Kategoriarkiv: Löpning

Maratonfunderingar

Ett av mina träningsmål för året är att springa maraton i september i Tallinn. Det känns ju fortfarande väldigt osäkert om det kommer att bli något lopp. Kan man resa, får man resa, vill man resa då? I det här inlägget tänkte jag skriva om mina maratonfunderingar, som det ser ut just nu. Ifall jag leker med tanken att allt är ”som normalt” i september och att jag bara behöver oroa mig för att orka springa.

maratonfunderingar

Maratonfunderingar del ett

Mina träningspass just nu går bra. Jag har kunnat steppa upp löpningen och kroppen håller. Det längsta jag har sprungit är 15 kilometer. För tillfället springer jag två gånger i veckan. Ett kortare pass och ett långpass. Totalt lite över 20 kilometer på en vecka. Inget fel i det, men jag vet att jag i något skede måste steppa upp träningen ännu mer. Ifall jag vill springa maraton i september.

Det kommer att krävas mer löpning. Längre pass, fler pass, intervaller. Mer mängd och mer volym. Tid att bygga upp. Ifall jag inleder maratonträningen nu har jag exakt fem månader på mig. Blir det inte Tallinn maraton, utan Paavo Nurmi i Åbo, har jag ännu mindre tid på mig. Det loppet går i augusti.

Tiden eller snarare brist på tid är nästan det som skrämmer mig mest. Jag sprang mitt senaste maraton år 2018 och då hade jag en bättre grund. Ifall jag jämför april 2018 med april 2021. Det är inte det att jag inte har tränat, men jag har kanske inte tränat sådant som hjälper i en maratonsatsning. Löpning med andra ord. Förra året blev det ”bara” 640 kilometer löpning på hela året. Det hade jag sprungit totalt redan i juni år 2018.

Cykling är bra, promenader är bra, fuldansa i vardagsrummet till Youtube videon är jättebra, men de hjälper inte mycket i ett maraton. För att springa maraton behöver (jag) nöta asfalt. Långpass, tid ute länge. Stötar mot knän och fötter. Vänja kroppen. Mata på i lugnt tempo. Där är jag inte just nu, även om jag självklart har tränat annat och inte är i dålig form per se.

maratonfunderingar

Jag har inte bestämt mig ännu för hur jag ska göra. Jag trodde att jag skulle bli klokare av att skriva ner mina maratonfunderingar, men kanske blev jag bara snurrigare. Just nu får planen vara att steppa upp löpningen. Jag behöver inte ännu springa pass över 20 kilometer, utan nu kan jag bygga upp grunden. Träna som om jag skulle springa maraton i september och sedan finjustera träningen närmare sommaren.

 

0

Tre löppass på en vecka

Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit tre löppass på en vecka. Förra året? Det var inte meningen att jag skulle springa tre gånger den här veckan, men vädret ställde till det. Tanken var att springa långpass igår. Det skulle ha varit mitt andra pass för veckan.

tre löppass på en vecka

Det regnade lite när jag startade hemifrån, men väderprognosen visade ändå mest mulet för hela dagen. Lite regn brukar inte störa mig. Två hundra meter in i passet börjar det snöa. Det blåser storm och det känns som om att få spik i ansiktet. Jag blev blöt, jag var kall, det gjorde ont av all snö och blåst. Varför plåga mig själv med att springa långpass i sådant väder. Speciellt när det lovats sol och värme till nästa dag. Jag sprang fyra kilometer innan jag gav upp. Tio minuter senare slutade det snöa och solen kom fram. Jag hade lyckats välja den absolut sämsta tidpunkten för löpning.

Så, med veckans planerade långpass fortfarande ogjort, blev det nytt försök idag. Och därför blev det tre löppass på en vecka. Kroppen känns bra och orkade springa två dagar i rad. Visserligen sprang jag bara fyra kilometer igår, men ändå. Jag är glad över att kroppen håller. Det är skönt att veta att jag kan öka träningsmängden om jag vill. Jag kan springa tre gånger på en vecka och jag kan springa två dagar i rad.

Jag fortsätter att springa mina långpass enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en. Det fungerar bra för mig just nu. Jag har hela tiden något att se framemot, vilan, och jag blir inte lika trött på det här sättet. Jag orkar därför också springa längre än vad jag hade gjort om jag sprungit hela vägen. Tror jag. Snart ska jag nog testa att springa hela vägen, men just nu tycker jag om det här upplägget. Idag blev det över tolv kilometer, med en känsla av att det funnits mer att ge.

0

Jag vill springa intervaller

Jag börjar äntligen vara i sådan form att jag är redo att springa intervaller igen. Konditionen är det inget fel på, uthålligheten och grunden finns där. Jag orkar springa långt och länge och jag kan mata på. Kroppen orkar och huvudet är med mig. Jag har sprungit långpass i tre veckor nu och jag tänker fortsätta med det.

jag vill springa intervaller

Planen är nu att också börja lägga till lite mera fartpass. Jag brukar ha några tempoökningar i slutet av mina långpass, men nu vill jag lägga till fler. Jag vill så småningom börja springa intervaller igen. Eller vill och vill, jag lär väl ångra mig sedan när jag är mitt inne i dem. Svetten sprutar, pulsen är hög, mjölksyra i benen och en jobbig känsla. Men samtidigt längtar jag nog efter känslan av att ta ut mig. Långpass är jobbiga på ett sätt, medan intervaller är jobbiga på ett annat.

Just nu springer jag två gånger i veckan, ett långpass och ett vanligt. Tanken är att fortsätta springa långpasset enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en. Det andra löppasset kan sedan ha mer fokus på tempo. Jag kan lägga in fartökningar, springa fartlek eller fria intervaller. Jag vill inte programmera in pulsklockan för intervaller ännu, men den tiden kommer nog.

Varje år när vädret blir varmare vill jag springa mer. Långpass, intervaller, mysrundor. Motivationen till löpning är hög för tillfället. Det är kul när det känns bra och att jag orkar springa långt igen. Jag tycker också att alla mina promenader har förbättrat min kondition. Nästa steg blir att försöka förbättra farten. Det är där intervallerna kommer in.

 

0

Jag trodde det var vår redan

Snö?! Vad är nu det här för skämt? Jag trodde det var vår redan. För bara någon dag sedan satt jag på terrassen i solen och njöt och nu snöar det. Jag som hade planerat att gå långa promenader och att springa i mina snabbskor den här veckan. Jag vill inte ha mer snö nu. Som tur verkar allt smälta bort, men ändå. Jag trodde det var vår redan.

jag trodde det var vår redan

Det är klart att jag ändå tänker träna den här veckan, men det är mycket roligare att göra det när det är fint väder. Jag längtar till att springa i mina snabbskor på sopade gator. Att kunna springa i t-shirt för första gången. Eller ännu bättre, att kunna springa i shorts och linne. Jag vill cykla. Både som träningsform och göra utflykter. Jag har redan funderat på olika ställen jag vill cykla till i sommar. Några favoriter från i fjol och några nya ställen att upptäcka. Bara det skulle sluta snöa först!

Idag har det varken blivit promenad eller löpning. Istället gjorde jag veckans styrkepass. Jag är uppe på maxvikt på stången i benövningar igen och det känns kul.  Jag orkar inte lika många repetitioner som med lättare vikter, förstås, men det är kul att veta att något har hänt. Att jag kan lyfta tyngre igen. Det känns som om det var länge sedan jag var uppe på maxvikt. Kanske det blir fler tunga styrkepass den här veckan ännu. Jag tror att vädret får bestämma träningen.

Vad tränar du i veckan?

1

Nio minuter till

Jag fortsätter att springa mina långpass enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en minut. Jag tycker att det fungerar bra för mig. Tids nog ska jag springa längre sträckor i ett svep, men just nu fungerar det här systemet bra. Jag hinner vila under pausen och jag har alltid något att se framemot. Något att räkna ner till. Jag orkar alltid springa nio minuter till.

springa i nio minuter, gå i en

Det här är också ett perfekt sätt att springa på ifall jag är osäker på hur långt jag vill eller orkar springa. Istället för att tänka att idag ska jag springa 15 kilometer, så tänker jag i nio minuters block. Det är lättare mentalt när jag delar upp det. Plötsligt har jag sedan sprungit 15 kilometer i alla fall utan att det ens kändes speciellt jobbigt.

Idag var jag inte speciellt sugen på att springa långt. Kroppen kändes seg och jag trodde att det skulle bli en kortare runda. Första blocket innan vilan var jobbig, men sedan var det som om det lossnade. Jag vet inte om jag går ut för hårt, men jag tror inte att jag gör det. Det känns nämligen oftast segt när jag startar. Eller som om kroppen är i osynk. Jag hittar inte rytmen och andningen stämmer inte. Jag är nästan tvungen att stanna och börja om från början. Då brukar det lösa sig. Kanske kroppen bara får en chock när jag börjar springa och efter en liten paus jämnar allt ut sig? Vad vet jag.

Dagens löpning kändes i alla fall bra efter det första blocket. Totalt blev det nästan 13 kilometer. Jag hade säkert kunnat fortsätta längre, men planen för den här veckan var ett kortare långpass. Jag har tränat på bra nu i en månad och jag vill inte pressa för hårt. De senaste tre veckorna har det blivit långpass på 12 kilometer, 15 och 13. Det är jag jättenöjd över och glad över att känslan i kroppen efter varje långpass varit att det skulle ha funnits mer att ge. Det bådar gott för framtiden!

1

Marsmål avklarat och planer för april

Mitt marsmål var att springa 80 kilometer totalt under hela månaden och efter dagens löppass kan jag checka av det. Det är det längsta jag sprungit totalt på flera månader. Det är skönt att veta att jag fortfarande kan springa långt. Att formen är på väg uppåt och att kroppen orkar. Ibland är det kanske huvudet som får kämpa mest. Att inte sluta springa fastän det känns jobbigt. Inte ge upp vid minsta backe, utan kämpa på uppför.

marsmål avklarat

Dagens löppass blev nästan nio kilometer. Det var kämpiga kilometer idag. Om jag på fredagens långpass hade bra flyt, var det mest tungt idag. Jag hittade aldrig rytmen och det kändes som om kroppen var i osynk. Andningen fungerade inte, benen var tunga, men framåt kom jag. Jag är glad att jag är i sådan form att jag kan springa nio kilometer fastän det känns tungt. Att nio kilometer inte ens känns långt, utan som en helt vanlig runda.

Eftersom jag klarade av mitt marsmål ganska enkelt ändå, är planen för april att springa hundra kilometer. Det borde inte vara en omöjlighet, eftersom känslan i kroppen under långpassen varit att jag hade orkat med mer. Jag tror till och med att jag kan klara av att springa hundra kilometer på en månad med bara två pass i veckan. Ifall det ena passet är kring nio kilometer och det andra kring 14, borde det bli hundra på en månad.

Under april hoppas jag också på att kunna inleda cykelsäsongen. Det skulle ju gå att cykla nu redan förstås. Det är ingen snö mer, men det är just lite för kallt ännu. Jag vill ha lite varmare väder innan jag börjar cykla som träningsform.

cykeliver

1

Pigg kropp och fräscha ben

Jag är nästan förvånad över hur pigg kropp jag har efter fredagens långpass. Det var ändå det längsta jag sprungit på över ett år, och det känns inte alls i kroppen. Vilket ju är jättekul, förstås. Jag är tacksam över hur bra kroppen orkar, att jag inte fått ont. Jag har inte ens stela ben. Ingen träningsvärk, ingen ömhet, ut hur pigg kropp som helst.

pigg kropp

Jag har inte bestämt mig ännu ifall jag vill öka på distansen nästa vecka, eller ifall jag springer ungefär lika långt. Den här veckan blev det femton kilometer som långpass. Jag hade egentligen siktat på 14 kilometer, men jag hade beräknat min rutt lite fel och det blev längre.

Även om kroppen känns bra, vill jag inte öka på för hårt, för mycket, för fort. Det har blivit mycket träning nu de senaste tre veckorna eftersom jag varit ledig och haft tid. Kanske det är smartare att ta en lugnare vecka? Istället för att öka på distansen, springa ungefär samma längd, eller kanske till och med kortare. För att sedan veckan efter öka distansen igen.

Jag tänker fortsätta med mina promenader och jag tror också att de hjälper i min  löpning. De är säkert en delorsak till att kroppen känns pigg. Att de fungerar som återhämtning och att jag därför inte har lika stela ben som jag brukar ha efter ett långpass. Det sämsta efter ett långpass tycker jag är att bara sätta mig ner. Då blir jag bara ännu stelare. Det är bättre att lite röra på sig för att få bort slaggprodukter.

0

Långpass med minipauser, part two

Fredag är en bra dag att springa långpass på. Just nu har jag visserligen tid till att springa långpass vilken dag som helst, men jag tycker att det är en skön start på helgen. Långpasset gjort, vilodag lördag och vid behov även söndag och så börjar träningen om från början på måndag. Perfekt! Förra veckan sprang jag över tolv kilometer, idag var planen över fjorton. Jag kände mig inte speciellt sugen på att springa långt när jag startade. Kroppen var seg, jag fick håll, benet krampade. Det var hela tiden något som störde. Jag bestämde mig därför för att springa med en taktik jag använt tidigare. Långpass med minipauser. Springa i nio minuter, gå i en. Sedan är det bara att upprepa. Och upprepa. Och upprepa.

långpass med minipauser

Jag tycker att den här taktiken fungerar bra för mig. Speciellt nu när jag kanske inte ännu är i sådan form att jag kan springa långt långt. Tio kilometer är inget problem, men längre än det och jag måste kämpa lite. Det är kanske jobbigast mentalt. Kroppen orkar nog springa, men huvudet säger sluta 🙂 När jag springer långpass med minipauser är det lättare att lura hjärnan. Istället för att tänka att jag ännu har så och så många kilometer kvar att springa, tänker jag bara nio till. Jag orkar alltid springa i nio minuter till.

Idag blev jag nästan förvånad över hur bra jag orkade. Kanske jag inte är i så dålig form sen heller? Eller jag vet ju att jag inte är i dålig form, men det här var mitt längsta pass sedan… Forssa Halvmaraton. Juni 2019. Nu var det inte ens halvmaraton jag sprang idag, utan femton kilometer, men det säger nog något om hur lite jag tränade löpning förra året. Hur motivationen inte fanns där och hur inget stämde.

Och hur jäkla skönt det är när det äntligen stämmer!!

3

Adidas supernova, första intrycket

Äntligen är det så fint väder att jag kan testspringa mina skor som jag köpte i januari. Först ut på tur var Adidas supernova. Där har de legat i lådan och bara väntat på att invigas. Idag var det dags.

adidas supernova

Jag hade bestämt mig för en lugn och kortare runda. Bara springa där det är asfalt för att inte smutsa ner dem. Inte genom parken, absolut inte genom skogen, utan bara på vägen. Jag väntar så på att sopade gator. Kunna trycka på ordentligt och springa ett bättre testpass. Nu var jag lite väl försiktig under min runda för att kunna uttala mig om skorna.

Första intrycket bådar i alla fall gott. Jag har sprungit i Adidas tidigare, men inte i just den här modellen. Adidas supernova är tänkta att bli mina mängdskor och för långpass. De känns dämpade och har bra stöd för foten. De klämde inte och jag fick inte ont av dem. Det enda lilla negativa med modellen är att tungan på skon känns lite knögglig. Som om den är för lång, för stor. Jag måste vara noga hur jag sätter på skon, att tungan inte blir veckad.

Till näst vill jag testa mina andra Adidas skor. Jag tror att jag är tvungen att vänta lite med dem ännu. Jag vill ha sopade gator för dem. De är dessutom tänka mer som skor för intervaller, och just nu springer jag varken intervaller eller snabbpass. Men snart så.

Jag tycker att det ska bli kul att ha fler skor att springa i. Jag vill inte alltid springa i samma skor. Det sliter för mycket på skorna. Jag tror också att det är bra för fötterna att variera skor. Just nu springer jag bara i mina Nike, eftersom jag inte behöver Icebugsen längre.

1

Jag tränar vidare

Jag tränar vidare och tänker fortsätta med det även nästa vecka. Hur min jobbsituation ser ut efter nästa vecka, det vet jag inte ännu. Får vi öppna, som normalt eller med restriktioner, eller blir det utegångsförbud. Jag försöker att inte fundera alltför mycket på det, men vem försöker jag lura egentligen. Corona är allt jag tänker på. Under tiden tränar jag vidare, det ger mig dessutom något annat att fokusera på.

jag tränar vidare

Den här veckan blev precis som förra veckan en vecka med mycket träning. Promenader, styrketräning och löpning. Jag är speciellt nöjd över löpningen. Jag sprang årets längsta pass och jag börjar äntligen närma mig ordentliga långpass igen. Den här veckan blev det över tolv kilometer på mitt längsta pass. Nästa vecka vill jag springa upp mot fjorton.

Löpningen känns bra och även om jag tränat mycket annat också, känns inte kroppen sliten. Jag orkar springa långpass igen och jag börjar närma mig där jag vill vara. Just nu tränar jag inte specifikt för något lopp eller distans, men jag vill ändå vara i sådan form att tolv kilometer inte känns jobbigt. Att det inte är något ovanligt eller speciellt, utan en helt vanlig runda vilken dag som helst i veckan. Jag ska sakta bygga upp längden på passen, för att sedan i sommar kunna springa 20 kilometer utan problem.

Jag trivs med att promenera, den här veckan blev det fem promenader. Två för mig själv med en bra podd, två med Sam och en med Charlie. Det har blivit över 20 kilometer totalt. Inte så tokigt ändå tycker jag. Nästa vecka hoppas jag på lite varmare väder och på lite längre promenader.

Hur har din vecka varit?

1