Planen var ett löppass på tisdagen och äntligen blev det lite löpning. Lugnt och försiktigt, men nu kan jag kalla mig för löpare igen. Jag har gått mina promenader efter maraton, nu är det dags att steppa upp. Kroppen känns pigg och kry och som om den är redo att springa. 

Det första löppasset blev fyra kilometer. Av dem sprang jag kanske hälften och gick hälften. Jag hade säkert kunnat springa hela tiden också, men jag ville börja lugnt. Kroppen ville något annat. Direkt när jag började springa var det som om swosch. Jäklar vad jag hade tryck i benen. Tydligen gör en tre veckors paus något 🙂 

Nu är planen att springa på fredagen igen. Då lite mer löpning, och lite mindre promenad. Ett längre pass än fyra kilometer. Jag kommer att fortsätta med mina promenader, men övergå till att springa mer och mer. Mer till min normala träningsmängd. Tre löppass i veckan. Och så ska jag också ta tag i styrketräningen igen…

Jag drar mig för det, för jag vet hur mycket träningsvärk jag kommer att få. Det är helt kul sen i november när jag är igång igen och har kunnat öka på vikterna. När jag känner mig stark. Det är inte kul i början med bebisvikter och rejäl träningsvärk i tre dagar efter. Men jag vet att jag behöver det, för att kroppen ska hålla för den mängd löpning jag vill göra.