Nu har jag sprungit mitt allra sista ”långpass”. Nu har jag ynka två pass kvar att springa och sedan bara själva loppet. Bara och bara, men ni fattar. Träningen är gjord nu. Mitt sista långpass var tolv kilometer i planerat maratontempo. Önsketempot. Eller önsketempot är väl en annan sak, men vi säger det realistiska tempot. Bra känsla, bra fart och med en känsla att jag orkar springa trettio kilometer till i samma tempo. Hur gick det då?

Helt okej faktiskt. Lite seg start, men mot slutet kunde jag öka tempot och fortfarande känna mig stark och pigg. Nu är det förstås en sak att springa tolv kilometer och en annan att sedan springa 42,2, men bra känsla ändå under passet. 

Mitt sista långpass var samtidigt ett test av utrustning. Jag har fått mina nya hörlurar och jag ville testa dem. Hålls de i öronen och kan jag få dem på i farten? Alltså att jag börjar springa utan musik och sedan ska jag få dem att fungera under rundan. Utan alltför mycket fipplande. Jo då, bra köp hittills. De hålls i öronen, jag fick dem att fungera och kunde använda funktionerna. Under maraton är planen att springa utan musik fram till 25 kilometer och sedan får jag lägga på musiken om jag vill. 

Jag ska skriva ett skilt inlägg om mina tidsmål för maraton, men gårdagens långpass i planerat maratontempo gav i alla fall en indikation om att jag är i form. Sedan kan ju allt hända under loppet förstås, men träningen är gjord och utrustningen fungerar. So far so good. Lite på en vecka kvar ännu…