Magen känns okej idag, dagen efter kollapsen. Idag har jag främst varit hungrig för att jag inte klarade av att äta mycket igår. Inte för att magen protesterade nåt mer igår, den var helt nöjd efter mitt raketbesök till toaletten när jag kom hem. Det är mest att det sitter i huvudet. Jag vill inte äta, ifall magen skulle bli sur igen. 

Jag vet att jag skrev att jag skulle cykla idag, men det var för fint väder för att låta bli att springa. Och eftersom magen ändå kändes bra, tyckte jag att intervaller var rimligt 🙂 Inget börja lugnt och försiktigt här inte.  Cyklingen är nu istället uppskjuten till fredagen och så hoppas jag på lika fint väder då.

Jag vet att jag knappast kommer att cykla många gånger mer i ”sommar”. För det var sju grader varmt på morgonen. Men jag vet också att det är nummer två på priolistan. Jag behöver löpningen mer. Kanske inte så mycket för formen, utan mer för självförtroendet. Det är bara fyra veckor kvar till maraton och nu vill jag känna mig stark. Att jag kan, att det går lätt och snabbt. Kapabel. Ifall jag cyklar, hjälper det mig inte att få den känslan, även om det förstås ger annat. 

Intervallerna kändes bra, trots att jag sprang dagen efter kollapsen och också sprang två dagar i rad. Kollaps eller inte. 20 gånger 30 sekunder med 30 sekunder joggvila den här gången. Knappt så att jag hinner hämta andan och på det igen. Tempot blir förstås inte lika fort som när jag har gåvila mellan intervallerna, men nu blir det istället mer löpning.

Och hej, jag ska förresten få pengarna tillbaka på mina hörlurar. Det är ju bra, men skulle nästan hellre bara ta ett par nya. För nu måste jag ju köpa igen…