Kategori: Löpning (sida 2 av 56)

Träningsplaner för vecka 21

Jag skriver inte alltid ut mina träningsplaner på bloggen, men allt som oftast har jag dem i huvudet. I alla fall en löst formad plan över vad jag vill träna den kommande veckan. Den här veckan borde vara en normal träningsvecka. Inget speciellt inplanerat som rubbar planerna. Jobba, träna, sova, sola, äta… Ungefär så.

Träningsplaner för vecka 21

Måndag: cykel
Tisdag: löpning, intervaller
Onsdag: vila eller yoga/stretch
Torsdag: löpning, långpass
Fredag: styrketräning
Lördag: vila
Söndag: löpning, distanspass

träningsplaner vecka 21

Det varma vädret fortsätter och jag tänker inleda veckan med en för mig annorlunda träningsform, men något jag vill göra mer av. Cykel. Det var ett tag sedan jag cyklade, men det gav definitivt mersmak. Nu när det har blivit varmare, har jag kanske inte lika stora klädbekymmer heller 🙂 Jag tänker mig ett långpass på cirka 30 kilometer. Se det som ett träningspass, istället för söndagscykling. Få upp pulsen, komma upp i tid och kilometer, men ändå skona benen. Jag vill nämligen ha pigga ben inför kommande löpintervaller.

Jag vill springa tre gånger den här veckan. Ett intervallpass, ett långpass och ett vanligt distanspass med lite högre tempo. Inga konstigheter, bara att springa och hoppas på pigga ben. Halvmaratondistansen skrämmer mig inte, jag är inte orolig för att klara distansen. Nu vill jag bara försöka få upp tempot och kunna springa fortare under en längre tid. Kortare distanser går bra, men inte ännu längre pass.

Jag ska fortsätta med styrketräningen, jag gör mina rehabövningar och jag kommer ihåg att stretcha. Jag vet inte om jag har märkt en förbättring ännu, men jag ska kämpa vidare.

Vad tränar du i veckan?

0

Missen på Helsinki city run

Har ni hört om missen på Helsinki city run? Där Iivo Niskanen sprang fel rutt på grund av en arrangörsmiss? Tre kilometer från mål på halvmaraton, svänger han fel och springer i stället nästan 27 kilometer. När det hände var han andra i loppet och det är ju sådant som bara inte får hända. Det är min mardröm vid lopp. Att springa vilse eller fel. Inte för att jag någonsin kommer att befinna mig i en sådan situation att det spelar någon roll placeringsmässigt, men irriterande skulle det ju vara. Istället för en andra plats blev det en diskvalificering.

Min taktik är alltid att följa efter klungan vid lopp. Jag minns mitt första maraton, då hade jag ingen klunga att springa med. Jag hade någon löpare framför mig ibland, och någon efter, men det var inte direkt trängsel. Tack och lov för den blåa linjen på sina håll och för att funktionärer visar var man ska svänga. Men om de visar fel då? Som det verkar ha gått till på Helsinki city run. Där ledarcyklisten visat fel vid en korsning.

misstaget på helsinki city run

Jag minns också förra året på Tallinn maraton. Då hade jag en klunga att springa med och det var betydligt mer folk omkring mig. Vid något skede av banan möts maraton och halvmaratonlöparna. Halvmaratonlöparna kom från höger och sprang åt ett håll, medan maratonlöparna skulle åt ett annat. Det var trångt, det var stökigt och det gällde att följa med rätt klunga och springa åt rätt håll.

 

1

Tempopass löpning i sommarvärme

Det var ungefär 100 grader varmt ute, första riktiga sommarvärmen. Står det tempopass löpning i träningsprogrammet, så ska det springas, oberoende av väder. Plus att jag inte precis tror att det kommer att bli svalare temperaturer till helgen heller. Jag gillar värme, men inte när jag ska springa. Fast jag vet inte om det stämmer mer? Kanske jag har vant mig vid värmen? Kanske resan hjälpte? Och förra sommaren också för den delen. För det gick betydligt bättre att springa än jag hade trott att det skulle gå. Det var som om värmen inte påverkade mig. Alls. Inte som det har gjort tidigare, där jag känt mig som en klubbad säl med ingen energi eller tryck i steget alls.

Nu kunde jag springa på som normalt och mitt tempopass blev ett riktigt bra pass. Jag var orolig när jag kollade på träningsprogrammet där det stod 50 minuter i 5:50 tempo. Det är ett högt tempo för mig annars också. Lägg sedan till att det är långt tidsmässigt. Plus värmen. Plus att det var första riktigt varma dagen med närmare 25 grader. Men passet gick över förväntan.

tempopass löpning

Jag visste att jag skulle få kämpa för att hålla 5:50 tempo. Vissa kilometer var snarare att jag sprang i 6:20, men vissa gick i 5:45. Så omöjligt var det inte, men kämpigt. Det var flåsigt, det var svettigt, men inte mer än det. Det kändes ändå som det ska kännas. Att det var jobbigt för att jag sprang fortare än jag brukar, inte för att värmen sög musten ur mig. Jag tror det hjälper att jag springer med solglasögon. Att ögonen får vila, att jag inte behöver kisa och kanske få huvudvärk av det. Eller så är jag bara i bra form just nu?

0

Ett riktigt bra långpass

Jag tycker att jag har fått till riktigt bra långpass den senaste tiden. Det har blivit 12 kilometer, 14 kilometer och idag blev det 16 kilometer. Ifall jag vill springa halvmaraton i juni borde inte distansen vara ett problem. Jag känner mig i form och som om kroppen svarar fast jag ökar distansen. Jag har inte ont, benen orkar och konditionen finns där. Tempot är okej, det är inte maxfart ännu, men det litar jag på att det finns tid att träna upp. Just nu vill jag bara känna mig bekväm med distansen och att springa långt igen. Det tycker jag att jag gör nu. Nästa steg kommer att bli att försöka öka tempot.

ett riktigt bra långpass

Idag sprang jag en kuperad runda och jag sprang uppför alla backar. Ibland när jag sprungit samma runda har jag valt att gå i backarna för att spara kraft. Idag försökte jag hålla samma jämna tempo hela vägen. Det var flåsigt att springa uppför backarna, jag fick mjölksyra i benen mot slutet, men jag tycker ändå att det kändes bra i kroppen. Jag återhämtade mig när jag sprang nerför eller när det var ett flackare parti. Överlag kändes det riktigt bra fram till kanske 14 kilometer. Efter det började benen bli trötta och jag fick istället plocka fram pannbenet. Kämpa mer för att behålla tempot och inte tappa tekniken.

Nu är planen att börja blanda långa långpass med lägre tempo med kortare långpass och då istället springa fortare. Jag tycker att jag har distansen i mig, nu vill jag istället få upp farten. Jag vill inte öka på både distansen och farten på samma pass. Då är skaderisken högre. Jag kommer i stället att öva upp det på separata pass. Dagens långpass bidrog till att det blev en bra träningsvecka och den högsta veckototalen löpning på evigheter. Det blev hela 34 kilometer, vilket för mig är mycket just nu. Jag börjar närma mig mina normala mängder som jag hade förra sommaren när jag tränade inför maraton.

Två tummar upp!

1

Första besöket till fysioterapeuten

Igår var jag på mitt första besök till fysioterapeuten. Jag ska dit i alla fall en gång för att se om jag gjort framsteg. Jag fick några övningar som jag ska göra hemma i några veckor innan jag ska på återbesök. Domen var väldigt spända/strama vader, vrister och stortåled. Inget större fel, ingen snedställning i kroppen och eftersom jag inte har ont någonstans tyckte hon inte att det är ett stort problem. Jag klarar mig med neutrala skor och behöver ingen uppbyggnad eller extra stöd.

Fysioterapeuten trodde att eftersom mina vrister och stortåled är så strama, att det är orsaken till att jag landar på utkanten av foten. Att jag inte rullar igenom foten ordentligt, för rörligheten räcker inte till. I ett test som vi mätte, var ”normalvärdet” 9-11 cm, jag var på 7. Jag kunde så inte göra detta som på test nummer två. Vilket inte egentligen är en överraskning för mig, jag ju inte till exempel sitta på huk

Nu ska jag göra olika tåhävningar och fot- och vadstretchövningar. Jag hoppas att jag märker en förbättring och att det hjälper. Två gånger om dagen ska jag göra mina rehabövningar. Jag är glad över att det inte är något värre och att hon inte direkt sa att det inte finns något att göra. Att jag är tvungen att sluta springa. Hon verkade förstå mig och ville hjälpa som tur. Därför tänker jag fortsätta träna som normalt, plus göra mina rehabövningar.

0

Paavo Nurmi sen i alla fall?

Lördagen den 17 augusti går Paavo Nurmi maraton i Åbo. Jag har de sex senaste åren sprungit där, ibland tio kilometer, ibland halvmaraton och ibland maraton. Jag har hela tiden vetat att jag inte kommer att kunna springa där i år, för den helgen är bokat för annat kul. Men… Klockan 12:20 går starten för tio kilometer, klockan 16 börjar det där annat kul. Kanske jag skulle kunna springa i alla fall?

paavo nurmi maraton

Tidsmässigt borde det gå, mitt enda bekymmer är magen. Förra året blev det totalkollaps efter loppet och det oroar mig. Plus att jag nog egentligen vet att det skulle bli väldigt stressigt. Men Paavo Nurmi alltså, visst lockar det att springa igen. Tio kilometer då i så fall, någon annan distans hinner jag inte med. Såå snabb är jag inte, även om starten då är tidigare.

Jag måste fundera vidare på saken. Jag kommer oberoende att vara ledig den helgen, jag kan bestämma mig senare och efteranmäla mig. Beroende på hur formen känns och ifall jag vill springa. Kanske det skulle vara ett utmärkt tillfälle att pressa tiden på milen? När jag har bråttom till andra roliga saker, kanske det skulle göra mig snabb. Springa med andan i halsen och tidspress. Adrenalinrus och något kul att se framemot på kvällen. Eller så blir det helt motsatt effekt. Jag kan varken njuta av loppet eller av kvällen för att jag stressat så mycket och magen kraschat…

Ska du springa Paavo Nurmi maraton?

1

Tempotisdag och intervaller

Jag har inte bestämt mig för ifall jag ska springa halvmaraton i juni eller inte. Nu dessutom med fotproblem känns det ännu mer osäkert. Jag inväntar domen från fysioterapeuten och vad åtgärderna kommer att vara. Men jag tränar på som om jag skulle springa. Idag var planen intervaller, eftersom det ju faktiskt är tempotisdag.

Jag vill försöka få upp mitt tempo och utmana mig själv. Inte alltid bara springa lugna mysrundor, utan ta i. Känna pulsen och flåset, låta kroppen jobba och springa i ett för mig obekvämt tempo. För att göra det, bestämde jag mig för långa intervaller. Det är min hatform av intervaller, men det gör mycket för formen.

tempotisdag och intervaller

Jag tycker det är jobbigt fast det är inte max som på korta intervaller, för tempot ska vara så pass högt att det är tungt. Det är ju ändå intervaller. Just när jag tror att jag inte orkar mer, kollar jag på klockan och märker att jag fortfarande ska springa i två minuter. Ifall jag till exempel springer fyra minuters intervaller. Jag tycker också det är svårt att välja rätt tempo. Jag vill inte gå ut för hårt, för tanken är att orka hela intervallen i samma tempo. Samtidigt vill jag ju ta i och att det ska ha en effekt. Då kan jag inte maska heller.

Idag blev det ett okej pass. Så här i efterhand tänker jag alltid att jag kunde ha tagit i mer och sprungit fortare. Var det faktiskt så tungt som jag inbillade mig att det var, eller kunde jag ha tryckt på mer? Gav jag verkligen allt? Jag hade i alla fall alldeles för mycket kläder på mig. Jag var så svettig och varm när jag var klar, nästa gång blir det mindre kläder.

0

Springer du maraton?

Springer du maraton frågade läkaren mig idag. Hon tog en titt på mina fötter och frågade om jag sprungit maraton. Syns det så tydligt? Jag vet ju att mina fötter inte är de vackraste, de har inte återhämtat sig från förra höstens maraton. Men vems fötter är vackra som springer? Det är alltid en blå tånagel, en nagel som fallit av, en blåsa här, en blåsa där. Det är inte direkt så att det påverkar mig, men det är inte snyggt. Tånaglarna är alltid lackade, i en mörk färg, och har nageln trillat av kan man alltid lacka där som nageln ska sitta…

Orsaken till att jag idag besökte läkaren är för att jag nu tycker att det har börjat påverka min löpning. Jag springer sönder mina skor direkt. Jag underpronerar på höger fot och det har bara blivit värre. Mina skor slits ut på utsidan, vid lilltån. Jag har inte ont (än), men jag gissar att det kommer att bli ett problem ifall jag inte gör något åt saken. Inlägg i skor, ändrad löpstil, teknikövningar, prehab. Något måste göras. Domen? På fredagen ska jag till mitt första besök till fysioterapeuten.

springer du maraton

Jag är redan nervös. Både för vad det här kommer att kosta och för vad jag kommer att vara tvungen att göra. Skräckscenariot är att hon säger att jag aldrig kan springa mer. Att det är den enda lösningen till mina problem. Att hon inte alls förstår mig och det faktum att jag vill springa. Jag hoppas på prehab/rehab övningar att göra hemma och att det hjälper. Att det är ett enkelt problem att rätta till. Att jag har en låsning i ryggen (eller liknande) som hon knäcker upp och mina problem är puts väck. Tyvärr vet jag ju att det inte kommer att vara riktigt så enkelt, men… Jag hoppas i alla fall på att det finns en lösning. Att vi vet vad som är problemet och att det går att rätta till.

1

Sammanfattning april

Mars var en bra månad träningsmässigt, men april var lite sämre. Under mars sprang jag nästan 100 kilometer, och jag hade förhoppningar om att springa mer under april. Jag hade planer på att få till längre långpass och börja närma mig 20 kilometer. Springa intervaller och få mer struktur i träningen. Vad jag ”glömt bort” i min planering var att jag skulle vara på resa den första veckan av april. Även om jag tränade under semestern, blev det betydligt kortare pass än jag brukar springa hemma. Absolut inget som närmar sig 20 kilometer och inga pass som ökar på mängden löpning under en månad. Det var mer frågan om att hålla igång och springa för att det är kul.

Under april blev det 62 kilometer löpning. Det är ändå helt okej tycker jag. Med tanke på att det bara blev 10,6 kilometer löpning totalt under semestern. När vi kom hem från resan och jag började träna som normalt igen, var det redan den 11.4. Nästan halva månaden hade gått och jag visste att jag skulle få svårt att slå mitt marsmål. Mot slutet av månaden fick jag till bra träningspass, speciellt långpassen löpning är jag nöjd med.

Det blev 12,5 kilometer och 14,3 kilometer fem dagar senare. Båda med en bra känsla i kroppen och som om det finns mer att ge. 20 kilometer känns inte långt borta. Längden finns i kroppen, det är bara huvudet som sätter stopp. Det är evigheter sedan jag sprang så långt. Jag måste förbereda mig mentalt för att nöta på länge. Mina senaste löppass har i alla fall gett en indikation om att jag fortfarande kan och att kroppen nog orkar. Jag måste bara lita och tro på mig själv.

sammanfattning april

Styrketräningen under april blev en flopp. Det blev ett (!) pass. Skämskudde på det och något jag måste skärpa mig på. Vill jag springa långt och att kroppen ska orka måste jag träna styrka. Punkt slut. Jag får inte fuska, utan jag ska träna styrka en gång i veckan. Benen ska stärkas upp, bålen ska få jobba och hållningen ska bli bättre. Jag vet ju att det hjälper mig i löpningen, men har jag för lite tid, prioriterar jag bort styrkan.

Under april blev det också cykelpremiär. Jag hade glömt bort hur roligt det var att cykla. Det är något jag ser framemot att göra mer under maj. Zumban tog slut under april, det kommer att frigöra en dag för träning framöver. Jag har tyckt om att gå på zumba, det är synd att det är över nu. Det var ett bra beslut jag tog på hösten att börja gå på zumba igen. Fortsätter det nästa höst med samma instruktör, kommer jag garanterat att gå igen.

 

0

Ett bra långpass

Förra veckan sprang jag dryga 12 kilometer när jag testade formen inför halvmaraton. Idag fick jag igen till ett bra långpass. Ifall jag vill springa halvmaraton i juni borde det inte vara några problem. Inte att klara av själva distansen i alla fall. Tempot och tiden är en annan sak. Men det räknar jag med att det finns tid att träna upp ännu.

Dagens långpass blev just över 14 kilometer, precis enligt planen. Jag sprang hela vägen förutom några korta fotopauser. Jag tar ingen stress över att springa precis hela vägen, för jag antar att jag kommer att gå under ett halvmaraton också. I alla fall vid vätskestationerna. Det spelar ingen roll om jag går under träningen, det är ett bra långpass i alla fall. Alla kilometer räknas. Jag tycker dessutom att jag springer bättre och fortare om jag har små pauser.

Det är en skön känsla att ha att veta att jag kan springa 14 kilometer. Grunden finns där och det krävs inte så mycket för att öka på distanserna. Jag har gått från morgonjogg på stranden på ett par kilometer, till 14. April var inte en så bra månad löparmässigt. Jag hade förhoppningar om att springa mer än i mars, men det blev inte så. Däremot blev det två bra långpass inom loppet av fem dagar. Lite knagglig början, men ett riktigt bra avslut.

ett bra långpass

Nästa vecka vill jag öka på längden igen. Komma upp mot 16 kilometer med en bra känsla fortfarande. Mina två senaste långpass har känts bra. Jag har inte känt mig trött, utan kroppen och benen har orkat. Jag tänker mig att jag ska springa ett långpass ännu med bara fokus på distansen. Ingen skillnad på tempo eller om jag går ibland. Efter det kan jag börja lägga in mer fart även i långpassen. Först vill jag känna mig bekväm med distansen.

 

1
« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑