Tagg: intervaller (page 1 of 7)

Drömmer om att springa snabbt

Jag skulle egentligen skriva ett inlägg om dagens löptur. Hur jag njöt av att igen få springa i solsken. Tassa på i lugn takt, inte tänka på tid, tempo eller kilometer. Bara njuta av att springa i det fina vädret. Under den sista kilometern fick jag plötsligt feeling och bestämde mig för att trycka på mer. Öka tempot och springa fortare än jag gjort dittills. Samtidigt som jag gjorde det, ändrades även mitt blogginlägg. Jag märkte nämligen att jag drömmer om att springa snabbt igen. Jag vill springa intervaller, jag vill pressa kroppen och jag vill ta ut mig. Känna hur jag flyger fram och som om det finns tryck i steget.

springa snabbt

Jag inser, tyvärr, att jag får vänta med intervaller. Om inte vädret ändras radikalt från isgator till bar mark. Eller om jag inte börjar gå på gym och springa intervaller på löpband. Mina Icebugs har jättebra fäste, men är inte lämpade som intervallskor. Jag vill känna mig lätt när jag springer intervaller och då vill jag ha ett par lätta skor. Lätta skor, intervaller och det här vädret är inte en bra kombination. Det är stor risk att jag halkar.

Idag blev det kanske fyra ruscher på 100 meter var, men oj vad det var kul att springa snabbt. Eller nå ja, snabbare… Det var som om nånting tändes inom mig. Ett sug efter tempopass, intervaller, fartlek. Kanske ett nytt träningsprogram och ett nytt mål. Vem vet? Så här pepp på löpningen har jag inte varit på länge. Inte sedan mitt maraton.

1

Sista intervallpasset med långa intervaller

Jag har på känn att jag kommer skriva mycket om maraton den närmaste tiden. Jag kommer att tjata och fundera i oändlighet. Det känns som om det är väldigt nära nu. Allt som jag gör är det sista. Sista långpasset, sista intervallpasset, sista styrketräningen osv. Snart återstår bara att vila benen och ladda mentalt. Äta, dricka och förbereda mig. Välja kläder, välja skor och klura ut någon form av raceplan och maratontempo.

Idag sprang jag det sista intervallpasset med långa intervaller. Samma upplägg som de senaste gångerna, 4 minuter i 7:00 tempo och 4 minuter i 6:00 tempo. Gånger åtta. Kanske mina ben var trötta efter lördagens lopp, för det fanns inte tryck i steget idag. Benen kändes pigga innan jag började, de kändes pigga redan på söndagen, men direkt jag skulle öka tempot tog det stopp. 7:00 tempo kändes lätt och inga problem, men jag fick verkligen kämpa idag för att höja tempot. Det blåste i och för sig väldigt mycket och kanske jag sprang i motvind? Jag försöker intala mig själv att vinden påverkade och att det därför kändes jobbigt. Det är första gången jag sprang sedan lördagen och jag trodde att jag var återhämtad. Kanske inte tillräckligt för att pressa mig till intervaller?

sista intervallpasset

Träningsprogrammet jag följer kommer ännu att bestå av några intervallpass. Nu kommer intervallerna bli kortare, det blir mer ruscher och fartlek. Längsta intervallen som ska springas är 90 sekunder. Längre vila mellan intervallerna och inte så många till antalet mer. Korta och snabba för att få upp löpsteget och kanske för att få upp självförtroendet. Känna sig lätt, snabb och som om man flyger fram. Idag kändes det inte som om jag flög fram. Idag var det snarare som att springa i sirap. Inte ett lätt löpsteg idag, bara tunga ben. Men bilderna blev fina i alla fall 🙂

 

 

 

0

Sista intervallpasset innan lördag

Idag sprang jag det sista intervallpasset innan lördagens lopp. Det var också det sista träningspasset. Nu är det bara vila som gäller. Imorgon och på fredagen kommer jag antagligen att använda min foamroller och försöka stretcha ut benen. Jag hoppas på pigga ben på lördagen och mycket tryck i steget. Jag vill göra allt för att det ska lyckas. Samtidigt försöker jag att inte ha för stor press på mig själv. Jag ska se det som ett bra träningspass och inte bry mig om tiden. Även om jag försöker förbereda mig så gott det går, vill jag inte känna mig besviken efteråt. Det ska vara en kul grej att springa. Det är bara en bonus att jag ens kan springa i år.

intervallpasset

Dagens pass var från maratonprogrammet jag följer. 20 stycken intervaller på 30 sek och 30 sek vila. Den här gången var vilan joggvila. Tidigare har det varit gåvila (eller stå), men nu var tanken att man skulle hållas i rörelse hela tiden. Känslan i kroppen var bra. Jag kunde trycka på, farten fanns där och benen rullade på av sig självt. Jag flåsade som en galning och frustade. Det hörs nog minsann att jag kommer springandes 🙂 Det var en orsak till att jag alltid sprang med musik tidigare. Jag ville inte höra mitt eget flås.

Nu hoppas jag att allting känns lika bra eller bättre på lördagen. Jag tycker att mina senaste pass har gått riktigt bra. Jag har känt mig snabb och stark. Kroppen har samarbetat, jag har kunnat trycka på och det har inte varit speciellt jobbigt. Jag har inte behövt ta i allt vad jag har för att komma upp i planerat tempo, utan det har gått av sig självt. Jag har nästan behövt hålla tillbaka. Jag är inte orolig för distansen, men tio kilometer är tio kilometer. Det är jobbigt oavsett och när jag dessutom går in med inställningen att se det som ett fartpass. OJ!

 

0

En känsla av fart

Det börjar kännas som om det finns fart i benen. Jag har kämpat på med mina intervaller och det verkar som om det har haft effekt. Det går att trycka på, steget fungerar och det känns som om löpningen flyter på för tillfället. Jag märkte det redan på tisdagen när jag sprang intervaller. Jag tyckte att det kändes lätt att springa. Jag kunde springa i mitt planerade tempo och fick nästan hålla tillbaka mig. Annars hade jag rusat iväg ännu snabbare och kanske kroknat mot slutet.

Idag var det igen dags för intervaller. Åtta gånger tre minuter med en minuts gåvila mellan varje intervall. Plus uppvärmning och nedjogg förstås. Tre minuters intervaller är jobbiga, för de är inte korta och snabba, men inte heller långa och i ett lägre tempo. De är just precis mittemellan. Det är svårt att välja rätt fart. Inte gå ut för hårt för att inte orka på slutet, men inte heller välja alltför långsamt tempo. Den första intervallen gick kanske lite för långsamt, men sedan tycker jag att jag hittade rätt tempo.

fart i benen

Jag kunde hålla tempot alla intervaller igenom, med en bra känsla. Visst var det jobbigt och jag fick kämpa, men det var hanterbart. Fastän det var jobbigt, kunde jag springa på. Jag tappade inte tekniken, steget rullade på bra och det kändes om inte jättebra, så bra. Det var liksom en helt annan känsla än när jag tar i för kung och fosterland, kämpar grimaserandes och allting känns jobbigt. Det här var också jobbigt, men det fungerar ändå. Om ni förstår skillnaden? Det handlar inte ens om själva tempot, utan snarare dagsform. Känslan i kroppen. Feeling.

Nu kommer det att bli några vilodagar från löpningen. Det har blivit ganska mycket träningen de senaste dagarna, det ska bli skönt att vila. Imorgon kommer det att bli ett lätt styrketräningspass kombinerat med rörlighetsträning. Lördagen är helt en vilodag. Då ska jag äta och ladda upp för det sista långa långpasset som springs på söndagen.

 

 

0

Där satt det och maratonboost

Vilket pass och vilken maratonboost det blev idag. Planen för passet var långa intervaller med växlande tempo. Liknande upplägg som senast, men längre intervaller och fler till antalet. Sex minuter i 7:00 tempo och två minuter i 6:00 tempo. Gånger tio, plus uppvärmning och nedjogg. Ett långt pass med andra ord. Sist som jag sprang den här typens intervaller, orkade jag inte springa alla. Tempot blev lite ditåt och jag sprang och gick om vartannat. Jag fick kämpa mycket, varken kroppen eller pannbenet var med mig den gången.

maratonboost

Idag gick det bättre. Jag fick nästan hålla tillbaka då när jag skulle springa i 7:00 tempo. Det kändes lätt och jag behövde inte kämpa för att komma upp i fart. Benen gick av sig själv och jag hittade rytmen. När jag skulle springa snabbare, sprang jag nästan för snabbt då också. Ibland blev det 5:30 tempo och jag undrade varifrån farten kom. För det var inte bara de två första intervallerna som kändes lätta. Sjunde, åttonde, nionde… Nästan hela passet gick bra.

Jag kände mig stark hela vägen. Flåset fungerade och jag hade pigga ben. Jag är förvånad över hur enkelt det kändes. Jag hade en liten dip halvvägs in i passet, så kanske en intervall av tio inte gick enligt planerna. Den sprang jag för långsamt, men utöver det. Inga problem!

Det här är precis såna pass jag vill kunna springa nu med bara några veckor kvar till maraton. Veta att orken finns där, farten är gömd i benen och kan plockas fram vid behov. Framförallt att pannbenet är starkt. Trots en liten dip halvvägs in i passet, kom jag tillbaka starkt och kunde fortsätta springa intervallerna. Öka farten mot slutet och inte ge upp halvvägs.

Mindre bra med passet… Löparmage när jag kom hem. Men det är glömt i det här skedet.

0

Intervaller på stumma ben

Stumma ben och intervaller är inte en bra kombination. Tydligen satt gårdagens långa cykeltur kvar i benen, för jag hade inte pigga ben idag. Jag märkte det redan under uppvärmningen att benen var trötta. Det fanns inget tryck i steget och minsta lilla uppförsbacke gjorde att benen blev stumma. Jag kände mig tung i kroppen och hade inte alls den lätta känslan jag vill ha när jag springer intervaller. Känslan av att jag flyger fram och inget kan stoppa mig. Idag kändes det snarare som om jag sprang baklänges. Hur mycket jag än försökte trycka på, hände inget.

Jag tänkte att det kommer att ge med sig när jag värmt upp och kommit igång. Jag är ofta trögstartad, men mot slutet av passet går det bättre. Jag skulle springa 70/20 intervaller idag, 18 stycken. 70 sekunder löpning och 20 sekunder gåvila. Efter 10 intervaller kom en längre vila på tre minuter. Passet är rakt ur boken ”Stora löparboken för kvinnor”. Jag gillar korta intervaller, men dessa var jobbiga. Vilan var så kort, knappt hade jag stannat innan det var dags för löpning igen.

stumma ben och intervaller

Flåset var det inget fel på idag, men jag kom inte upp i fart. Löpsteget fungerade inte och det kändes som om jag sprang på stället. Jag hade ett par andra skor idag än de som jag brukar/gillar att springa intervaller i. Min tå är fortfarande lite öm och jag ville ha ett par ”större” skor. Inte de tightaste och lättaste, utan med mer rum för tårna. Jag vet att jag inte kan skylla på skorna, men kanske det påverkade mentalt? När jag redan hade stumma ben och dessutom sprang med ett par mer dämpade skor…

Äsch, jag sprang i alla fall. Det är ju huvudsaken. Även om tempot kanske inte var så högt som jag hade önskat, var det ändå betydligt snabbare än mitt vanliga distans- eller långpasstempo.

0

Intervaller med tempoväxling

Jag har ju semester för tillfället och jag kan träna mer än normalt. Jag behöver inte anpassa min träning efter jobbet, utan kan träna fast varje dag. Det gör jag inte, för jag vet att vilan också är viktig. Det är en underlig känsla att ha, att bara vakna upp och fundera, vad vill jag träna idag. När vill jag träna idag. Inte stressa hem från jobbet, snabbt byta om och iväg på en löprunda. Försöka springa intervaller efter en lång dag på jobbet, när benen är färdigt trötta och slitna. Den här värmeböljan gör att jag väljer att träna tidigt på morgonen. Idag steg jag upp halv sju (!) för att springa mina planerade långa intervaller.

Jag åt en banan innan och drack några glas vatten. Jag har lärt mig att jag inte kan springa på tom mage. Jag behöver äta något litet, för att inte krascha under löprundan, energimässigt. Idag var tanken långa intervaller med tempoväxling. Åtta stycken, plus tio minuters uppvärmning och nedjogg. Fyra minuter i 5:45 tempo och fyra minuter i 7:00 tempo var planen. Eller det stod det i träningsprogrammet, jag insåg snabbt att 5:45, nej. Inte en chans att jag hade fixat det idag.

långa intervaller

Jag ändrade planen till fyra minuter i 6:00 tempo, men det var också för tufft. Jag sprang snarare i 6:15. Långa intervaller är jobbiga, speciellt den här typens intervaller. Vilket är precis därför jag behöver dem. Jag hade nog fixat att springa fyra minuter i 5:45 tempo och snabbare, hade jag haft vila mellan intervallerna. Vila som i gå. Eller ens jogga i eget tempo. 7:00 tempo är ändå ganska högt för mig i normala fall också. Det kändes ännu högre nu när det är varmt, det är morgon, jag har inte ätit…

Mina intervaller idag blev lite ditåt. Jag sprang alla, visst, och totalt blev det över 11 kilometer utan att jag ens funderade på distansen. Pannbenet var inte riktigt med mig idag. Jag hade inget fokus och kunde inte pusha mig själv. Ibland när jag skulle springa i 7:00 tempo, gick jag lite, sprang lite och tempot blev vad det blev. Inte 7:00 i alla fall 🙂 Jag var mest glad när det var över.

Nu ska jag ännu springa långpass senare i veckan och sedan är veckans löpning gjord. Frågan är bara när jag ska springa det. Det ska fortsättningsvis vara varmt, varmt varmt. Det får väl bli motionsslingan igen.

0

Torsdagsintervaller

Idag blev det en favorit i repris, nämligen torsdagsintervaller. Förra torsdagen blev det ett gäng intervaller efter jobbet och eftersom det gick så bra då, var planen den samma idag. Då sprang jag 5 gånger 4 minuter. Idag var upplägget 5 minuter, 3 minuter, 1 minut med en minuts vila mellan varje intervall. Två varv och fem minuter vila mellan blocken. Plus uppvärmning och nedjogg förstås. Totalt ett pass på ungefär 50 minuter, effektivt och bra efter jobbet.

Jag följer träningsplanen ur Stora löparboken för kvinnor av Jessica Almenäs och Lofsan. Det står inte utgivet vilken fart man ska hålla per intervall, inte för det som kallas korta intervaller i träningsplanen, som dessa. Vid långa intervaller står det oftast en fartangivelse. Jag bestämde mig för att (försöka) öka tempot när intervallerna blev kortare, som jag antar att man ska göra. Jag tänkte att ca 20 sek snabbare per intervall är bra. Varför tänkte jag det? Vet ej.. Det lät rimligt.

torsdagsintervaller

Jag hade svårt att bestämma tempot på den första femminutersintervallen. Vill inte börja för hårt och få sänka tempot efter två minuter när jag konstaterar att det är för högt tempo. Vill inte heller mesa och ta det för lugnt. Det ska ju vara jobbigt. Den första intervallen gick i 5:40 tempo ungefär och det kändes nästan för lätt. Hade inga problem med att springa i 5:20 i tre minuter eller i 5:00 i en minut.

Jag beslöt mig därför för att öka tempot under varv två. Jag sprang i ungefär 5:20-5:10-4:40. Det var rejält flåsigt och jag frustade, men det fanns tryck i benen. Det kändes som om kroppen svarare och jag kunde trycka på. Stegen rullade och det flöt på bra. Det kanske hjälpte att det inte var stekhett ute mer, ”bara” 23 grader. Vilket nästan känns kallt efter temperaturer på 32 grader…

0

Långa intervaller i sommarvärme

Planen var att springa idag, men det var nära att jag ställde in. Jag hade ont om tid och jag visste att enda chansen jag hade att springa var efter jobbet och innan ett kalas. En lucka på ungefär en och halv timme. Det var dessutom stekhett, solen gassade och luftfuktigheten var typ 100. Så kändes det i alla fall när jag stod och väntade på bussen efter jobbet. Det har lovats ännu varmare väder och jag är lite orolig över hur mitt planerade långpass på söndagen kommer att gå. Jag får ha tidig väckning och springa innan värmen. Jag ställde ändå inte in passet idag, nu finns inte tid för det. Jag sprang mina planerade långa intervaller från maratonprogrammet.

långa intervaller

Enligt träningsschemat skulle jag springa 5 gånger 4 minuter. Två minuter gåvila mellan varje intervall, plus uppvärmning och nedjogg. Jag hade räknat med att passet skulle ta ungefär 50 minuter och att jag efter det ännu skulle hinna duscha och fixa till mig. Den här typen av intervaller är nästan den värsta sorten. Det är inte korta intervaller, där det jobbiga är över fort. Men det är inte heller långa intervaller som att ligga och mala länge i ett lägre tempo. Utan det är precis mittemellan. Hyfsat högt tempo, men det blir jobbigt redan efter två minuter. Då är det fortfarande länge kvar.

Idag tyckte jag att jag trots värmen orkade bra. Kanske jag har vant mig vid värmen? Visst var det jobbigt, men det var snarare intervallerna som gjorde det jobbigt och inte värmen. Jag kände mig pigg och inte som en kokt kräfta som jag brukar göra när det är så här varmt. Jag tror också att det hjälper att jag springer med solglasögon. Jag behöver inte kisa då och får inte huvudvärk lika lätt. Jag har också blivit noggrannare med återhämtningen efter passen. Resorb eller bubbelvatten med salt (vichy), vanligt vatten, saltig mat. En kall dusch och jag känner mig som ny igen.

0

När jag springer glömmer jag allt

Min mage har känts sådär efter fredagens långpass som resulterade i löparmage. Jag har varit lite illamående och hungrig, men inte alls sugen på att äta. Vill inte irritera magen mer än nödvändigt, men vet ju också att illamåendet beror på att jag inte ätit. Det är en svår kombination och något som jag inte löst ännu. Det hjälper inte heller att jag ibland glömmer bort att äta. Efter långpass ska jag fylla på med energi, men jag duschar, bloggar, fixar och trixar och plötsligt har det gått flera timmar.

Idag var träningsplanen ett snabbare löppass, antingen intervaller eller mitt testlopp. Jag bestämde mig för att springa intervaller. Jag kopierade passet rakt av ur maratonprogrammet ur boken ”Stora löparboken för kvinnor” av Jessica Almenäs och Lofsan. Det är tio veckor kvar till Tallinn maraton och jag sprang det pass som ska springas i det skedet av maratonprogrammet. 5 gånger 2 minuter, 5 gånger 90 sek och 5 gånger 1 minut. 30 sekunder vila mellan varje intervall och 2 minuter vila mellan varje ”block”. Plus uppvärmning och nedjogg förstås.

glömmer allt

Trots att klockan var närmare halv åtta på kvällen innan jag kom ut, var det varmt ute. Väldigt varmt. Pulsen var hög, svetten rann och ansiktet var rött. Jag kämpade mig igenom alla intervaller, men fasiken vad tungt det var. Pulsen var hög genom hela passet och hann knappt gå ner alls under den korta vilan. Jag kom ändå in i ett bra flow. Jag var inte speciellt sugen på att springa innan och var orolig över att magen skulle krascha igen. Det är konstigt ändå hur snabbt jag glömmer allt när jag springer. Jag tänkte inte ens på magen medan jag sprang. Jag fokuserade bara på intervallerna.

Plötsligt piper klockan till och det är dags för nedjogg. Hur gick det till? Sprang jag redan alla intervaller? Samtidigt var jag väldigt tacksam över att intervallerna var över. Jag hade inte orkat med många fler. Det hade varit lockande att bara lägga mig raklång i gräset och pusta ut. Benen var trötta och jag flåsade högt. Jag är ändå glad över att kroppen höll. Magen fungerade och förkylningen är borta. Det var tungt, men jag fixade det!

0
« Äldre inlägg

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑