Nästa stopp på vår Karibienkryssning var St John, Antigua. En liten charmig ö, som vaknar till liv när kryssningsbåtarna kommer. Vilket säkert är varje dag. Full rulle i hamnen som vanligt, här var det tre båtar tror jag. Fun fact ändå, av alla fyra stopp som vi gjorde, såg vi aldrig samma båtar. Det bevisar bara hur många rederier, och båtar, det finns. Och förstås också hamnar, och rutter. Vi var mest förvånade över att det lönar sig. Hur det räcker med passagerare till alla.

Ta nu till exempel Royal Caribbean, som har många, många fartyg, som rymmer flera tusen passagerare. I St Maarten fanns det två Royal fartyg i hamnen. Så på en dag kommer det 10 000 passagerare, och det är bara från ett rederi. Så joo, öarna vaknar nog till liv när kryssningsbåtarna kommer.

Men det var Antigua jag skulle skriva om. Det här var helt klart den varmaste och soligaste dagen på vår resa hittills. Mot stranden alltså. Vi hade kollat på kartan att det skulle vara kanske fyra kilometer från hamnen. Först tänkte vi gå, men efter att ha läst recensioner på nätet om hur länge det tagit för dem, plus att vi visste att vi garanterat skulle tappa bort oss och det skulle ta ännu längre, beslöt vi oss för att ta taxi. En shared taxi med ett amerikansk pensionärspar som skulle till samma ställe. Snabbt och smidigt och ett bra beslut. Vi kom överens om en tid när taxin skulle hämta oss igen, och hade nu fyra timmar att slappa på stranden.

Det var varmt, det var svettigt, men det var så skönt. Solstolen var de dyraste vi någonsin betalat för. Jag minns inte ens mer vad det kostade, 20 dollar? Väldigt, väldigt dyrt. På tal om att leva upp när kryssningsbåtar kommer. De visste nog att de kan ta såna pris, och är väl tvungna att göra det, för det kommer kanske inte så många andra turister. Det är fyra timmar fullt ös, innan nästa gäng med kryssningspassagerare kommer imorgon.

Vi hade tur för vi var bland de första på stranden. Efter kanske en timme var det packat. Då hade fler kryssningsbåtar kommit och det fanns inte en ledig solstol i sikte. Vi vågade inte bada, för vågorna var väldigt höga. Men det var så skönt med en beachdag.

Antigua känns som stället vi gjorde minst på, men samtidigt var det kanske min favoritdag. Soldyrkare som jag är. Efter att taxin kört oss tillbaka till hamnen, vandrade vi ännu runt ett varv. Köpte lite souvenirer innan vi for tillbaka ombord. 

Första stoppet på vår Karibienkryssning var Phillipsbourg, St Maarten. Ön som är delad i två. Sint Maarten, den nederländska sidan och Saint Martin, den franska sidan. Vi besökte den nederländska sidan. En negativ sak med att vara på kryssning är att man tyvärr inte har så mycket tid i hamnen. Det gäller att välja vad man vill göra. Även om vi säkert hade åtminstone sex timmar per hamn, går tiden fort om man ska åka taxi. För regel nummer ett, kom inte försent till båten! Den väntar inte. Var vi stressade när vi var på Maho beach, och inte fick en taxi. Svar ja. 

St Maarten var kanske det minsta stället vi besökte, men samtidigt det livligaste. Jag tror det var fem kryssningsbåtar i hamnen. Det var lite mulet och regnigt, men varmt. Äntligen värme. Efter ett småkallt Miami, ett par blåsiga dagar på båten, var det äntligen varmt. Så där att man känner det redan klockan åtta på morgonen att det blir en varm dag. 

I hamnen fanns det en massa små souvenirbutiker, krimskrams och dutyfree shoppar. Vi vandrade runt ett tag, innan vi for bort från hamnområdet. Regel nummer två. Ha alltid med dig ditt hyttkort/seapass, annars kommer du inte tillbaka in i hamnen. Till och med när vi kom tillbaka med taxin från Maho beach, var alla i taxin tvungna att visa sitt kort. 

Vi hade inte egentligen någon större plan för vad vi ville göra annat än att fara till Maho beach och se på flygplan. Men vi tänkte att vi först kan vandra runt på stan. Se centrum, gå till stranden, sightseeing. Efter ett tag vände vi i alla fall om och bestämde oss för att ta en taxi till Maho. Just för att sen ännu hinna tillbaka. Tur var väl det.

På öarna som vi besökte är det shared taxi som gäller. Ska man till samma ställe, eller åt samma håll, kan det vara många i taxin. Det blir billigare ju fler man är. Nio dollar för er, för ni skulle hit, och fem dollar för er för ni skulle dit. Direkt i taxin var chauffören att det är en dålig dag i trafiken. Speciellt ni som ska till Maho beach, (vi), kom genast tillbaka. Se några flygplan och sedan mot hamnen igen. Taxiresan tog så mycket längre tid än vad vi räknat med. Även om ön är liten, fanns det förvånansvärt mycket trafik. Det tog säkert en och halv timme att komma till Maho. Vi kunde inte njuta av att se nå flygplan, för vi var så tidspressade. 

Dessutom var det inte mycket av strand att tala om. Jag hade så sett fram för mig att jag skulle stå i vattnet, med handen i luften, när plan skulle swosha över huvudet och Sam skulle ta bilder. Nu fanns det ingen strand, utan bara en rasad strandbank. Det var därför trafiken var så grötig. För det fanns ingen väg att köra på. Det blev som en flaskhals som stoppade upp allt. 

Vi hann i alla fall se några plan landa och lyfta, till och med ett stort. Sedan var det bara att ta sig till taxistolpen och försöka ta sig till hamnen. Alltså… Man kan ju skratta åt det finländska köandet, men ibland är det skönt att veta hur det fungerar. Här fanns det inget system. Det var bara att tränga sig fram. När det står femtio personen i ”kö”, ingen taxi sikte och alla har lika bråttom till sina kryssningsbåtar.

Pulsen var hög och stressnivåerna likaså. I slutändan hann vi ju med gott om tid kvar till båten. Taxituren tillbaka gick mycket fortare. Men där och då kändes det stressigt. Som tur hade vi i alla fall redan sett stan. Nu kunde vi direkt gå ombord efter en sista vandring i hamnen. Njuta av solen, solnedgången och en avklarad dag. Nu kan vi det här. Nästa stopp, grannön till St Maarten. Antigua. 

Det överlägset svåraste med vår resa var att bestämma sig över vilken rutt och rederi vi ville resa med. Jag tror vi började tala om en Karibienkryssning i mars 2025. Kanske. För att vi firar 10 års bröllopsdag i år. Jag sparade en vecka av min sommarsemester för 2025, för att kunna göra en längre resa 2026. Men vart skulle vi fara? Till slut föll valet på Celebrity Eclipse, med start från Fort Lauderdale och med stopp i St Maarten, Antigua, Puerto Rico och Dominikanska Republiken. 

Alternativen var många, längs med resan (i hamnarna) upptäckte vi rederier som vi inte ens visste att fanns. Vi valde mellan Norwegian, Royal Caribbean och Celebrity. Norwegian föll snabbt bort för vi hittade ingen rutt eller datum som passade oss. (Eller pris, för tja, det är inte precis billigt). Då återstod bara Royal och Celebrity. Efter all research vi gjort, valde vi till sist ett alternativ som inte ens fanns med på listan från början. 

Vi checkade ut från hotellet tidigt på lördagsmorgon, tog en Uber till Fort Lauderdale och kunde genast gå ombord på båten. Vad kan det ha tagit från att vi steg av taxin? Tio minuter? Max. Väskorna lämnade vi i hamnen och hade bara handbagage med oss. Väskorna kom senare under dagen. Hyttnyckeln var utanför hytten och sedan var det bara att börja upptäcka båten. Eller först en snabb obligatorisk säkerhetsförevisning, men sen. Vad vill vi göra, vad ska vi se?

Celebrity Eclipse är en ”mindre” båt och rederi. Känt för god mat och en äldre kundgrupp. Knappt några barnfamiljer och ingen berg och dalbana, eller vattenrutschbanor, eller stora shower. Rymde 2800 passagerare om jag inte minns fel. Inte 6000, som de riktigt stora båtarna. Perfekt för oss som är på sin första kryssning. På en dag lärde man sig att hitta på båten. 

Vi hade lämnat ett blåsigt och kallt Miami bakom oss och såg framemot att segla mot värmen. Det gick sådär. Det var förvånansvärt blåsigt och gungigt på båten. Mer än vi räknat med. Men så är det när man valt en mindre båt. En större båt hade säkert varit stabilare. 

På de så kallade sea days:en när vi inte tog i land, fanns det program från morgon till kväll. Det fanns det för övrigt alla dagar. Bingo, frågesporter, shower, dansuppvisningar, musik, träning. Ligga vid poolen, läsa i biblioteket, gå på gymmet, shoppa, gå på sushikurs eller whiskeyprovning, äta. Buffén var öppet nästan dygnet runt. Frukost, lunch, snacks och middag. 

Vi hade inte betalat för alkoholpaket, för svindyrt (!), och det behövdes inte. Man fick ha med sig två flaskor vin och det klarade vi oss utmärkt med. Vi drack och åt bara av det som hörde till, mest i buffén. Den var så varierad och god, att vi inte ville gå på middagen. En gång var vi på middagen på formal night och konstaterade att det inte var för oss. För kackligt och för högt tempo. Hellre äter vi i buffén i lugn och ro. Nästan bättre mat där och framförallt mer varierad. På middagen var det mest caesarsallad till förrätt, stekt fisk eller kyckling till huvudrätt och äpplekaka till efterrätt. Men då var det förstås bordsservering, så det är väl vad man föredrar. Mer service eller mer variation på maten.

Det var olika teman varje dag vid lunch och middag. Italienskt, turkiskt, amerikanskt, BBQ, franskt… You name it. Det fanns att välja. Jag tyckte mest om indiskt till middag, och pizza till lunch. Hamburgare vid poolen. Frukosten var super med så mycket att välja bland. Färsk frukt, omelett på beställning, våfflor, en massa massa bröd och olika pålägg. Croissanter, granola, yoghurt. Har jag tagit en enda bild? Nej 🙂 

Celebrity Eclipse var en bra båt att göra sin första kryssning med. Ifall vi far fler gånger vill vi säkert fara på en större båt. Med mer underhållning och aktiviteter. Celebrity Eclipse var byggd 2010 och det märktes att den var lite sliten. Och den var alltid minst i hamnarna. Det hade förstås också varit kul att vara på en båt som var byggd i Åbo, bara för att. 

Kommer vi att kryssa fler gånger? Kanske. Säkert. Joo. Det är ju lite av ett projekt att först ta sig till Miami eller Fort Lauderdale, men en Medelhavskryssning är redan betydligt lättare. Vissa som vi träffade på båten var på sin 47e kryssning. Vissa gjorde tre på rad. Där är vi inte ännu. Men visst är det smidigt och lätt och med god mat. Det är en väloljad produktion. Allting fungerar och inga köer. Supersmidig påstigning och ännu smidigare avstigning. Och fastän kryssningen i sig var dyr, far det inte pengar på båten sedan. Vi betalade säkert lika mycket för hotellen och maten i Miami som vi betalade för hela kryssningen. 

Santorini 2022

Jag måste som vanligt dela upp mina reseinlägg i flera delar, för det finns massor att berätta om. Jag tror jag skriver dem i ordningsföljd, hur vi gjorde resan. First up, Miami beach. 

Efter en smidig flygresa (kommer så inte är åka ekonomiklass mer, men är för snål för business) landande vi i Miami och det var nu det spännande började. Tullen, som jag stressade över, för tja, amerikanska customs är inte att leka med. Men det gick snabbt och enkelt, vi fick våra väskor och nästa steg var att hitta till bussen. 

Vi skulle ta shuttle bussen till South beach, den skulle stanna typ rakt utanför vårt hotell. Efter några om och men, hittade vi rätt hållplats och så småningom kom bussen. Som var gratis, för kortläsaren fungerade inte. Man tackar. Visserligen skulle det bara ha kostat 2,50, men ändå. Mot hotellet, checka in, försöka hitta nåt matställe/matbutik, duscha och natti natti. Det hade trots allt varit en lång resdag, med över 10 timmars flyg. 

Nästa dag blev det tidig väckning, käka frukost och mot stranden. Vi visste att det här skulle vara den bästa dagen för strandhäng, sedan skulle vädret bli sämre och kallare. Miami beach består av en jättelång strand, South beach, Mid beach och North beach. Sand och hav så långt ögat kan nå. Det var varmt, men blåsigt. Som en finsk sommar. När solen gick i moln blev det kallt, men annars helt okej. Inte hett, men ändå t-shirt och kjol. Första dagen gick mest åt till att sola, slappa på stranden och vandra runt kring South beach.

Andra dagen på Miami beach var en regnig dag och då är det shopping som gäller 🙂 Mot stan och butiker. Det är kanske lite tråkigt att komma till Miami beach, för att sedan gå till HM, men bättre än att sitta på hotellrummet. På det här sättet fick vi i alla fall se mycket annat av stan, än bara stranden. Parker, museum, monument.

Nu var det inte kjolväder längre, men fortfarande helt okej varmt. Vi hade lyckats pricka in vår semester till då när det var svinkallt i hela USA. Snöstorm och många många minusgrader. Miami och Florida var typ enda stället där det inte var iskyla, men även där var det betydligt kallare än det brukar. 

Fast vi litade på att vi skulle få varmt på nästa etapp av resan. Karibien. 

Jag hittade den här listan av en slump när jag var på Cypern och tänkte, det där ska jag fylla i när jag är hemma. Sagt och gjort. 14 resefrågor. Listan är från bloggen 4000 mil. 

14 resefrågor

Vilket land vill du besöka innan du dör?
Jag har haft förmånen att resa mycket och redan gjort drömresornas drömresa när vi var till Australien och Nya Zealand på bröllopsresa. Australien har alltid varit på min bucketlist. 

Jag drömmer om mycket. Jag vill se pyramiderna, men vill egentligen inte till Egypten. Jag vill asiatisk storstad. Mest vill jag kanske till USA. Så jag säger USA. För att det är så stort och där finns allt och för att jag är så amerikaniserad av alla filmer och tv-serier. Jag vill roadtrippa genom hela USA.

Finns det någon resa du vill göra ensam?
Egentligen inte. Jag vill dela upplevelsen med någon. 

Vilken resa har påverkat dig mest?
Jag vet inte om det beror på att det var första resan efter corona, eller om Santorini bara var så fint, men det tänker jag fortfarande på. Jag grät nästan när planet lyfte mot Santorini, efter över två år sedan den senaste resan. 

Vilket resmål har överraskat dig mest?
Indien. Så god mat (!!), trevliga människor, billigt, bra stränder, fina solnedgångar. Dit åker jag gärna igen. 

Vilken resa ångar du inte, men skulle aldrig göra om?
Kuba kanske. Främst för att maten var katastrofalt dålig och Sam blev matförgiftad och det var ingen kul upplevelse. 

Om du bara fick resa med tre saker, vilka skulle du ta med? (inte pass och mobil)
Alltså, har jag passet och mobilen med? Om inte, så kamera förstås. Solglasögon och solkräm. 

Hur skulle din perfekta resa se ut? Plats, sällskap, typ av resa?
Varmt och soligt, förstås. Bra stränder, klart vatten, strandpromenad. Solnedgångar. God mat. Inte för turistigt med inkastare och krimskrams försäljare, men att det ändå finns ett utbud av restauranger och butiker. 

Plus om det inte är för lång flygresa, euro, ingen komplicerad visumansökan och inget vaccin eller malaria. Nog för att vi har allt som går att ta. 

Vad blir det då? Medelhavet? Med Sam. 

Vart skulle du resa om du ville försvinna för världen i en månad? 
Australien. Lätt. 

Har du någonsin låtsas vara någon annan på en resa?
Tja, inte låtsas, men mer av att de här människorna känner inte mig och jag kommer aldrig att se dem igen. Det spelar ingen roll om jag flashar på stranden. Och nej, jag brukar inte flasha på stranden. Men gör det absolut inte hemma i Pargas på stranden när folk jag ”känner” kan se mig. 

Har du brutit mot någon liten, oskyldig lag på en resa?
Jag minns sista kvällen i Teneriffa, vi hade ätit pizza och tagit en drink. Beställde en till drink av en annan servitör och när vi betalade tog de bara betalt för de första drinkarna. 

Vad är det märkligaste du haft i väskan på en resa?
Jag är proffspackare, jag har lärt mig genom åren vad jag behöver och vad jag kan lämna hemma. 

Vilket språk har du lyckats göra dig förstådd på, trots att du inte talar det?
Det mesta löser väl sig. Förutom när vi på vår roadtrip skulle tanka bilen i Polen. När man var tvungen att gå in till kassan för att betala. Vi pekade på bilen, vi sa four, pump four. Hon förstod inte överhuvudtaget vad vi ville. Gas. Pump four. Visade fyra med fingrarna. Pay. Pump four.

Dyraste hotellnatten någonsin?
Säkert i Sydney, Australien med utsikt över Operahuset och Harbour Bridge. Högsta våningen, bra läge i stan och utsikten (!). 

Resan du helst skulle vilja ha i överraskningspresent? 
Vingård, vinprovning, god mat. Helst Italien, men andra länder går också.

En av de bästa sakerna med Cypern för en kattälskare som mig (oss) är hur mycket katter där finns. Havet är klart, stränderna fina, det är varmt och soligt, men katterna på Cypern är också kul. Tydligen finns det mer katter på Cypern än vad det finns människor. 

Det finns verkligen katter överallt. På hotellområdet, vid strandpromenaden, i stan och vid ”torget”. Alla har sina egna revir och alla verkar välmående. Alla turister köper mat åt dem och organisationer sköter om dem. Tja, åtminstone nu på sommaren. Jag hoppas de är lika välmående på vintern också…

En morgon när jag var på min morgonjogg såg jag kattungar. Där busade de i sanden och var så söta så. Nästa dag när vi skulle vandra till snorkelstranden med Sam var de på samma ställe. Finns det nå sötare än busiga kattungar? Jag tror inte det. 

Om havet var vackert på stranden på Cypern, är det inget mot hur vackert det var när man kommer lite längre bort. Klipporna, grottorna, bukterna. Det mest turkosa, kristallklara vatten du kan tänka dig. Perfekt för snorkling och för att fota. En av de mest fotade ställen var Bridge of love. Som säkert heter nåt fint på svenska också…

Från Limanaki beach åt vänster, motsatt håll från Nissi beach. Den enda ”vandring” vi gjorde på hela resan. Hela vägen längs med stranden, upp på stigen och sedan är det bara att börja fota. Fota, fota, fota. För det är så otroligt vackert. 

Bridge of love är en bro formad av klipporna där de mest våghalsade hoppar från. Jag nöjde mig att fota den. Det var många som klättrade upp från klipporna för att sedan hoppa i igen. I aint that stupid. Jag tyckte det var skrämmande nog att stå på bron, kravla över stenarna för att komma dit. Okej, det är inte såå svårt, men helt fel skor (som vanligt) och klumpeduns i allmänhet är inte en bra kombination. 

Efter bridge of love fortsatte vi ännu att vandra mot Kaktusparken och Skulpturparken, de var nämligen helt i närheten. Här vet jag inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men jag var lite besviken. Eller så var det för att jag hade stekhett och för lite vatten med mig. Jag orkade inte ta en enda bild, så Sam fick vara fotograf. Jag tror kanske att jag förväntade mig mer, större.

Skulpturerna var fina och kul att se på. Av dem fanns det massor. Kaktusarna, nja, här hade jag nog förväntat mig mer. Större och mer wow. Nu var det mest, att var är alla kaktusar? Det var som en vanlig park med några små kaktusar. 

Första utlovade inlägget om Cypern. Vi börjar med det viktigaste, stränder på Cypern. För om det var något vi gjorde, så var det att vara på stranden. Jag tror vi var på stranden varje dag. Nej förresten, en dag var vi inte på stranden. Då var vi istället på en vandring och sedan på hotellområdet. Men varje dag gick i princip ut på samma sak. Tidig väckning, träning, handla på bageriet, frukost, byta om till bikini och fyra lager med solkräm på och mot stranden. 

Stränder på Cypern

Vårt hotell låg perfekt. Nära till stranden, men tillräckligt långt från ”bargatan”. I centrum, men på en mindre gata. Vår närmsta strand var Limanaki beach. Dit var det ganska exakt 500 meter. 

Enligt Google är det tre stränder på samma ställe, men tja. Allt ser likadant ut när man väl är på plats. Vissa solstolar hör tydligt till ett hotell, men annars är det bara att välja plats. En bra sak med stränderna på Cypern är att det är kontrollerat. 2,50 euro per solstol och 2,50 för parasoll. Så 7,50 för oss då. Inte som på t.ex Santorini. Att här kostar det så här mycket, men tio meter längre bort kostar det så där mycket. Och vem ska man betala till. På Cypern, tydliga instruktioner och en uniform på dem som tar betalt. Ayia Napa beach official, stod det på deras logo och tröja. Eller ditåt i alla fall. 

På andra dagen besökte vi Nissi beach, som kanske är det kändaste stranden. Var det den bästa? Njaa… Den var proppfull. Inte en chans att vi skulle ha fått en solstol, vi fick knappt plats för två handdukar. Här var också havet mycket grumligare. Okej, det var jättefint och klart i alla fall, men ändå tydligt grumligare än på Limanaki. Mer sjögräs, lite mer plast och smutsigare. 

Nissi beach var för stökigt för oss, för mycket folk och för trångt. Trampbåtar, jetskin, aktiviteter och tjo och tjim. Trångt i havet och trångt på stranden. Usch vad jag låter negativ. Det var jättefint, det var bara trångt. 

Vi gick till Nissi beach, från vårt hotell var det lite över tre kilometer. Lite väl långt att gå i hettan kanske, men i alla fall lätt att hitta. Raka vägen längs med Nissi avenue bara, en stor och bred gata med trottoar. På tillbakavägen gick vi längs med klipporna och strandpromenaden. Då hittade vi även en tredje beach att besöka. Som jag nu är osäker på vad som heter. Markus beach eller Vathia enligt Google. Dit jag sprungit varje morgon utan att veta vad det var.

Sam ville snorkla, och det verkade som den bästa stranden att göra det på. Strax över två kilometer från vårt hotell. Längs med strandpromenaden hela vägen. Den bästa stranden enligt Sam, jag tyckte bäst om Limanaki. 

På alla stränder fanns det beachbarer, duschar och toaletter. Eller så vandrar man bara upp till gatan till första bästa supermarket för att köpa mer dricka. Och havet var det mest turkosa, klara vatten. Långgrunt med sandbotten. 

Jag är hemma från Cypern igen efter en lång och skön semester. En vecka med sol och värme gjorde gott. Så skönt och välbehövligt. Den här gången blev det en riktigt slappsemester med beachhäng varje dag. Tidig väckning, träning, frukost, strand, bad, tillbaka till hotellet för dusch. Ut på middag och lite sightseeing och så tack och godnatt. Samma sak nästa dag igen. Typ. 

Vi spontanbokade en resa kanske tre veckor innan avfärd. Kollade på Bulgarien, Rhodos och Cypern. Bulgarien föll bort, för där lovades det inte lika soligt och varmt. Rhodos har jag varit till, men inte Sam. Och när sedan det hotell jag först kollat in på Cypern ”bara” kostade 550 (med flyg) euro var valet enkelt. Vissa planerar och sparar i ett år, andra bokar tre veckor innan…

Jag var stressad innan avfärd för strejkerna på flygfältet, även om vi inte reste med Finnair. Mest orolig för att vårt bagage inte skulle komma fram. Men allt kom fram, vi hittade till vårt hotell och semestern kunde börja. Det är länge sedan vi haft en så här slapp semesterresa. Där vi inte gjort något. Ingen vandring, ingen utflykt, ingen hyrbil. Utan en riktigt hederlig paketcharterresa där någon annan sköter allt. Hitta till rätt buss bara vid flygfältet. 

Kanske jag ändå ska dela upp mina inlägg om Cypern lite, för jag har som vanligt tre miljoner bilder att visa. Och det blir för mycket om jag bara slänger upp allt här. Reseinläggen skriver jag mest för mig själv, för att ha något att se tillbaka på och minnas, även om jag vet att andra också läser dem.