Kategoriarkiv: Löpning

Hög motivation till löpning

Imorgon är det den första december och årets sista månad. Hur gick det till? Det betyder att jag ännu har en månad på mig att klara av mitt träningsmål för året. Eller ett av målen snarare, att springa 1000 kilometer på hela året. För tillfället har jag sprungit 916, vilket betyder att jag har 84 kilometer kvar. Det kan bli tight, men det är inte omöjligt. Under oktober sprang jag 120 kilometer och i november 97. 84 kilometer på en månad ska nog gå. Även om det är julstress och mycket på jobbet. Jag har i alla fall en hög motivation till att klara av målet. Få ett bra avslut på året.

hög motivation till löpning

Jag har redan nu sprungit betydligt mer än vad jag gjorde 2020. Löpningen känns annars också bättre och som om jag har ett bättre flyt. Det har blivit många långpass och fler pass med snabbare tempo. Jag känner mig mer som ”mig själv”, som en löpare. Jag behöver inte kämpa lika mycket, eller ta i och jag vill springa. Även om jag inte skulle springa exakt 1000 kilometer, är det inte ett misslyckande. För helheten är så mycket bättre än vad det var förra året.

Det är länge sedan jag har haft så här hög motivation till löpning. Inte ens kyla och vinterväder stoppar mig. Jag vill springa. Det är klart att jag hoppas på lite varmare väder och lite bättre väderförhållanden för december, men det känns ändå inte oöverkomligt. Jag har bra skor och bra kläder, jag kan springa i kyla. Det är bara roligare att springa i värme. Jag tycker att jag blir så stel av kylan. Det är svårt att få upp tempot, löpsteget blir annorlunda och det känns som om jag stapplar fram. Jag känner mig inte lätt i kroppen. Sen hjälper det ju förstås inte heller att jag har packat på mig alla kläder jag har för att inte frysa ihjäl…

 

2

Jäkla blåst!

Jag trodde jag hade koll på hur jag ska klä mig när jag springer på vintern, men tydligen inte. Igår var det bara minus fem grader, men jag hade såå kallt. Jäkla blåst! Då hade jag ändå på mig underställ, tjockare jacka, knähöga ullstrumpor, vintertights och tjocka vantar och pannband. Jag var en stelfrusen istapp när jag kom hem, jag fick knappt av mig skorna för att händerna var så kalla.

jäkla blåst

Skorna ja, de var i alla fall utmärkta. Hittills har de visat sig vara ett bra köp. Det var just för såna här tillfällen jag ville ha dem. När jag inte behöver Icebugs, men det ändå är lite halt på vägen. Igår fungerade det bra att springa i skor med lite grövre sula, jag klarade mig bra med dem och hade inte behövt isdubbar. Jag litade på greppet och behövde inte trippa fram, eller spänna mig. Men jäkla blåst, den påverkade mig mest.

Planen var att springa långpass, men jag var främst orolig över om jag skulle halka med mina skor. Jag var inte sugen på att springa långpass i Icebugs, de är alldeles för klumpiga för det. Jag hade inte tänkt att kylan skulle påverka mig, det var ju bara minus fem. Minus femton brukar vara min smärtgräns för löpning.

I början var det inte kallt, men jag tror jag hade medvind då. För när jag vände, då kände jag hur kallt det var. Sån kyla och blåst som går rakt in i märgen. Där inga kläder hjälper. Mot slutet av passet när jag försökte öka tempot, hände inget. Framsida lår var alltför kalla för att reagera. Jag var inte trött, inte flåsig och jag hade inte mjölksyra i benen, jag var bara för kall och stel. Men det blev över femton kilometer totalt, och det är jag jättenöjd över.

0

Vad tyckte jag om skorna?

Nu har jag sprungit ett testpass i mina nya skor. Hur kändes det? Vad tyckte jag om skorna? Ifall jag var tvungen att välja ett ord för att beskriva skorna, skulle jag välja okej. Det är inget fel med skorna, men de kommer knappast att bli mina favoritskor. De känns lite för tunga och klumpiga, för att bli mina favoriter. Men syftet med dem är inte heller att jag ska springa intervaller eller snabbpass, utan att de ska vara mängdskor när det är småhalt ute. Till det tror jag att de kommer att fungera bra.

Det är kanske ännu för tidigt att uttala sig vad jag tyckte om skorna eftersom jag bara sprungit ett kort pass med dem. De känns bra på foten och klämmer inte, men första intrycket är inte wow. Dessa är de bästa skor jag någonsin sprungit i. Jag tycker bättre om lätta och snabba skor, jag får en bättre känsla då. En känsla av att flyga fram. Samtidigt vet jag att jag också behöver andra typer av skor. Med mer dämpning och mer stöd för foten. Så egentligen är det ju inte skons fel, det är bara en personlig preferens.

vad tyckte jag om skorna

Jag tror i alla fall att jag kommer att kunna testspringa dem fler gånger den närmaste tiden. Det är halt ute och ska fortsätta vara kallt. Det är just till dessa förhållanden jag köpte skorna. När jag inte behöver Icebugsen, men inte vill springa i vanliga skor. Det är upp till bevis för mina nya skor. Har jag någon nytta av dem, eller kommer jag att halka?

0

Hur går det med mitt träningsmål?

Hur går det med mitt träningsmål? Jag tycker kanske att jag inte har riktigt samma flyt just nu som jag hade i oktober. Jag springer på, men det känns motigare. Det blir inte lika långa pass, vilket också gör att veckototalen blir lägre. Den här veckan har jag bara sprungit två gånger, totalt 19 kilometer.

hur går det med mitt träningsmål

Mitt träningsmål är fortfarande tusen kilometer totalt för hela året, men målet känns längre bort igen. För jag vet att december kommer att bli en kämpig månad. Mycket på jobbet och annars också mycket inför julen som tar tid bort från löpningen. Hundra kilometer i december kan vara tufft, åttio är också att ta i. Sextio är mer rimligt. För att behöva springa bara sextio i december, krävs det att jag springer totalt 120 i november. Just nu är jag på sextio, så… Det blir tight.

Även om löpningen just nu känns tyngre, tycker jag ändå att min satsning på löpning den här hösten har gått bra. Jag har aldrig sprungit så här mycket på hösten tidigare. Inte sedan 2017 åtminstone. 2017 var året jag sprang mitt första maraton, och på hösten sprang jag halvmaraton i Tallinn. Direkt efter var vi på roadtrip, jag var sjuk och så sprang jag inte på flera veckor. 2018 var det igen dags för maraton, mitt livs bästa lopp, men som också krävde mycket av kroppen. Jag var trött efter maratonsatsningen och sprang inte mycket efter det. 2019 satsade jag på styrketräning och 2020. Där vet vi alla vad som hände.

Det här året har redan varit ett bättre träningsår än förra året, även om jag inte når mitt mål på tusen kilometer.

1

Gissa vad jag har köpt?

Gissa vad jag har köpt? Trailskor. Jag skulle egentligen bara kolla på skor på Zalando, för att vara förberedd till Black Friday. Tydligen var det Single’s Day då, för de skor som jag tidigare spanat in var nu över 40 euro billigare. Klicketiklick och skorna var mina.

Jag har köpt ett par Nike Pegasus Trail 3. Nike är kanske inte ett märke som är känt för sina trailskor, men jag ska ju inte heller springa trail. Jag har mer varit ute efter skor med kraftigare sula och gummidubbar. Typ trail-light. Mina första trailskor, men som säkert också passar till asfaltslöpning.

vad jag har köpt

Jag har inte hunnit testa dem ännu, men de känns i alla fall bra på foten. Jag vet inte när jag ska hinna testspringa dem. På söndagen är planen att springa långpass och då vill jag inte testa dem. Jag tror det får bli till nästa vecka när jag ska springa kortare pass igen. Jag är åtminstone glad över att ha trailskor nu. Det har varit lite småhalt när jag sprungit, men inte tillräckligt halt för att behöva Icebugsen.

Nu behöver jag ännu simglasögon och sedan borde träningsgarderoben vara komplett.

3

Inte min dag idag

Dagens långpass var trögt från början till slut. Idag var verkligen inte min dag. Det var hela tiden något som störde. Skosnöret gick upp, andra skosnöret gick upp, jag hade för varmt, det blåste och jag fick kallt, det var lite halt, jag var tvungen att kissa i skogen (!). Trots olika störningsmoment kunde jag ändå springa nästan 15 kilometer. Det tycker jag bevisar att jag är i form, eller att jag har ett starkt pannben. För hade jag inte varit i form, hade jag nog säkert gett upp efter tre kilometer och gått hem. Struntat i det hela. Nu kunde jag ändå kämpa på, trots att det inte var min dag.

inte min dag idag

Jag vet inte varför det kändes så trögt idag. Jag borde ha varit pigg i kroppen, eftersom det inte blev något långpass förra veckan. Det var inte ens benen som protesterade, det bara kändes tungt idag. Jag tror kanske att det berodde på kylan. Det var minusgrader när jag startade, småhalt på vägarna (jag behöver köpa de där trailskorna nu) och kanske kroppen fick en chock. Att jag inte var varm i kroppen och att lungorna inte var vana med den kyliga luften. För det kändes ändå bättre mot slutet. När jag kommit igång.

Jag är nöjd över distansen och att jag inte gav upp. Över 14 kilometer är ett bra långpass. Just nu är jag i sådan form att jag räknar allt över tolv kilometer som långpass. Det är klart att jag önskar att springa längre, fortare, med bättre känsla, med lättare ben och så vidare, men 14 kilometer är ändå godkänt. Speciellt med den känslan jag hade idag. Jag försöker påminna mig själv om att för bara någon månad sedan var tio kilometer ett långpass och nu springer jag över 14, trots en sämre dag.

3

Hon som springer

Jag tror att jag har skrivit ett liknande inlägg tidigare, vid ungefär samma tidpunkt på året. Jag var nämligen på jobbfest på lördagen och jag är tydligen hon som springer. Inget fel med titeln, jag är ju hon som springer, men samtidigt finns det också andra sidor av mig.

hon som springer

Jobbfest för övrigt. Så kul att se folk igen. God mat, vin, drinkar, prata med alla, se sina kollegor igen för första gången på evigheter. Jag har kanske inte tänkt på hur mycket jag har saknat social samvaro, innan jag plötsligt är på fest och märker hur mycket det ger mig. Hur kul det var och hur mycket jag saknat det. Att få umgås med folk, skratta och ha roligt. Klä upp sig.

Förra veckan blev det mindre träning, eftersom jag hade en massa annat program. Ögonläkare, jobbfest och mycket på jobbet annars också. Den här veckan borde jag kunna träna som jag vill. Imorgon planerar jag att springa långpass och på onsdagen blir det gym plus sim igen. Efter det är planen öppen. Det beror hur kroppen känns efter två tuffare träningspass i rad. Åtminstone ett löppass utöver långpasset vill jag springa, gärna två.

Oktober var en bra träningsmånad och jag ligger egentligen före i planen för mitt träningsmål för året med löpningen. Jag är tjugo kilometer på plus. Samtidigt vet jag att december alltid är en tuff månad att kunna träna som jag vill, eftersom det är väldigt mycket på jobbet då. Plus att det är mycket annat som kräver tid och energi. Jag kan kanske inte springa långpass då, för jag måste hinna julhandla. Eller ännu värre, det är två meter snö och iskallt, jag kanske inte vill springa. Varken långpass eller kortare.

0

Vilken bra månad oktober blev!

Vilken bra månad oktober blev! Träningsmässigt har det verkligen varit en supermånad. Det blev comeback både i gymmet och simhallen. Jag har sprungit mitt snabbaste pass för året. Jag har dessutom sprungit den högsta totalen sedan maj 2019. Hela 121 kilometer. Så hög mängd har jag inte varit på på evigheter. Även om jag haft månader där jag sprungit över 100 kilometer, har det varit kring 105, och inte precis ofta. Snittet har snarare varit 60-80 kilometer per månad. 121 är en betydlig förbättring.

oktober blev en bra månad

Det bästa av allt är att det inte ens känns. Kroppen håller och svarar bra på träningen. Jag känner mig pigg på passen. Jag har lust till att träna. Ingen höstdepp, eller jag orkar inte springa för att det är mörkt ute, eller regnar. Utan jag är ivrig till träningen.

Med det sagt ska jag inte bli för ivrig med träningen. Jag ska komma ihåg att ta vilodagar, ha veckor med mindre träning och inte pusha hela tiden. Inte springa mer, mer, mer eller snabbare varje pass. Jag tycker ändå att jag är bra på att pausa. Det kommer naturligt med hur jag jobbar. Vissa veckor blir det mer träning, för att nästa vecka bli mindre.

Den här veckan har till exempel varit en bra träningsvecka, även om det inte blev gym eller simning. Nästa vecka kommer det att bli gym och simning igen, men mindre mängd löpning. Nästa vecka blir det inget långpass, utan det blir antagligen bara två kortare löppass.

Just nu är jag jättenöjd över min träning. Oktober var en bra månad och jag ser inget hinder till att november inte skulle kunna vara lika bra. Min satsning på löpning den här hösten har fungerat. Jag känner mig bättre och det är inte bara en känsla. Tiderna har blivit snabbare och jag kan springa längre med en lättare känsla i benen. För inte så länge sedan var 10 kilometer ett långpass och nu är det standard en vanlig tisdagskväll.

0

Fem kilometer i ett snabbare tempo

Det var inte direkt igår jag sprang ett tempopass senast. Där jag springer i ett snabbare tempo än vad som kanske är bekvämt. Jag har knappt sprungit intervaller ens. Formen för tillfället känns bra och idag ville jag testa att springa lite fortare. Utmana mig själv. Inte bara lunka på och ha gåpauser i början av varje kilometer, utan testa att springa hela tiden. Se hur långt jag orkar och hur fort jag kan springa.

Hur gick det då? Riktigt super om jag får säga det själv. Jag tror det blev årets snabbaste runda. En av de snabbaste i alla fall. Jag började med att värma upp i två kilometer i mitt vanliga lugna tempo. Först var planen att springa fyra kilometer snabbare, men eftersom det kändes så bra, bestämde jag mig för fem. Fem kilometer i ett betydligt snabbare tempo än jag brukar springa i.

fem kilometer snabbare tempo

Jag är förvånad över hur bra jag orkade och samtidigt över hur lätt det kändes. När jag följt träningsprogram inför maraton har jag sprungit något som har kallts testlopp. En fem kilometers runda så fort jag kan. Då har jag tyckt att det har varit superjobbigt. Nu var jag nästan nere på samma tider per kilometer, och det kändes inte alls lika jobbigt. Jag tycker inte ens att jag maxade idag, utan jag sprang bara lite fortare än vanligt. Hur fort kan jag då inte springa om jag maxar?

Dessutom sprang jag hela rundan idag. Exakt hela, minus en kanske två sekunders paus när jag skulle korsa vägen. Jag kan inte annat än vara nöjd. Fem kilometer snabbt, åtta kilometer totalt och löpning hela vägen.

Vilken bra start på helgen det blev!

1

Fram med min pannlampa

Jag springer alltid med reflex när det är mörkt. Förstås. Nu tror jag dessutom att jag är tvungen att ta fram min pannlampa och börja använda den när jag springer på kvällen. Det är så mörkt. Jag vill se var jag sätter fötterna. Även om det är gatubelysning, tycker jag att det inte hjälper. Gatubelysningen är mer på/mot gatan, än på cykelvägen och där jag springer.

jag behöver min pannlampa

Jag har haft pannlampa i flera år, men inte använt den på länge. Kanske främst för att jag inte brukar springa sent på kvällen så ofta. Jag brukar kunna anpassa min löpning till lediga dagar, dagsljus eller att springa på morgonen. Ibland har jag inget annat alternativ ifall jag vill springa, än att springa efter jobbet. På kvällen i mörker. Eller kväll och kväll, halv sex var klockan idag när jag startade. Men mörkt i alla fall. Och mörkare lär det väl bli.

Löpningen kändes i alla fall riktigt bra. Det börjar finnas fart i benen fast jag inte sprungit intervaller. Ibland blir jag förvånad över tempot, eftersom jag ändå tycker att löpningen känns lätt. Jag tycker att jag borde vara flåsigare eller tröttare i benen med tanke på vilket tempo jag springer i. Det är kul att bli positivt överraskad. Jag kan inte bedöma hur fort jag springer och sedan när klockan piper till. 6:05. Inte så pjåkigt.

Nu hoppas jag att den goda formen håller i sig. Jag vill inte ha snö, eller hala vägar. Även om jag inte tycker om att springa i mörker, springer jag nog hellre i det än i snö, kallt och halt. Jag vill kunna springa i mina vanliga skor så länge som möjligt. Inte i mina Icebugs, för jag har nämligen inte köpt trailskor. Ännu.

Använder du pannlampa?

0