Kategoriarkiv: Löpning

Tvåsiffrigt löppass

Planen var att springa långt igår och långt blev det. För första gången i år blev det ett tvåsiffrigt löppass. Strax över tio kilometer, men med en känsla att det finns mer att ge. Äntligen börjar löpningen kännas normal igen. Som att jag inte behöver kämpa för varje steg, utan att det flyter på. Trots att det var snöstorm igår, kändes löpningen bra.

tvåsiffrigt löppass

Den här veckan var tänkt som en lugnare träningsvecka, men det verkar som om jag kan träna mer än vad jag trodde från början. Istället för två löppass och ett pass styrka, tror jag att jag kan springa tre gånger. Jag är ledig på helgen och då siktar jag igen på att springa ett tvåsiffrigt löppass. Jag vill få det till en rutin med ett långpass i veckan. Börja bygga upp längden och volymen på löppassen.

Förra veckan blev det redan 26 kilometer löpning totalt och det börjar vara godkänt. Åtminstone med tanke på hur löpningen sett ut hittills i år. Dessutom är det bara februari, jag behöver inte vara i form ännu. Nu vill jag mest ha känsla av rutin och en känsla av att det går åt rätt håll. Och där är jag nu.

Tre löppass förra veckan, varav två längre. Bra känsla i kroppen på alla pass, trots både simning och styrketräning och fyra träningsdagar i rad. Ibland blir det så med tanke på hur jag jobbar, men sen igen kan det också bli tre vilodagar i rad. Det brukar bli en ganska bra balans automatiskt, jag behöver inte tänka på det.

 

0

Utan reflex!

Lycka är att kunna springa efter jobbet, i solsken, utan reflex. Alltså på riktigt, när blev det så här ljust ute? Är det nu det vänder och nu det blir vår? Det vet jag att det inte blir ännu, men oj så härligt det var att springa idag. Även om det var kall blåst.

utan reflex

Jag brukar anpassa min löpning till hur jag jobbar. Springa långpass på lediga dagar eller när jag har kvällstur. Kortare pass innan jobbet om jag har dagstur. Och oftast ingen löpning de dagar jag har morgontur. Främst för att det har varit så mörkt och dystert. Men nu så, nu är det ju plötsligt ljust efter jobbet också, och jag kan till och med springa utan reflex. En mindre sak att bylta på sig.

Det är alltid ett helt projekt att springa på vintern. Sportbh, underställ, tjocka strumpor, tröja, jacka, buff, vantar, mössa, reflexväst, klocka, telefon, hörlurar, näsduk… Det är mycket lättare på sommaren när det bara är ett lager kläder. Jag längtar så till vår och sommar, och det har inte ens varit en riktig vinter i år. Jag har klarat mig bra utan dubbskor och det har inte varit superkallt. Min smärtgräns brukar vara vid minus 15 grader och det har inte ens varit nära i år. Inte för att jag klagar. Jag tar regn och rusk alla dagar i veckan över en meter snöstorm och svinkallt.

Nu blir det två vilodagar för mig och så hoppas jag att det är lika fint väder på söndagen då planen är att springa nästa gång. Idag var utmärkt väder. Första gången som det kändes att det kommer att vända i år igen. Även om det inte blir vår på någon månad ännu, så gör lite sol och ljuset ute mycket för mitt humör.

 

0

Springa med klockan

Jag hade inte ens tänkt springa långt igår, men jag fick feeling. Dessutom märkte jag inte hur långt det var innan jag var hemma igen och stannade klockan. För tillfället har jag valt att springa med klockan innanför jackan. Jag vill inte stirra på den hela tiden och bli ”stressad” över en hög puls och/eller lågt tempo. Istället springer jag på som vanligt, på känsla, och ser först i efterhand hur det gick. Förstås piper ju klockan till vid varje kilometer, så lite koll har jag, men inte så att jag vet exakt. Därav också gårdagens längre pass.

Totalt blev det 9,2 kilometer, vilket är det längsta jag sprungit i år. Löpningen känns bättre för varje pass och det är kul att äntligen kunna springa lite längre igen. Varje pass behöver inte vara en mysjogg runt kvarteret på fem kilometer, utan jag klarar av att springa längre också.

springa med klockan

Jag hade planerat att springa veckans långpass först på söndagen när jag är ledig och har mer tid. Nu är det redan gjort. Fast eftersom det kändes så bra igår, kanske jag vill springa ett till långpass. Tvåsiffrigt. Nu blev det lite av en snopen känsla när jag kom hem. Eller inte snopen kanske, för det gick ju jättebra. Mer en känsla av att ifall jag vetat att jag var så nära tio kilometer, hade jag säkert sprungit lite längre, eftersom det kändes så bra. Det är därför jag tycker om att springa med klockan. För att ha koll. Nu spelar det ingen roll förstås, det är bara jag som är fånig.

Just nu är veckans träningsplaner ännu att imorgon springa ett kortare pass, för att sedan vila i två dagar, för det har blivit mycket träning på raken nu. Ibland blir det så, beroende hur det passar med jobbet. Och sedan då ännu på söndagen springa ett till längre pass. För jag vet att nästa vecka blir det igen mindre träning. När andra har sportlov, då jobbar jag mer och har inte tid till att sporta.

 

2

Det är kul att springa också

Jag skrev nyligen om att det är kul att simma, men det är faktiskt kul att springa också. Speciellt nu när det känns som om formen är på väg uppåt. Jag orkar springa längre sträckor igen och kan springa flera gånger i veckan. Det är inte lika flåsigt och tungt mer, utan jag känner mig nästan som mig själv igen. Ännu är det förstås långt till långa långpass och snabbare tempon, men det känns i alla fall som om det är på väg att vända. Som om det går åt rätt håll.

Dagens löppass blev sju kilometer i piskande regn, men det var kul att springa ändå. Det är klart att det är roligare att springa i fint väder, men det här går också. Nu är jag mest glad över att jag kan springa regelbundet igen efter vad som kändes som världens längsta hosta.

det är kul att springa också

Jag tror att februari ännu får vara lite av en mellanmånad. Jag vill komma igång med löpningen, få det till en bra rutin med tre pass i veckan. Det är inte ännu så viktigt hur långt eller fort jag springer, det är viktigare med regelbundenheten. Så att jag är redo sedan när jag på riktigt ska börja träna inför kommande mål. Vilket oftast brukar vara i mars april. Sen när det är mera vår ute. Fast just nu är det bra springväder. Ingen snö, ingen is eller halka. Bara regn och rusk. Hellre det än vinterväder, men allra helst sol förstås. 

Den här veckan siktar jag ännu på att springa en gång. Gärna ett lite längre pass igen, som förra veckan. Kanske jag ska försöka mig på tvåsiffrigt? För även om jag skrev att det inte är så viktigt hur långt jag springer, är det klart att jag ändå siktar på att öka längden på passen.

0

Ett längre pass

När den senaste tidens löpning mest bestått av rundor kring fem kilometer, räknas åtta kilometer som ett längre pass. När jag tränar inför maraton är åtta kilometer ett kort pass, men i dagsläget är det nästan ett långpass.

ett längre pass

Känslan i löpningen börjar komma tillbaka, även om det fortfarande är tungt ibland. Det märks att jag inte sprungit så mycket. Egentligen ända sedan Tallinn maraton. Januari landade till sist på 40 kilometer löpning och det är nog i det minsta laget för att jag ska vara nöjd. Men det är åtminstone bättre än elva kilometer, vilket var det jag sprungit totalt för två veckor sedan. Så framsteg i alla fall.

Jag orkade springa åtta kilometer igår utan problem, men jag har inget flow. Jag måste kämpa för varje steg, det kommer inte lätt. När jag är i form brukar det kännas som om jag kan fortsätta springa i oändlighet, nu är jag inte där. Även om läget ändå känns betydligt bättre än vad det gjorde för någon vecka sedan. Nu känns det åtminstone som om formen är på väg uppåt.

Nu vet jag att det kommer att vända. Jag måste bara orka kämpa på och så plötsligt känns det lätt igen. Januari var lite av en komma igång månad. Jag har inte ens skrivit om mina träningsplaner och mål för året ännu. Nu är jag igång, nu kan jag tänka framåt. Börja träna mer strukturerat och inte lika försiktigt.

I februari vill jag träna som jag gör normalt. Springa tre gånger i veckan, styrketräna en gång, och en gång simning. Bygga upp längden och volymen på löppassen. Komma till en sån nivå där åtta kilometer inte räknas som ett längre pass, utan är standard. Styrketräna med tyngre vikter igen och bli ännu bättre på frisim.

 

2

Testrunda löpning

Jag har mina standardrundor som jag alltid springer. Fem kilometer, sju, tio och ännu längre rundor. En av de vanligaste rundorna är en som jag kallar för testrunda. Den springer jag alltid inför lopp för att testa formen. Jag vet vad jag borde springa den på. Eller efter en förkylning, för att också testa formen. Eller när jag har absolut noll inspiration. Jag skulle kunna springa den i sömnen, jag har sprungit den så många gånger.

Den mäter ganska exakt 6,7 kilometer. Lite beroende på ifall jag springer genom Centralparken på väg hem, eller längs med Skärgårdsvägen. Nu tycker jag att jag är helt återhämtad efter min hosta. Förra veckan blev det ännu lite försiktigare träning, känna efter och ta det lugnt, men nu vill jag träna som vanligt igen. Testrunda it is.

testrunda löpning

Lite höll jag ännu igen, men nu kan jag nästan kalla det för löpning. Jag sprang nästan hela vägen. Och typ sprang, inte tassade. Jag har mycket att jobba med tempot och säkert också uthålligheten, men nu är jag på gång åtminstone. När har jag någonsin varit snabb, eller uthållig för den delen, i januari? All löpning jag gör i vinterslask är bra.

Jag längtar så efter vår, bara vägar och ljusare tider. Jag tycker redan att det har blivit ljusare. Idag kunde jag springa i helt vanliga skor och jag hade nästan lite för varmt. För tjockt pannband och för tjock tröja. Jag var typ svettig när jag kom hem.

Det känns i alla fall skönt att vara igång igen. Kunna springa som vanligt, utan att behöva fundera så mycket och ta det lugnt. Nu är jag igång igen, nu kan jag jobba vidare.

0

Det går framåt

Det går kanske lite knaggligt med löpningen, men det går framåt i alla fall. Den här veckan har jag sprungit två (!) gånger och tränat ett styrkepass hemma. Löpningen känns tung just nu. Dels för att jag inte sprungit mycket den senaste tiden och dels också på grund av underlaget. Jag tycker det är svårt att avgöra hur försiktig jag behöver vara. Jag känner mig frisk och har inte haft hosta på länge nu, men samtidigt vill jag inte pusha för mycket, för snabbt.

Planen är att springa en gång till den här veckan. Jag vill komma tillbaka till mina rutiner med tre löppass i veckan. Börja bygga upp grundkonditionen igen. Jag vet att jag inte tappat så mycket, men det är tungt att springa just nu. Jag känner mig inte precis lätt i steget och snabb. Det känns snarare som om jag knappt lyfter på benen. Tungt helt enkelt. Flåsigt och jobbigt.

det går framåt

Jag tror att januari ännu får vara en komma igång med träningen, månad. Träna det jag vill, när jag känner för det, utan krav. Sedan kan jag börja göra upp mer träningsplaner för kommande månader. Blicka framåt och träna mer strukturerat. Nu känns det mest som om jag behöver komma igång igen. Hitta mina rutiner och komma tillbaka efter hostan. Känna att jag vågar trycka på och lita på att kroppen håller.

Sedan när jag är igång, på riktigt, sen kan jag börja springa intervaller och långpass och allt sånt. Nu räcker det bra med en mysjogg runt kvarteret på fem kilometer. För med bara två sådana den här veckan, har jag fördubblat det jag sprungit hittills i år. Från elva kilometer till  22, på bara en vecka. Det känns genast bättre.

2

Så var man en löpare igen

Gissa vem som sprang idag? Det känns som evigheter sen senast, men egentligen var det kanske bara för tolv dagar sedan. Men det är nog nästan en evighet när man inte kan springa. Får springa. Både på grund av tidsbrist och mycket på jobbet och på grund av en förbaskat envis hosta. Nu är det i alla fall slut på löparvilan. Nu ser jag framåt, nu vill jag vara en löpare igen.

Hur kändes då löpningen idag? Helt okej, som förväntat ungefär. Jag sprang inte ens fem kilometer och hade många gå/fotopauser. Benen var pigga och ville pinna på, men flåset hänger inte med. Pulsen steg lite för mycket än vad jag är bekväm med för att bara springa fem kilometer och ändå i lugnt tempo. Så det blev ett ännu lugnare tempo och gåpauser. en löpare igen

Fast nu är jag åtminstone igång igen. Jag antar att det kommer att kännas så här ett tag framöver. Innan jag hittar rutinen och vanan att springa igen. Springa längre sträckor, oftare och förhoppningsvis också snabbare. Jag får räkna med att det kommer att vara tyngre nu i början. Jag vet att det kommer att lätta sedan när jag är igång igen. På riktigt. Jag behöver bara springa strukturerat i ett par veckor och så är jag tillbaka till mitt normala jag igen. Som en löpare.

Dessutom, vem springer nu bra i sånt här väder? Det är så svårt att välja skor tycker jag. Jag sprang i dubbskor idag, för åtminstone vår gata är en isväg. Men det finns jättemånga ställen och vägavsnitt där man inte alls behöver dubbskor. För det är helt bart och sandat. Då är det istället bara irriterande med dubbar. De smäller som fan och man hör åtminstone när jag kommer 🙂

2

Kan jag träna snart?

Kan jag träna snart? Är jag frisk nu? Tja… Jag vill inte jinxa det, men jag tror att jag är frisk nu. Så jag antar att jag kan träna snart. Planen är att göra ett försiktigt löppass imorgon innan jobbet. För att testa på kroppen och formen. Eller formen vet jag att inte är den bästa just nu, men jag vill verkligen springa igen och börja bygga upp formen på nytt.

Jag som brukar börja januari, nytt år, nya möjligheter, nya mål och allt det där. Nu är det redan den 19 januari och jag har knappt tränat något. Den här veckan har det blivit tre promenader och ett lättare styrkepass hemma. Ingen löpning och ingen simning. Inte mycket kondition eller pulshöjande, mest vardagsmotion i form av promenader.

kan jag träna snart

Nu känns det åtminstone som om jag är redo att börja det nya träningsåret. Planera in träningsmål och jobba mot dem. Mycket löpning förstås. Nu vill jag komma igång ordentligt igen. Det känns som om jag aldrig har kommit igång efter Tallinn maraton. Det har hela tiden blivit avbrott i träningen. Snuva, dundersjuk, hosta och mer hosta. Nu tycker jag att det räcker. Nu vill jag träna mer strukturerat och ha en plan och mål med träningen.

Den första delen i min plan är ett testpass löpning imorgon. Så får jag se sedan. Ifall det känns bra i kroppen blir det säkert mer träning nästa vecka, men ifall jag fortfarande blir hostig får jag backa med träningen. Men eftersom jag inte hostat på flera dagar, tror och hoppas jag att jag kan träna som jag vill nu.

4

Maratonformen är långt borta

Inte för att jag precis ska springa maraton inom den närmsta tiden, men maratonformen är nog långt borta just nu. Det är nästan konstigt hur snabbt det svänger. Fast i och för sig svänger det snabbt åt andra hållet också, men just nu är nog maratonformen långt borta. Hittills har jag sprungit elva kilometer på hela året. Elva.

När jag tränar inför maraton är elva kilometer ett kort pass. Då är jag glad om jag ”bara” behöver springa elva kilometer. Då kan långpassen vara långt över tjugo kilometer. Just nu är mina löppass kring fem kilometer. Den här veckan har jag sprungit noll.

maratonformen är långt borta

Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken egentligen, men jag drömde om att jag skulle springa maraton. I drömmen blev jag sedan panikslagen för jag tänkte, hjälp jag är inte i form. Sedan kom jag på, just ja, du drömmer. Du ska först springa maraton i september. Du hinner ännu träna, även om året verkligen inte börjat bra träningsmässigt.

Jag vet som sagt, att det svänger snabbt åt andra hållet också. Jag behöver bara några bra löppass och så är jag tillbaka igen. Några vanliga mysrundor runt kvarteret och kanske ett lite längre, tvåsiffrigt pass, och så har det vänt. Det är alltid mest jobbigt mentalt tycker jag. Jag har knappast tappat så mycket kondition, det bara känns så när jag inte tränar som normalt.

Nu verkar det åtminstone som om hostmedicinen har hjälpt, för jag hostar betydligt mindre. Eller så var det för att jag tog en vilodag på tisdagen. Skippade simningen och istället sov på soffan. Det har varit mycket på jobbet och annars också, och jag behövde vila.

2