Jag är kanske inte där jag vill vara med löpningen, men det börjar ta sig. Det är inte lika mycket gång mer, utan nu springer jag. Idag blev det ett svinkallt löppass. Jag tycker att vädret har ändrat så plötsligt. Från att ha varit tolv plusgrader till två. Eller sju då som termometern visade, men det kändes som två. Som tur hade jag både vantar och pannband, men det var ändå ett svinkallt löppass.

Jag orkar inte med det här vädret nu redan. Nu kommer jag att frysa fram till april ungefär. Mina händer är supertorra och jag kan inte ha mina ringar längre för att det är så infekterat. Jag krämar och krämar, men inget hjälper. Snart är jag tvungen att springa i mina dubbskor och ännu mer kläder. Det är så mycket lättare på sommaren med bara ett lager kläder. Nu blir allting ett projekt. 

Jag har sprungit tre gånger sedan maraton. Det första passet för en vecka sedan var bara fyra kilometer, men de två övriga har varit kring sju. Det är okej i dagsläget. Nu är jag igång igen. Benen är pigga, men flåset hänger inte riktigt med. Men det är något jag vet att snabbt kommer tillbaka. 

Planen är att springa en gång till den här veckan. En promenad eller möjligtvis två, lite beroende på väder och tid. Dessutom ska jag faktiskt styrketräna den här veckan också. Det ser jag nog framemot, jag ser bara inte framemot den enorma träningsvärk jag vet att jag kommer att få. Oberoende av vilka övningar jag gör eller vilka vikter jag tar.