Kategori: Löpning (sida 1 av 57)

Tungt att springa

Under juli har det hittills inte blivit mycket löpning, men det har varit ett medvetet valt. Jag har valt att fokusera mer på cykling. Det har oftast blivit två cykelpass i veckan och ett löppass. Blandat med lite yoga och styrka, beroende på hur tiden har räckt till. Idag kollade jag för första gången på statistiken för juli. 20 kilometer löpning. What?! Så lite? Det springer jag ju på en vecka i normala fall. Det kan jag ju springa på ett pass när jag tränar inför längre distanser. Det är kanske inte så konstigt då att det känns tungt att springa när jag väl gör det. Eller så påverkar värmen mig.

tungt att springa

Dagens pass var det tyngsta på länge. Jag hade andra skor på mig än jag brukar, och det påverkar nog också. Känslan i alla fall. Benen kändes som klossar, andningen fungerade inte och allt kändes bara.. Tungt. Som om jag fick kämpa för att ta mig framåt och som om jag aldrig sprungit tidigare. En helt annan känsla än vad jag haft på cykeln den senaste tiden. Då det känns som om jag flyger fram med bra tryck i benen och som om inget kan stoppa mig. Inte ens backar och motvind. Jag orkar med allt och varje pass blir längre, men känns samtidigt bättre.

Med löpningen känns det nästan tvärtom. Jag har inte haft ett sånt där wow-pass på länge. Där allt stämmer och jag bara vill fortsätta och fortsätta. Jag vet att det bara är en fas och att formen går upp och ner. Speciellt när jag inte sprungit mycket sedan mitt halvmaraton. Det är klart att det känns tungt att springa då. Tyngre i alla fall. Kroppen är inte van och jag är inte inne i ett bra flow. Plötsligt bara vänder det och jag vill inget annat än springa.


Men men… Imorgon börjar min semester!

1

Träna på morgonen

Jag tycker egentligen inte om att träna på morgonen, men jag har blivit bättre på det. Förra sommarens värmebölja och maratonträning gjorde att jag var tvungen att träna på morgonen ifall jag ville få träningen gjord. Träna innan det blev för varmt och sedan kunna spendera resten av dagen slappandes i en solstol. Skönt att ha träningen gjord, även om kvaliteten på passet inte alltid blev den bästa. Jag var seg i kroppen och hade kanske inte alltid ätit eller druckit tillräckligt.

Nu tycker jag att jag lärt mig. Lärt mig att äta bra (kvällen) innan, men också vilken typ av pass jag kan göra tidigt på morgonen. Jag försöker inte ens springa tuffa intervaller tidigt, eller långpass. Istället blir det lugnare pass. Huvudsaken är att träningen blir gjord. För jag vet hur svårt det är att få till träningen senare under dagen ifall jag slappat en hel dag i en het solstol.

Som till exempel igår. Jag hade verkligen planer på att springa, jag ville springa, men… Det var som om jag inte hade tid. Vi var och handlade, jag solade, jag slappade… Plötsligt var det sen eftermiddag, vi hade inte ätit något och jag hade inte tränat. Jag kände mig lite illamående efter en hel dag i solstolen och ingen mat. Vid det laget hade jag inte längre ens någon lust att träna. Jag visste också att ifall jag gjorde det, skulle passet inte bli till något. Jag skulle bara bli arg och frustrerad.

träna på morgonen

Gör om, gör rätt. Nytt försök till träning idag istället. Jag skulle träna efter frukosten, men innan solstolen kallade. Äta frukost i lugn och ro, sedan träning, sedan slappande. Mycket bättre strategi. Det blev inte kanske morgonträning, eftersom jag ätit frukost innan, utan snarare förmiddagsträning. Men det blev i all fall träning, till skillnad från igår.

Jag försöker vänja kroppen och huvudet med morgonträning igen. Jag har en vecka kvar på jobbet och sedan inleder jag min semester. Då vill jag träna, men jag vill också kunna njuta av solen. Ta en cider eller två, sitta på en uteservering, sola, bada och piña colada. Minus badandet 🙂 Då passar det perfekt att träna först och sedan ha hela dagen på sig till andra roliga grejer.

1

En riktigt bra träningsvecka

Den här veckan blev en riktigt bra träningsvecka. Jag är tillbaka till mina rutiner och får till en bra blandning av olika träningsformer. Jag har ingen plan eller något mål som jag tränar mot för tillfället, utan jag tränar det jag vill. Vilket för tillfället är mycket cykling. Fast förresten,  visst har jag ju ett mål som jag strävar efter. Jag vill cykla 1000 kilometer innan sommaren är över, för att få köpa en landsvägscykel. Eller ens börja fundera på att köpa en.

bra träningsvecka

Veckan började med den längsta cykelturen jag gjort hittills. 31,5 kilometer cykelglädje. Mer cykling blev det även igår, när jag fick feeling och cyklade till grannstaden. Trots en oplanerad längre runda, kändes det riktigt bra i kroppen. Formen har blivit bättre, jag orkar trampa upp för backar och jag orkar hela vägen hem. Bra tryck i benen, ingen mjölksyra, utan bra fart ända hem. Mer sån känsla tack!

Den här veckan blev det också styrketräning och yoga. Styrketräningen blev försummad under juni, men nu har jag tagit tag i saken igen. Jag fick inte lika mycket träningsvärk som förra veckan, men det märks i kroppen att jag inte tränat styrka på länge. Tekniken sitter inte, jag orkar inte med lika tunga vikter som tidigare och jag känner mig osäker. Styrketräning är inte min grej, men jag gör det för jag vet att det är bra för mig. Direkt jag inte gör det, märks det i kroppen.

Det som fått ge vika den här veckan och överlag, är löpningen. Ett löppass den här veckan blev det. Ett medvetet val visserligen, eftersom jag väljer att satsa på cyklingen. Idag sprang jag en helt vanlig mysrunda runt kvarteret ungefär. Det längsta jag sprungit sedan mitt halvmaraton. Kroppen känns återhämtad från loppet och jag skulle säkert kunna springa längre om jag ville. Det är mest mentalt som det är jobbigt, när jag inte sprungit mycket den senaste tiden. Kroppen orkar nog.

Nästa vecka kommer antagligen att bli liknande som den här. Cykling, löpning, styrka, yoga, allt i en salig blandning. Precis som jag vill ha det just nu.

2

Sammanfattning av träningen juni

Träningen under juni blev hyfsad, på gränsen till bra. Sett till mängden träning. I mitten av juni sprang jag halvmaraton i Forssa, ett lopp som jag länge tvekade inför. Skulle jag springa eller inte. Loppet gjorde att det blev mindre träning än det skulle ha blivit utan lopp. Inför loppet trappade jag ner på träningen, och efter loppet blev det en lugnare vecka. Dessutom var jag på resa, och det påverkar också alltid träningen. Så summa summarum, träningen under juni. Okej.

Efter Forssa halvmaraton var jag besviken, men nu i efterhand kan jag se att jag gjorde en bra prestation. Vädret påverkade formen, och jag sprang ändå på min ”normala nivå”. Jag är i bättre form än tidigare och värmen påverkar mig. År 2016 när jag sprang Paavo Nurmi halvmaraton i gassande sol, sprang jag på långsammare tid och betydligt tröttare känsla i mål. Nu kändes det ändå lätt (ish) och tiden var snabbare. Något har ju hänt med löpformen på några år, fastän det kanske är svårt att se själv. Speciellt just efter ett lopp.

träningen juni

Juni blev en månad med blandad träning. Intervaller, ett lopp, lite yoga, ett längre cykelpass och en massa kvällspromenader som jag inte loggat i träningsdagboken. Något som det däremot inte blev mycket av är styrketräningen. Två ynka styrkepass på en hel månad. Äsch, ett styrkepass var det visst bara. Det ska det bli ändring på under juli. Nu ska jag inte slarva med styrketräningen. Träningsvärken var nämligen brutal efter förra veckans styrketräning. Den satt i under många dagar. Precis hela kroppen gjorde ont.

Löpning: 72,3 km, åtta pass
Cykel: 30,4 km, ett pass
Yoga: fyra pass
Styrka: ett pass

Hur gick din träning under juni?

 

0

En vecka vila

Jag har inte tränat ett skvatt sedan mitt halvmaraton förra lördagen. Jag har haft en vecka vila, med några kvällspromenader och en cykeltur som enda form av fysisk aktivitet. Planen var att yoga och fokusera på rörlighet, men oh well. Det blev inte så. Det har varit skönt med vila, men jag märker med mig själv att träning ger mig energi. Inte ens nödvändigtvis träning, utan fysisk aktivitet.

Midsommarafton spenderades på svärföräldrarnas stuga och efter många timmar i bil, många timmar i solstol och middagsbord var jag så trött och dåsig. En kort cykeltur på kvällen och tröttheten var som bortblåst. Jag var piggare både i kroppen och knoppen och kände mig som mig själv igen. Jag blir bara tröttare av att vila och inte röra på mig. För att inte tala om stelheten i ben och rygg. Jag är inte van att sitta så mycket. Det är mycket skönare att stå upp, röra på benen och få igång blodcirkulationen.

Idag blev det första löprundan på över en vecka. En helt vanlig mysrunda runt kvarteret, strax över fem kilometer. Allting kändes bra i kroppen, inga krämpor efter loppet. Nästa vecka kan jag träna som normalt igen. En vecka vila gjorde dessutom bara gott för lusten. Nu är jag sugen på en massa träning igen. Jag har blivit väldigt sugen på att cykla. Jag har färdigt en massa rutter och ställen planerade. Sightseeing, fika och träning på samma gång. Packa en kass med kaffe, något gott ätbart och cykla runt i Pargas. Kanske cykla till en badstrand?

en vecka vila

Nämnde jag förresten att jag badade på midsommaren? Tyvärr finns det inga bildbevis, för det var historiens snabbaste dopp. Men ifall ni var i Houtskär, eller inom en 100 kilometer radie, hörde ni nog det säkert 🙂

4

Race report Forssa halvmaraton

Det var varmt, det var svettigt, men jag kom i mål. Ungefär så kan jag sammanfatta Forssa halvmaraton som jag sprang igår. Det är bara att inse, värmen suger otroligt mycket energi av mig när jag ska springa. Och i sanningens namn, var jag kanske inte riktigt tillräckligt väl förberedd heller… Inte i alla fall för att springa på rekordtider.

forssa halvmaraton

Starten för Forssa halvmaraton gick klockan tre på eftermiddagen. Det var först på torsdagen som jag insåg vad det betyder. Jag måste ju äta lunch innan. Jag kan inte bara äta min normala frukost på några mackor och kaffe, utan jag måste ladda upp på ett helt annat sätt. Starten var så sent, att jag skulle hinna bli hungrig efter frukosten, ifall jag inte hade något med mig. Jag brukar ha med mig vatten och kanske banan till starten, men den här gången hade jag mer med mig. Banan, smoothie, chips, godis, bubbelvatten… Supportcrew hade fått stränga order om att inte äta upp alla chips medan jag sprang och han väntade. Jag anade nämligen att chips skulle behövas vid målgång.

Forssa halvmaraton är ett litet och familjärt lopp. Inga köer till bajamajor, utan jag kunde till och med gå på vanlig toa inne i idrottshallen (!) ingen trängsel och gott om tid. Tio minuter innan start hängde fortfarande de flesta vid gräsplanen vid startplatsen. Inget att man måste vara vid startfållorna 45 minuter innan start, utan lugn och ro.

Starten går och jag hittar snabbt min egen rytm. Jag hade bestämt mig för att springa i 6:20-6:30 tempo och öka mot slutet ifall det fanns krafter. Första kilometerna tickar på fort och jag känner mig pigg. Det är inte kämpigt, utan jag hittar mitt eget tempo. Blir omsprungen av några och försöker att inte stressa över det. Jag vet att jag brukar vara stark mot slutet och kunna springa om folk då.

Jag springer mest för mig själv. Ser några löpare framför mig och några bakom mig, men det är inga stora klungor. Men det är ett litet lopp och jag tror att det var ungefär 550 startande för maraton och halvmaraton. Det är typ 5000 för Tallinn maraton, så en viss skillnad 🙂 Jag springer i det planerade tempot och allt känns bra.

Det är varmt, solen gassar och jag gissar att det kommer att bli jobbigt i något skede. Jag försöker att inte tänka på det, utan springer en kilometer i taget. Tänker en tredjedel av loppet åt gången. Allt för att distrahera mig. Sju kilometer, tio kilometer, elva, nu är hälften redan sprunget. Fjorton kilometer, sexton, nu kan jag börja öka…

Vid varje vätskestation tar jag en mugg vatten och en mugg sportdryck. Jag dricker kanske hälften av sportdrycken, hälften av vattnet och häller resterande mängd vatten över huvudet. Det är så jäkla varmt alltså! När vi springer genom bostadsområden står det barn med vattenpistoler och slangar och sprutar vatten på en. Love it! Det hjälpte i ungefär tre sekunder, men det hjälpte lite i alla fall.

Jag försökte tänka positiva tankar genom hela loppet, jag höll jämn och fin fart hela tiden, men det fanns ingen extra växel igår. När jag kom till 16-18 kilometer och jag hade tänkt börja öka, så händer det inget. Diamantmålet hade jag gett upp för länge sedan, guldmålet var också att ta i. Silvermålet trodde jag nog att jag hade i mig, men icke. Det blev bronsmål med minsta möjliga marginal. 2:14:38 var den officiella tiden.

forssa halvmaraton

Efter målgång stupar jag ner i gräset, trycker i mig chips och vatten och ojar mig. Jag har inte ont, men jag är bara tokslut. Huvudet är mos, ansiktet rödmosigt och svetten rinner. Men i mål kom jag, jag fick min medalj och idag känns allting redan bra. Jag har några andra reflektioner jag tar med mig från loppet, men jag sparar dem till ett skilt inlägg.

7

Förberedelser inför loppet

På lördag är det dags för halvmaraton och jag går igenom mina sista förberedelser inför loppet. Sista träningspasset, stretching, mental förberedelse, packningslista… Allt som jag kan tänkas komma på. Jag är lite orolig för vädret. Väderprognosen visar varmt. Jättevarmt och sol, vilket är ungefär det värsta tänkbara vädret. Ett halvmaraton är annars också jobbigt, och är det varmt blir det bara jobbigare. Jag hoppas att min kropp vant sig vid värmen, och att jag inte påverkas av det lika mycket som tidigare.

Idag sprang jag det sista träningspasset inför lördagen. Tanken var att springa 8 gånger 1 minuters intervaller och sedan ännu två kilometer i 5:40 tempo. Intervallerna gick bra, men sedan blev det stopp. Jag fick akut ont i magen och var nästan tvungen att vika mig dubbel vid diket. Jag beslöt mig för att gå hem och inte pressa kroppen i onödan. Det blev inte det formbesked jag var ute efter, men jag tror inte att två kilometer hit eller dit gör mycket. Jag har gjort min träning, nu är det bara att lita på det.

sista förberedelser inför loppet

Intervallerna kändes bra. Jag var pigg i benen och kunde trycka på. Nu ska jag förbereda mig mentalt. Ladda, tänka positiva tankar och stretcha ut kroppen. Hålla igång med lite promenader och yoga, men inte något desto mer ansträngande. Komma ihåg att äta (!) och dricka. Ifall det är varmt på lördagen är det extra viktigt att jag har vätske- och saltbalansen i ordning.

Håll tummar för mig!

3

Sista tuffare passet innan halvmaraton

Om mindre än en vecka är det meningen att jag ska ställa mig på startlinjen till halvmaraton. Mitt första halvmaraton sedan 2017. Jag är inte nervös för själva distansen, även om det säkert också hinner komma närmare loppet. Jag är mer orolig för tiden. Orolig är väl kanske fel ord, men det känns som om formen pendlar upp och ner. Ibland tror jag att jag kommer att springa för pers och ibland känns det som om jag får vara glad så länge det inte blir personsämsta.

sista tuffare passet innan halvmaraton

Idag sprang jag det sista tuffare passet inför halvmaraton. Känslan var så där. Jag sprang igen innan frukost och kanske det påverkade mig. Tanken var att jag skulle springa 50 minuter i 5:40 tempo. Tidigare när jag har sprungit liknande pass har det varit kämpigt, men det har ändå gått. Nu gick det inte alls. Jag var inte ens i närheten av tempot. Hur jag än försökte öka och trycka på, var det som om kroppen inte alls svarare.

Jag tycker inte att jag var flåsig, benen var inte tunga eller pulsen hög, men det hände liksom ingenting. Jag kom inte alls upp i tempo. Kroppen svarade inte och jag förstår inte vad som är felet. Kanske huvudet inte riktigt var med mig ännu, så tidigt på morgonen? Kanske det hade varit bättre att springa efter frukosten i all fall med mera energi i kroppen? Jag vet inte vad som är värre. Springa  i värme, eller springa innan frukost med för lite energi till tuffare pass.

Nu gäller det bara att ladda om. Sista tuffare passet är gjort. Det finns inte så mycket jag kan göra för formen mer. Nu ska jag ladda mentalt. Lita på att träningen jag gjort räcker, att jag är i form och att det kommer att gå bra. Tiden blir vad det blir. Ett halvmaraton är alltid ett halvmaraton, och jag ska vara nöjd oavsett.

1

Intervaller på tom mage

Intervaller på tom mage, tidigt på morgonen, i sommarvärme. Hur går det ihop? Förvånansvärt bra faktiskt. Det var i alla fall inte ett hinder att springa på tom mage. Sen att det kanske hade gått lite bättre att ha ätit först, är en annan sak. Den här gången valde jag att springa mina intervaller tidigt på morgonen, eftersom jag visste att det kommer att bli en het och svettig dag. Om det är något jag lärt mig från förra sommarens värmebölja, är det att det är bäst att träna tidigt på morgonen. Det är kanske jobbigt att stiga upp så tidigt, men det är jobbigare att springa när det är som allra varmast. Eller att försöka springa sent på kvällen, efter en hel dag ute i solen.

intervaller på tom mage

Det var korta, snabba intervaller som gällde idag enligt träningsprogrammet. Längre intervaller, eller långpass hade inte fungerat att springa på tom mage, men det här gick bra. Passet tog totalt inte mer än 45 minuter, med uppvärmning, nedjogg och intervallerna medräknat. Måste man förresten värma upp ifall man svettas ihjäl efter två sekunder ute? Trots att jag sprang mina intervaller innan åtta på morgonen, var det varmt. Riktigt varmt och svettigt.

Jag frustade och pustade, svetten rann och det var jobbigt att springa i värmen. Tio stycken intervaller på 90 sekunder, med 45 sekunders gåvila mellan intervall sprang jag. Jag kom inte riktigt upp i den fart jag hade önskat, men helt okej känsla. Jag tror att jag delvis påverkades av värmen, delvis av att jag inte ätit innan och säkert också lite av resan. Även om jag har vilat från träningen när vi var i Tallinn, har det inte direkt blivit vila annars. Mycket promenader, mycket mat och dryck och mycket shopping.

Det är skönt att ha träningen gjord tidigt på morgonen. Nu kan jag koncentrera mig på andra roliga saker. Solstolen kallar 🙂

0

Hello there spånbanan!

Förra sommaren sprang jag nästan uteslutande alla mina långpass på spånbanan. Runt, runt, runt, varv på varv tills jag kom upp i önskad längd. Det var inte alltid den mest inspirerande omgivningen, men på något konstigt sätt gillade jag det. Det var enkelt och kravlöst, bara att mata på. Stanna vid parkeringen vid varje varv för att dricka lite och fylla på med energi. På det sättet få en liten paus och sedan var det bara att fortsätta springa. Spånbanan är kuperad och det var extra bra träning inför mitt maraton. Det gjorde att jag flög fram i Tallinn sedan och var en av mina nyckelfaktorer inför maraton.

motionsslingan

Jag har inte sprungit på spånbanan sedan förra sommaren. Jag vill inte springa där när det är mörkt, vilket i princip är nio månader av året. På vintern om det är snö är där skidspår, och jag tror inte att man får springa där då. Är det inte snö, är det halt eller slask och blött. Så egentligen är det bara under sommaren som det går att springa där 🙂 Idag var första gången sedan typ augusti i fjol som jag sprang där.

Jag hade glömt bort hur jobbigt det var. Hur tusan orkade jag springa 10-15 varv där förra sommaren? Nu orkade jag två. Jag skulle visserligen bara springa en timme idag enligt träningsprogrammet, men jösses vad det var tungt. Backe upp, backe ner och hög puls hela tiden. Något har ändå hänt med formen. Förra sommaren när jag sprang där höll jag snittfart på 7:30 (ish) och nu kunde jag springa i 6:40 (ish). Vilket är helt super på den kuperade banan. Så ja, det var tungt och jag sprang bara två varv, men ändå! Woop woop!

hello there spånbanan

Bra start på veckan och på semestern!

2
« Äldre inlägg

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑