Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag igår bestämde mig för att springa intervaller. Varför skulle jag försöka springa snabbt när benen känts tunga den senaste tiden? Jag tror att det var det fina vädret som påverkade mig. Hela vintern har jag längtat efter att springa snabbt i lätta skor, shorts, sol och värme. När det äntligen är fint väder, inte kan jag ju springa mysrundor då.

Det gick väl sådär. Det var kul för vädret var så härligt. Igår var första dagen som det var riktigt varmt tidigt på morgonen. Jag hade till och med solkräm på hela kroppen, inte bara i ansiktet. Själva intervallerna var inte lika kul.

Jag sprang korta intervaller igen, tio gånger en minut med en minut gåvila. Tredje gången nu som jag sprungit samma upplägg. På något sätt lyckades jag tappa bort räkningen, även om klockan piper. Jag har inte kollat på klockan när jag sprungit intervaller, jag vill inte bli stressad över tempot. Det är mer att jag vill springa snabbare under ett helt pass, men inte att jag behöver hålla ett specifikt tempo. När jag är redo för att starta min sista snabba intervall, tror jag, piper klockan för cool down. Då borde jag även ha missat en gåvila, men sak samma. Jag sprang i alla fall.