Kategoriarkiv: Löpning

Det satt hårt åt

Det satt hårt åt idag. Långpass var planen och det blev faktiskt över 20 kilometer, men det satt nog hårt åt. Helt och hållet mitt eget fel och egen idioti. Nu är jag där igen. Jag måste äta mer inför långpass och ha med mig mer energi. Idag hade jag slagit på stort och hade med mig två bitar dextrosol. Riktigt två hela bitar. Bra där Heidi. Jag kom ungefär tolv kilometer innan magen skrek av hunger. För att jag både hade slarvat igår och slarvat med frukosten. Eller inte direkt slarvat, men jag borde helt klart ha ätit mer. Inte ätit som normalt. Jag borde också definitivt haft mer energi med mig.

första cykelturen för i år

Hur dum får man liksom vara? Jag var ute i över tre timmar och tror att jag ska klara mig med två bitar dextrosol. Det är inte så konstigt att jag blir vrålhungrig och går tom. Skärpning! Jag ska skärpa mig, jag lovar. Det behövs bara ett sånt här pass och så lär jag mig. Blir påmind igen. Det går kanske bra på kortare långpass, inte för att mina tidigare långpass varit korta heller, men det går bra till en viss punkt. Jag tycker inte att jag haft problem när jag sprungit 16 kilometers långpass. Men idag blev det väggen.

Nu har jag ju inte ens skrivit om hur glad och stolt jag är över att jag sprang över 20 kilometer idag, jag har bara fokuserat på det sämre. För jag är glad och stolt över prestationen. Jag tycker ändå att kändes bra. Bortsett från hungern. Benen var pigga och flåset var med mig. Det var mest hungern och känslan av att gå tom som gjorde att löpningen gick sämre. Jag skulle verkligen ha behövt en pick me up. En kick.

det satt hårt åt

Eller ja, jag skulle ju ha behövt göra bättre från början. Sen när jag är vrålhungrig och tom på energi, då hjälper inte en kick mer. Då är det redan för sent.

Vem minns de nya skorna?

Lämna ett svar

Vem minns de nya skorna som jag köpte i december? Ingen? Inte jag heller. Jag har inte ännu heller testsprungit dem. Jag väntar på bättre väder för jag vill inte förstöra dem direkt. Det är klart att de kommer att bli smutsiga efter några få användningar, men de är så fina just nu. Fast det är lite synd när de bara är i sin låda och väntar på att få bli använda.

new balance 1080 v13

Jag har nästan glömt bort att jag har dem där och väntar. Det har till och med gått så långt att jag kollat på nya skor på nätet och så kommer jag på att just det ja. Jag har ju dem som jag inte ens plockat upp ur lådan ännu. Jag får inte köpa nya skor!

Nu hoppas jag verkligen att det var den sista omgången snö för i år. Som tur har det smält bort ganska fort och jag kunde springa på som vanligt idag. Det var mest blött. Idag hade inte varit läge att testspringa de nya skorna, men kanske nästa vecka sedan. Då är det redan maj, vilket betyder att jag ska steppa upp löpningen mer. Då börjar maratonträningen på riktigt och jag ska byta träningsupplägg. Jag ska skriva skilda inlägg om både pulsträningen och om hur jag tänker framåt.

inte de nya skorna

Nu ska jag ladda mentalt för att orka springa långpass imorgon. Jag hoppas på fint väder, men så länge det inte ösregnar är det väl godkänt.

Jag orkar inte med vädret

2 svar

Jag orkar inte med det här vädret mer. När jag skrev om mina träningsplaner för april skrev jag att vädret skulle få bestämma träningen. Kanske jag kan cykla eller vill springa intervaller för att det är så fint väder. Jag hade väl aldrig trott att det fortfarande skulle lovas snö (!) i slutet av april. Jag orkar inte. Det kan på riktigt inte komma snö när det är den 23 april. Det är ju som om det skulle snöa på sommaren.

jag orkar inte med vädret

När jag kollar tillbaka på gamla blogginlägg så hade jag haft t-shirt premiär vid den här tidpunkten. Jag vägrar att plocka fram mina dubbskor igen. Gatorna är sopade för länge sedan, nu är det vår för tusan. Det räcker nu!

Jag ville springa 20 kilometer innan april är över och jag trodde att det skulle vara lätt. Det är det säkert också. Det är inte orken eller konditionen som hindrar mig, det är vädret. Imorgon skulle jag ha gott om tid, men då lovas det massor med snö. På torsdagen skulle jag också ha en möjlighet, men då ska det istället ösregna.

Istället är planen nu att träna styrka hemma imorgon och kanske springa ett kortare långpass på torsdagen. Det är ju förstås bra det med, men inte vad jag ville. Det var nu jag ville steppa upp löpningen. Springa längre pass och mer volym. Skylla på vädret gör man i februari, inte i slutet på april.

Men ja ja, slut på klagovisa. Fast jag är nog inte den enda som är sur över vädret. Det finns säkert många andra som också längtar efter vår och sol.

Det är kul att trycka på

Lämna ett svar

Jag har lite börjat strunta i att springa enligt pulsen. På långpassen ska jag ännu vara striktare, men annars är det kul att trycka på mer. Ta i mer, bli trött och flåsig och känna mig snabb. Eller snabbare ska jag kanske skriva. För jag känner mig inte speciellt snabb just nu.

det är kul att trycka på mer

Det är klart att jag springer fortare än på mina långpass, speciellt då när jag inte bryr mig om pulsen. Samtidigt känns det ännu väldigt långt till att jag är snabb på riktigt igen. Jag har ingen lätthet i steget. Det rullar inte på, utan det känns mer som om jag tar i. Jag har inte farten i kroppen, utan jag är tvungen att kämpa. Kroppen skulle egentligen vilja springa långsammare.

Det är mest huvudet som vill springa snabbt, efter månader av långsamt lufs. Det är kul att trycka på igen, men kroppen hänger kanske inte ännu med. Men det kommer väl tids nog. Jag litar på det.

mina träningsplaner för juli

Jag tycker ändå att jag är i bättre form än vad jag brukar vara den här tiden på året. Det har blivit betydligt längre långpass och överlag mer löpning. Mycket mer. Jag brukar inte vara snabb den här tiden på året annars heller. Nu känner jag mig åtminstone uthållig och stark.

Jag är i ett bättre utgångsläge än vad jag varit inför tidigare maraton. För jag är nu redan uppe i nästan 20 kilometer på långpass. Jag har redan grunden, jag behöver ”bara” träna upp snabbheten. Inte både bygga på långpassen och samtidigt försöka bli snabbare.

Därför tänker jag också att om jag lite ännu kämpar med pulsträningen på långpass, ungefär i maj, så kan jag sedan i juni börja med snabbhetsträning. Lite ännu orka bygga grund, för att sedan byta fokus.

Jag är inte lika strikt längre

Lämna ett svar

Det är snart dags att utvärdera min pulsträning som jag kämpat med sedan förra hösten. Frustrationen är fortfarande hög, även om jag inte gett upp helt ännu. Jag har bestämt mig för att fortsätta springa med lägre puls på mina långpass ännu i maj, men under övriga pass är jag friare. Jag har redan börjat fuska. Eller inte kanske fuska direkt, men jag är inte lika strikt längre.

jag är inte lika strikt längre

Nu låter jag pulsen gå upp högre innan jag är tvungen att gå. Jag har lite tröttnat på att springa enligt pulsen. Men nu är det väl typ vår och det var ungefär så länge jag hade tänkt hålla på med projektet. Jag tycker att jag gett det en ärlig chans, nu börjar det räcka. Nu orkar jag inte vara lika strikt längre.

Gårdagens pass kändes helt okej. Allt var liksom lagom. Lagom långt, lagom hårt. Inte speciellt ansträngande, men inte heller ett lugnt pass. Det var ungefär ett sådant pass som jag alltid sprang tidigare. Vad jag kallar för ett vanligt pass. Inte intervaller, inte långpass, men inte heller ett lugnt pass.

I april kan jag ännu springa den typen av pass, men sedan ska jag mer börja följa en plan. Springa intervaller på riktigt och ha en tydligare plan för min löpning. Det är klart att jag också kan springa vanliga pass, men de ska inte vara grunden i min träning mot maraton. Då vet jag att jag kommer att behöva andra pass också. Den typen av pass jag börjat springa redan nu. Längre långpass och snabbare pass.

En vecka med mindre träning

Lämna ett svar

Det här blev en vecka med mindre träning. Jag hade från början tänkt ha en vecka med mindre träning nästa vecka, men vädret fick bestämma. Det har mest varit regn och rusk på de dagar jag hade haft möjlighet till att träna, så därför blev det så här. Nästa vecka kan sedan bli en vecka med högre träningsdos och förhoppningsvis också bättre väder. För jösses vad jag är trött på vädret. Jag vill ha sol och värme. Det kan på riktigt inte bara vara plus tre grader när det är mitten av april?!

en vecka med mindre träning

Även om det blev en lugnare träningsvecka, har jag ändå tränat. Simning och gym på måndag. Långpass löpning på tisdag och ett snabbare löppass på torsdag. En lite längre promenad på onsdag och en kort promenad på fredag. Lördag och söndag ingenting. Godkänt tycker jag.

Jag vet att det är bra för mig att ha lugnare träningsveckor. Inte bara öka för varje vecka, utan ta det lugnt ibland och låta kroppen återhämta sig. Jag tycker att jag blivit mer sliten när jag börjat springa lite snabbare pass. Det är mer påfrestande för kroppen när pulsen blir högre. När jag bara sprungit lugna rundor med lägre puls, då har Garmins återhämtningsrådgivare visat kanske 18 timmar. Nu har det ibland varit så mycket som 48 timmar. Sen hur bra det stämmer är ju en annan sak.

Jag är ännu så i början av min maratonträning, jag har inte ens officiellt startat den. Jag ska inte redan känna mig sliten. Det vet jag att jag kommer att göra sedan i juli. Eller åtminstone känna mig mer sliten. Då kommer träningsdosen att vara högre. Längre långpass, mer intervaller, snabbare pass, mer mängd. Därför ska jag njuta av att ta det lugnt, medan jag ännu kan.

Första passet i mina snabbskor

Lämna ett svar

Som jag hade längtat efter den här dagen. Dagen då jag kunde plocka fram mina snabbskor igen. Jag hade kanske inte räknat med att det skulle regna hela passet, men till mitt försvar så regnade det inte när jag startade. Det började regna kanske tre minuter in i passet.

mina snabbskor

Jag har ju sprungit lite snabbare pass i kanske en månad nu. Pass där jag inte brytt mig om pulsen, utan bara sprungit på känsla. Igår var första gången som jag tog på mig mina snabbskor och bestämde mig för att trycka på ordentligt. Bli trött och flåsig. Det var kanske inte såå roligt, men det var nog mest vädret som störde. Trött och flåsig blev jag och jag hade i alla fall lite fart i benen.

Det finns ännu mycket att jobba på för att jag ska känna mig snabb. Det hänger inte bara på skorna. Jag vill få en lätthet i steget och mer power. En känsla av att komma uppåt, framåt i steget och inte känna mig hopsjunken och som om jag hasar fram.

Jag är ändå ganska nöjd över tempot. Med tanke på att jag bara sprungit lugna rundor hela vintern, är jag nästan förvånad över att jag kan hålla 6:30 tempo. Utan att ta i alltför mycket. Det är klart att jag är tvungen att kämpa, men det känns inte helt omöjligt. Jag skulle kanske kunna springa ännu fortare.

Nu väntar jag bara på lite bättre väder, lite mer sol och värme och sen börjar jag springa intervaller på riktigt. För att få upp farten igen, vet jag att det är det som kommer att krävas.

Pulsträning och långpass

Lämna ett svar

Jag ska ännu fortsätta med min pulsträning när jag springer långpass, men det är nog väldigt frustrerande. Fortfarande. Ibland tycker jag att det går bättre, att det skett en förbättring, för att nästa gång inte fungera alls. Jag vet inte riktigt hur mycket jag kan lita på att klockan visar rätt.

pulsträning och långpass

Igår gick det bra fram till kanske åtta kilometer. Pulsen hölls stadigt kring under 140. Ibland var den lite högre, kanske 144, men den gick ner igen till 136. Jag kunde tassa på och allting kändes lätt. För att sedan plötsligt få problem. 147, 149, 152. Jag brukar låta pulsen gå till kanske 149 innan jag är tvungen att börja gå. För jag vet att genom att springa långsammare borde jag få ner pulsen från 149, men är den högre än det måste jag gå.

Fast pulsen gick aldrig ner. Den bara fortsatte att stiga. Fast jag typ stod stilla gick den bara uppåt. Så fel på klockan? För såå trött och andfådd kände jag mig inte som pulsen visade. Sista kilometern av rundan bestämde jag mig för att trycka på och springa några ruscher och då visade pulsen 151. Så nu går den inte upp sedan?! När jag står stilla visar pulsen 157, men när jag trycker på allt jag kan är den 151?

Därför är det frustrerande. Det är som om klockan visar pulsen med en fördröjning. När jag står stilla kan den visa 157, men sedan går den ner väldigt snabbt till 128. Och när jag springer fort hinner den inte reagera för jag springer en så kort sträcka.

I april och kanske maj ska jag ännu ge det en chans. Pulsträning på långpass, men under övriga pass kan jag strunta mer i pulsen. För egentligen är det ju inte pulsen som är det viktiga. Det har mer handlat om att springa lugnt och långt på långpassen. För att sedan orka springa snabbt när jag ska. Inte springa alla pass i samma tempo.

Hursomhelst. Jag sprang igen över 17 kilometer och det är alltid bra.

Fyrtio kilometer på en vecka

Lämna ett svar

Det var evigheter sedan jag sprang fyrtio kilometer på en vecka. När jag sprungit trettio kilometer på en vecka har jag tyckt att det har varit mycket och bra. Hur bra är det då inte att springa fyrtio kilometer? Superbra!

Förra veckan sprang jag fyra gånger på en vecka. Det var lite av ett test för att se hur kroppen känns efteråt. Hur reagerar den på en ökad träningsmängd. Det blev ett långt långpass på sjutton kilometer och tre vanliga löppass på ungefär åtta kilometer. So far so good. Inga känningar i kroppen. Nu sprang jag visserligen ganska lugnt på alla pass och då brukar jag inte bli lika sliten. Ifall jag hade sprungit ett långt långpass plus tre hårda intervallpass, då skulle känslan säkert ha varit annorlunda.

fyrtio kilometer på en vecka

Det är lite det som kommer att vara problemet sedan när jag ökar på dosen ännu mer och börjar min maratonträning på riktigt. Hur mycket kan jag öka utan att det sliter för mycket? För jag vill både kunna orka springa långt på långpassen och få in fartträning och hårdare intervallpass. Utan att bli sliten. För sliten. Jag vill ha kvalitet och kvantitet.

Jag kommer ju förstås inte springa tre intervallpass på en vecka och ett långt långpass, men det kommer nog att bli hårdare pass än vad jag sprungit hittills. Inte bara lugna rundor med låg puls. I april är planen ännu att ta det lugnare. Väcka kroppen från vinterdvalan och komma igång med snabbare pass, för att sedan i maj inleda maratonträningen.

som vissa njuter nu

När jag skriver inleda, menar jag väl snarare att jag börjar följa en plan. Jag har maratontränat hela hösten och vintern. Fokus har alltid varit mot maraton. I maj börjar jag sedan träna mer efter en plan. Kanske jag till och med ska följa ett träningsprogram.

Mina träningsplaner för april

Lämna ett svar

I det här inlägget tänkte jag skriva om mina träningsplaner för april. April känns lite som en mellanmånad. Det är inte vinter, men inte heller vår eller sommar ännu. Mot slutet av månaden kanske jag kan börja cykla, eller springa i t-shirt, men just nu är där igen en massa snö ute. April blir en månad då vädret får bestämma träningen. Fokus kommer i alla fall att vara på att steppa upp löpningen mer.

mina träningsplaner för april

Mina träningsplaner för april

Löpningen har känts bra den senaste tiden. Jag har ökat på distansen på långpasset. Förra veckan sprang jag över 18 kilometer och det kändes bra i kroppen. Nu är planen att öka ännu mer. I april vill jag springa 20 kilometer på ett långpass. På långpasset ska fokus fortfarande vara att hålla pulsen låg. Lugnt, långsamt, men långt. Det ska vara ledorden. Jag får ännu gå, om det är det som krävs för att hålla pulsen under kontroll.

Mitt andra löppass under veckan kommer att vara vad kallar för basträning. Som ett kortare långpass med mer fokus på att springa hela tiden. Pulsen får vara högre, men inte för hög. Zon fyra. Under 160. Det ska fortfarande kännas lätt när jag springer. Jag ska inte behöva ta i eller kämpa. Det handlar inte så mycket om tempot, utan mer om att jag ska orka springa hela vägen, men samtidigt springa längre än sju kilometer. Planen är att det här passet också ska vara tvåsiffrigt.

jag vill börja springa mer

Det tredje löppasset kommer att vara ett snabbare pass. Liknande som jag sprungit nu. Där jag inte bryr mig om pulsen, utan jag trycker på som jag vill. Jag tror inte att jag kommer att springa intervaller ännu, men det får vädret bestämma. Kanske det är jättefint väder i slutet av april och att jag då är sugen på intervaller. Som det känns just nu kommer april att vara månaden då jag ännu bara smyger igång med snabbare pass. Att jag först i maj kommer att springa intervaller på riktigt.

Vädret får också bestämma antalet styrkepass i veckan. Åtminstone ett måste jag göra. Även om det blir jättefint väder och jag skulle kunna cykla eller vilja springa varje dag, måste jag prioritera styrkan. Hemma eller på gymmet spelar inte så stor roll, fast hellre på gymmet. April kommer antagligen att vara den sista månaden jag går till gymmet och sedan blir det paus på några månader. Därför gäller det att passa på när jag kan.

Ifall det bara blir ett styrkepass i veckan, har jag möjlighet till att springa fyra gånger. Det fjärde löppasset kan sedan vara ett valfritt pass. Högst antagligen kommer det att bli det som jag kallar för mysjogg. Inte så mycket fokus på puls, men inte heller på tempo. En helt vanlig runda runt kvarteret på ungefär sju kilometer. Så att det inte sliter för mycket.

Fokus ska vara på de övriga löppassen. Kanske det inte ens blir ett fjärde löppass. Kanske det istället blir en promenad eller en vilodag. Det beror lite på hur sliten jag känner mig. Om jag börjar springa jättelångt, eller börjar springa intervaller, då vet jag att det behövs mera återhämtning. Då är det bättre att jag vilar istället för att pressa in ett fjärde löppass. Som inte egentligen ger som mycket.

Vad tror ni om mina träningsplaner för april? Hiss eller diss?