Etikettarkiv: långpass

Undvik fysisk ansträngning

Undvik (hård) fysisk ansträngning i ett par dagar var ungefär det första de sa idag när jag var och tog andra dosen av coronavaccinet. Vilken tur att jag inte ska springa maraton om tre dagar då. Som tur har jag redan hunnit springa idag, ifall jag inte kan träna mer den här veckan.

undvik fysisk ansträning

Det blev igen ett långpass och med en bättre känsla än senast. Det var sol, det var varmt och jag hade klätt mig alldeles för varmt. En t-shirt hade räckt, men jag sprang i långärmat. Och svettades. Håret var plaskblött när jag kom hem och jag hade till och med solbränna på benen. Jag hade inte överhuvudtaget tänkt på att jag kunde behöva solkräm. I ansiktet har jag alltid, men på benen? I september?

Idag blev det över 15 kilometer löpning och igen en gång det längsta på länge. Det är så kul nu när löpningen går bra och varje långpass blir distansrekord. Jag vill verkligen försöka springa ett halvmaraton i år. Inte på ett lopp, utan bara klara av att springa distansen på ett träningspass. Det känns som evigheter sedan jag senast var uppe på såna distanser.

Det ska inte vara omöjligt. Jag tycker ändå att dagens pass gav en indikation på att det finns mer att ge. Jag är inte tokslut när jag sprungit klart. Flåset är det inget fel på och kroppen orkar. Klart att benen är trötta efter 15 kilometer, men lite till hade jag nog orkat. Jag behöver bara öka på längden på mina långpass lite till och plötsligt är det ett halvmaraton. De sista kilometerna går på vilja. Kommer jag upp till 19-20 kan jag nog pusha mig till 21,1.

undvik fysisk ansträngning

Undvik fysisk ansträngning. Pts! Jag ska träna på som aldrig förr. Kanske inte den här veckan, men nästa.

 

2

Mjölksyra och tunga ben

Jag brukar inte få mjölksyra när jag springer. Möjligtvis om jag springer backintervaller, men inte på vanliga pass. Varken på kortare distanser eller längre. Jag kan bli flåsig, jag kan bli trött i benen och det kan annars vara jobbigt, men inte mjölksyra.

mjölksyra och tunga ben

Igår hade jag så fruktansvärt tunga ben att jag inte riktigt vet vad som var fel. Det fanns ingen kraft, inget tryck utan det var bara en släpande känsla. Jag kom inte upp i steget, jag hade dålig teknik och jag orkade knappt lyfta på fötterna. Trots allt det här sprang jag ändå över 14 kilometer. Ibland förstår jag mig inte på kroppen. Eller så har jag bara ett bra pannben.

Jag var trött redan innan passet och hade egentligen inte planerat att springa så långt. Samtidigt visste jag att jag att jag inte kommer att ha tid idag och jag vill verkligen försöka springa ett långt pass i veckan. Jag har mina träningsmål för hösten och där ingår mycket löpning och långpass.

Jag brukar känna mig trög när jag startar, det tar alltid en stund innan jag kommer igång. Igår kändes det som om jag aldrig kom igång, det var en trött känsla hela vägen. Jag sprang igen med taktiken att gå de första hundra meterna av varje kilometer, men ibland blev det längre gåpauser. Jag hittade inget flyt, utan det var mest ett kämpande. Inte sluta springa utan tassa vidare.

Om jag förra veckan kunde öka mot slutet och springa sista kilometern i under 6:00 tempo, fanns det inte på kartan igår. Hur jag än försökte höja tempot, hände inget. Benen var tunga och fulla av mjölksyra. Jag förstår nästan inte hur de var så tunga, eftersom jag inte tränat något sedan onsdagen. Jag borde ha varit pigg.

Trots det är jag väldigt (!) nöjd över mina 14 kilometer. Det är evigheter sedan jag sprang så långt och konditionen är det inget fel på. Inte heller på pannbenet. Om jag kan springa över 14 kilometer med väldigt trötta ben, hur långt kan jag då inte springa när jag är pigg?

1

Mitt längsta pass sedan maj

Jag blir fortfarande förvånad över hur bra löpform jag verkar ha för tillfället trots att jag mest cyklat hela sommaren. Idag sprang jag mitt längsta pass sedan maj med en riktigt bra känsla dessutom. Så nöjd och glad!

mitt längsta pass på länge

Idag blev det 12,5 kilometer, vilket inte är så mycket längre än vad jag sprang för någon vecka sedan. Då blev det strax under tolv kilometer och då var det också mitt längsta pass på evigheter. Det är kul att veta att formen finns där och att längderna blir längre hela tiden. Att det finns mer att ge.

Idag sprang jag igen med taktiken att gå de första hundra meterna av varje kilometer och sedan springa tills klockan piper för varje ny kilometer. Jag tycker att det fungerar för mig. Jag håller ändå nästan samma snittfart, till och med högre, än vad jag hade haft ifall jag sprungit hela vägen. På det här sättet orkar jag springa längre. När jag får korta minipauser hela tiden.

Jag är extra nöjd över att jag kunde öka mot slutet. Jag sprang den sista kilometern i 5:54 tempo. Det känns galet snabbt och speciellt efter att redan ha sprungit elva kilometer. Då var jag flåsig, men inte egentligen trött i benen. Det var mest tungt för att farten var hög.

Jag tycker det är kul att springa längre igen. Inte alltid harva runt i sju kilometer, utan märka en tydlig skillnad. Jag är ivrig inför hösten och nya träningsplaner. Eller inte kanske ivrig inför just hösten, utan mer träningen. Idag kunde jag springa i shorts igen och hade faktiskt riktigt varmt och svettigt. Det var antagligen sommarens sista löpning i shorts.

 

 

1

Över tio kilometer

Jag tycker att jag har kommit igång bra med mina långpass/längre pass igen. Efter flera månader med mest transportcykling till jobbet och kortare löppass på morgonen, är jag igen uppe på löppass över tio kilometer. Jag har sprungit över tio kilometer tre gånger i augusti, varav det längsta var tolv.

över tio kilometer

Det är skönt att veta att jag fortfarande kan springa långt. Även om jag inte kommer att springa maraton i år, eller något lopp överhuvudtaget, vill jag ändå känna att jag kan. Jag har mitt mängdmål för året på tusen kilometer löpning och jag vet att det kommer att krävas långpass om jag ska klara av målet. Jag kommer inte att klara av min målsättning med att bara springa rundor kring sju kilometer, utan jag måste nog upp mot femton. Plus de vanliga kortare rundorna.

Just nu känns löpningen riktigt kul. Jag tycker att jag har både fart i benen och uthållighet för längre rundor. Idag blev jag nästan förvånad över hur bra det kändes. Jag springer inte exakt hela rundan, utan jag går kanske hundra meter av varje kilometer. På det sättet hinner jag hämta andan och återhämta mig. Få ner pulsen lite. Jag går de första hundra metrarna av varje kilometer och så springer jag tills klockan piper för nytt varv. Idag hade jag trots gåpauser ett högre medeltempo än vad jag hade haft ifall jag sprungit hela vägen. Ett mycket högre medeltempo än jag brukar ha.

Ifall löpningen fortsätter att kännas så här bra, tror jag inte att jag kommer att ha något problem med mitt mål. Jag är snart uppe på femton kilometer igen. Kanske till och med längre. En runda på tjugo kilometer i år hade nog suttit fint. Eller varför inte ett halvmaraton? Det var evigheter sen senast.

3

Vad jag räknar som ett längre pass

Jag fick en fråga av Petra om vad jag räknar som ett längre pass. Jag ska försöka svara på frågan i ett skilt inlägg, även om jag gav ett kortare svar i kommentarerna. Vad jag räknar som ett längre pass beror på vilken form jag är i, men generellt sett är tio kilometer och uppåt ett längre pass för mig. Ju bättre form jag är i, desto mer förskjuts gränsen.

vad jag räknar som ett längre pass

När jag tränat inför maraton har tio kilometer varit ett kort pass, men då har långpassen varit över 20 kilometer. Just nu är jag inte ens i närheten av såna längder och därför räknar jag tio kilometer som långt. Det brukar vara min startpunkt när jag ska börja öka på längden.

Första veckan springer jag tio kilometer, för att nästa vecka kanske springa tolv och sedan 14 och så vidare. Jag brukar försöka öka med 1-2 kilometer per vecka. Vänja kroppen vid belastningen och att vara ute länge. Sedan när jag är uppe på längder kring 16 kilometer, då känns plötsligt tio kilometer kort. Fast det för bara någon vecka sedan kändes jobbigt och långt.

Jag brukar tänka i kilometer, men det går även att tänka i tid. När jag följt maratonprogram från ”Stora löparboken för kvinnor”, då har långpasset varit i tid. 90 minuter, 180 minuter, 200 minuter. Jag har ändå varit tvungen att försöka omvandla det till kilometer för att veta ungefär vilken rutt jag ska springa. 200 minuter är 3 timmar och 20 minuter, det är inte direkt en jogg runt kvarteret. Jag måste tänka ut att ungefär hur långt hinner jag på den tiden, och sedan planera rundan efter det.

Just nu tycker jag att ett längre pass är kring tolv kilometer, men planen är att börja öka på längden. Kroppen har orkat bra när jag sprungit tio kilometer och jag ser inget hinder för att öka längden ytterligare.

2

Mitt mål för april är avklarat

Mitt mål för april träningsmässigt var att springa 100 kilometer. Idag kunde jag sätta check för det målet och det känns riktigt riktigt bra att ha klarat av det. Jag har inte sprungit hundra kilometer på en månad på väldigt länge och det känns som om formen är på väg uppåt.

Mina långpass känns lätta att springa och som om det finns mer att ge. Under april har jag sprungit alla mina långpass enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en. Jag tror att det har varit en bidragande faktor till den goda känslan. Jag hinner aldrig bli trött, utan jag kan hela tiden fokusera på att bara springa i nio minuter till. Plötsligt har jag sprungit 16 kilometer utan att ens fundera över hur långt det är. Hade jag från början tänkt att idag ska jag springa 16 kilometer, hade jag säkert gett upp mycket tidigare. Det hade känts som en för stor uppgift, för långt att springa, för jobbigt. Men nio minuter orkar jag alltid.

mitt mål för april är avklarat

Eftersom jag klarade av mitt mål för april relativt enkelt är jag nu extra ivrig på träningen. Nu blir jag tvungen att planera in träningen mer, anpassa det enligt hur jag jobbar. Jag var permitterad över halva april och då var det enklare att få till bra träningspass. Jag var alltid pigg och kunde träna vilken tid eller dag som helst. Nu kommer det att krävas mer planering, men kanske det är bara bra. Att jag behöver styra upp träningen mer mot en eventuell maratonsatsning.

1

Dålig återhämtning efter långpass

Tanken var att träna styrka idag, men jag har haft en dålig återhämtning efter mitt långpass igår. Jag tror att det hänger ihop med den dåliga uppladdningen med alltför lite mat som jag hade innan passet. Normalt sett brukar jag känna mig fräsch dagen efter ett långpass, men inte den här gången. I vila känns det som vanligt, men när jag ska anstränga mig, svarar inte kroppen. Det finns inget tryck i musklerna och jag får mjölksyra direkt.

Jag hade först tänkt göra min vanliga styrketräning med vikter idag, men jag ändrade snabbt planen när jag märkte hur kroppen reagerade. Plan nummer två var att bara göra kroppsviktsövningar, men till och med det var för mycket. Jag orkade ingenting. Musklerna fick mjölksyra och darrade vid minsta ansträngning. Plan nummer tre blev lite stretch och en promenad. Och mat! Det är kanske lite för sent att äta nu, men förhoppningsvis hjälper det.

dålig återhämtning efter långpass

Jag tycker inte att jag sprang varken extra långt eller hårt igår, jag borde inte känna mig så här trött. Huvudet är piggt, men kroppen är trött. Det känns som om jag sprungit längre. Mest är jag irriterad på mig själv, att jag aldrig lär mig att äta mer. Det är klart att jag får en dålig återhämtning om jag gör fel från start och sedan dessutom inte fyller på med extra.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra med träningen resten av veckan. Jag hade tänkt springa ett snabbare pass imorgon, men jag får se hur kroppen känns. Det är inte så stor vits att försöka springa ett tempopass om jag inte ens klarar av att göra kroppsviktsövningar. Jag kommer bara att bli besviken när det inte går som jag vill. Kanske vila är bättre och så får jag sikta på att springa snabbt på söndagen.

1

Extra energi på långpass

Med tanke på hur många långpass jag sprungit under min tid som löpare, tycker jag att jag borde ha lärt mig. Men nej! Jag måste ladda upp bättre. Äta mer mat inför långpass, inte bara två skivor bröd och två koppar kaffe till frukost. Två tårtbitar igår och lite sötpotatis pommes till middag. Ju längre långpassen blir desto viktigare är uppladdningen. Jag tror också att jag är tvungen att börja ta med mig extra energi. Smoothie, dextrolsol, torkad frukt, nötter, godis. Något. Jag kan inte springa på luft och tom mage.

extra energi på långpass

Mina långpass börjar vara av den längden att det kommer att krävas extra energi snart. Det går ännu just och just att genomföra passet, men det hade säkert gått bättre om jag fått något i mig under passet. Eller laddat upp bättre, så att jag inte blir hungrig mitt i passet. Då är det redan för sent, men en colasmakande dextrosol hade i alla fall gett mig en liten boost.

Idag sprang jag 16,5 kilometer, hungerkänslorna kom vid kanske 13 kilometer. Då kunde jag ännu ”kämpa” mig hem eftersom jag visste att passet snart är klart. Tanken är ändå att börja springa långpass på 20 kilometer och längre och då är det för långt kvar för att vara hungrig. Det är klart att det går att springa hungrig också, men det är jobbigare mentalt.

Långpass på över 20 kilometer är jobbiga som de är redan, utan något extra att fundera på. Då vill jag vara utvilad, ha laddat upp bra och ivrig på att springa. Bara koncentrera mig på löpningen. Plus att risken är större att jag kortar av passet ifall det är något som stjäl uppmärksamhet från löpningen. 

Nej skärpning Heidi!

2

Hyvilemp runt

När jag skrev om olika favoritrundor att springa i Pargas var en av rutterna jag nämnde Hyvilemp runt. Hyvilemp runt är en av mina standardrundor när jag vill springa långpass. Det är också en av de backigaste rundorna. Men samtidigt en riktigt kul rutt att springa när jag är i form.

hyvilemp runt

Nu är jag äntligen i sådan form att jag kan springa den utan att tvivla på om jag kommer att orka eller inte. När jag väl vikt av på Hyvilempvägen är det bara att fortsätta springa. Det finns ingen kortare väg tillbaka sen mer, utan det är framåt som gäller. Vänder jag om blir det bra ännu längre 🙂

Idag blev det sjutton kilometer av backhelvete i motvind, men också med en riktigt bra känsla i kroppen. Jag vet inte när jag senast skulle ha sprungit 17 kilometer, men det är länge sedan. Jag är så glad över att vara i sådan form nu, att det inte ens känns långt. Eller långt, visst, men jag orkar! Inte övermäktigt och som om jag måste släpa mig hem och jag orkar inte ta ett steg till. Utan som om jag kan fortsätta springa. Det är inte länge mer tills jag springer 20 kilometer i ett svep.

Jag tror att mycket av den goda känslan på långpass kommer från att jag springer i nio minuter och går i en minut. Jag hinner inte bli lika trött, varken i benen eller i huvudet. Det är inte ett lika monotont nötande, utan jag tänker bara i nio minuters block. Idag hade jag säkert sprungit elva kilometer innan jag ens reflekterade över hur långt jag kommit.

Idag fuskade jag också lite, jag var inte lika strikt med tiden. Ibland gick jag lite längre än en minut, eller så gick jag i de brantaste backarna. Idag hade jag också med musik, men den kopplade jag på först när jag hade kanske fyra kilometer kvar. Jag hade så mycket motvind att jag behövde något att distrahera mig. Jag hade dessutom varit osäker hemma ifall jag skulle orka hela vägen. Därför bestämde jag mig för att ta med musik. För säkerhets skull.

Men jag hade inte behövt oroa mig, det gick ju hur bra som helst!

3

Nio minuter till

Jag fortsätter att springa mina långpass enligt taktiken springa i nio minuter och gå i en minut. Jag tycker att det fungerar bra för mig. Tids nog ska jag springa längre sträckor i ett svep, men just nu fungerar det här systemet bra. Jag hinner vila under pausen och jag har alltid något att se framemot. Något att räkna ner till. Jag orkar alltid springa nio minuter till.

springa i nio minuter, gå i en

Det här är också ett perfekt sätt att springa på ifall jag är osäker på hur långt jag vill eller orkar springa. Istället för att tänka att idag ska jag springa 15 kilometer, så tänker jag i nio minuters block. Det är lättare mentalt när jag delar upp det. Plötsligt har jag sedan sprungit 15 kilometer i alla fall utan att det ens kändes speciellt jobbigt.

Idag var jag inte speciellt sugen på att springa långt. Kroppen kändes seg och jag trodde att det skulle bli en kortare runda. Första blocket innan vilan var jobbig, men sedan var det som om det lossnade. Jag vet inte om jag går ut för hårt, men jag tror inte att jag gör det. Det känns nämligen oftast segt när jag startar. Eller som om kroppen är i osynk. Jag hittar inte rytmen och andningen stämmer inte. Jag är nästan tvungen att stanna och börja om från början. Då brukar det lösa sig. Kanske kroppen bara får en chock när jag börjar springa och efter en liten paus jämnar allt ut sig? Vad vet jag.

Dagens löpning kändes i alla fall bra efter det första blocket. Totalt blev det nästan 13 kilometer. Jag hade säkert kunnat fortsätta längre, men planen för den här veckan var ett kortare långpass. Jag har tränat på bra nu i en månad och jag vill inte pressa för hårt. De senaste tre veckorna har det blivit långpass på 12 kilometer, 15 och 13. Det är jag jättenöjd över och glad över att känslan i kroppen efter varje långpass varit att det skulle ha funnits mer att ge. Det bådar gott för framtiden!

1