På tisdagen sprang jag det sista långpasset inför maraton. 16 kilometer. Nästa vecka ska jag ännu springa ett kortare långpass i planerat maratontempo, men det här var det sista längre långpasset inför maraton. Nästa vecka ungefär 12 kilometer och sedan bara korta pass. Vila, stretch, uppladdning och mental förberedelse. 

Jag är redo. Tror jag. Det är alltid svårt att veta tycker jag. Träningen inför kan ha känts bra, men så har jag en dålig dag. Eller tvärtom. De senaste pass jag sprungit har känts bra, men innan hade jag både magkatastrof och vätskebrist. Nu tycker jag i alla fall att det känns bra i kroppen.

Tisdagens långpass gick enligt planen. Tio kilometer i valfritt tempo, fyra kilometer lite fortare och sedan två kilometer valfritt. Jag sprang den sista kilometern fort. Jag ville försöka få till känslan av att gå i mål. Kämpa på till slut, även om det är tungt och jag är trött. Jag kan inte gå sen heller. 

Det är nästan konstigt nu när jag ska träna så lite mer. Vad gör man med all ledig tid? Okej, nästa vecka ska jag jobba mycket, så hade inte haft tid att träna så mycket oberoende, men annars. Ska jag faktiskt bara springa tolv kilometer? Sex ynka intervaller på 45 sekunder. Jag behöver ju knappt ens byta om. Passet tar bara trettio minuter. För inte så länge sedan sprang jag långpass på långt över tre timmar, och nu bara trettio minuter. 

Sista veckan inför kommer jag att studsa på väggarna här hemma av att inte kunna/få springa. Fast det är meningen förstås. Jag ska vara utvilad och pigg på maraton. Det är klart att jag ska vila inför.