Kategori: Löpning (page 1 of 50)

Jag älskar mina mysrundor

Jag vet att jag nyligen har skrivit om att jag drömmer om att springa snabbt. Hur jag vill pressa kroppen, springa intervaller och ta ut mig. Jag har också skrivit om hur kul det är när löpningen rullar på och jag kan springa långpass igen. Längre pass än jag ursprungligen hade planerat. Ändå är det något speciellt med mysrundor. Jag älskar mina lugna pass, där jag bara springer för att det är så kul. För att vädret är fint, solen skiner och fåglarna kvittrar. Där jag njuter av varje steg, kroppen och andningen är i synk och allt är bara härligt.

Idag var just en sådan mysrunda. Jag hade inte ens tänkt springa idag, eftersom jag styrketränade ben i går kväll. Jag trodde att jag skulle ha världens träningsvärk, och jo då, den är på kommande, men  idag var det bara för härligt vinterväder för att kunna avstå från löpningen. Tänk om det inte alls är lika fint väder i morgon, då jag hade tänkt springa. Det är bäst att passa på medan jag kan.

mysrundor

Idag blev det nästan tio kilometer. Det var så fint väder, att jag inte ville sluta springa. Jag lunkade på i mitt egna tempo och kollade inte på klockan en enda gång tror jag. Jag märker när den piper till för varje sprungen kilometer och det var en bekant rutt som jag sprang idag. Jag vet ju på ett ungefär hur långt det är, men det är inte ett maniskt stirrande på klockan hela tiden. Hålla pulsen i styr, hålla tempot uppe, hur långt har jag sprungit, hur länge… Bara att njuta av omgivningen, det fina vädret och att kroppen håller. Att lusten till träning har kommit tillbaka efter en motig period på hösten. Att jag är inne i en bra period i träningen igen. En riktigt jäkla bra faktiskt 🙂

 

3

När kroppen överraskar

När sprang jag ett långpass senast? Augusti? Ibland överraskar kroppen mig och vad som skulle bli en lugn runda runt kvarteret blev till något mycket mer och bättre. Nästan tretton kilometer sprang jag idag, så där bara. Utan plan eller mål, bara en fot framför den andra och plötsligt visade klockan 12,8 kilometer. Hur gick det till? Det längsta jag sprungit sedan mitt maraton har varit lite över tio kilometer. Kroppen och formen har visserligen känts bra den senaste tiden, men jag trodde inte att det skulle kännas så här bra att springa längre. Inte ont nånstans, inte trötta ben, inte slut på energi, ingen löparmage… Bara tass tass tass framåt. Bra känsla hela tiden och jag ville inte sluta springa.

Om jag förra veckan var pepp på löpning efter mitt snabbare pass, är jag om möjligt, ännu mer pepp efter dagens långpass. Jag vill bara springa springa springa just nu. Men jag är klok och ska inte gå ut för hårt. Jag ska hålla mig till min ”plan” att även träna styrka och yoga. Jag skriver plan inom citationstecken eftersom jag inte har en strikt plan med vad jag ska träna på vilken dag. Hur länge, hur mycket, vilken typ. Men jag har ändå en lös plan vad jag vill göra per vecka, som att träna styrka.

Det här är den bästa känslan att ha. När kroppen överraskar och det går bättre än jag ens vågat hoppas på. När jag avslutar på topp och längtar till nästa gång jag får springa igen. När det känns kravlöst och kul. När allt fungerar och det bara känns riktigt jäkla kul att springa. När jag påminns om varför jag älskar att springa. En alldeles utmärkt start på veckan ifall ni frågar mig.

när kroppen överraskar

2

Pest eller kolera

Vid det här laget vet väl alla att jag gillar listor, men den här var bara för rolig för att inte svara på. Listan är från Piggelina, fyll gärna i du också. Vad väljer du? Pest eller kolera?

Att aldrig mer få springa eller aldrig mer få resa
Men hjälp, vilken svår första fråga… Aldrig mer få springa kanske. Jag får väl lära mig att älska cykling lika mycket som löpning

Att aldrig springa ett pass som är längre än fem kilometer eller aldrig springa kortare än 25 kilometer
Den här var betydligt lättare att svara på 🙂 Jag är inte riktigt där i min löpning att 25 kilometer känns som vardagsmat. Det är ju jättelångt

Att alltid springa i split shorts eller alltid springa i vintertights. Oavsett väder
Vintertights alla gånger. Jag fryser alltid och klarar knappt av att springa i shorts på sommaren heller. Förra sommaren var ett undantag

pest eller kolera

Att inför ett löppass glömma sport-bh:n eller glömma löparskorna
Jag glömmer hellre sport-bh:n, förutsatt att jag fortfarande får ha en vanlig bh i alla fall

Att springa utan mobil eller gps-klockan
Också en enkel fråga att svara på. Helt klart utan mobil, det gör jag för det mesta nu också. Men alltid alltid alltid med klocka

Att bara äta gels och rödbetsjuice i en månad eller att inte få springa under samma period
Gels är vidrigt, jag tror jag avstår från löpningen i en månad

Att bara få springa uppför eller bara springa på löpband
Då väljer jag nog löpbandet. Uppför är ju kräkjobbigt

Att aldrig springa intervaller eller ALLTID springa intervaller
Aldrig springa intervaller. Det gör jag inte mycket nu heller, jag tror inte att skillnaden skulle bli så stor

vecka 23

Att aldrig få tvätta dina träningskläder eller aldrig få köpa nya löparskor
Jag är väl tvungen att springa i samma skor då, för sunkiga träningskläder är inte kul. Varken för mig eller för omgivningen

Att bryta höger arm eller vänster ben
Armen förstås. Det har jag gjort ett antal gånger och det går riktigt bra med gips på armen. Inte att springa kanske, men i övrigt. Hälsningar den klumpiga

 

 

0

Vinterlandskap och njutlöpning

Som jag njuter av att springa just nu. Det är så fint ute med all snö som kommit. Riktigt härligt vinterlandskap. Det bästa av allt är att det inte är halt för tillfället. Jag behöver inte använda mina icebugs, utan jag kan springa i vanliga löparskor. Icebugsen är bra till mycket, speciellt fästet, men de är klumpiga att springa i. Idag kunde jag springa i mina vanliga skor och det märktes på löpningen. Känslan var mycket bättre, benen var lätta och jag flög fram. Kontrasten blir så stor när jag de senaste gångerna sprungit i icebugs.

Jag hade ingen plan med min löpning idag. Det har jag i och för sig inte haft på hela hösten/vintern. Jag njuter bara av att springa och så blir det vad det blir. Känslan får bestämma. Just nu är känslan riktigt bra. Löpningen rullar på och jag har kommit upp i bra längder på mina pass. Jag behöver inte pressa eller kämpa, utan det känns lätt. Jag skulle säkert kunna springa ännu längre om jag vill, men just nu är jag nöjd. Jag vet att om jag börjar pressa till längre rundor, försvinner också glädjen och njutningen. Det är säkert därför det känns så bra just nu, för att jag inte har något press på mig själv.

vinterlandskap

Dagens löptur blev nästan tio kilometer, vilket jag nästan är förvånad över. Jag trodde att jag kanske sprungit 5-6 kilometer. Jag har ju klockan på och den piper till vid varje kilometer, men jag registrerade inte det. Jag bara sprang på, var inne i min egna bubbla tills jag kom hem. Kollade på klockan och va?! Tio kilometer? Hur gick det till? Inte för att jag klagar 🙂 Det är den bästa känslan att ha. När löpningen känns lätt och man fortfarande är pigg när man kommer hem. Känslan av att ha kunnat fortsätta springa ännu längre…

2

Drömmer om att springa snabbt

Jag skulle egentligen skriva ett inlägg om dagens löptur. Hur jag njöt av att igen få springa i solsken. Tassa på i lugn takt, inte tänka på tid, tempo eller kilometer. Bara njuta av att springa i det fina vädret. Under den sista kilometern fick jag plötsligt feeling och bestämde mig för att trycka på mer. Öka tempot och springa fortare än jag gjort dittills. Samtidigt som jag gjorde det, ändrades även mitt blogginlägg. Jag märkte nämligen att jag drömmer om att springa snabbt igen. Jag vill springa intervaller, jag vill pressa kroppen och jag vill ta ut mig. Känna hur jag flyger fram och som om det finns tryck i steget.

springa snabbt

Jag inser, tyvärr, att jag får vänta med intervaller. Om inte vädret ändras radikalt från isgator till bar mark. Eller om jag inte börjar gå på gym och springa intervaller på löpband. Mina Icebugs har jättebra fäste, men är inte lämpade som intervallskor. Jag vill känna mig lätt när jag springer intervaller och då vill jag ha ett par lätta skor. Lätta skor, intervaller och det här vädret är inte en bra kombination. Det är stor risk att jag halkar.

Idag blev det kanske fyra ruscher på 100 meter var, men oj vad det var kul att springa snabbt. Eller nå ja, snabbare… Det var som om nånting tändes inom mig. Ett sug efter tempopass, intervaller, fartlek. Kanske ett nytt träningsprogram och ett nytt mål. Vem vet? Så här pepp på löpningen har jag inte varit på länge. Inte sedan mitt maraton.

1

Löpning i sol och ledig dag

Ledig dag och löpning i sol, finns det något bättre? Jag tror inte det. Det hade varit ännu bättre, ifall jag haft pigga ben och bra flås…Det var på tunga ben jag tassade fram idag, men eftersom vädret var härligt, spelade det ingen roll. Jag vill bara fortsätta springa, även om det kändes tungt på sina håll. Jag tror att det delvis berodde på skorna. Jag hade mina icebugs igen. De är inte direkt de lättaste skor att springa i, men fästet är utmärkt och det behövs fortfarande. Det är isgator och halt.

löpning i sol

Det känns som evigheter sedan jag sprang i solsken. Jag hade till och med mina solglasögon på idag. Senast det hände, var på sommaren. Trots att solen sken, var det ganska kallt att springa. Jag tror att det också påverkade känslan i löpningen. Jag hade byltat på mig kläder enligt konstens alla regler, men det finns inget att göra för framsida lår. Det är alltid där jag fryser. De känns kalla och stela och gör att jag känner mig tung i kroppen. Klumpig, påbyltad och som om jag inte kan ta ut steget ordentligt.

Den här typens rundor är min favorit när jag springer. Lugnt, kravlöst, bra väder och massor av tid. Stanna och fota för att jag ser något fint. Inte tänka på tid, sträcka eller tempo. Bara njutspringa. Intervaller och träningsprogram hinner jag med senare, nu ska jag bara njuta. Även om det ibland kan kännas tungt och jobbigt, är det alltid värt det i alla fall. Vem vill inte springa när det är så här fint vinterväder?

 

2

Decembermål utvärdering

Jag nämnde det kanske bara i förbifarten, men jag klarade alltså mitt decembermål. Målet var att springa 68,4 kilometer under december, för att totalt ha sprungit 1100 kilometer under året. På söndagen sprang jag de sista kilometerna och nådde således mitt mål. Jag är nöjd och stolt över att jag klarade det, men det satt hårt inne. Kilometermängden var inget problem i sig, men det är inte den bästa idén att ha decembermål. Jag borde ha lärt mig från förra gången med min yogautmaning. Det är tufft med mål i december, eftersom det är mycket annat som kräver min uppmärksamhet. Mycket på jobbet, fixande inför julen, fester hit och avslutningar dit…

I början av december gick det bra. Jag tränade på som jag brukar med både styrka, yoga och löpning. Jag var på god väg att nå mitt mål och hade inga problem med träningen. I mitten av december börjar det ändras och orsaken stavas jul och jobbstress. Jag jobbade mycket, många och långa dagar. En vanlig arbetsdag var ofta från 12-21 och det betydde att jag inte hann eller orkade träna varken innan eller efter jobbet. De dagar jag var ledig, bakade jag inför julen, städade, fixade julklappar… och klämde in ett kort löppass var jag hann, allt med tanke på målet.

decembermål

När jag kollar i min träningsdagbok för december, ser jag att det senaste styrkepasset var den 12.12. Senaste yogan var 13.12 och efter det har jag bara sprungit. Jag är glad över att jag nådde målet, men jag är mindre glad över att det blev på bekostnad av den övriga träningen. Jag märker det i kroppen redan nu att jag varken yogat eller tränat styrka på flera veckor. Jag är stel som en pinne, axlarna värker och hållningen har blivit sämre.

Men ändå! 1100 kilometer på ett år. Inte fy skam 🙂

2

Träningspoddens lista

Jag fortsätter att summera året, den här gången med fokus på träningen. Det här är Träningspoddens lista, från det senaste avsnittet, men listan finns även på instagram. Fyll gärna i du också, jag tycker om att läsa andras svar.

Jobbigaste träningspasset
Sommaren var varm och svettig och jag var ofta tvungen att springa tidigt på morgonen ifall jag ville få träningen gjord innan det blev för varmt. Ofta med den konsekvensen att jag ätit för lite innan. Jag minns speciellt ett långpass där jag tog tokslut. Det fanns ingen energi i kroppen, jag var slö och orkade inte springa vidare.

träningspoddens lista

Bästa träningsmånaden
Juli. Utan tvekan. Jag hade semester i juli och kunde träna som jag ville. Jag sprang massor, jag snittade 40 kilometer per vecka. Jag hade bra kvalité på löpningen. Det blev intervaller, långpass, riktigt långa långpass. Jag cyklade och tyckte det var kul. Allt fungerade bra och jag hade inga problem med varken motivationen eller att få till träningen.

Favoritskorna
Även om jag köpte två par nya skor under 2018, är mina favoriter fortfarande ett gammalt par. Jag älskar mina Adidas adizero boston. De är lätta och snabba, men de är inga mängdskor. De är för lopp och för snabba intervaller. Men jag känner mig alltid som snabbast och bäst när jag har dem.

Ny övning från 2018
Det här är egentligen en gammal favoritövning, musslan, men efter att jag köpte mina miniband har den blivit ännu bättre och effektivare.

Tuffaste minnet
Hösten efter maraton. Jag hade noll träningsmotivation och när jag väl sprang eller tränade, kändes det bara blä. Maraton och även träningen inför sög nog musten ur mig mer än jag först trodde. Jag trodde att jag var redo för träning och att kroppen var återhämtad, men nej. Maraton var en sådan urladdning för kroppen (och knoppen) och jag borde ha vilat mer/längre efteråt. Inte stressat över att komma igång igen, utan tagit det lugnare.

Favoritkontot på instagram
Det känns kanske tråkigt att tipsa om stora konton, men jag gillar till exempel Maratonpetra. Hon har mycket vettiga åsikter om löpning. Att inte allt behöver handla om tid och tempo, utan att alla som springer är löpare. Ifall jag tänker på mer ”vanliga” konton är Johannahedvik en favorit. Hon var en av de första bloggarna jag började följa för länge sedan och nu när hon inte bloggar längre, följer jag henne på instagram i stället.

Nytt mantra
Jag är snabb, stark, snygg. Det tycker jag om och brukar upprepa det för mig själv när jag springer och det blir tungt.

Hello vadmuskler!

Lärdom från året
Att långa löppass kräver mat. Att jag måste äta ordentligt, komma ihåg mina järntabletter under en viss tid på månaden och inte sedan undra varför jag blir slö och löpningen inte fungerar när jag glömt.

Vad lämnar jag kvar i 2018
Osäkerheten. Jag kan springa. Jag kan springa maraton. Jag kan ha paus i träningen och det är inte hela världen för formen. Lita på att kroppen kan och kommer ihåg. Jag behöver inte mixtra med allt. Just do it som Nike säger.

Vilken känsla tar jag med till 2019
Att jag kan! Som jag tvivlade inför maraton, om jag överhuvudtaget skulle fixa det, och så persar jag något otroligt och springer mitt livs lopp. Jag hade såå roligt genom hela loppet, kroppen svarade och det var som om allt stämde den dagen. Under 2019 ska jag lita mer på min förmåga och att den träning jag gjort har varit tillräcklig. Jag ska utmana mig själv, pusha kroppen och lita på att den svarar.

1

Jag och mina Icebugs

Vilken skillnad ett par dubbskor kan göra för känslan i löpningen. Igår trippade jag fram och var som bambi på hal is. Idag flög jag fram och hade inga problem med fästet. Orsaken? Mina Icebugs. De har stått där i skåpet i flera år, men idag var första gången jag använde dem. De är en present av mamma och jag är inte riktigt säker på ifall de är tänka för löpning, eller om de är mer som promenadskor. Just den här modellen alltså. Eller så är bara Icebugs de klumpigaste skorna i världshistorien…

mina icebugs

Det var inte på lätta ben jag sprang idag. En orsak är säkert för att jag sprang igår också och att jag inte riktigt är i sådan form just nu att jag kan springa två dagar i rad. En annan orsak är nog skorna tror jag. De kändes som klossar på fötterna och inte som en strumpa som mina favoritskor från Adidas. Men det skiljer också nästan 100 g i vikt, 300 g för Icebugs mot 204 för Adidas. Det är klart att det känns i löpningen då. Fästet däremot, inget att klaga över!

Jag sprang på isgator, snö och asfalt och de höll för allt. Jag var inte alls osäker när jag sprang, utan jag kunde trycka på som normalt. Både i uppförsbacke och nedförsbacke och kurvor. Litade på greppet och halkade inte en enda gång. Ifall vädret fortsätter att vara så här, kommer jag nog att använda dem fler gånger.

Och hej, decembermål! Check!

Woop woop!

0

Blixthalka och inga dubbskor

Blixthalka och inga dubbskor är inte en bra kombination. Det var så halt, så halt ute idag när jag sprang och det kändes som om jag trippade fram. Jag hade inget fäste, ingen teknik och jag var tvungen att gå mer än jag sprang. Jag spände hela kroppen och jag var rädd för att halka hela tiden. Idioti att springa i detta underlag. Speciellt när jag faktiskt har ett par dubbskor, men är dum nog att inte använda dem. * insert emoji håller händerna för ögonen*

blixthalka och inga dubbskor

Det positiva med dagens runda, förutom det faktum att jag inte föll, var att jag trots allt ”sprang” 7,5 kilometer. Det betyder att jag är ynka 5,5 kilometer från mitt decembermål. Det ska nog gå vägen det här. Tanken är att jag ska springa imorgon igen, den här gången med bättre skor. Jag vill inte falla, även om jag väldigt gärna vill nå mitt mål. Det är inte värt att falla och riskera att inte kunna springa på flera månader om jag skadar mig…

 

0
« Äldre inlägg

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑