Kategoriarkiv: Löpning

Tallinn maraton 2023 race report

2 svar

Tallinn maraton 2023, den långa versionen. Varsågoda.

tallinn maraton 2023

Tallinn maraton 2023 race report

Jag hade varit förvånansvärt lugn hela veckan. Redo, ivrig, men inte speciellt nervös. Inte ens när jag hämtade ut nummerlappen på lördagen blev jag nervös. Jag kände mig redo. Jag sov bra natten innan loppet och vaknade utvilad. Starten var klockan nio på morgonen. Den här gången blev det en mycket stressig start. Jag skyller på hotellfrukosten.

Hotellfrukosten öppnade först 7:30 och det blev stressigt. Jag hade gjort i ordning allt innan frukosten, jag bara väntade att den skulle öppna. Kläderna på, håret fixat, plockat fram allting. Snabb, snabb frukost för att sen förhoppningsvis smälta maten och hinna på toa. Borsta tänderna och vamos.

Som tur var det inte långt från hotellet till starten, men det blev ändå bråttom. Jag försökte värma upp, jogga lite, men insåg att jag inte skulle hinna eftersom bajamajaköerna var jättelånga. Jag hann precis besöka en innan det blev dags att ta sig till starten. Med tre minuters marginal var jag i startfållan. Sam tog en snabb bild, som jag inte ens hann publicera, och så gick starten. Poff och vi var iväg.

Planen var att starta lugnt och behärskat i 7:20 tempo ish, för att sedan öka. Ett maraton är långt och det ska kännas lätt i början. Jag vet att det blir jobbigt mot slutet. Jag försökte tänka positivt när folk rusade förbi mig. Vi ses vid trettio kilometer.

Allting kändes enkelt i början och det var en helt annan känsla mot förra året. Då funderade jag på att bryta för första gången vid tio kilometer. Nu tickade kilometerna på och allting kändes bra i kroppen. Inte ont nånstans, pigga ben och bra flås. Jag höll mitt planerade tempo och kunde öka. Jag lunkade på i ett tempo för under fem timmar. I något skede var 5:00 timmars ballongerna/gruppen i fatt mig och jag sprang tillsammans med dem ett tag. Sedan tappade jag dem.

Det kändes lätt fram till kanske 25 kilometer, men sen blev det jobbigt. Det var en varm och solig dag och det påverkade nog mig. Jag hade vätskebrist och krampkänningar. Jag var tvungen att gå. Och börjar man gå, är det svårt att börja springa igen…

Jag längtade efter vätskekontrollerna. Vatten, ge mig vatten. Sportdryck. Jag vill ha salt. Hallucinerade om chips och hade socker ut genom öronen. Jag som är en godisråtta av rang ville inte alls ha av mina egna godis som jag hade med mig som energi. Visste att jag var tvungen att få i mig något och tog av gelsen som man fick längs med banan, men fy fan.

Jag gick och sprang om vartannat och försökte pressa mig, men det fanns liksom inget. Benen gjorde ont och protesterade. På något sätt kom jag framåt. När jag kollar på mina kilometertider har jag hållit bra fart. Det är först vid slutet som det kommer en klar dipp. Jag sprang förbi folk mot slutet, just dem som rusade förbi mig i starten. Den här gången hade jag både löpare framför mig och bakom mig. Det var inte som ifjol, när jag kände mig sist. Nu var jag inte ens närapå sist.

tallinn maraton 2023

Jag kollade på klockan under loppet och visste att jag hade chanser till under fem timmar, men sakta, men säkert minskade chanserna. Jag tappade för varje kilometer. Den officiella tiden var 5:15:20. Det är jag nöjd över i de förhållandena. Visst hade jag varit gladare för en tid på 5:10 eller 5:14:59, men hyfsat nöjd i alla fall.

Jag nådde mitt silvermål. Jag hade kul längs med vägen och hade en betydligt bättre känsla än förra året. Förra året gick jag redan vid typ 18 kilometer och bara önskade att det skulle ta slut. Nu kunde jag ändå pinna på fram till kanske 32 kilometer innan värmen tog över. Med andra ord dubbelt så långt.

tallinn maraton 2023

Eftersom ett maraton är jättelångt, kommer det även en del två av race report. Mer om mina egna tankar och reflektioner om loppet.

Tidsmål inför Tallinn maraton 2023

Lämna ett svar

Det är så svårt med tidsmål tycker jag. Även om jag känner mig i form och vet vad jag vill, är det svårt att veta om mina mål är realistiska eller inte. Har jag gjort tillräckligt? Är formen bra? Kanske jag har en dålig dag? Förra året kände jag mig också i form, men då hade jag en dålig dag. Då nådde jag inte mina mål och kände mig besviken (och revanschsugen) efteråt. Därför är det också nu svårt att formulera tidsmål. Men jag gör ett försök i alla fall. Tidsmål inför Tallinn maraton. Guld, silver och brons som vanligt.

tidsmål inför tallinn maraton

Tidsmål inför Tallinn maraton

Brons
Målgång. Maraton är jättelångt och jag är nöjd över målgång.

Silver
Bättre än i fjol. Då var känslan inte den bästa och jag sprang i mål på 5:19:59. Snabbare än det, men kanske framförallt med en bättre känsla. Jag vill känna mig stark mot slutet och nöjd. Sen om tiden är 5:10 eller 5:18 är egentligen det samma.

Guld
Personbästa eller under fem timmar. Det är i princip samma sak.

När jag ser tillbaka på min träning tycker jag att mitt guldmål är rimligt. I alla fall på en bra dag. Jag har så mycket mer mängd i kroppen än 2018, då när jag sprang mitt bästa lopp någonsin. Fler långpass, längre långpass, mer mängd per vecka och månad. Tiderna har varit snabbare. Både på långpass och på kortare rundor. Jag känner mig i bättre form än vad jag gjorde då. Eller vete fan om jag minns hur jag kände mig då, men nu känner jag mig i bra form i alla fall.

På söndagen vet vi hur det gick. Ifall jag inte bloggar innan dess, så lär jag garanterat uppdatera på Instagram.

Sista passet inför Tallinn

Lämna ett svar

Jag ska skriva ett inlägg om mina tidsmål inför Tallinn, promise. Jag ville bara få min träning gjord först, för att kanske ha ett bättre hum om vad som är rimligt. Nu är det sista passet gjort inför Tallinn. Fem ynka kilometer med några korta snabba intervaller.

Hur känns det nu då? Med sista passet gjort och all träning gjord? Det känns faktiskt riktigt bra, som om jag är redo. Jag vet att jag tränat bra. Sprungit mina långpass och mycket mängd. Jag har nog aldrig inför maraton sprungit så här mycket. Jag känner mig i form. Tidsmålen ska jag ännu klura på en stund, men det känns bra i kroppen.

sista passet inför Tallinn

Dagens pass var inget problem. Jag testade igen mina nya hörlurar och de verkar nog hållas i öronen även i lite högre hastigheter. Benen kändes pigga och lätta och allting kändes bra i kroppen. Precis som jag vill att det ska kännas med bara några dagar kvar.

Nu ska jag bara äta och ladda upp. Förbereda mig mentalt. Ladda klockan och hörlurar. Packa. Det har lovats varmt väder till Tallinn, så det lutar mot att jag springer i shorts och t-shirt. Jag tänkte nog säkert packa med andra kläder också, för att sedan på morgonen bestämma mig.

Godis är köpt, gels är köpt, sportdryck är köpt. Bubbel har jag. Mycket viktig punkt. Jag ska ännu fixa min Spotifylista, men annars är jag väl redo. Tror jag. Hoppas jag. På lördag åker vi och på söndag är loppet. Wish me luck!

Bara några pass till

2 svar

Jag ska ännu springa några pass inför Tallinn, men sedan är träningen gjord. Ett vanligt distanspass och ett pass med samma högre tempo genom hela rundan den här veckan, och så nästa vecka ännu ett kort intervallpass. Idag blev det också ett intervallpass.

bara några pass till

Samma som förra veckan, men med färre repetitioner och längre vila. Det var jobbigt i alla fall. Jag kan nog nöta på länge, men att springa snabbt är tungt. Ibland känns det som om jag tar i för allt jag är värd, men ändå visar klockan 5:00 tempo. Vilket förstås är betydligt snabbare än mitt långpasstempo, men det känns mycket högre. Springer jag ”bara” i 5:00 tempo?

Jag är väl inte direkt nervös ännu, men lite pirrig. Ivrig. Jag vet inte om jag är redo. Eftersom jag den här gången valt att inte följa ett träningsprogram är det svårt att veta om jag gjort tillräckligt. Det längsta jag sprungit inför är 27 kilometer. Det är ungefär lika långt som jag sprungit inför tidigare maraton. Däremot har jag den här gången betydligt mera mängd i kroppen. Juni, juli och augusti har varit riktigt bra träningsmånader med många längre pass. Så ja, jag är väl redo.

plus och minus tallinn

Nu ska jag ännu tvätta kläder och bestämma mig för vad jag vill springa i. Både kläder och skor är öppet. Det beror förstås på vädret. Helst skulle jag springa i shorts för vill ha kompressionsstrumpor. Måste även handla snacks, sportdryck och gel. Göra spotifylista. Ladda klockan. Packa. Ordna kattvakt. Boka restaurang. Och jobba.

15 kilometer planerat maratontempo

Lämna ett svar

Jag har tidsmål inför Tallinn, som jag inte skrivit om ännu, och på torsdagen sprang jag mitt testpass inför. Samtidigt också mitt sista långpass inför. Femton kilometer i planerat maratontempo. Hur gick det?

15 kilometer planerat maratontempo

Helt okej faktiskt. Ungefär enligt planen. Jag startade lite långsammare än planerat maratontempo, för att sedan öka på slutet. Det kommer också att vara min strategi på loppet. Att inte öppna för hårt, utan nästan springa för långsamt i början. För att sedan förhoppningsvis ha krafter kvar på slutet för att öka och trycka på.

På torsdagen fungerade i alla fall min strategi bra. Nu sprang jag ju visserligen ”bara” femton kilometer, men ändå. När jag kollar på klockan så ser jag en tydlig ökning i tempot mot slutet. De sista fem kilometerna gick betydligt snabbare än de första fem. Dessutom kändes det som om jag hade mer att ge. Jag tror nog att det här kommer att vara en bra plan.

Nästa vecka ska jag ännu springa ett lite längre pass. Då är planen att försöka hålla ett högre tempo hela passet igenom. Jämt från början till slut. Ungefär tio kilometer. Sedan ska jag ännu springa några intervallpass och sedan är jag redo för maraton då. Eller så inte 🙂

Just nu känns i alla fall formen bra och som om jag är redo. Nervös, men redo. Jag blir nästan lite nervös nu redan när jag tänker på det. Jag tror att jag kommer att bli mer nervös ju närmare loppet kommer. Det är alltid så mycket känslor inför maraton. Iver, nervositet, oro…

Fyra minuters intervaller

Lämna ett svar

Den här gången har jag inte följt ett träningsprogram inför maraton. Ibland väljer jag ändå träningspass från samma program jag följt tidigare. Samma längd på långpasset eller samma intervaller som planerat för den veckan. Igår blev det fyra minuters intervaller, kopierade rakt från träningsprogrammet. Fyra minuter 7:00 tempo, fyra minuter 6:00 tempo. Gånger sex. Plus uppvärmning och nedvarvning.

Det var jobbigt, men hanterbart. Det svåra är inte att springa i 6:00 tempo, utan det svåra är sedan att springa i 7:00 tempo efter varje snabbare intervall. Inte gåvila, utan hålla ett hyfsat tempo när jag redan är trött. Fast det är väl det som är själva poängen.

fyra minuters intervaller

Jag kände mig stark igår och beslöt mig för att trycka på lite mer under intervallerna. Det var flåsigt och tungt, men jag tyckte ändå att jag hade krafter. Tryck i steget och bra känsla. Så här nära maraton är det mest känslan jag är ute efter. Som att jag kommer att fixa det och att jag orkar till slut. Inte ge upp, utan fortsätta kämpa och fortsätta springa. Jag är snabb, stark, snygg. Det gillar jag som mantra.

Totalt blev det nästan elva kilometer igår. Jag blev förvånad när jag såg på klockan. Så långt? För inte så länge sedan, skulle det ha varit ett långpass. Nu var det veckans kortaste pass och intervaller. Dessutom sprang jag tidigt på morgonen innan jobbet. Det är nästan den bästa känslan. Att kunna springa elva kilometer en vanlig tisdagsmorgon klockan nio, utan förberedelser. Och inte ens tänka på det. Bara gör och så jobba efteråt.

Dags att dra ner på träningen

Lämna ett svar

Det är bara några få veckor kvar till Tallinn maraton och nu är det dags att dra ner på träningen. Rejält. Den här veckan ska jag ännu springa ett långpass på kring 15 kilometer, men det är det längsta jag kommer att springa inför. Sedan blir passen bara kortare och kortare och färre och färre. Den här veckan tre löppass, nästa vecka två och sedan bara ett. Plus loppet förstås. Det känns nästan konstigt att springa så lite. Ska jag faktiskt ”bara” springa 15 kilometer? Vad ska jag göra när jag plötsligt har en massa tid över? När jag inte behöver springa i tre timmar mer.

Jag har inte bestämt mig ännu för hur jag ska springa veckans långpass. Vill jag försöka springa 15 kilometer i ett och samma tempo, eller ska jag dela upp det? Springa 2 x 5 kilometer i planerad maratonfart? Förra veckans långpass gick ändå bra, och jag skulle gärna vilja få till ett långpass där jag springer hela vägen i ett okej tempo. Men sen igen om jag börjar för hårt, blir jag kanske (för) trött mot slutet för att orka hålla tempot, och då blir jag bara besviken. Just nu känns det ändå viktigast att få till bra pass. Där jag känner att jag fixar det. Få en bra känsla.

dags att dra ner på träningen

Det är en svår balansgång tycker jag. Hur mycket ska jag dra ner på träningen och hur mycket ska jag pressa? Eftersom jag den här gången inte har följt ett träningsprogram, är det svårt att lita på att jag gjort rätt. Tillräckligt. Som det känns just nu i alla fall, är jag i form. Jag ska skriva ett skilt inlägg om mitt tidsmål, men jag håller på det ännu en stund. Jag tror jag måste formulera mina tankar själv först 🙂

Maratonträningen för de sista veckorna

Lämna ett svar

Det är nu bara fyra veckor kvar till Tallinn maraton. Förra veckan sprang jag mitt längsta långpass inför, nu börjar nedtrappningen. I det här inlägget tänkte jag gå igenom maratonträningen för de sista veckorna. Hur och vad ska jag träna?

maratonträningen för de sista veckorna

Maratonträningen för de sista veckorna

Den här veckan är planen att ännu springa ganska mycket mängd. På tisdagen sprang jag ett halvlångt pass. Strax över 13 kilometer. Jag ska även springa ett långpass den här veckan, kring 20 kilometer. Det kommer sedan att vara mitt sista längre långpass.

Planen är att göra det så tävlingslikt som möjligt. Stiga upp tidigt, och starta tidigt. Dels för att det lovats varmt väder, men också för att starten av Tallinn maraton går redan klockan nio på morgonen. Jag vill testa hur det känns att springa tidigt på morgonen. Planen är också att springa i de kläder och skor jag tänkte ha på loppet.

Nästa vecka trappar jag ner ytterligare på långpasset, men då vill jag snarare springa det lite fortare. Jag har tidsmål för Tallinn och nästa veckas långpass blir test av maratontempo pass. Nästa veckas långpass är lite beroende på hur den här veckans långpass känns. Känns det bra, kanske jag satsar på att springa 15 kilometer i ett och samma tempo. Känns det sämre blir det säkert 15 kilometer, men uppdelat. 2 kilometer uppvärmning, 5 kilometer maratontempo, 1 kilometer lugnt, 5 kilometer maratontempo och 2 kilometer nedvarvning.

Två veckor innan loppet blir det inget långpass mer, då springer jag som längst kring tio kilometer. Maratonveckan blir det bara ett kort, snabbt pass.

Den här veckan är det som sagt ännu ganska mycket mängd som gäller, men sedan kommer fokus att skifta mot snabbhet. Säkert ännu tre pass per vecka, men kortare pass. Snabba intervaller för få upp löpsteget och känna mig lätt i kroppen. Spänstig och inte släpande. Och för att det planerade maratontempot sedan ska kännas lätt eftersom jag inte behöver springa lika fort som på intervaller.

Den här veckan har jag ännu tränat styrka som normalt. Kan ni fatta att jag hållit i styrketräningen?! Nästa vecka kanske jag ännu tränar lättare styrka, men sedan blir det paus. Istället stretch och yoga. Allt för att känna mig lätt på maraton. Inte tunga ben med träningsvärk från styrketräningen. Utan spänstig och lätt, med bra tryck i steget.

Bra början, tungt mot slutet

Lämna ett svar

Jag hade glömt bort hur tungt det var att springa när det är varmt. Jag har väl sprungit de flesta av mina löppass i shorts hela sommaren, men ibland har jag till och med haft långärmat upptill. Ibland har det varit lagom, ibland nästan lite för kallt, men aldrig så att jag skulle ha haft supervarmt och för mycket kläder. Idag sprang jag i linne för första gången på… sju veckor? När var det så varmt senast? Kring midsommar? (och okej, förra måndagen var det jättevarmt, men då sprang jag inte). Jag var så svettig, jag hade så varmt och kroppen svarade inte som jag ville. Det blev tungt mot slutet.

tungt mot slutet

Planen var att springa veckans mängdpass. Garmin råkade föreslå 90 minuter i 6:45 tempo. Det tyckte jag att verkade bra, ungefär vad jag själv hade planerat. Det började bra och jag hittade rätt tempo. Kanske inte prick 6:45, men typ 6:52. Close enough. Jag vet att jag brukar starta långsamt och sedan kunna öka när jag kommit igång ordentligt. Men i något skede tog det stopp. Jag hade svårt att hålla tempot och fick kämpa för varje steg. Jag var tvungen att gå lite mellan varven för att få ner pulsen och flåset.

Det var varmt och svettigt och jag hade ingen energi. Inget tryck i steget. Jag sprang ungefär samma runda på söndagen, men kortare, och då var känslan en helt annan. Lätt i steget och som om jag flög fram. Tydligen är det en stor skillnad att springa i 17 grader duggregn, eller att springa i över 20 grader och gassande sol.

Det här var inte riktigt den känsla jag ville ha med bara några veckor kvar till maraton. Jag vill ju känna mig lätt och som om jag orkar hela vägen. Idag var det så tungt mot slutet att jag var glad och lättad när passet var över. Som känslan var idag skulle jag aldrig ha orkat springa 30 kilometer till.

Dagen efter

Lämna ett svar

Hur känns kroppen dagen efter mitt längsta pass inför maraton? Förvånansvärt fräsch egentligen. Jag har inte ont någonstans, men är kanske lite stel i benen. Det känns mest som om jag har gjort något, men inte värre än så. Kanske en lite tyngre känsla i benen än normalt.

rörlighet

Nu är ju ett maraton betydligt längre än 27 kilometer, men ifall det känns så här bra dagen efter ett långt långpass, är jag inte orolig över hur det kommer att kännas efter maraton. Visst, det kommer säkert att kännas mer då. Stelare ben och tröttare känsla, men det känns ändå bra idag. Trots 27 kilometer. Ifall jag nu hade haft jättesjukt i benen, då hade jag varit mer orolig inför maraton. Nu känns det bra, så efter maraton borde det väl kännas… Okej i alla fall. Jag är mest hungrig.

Jag blir alltid hungrig efter långa långpass. (Eller okej då, jag är alltid hungrig, jag blir bara ännu mer hungrig efter långa långpass.) Jag tycker ändå att jag lärt mig.. Äta bra innan, äta bra under, äta bra efter. Fylla på med energi, och inte gå tom. Ändå känns det som om min mage är ett bottenlöst hål.

dagen efter

Trots en bra känsla i kroppen idag, har jag valt att vila. Jag gjorde lite yoga/stretchövningar för att få bort stelheten i benen, men ingen annan träning. Imorgon blir det ännu vila, för att sedan på söndagen igen träna på som vanligt. Då väntar veckans mängdpass. Inte lika långt som långpasset, men längre än tio kilometer. Nästa vecka börjar nedtrappningen, men jag kommer att skriva skilt om det.