Etikettarkiv: långpass

Sol och ledig dag betyder långpass

Planen var först att springa mitt andra testlopp idag och springa långt imorgon, men eftersom väderprognosen visade sol idag och ösregn imorgon, blev det ändrade planer. Långpass idag och testlopp senare i veckan. Eller möjligtvis först nästa vecka, eftersom det bara lovas regn, regn och regn. I alla fall på de dagar det passar för mig att springa. Sol och ledig dag, betyder långpass. Det är sen gammalt. Och vilket långpass det blev sedan.

sol och ledig dag

Jag ville springa 20 kilometer inom april, men förra veckans långpass gick inte bra. Nu kändes det såå mycket bättre, och jag sprang till och med längre än 20 kilometer. Ännu på kilometer 18 höll jag tempot 7:20. Jag visste väl att förra veckans sämre pass bara berodde på en dålig dag, att jag egentligen nog är i form. Nu fick jag det bevisat att jag kan springa långt. Dessutom i ett bra tempo.

Jag kände mig fräsch hela vägen och orkade springa på bra. Jag är nästan förvånad över att jag aldrig fick någon dip. I något skede var jag lite orolig över att jag skulle vara tvungen att sänka tempot, men jag orkade ända till slut. Ibland hade jag små gåpauser, men det var mest för att fota eller ta av min gel.

Min gel annars, det var den kladdigaste historien någonsin. Jag hade gel på jackan, i byxfickan, på händerna. Överallt, men inte så mycket i munnen. Som tur var hade jag också av mina godis med. De fungerar mycket bättre. Godare i smak och lättare att få i sig. Tyvärr också mycket dyrare…

Utöver det lilla missödet med gelen är jag så nöjd över dagens löpning. Det krävs bara lite sol och en ledig dag, så känns löpningen bättre igen.

0

April fortsätter bra

April fortsätter att leverera. Både vädermässigt och löparmässigt. 17 kilometer in på kontot i strålande solsken idag. Jag hade lite väl mycket kläder på mig och fick varmt tidigt in i passet. Jag mötte folk i både shorts och t-shirt, men såå varmt var det inte. Mer att jag hade klarat mig med ett lager kläder.

Idag sprang jag enligt taktiken, gå den första 100 metern av varje kilometer, och spring i 900. Om och om igen. Jag tycker det fungerar bra när jag vill bygga upp längden på passen. Jag får en liten kort vila, för att sedan springa på igen. Det är hela tiden något att se framemot och jag behöver bara springa en kilometer åt gången. På det sättet kan jag enkelt lura hjärnan att springa längre. Tempot blir ungefär det samma som när jag springer hela tiden. På det här sättet tycker jag att jag kanske inte tappar lika mycket fart mot slutet.

Idag hade jag förberett mig bättre än förra gången jag sprang långt. Jag hade extra energi med mig i form av marmeladgodis. Jag vet inte riktigt vad det heter på svenska, vauhtikarkki heter det på finska. Hallon lakrits och kola är mina favoriter ifall nån någon gång vill köpa åt mig, säg till födelsedagen. Så bra som löpningen och långpassen känns just nu lär det nog gå åt.

april fortsätter bra

Dessutom blir det kanske cykelpremiär nästa vecka. Det har nämligen lovats varmt väder. Förra året blev det katastrofalt lite cykling, i år vill jag cykla mer igen. Då vet jag att jag också behöver extra energi med mig för att inte gå in i väggen.

1

Bra start på april

Vilken bra start på april! Det blev ändrade träningsplaner för idag och eftersom vädret var utmärkt passade jag på att springa långt. Njuta av solen och vårkänslor. Jag ville springa långt, men hade inte egentligen någon plan. Jag har mina rundor som jag brukar springa och vet ju på ett ungefär hur långa de är. I något skede när jag kollade på klockan visste jag att det skulle bli distansrekord för året. Det längsta jag sprungit hittills är tolv kilometer.

vilken bra start på april

När klockan visade 13,5 kilometer och känslan fortfarande var bra i kroppen bestämde jag mig för att springa 15. Det börjar redan vara ett ordentligt långpass. Därifrån är det inte långt till 20. Jag tror att jag ska ha som mål att inom april springa 20 kilometer på ett långpass. Det ska inte vara omöjligt. Speciellt med tanke på att löpningen kändes bra idag. Det enda lilla som störde mot slutet var att jag blev hungrig. Eller inte hungrig hungrig, mer att jag hade behövt en pick me up.

Det är samma sak varje gång jag börjar springa längre. Jag glömmer att ha extra energi med mig. Idag blev det visserligen ett längre pass än jag hade räknat med att springa, för jag fick feeling, men ifall det blir en vana att springa så här långt varje vecka, då behöver jag planera bättre. Ha något med mig.

Nu hoppas jag att vädret fortsätter vara lika fint och att den goda löpkänslan håller i sig. Det blev en bra start på april och nu vill jag bara ha mer av allt. Mer sol och värme, och mer löpning. Snart kanske jag kan springa i shorts… Och cykla. Den är framplockad nu i alla fall.

2

Februari var en bra månad

Året började segt med lite löpning och mycket hosta, men februari var en bra månad. Nu är jag back on track och som mig själv igen. Längre löppass, simning och tyngre styrketräning. Nu kan jag träna som jag vill och lita på att kroppen håller. Formen pekar uppåt och löpningen känns bra.

februari var en bra månad

Igår blev det igen ett längre löppass. Årets längsta och veckans andra längre pass. Tio kilometer på måndagen och 12,5 igår. Jag hade inte riktigt koll på hur långt jag sprang och blev förvånad när jag stannade klockan. Jag visste att det skulle bli över tio kilometer, men jag trodde snarare att det skulle bli elva än tolv. 12,5 kilometer är helt super i dagsläget. Nu är det inte långt tills jag springer 15 kilometer igen och då snackar vi verkligen långpass.

Igår var också första gången som jag sprang i vanliga skor. Inte dubbskor, men dem har jag inte behövt använda många gånger i vinter. Men inte heller mina trailskor som varit mina go to den här vintern. Främst för att de är mörkblå och att smutsen inte syns lika bra på dem 🙂 Inte så mycket för greppets skull, jag hade nog kunnat springa i vanliga skor, men alla mina är vita eller annars ljusa i färgen.

det är kul att springa också

Eftersom februari var en bra månad har jag höga förhoppningar på mars. Vår, sol, ljust, bara vägar och mindre kläder. Snabbare löpning och längre pass. Sen vet jag ju förstås att Finlands vinter är vad den är och att jag där kring den 20e mars kommer att perkla för att det just snöat en meter…

 

0

Tvåsiffrigt löppass

Planen var att springa långt igår och långt blev det. För första gången i år blev det ett tvåsiffrigt löppass. Strax över tio kilometer, men med en känsla att det finns mer att ge. Äntligen börjar löpningen kännas normal igen. Som att jag inte behöver kämpa för varje steg, utan att det flyter på. Trots att det var snöstorm igår, kändes löpningen bra.

tvåsiffrigt löppass

Den här veckan var tänkt som en lugnare träningsvecka, men det verkar som om jag kan träna mer än vad jag trodde från början. Istället för två löppass och ett pass styrka, tror jag att jag kan springa tre gånger. Jag är ledig på helgen och då siktar jag igen på att springa ett tvåsiffrigt löppass. Jag vill få det till en rutin med ett långpass i veckan. Börja bygga upp längden och volymen på löppassen.

Förra veckan blev det redan 26 kilometer löpning totalt och det börjar vara godkänt. Åtminstone med tanke på hur löpningen sett ut hittills i år. Dessutom är det bara februari, jag behöver inte vara i form ännu. Nu vill jag mest ha känsla av rutin och en känsla av att det går åt rätt håll. Och där är jag nu.

Tre löppass förra veckan, varav två längre. Bra känsla i kroppen på alla pass, trots både simning och styrketräning och fyra träningsdagar i rad. Ibland blir det så med tanke på hur jag jobbar, men sen igen kan det också bli tre vilodagar i rad. Det brukar bli en ganska bra balans automatiskt, jag behöver inte tänka på det.

 

0

Är tolv kilometer ett långpass?

Räknas tolv kilometer som ett långpass? Det beror väl lite på var jag är formmässigt, men just nu är tolv kilometer långpass. När jag ligger i hårdträning inför maraton, är tolv kilometer vardagsmat. Något jag borde kunna springa i sömnen. Då är långpassen långt över tjugo kilometer. Men så här i disigt och grått novemberväder är jag nöjd med allt som är tvåsiffrigt.

är tolv kilometer långpass

Den här veckan kan jag bara springa två gånger, men jag satsar istället på kvalitet. Längre pass. Idag var det första av veckans två löppass och på fredagen blir det andra. Dagens pass får i alla fall två tummar upp. Riktigt bra känsla i kroppen och bra längd på passet. Planen var tvåsiffrigt och det blev det också.

Jag minns inte när jag sprang så här långt senast. Det måste ha varit i augusti. Eller jag sprang ju maraton förstås, men innan det. Mitten av augusti tror jag. Jag är nöjd och nästan lite förvånad över hur snabbt det har gått framåt. Från att inte springa något efter maraton, vara sjuk och bara gå lugna promenader, till att springa tvåsiffriga pass. Så där bara. Utan att det ens känns i kroppen. Pigga ben och bra flås.

På fredagen siktar jag på att igen springa ett längre pass. Jag har ju mitt mål som jag jobbar mot. Speciellt nu när jag bara kan springa två gånger i veckan, vill jag springa längre. Nästa vecka kan jag säkert springa fler pass igen och då kan jag ha större variation på passen. Kanske springa ett snabbare pass, typ intervaller? Inte bara tänka mängd. Fast det är rätt skönt att bara lunka på, inte tänka på tempo, utan istället fokusera på helheten. 1500 kilometer totalt för år 2024.

3

Näst sista långa långpasset

Igår blev det cykling och idag sprang jag det näst sista långa långpasset inför maraton. Eller kanske snarare det näst sista långpasset. Nu börjar jag vara på en sådan längd igen att det kanske inte räknas som ett långt långpass längre. Strax över tjugo kilometer sprang jag idag.

det näst sista långa långpasset

Planen var att försöka springa hela vägen och hålla ett jämnt tempo. Se hur det känns i kroppen när jag springer. Strunta i pulsen och om den rusar, istället bara springa på. Jag ska skriva ett inlägg om pulsträning och vad jag tänker kring det, promise, men just nu är jag så fokuserad på maraton. Det känns som om jag behöver tid för att skriva om det. Just nu spyr jag bara ut mina tankar och funderingar som de kommer.

Hur kändes då det näst sista långpasset? Kunde jag springa hela vägen? Det kändes helt okej faktiskt. Hyfsat tempo och nästan bara löpning. Lite gång mellan varven för att äta och dricka, men mest löpning. Äta och dricka förresten, jag måste fortfarande också skärpa mig.

Jag hade gels med, eller jag hade en, plus en godis. Alldeles för lite. Mot slutet var jag ganska tom på energi och farten dippade lite. Men det tänker jag att löser sig på maraton sedan. Då får jag energi längs med banan. Då har jag också förhoppningsvis laddat upp bättre. Jag måste verkligen trycka i mig energi. Jag kan inte springa på vilja och luft.

Idag hade jag ändå ett okej tempo. De flesta kilometerna gick i trakterna där jag vill springa på maraton också. Jag kunde öka mot slutet och hade krafter kvar. Med lite mera energi i kroppen hade jag säkert haft ännu mer krafter och kunnat öka ännu mer.

Nästa vecka ska jag springa ett sista längre pass där jag vill fokusera på att springa i planerat maratontempo. Sedan ännu några intervallpass på det och därefter är maratonträningen över. Sedan är det bara att springa loppet. Easy peasy.

0

Steady state

Steady state, vad ska man kalla det på svenska då? Jämn fart? Hursomhelst, var steady state planen på gårdagens långpass. Långt, kontrollerat, med fokus på att springa. Inte springa för fort så att pulsen rusar och jag inte orkar så långt som jag vill, men inte heller gå alltför mycket. Utan jämn och fin löpning. Hur gick det då?

Tja… Långt blev det i alla fall. Över 29 kilometer. Supernöjd med längden. Alltså verkligen. Jag har aldrig sprungit så långt inför maraton tidigare. Som längst har jag sprungit 27 kilometer. Den här gången har jag sprungit 27 kilometer förra veckan och nu då 29. Pulsen var helt okej, men det var kanske inte så jämn och fin löpning som jag hade önskat. Jag gick kanske lite för mycket för att vara supernöjd över hela passet.

steady state

Det är svårt att avväga tycker jag. Hur mycket ska jag gå i uppförsbackar så att pulsen hålls under kontroll. Mot att inte gå för mycket och bli för bekväm med det. Strunta i pulsen och istället springa på när det ändå känns bra.

För bra, det känns det. Det är klart att det känns att jag gjort något, men det gör inte ont. Det känns mest som om jag har trötta ben, mjölksyra och slaggprodukter. Vilket ändå är något jag räknar med efter flera timmars löpning. Hade jag haft ont ont, då skulle jag nog vara orolig. Det här är normalt.

Nu är jag fortfarande kluven till om jag vill springa ett ännu längre pass nästa vecka eller inte. Det kändes bra i kroppen och som om jag hade kunnat fortsätta. Jag vill inte pusha för långt heller. Jag tror kanske jag att jag hellre springer några kortare långpass med mer fokus på fart, än att springer ett till riktigt långt långpass. En kilometer hit eller dit, jag vet att jag fixar ett maraton. Jag har det i kroppen.

1

Långpassens långpass

Idag sprang jag det längsta jag någonsin gjort inför ett maraton. 27,7 kilometer. Det blev verkligen långpassens långpass. Och det bästa av allt? Det känns inte ens. Det kändes som om jag hade kunnat fortsätta längre. Precis den känslan jag vill ha inför maraton.

långpassens långpass

Jag är inte ens klar med maratonträningen ännu. Planen är att ännu springa åtminstone ett riktigt långt långpass. Ungefär 30 kilometer. Sedan har jag inte bestämt mig för om jag ska springa ytterligare ett långt långpass. Ifall jag vill springa ungefär 32 kilometer. Då skulle det verkligen bli långpassens långpass. Så långt har jag bara sprungit på maraton. Men samtidigt är det också då det börjar hända.

På maraton är det just efter 30-32 kilometer som det börjar kännas i kroppen. Allt börjar göra lite mer ont, det blir segare att springa och väggen kommer närmare. Det är också då jag börjar märka om jag gjort min träning eller inte. Då jag borde orka pusha mig det sista. Springa hela vägen in i mål för att jag är stark i kroppen. För att jag tränat på det. Inte börja gå, och börjar jag gå, så fortsätta springa. Inte bli för bekväm med att gå.

När jag ser tillbakaförra årets maraton är det just efter 32 kilometer som jag tappat det. Jag höll en bra fart och var på väg mot en bra tid fram till kanske 32 kilometer. Sedan har det tagit mig ungefär 80 minuter att ”springa” 10 kilometer.

Så. Jag borde säkert springa ett pass på ungefär 32 kilometer. Jag tror nästan att trettio kilometers passet får bestämma hur jag gör. Känns det bra i kroppen och som om jag skulle klara av att fortsätta, kanske jag nöjer mig med det. Men ifall det känns jättejobbigt och tungt att springa 30 kilometer kanske jag behöver öva mer. Kanske springa ett till ungefär 30 kilometers pass.

För sen. Sen är maratonträningen över. Åtminstone vad långpassen beträffar. Sedan blir det att korta av dem igen.

3

Mitt senaste träningspass

Jag ska blogga om resan, bara jag hinner. Imorgon ska jag tillbaka på jobb igen efter min semester, och då borde jag ha mer tid. Eller kanske inte mer tid, men bättre rutiner. Då är det kanske lättare att hitta tid till att blogga också. Jag tycker att de tre senaste veckorna bara har bestått av kalas, kalas och kalas. Förberedande inför kalas. Resa. Förbereda inför resa och tvätta efter resa. Fixa och trixa och planera och ha sig. Det ska väl inte precis bli skönt att fara tillbaka på jobb, men kanske nog skönt att komma tillbaka till rutiner. Sova, äta, träna, jobba. Inte bara kalas och dricka vin. Nu ska jag i alla fall skriva om mitt senaste träningspass.

mitt senaste träningspass

Mitt senaste träningspass var nämligen ett långpass löpning till stugan. Som blev längre än jag tänkt mig och därför inte heller inte hade den bästa känslan. I vanlig ordning hade jag förberett mig dåligt. Att jag inte fortfarande har lärt mig. Jag måste äta mer om jag ska springa långt. Jag kan inte bara äta sallad och grillad majs till middag dagen innan och tro att jag orkar springa på det. Det finns hela skåpet fullt med gels och bars här hemma. Sportdryck och vätskeersättning. Jag har till och med köpt en vätskeväst. Ändå (!) äter jag inget innan, tar inget med mig och kommer typ fem kilometer innan magen kurrar.

Sam släppte av mig strax efter färjfästet i Nagu och jag skulle springa till stugan. Jag hade tänkt mig ungefär 15 kilometer. Jag har inte sprungit långt på länge. Eller länge och länge, men tre veckor. Efter tre kilometer var jag kissnödig, så såg ni nån längs med Skärgårdsvägen så var det jag 🙂 Efter fem kilometer var jag hungrig. Efter åtta vrålhungrig.

Totalt sprang jag nästan 19 kilometer. Jag är jättenöjd över distansen. Att jag orkade springa så långt efter flera veckors uppehåll med långpass. Fast i ärlighetens namn skulle jag inte ha sprungit så långt ifall jag inte var tvungen. Jag var liksom tvungen att springa ända till stugan. Annars hade jag nog slutat tidigare för jag var så trött och slut. Tom på energi helt enkelt.

Vad lärde vi oss förhoppningsvis av det här? Ät mer mat och ta med energi. Eller ladda ner Google Pay till klockan och vik av till Kyrkbyn.

 

2