Kategoriarkiv: Löpning

Det gäller att passa på

Det gäller att passa på när det är fint väder. Det vill säga att springa. Om det så krävs väckning tidigt på morgonen för att hinna göra det innan allt annat som ska hinnas med under dagen. På vad som verkar bli den enda soliga dagen på min semester. Det var inte sånt här väder jag ville ha på min semester. Jag vill ha soligt och fint vårväder.

Löpningen var i alla fall kul och kändes bra. Garmin föreslog igen långa, snabbare intervaller, men jag har lärt mig min läxa. Jag valde istället att springa som jag ville. Ett lugnare distanspass. Det är mycket roligare att känna mig stark och som om det finns mer att ge. Att jag klarar av att springa hela vägen, än att pressa mig hårt och känna mig misslyckad för att jag inte klarar av att hålla tempot. För att sedan vara tvungen att gå för att jag sprungit för hårt.

det gäller att passa på

Jag märker ändå att det finns tryck i benen, men jag vill inte pressa för mycket. Just nu ska jag ännu fokusera på styrketräningen. Jag har inte inlett maratonträningen än, men självklart finns det hela tiden i tankarna. Jag lär väl börja springa längre distanser i april maj och lägga in lite intervaller, för att sedan i juni börja själva maratonprogrammet. Kanske. Jag har inte bestämt mig ännu hur jag vill göra. Det känns långt dit ännu, men samtidigt vet jag av erfarenhet att tiden går fort. Plötsligt står jag där på startlinjen och önskar att jag haft tid till fler långpass.

Därför tänker jag också att det gäller att passa på och njuta nu av kortare distansrundor i valfritt tempo. Snart måste jag springa långpass och hårda intervaller och då kommer jag att längta efter mysjogg runt kvarteret.

1

Är det vår snart?

Jag hann ju visst träna ett pass den här veckan. Idag blev det ett lugnt löppass i vanliga skor. Inte dubbskor, inte trailskor, utan helt vanliga löparskor. Det var lite is ännu på vissa ställen, men för det mesta riktigt fina vägar att springa på. Blött och slaskigt, men det spelar inte så stor roll. Hellre det än snö. Jag är så trött på vintern. Är det vår snart?

Det känns i alla fall som om våren är på väg. Även om det kanske är kallt på natten och morgonen, tycker jag att solen värmen på dagen. Idag hade jag alldeles för mycket kläder på mig. Jag var svettig när jag kom hem. Då var det inte ens såå varmt och jag hade inte såå mycket kläder på mig, men tydligen kan jag ha en tunnare tröja och tunnare tights. Inte de allra tjockaste jag har, vintertightsen, utan vanliga. Utan foder.

Är det vår snart?

Jag längtar efter att susa fram på gatorna på lätta ben. I mindre kläder. När det inte är ett helt projekt att fara ut och springa för att man ska bylta på sig fyra lager. Bara shorts och t-shirt och iväg. Det är kul med styrketräning och jag ska ännu fokusera på det de kommande veckorna, men snart kan jag steppa upp löpningen. Börja springa mer och längre. Jag vill ha lite varmare väder först, lite bättre förhållanden. Förhoppningsvis är det vår snart. Egentligen vill jag ju ha sommar, men man måste vara realistisk 🙂

Jag lär knappast springa i shorts och t-shirt ännu på flera månader, men redan att springa i bara ett lager kläder gör mycket för känslan. Snabbskor, tights och tunn tröja. Som jag längtar.

2

En lugnare vecka

Nästa vecka kommer att bli en lugnare vecka. Det vill säga med träningen. Jag kommer att jobba, jobba, jobba från morgon till kväll ungefär. Jag kommer inte att ha tid att träna. Eller jag kan väl stiga upp klockan sju för att träna, eller träna nio på kvällen, men tja. Nej. Jag väljer hellre sömn. Just nu tränar jag inte för något specifikt mål, jag behöver inte pressa in träningspass om jag inte hinner. Dessutom vet jag ju att det är bra för mig att ha en lugnare vecka ibland också.

en lugnare vecka

Veckan efter, då kommer jag att ha semester, så då hoppas jag att kunna träna desto mer. Simning, löpning, styrketräning och kanske en och annan promenad. Jag hoppas på bra vårväder. Soligt, varmt och fint. Jag tycker att det räcker med snö nu. Det är faktiskt mitten av mars redan, nu ska det vara vår. Jag vill åtminstone se att det går åt rätt håll, inte ha mer snö och ännu kallare.

Den här veckan har varit en bra träningsvecka. Simrekord, typ, bra gympass, tung styrketräning hemma och två löppass. Det enda lilla minuset var mitt ena löppass som kändes tungt. Mest på grund av egen idioti, för att jag bestämde mig för att springa snabba intervaller dagen efter ett tungt gympass. Jag som inte ens ska springa intervaller i dagsläget, utan fokusera på grundträning. Men lesson learned, nu springer jag bara lugna pass igen och det kändes genast bättre.

Som vädret är just nu väljer jag ännu att träna två styrkepass i veckan, och springa två gånger. Sen när vädret blir varmare, kommer jag säkert att plocka bort ett styrkepass och istället springa tre gånger i veckan. Nästa vecka får jag vara glad om jag får till ett löppass och ett styrkepass.

0

Så inte en bra idé

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte igår när jag skulle springa. Ibland brukar jag följa Garmins förslag på träningspass, ibland inte. Lite beroende på vad den föreslår. Igår föreslog den intervaller. Sju minuter i 6:00 tempo, gånger tre. Varför tyckte jag att det var en bra idé?

en bra idé

Jag springer så inte i 6:00 tempo för tillfället. Inte i sju minuter i alla fall. Absolut inte efter ett tungt gympass dagen innan och med simrekord. I snö och kallt. Det har ungefär varit mitt tempo när jag tränat inför maraton på sommaren. Då har jag också fått kämpa för att hålla tempot och då har jag ändå sprungit mer och mer intervaller. Haft ett högre grundtempo än vad jag har nu.

Så nej, det gick inte alls. Jag blev bara besviken och frustrerad. Irriterad på mig själv att jag valde passet. Jag borde ju veta bättre. Jag ska ju inte ens springa intervaller nu, utan fokus är ännu på styrketräning och bygga grund. Varför väljer jag ett pass för att sedan bli besviken över att inte klara av det. Varför tyckte jag att det var en bra idé? Jag var inte ens nära. I något skede tror jag till och med klockan gav upp. I början pep den ännu till, att jag hade för låg hastighet. Sen när jag aldrig var nära, så orkade den inte ens säga till mer.

Nu i fortsättningen ska jag inte följa Garmins förslag på träningspass. Möjligtvis om den föreslår grunduthållighet i 45 minuter, men inte intervaller. Det är inte en kul känsla att hela tiden bli besviken över att jag inte klarar av att hålla tempot. Det är mycket roligare att mysjogga i eget tempo, än att pressa för fullt. Jag kommer nog att hinna springa intervaller ännu i vår och sommar. Sen kommer jag säkert att längta efter lugna pass. Bäst att passa på och njuta av dem nu.

1

Springa enligt klockan

Jag har nu två gånger följt Garmins förslag på träningspass. En gång bas, grunduthållighet och en gång, korta snabba intervaller. Det är nästan som att följa ett träningsprogram. Bara göra som klockan säger och lita på processen. Vi är inte riktigt synkade ännu, klockan och jag. Jag håller kanske inte med om dess förslag och därför har jag oftast valt att inte springa enligt klockan. Det är en rolig funktion, men klockan ”känner” mig inte ännu tillräckligt bra för att ge korrekta förslag baserat på dagsform.

springa enligt klockan

Förra söndagen tyckte den till exempel att jag skulle springa intervaller i 3:50 tempo. När springer jag någonsin så fort? Jag beslöt mig i alla fall för att testa, främst för att jag ville testa hur intervallfunktionen fungerar. Dessutom var det bara 10 sekunders intervaller.

Den första intervallen gick helt åt skogen för jag förstod inte att klockan hade pipit till. De följande intervallerna gick bättre, men jag var inte nära 3:50 tempo. Jag tyckte att jag tog i allt jag hade, men det var helt omöjligt att få upp tempot så fort. Jag hade knappast kunnat springa så fort annars heller, men nu hade tio sekunder gått innan jag ens kommit igång. Poff och det var över. Men nu vet jag i alla fall hur intervallfunktionen fungerar, hur den räknar ner och piper.

Idag valde jag att inte springa enligt klockan. Förslaget var samma som på söndagen, snabba intervaller i 3:50 tempo. Kanske för att jag inte klarade av det då? Istället kände jag för att lufsa och njuta av vädret. Inte pressa eller ta i. Jag ska ju inte ens springa intervaller ännu. Eller ska och ska, men fokus är fortfarande styrketräning och grund. Jag tycker bara att det är kul med ny klocka och en massa roliga funktioner som jag inte haft tidigare.

0

Billigast är inte alltid bäst

Billigast är inte alltid bäst. Jag köpte ju nya hörlurar inför mitt maraton i september förra året. Ungefär de billigaste sladdlösa som fanns på Tokmanni. Jag tror de kostade 15 euro. Jag har söndrat otaliga hörlurar. Tappat bort dem, eller så har de slutat fungera för att jag pillat för mycket med dem. Fipplat och trixat när jag ska få dem att hållas i öronen. Få lurar fungerar i mina öron, jag får dem inte att hållas i. In ear, med sladd runt huvudet, med en liten ställning bakom örat. Funkar inte. Därför tänkte jag inför Tallinn att jag köper de billigaste som finns och tappar jag bort dem längs vägen så spelar det ingen roll. Men det visade sig att de jag köpte faktiskt fungerar med mina öron. Sen att de har andra problem är en annan sak…

billigast är inte alltid bäst

De har värdelös batteritid. Please charge, please charge piper det alltid när jag springer. Jag sprang inte hela maraton med lurar, men ändå räckte inte batteritiden till, utan de laddade ur. Sen när jag ska ladda dem verkar det som om det är något glapp i kontakten och de har inte alltid laddat. Som idag. Jag tränade styrka igår, de laddade ur och jag lade dem på laddning. Idag när jag skulle springa hände inget. De kunde inte ansluta.

De är lite för hårda och obekväma för att jag ska vilja ha dem i öronen längre än en timme, men det är säkert också därför de hålls i mina öron. För de har inte den där silikonpluppen. Men tja, betalar man 15 euro för ett par hörlurar är väl kvaliteten vad den är. Billigast är inte alltid bäst 🙂

1

Jag vill springa lopp

Jag är sugen på att springa lopp igen. Inte just nu precis, men i vår, sommar, höst. Då när det ordnas lopp. Frågan är bara vilket/vilka jag vill springa?

reflektioner från ett halvmaraton

Tallinn är givet, men det är först i september. Jag skulle vilja springa lopp före det. Kanske ett kortare än maraton. Det finns så många att jag har svårt att bestämma mig, plus att jag samtidigt måste fixa med jobbet. Eftersom alla lopp typ ordnas på helger, oftast lördag, och det är den svåraste dagen för mig att vara ledig på. Därför borde jag bestämma mig, så att jag i god tid kan ordna med jobbet. Och så borde jag kanske träna inför det också. Ifall jag vill ha ett tidsmål, och det vill jag säkert.

Paavo Nurmi har jag sprungit många gånger, men bara en gång sedan datumet ändrades. Tidigare gick det alltid i början av juli och då krockade det inte med Tallinn. Nu går det i mitten av augusti och då känns det för nära inpå ifall jag också vill springa i Tallinn ett par veckor senare.

Ruissalo juoksut krockar också med Tallinn, för det är samma helg. Eller helgen efter, så det går också bort. För Tallinn känns ändå som etta. Och sedan ordnas det inte fler lopp i Åbo-trakten. Tror jag.

jag vill springa lopp

Jag har lite samma problem som för något år sedan. Hur långt vill jag resa/åka för att bara springa lopp? Det är ju inte precis billigt. Själva deltagaravgiften är oftast från 50 euro uppåt. Ju längre distans, desto dyrare och ju senare jag anmäler mig, desto dyrare. Sen att ta sig dit, parkering, möjlig övernattning, tvinga Sam med 🙂 Det är lättare med Tallinn, eftersom det samtidigt varit en minisemester och resa. Vill jag köra till Helsingfors, springa halvmaraton och köra hem igen? 

inte springer i tallinn i år

Fast joo, jag vill nog det. Jag har inte sprungit lopp på länge. Eller Tallinn ifjol då. Jag vill delvis ha revansch, men mest vill jag ha en rolig upplevelse. Det är något speciellt med lopp. Stämningen, publiken, efteråt, träningen inför. Och nu när jag tänker på det, blir jag ännu mer sugen.

Så, tipsa mig om lopp! Typ södra Finland, och om längre bort så då med upplevelse.

 

0

Tungt att springa just nu

Det är tungt att springa just nu. Det är det alltid den här tiden på året tycker jag. Oftast har jag en styrketräningssatsning på gång som bidrar till sega ben. Dessutom har jag träningsvärk hela tiden. Det är slaskigt väder ute och allting känns blä. Det är klart att det är tungt att springa då. Tyngre i alla fall.

Jag var redan ivrig på våren. Vi hade ingen snö, utan sol och bara, fina vägar. Jag har kunnat springa i mina vanliga skor i sol och värme. Det har känts som om våren varit på väg. Så kom det en massa snö, kallt och minusgrader. Halt och vinterväder. Nu har ju det mesta försvunnit, men ändå känns det jobbigt. Dagens runda var inget undantag.

tungt att springa just nu

Jag har varit ledig idag och jag såg verkligen framemot en löprunda. Det har varit en tung vecka på jobbet och jag har behövt löpningen. Därför tänkte jag att löpning på en ledig dag kan inte bli annat än succé. Det blev det inte.

Jag hade tunga ben redan från start och det kändes som om jag aldrig kom igång. Jag hittade inget flow, utan jag fick kämpa för varje steg. Även om jag inte satsar på löpning just nu, utan fokus är på styrkan och uppbyggnad, vill jag ändå att de få löppass jag springer ska kännas bra. Som att styrketräningen har gjort mig bättre. Det är svårt att hålla mig motiverad till att göra mina styrkeövningar om det bara får mig att känna mig sämre.

Samtidigt så vet jag ju att det går upp och ner. Plötsligt vänder det igen och jag kommer att flyga fram. Allt mitt kämpande kommer att vara värt det. Oftast sen på våren när jag annars också är piggare och mår bättre. När jag är gladare och inte lika sur. På vädret ska väl tilläggas. Jag påverkas så av vädret. Vem är nu glad när det är snöslask?

Jag vet att jag bara behöver fortsätta kämpa och göra mina löppass. Lita på processen och att styrketräning på sikt kommer att göra mig bättre och snabbare som löpare. Även om det är tungt att springa just nu.

1

Jag behöver springa

Löpning är min terapi, det har jag många gånger konstaterat. Jag behöver springa för att må bra. Just nu tränar jag inte för något mål, även om jag självklart hoppas på att kunna springa Tallinn maraton i september. Det känns ännu avlägset och därför säger jag att jag inte tränar för något mål. Fokus just nu nu är styrketräning. Men ändå så behöver jag verkligen springa för att må bra.

Det är mycket på jobbet just nu. Bråttom och stressigt. Jag har varit trött när jag kommit hem från jobbet. Vad hjälper då? Löpning förstås. (Ibland hjälper också choklad). Idag hade jag egentligen inte lust att springa. Det var storm, det var kallt och jag var slut. Samtidigt så visste jag att jag skulle bli piggare av att springa. Få lite frisk luft och rensa tankarna.

jag behöver springa

Precis som jag anade, hjälpte det. Piggare och utan huvudvärk sitter jag nu här. Nyduschad, nytränad och med god mat i magen. Redo för att orka jobba imorgon igen. Allt känns genast bättre efter en löprunda. Mina problem är inte lika stora mer, utan jag har fått bearbetat det när jag sprungit. Vad hade jag gjort utan löpningen?

Jag får inte samma urladdning och energikick av styrketräningen, fast jag tycker om det också. Kanske det har något att göra med att jag inte kommer upp i puls och därför inte får samma känsla av endorfiner? Runner’s high är ju liksom ett begrepp, även om jag inte precis får det en regnig torsdagskväll i februari. Bättre mår jag i alla fall.

3

Garmin Forerunner 745

Jag har länge velat ha/behövt en ny pulsklocka. Min gamla har haft problem både med att hitta pulsen och annat. Jag sprang till exempel hela Tallinn maraton utan att den hittade pulsen en enda gång. Helt i onödan fick jag skavsår av pulsbandet. Dessutom brukar den nollställa sig en gång om året, senast den gjorde det flippa den ur helt. Fel klockslag, allting på engelska, all statistik förlorad. Jag önskade en ny klocka av tomten, men fick ingen. Förra veckan klickade jag hem en och igår fick jag den. Garmin Forerunner 745 är min nya kompis.

garmin forerunner 745

Det gick som det alltid brukar när jag får för mig något. Jag ville ha en klocka för simning, googlade ”garmin klocka för simning”, hittade Forerunner 745 som ett alternativ. Skulle snabbt bara kolla vad den kostar på verkkokauppa, 299 euro för en röd, normalpris och andra färger 445 euro, fem minuter senare. Beställt. Perfekt. Den tar jag, det blir säkert bra. Recensioner kan man läsa senare.

Garmin Forerunner 745 har såå många fler funktioner än min gamla (Forerunner 230). Vilket inte är så konstigt, eftersom min gamla klocka redan var sju år gammal. Mycket fler träningsformer, Spotify, Garmin Pay, den mäter sömn, återhämtning, den mäter pulsen vid handleden. Och så kan jag då simma med den. Första passet är redan gjort, men ett skilt inlägg om det kommer.

Det kommer säkert att ta en stund innan jag lär mig alla funktioner och vad de olika sakerna betyder. Vad fan är body battery? Eller pulsoximeter? Man ska kanske inte göra som jag, köpa först, läsa på sedan 🙂 Eller köpa den första klockan man hittar som ett alternativ.

Men so far so good. Röd är kanske inte färgen jag skulle ha valt, men för 150 euro billigare är röd en alldeles utmärkt färg.

0