Tagg: intervaller (sida 1 av 8)

Fredagens tröskelpass

Just nu vill jag bara springa intervaller. Jag vill utmana mig själv med tempot och jag har ingen lust till att nöta länge. Snabbt ska det gå. På tisdagen sprang jag veckans intervallpass, men igår blev det också en form av intervaller. Tröskelpass. Inte lika högt tempo som på intervaller, men ingen vila heller. Utan just det som jag behöver öva på. Halvhårt och halvlångt.

Jag hade egentligen ingen plan för passet, men under uppvärmningen kändes det så bra att jag beslöt mig för att utmana med själv. Springa ett tröskelpass istället för att bara lunka på. Never waste good legs och allt det där. Två kilometer uppvärmning, 4 kilometer tröskelfart och lite över en kilometer nedjogg. Klappat och klart. En genomsvettig och röd löpare som var redo att starta helgen.

tröskelpass

Vad är då ett tröskelpass eller tröskeltempo? Jag brukar tänka att det ska vara jobbigt, men fortfarande hanterbart. Pusha, men inte så mycket att jag får mjölksyra och stumnar helt. Jag ska ligga precis på gränsen för vad jag klarar av, därav namnet tröskeln. Jag ska flåsa, det ska vara jobbigt, men det ska ändå gå att springa vidare. Det är svårt att hitta rätt tempo, för mycket sitter förstås i huvudet. Klart att jag vill stanna eller sakta ner, men poängen är att utmana mig.

Det kändes som ett bra avslut på träningsveckan och en bra inledning på helgen. Jag tror knappast att det blir mer träning den här veckan. Idag väntar nämligen festligheter och imorgon kommer jag antagligen att vara ”lite trött” efter festligheterna 🙂

2

Pyramidintervaller på en tisdag

Jag hann knappt skriva att fredag skulle bli dagen då jag springer intervaller. Vilken dag springer jag intervaller på den här veckan? Tisdag. Ibland gäller det bara att passa på när man har tid och lust till intervaller. Jag har nämligen varit ledig idag och jag vet att det kan bli ont om tid till att springa senare i veckan. Då väntar andra roliga aktiviteter. Dagens intervallpass blev pyramidintervaller. Jag var osäker på hurudan typ av intervaller jag ville springa. Långa eller korta, snabba rusher eller längre med lägre fart. Då passar pyramidintervaller bra, det blir en blandning av allt.

pyramidintervaller

Jag värmde först upp i två kilometer innan jag startade själva intervalldelen av passet. Jag hade inte programmerat in klockan, utan jag tänkte att jag kollar på den medan jag springer. Blir det inte exakt så långt som jag tänkt, spelar det inte någon roll. Jag bestämde mig för att springa 1 minut – 2 minuter – 3 – 4 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1.  Med en minuts vila mellan varje intervall. Nästan två kilometer nedjogg på det och det hela resulterade i ett riktigt bra pass. 10,5 kilometer vilket är det längsta jag sprungit sedan mitt halvmaraton i juni. Det är nästan det bästa med intervaller tycker jag. Att jag inte ens tänker på hur långt jag springer, för jag är fokuserad på intervallerna. Plötsligt har jag sprungit ett bra distanspass utan att ens reflektera över det. Hade jag bestämt mig för att bara springa milen idag, hade jag säkert behövt kämpa mer för det. Nu gick det av bara farten.

Jag känner mig alltid som starkast under de kortaste intervallerna eller den längsta. Halvlånga och halvhård fart är svårt. En minuters intervallerna är fort över, det orkar jag alltid med även om farten är högre. På fem minuters intervallen behöver jag inte hålla lika hög fart och därför orkar jag med dem. Tre minuter är jobbigast. Jag vet aldrig hur hårt jag ska ta i och börjar alltid för fort. Kollar på klockan och märker att jag fortfarande ska springa i över en minut. Eller börjar för långsamt och kommer inte upp i fart innan intervallen är över.

Hur gör du när du springer intervaller? Är du bra på att välja rätt tempo från början?

2

Fredagsintervaller

Under sommaren har fredagen varit den dag som jag cyklat. Jag har cyklat mina långpass då. Idag blev det att damma av en annan tradition jag haft, nämligen fredagsintervaller. Och inte vilken typ av intervaller som helst, utan tusingar. Fem gånger en kilometer med två minuter gåvila mellan varje intervall. Plus uppvärmning och nedjogg förstås. Så totalt nästan 10 kilometer. Det märktes att jag inte sprungit tusingar, eller intervaller överhuvudtaget på evigheter. Svetten bara rann när jag var klar. Samtidigt har jag saknat känslan av att ta ut mig. Bli riktigt trött när jag springer. Där jag tror att jag inte orkar springa mer, men på något sätt orkar jag alltid i alla fall.

Kanske fredagsintervaller ska bli ett återkommande inslag i min träning? Lördagen brukar oftast vara min vilodag och det brukar behövas efter ett tufft intervallpass. Dagens intervallpass kändes ändå bra, fastän det självklart var jobbigt och tungt. Det var kul att pressa på lite mer än vanligt och bli trött. Utmana kroppen, men kanske framförallt att utmana huvudet. Inte stanna eller ge upp bara för att det känns tungt i stunden. Jag orkar mer än jag tror. Jag är snabbare än jag tror, kämpa hela vägen till slut. Snart får jag vila.

fredagsintervaller

Det blev i alla fall en bra start på helgen. Träningen gjord innan klockan tolv ens och dessutom ett bra träningspass. Det kan ju knappt börja bättre.

1

Intervaller på tom mage

Intervaller på tom mage, tidigt på morgonen, i sommarvärme. Hur går det ihop? Förvånansvärt bra faktiskt. Det var i alla fall inte ett hinder att springa på tom mage. Sen att det kanske hade gått lite bättre att ha ätit först, är en annan sak. Den här gången valde jag att springa mina intervaller tidigt på morgonen, eftersom jag visste att det kommer att bli en het och svettig dag. Om det är något jag lärt mig från förra sommarens värmebölja, är det att det är bäst att träna tidigt på morgonen. Det är kanske jobbigt att stiga upp så tidigt, men det är jobbigare att springa när det är som allra varmast. Eller att försöka springa sent på kvällen, efter en hel dag ute i solen.

intervaller på tom mage

Det var korta, snabba intervaller som gällde idag enligt träningsprogrammet. Längre intervaller, eller långpass hade inte fungerat att springa på tom mage, men det här gick bra. Passet tog totalt inte mer än 45 minuter, med uppvärmning, nedjogg och intervallerna medräknat. Måste man förresten värma upp ifall man svettas ihjäl efter två sekunder ute? Trots att jag sprang mina intervaller innan åtta på morgonen, var det varmt. Riktigt varmt och svettigt.

Jag frustade och pustade, svetten rann och det var jobbigt att springa i värmen. Tio stycken intervaller på 90 sekunder, med 45 sekunders gåvila mellan intervall sprang jag. Jag kom inte riktigt upp i den fart jag hade önskat, men helt okej känsla. Jag tror att jag delvis påverkades av värmen, delvis av att jag inte ätit innan och säkert också lite av resan. Även om jag har vilat från träningen när vi var i Tallinn, har det inte direkt blivit vila annars. Mycket promenader, mycket mat och dryck och mycket shopping.

Det är skönt att ha träningen gjord tidigt på morgonen. Nu kan jag koncentrera mig på andra roliga saker. Solstolen kallar 🙂

0

Joggvila och intervaller

Jag börjar vara i slutskedet av mitt träningsprogram. Intervallerna blir kortare, långpassen kortare, men istället är det mera intensitet. Mer fokus på fart, än på uthållighet. Tidigare när jag sprungit intervaller har det varit kanske 8 gånger 3 minuter, men en minuts gå eller ståvila mellan varje. Idag var det 30 stycken (!) 30 sekunders intervaller, med 30 sekunder joggvila.

När jag såg upplägget tänkte jag först att det blir lätt. Trettio sekunder är ju ingenting. Det kan jag enkelt springa och orka. Problemet var bara att det var jättemånga intervaller som skulle springas och dessutom joggvila. För joggvila är egentligen ingen vila. Utan pulsen hinner just och just gå ner några slag och på det igen. Och igen. Och igen…I typ maxfart. Eller i alla fall i högre tempo än på 3 minuters intervaller.

Vid den fjärde intervallen höll jag på att dö, vid den tionde ville jag lägga mig i diket och vid intervall nummer tolv var jag helt slut. Jag trodde att jag aldrig skulle orka med fler. Men man orkar alltid mer än man tror. Vid intervall nummer femton var det som om det lossnade. Eller så var det för att jag inte längre sprang i världens motvind och för att jag kunde börja räkna ner.

Plötsligt höll jag bra fart, huvudet var med mig, benen pinnade på och pannbenet var starkt. Jag kunde till och med öka mot slutet. En bra boost för självförtroendet igen, efter ett lite sämre pass häromdagen. Jag vet ju att jag kan, jag behöver bara få det bekräftat för mig.

3

Tempopass löpning i sommarvärme

Det var ungefär 100 grader varmt ute, första riktiga sommarvärmen. Står det tempopass löpning i träningsprogrammet, så ska det springas, oberoende av väder. Plus att jag inte precis tror att det kommer att bli svalare temperaturer till helgen heller. Jag gillar värme, men inte när jag ska springa. Fast jag vet inte om det stämmer mer? Kanske jag har vant mig vid värmen? Kanske resan hjälpte? Och förra sommaren också för den delen. För det gick betydligt bättre att springa än jag hade trott att det skulle gå. Det var som om värmen inte påverkade mig. Alls. Inte som det har gjort tidigare, där jag känt mig som en klubbad säl med ingen energi eller tryck i steget alls.

Nu kunde jag springa på som normalt och mitt tempopass blev ett riktigt bra pass. Jag var orolig när jag kollade på träningsprogrammet där det stod 50 minuter i 5:50 tempo. Det är ett högt tempo för mig annars också. Lägg sedan till att det är långt tidsmässigt. Plus värmen. Plus att det var första riktigt varma dagen med närmare 25 grader. Men passet gick över förväntan.

tempopass löpning

Jag visste att jag skulle få kämpa för att hålla 5:50 tempo. Vissa kilometer var snarare att jag sprang i 6:20, men vissa gick i 5:45. Så omöjligt var det inte, men kämpigt. Det var flåsigt, det var svettigt, men inte mer än det. Det kändes ändå som det ska kännas. Att det var jobbigt för att jag sprang fortare än jag brukar, inte för att värmen sög musten ur mig. Jag tror det hjälper att jag springer med solglasögon. Att ögonen får vila, att jag inte behöver kisa och kanske få huvudvärk av det. Eller så är jag bara i bra form just nu?

0

Tempotisdag och intervaller

Jag har inte bestämt mig för ifall jag ska springa halvmaraton i juni eller inte. Nu dessutom med fotproblem känns det ännu mer osäkert. Jag inväntar domen från fysioterapeuten och vad åtgärderna kommer att vara. Men jag tränar på som om jag skulle springa. Idag var planen intervaller, eftersom det ju faktiskt är tempotisdag.

Jag vill försöka få upp mitt tempo och utmana mig själv. Inte alltid bara springa lugna mysrundor, utan ta i. Känna pulsen och flåset, låta kroppen jobba och springa i ett för mig obekvämt tempo. För att göra det, bestämde jag mig för långa intervaller. Det är min hatform av intervaller, men det gör mycket för formen.

tempotisdag och intervaller

Jag tycker det är jobbigt fast det är inte max som på korta intervaller, för tempot ska vara så pass högt att det är tungt. Det är ju ändå intervaller. Just när jag tror att jag inte orkar mer, kollar jag på klockan och märker att jag fortfarande ska springa i två minuter. Ifall jag till exempel springer fyra minuters intervaller. Jag tycker också det är svårt att välja rätt tempo. Jag vill inte gå ut för hårt, för tanken är att orka hela intervallen i samma tempo. Samtidigt vill jag ju ta i och att det ska ha en effekt. Då kan jag inte maska heller.

Idag blev det ett okej pass. Så här i efterhand tänker jag alltid att jag kunde ha tagit i mer och sprungit fortare. Var det faktiskt så tungt som jag inbillade mig att det var, eller kunde jag ha tryckt på mer? Gav jag verkligen allt? Jag hade i alla fall alldeles för mycket kläder på mig. Jag var så svettig och varm när jag var klar, nästa gång blir det mindre kläder.

0

Almenäsintervaller

Jag har inte sprungit strukturerade intervaller sedan augusti förra året(!). Jag har haft tanken länge, jag har drömt om att springa snabbt igen. Igår blev det första intervallpasset och känslan var därefter. Kroppen fick en chock och förstod inte alls vad som hände. Ska vi springa snabbt? Hur gör man det? Jag ville få en mjukstart till intervaller. Korta intervaller, utan att pressa för mycket, men ändå med en känsla av fart. Valet föll på en av mina favoritintervaller, 10 gånger 1 minut. Även kallade för Almenäsintervaller.

almenäsintervaller

Almenäsintervaller är uppkallade av Jessica Almenäs, men jag har sprungit dessa intervaller många gånger innan jag ens visste att de hade ett specifikt namn. Tanken är att först värma upp i ungefär tio minuter. Sedan springa 1 minut så fort man kan, vila i 1 minut och upprepa allt tio gånger. Nedjogg i tio minuter och klart slut. Slut var precis vad jag var efter passet. När jag är i riktigt bra form brukar jag kunna jogga under vilan, men igår blev det gåvila. En väldigt flåsig gåvila.

Det märktes att jag inte sprungit snabbt på länge. Visst har jag haft ett okej tempo under tidigare rundor, men inget i närheten av vad det var igår under intervallerna. Huvudet ville springa fort, men kroppen hängde inte med. Jag snubblade på stegen, hittade ingen bra rytm. Jag flaxade med armarna, hållningen var ditåt och andningen var ett skämt. Vilket delvis påverkas av pollen just nu tror jag. Trots en lite knagglig början, kändes det riktigt riktigt härligt att trycka på igen. Veta att det finns fart i benen, jag måste bara kunna hantera det bättre. Komma in i ett flow i löpsteget, hitta rytmen och tekniken. Inte pressa så mycket, utan mera låta det rulla på.

Igår sprang jag dessutom i t-shirt igen. Efter jobbet, klockan sju på kvällen. Bara en sån sak gör mig glad. Sommaren är på kommande!

2

Drömmer om att springa snabbt

Jag skulle egentligen skriva ett inlägg om dagens löptur. Hur jag njöt av att igen få springa i solsken. Tassa på i lugn takt, inte tänka på tid, tempo eller kilometer. Bara njuta av att springa i det fina vädret. Under den sista kilometern fick jag plötsligt feeling och bestämde mig för att trycka på mer. Öka tempot och springa fortare än jag gjort dittills. Samtidigt som jag gjorde det, ändrades även mitt blogginlägg. Jag märkte nämligen att jag drömmer om att springa snabbt igen. Jag vill springa intervaller, jag vill pressa kroppen och jag vill ta ut mig. Känna hur jag flyger fram och som om det finns tryck i steget.

springa snabbt

Jag inser, tyvärr, att jag får vänta med intervaller. Om inte vädret ändras radikalt från isgator till bar mark. Eller om jag inte börjar gå på gym och springa intervaller på löpband. Mina Icebugs har jättebra fäste, men är inte lämpade som intervallskor. Jag vill känna mig lätt när jag springer intervaller och då vill jag ha ett par lätta skor. Lätta skor, intervaller och det här vädret är inte en bra kombination. Det är stor risk att jag halkar.

Idag blev det kanske fyra ruscher på 100 meter var, men oj vad det var kul att springa snabbt. Eller nå ja, snabbare… Det var som om nånting tändes inom mig. Ett sug efter tempopass, intervaller, fartlek. Kanske ett nytt träningsprogram och ett nytt mål. Vem vet? Så här pepp på löpningen har jag inte varit på länge. Inte sedan mitt maraton.

2

Sista intervallpasset med långa intervaller

Jag har på känn att jag kommer skriva mycket om maraton den närmaste tiden. Jag kommer att tjata och fundera i oändlighet. Det känns som om det är väldigt nära nu. Allt som jag gör är det sista. Sista långpasset, sista intervallpasset, sista styrketräningen osv. Snart återstår bara att vila benen och ladda mentalt. Äta, dricka och förbereda mig. Välja kläder, välja skor och klura ut någon form av raceplan och maratontempo.

Idag sprang jag det sista intervallpasset med långa intervaller. Samma upplägg som de senaste gångerna, 4 minuter i 7:00 tempo och 4 minuter i 6:00 tempo. Gånger åtta. Kanske mina ben var trötta efter lördagens lopp, för det fanns inte tryck i steget idag. Benen kändes pigga innan jag började, de kändes pigga redan på söndagen, men direkt jag skulle öka tempot tog det stopp. 7:00 tempo kändes lätt och inga problem, men jag fick verkligen kämpa idag för att höja tempot. Det blåste i och för sig väldigt mycket och kanske jag sprang i motvind? Jag försöker intala mig själv att vinden påverkade och att det därför kändes jobbigt. Det är första gången jag sprang sedan lördagen och jag trodde att jag var återhämtad. Kanske inte tillräckligt för att pressa mig till intervaller?

sista intervallpasset

Träningsprogrammet jag följer kommer ännu att bestå av några intervallpass. Nu kommer intervallerna bli kortare, det blir mer ruscher och fartlek. Längsta intervallen som ska springas är 90 sekunder. Längre vila mellan intervallerna och inte så många till antalet mer. Korta och snabba för att få upp löpsteget och kanske för att få upp självförtroendet. Känna sig lätt, snabb och som om man flyger fram. Idag kändes det inte som om jag flög fram. Idag var det snarare som att springa i sirap. Inte ett lätt löpsteg idag, bara tunga ben. Men bilderna blev fina i alla fall 🙂

 

 

 

0
« Äldre inlägg

© 2020 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑