Maratonplanen framskrider, även om det just nu känns som om jag har tunga ben. Det är segt att springa långpass. Jag gör det för att jag måste, men det hade varit roligare med lättare ben. Det är mentalt jobbigt att fortsätta springa, men samtidigt vet jag ju att det är bra träning. Det kommer inte direkt att vara lättare att springa maraton heller.

Idag blev det lite över 15 kilometer, vilket är godkänt. Ibland tycker jag nästan att det svåraste med att springa långpass är att välja vilken rutt jag ska springa. Det blir samma kringelikrokar hela tiden. Lite beroende på var jag svänger blir det antingen sju kilometer eller nio. Jag har rundor som jag vet att blir ungefär 12 kilometer eller 14, men sen blir det svårare. Jag har ingen bra rutt på 18-20. Det jag skulle behöva just nu för att kunna öka på distansen. För orka springa längs med Skärgårdsvägen och vända efter nio kilometer.

Jag vet att jag skulle orka springa längre än 15 kilometer även om jag har sega ben, men jag vet inte vart jag ska springa. När jag senast tränade inför maraton sprang jag alla mina långpass på spånbanan. Runt runt runt, för att inte behöva fundera på rutt. Nu har jag tyvärr inte så bra upplevelse från senaste gången jag sprang på spånbanan. Sedan dess har jag inte sprungit där, men kanske jag ska våga mig på ett återbesök? Det var ändå ett lyckat koncept inför mitt förra maraton. Kanske jag ska börja med en kort runda där, eller en promenad. Vänja fötterna vid ojämnt underlag. Dessutom har jag ju faktiskt trailskor nu…