liknande långpass som förra veckan, upp mot 15 kilometer. Jag vill få det till en rutin, att springa ett långt pass i veckan. Om det sen är ett kortare långpass eller ett längre. Det spelar inte så stor roll. Huvudsaken är att det blir av. Med tanke på kommande möjliga mål…

kortare långpass

Jag var inte direkt supersugen på att springa idag. Inte så att jag var osugen, men mer blaha. Jag funderade på att springa ett vanligt distanspass, men ville i alla fall testa på att springa längre. Jag vet att jag inte har möjlighet att springa långt senare i veckan, eftersom jag kommer att jobba då. Det var nu eller aldrig som gällde. Det är nästan konstigt ibland hur hjärnan fungerar. Direkt jag var utanför dörren och började springa var det som om lusten till löpning infann sig. Det är som om det ändrar direkt jag kommer igång. Jag kan vara osugen innan och gå och dra mig, men när jag väl börjar springa märker jag hur kul det är.

Vad som var mindre kul idag, var blåsten. Solen sken från en blå himmel, men det var svinkallt ute. Tack och lov att jag hade klätt på mig ordentligt, för annars hade jag nog varit tvungen att korta ner passet ännu mer. Det kändes som om det blåste från alla håll och jag hade alltid motvind. Jag kom inte framåt. Jag kämpade så gott jag kunde, men det var jobbigt att springa idag. Kroppen var pigg, men fick slita mycket. Jag hade säkert orkat att springa längre, men tyckte inte det var värt det.

Jag vet att jag kan och orkar, jag har fått det bevisat under de senaste veckorna. Det har blivit flera längre pass och jag har kommit in i en rutin. Det här var det tredje långpasset på tre veckor. Idag blev det 12,5 kilometer och det är nöjd över i dagsläget. Idag var dessutom väderförhållandena inte de bästa. Det finns mer att ge i kroppen, det vet jag 🙂

3

Veckoplanering vecka 10

Jag tycker att det fungerar bra för mig att göra upp en veckoplanering. Vad ska jag träna och på vilken dag. Vad vill jag uppnå den här veckan? Ska jag fokusera på löpning, på styrketräningen eller på yogan. Eller jobbar jag så mycket att det är svårt att få till träningen och att det istället blir en lugnare vecka.

Den här veckan borde jag inte ha något som påverkar träningen, utan jag kan träna som jag vill och det jag känner för. Just nu är jag inne i ett bra träningsflow. Jag hoppas det håller i sig och att inget oförutsägbart händer. På onsdagen ska jag och vaccineras inför vår kommande resa, men jag tror inte att det kommer att påverka mig. Fast vänta nu, sist som jag blev vaccinerad, gick min träningsplan helt åt skogen…

Veckoplanering för vecka 10

Måndag: vila
Tisdag: löpning, långpass
Onsdag: styrketräning
Torsdag: vila/yoga
Fredag: löpning
Lördag: vila
Söndag: valfritt

veckoplanering vecka 10

Imorgon är jag ledig och har planerat att springa veckans långpass. Sist blev det 15 kilometer och jag siktar på att springa omkring samma distans. Nice and easy, ingen stress eller press. Ut och njuta i solen. Blir det ett kortare pass är det okej det med.

På onsdagen var det då dags för den där sprutan, men det är först på eftermiddagen. Eftersom jag är ledig då också, hinner jag träna styrka innan vaccinationen. Skiter det sig helt, har jag i alla fall gjort mina två viktigaste pass för veckan. Långpasset och styrketräningen.

Träningen efter onsdagen är lite öppen ännu, det beror helt på hur vaccinet påverkar mig. Jag tror väl inte egentligen att det kommer att påverka mig, men man vet aldrig. Senast på fredagen räknar jag med att kunna träna igen. Då vill jag gärna springa igen, eftersom jag kan göra det på dagen innan jobbet.

Lördagen kommer jag att vara på jobbet hela dagen och söndagen är en valfri träningsdag. Kanske jag vill springa, kanske mer styrketräning. Kanske det inte blev någon yoga på torsdagen för jag hade ont i armen efter sprutan. Eller så känner jag inte för att träna och tar en vilodag.

 

0

Det var visst inte vår ännu

På fredagen kändes löpningen lätt och som om det var vår i luften. Jag sprang visserligen på dagen i solsken, och inte på kvällen som idag. Men idag höll jag ju typ på att frysa ihjäl på min löprunda. Det var inte så att jag trodde att det var vår och sprang i t-shirt. Utan jag sprang i helt vanliga kläder, som jag sprungit i tidigare. Underställ, jacka, vantar, pannband… Hela köret, men det var så kallt så kallt. Iskalla vindpustar och snön som piskade i ansiktet.

inte vår ännu

Löpningen däremot kändes fortfarande riktigt bra. Jag hade inte mina icebugs på nu heller, utan sprang i samma skor som på fredagen. Löpningen rullade på bra, jag hade tryck i steget, trots att jag nästan frös ihjäl. Det va kanske därför jag sprang så fort också. För att hålla värmen uppe 🙂

Jag överdriver kanske lite nu, men jag tycker jag har blivit bortskämd med löprundor i solsken. Nu kom det nästan som en chock att behöva springa i ruggigare förhållanden. Jag är inte van vid att springa på kvällen, men ibland har jag inget annat val ifall jag vill springa. Det är bara att springa efter jobbet, eller att inte springa alls. Allt som oftast brukar jag välja att springa 🙂

1
« Äldre inlägg

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑