Etikettarkiv: långpass

Mitt mål för april är avklarat

Mitt mål för april träningsmässigt var att springa 100 kilometer. Idag kunde jag sätta check för det målet och det känns riktigt riktigt bra att ha klarat av det. Jag har inte sprungit hundra kilometer på en månad på väldigt länge och det känns som om formen är på väg uppåt.

Mina långpass känns lätta att springa och som om det finns mer att ge. Under april har jag sprungit alla mina långpass enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en. Jag tror att det har varit en bidragande faktor till den goda känslan. Jag hinner aldrig bli trött, utan jag kan hela tiden fokusera på att bara springa i nio minuter till. Plötsligt har jag sprungit 16 kilometer utan att ens fundera över hur långt det är. Hade jag från början tänkt att idag ska jag springa 16 kilometer, hade jag säkert gett upp mycket tidigare. Det hade känts som en för stor uppgift, för långt att springa, för jobbigt. Men nio minuter orkar jag alltid.

mitt mål för april är avklarat

Eftersom jag klarade av mitt mål för april relativt enkelt är jag nu extra ivrig på träningen. Nu blir jag tvungen att planera in träningen mer, anpassa det enligt hur jag jobbar. Jag var permitterad över halva april och då var det enklare att få till bra träningspass. Jag var alltid pigg och kunde träna vilken tid eller dag som helst. Nu kommer det att krävas mer planering, men kanske det är bara bra. Att jag behöver styra upp träningen mer mot en eventuell maratonsatsning.

1

Dålig återhämtning efter långpass

Tanken var att träna styrka idag, men jag har haft en dålig återhämtning efter mitt långpass igår. Jag tror att det hänger ihop med den dåliga uppladdningen med alltför lite mat som jag hade innan passet. Normalt sett brukar jag känna mig fräsch dagen efter ett långpass, men inte den här gången. I vila känns det som vanligt, men när jag ska anstränga mig, svarar inte kroppen. Det finns inget tryck i musklerna och jag får mjölksyra direkt.

Jag hade först tänkt göra min vanliga styrketräning med vikter idag, men jag ändrade snabbt planen när jag märkte hur kroppen reagerade. Plan nummer två var att bara göra kroppsviktsövningar, men till och med det var för mycket. Jag orkade ingenting. Musklerna fick mjölksyra och darrade vid minsta ansträngning. Plan nummer tre blev lite stretch och en promenad. Och mat! Det är kanske lite för sent att äta nu, men förhoppningsvis hjälper det.

dålig återhämtning efter långpass

Jag tycker inte att jag sprang varken extra långt eller hårt igår, jag borde inte känna mig så här trött. Huvudet är piggt, men kroppen är trött. Det känns som om jag sprungit längre. Mest är jag irriterad på mig själv, att jag aldrig lär mig att äta mer. Det är klart att jag får en dålig återhämtning om jag gör fel från start och sedan dessutom inte fyller på med extra.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra med träningen resten av veckan. Jag hade tänkt springa ett snabbare pass imorgon, men jag får se hur kroppen känns. Det är inte så stor vits att försöka springa ett tempopass om jag inte ens klarar av att göra kroppsviktsövningar. Jag kommer bara att bli besviken när det inte går som jag vill. Kanske vila är bättre och så får jag sikta på att springa snabbt på söndagen.

0

Extra energi på långpass

Med tanke på hur många långpass jag sprungit under min tid som löpare, tycker jag att jag borde ha lärt mig. Men nej! Jag måste ladda upp bättre. Äta mer mat inför långpass, inte bara två skivor bröd och två koppar kaffe till frukost. Två tårtbitar igår och lite sötpotatis pommes till middag. Ju längre långpassen blir desto viktigare är uppladdningen. Jag tror också att jag är tvungen att börja ta med mig extra energi. Smoothie, dextrolsol, torkad frukt, nötter, godis. Något. Jag kan inte springa på luft och tom mage.

extra energi på långpass

Mina långpass börjar vara av den längden att det kommer att krävas extra energi snart. Det går ännu just och just att genomföra passet, men det hade säkert gått bättre om jag fått något i mig under passet. Eller laddat upp bättre, så att jag inte blir hungrig mitt i passet. Då är det redan för sent, men en colasmakande dextrosol hade i alla fall gett mig en liten boost.

Idag sprang jag 16,5 kilometer, hungerkänslorna kom vid kanske 13 kilometer. Då kunde jag ännu ”kämpa” mig hem eftersom jag visste att passet snart är klart. Tanken är ändå att börja springa långpass på 20 kilometer och längre och då är det för långt kvar för att vara hungrig. Det är klart att det går att springa hungrig också, men det är jobbigare mentalt.

Långpass på över 20 kilometer är jobbiga som de är redan, utan något extra att fundera på. Då vill jag vara utvilad, ha laddat upp bra och ivrig på att springa. Bara koncentrera mig på löpningen. Plus att risken är större att jag kortar av passet ifall det är något som stjäl uppmärksamhet från löpningen. 

Nej skärpning Heidi!

2

Hyvilemp runt

När jag skrev om olika favoritrundor att springa i Pargas var en av rutterna jag nämnde Hyvilemp runt. Hyvilemp runt är en av mina standardrundor när jag vill springa långpass. Det är också en av de backigaste rundorna. Men samtidigt en riktigt kul rutt att springa när jag är i form.

hyvilemp runt

Nu är jag äntligen i sådan form att jag kan springa den utan att tvivla på om jag kommer att orka eller inte. När jag väl vikt av på Hyvilempvägen är det bara att fortsätta springa. Det finns ingen kortare väg tillbaka sen mer, utan det är framåt som gäller. Vänder jag om blir det bra ännu längre 🙂

Idag blev det sjutton kilometer av backhelvete i motvind, men också med en riktigt bra känsla i kroppen. Jag vet inte när jag senast skulle ha sprungit 17 kilometer, men det är länge sedan. Jag är så glad över att vara i sådan form nu, att det inte ens känns långt. Eller långt, visst, men jag orkar! Inte övermäktigt och som om jag måste släpa mig hem och jag orkar inte ta ett steg till. Utan som om jag kan fortsätta springa. Det är inte länge mer tills jag springer 20 kilometer i ett svep.

Jag tror att mycket av den goda känslan på långpass kommer från att jag springer i nio minuter och går i en minut. Jag hinner inte bli lika trött, varken i benen eller i huvudet. Det är inte ett lika monotont nötande, utan jag tänker bara i nio minuters block. Idag hade jag säkert sprungit elva kilometer innan jag ens reflekterade över hur långt jag kommit.

Idag fuskade jag också lite, jag var inte lika strikt med tiden. Ibland gick jag lite längre än en minut, eller så gick jag i de brantaste backarna. Idag hade jag också med musik, men den kopplade jag på först när jag hade kanske fyra kilometer kvar. Jag hade så mycket motvind att jag behövde något att distrahera mig. Jag hade dessutom varit osäker hemma ifall jag skulle orka hela vägen. Därför bestämde jag mig för att ta med musik. För säkerhets skull.

Men jag hade inte behövt oroa mig, det gick ju hur bra som helst!

3

Nio minuter till

Jag fortsätter att springa mina långpass enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en minut. Jag tycker att det fungerar bra för mig. Tids nog ska jag springa längre sträckor i ett svep, men just nu fungerar det här systemet bra. Jag hinner vila under pausen och jag har alltid något att se framemot. Något att räkna ner till. Jag orkar alltid springa nio minuter till.

springa i nio minuter, gå i en

Det här är också ett perfekt sätt att springa på ifall jag är osäker på hur långt jag vill eller orkar springa. Istället för att tänka att idag ska jag springa 15 kilometer, så tänker jag i nio minuters block. Det är lättare mentalt när jag delar upp det. Plötsligt har jag sedan sprungit 15 kilometer i alla fall utan att det ens kändes speciellt jobbigt.

Idag var jag inte speciellt sugen på att springa långt. Kroppen kändes seg och jag trodde att det skulle bli en kortare runda. Första blocket innan vilan var jobbig, men sedan var det som om det lossnade. Jag vet inte om jag går ut för hårt, men jag tror inte att jag gör det. Det känns nämligen oftast segt när jag startar. Eller som om kroppen är i osynk. Jag hittar inte rytmen och andningen stämmer inte. Jag är nästan tvungen att stanna och börja om från början. Då brukar det lösa sig. Kanske kroppen bara får en chock när jag börjar springa och efter en liten paus jämnar allt ut sig? Vad vet jag.

Dagens löpning kändes i alla fall bra efter det första blocket. Totalt blev det nästan 13 kilometer. Jag hade säkert kunnat fortsätta längre, men planen för den här veckan var ett kortare långpass. Jag har tränat på bra nu i en månad och jag vill inte pressa för hårt. De senaste tre veckorna har det blivit långpass på 12 kilometer, 15 och 13. Det är jag jättenöjd över och glad över att känslan i kroppen efter varje långpass varit att det skulle ha funnits mer att ge. Det bådar gott för framtiden!

1

Pigg kropp och fräscha ben

Jag är nästan förvånad över hur pigg kropp jag har efter fredagens långpass. Det var ändå det längsta jag sprungit på över ett år, och det känns inte alls i kroppen. Vilket ju är jättekul, förstås. Jag är tacksam över hur bra kroppen orkar, att jag inte fått ont. Jag har inte ens stela ben. Ingen träningsvärk, ingen ömhet, ut hur pigg kropp som helst.

pigg kropp

Jag har inte bestämt mig ännu ifall jag vill öka på distansen nästa vecka, eller ifall jag springer ungefär lika långt. Den här veckan blev det femton kilometer som långpass. Jag hade egentligen siktat på 14 kilometer, men jag hade beräknat min rutt lite fel och det blev längre.

Även om kroppen känns bra, vill jag inte öka på för hårt, för mycket, för fort. Det har blivit mycket träning nu de senaste tre veckorna eftersom jag varit ledig och haft tid. Kanske det är smartare att ta en lugnare vecka? Istället för att öka på distansen, springa ungefär samma längd, eller kanske till och med kortare. För att sedan veckan efter öka distansen igen.

Jag tänker fortsätta med mina promenader och jag tror också att de hjälper i min  löpning. De är säkert en delorsak till att kroppen känns pigg. Att de fungerar som återhämtning och att jag därför inte har lika stela ben som jag brukar ha efter ett långpass. Det sämsta efter ett långpass tycker jag är att bara sätta mig ner. Då blir jag bara ännu stelare. Det är bättre att lite röra på sig för att få bort slaggprodukter.

0

Långpass med minipauser, part two

Fredag är en bra dag att springa långpass på. Just nu har jag visserligen tid till att springa långpass vilken dag som helst, men jag tycker att det är en skön start på helgen. Långpasset gjort, vilodag lördag och vid behov även söndag och så börjar träningen om från början på måndag. Perfekt! Förra veckan sprang jag över tolv kilometer, idag var planen över fjorton. Jag kände mig inte speciellt sugen på att springa långt när jag startade. Kroppen var seg, jag fick håll, benet krampade. Det var hela tiden något som störde. Jag bestämde mig därför för att springa med en taktik jag använt tidigare. Långpass med minipauser. Springa i nio minuter, gå i en. Sedan är det bara att upprepa. Och upprepa. Och upprepa.

långpass med minipauser

Jag tycker att den här taktiken fungerar bra för mig. Speciellt nu när jag kanske inte ännu är i sådan form att jag kan springa långt långt. Tio kilometer är inget problem, men längre än det och jag måste kämpa lite. Det är kanske jobbigast mentalt. Kroppen orkar nog springa, men huvudet säger sluta 🙂 När jag springer långpass med minipauser är det lättare att lura hjärnan. Istället för att tänka att jag ännu har så och så många kilometer kvar att springa, tänker jag bara nio till. Jag orkar alltid springa i nio minuter till.

Idag blev jag nästan förvånad över hur bra jag orkade. Kanske jag inte är i så dålig form sen heller? Eller jag vet ju att jag inte är i dålig form, men det här var mitt längsta pass sedan… Forssa Halvmaraton. Juni 2019. Nu var det inte ens halvmaraton jag sprang idag, utan femton kilometer, men det säger nog något om hur lite jag tränade löpning förra året. Hur motivationen inte fanns där och hur inget stämde.

Och hur jäkla skönt det är när det äntligen stämmer!!

3

Långpass med tempoväxling

Jag brukar ibland avsluta mina löppass med en tempoväxling. Springa den sista kilometern snabbare. Ibland inte ens en hel kilometer, utan snarare sista hundra metrarna. Raksträckan nära där jag bor, innan jag vänder upp på vår väg. Avsluta med en spurt för att få känna att det finns fart i benen. Ibland finns det verkligen ingen fart och då struntar jag bara i det. Kanske jag istället går sista biten.

Idag sprang jag veckans planerade långpass. Det började inte bra. Jag hade sån fruktansvärd motvind, det kändes som om jag inte alls kom framåt. Pulsen var hög, det rev i lungorna, det var flåsigt, det var kämpigt. Jag var tvungen att gå för det kändes så tungt att springa. Efter några kilometer lättade känslan och jag hittade rytmen.

Jag har bestämt mig för att mina långpass just nu inte ska handla om tempot. Det är viktigare med hur många kilometer jag springer och hur länge jag är ute. Sen om jag är tvungen att gå mellan varven spelar ingen roll. Förra året blev det väldigt få långpass och jag vill vänja kroppen (och knoppen!) vid att springa långt igen. Jag får nästan räkna med att vara tvungen att gå ibland. Huvudsaken är att jag kommer igång igen, att jag får det till en vana med ett längre pass i veckan.

långpass med tempoväxling

Planen var att idag springa tolv kilometer. Jag sprang längs med Skärgårdsvägen mot Åbo, så efter sex kilometer vände jag helt enkelt om och sprang samma väg tillbaka. Det måste vara en av de tråkigare rutterna att springa, men är ett enkelt sätt att springa ett bra långpass. Jag behöver inte springa kringelikrokar.

Om jag hade motvind när jag började springa, hade jag världens medvind när jag sprang hemåt. Jag var förvånansvärt pigg i benen fortfarande, trots att det var det längsta passet jag sprungit sedan december. Jag beslöt mig för att dra en slutspurt och göra en rejäl tempoväxling den sista kilometern. Komma upp i fart med ett bättre löpsteg och mer tryck.

Jag minns från då när jag tränade inför maraton och sprang många varv på spånbanan, att det hjälpte att öka på tempot. Även om benen var slitna från att ha sprungit länge, kändes det bättre när jag ökade tempot. Istället för ett monotont nötande, aktiverades andra muskler och därför kändes det säkert lättare.

Jag tror att jag kommer att fortsätta i samma stil. Öka på längden på långpasset med en eller två kilometer per vecka och avsluta med en tempoväxling. Kunna springa långt, gå om det behövs, men ändå få känna sig snabb mot slutet.

1

Jag är redo för långpass igen

Det var visst inte riktigt vår ännu. Dagens löpning blev i kall vind på isiga gator. Trots tuffa väderförhållanden blev det ändå det längsta passet jag sprungit på flera veckor. Äntligen ett tvåsiffrigt pass igen. Kroppen känns bra och jag orkar springa långt. Jag är lite stel i benen efter dagens löppass, men det kan också bero på måndagens styrketräning. Jag är nog redo för att springa långpass igen och för att öka på längden mot 12-14 kilometer.

redo för långpass

Det är skönt att springa när jag kommer in i min egen lunk. När det känns som om jag kan springa hur långt som helst. Tass tass tass, ena foten framför den andra. Det har varit ett bra tag sedan jag känt så. Jag har hela tiden fått kämpa. Jag har aldrig kommit in i ett bra flow, utan jag måste hela tiden ta i. Det har inte varit något fel på flåset, men det har kanske inte känts roligt att springa. När jag kommer in i ett flow och får feeling, är det självklart mycket roligare.

Det handlar inte ens om tempo, utan mer om känslan. Om att löpningen stämmer. Benen går av sig självt, andningen fungerar och huvudet är med mig. Sen kan jag springa fortare på andra pass, men ändå känns det som om det inte stämmer. Det är svårt att förklara, men mycket beror säkert på dagsform. Hur pigg jag är annars och om jag har tid eller inte, bråttom på jobbet och så vidare. Just nu har jag inte direkt bråttom någonstans…

Det är skönt att veta att kroppen är redo för långpass nu när jag har tid till mycket löpning. Dagens runda gav helt klart mersmak och jag är ivrig på löpningen. Om jag idag kunde springa över tio kilometer trots svåra väderförhållanden, hur långt kan jag då inte springa i bättre väder?

1

Ett efterlängtat längre pass

Löpningen har känts sådär den senaste tiden. Jag springer, visst, men jag har haft svårt att motivera mig till att pressa mig själv. Springa längre pass, eller springa fort. Det är mycket roligare att cykla för tillfället, än det är att springa. Samtidigt vill jag ju springa, både långt och fort, men jag har svårt att få till det. Det är varmt, jag har inte tid, jag har inte lust. Det är ursäkt efter ursäkt efter ursäkt. Idag fick jag äntligen till ett efterlängtat längre pass.

ett längre pass

Jag vill inte kalla det för långpass, men det var det längsta jag sprungit på ett bra tag. Nästan tio kilometer. Vilket för vissa är vardagsmat, men för mig känns det långt när jag harvat på kring sju kilometer.

Planen var den samma som den varit de senaste två söndagarna. Väckning klockan åtta, på med kläderna, kontaktlinserna i, ett glas vatten och ut genom dörren. Idag tog jag lite smoothie också, för jag ville inte att min runda skulle fallera på hunger och låg energi. Idag sprang jag också för första gången med musik. Jag ville ha något att distrahera mig. Inte tänka på att det känns tungt, flåsigt, eller att jag springer långt, utan lyssna på musiken och bara tassa vidare.

Jag blev minsann distraherad. Hur har jag tidigare, alltså för några år sedan, alltid kunnat springa med musik?! Fast det var kanske då när man hade mindre telefoner och sprang med den på armen i en sån där ficka? Nu hade jag telefonen i min midjeväska och hjälp mig vad jobbigt det var. Midjeväskan skumpade, musiken hackade, musiken stängde av, hörlurarna föll ur, sladden var i vägen… Det var bara irriterande. Jag var hela tiden tvungen att fixa med något. Justera, ändra, lägga på musiken igen.

Trots att det var irriterande, tror jag ändå att det hjälpte mig att springa med musik. Jag blir ju även distraherad på ett bra sätt. När det väl fungerade, kunde jag springa på i bra takt och jag tänkte inte på att det var jobbigt. Plötsligt hade jag bara sprungit nästan tio kilometer. Jag vet ju att jag kan springa långt, men ibland behöver jag få en boost i självförtroendet och bevisat för mig själv att jag kan.

Det tycker jag att jag fick idag.

 

1