Kategori: Löpning (sida 1 av 63)

Löpningen känns bra i alla fall

När allt runt omkring mig krisar, är det tur att löpningen känns bra i alla fall. Som det ser ut just nu, kommer jag att ha en massa tid till att springa. Dagens löppass började knaggligt, men slutade desto bättre. Det tar alltid ett par kilometer för mig att komma igång. Det känns oftast segt i början, men sedan kommer jag in i en bättre rytm och benen rullar på av sig självt. Andningen börjar fungera, löpsteget blir bättre och jag kommer in i ett flow. Jag vet inte om det beror på för att jag behöver en lång uppvärmning, eller vad.

löpningen känns bra i alla fall

Dagens löppass blev det längsta jag sprungit på ett bra tag. Jag känner mig nästan som om jag är tillbaka där jag var i januari. Idag blev det sju kilometer, med en känsla om att det finns mer att ge. Farten ska vi inte ens tala om, men just nu bryr jag mig inte om tempot. Just nu är känslan mycket viktigare. Att jag springer och att jag får in rutinen igen. Tids nog kommer jag att börja variera mina pass. Lägga in intervaller och börja öka på längden på passen. Just nu är det viktigast att jag springer, nästan mest för psyket. Jag behöver verkligen löpningen, att bearbeta mina tankar och få ett andningshål och paus från oron.

Jag försöker att fokusera på det positiva för tillfället, men det är svårt. Löpningen känns bra, träningen överlag går bra, vi är friska och åtminstone en av oss kommer att ha ett jobb när detta är över. Det är vår ute, solen värmer och fåglarna kvittrar. Idag var jag tvungen att ta av mig mina vantar halvvägs in i löprundan, jag hade för varmt. Snart kanske jag kan springa i bara långärmad tröja. Snart kanske det till och med är dags för cykelpremiär?

2

Jag sprang igår

Mitt bland all oro inför coronaviruset och hur det kommer att påverka mig, så glömde jag helt att berätta att jag sprang igår. Planen var ju att få till en löprunda innan veckan var över, och nu har det alltså hänt. Det var inte speciellt långt, det gick inte särskilt fort, men huvudsaken är att jag sprang igår. Nu är jag igång igen. Nu litar jag på att det vänder. Att lusten till löpning kommer tillbaka och att tröskeln sänks.

jag sprang igår

Jag tror dessutom att löpning kommer att bli min träningsform här ett par veckor (?) framöver. Just precis efter att jag tryckt på publicera igår, hur jag fortfarande gått på zumba och till simhallen, läser jag att zumban i alla fall är inställd nästa vecka. Simhallarna i Åbo är stängda, och jag antar att Kaarina också kommer att stänga. Där tog både simmandet och gymmandet slut.

Jag kan fortfarande träna styrka hemma. Jag har gjort det de senaste åren. Det är inte ett problem. Jag vill ju springa. Jag har längtat efter att komma igång igen. Springa intervaller, springa långpass. Njuta av vädret, njuta av känslan av att ta ut mig. Mysrundor med fotopauser. Springa på bara gator med solen i ögonen. Korta, snabba pass, längre pass. Springa i skogen, springa längs med Skärgårdsvägen, springa hem från jobbet.

Dessutom dämpas min oro inför coronaviruset av att jag springer. Jag får något annat att tänka på, och för stunden känns det som normalt. Hjärnan går inte på högvarv och jag kommer bort från mina egna tankar. Jag hinner inte läsa allt på nätet, utan jag måste fokusera på något annat. En fot framför den andra.

3

När tröskeln till löpning blir för hög

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med min löpning för tillfället, men tröskeln till löpning är väldigt hög just nu. Jag har inte sprungit sedan jag var i Kuba. Visserligen har jag varit sjuk, till tandläkaren och jag har överlag inte tränat mycket, men ändå. Nu när jag kan träna som normalt, väljer jag ändå inte löpning. Ta idag som ett exempel. Planen var att träna innan jobbet, planen var att springa, men istället valde jag styrketräning. Jag som just var till gymmet på måndagen och egentligen gjort min styrketräning för veckan.

tröskeln till löpning är hög

Jag vet att jag bara måste komma igång igen. Tröskeln till löpning är hög för att jag inte sprungit på länge. Får jag bara till ett eller två pass, så vänder det. Hoppas jag i alla fall. Jag tror också att min iver till löpning lite har kommit av sig, för att jag är osäker på hur jag ska göra med Tallinn maraton. Kommer det ens att bli något maraton? Är det värt för mig att träna inför det? Jag som var så ivrig på att börja träna inför maraton, följa ett program och ha ett tydligt mål, vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Satsa på simning?

Jag är glad över att jag har andra träningsformer som jag tycker att är kul. Att jag tycker om styrketräning. Idag när jag körde styrka hemma, märkte jag till min förvåning, att jag inte tappat så mycket. Även om det blivit mindre träning den senaste tiden, är jag nästan där jag var innan resan. Jag plockade bort lite vikt från min skivstång, men jag tror nog att jag kunnat ha på max. I alla fall i vissa övningar.

Planen är att springa den här veckan. Ett komma igång igen pass. Få in löpkänslan, ivern och lusten igen. Jag vill ju springa. Egentligen.

 

3

Lönar det sig ens att maratonträna?

Lönar det sig ens att maratonträna för tillfället? Inte för att jag kan träna just nu, men snart. Är det värt att göra en ny satsning mot maraton? Lopp på lopp blir inställt på grund av coronaviruset. Även om Tallinn maraton är först i september och mycket hinner ändras innan dess, känns det lite så där just nu. Osäkert.

En satsning mot maraton kräver mycket och det är också därför jag går igång på det. Jag behöver ett mål efter en sämre säsong i fjol. Jag vill veta vad jag tränar för och varför. Ett fokus när motivationen inte finns där. När det regnar, när ett tufft pass väntar, när jag kanske hellre legat på soffan. Då behöver jag veta att jag ska springa i Tallinn i september. Men tänk om jag inte kan springa där sen då?

maratonträna?

Jag vet förstås att all träning är bra, att det inte är förgäves fastän jag inte kan springa. Det kan ju hända annat längs med vägen också. Jag kan vakna sjuk på loppdagen. Men det är ändå ett ”projekt” och det kommer vara surt om jag inte kan springa. Det är inte bara till grannstaden för ett par timmar, utan det är ett par dagar. Det ska bokas hotell och resa. Jag måste fixa med jobbet. Jag måste ordna kattvakt. Det kostar självklart pengar i form av anmälningsavgift, hotell, resa, mat och dryck på plats. Pengar som jag knappast får tillbaka ifall det blir inställt. Plus då den lilla detaljen att jag måste träna inför det. Tid som kan användas till annat. Till ett annat mål, ett annat lopp.

Nu är jag där igen i den situationen jag var i förra året. Där jag inte ville vara. Jag har inget tydligt mål, inget lopp, ingen plan. Så kommer det säkert ändå att visa sig att jag kan springa i Tallinn, som i fjol, och så har jag inte tränat inför det.

Så maratonträna eller inte maratonträna? Hoppas att loppet inte blir inställt? Eller alltid bara vara i sådan form att jag kan springa ett maraton fast imorgon ifall jag hittar ett roligt lopp?

Eller har jag bara för mycket tid till att fundera när jag inte kan träna för tillfället?

3

Jag vill träna!

Jag börjar vara trött på att vila. Jag vill träna nu. Komma igång ordentligt igen, börja min satsning mot maraton och få träningen till en rutin. Januari var en bra träningsmånad. Jag sprang den högsta totalen jag gjort på länge och styrketräningen gick bra. Under februari var vi först på resa och även om jag tränade då, var det inte samma sak. Det var mest lugn morgonlöpning på stranden och ingen styrketräning. Efter resan blev jag sjuk och när jag just kommit igång igen med träningen, var jag tvungen att dra ut en visdomstand. Det var visserligen ett planerat besök till tandläkaren, men jag hade glömt bort hur det kändes efteråt från förra gången. Hur jag inte kan träna. Dels för att det nu dessutom gör betydligt sjukare än det gjorde sist och dels för att jag inte har någon energi eller ork, när jag inte kan äta.

Här sitter jag nu. Ynklig, otränad, med sjuk tand och med x-antal  ätna yoghurt. Jag vill träna. Löpning, zumba, styrketräning, simning, yoga. Vad som helst. Jag är trött på att vila, på att ha ont och att känna mig orkeslös. Jag vill känna mig stark igen och som om kroppen svarar. Det var ju inte så här jag ville att min maratonsatsning skulle börja. Samtidigt vet jag att jag har tid på mig ännu. Att jag inte är så otränad som jag just nu känner mig och att det snabbt vänder, bara jag kommer igång. Men lite stressad blir jag.

Idag lyssnade jag på avsnittet om halvmaraton och maraton från podden Wiss och Swärm. Där pratade de bland annat om att ”man” behöver minst sex månader träning inför ett maraton, gärna mer. Det är ganska exakt ett halvt år tills Tallinn maraton, så det gäller att komma igång med träningen. Typ nu.

jag vill träna

Charlie är söt i alla fall 🙂

4

Hur gick det med min träning under semestern?

Innan resan skrev jag ett inlägg om träning under semester. Om hur jag brukar träna och lite tips och råd. Hur gick det egentligen med min träning under semestern? Följde jag mina egna råd? I det här inlägget tänkte jag skriva om vad och hur jag tränade.

min träning under semestern

Min träning under semestern

Morgonlöpning på stranden

Check på det. Ett löppass på stranden, ett löppass i stan och ett löppass där jag mest gick, även det på stranden. Jag tror att jag sprang andra, fjärde och femte dagen vi var där. Jag hade även planer på att springa den sista dagen, men då regnade det på morgonen, så jag skippade det. Första gången jag sprang på stranden sprang jag i mina vanliga löparskor. Jag hade glömt bort hur tungt det är att springa i sand. Sanden var väldigt lös, och jag ville inte springa helt i vattenbrynet, för jag ville inte ha blöta skor. Därför beslöt jag mig för att även springa i stan, för att få känna på lite mer löpning. Det gick betydligt bättre att springa i stan. Det blev som en helt vanlig runda här hemma, men med fler fotostopp. Ungefär samma tempo och samma längd på passet.

Den andra gången jag sprang på stranden, sprang jag barfota. Egentligen gick jag kanske mest. Regnet och åskan hängde i luften. Det var mörka moln, stormande hav och en tryckande känsla i luften. Jag fick huvudvärk och vände om mot hotellet.

min träning under semestern

Miniband eller TRX-band

Inte check. Minibanden var med hela resan, men blev inte uppackade ur väskan. Kommer knappast att ha med dem fler gånger, jag hade ingen lust till styrketräning. Hellre springer jag.

Aktiv livsstil

Halvcheck. Det fanns paddelbåtar och kajaker att låna vid hotellet, men havet var för stormigt för att få använda dem. Tror knappast att vi hade gjort det heller. Det känns inte som vår grej. Tennis hade jag faktiskt velat testa på, men det blev inget av det heller. Av orsaker jag kommer att skriva om senare, som har att göra med mat. Vi deltog inte i zumba, eller i dansklasser. Däremot simmade vi. Typ. Eller plaskade i vattnet i alla fall.

Underskatta inte vardagsmotionen

Check. Jag tycker vi gick mycket. På stranden, i centrum, i Havanna. Gata upp och gata ner. Det känns som om vi alltid väljer den varmaste dagen när vi ska på upptäcktsfärd. Svetten bara rinner och vattnet tar snabbt slut.




träning under min semester

Hotellgym

Inte check. Hotellet hade visserligen ett litet gym, eller tja ett litet rum med några hantlar och skruttig konditionscykel. Efter att jag kollat in där, konstaterade jag snabbt att jag inte ville använda det.

Godkänt ändå tycker jag. Min träning under semestern är inte något jag prioriterar eller stressar över. Regnar det så skippar jag det, vill jag ha sovmorgon tar jag det och vill jag mest dricka drinkar vid poolen, är det också okej. Men morgonlöpning på stranden, är nog ändå kanske den bästa starten på en dag.

3

Träning under semester

Träningskläder är bland det första jag packar i resväskan när jag packar för en resa. Det är självklart att jag tränar under semestern, men det blir inte på samma sätt som hemma. Jag vet på förhand att jag knappast kommer att springa långpass, eller intervaller. Det kommer inte att bli tung styrketräning, eller zumba eller yoga. Träning under semester är inte heller något jag tar ”stress” över, jag ser det mer som en naturlig vilovecka från mitt schema. Just nu följer jag inte ens ett program, och behöver inte anpassa något. I det här inlägget tänkte jag skriva om mina tankar kring träning under semester. Det var ett önskeinlägg jag fick, Julia det här är åt dig.

träning under semester

Träning under semester

Morgonlöpning på stranden

En av mina favoritsaker att göra på en semester är att upptäcka en ny stad eller nytt ställe på morgonen, springandes. När det är mycket mindre folk ute på gatorna och du får ha allt för dig själv. Stranden är tom, affärerna håller på och öppnar och det är bara du och andra pigga personer. Lugnet, tystnaden, ljuset, soluppgången. Sen vad som kanske verkar vara en tom och mysig strand på morgonen, som du ska visa åt Sam för snorkling, kanske visar sig vara en väldigt (!) populär campingplats för barnfamiljer i dagsljus är en helt annan sak 🙂

träning under semester

Jag tycker det är det bästa sättet att börja en semesterdag. Springa lite, ta några bilder utan en massa andra turister och stanna vid ett bageri och köpa frukost. Komma till hotellrummet, duscha, fixa frukost och så har du hela dagen på dig. Träningen är gjord och klockan är inte ens åtta. Springer jag på morgonen är det dessutom inte lika varmt ännu. Oftast brukar mina löppass bli mellan 4-7 kilometer, beroende på var jag befinner mig. I Gambia fanns det inte mycket möjligheter till att springa på stranden, eller någon strandpromenad. Jag sprang fram och tillbaka så många varv jag orkade (mentalt).

Miniband eller TRX-band

Eftersom jag för tillfället är väldigt ivrig på min styrketräning och det går bra just nu, vill jag inte skippa det helt under semestern. Jag vet att det inte kommer att bli tung styrka, men det kanske finns möjlighet att göra pass två under semestern. Det pass där jag fokuserat mer på core, rörlighet och överkropp. Där jag gjort mer övningar med kroppsvikt eller lättare vikter. Därför har jag den här gången packat med mina miniband. De tar inte någon plats i resväskan och är lätta att packa med. Jag har även ett par TRX band som jag använder mig av mycket hemma. De har inte följt med den här gången, men kanske nästa gång sedan.

Det är faktiskt första gången som planen även är att träna styrka under semestern. Beroende hur det går, kanske TRX -banden får följa med på nästa resa. Tanken är att träna detta på hotellrummet alternativt ute.

Aktiv livsstil

Hotellet vi bor på nu har en tennisbana. Det finns även kajaker och paddelbåtar att hyra. Kanske semestern blir tillfället då du testar på en ny sport? Kanske man kan hyra cykel och upptäcka stället på det sättet? Eller testa SUP bräde? Bor man på ett större hotell, speciellt om det är all inclusive brukar det oftast ingå en massa aktiviteter. Zumba, morgonyoga, ledda pass, vattengymnastik. You name it. Plus att du kan simma så mycket du vill och hinner, i pool eller i havet. Utnyttja det. (Det brukar inte jag göra)

Underskatta inte vardagsmotionen

På en semester blir det oftast en massa vardagsmotion i form av promenader. Du går till stranden, du kanske simmar en massa. Du går några varv på stranden, det blir en kvällspromenad på stan. En promenad här, en promenad där. Du turistar i en kyrka, eller går upp till en utsiktsplats över stan, och går en miljon trappsteg. Det kan bli väldigt många steg under en dag. Underskatta inte det.

tallinn skyline

Hotellgym

Jag tror jag faktiskt aldrig tränat på ett hotellgym, kanske för att hotellen vi bott på antingen inte haft ett gym, eller så har det varit så sunkigt att jag hellre avstått. Jag tränar inte hemma heller på gym, det är därför inte något jag prioriterar när jag bokar semesterresa och hotell.

De flesta tips som jag skrivit om gäller för en längre resa, åtminstone en vecka. Ifall det blir en kortare weekendresa till storstad, då brukar jag faktiskt skippa träningen. Vardagsmotion och promenader räcker långt och formen försvinner ingenstans fastän jag inte tränar på två dagar. Hellre njuter jag av semestern, än stressar över att klämma in träningen någonstans.

Hur tänker du kring träning under semester?

5

Träningsplaner för 2020

Förra året var lite av en besvikelse sett ur ett träningsperspektiv. Mycket berodde på för att jag inte hade ett klart och tydligt mål från början. Vilket eller vilka lopp jag ville springa. Jag visste inte vilken distans jag ville satsa på och därför inte heller vilket lopp. Sedan trodde jag också att det lopp jag alltid vill springa (Tallinn) att jag inte skulle ha möjlighet till det, men det visade sig inte stämma. När jag fick veta att jag kunde springa i Tallinn i alla fall, var det för sent för längre distanser än tio kilometer. Jag var inte tillräckligt tränad och väl förberedd för andra distanser. Men nytt år, nya möjligheter och allt det där. I det här inlägget har jag tänkt försöka bena ut mina träningsplaner för 2020.

träningsplaner för 2020

Träningsplaner för 2020

Jag har egentligen vetat om det här ända sedan förra hösten. Det är först nu jag skriver om det på bloggen och som det blir officiellt. Vissa har kanske kunnat listat ut det med tanke på min satsning på styrketräning. Hur jag har skrivit om att jag hoppas att det ska hjälpa mig i löpningen. Hur jag vill bli en starkare och uthålligare löpare. Varför behöver jag då bli en starkare och uthålligare löpare?

För att jag vill springa maraton igen. I Tallinn. Jag vill återuppleva känslan av att springa mitt livs lopp där. Korsa mållinjen med världens leende på läpparna. Det här året krockar det inte ens med jobbgrejer, därför vågar jag lita på att jag kan springa där. Planera för det och träna för det. Förbereda mig.

Hjälp mig! Det känns skrämmande att skriva ut det, men samtidigt är jag väldigt ivrig. Jag behöver ett klart och tydligt mål. Veta vad jag tränar för och varför. Jag är ivrig på att börja fokusera mer på löpningen, men vet också att jag behöver satsa på styrkan ännu ett tag framöver. Jag behöver bygga upp en stark kropp som håller för att springa långt. Långpass, hårdare pass, intervaller, distans. Mer mängd och mer av allt. Därför har fokus varit på styrketräningen, och framförallt styrka för ben och bål. Det är inte alltid den roligaste träningen, och jag skulle helst vilja springa, men jag vet varför jag gör det. Tallinn maraton 2020 har alltid varit i fokus.

Min plan är att ännu under januari och februari i alla fall träna som jag gjort hittills. Styrketräning två gånger i veckan, löpning en till två gånger i veckan och zumba när det passar med jobbet. Yoga, rörlighet, stretch och liknande varje dag. Jag har märkt att det fungerar bättre för mig att göra lite varje dag, än göra en timme varannan vecka.

Löpningen tänker jag hålla på nuvarande nivå. Springa på känsla, men sakta bygga upp längden på passen. Inga intervaller eller långpass ännu, utan mer vad jag känner för. I mars eller kanske till och med först i april, då kan jag börja fokusera mer på maraton. Då är det förhoppningsvis vår och då brukar jag också vilja springa mer. Vara ute i solen, ljuset, springa på bara vägar och inte i snöslask och storm. I april tar också zumban paus, och det betyder en extra dag för träning. Då kan jag börja trappa ner på styrketräningen och fokusera mer på löpning. Springa oftare, springa mer och ha en plan.

Jag riktigt längtar efter att få dra igång med maratonträningen. Följa ett program, springa långpass på spånbanan, ta ut mig på intervaller och ligga som en klubbad säl efteråt. När sju kilometer känns som ett lugnt pass och när femton blir distanspass. När långpass på 20 kilometer blir vardagsmat och när veckototalen blir 50 kilometer. Det är länge sedan jag har varit så här ivrig på löpning. Jag märker att jag motiveras av ett klart och tydligt mål.

träningsplaner för 2020

Men ultra då? Skulle inte jag springa ultramaraton? Jo, det lockar fortfarande, men det är helt fel i säsongen. Det ordnas i april och jag är så inte tränad för det just nu när jag bara satsat på styrkan. Annars hade jag faktiskt övervägt det.

Vad har du för träningsplaner för 2020? Något roligt lopp du ska springa?

2

Vilken bra start på träningsåret

Löpningen och träningen överlag går bra just nu. Jag har verkligen fått en bra start på träningsåret. Förra året var lite av en besvikelse sett ut ett träningsperspektiv, men nu har jag fått en utmärkt start på det nya träningsåret. Jag har blivit starkare och är nu på maxvikt med min skivstång. Löpningen har känts bra den sista tiden och det har blivit mer löpning än det varit på många månader. Senast jag sprang så här mycket var i augusti förra året.

bra start på träningsåret

Igår sprang jag mitt sista pass för januari och i och med det landade januari på över 50 kilometer. Det är fortfarande långt ifrån var jag vill vara med tanke på kommande mål, men det är ett steg i rätt riktning. Det bästa är ändå känslan av att det känns lätt just nu. Styrketräningen har bevisligen hjälpt mig i löpningen och det ger mig motivation till att fortsätta. Planen är att fortsätta på samma sätt som jag gjort hittills. Styrketräna två gånger i veckan, löpning en till två gånger och zumba när det passar. Det är ett upplägg som fungerar bra just nu. Jag är alltid pigg på mina pass, jag hinner återhämta mig mellan träningspassen och är alltid sugen på att träna.

Resan kommer att rubba på mina träningsrutiner, men jag kommer självklart att träna i alla fall. Träningskläderna är nästan det första jag packar ner. Jag håller på och skriver ett inlägg om hur jag tränar på semestern. Det borde dyka upp någon gång nästa vecka. För det är nästa vecka vi reser! Som jag längtar efter sol och värme.

4

Jag springer om folk

Gårdagens löppass blev igen ett bevis för att det går bra med löpningen just nu. Jag var ute på en standardrunda efter jobbet. Tass tass tass framåt, en fot framför den andra. Ingen tanke på varken tid, tempo eller hur långt jag skulle springa. Jag mötte en del andra människor, både såna som sprang och folk ute på kvällspromenad med sin hund. I något skede ser jag två löpare framför mig och vad händer då? Jo, jag springer om dem. Jag tyckte att de sprang för långsamt, så jag var tvungen att springa om dem. Det har säkert aldrig hänt tidigare.

Vid lopp brukar jag ibland bli stressad ifall folk springer om mig. Jag kan ha svårt att hitta mitt eget tempo och dras lätt med i andras. Då är det förstås så många andra löpare runt omkring, att jag både springer om folk och blir omsprungen. Men att jag på en helt vanlig söndagsrunda tycker att folk springer för långsamt eller är i vägen, det har aldrig hänt tidigare. Och okej då, jag möter väl inte sååå många löpare när jag är ute, men ändå! Vilken boost för självförtroendet!

Jag tycker nämligen inte ens att jag tog i. Jag lunkade på i min takt, som var kanske lite snabbare än det brukar, men ändå helt hanterbart. Pigga ben, bra flås och absolut inte maxfart. Jag tycker inte att jag är en snabb löpare, det ger verkligen en kick att kunna springa om andra. De kanske just värmde upp, eller var i slutskedet av sina intervaller, eller precis hade sprungit lopp och var på en återhämtningsrunda, men ÄNDÅ! Jag tänker ta med mig känslan av att kunna springa förbi.

springer om folk

(Bilden är från en annan runda, för igår var det alltför mörkt ute för att ta vettiga bilder.)

2
« Äldre inlägg

© 2020 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑