Kategoriarkiv: Löpning

Mitt längsta pass inför maraton

Äntligen! Äntligen fick jag till ett riktigt långt långpass med en riktigt bra känsla hela vägen. Distansrekord för året och även mitt längsta pass inför maraton. Nu börjar nedtrappningen. Typ. Nu blir långpassen kortare igen. Dagens pass kommer att vara mitt längsta pass inför maraton.

mitt längsta pass inför maraton

Jag följer inte ett träningsprogram den här gången, men jag tar ändå inspiration från det program jag tidigare följt. Ibland brukar jag springa de intervaller som anges för den veckan och ibland brukar jag springa ett så långt långpass som anges. Som idag. Tre timmar och tjugo minuter. Tänk då när jag tyckte att tolv kilometer var ett långpass, nu springer jag det dubbla och ännu längre.

Planen var igen att springa i 27 minuter och gå i tre. Jag tycker att det fungerar bra för mig. Jag får/måste springa en längre sträcka, men har ändå något att se framemot. Tidigare har jag sprungit långpass enligt principen gå den första hundra metern av varje kilometer och sedan springa 900. Det fungerar kanske bättre när jag vill komma igång med långpassen, men nu när jag vill/behöver springa långt tycker jag kanske att det blir för lite löpning. Precis när jag fått upp rytmen, ska jag gå igen. Jag försöker springa så tävlingslikt som möjligt och då tycker jag att vätskestationerna kommer med ungefär tre kilometers mellanrum. Så jag övar på att springa längre, spring till vätskestationen, sen får du gå.

Jag är så nöjd över dagens pass. Det var betydligt bättre känsla än sist och betydligt bättre känsla än förra året när jag sprang mitt längsta pass inför maraton. Nu hade jag energi på slutet ännu och kunde faktiskt springa. Inte släpa mig framåt på trötta ben. Tempot var högre, känslan var bättre trots att det blev längre. 27 kilometer idag, mot 26 kilometer förra året.

Ett sämre pass

2 svar

Klart att jag skulle göra ett sämre pass innan maraton, när träningen hittills gått bra. Det var inte ens ett dåligt pass, bara ett sämre, så egentligen borde jag vara nöjd. Men. Det var veckans viktigaste pass som gick åt skogen. Långpasset.

ett sämre pass

Planen var 25 kilometer. Jag var väl förberedd, bra mat, bra sömn, gott om tid att springa. Jag hade min rutt planerad. Allt var upplagt för ett bra pass. Redan från början kände jag att magen krånglade. Inget problem ännu, den kändes mest av. Ibland är det så i början och så blir det bättre, ibland blir det bara sämre. Den här gången blev det värre. Dessutom hade jag planerat min runda helt fel.

Hur kan det vara så svårt att få till långa långpass? Jag tycker alltid att det är samma problem. Jag hittar ingen bra rutt att springa, ingen bra runda. Det är alltid för kort. Det finns väl en orsak till att jag brukar springa tusen varv på spånbanan, eller bara springa längs med Skärgårdsvägen mot Åbo och sedan vända om efter lämplig sträcka.

Nu sprang jag igen på stugan och hade tänkt att jag springer därifrån in mot Kyrkbacken och sedan en annan väg till stugan igen. Det borde lätt bli 25 kilometer. Vid Nagu centrum visade klockan 12 kilometer. Great. Det blir så inte 25 kilometer av det här. Jag sprang kringelikrokar och omvägar och mer omvägar, men tja. Nej. Mot slutet av rundan protesterade magen redan så mycket att jag mest gick.

Jag är lite besviken över mina långpass under semestern. Nu när jag för en gångs skull hade haft tid till att springa långt, blev det bara 20 kilometer och 23,5 kilometer. Vilket ju förstås att jättebra, men inte vad jag hade hoppats på. Jag ville så mycket mer. Ena gången var det ösregnet som hindrade mig från att springa längre och andra gången magkrasch. Så positivt i alla fall att det inte var benen/kroppen eller konditionen det var fel på. Alltid något.

Tankar inför maraton med sex veckor kvar

Lämna ett svar

Hur går mina tankar inför maraton med tanke på att det bara är sex veckor kvar. Först och främst, är det bara sex veckor kvar? Hjälp! Men tanke nummer två är nog kanske att jag är redo. Att formen är på väg upp och att jag kommer att fixa det. Om jag ändå har sex veckor tid på mig att träna ännu. Så känns det i alla fall just nu.

tankar inför maraton

Tankar inför maraton

Mina långpass går bra och det är huvudsaken. De är alltid de viktigaste passen inför maraton. Som längst har jag i dagsläget sprungit 24 kilometer, men jag har även sprungit flera över 20. Kroppen har alltid känts fräsch (även dagen efter) och som om det funnits mer att ge. Det har mest varit andra faktorer som hindrat mig från att springa längre. Tidspress, eller ösregn. Jag har inte slutat för att jag har varit trött eller haft ont. Det bådar gott inför maraton. Då litar jag på att jag på loppdagen kan pressa mig själv att springa de sista kilometerna.

Dessutom planerar jag ännu att springa längre pass. Den här veckan typ 25 kilometer och sedan nästa vecka 27 ish. Det kommer att vara mitt längsta pass och det litar jag på att räcker. Just nu har jag en bra känsla i kroppen.

På mitt så kallade mängdpass har jag försökt springa fortare och även då känns kroppen pigg. Fast jag springer en längre sträcka, kan jag trycka på. Det finns lite fart i benen, till och med på slutet. Under det passet har jag försökt springa i mitt planerade maratontempo, och tja i 12 kilometer fungerar det i alla fall 🙂

Jag har lagt in lite mer fartträning och intervaller i min löpning. Ibland är det kul att springa fort också, även om jag trivs bäst med längre distanser och lugnare tempo. Tanken är väl mest att mitt planerade maratontempo sedan ska kännas lätt eftersom det är så mycket långsammare än intervallerna.

För tillfället känns träningen bra och som om jag har tid på mig att träna mig till ”toppform”. Jag vill springa några långa långpass ännu för att känna mig helt redo, men jag har så mycket mer mängd i kroppen nu än vad jag har haft inför tidigare maraton. Jag känner mig i bättre form än jag gjort tidigare.

Adidas supernova

Lämna ett svar

Jag behövde ju nya skor och hade verkligen som plan att gå till en butik. Testa olika modeller, provspringa, få hjälp att välja ut ett bra par. Hur gick det? Som det brukar. Klick klick klick. Beställt via nätet (för såå mycket billigare och större utbud). Exakt samma skor som jag redan har, bara i en annan färg. Adidas supernova.

adidas supernova

De var mina förra maratonskor och de var dem jag skulle kassera för att de var så slitna. Nu med ett nytt likadant par kan jag förhoppningsvis springa maraton i dem istället. Jag har alltid tyckt om Adidas och Adidas supernova passar mig. De är bra som mängdsko och för många mil, men är kanske lite… tråkiga. De är inte tänkta som snabbskor och är kanske inte tillräckligt snygga att ha som vardagssneaker, men jag var ute efter mängdsko och maratonsko, och till det passar de.

Jag har sprungit tre gånger i dem nu. Inte ännu långa långpass, men över tio kilometer per gång. Som det ser ut just nu kommer jag att springa maraton i dem. Jag vill ännu testspringa långpass i dem för att se hur de känns då, men det borde inte vara ett problem eftersom det är exakt samma sko. Samma märke och modell, bara annan färg. Det var säkert också därför de var så billiga, eftersom det kommit en nyare version.

Jag tror att jag får börja projektet att hitta nya skor efter maraton. Eller klart att jag kan köpa nya skor nu också, men de skulle knappast bli mina maratonskor i alla fall. Jag har inte tid att springa in dem längre och testa dem. Eller att prova ut och beställa. För note to self. Storlek 7,5 US är inte samma som storlek 7,5 UK. Kolla innan du klickar hem vilken storlek du faktiskt ska ha. Annars är du bara tvungen att skicka tillbaka för att skon var lite stor 🙂

Långpass i ösregn

Lämna ett svar

Jäkla skitväder! Får man säga så? Även om jag kanske inte tycker om att springa när det är jättevarmt och sol, är det ändå bättre än ösregn. Planen var 25 kilometer, det blev strax över 20. Det regnade för mycket.

springa i ösregn

Det hade lovats regn, men det regnade inte när jag bytte om. Jag tänkte att jag hinner. Precis när jag steg ut genom dörren började det regna och sedan slutade det aldrig. Ibland mer, ibland mindre, men alltid regn. Regn, regn, regn. Ösregn, duggregn, små droppar, stora droppar. Till sist spelade det nästan ingen roll, jag var redan så blöt att jag knappast kunde bli blötare.

Planen var att springa ett liknande upplägg som förra veckan. Springa i 27-28 minuter och gå 2-3. Det är lätt att hålla koll på och jag får springa en längre sträcka i ett svep. Det fungerade bra och kroppen orkade, men vädret. Vädret! Mot slutet bestämde jag mig att strunta i att gå och bara springa på. Jag tyckte att jag blev så kall under mina vilopauser och kroppen orkade springa. Lika bra att springa hela tiden då.

Jag är nöjd över tempot, speciellt mot slutet. Jag hade en bra känsla hela tiden och kunde trycka på. Till och med öka mot slutet. Det är just en sån här känsla jag vill ha på slutet av maraton. Att det finns tryck i benen trots att jag redan sprungit långt.

20 kilometer är kanske inte riktigt vad jag hade hoppats på att springa den här veckan när jag för en gångs skull har tid till långpass, men det är ändå bättre än säg 12. Imorgon lovas det bättre väder och kanske jag springer en liten kort runda då också. För att samla mer kilometer och springa på trötta ben. Kanske jag på det sättet får en känsla av ett långt långpass.

En till bra träningsvecka

Lämna ett svar

Den här veckan blev en till bra träningsvecka. Det känns skönt när det bara är åtta veckor kvar till maraton. Att känna att formen är på väg upp och att jag kan springa som jag vill. Den här veckan bestod av ett distanspass på stugan, ett långpass på 24 kilometer, tusingar som intervaller och styrketräning. Plus att jag faktiskt också yogade/stretchade hemma.

en till bra träningsvecka

Nästa vecka och sen följande har jag semester och då hoppas jag att få till ännu en bra träningsvecka. Nu när jag äntligen har tid att träna. Långpassen tar ju mycket tid i anspråk och det är alltid lite stressigt att hinna springa dem ifall jag springer innan jobbet. Det är inte så där bara att sticka ut, utan det kräver planering. Tidig väckning för att hinna äta frukost, smälta frukosten men inte bli hungrig igen och så springa i tre timmar.

Den här veckan sprang jag även mitt långpass på asfalt och inte på spånbanan och det gör nog stor skillnad i tempot. Jag tycker att jag orkade mycket bättre, fastän det blev långt. Jag hade inget vatten med mig, men en smoothie och energigodis. Det räckte och fungerade bra med magen. Klart att det skulle ha varit gott med vatten också, men helt okej känsla ändå. Bättre än okej. Jag är nästan ännu också förvånad över hur bra det känns. Speciellt efteråt. Jag känner mig inte sliten och jag har inte ont i kroppen/benen.

Idag blev det veckans sista träningspass, tusingar. Det var evigheter jag sprang tusingar senast och jag var osäker på tempot. Fem gånger tusen meter, med två minuter gåvila. Jag tror jag fegade lite, jag hade nog kunnat ta i mer, men jag var som sagt osäker på tempot. Hur hårt orkar jag springa. Jag vill inte maxa den första och sedan inte orka fler. Nu blev det i stället att jag mot slutet kunde trycka på ordentligt. Därför tror jag också att jag hade kunnat starta hårdare. Men kanske bättre den här vägen, att kunna avsluta starkt.

Springa på asfalt

Lämna ett svar

Jag försöker att inte bry mig om tempot när jag springer, speciellt inte när jag springer långpass. Då är fokus mer på att springa långt och länge, än tempot. Sedan har jag ju mitt mängdpass där fokus har varit på att springa hela vägen. Gärna med ett lite högre tempo. De senaste gångerna har jag sprungit mitt mängdpass på stugan i Nagu. Med lite varierande känsla. Igår sprang jag samma pass för tredje gången och jag konstaterade att det är en jättestor skillnad på att springa på asfalt och att springa i skogen. Tempot var helt annat. Lite berodde säkert också på skorna.

Jag har inte velat ta mina snabbskor till stugan, utan jag har sprungit i mina slitna Adidas. De är så slitna att de knappt har något botten kvar. Jag känner varje sten under foten. Därför har säkert tempot och känslan inte varit den bästa. Nu sprang jag i mina Niken och känslan var en helt annan. Dessutom valde jag en sådan rutt där jag för det mesta kunde springa på asfalt.

springa på asfalt

Det gick så mycket fortare och kändes mycket bättre. Kroppen svarare, benen pinnade på och det kändes inte tungt. Det är nog mycket lättare att springa på platt asfalt än på kuperad skogsstig. Sen är det ju klart att det är bra att springa kuperat i skogen också, kanske är därför det sedan känns så lätt när jag springer på platt underlag.

Gårdagens pass gav i alla fall en indikation om att jag är på rätt väg. Att det börjar finnas lite fart i benen samtidigt som långpassen blir längre för varje gång. Det är trots allt inte så länge kvar.

Veckosummering

2 svar

Ibland är det svårt att blogga på sommaren. Det finns så mycket annat kul att göra än sitta inne vid datorn. Kanske en veckosummering får bli ett inslag på sommaren? Åtminstone en veckosummering över träningen.

veckosummering

Jag kämpar på med maratonträningen och börjar vara uppe i såna mängder löpning per vecka som jag är nöjd med. Den här veckan blev det 43 kilometer löpning. Plus över 30 kilometer cykling och ett styrkepass. Det är mer än godkänt. Jag är mest nöjd över känslan under långpasset. Det känns som om det finns mer att ge och jag blir inte sliten av det.

Jag har inte bestämt mig för ifall jag ska springa kommande långpass på spånbanan eller inte. Det har inte lovats lika varmt väder, men jag tycker kanske ändå att jag behöver vätska och energi för att orka springa långt. Eftersom jag inte äger någon vätskeväst vet jag inte hur jag skulle transportera vätska. Hålla en flaska i handen? Det blir kanske bara något som stör mig och tar mer energi mentalt. Att jag inte tycker att det är värt det.

Samtidigt vill jag nog ändå ha vätska och energi när det är varmare och när jag ska springa längre. Jag tycker att jag behöver det. På fredagen sprang jag mitt mängdpass för veckan. Jag sprang igen på nya stigar vid stugan och jag märkte att jag blev sliten. Jag orkade inte hålla mitt planerade tempo, för jag var så förbaskat törstig. Och hungrig. Att jag fortfarande inte heller har lärt mig. Jag behöver nog äta mer än vanligt om jag ska springa halvlångt, halvhårt.

Veckans intervallpass kändes i alla fall bra. Det finns nog lite tryck i steget. Ibland är det kul att springa fort också. Allt är väl relativt, men fortare än långpasstempo. Förhoppningen är ju att jag ska bli snabbare på långpassen också.

Nio veckor kvar

Lämna ett svar

Jag följer ju inte ett träningsprogram inför maraton, men självklart har jag en plan i alla fall. Långpass, intervaller, mängdträning blandat med styrka och cykelpass. Förra söndagen kollade jag i Stora löparboken för kvinnor, varifrån jag tidigare har följt ett maratonprogram. Jag ville se lite var jag borde ligga. Hur långa långpass borde jag springa. Då var jag tvungen att se när maraton är och räkna bakåt. Tydligen är det bara nio veckor kvar. Jag fick lite panik när jag insåg att det bara var nio veckor kvar. Hinner jag komma i maratonform tills dess? Speciellt när det inte blev något långpass förra veckan?

nio veckor kvar

Men som vanligt krävdes det bara ett bra långpass för att jag ska känna att jag är tillbaka igen. Över 23 kilometer, varv på varv på varv på spånbanan. Det är kanske lite tråkigt att springa där, men logistiken fungerar. Jag tycker ändå att det viktigt att jag övar mig på att äta och dricka. Dessutom vet jag inte om jag skulle orka springa lika långt med lika högt tempo, om jag inte hade vatten och energi med mig.

För att öva på att springa längre sträckor, har jag istället mitt mängdpass. Då är syftet att springa hela vägen. Inte lika långt som på mitt långpass, men ändå över tio kilometer. Just nu tycker jag att mitt upplägg fungerar.

Jag är nöjd över hur kroppen orkar och hur lätt jag kan springa 23 kilometer. Klart att det är tungt, men jag blir ändå fort pigg igen. Kroppen känns fräsch efteråt och inte som om det var en maxprestation. Jag har inte ont eller stela ben efteråt, utan jag är pigg och kry. Härifrån är det bra att bygga vidare. Nästa vecka blir det ett lite längre långpass igen.

Ett eget Möviken runt

Lämna ett svar

En bra sak med att köpa stuga är att jag plötsligt har en massa nya ställen och vägar att springa på. Och kan man inte springa Möviken runt när det ordnas (förra helgen), då springer man det själv. Eller nåt.

möviken runt

Planen var veckans långpass eftersom jag skippade det på torsdagen. Nu var jag utvilad och hade laddat upp bra med mat. Jag hade kollat på Google maps hur jag skulle springa, men var osäker på hur långt det skulle vara. Jag ville springa över tjugo kilometer. Bara jag inte springer vilse och det blir 35 kilometer sa jag åt Sam. Han tippade på 19,8 kilometer, jag tippade 21.

Det blev bara 13,5. Jag visste väl egentligen att det skulle bli där omkring, eftersom Möviken runt är typ 11 kilometer. Nu sprang jag inte exakt samma rutt, men ungefär. Jag hade ändå hoppats på att springa liiite längre. Det här kan knappast ens räknas som veckans långpass, eftersom jag sprang veckans distanspass på måndagen och det mätte 12,5.

Jag tror inte att jag vill springa samma rutt fler gånger. Alltså, hur gör folk när de springer/cyklar längs med Skärgårdsvägen i Nagu? Det är ju fullständigt livsfarligt. Sen när jag kom in på den vägen som leder till vår stuga gick det okej, men Skärgårdsvägen en sommarlördag? Nej tack! Men såg en fasan i alla fall, när såg man en sån senast? Inte på Skärgårdsvägen, utan på ”vår” väg.

Jag ska nog ge det här att springa på stugan en ny chans, men jag tror att jag måste planera min rutt bättre. Kanske mer springa distanspass eller intervaller på stugan och springa mina långpass på spånbanan. För jag insåg plötsligt att det är bara nio veckor kvar till maraton. Jag kan inte skippa långpassen och bara springa 13,5 kilometer mer.