Etikettarkiv: maraton

Tränade jag rätt inför Tallinn maraton?

Som utlovat, ännu mer om Tallinn maraton. Det här inlägget handlar om ifall jag tränade rätt inför. Inför tidigare maraton jag sprungit har jag alltid följt ett träningsprogram. Från Stora löparboken för kvinnor av Jessica Almenäs och Lofsan. Den här gången valde jag att inte följa ett träningsprogram, men självklart hade jag en egen plan i alla fall. Hur gick det då, tränade jag rätt?

tallinn maraton 2023

Det är en svår fråga att svara på tycker jag, för bevisligen kom jag runt. Jag sprang ett maraton, så något rätt gjorde jag ju. Tiden var snabbare än förra året, då jag följde ett träningsprogram. Känslan var bättre, vilket också var ett av de stora målen inför Tallinn. Att gå i mål med en bra känsla. Men samtidigt är jag kanske lite besviken. Jag hade hoppats på mer och på en bättre tid. Jag tycker att jag hade förutsättningar för det.

När jag skriver att känslan var bra, menar jag snarare att känslan var bättre än förra året. Då var jag nära att ge upp många gånger och gick massor. Nu sprang jag ändå för det mesta och var aldrig i närheten av att ge upp. Det var positiva tankar och glada miner. Men nog tusan gjorde benen ont mot slutet och det är då jag tappat massor. Från att ha hållit ett jämnt tempo på kring 7:00 fram tills 32 kilometer, blev det sen tempon kring 8:00. Och det är också därför känslan kanske inte är bra i alla fall. Bättre än förra året, visst, men inte bra. Det var just i slutet jag ville känna mig stark.

tränade jag rätt inför Tallinn

När jag kollar tillbaka på mitt bästa maraton, från 2018, då både känslan och tiden var super, då har jag ökat mot slutet. Från kilometer 35 har jag pinnat på i 6:15 tempo. Jag förstår nästan inte hur snabbt jag sprang då. Jag flög fram och hade så mycket krut i benen. I år flög jag inte precis, utan jag gick. Kunde inte pressa mig. I år var det varmt, och det påverkade säkert mig, men allt kan jag inte skylla på vädret heller. Kanske jag inte tränade rätt, kanske jag borde ha sprungit mer och fler långpass?

Det tror jag att kommer att vara nyckeln inför nästa maraton. Jag måste springa ett riktigt långt långpass på närmare trettio kilometer. 27,5 är super, men det räcker kanske inte ifall jag vill springa på en snabbare tid. Det är efter trettio kilometer som det händer. Det är då jag blir trött och stum i benen och det behöver jag träna på. Springa på tunga ben, och pusha mig själv. Göra det på träning, så att jag vet vad som väntar, men också veta att jag fixar det. För att jag tränat på det.

tränade jag rätt

I år kom känslan efter trettio kilometer lite som en chock. Eller inte chock väl, för jag vet ju att det blir jobbigt mot slutet. Fram tills dess kände jag mig stark och det har jag också gjort på träning. Mina långpass hade gått bra, jag hade kunnat öka mot slutet eller åtminstone hålla samma tempo. Därför tycker jag också att jag hade förutsättningar för en bättre tid. Jag borde ha haft förutsättningar för att springa under fem timmar. Hade jag bara kunnat springa i samma tempo som i början, då hade det inte varit något problem att springa under fem timmar. Det är just i slutet som jag tappat det.

Jag skickade meddelande åt Sam när jag var vid 32 kilometer. Därifrån har det tagit mig över en timme och tjugo minuter ännu. Det säger något om hur långsamt jag sprang mot slutet och hur mycket jag gick då.

nio veckor kvar

Nyckeln inför nästa maraton tror jag kommer att vara långpassen och att träna på att springa dem. Jag tror jag måste överge min taktik med att springa 27-28 minuter och sen gå i tre. Eller gå de första hundra metern av varje kilometer och sedan springa nio hundra meter. Det fungerar när jag vill bygga upp och öka på längden på passen, men sen när jag väl springer långpass på 20 kilometer, då ska fokus vara på att faktiskt springa.

En annan tanke är att kanske igen börja springa långpassen på spånbanan. Den är kuperad och det bygger tåliga, starka ben. Nöta på där, runt runt runt, kanske vartannat långpass. Då inte bry mig om tempot, det kan jag göra när jag springer på en plattare runda, utan fokusera mer på det mentala. Att jag inte på ett lopp sen heller kan lita på stöd från publik och en rolig bana, utan att det bara är jag och mina tankar och trötta ben. Men att jag fixar det, för det är ändå ett lopp och roligare än att springa femton varv på spånbanan för sig självt. Och är det pepp från publiken är det en boost.

Första träningspasset efter Tallinn maraton

Lämna ett svar

Första träningspasset efter maraton blev en lugn promenad på strax under fem kilometer. Jag vet inte ens om det kan räknas som första träningspasset, men jag hade i alla fall klockan på. Vanliga kläder, men pulsklockan. Lite för att följa med hur pulsen beter sig.

Jag har känt mig pigg och som vanligt efter maraton, men jag vill inte börja träna för tidigt. Enligt en gyllene regel som hittas på internet ska man vila en vecka per sprungen mil efter lopp. I mitt fall borde det då betyda fyra veckor. Jag vet inte exakt vad som räknas som vila, att bara ligga på soffan, eller också en lugn promenad. För i normala fall räknar jag ju inte en promenad på fem kilometer som träning, utan mer som… tja. Rörelse. Vardagsmotion.

första träningspasset efter maraton

Den här veckan tror jag nog inte att jag kommer att springa ännu, men promenaden idag kändes i alla fall bra. Jag hade inte hög puls, jag blev inte andfådd, eller trött i benen. Jag kände mig som normalt. Nu tassade jag visserligen på i en lugn takt, stannade och fotade och njöt av vädret, men ändå. Jag tycker att jag kände mig tröttare ifjol när jag inledde träningen. Då var jag mer sliten och då hade jag också träningsvärk längre.

Dagen efter maraton, alltså förra måndagen för en vecka sedan, då hade jag ännu ont i benen, men inte efter det. På tisdagen var jag på jobb som vanligt och det var inget problem med att vara på benen hela dagen och vara aktiv.

Den här veckan har det lovats hyfsat väder så jag tror att det kommer att bli fler promenader.

Ännu mer Tallinn maraton

2 svar

Som utlovat, ännu mer om Tallinn maraton. Det finns alltid så mycket att säga, att det inte ryms i ett inlägg. Det här handlar mer om mina egna reflektioner och tankar. Vad gick bra, vad gick sämre och hur ska jag tänka framåt.

tallinn maraton 2023

Ännu mer Tallinn maraton, del två

Den här gången fungerade uppladdningen bra. Jag hade ätit bra dagarna innan och blev aldrig hungrig under loppet. Jag tog sportdryck och vatten vid varje station, bananbit två gånger och gel två gånger. Av gelen drack jag kanske en fjärdedel till en halv påse, vågade inte ta mer ifall det skulle bli magkrasch.

Det blev det aldrig, magen fungerade utmärkt under loppet. Jag hade som vanligt tagit två Immodium på morgonen och det var inget problem med magen. Varken under loppet, eller efter. Så här bra har den aldrig varit. Det kanske hjälpte att jag började äta mjölksyretabletter fyra dagar innan?

Om magen fungerade bra och jag inte var hungrig, var törsten ett större problem. Törstig, vätskebrist och saltbrist. Jag tyckte kanske igen att vätskestationerna kom lite för sällan. Jag hann liksom bli törstig innan det kom en station. Eller så är det för att jag brukar ha som regel att jag får gå vid vätskestationerna och jag därför ville att de skulle komma oftare 🙂 Nu var det varmt och svettigt och jag hade behövt mer vatten. Och salt. Herregud så jag drömde om chips och salt och det enda det fanns vid vätskestationer var socker, banan, gels. Och själv hade jag bara godis med mig. Nästa gång tar jag med mig salta nötter istället för vitchokladrussin.

Klädseln var rätt för loppet. Mina kortaste, tunnaste shorts, kompressionsstrumpor och min snyggaste t-shirt. Varmt och svettigt var det för det, och solbränd blev jag. Note to self. Solkräm!

Skovalet föll till slut på dem jag köpte förra året. Nike Pegasus. Jag köpte nya skor inför maraton, samma som jag sprang mitt förra maraton i, just för att jag inte ville springa i mina Niken, men det blev de gamla skorna i alla fall. En liten blåsa vid högra stortån, och högst antagligen en blå tånagel också. Jag har inte vågat ta bort nagellacket för att se. Annars väl helt okej skoval. Vet inte om Adidasen hade varit bättre, jag tycker nämligen att jag fått ont i fötterna av dem ibland på långpass och ville inte riskerna något när maraton är så långt.

Mina nya hörlurar får full poäng. De satt som ett smäck och hade utmärkt ljudkvalitet.

Spotify däremot. Vad har de för bug? Där har jag kämpat med att laga en ny låtlista med en massa peppiga låtar för maraton, och så spelar de kanske fyra från min lista. Istället får jag en massa annan musik, förslag för dig. Kanske du även vill lyssna på det här? Nej, jag vill lyssna på min maratonlista tack! Är det för att jag inte har premium?

ännu mer tallinn maraton

Banan, publiken, stämningen. Jag tycker bättre om den gamla banan. Det här var samma bana som i fjol, och jag tycker den är lite tråkig. Inte lika mycket publik och feststämning som när rutten gick igenom gamla stan och centrum. Nu är det mest bostadsområden och en stor väg. Inte så mycket kul att se på och inte lika mycket publik. Jag behöver peppen från publiken och distraktionen från en fin rutt.

Träningen var rätt, men jag hade som vanligt kanske behövt springa lite längre långpass. Det är nog som om något händer efter trettio kilometer. Det är då maraton börjar. Inför nästa maraton måste jag springa ett sånt pass. Både för att känna på det mentalt och för att vänja benen. Det var lätt fram tills dess, men sen har jag tappat mycket. Det är då det jobbiga börjar och det behöver jag träna på. Visst kommer jag ju runt på kortare långpass också, men vill jag springa på en snabbare tid behöver jag ett långpass på kring trettio.

ännu mer tallinn maraton

Kanske jag behöver investera i ett ordentligt midjebälte? Mitt från Biltema skumpade och skavde. Jag får det inte att hållas spänt och jag hade nästan mest sjukt i ryggen efter maraton.

Eller så behöver jag köpa en vätskeväst/löparryggsäck, så kan jag ha eget vatten med mig. Det har jag ju velat ha på sommarens långpass också, men alltid löst det genom att springa på spånbanan. Eller utan vatten då.

Äsch, nu blir ju det här inlägget också jättelångt. Jag tror att jag är tvungen att skriva en del tre. Vad tror ni? Vill ni läsa ännu mer om Tallinn maraton?

Sista passet inför Tallinn

Lämna ett svar

Jag ska skriva ett inlägg om mina tidsmål inför Tallinn, promise. Jag ville bara få min träning gjord först, för att kanske ha ett bättre hum om vad som är rimligt. Nu är det sista passet gjort inför Tallinn. Fem ynka kilometer med några korta snabba intervaller.

Hur känns det nu då? Med sista passet gjort och all träning gjord? Det känns faktiskt riktigt bra, som om jag är redo. Jag vet att jag tränat bra. Sprungit mina långpass och mycket mängd. Jag har nog aldrig inför maraton sprungit så här mycket. Jag känner mig i form. Tidsmålen ska jag ännu klura på en stund, men det känns bra i kroppen.

sista passet inför Tallinn

Dagens pass var inget problem. Jag testade igen mina nya hörlurar och de verkar nog hållas i öronen även i lite högre hastigheter. Benen kändes pigga och lätta och allting kändes bra i kroppen. Precis som jag vill att det ska kännas med bara några dagar kvar.

Nu ska jag bara äta och ladda upp. Förbereda mig mentalt. Ladda klockan och hörlurar. Packa. Det har lovats varmt väder till Tallinn, så det lutar mot att jag springer i shorts och t-shirt. Jag tänkte nog säkert packa med andra kläder också, för att sedan på morgonen bestämma mig.

Godis är köpt, gels är köpt, sportdryck är köpt. Bubbel har jag. Mycket viktig punkt. Jag ska ännu fixa min Spotifylista, men annars är jag väl redo. Tror jag. Hoppas jag. På lördag åker vi och på söndag är loppet. Wish me luck!

Bara några pass till

2 svar

Jag ska ännu springa några pass inför Tallinn, men sedan är träningen gjord. Ett vanligt distanspass och ett pass med samma högre tempo genom hela rundan den här veckan, och så nästa vecka ännu ett kort intervallpass. Idag blev det också ett intervallpass.

bara några pass till

Samma som förra veckan, men med färre repetitioner och längre vila. Det var jobbigt i alla fall. Jag kan nog nöta på länge, men att springa snabbt är tungt. Ibland känns det som om jag tar i för allt jag är värd, men ändå visar klockan 5:00 tempo. Vilket förstås är betydligt snabbare än mitt långpasstempo, men det känns mycket högre. Springer jag ”bara” i 5:00 tempo?

Jag är väl inte direkt nervös ännu, men lite pirrig. Ivrig. Jag vet inte om jag är redo. Eftersom jag den här gången valt att inte följa ett träningsprogram är det svårt att veta om jag gjort tillräckligt. Det längsta jag sprungit inför är 27 kilometer. Det är ungefär lika långt som jag sprungit inför tidigare maraton. Däremot har jag den här gången betydligt mera mängd i kroppen. Juni, juli och augusti har varit riktigt bra träningsmånader med många längre pass. Så ja, jag är väl redo.

plus och minus tallinn

Nu ska jag ännu tvätta kläder och bestämma mig för vad jag vill springa i. Både kläder och skor är öppet. Det beror förstås på vädret. Helst skulle jag springa i shorts för vill ha kompressionsstrumpor. Måste även handla snacks, sportdryck och gel. Göra spotifylista. Ladda klockan. Packa. Ordna kattvakt. Boka restaurang. Och jobba.

15 kilometer planerat maratontempo

Lämna ett svar

Jag har tidsmål inför Tallinn, som jag inte skrivit om ännu, och på torsdagen sprang jag mitt testpass inför. Samtidigt också mitt sista långpass inför. Femton kilometer i planerat maratontempo. Hur gick det?

15 kilometer planerat maratontempo

Helt okej faktiskt. Ungefär enligt planen. Jag startade lite långsammare än planerat maratontempo, för att sedan öka på slutet. Det kommer också att vara min strategi på loppet. Att inte öppna för hårt, utan nästan springa för långsamt i början. För att sedan förhoppningsvis ha krafter kvar på slutet för att öka och trycka på.

På torsdagen fungerade i alla fall min strategi bra. Nu sprang jag ju visserligen ”bara” femton kilometer, men ändå. När jag kollar på klockan så ser jag en tydlig ökning i tempot mot slutet. De sista fem kilometerna gick betydligt snabbare än de första fem. Dessutom kändes det som om jag hade mer att ge. Jag tror nog att det här kommer att vara en bra plan.

Nästa vecka ska jag ännu springa ett lite längre pass. Då är planen att försöka hålla ett högre tempo hela passet igenom. Jämt från början till slut. Ungefär tio kilometer. Sedan ska jag ännu springa några intervallpass och sedan är jag redo för maraton då. Eller så inte 🙂

Just nu känns i alla fall formen bra och som om jag är redo. Nervös, men redo. Jag blir nästan lite nervös nu redan när jag tänker på det. Jag tror att jag kommer att bli mer nervös ju närmare loppet kommer. Det är alltid så mycket känslor inför maraton. Iver, nervositet, oro…

Maratonträningen för de sista veckorna

Lämna ett svar

Det är nu bara fyra veckor kvar till Tallinn maraton. Förra veckan sprang jag mitt längsta långpass inför, nu börjar nedtrappningen. I det här inlägget tänkte jag gå igenom maratonträningen för de sista veckorna. Hur och vad ska jag träna?

maratonträningen för de sista veckorna

Maratonträningen för de sista veckorna

Den här veckan är planen att ännu springa ganska mycket mängd. På tisdagen sprang jag ett halvlångt pass. Strax över 13 kilometer. Jag ska även springa ett långpass den här veckan, kring 20 kilometer. Det kommer sedan att vara mitt sista längre långpass.

Planen är att göra det så tävlingslikt som möjligt. Stiga upp tidigt, och starta tidigt. Dels för att det lovats varmt väder, men också för att starten av Tallinn maraton går redan klockan nio på morgonen. Jag vill testa hur det känns att springa tidigt på morgonen. Planen är också att springa i de kläder och skor jag tänkte ha på loppet.

Nästa vecka trappar jag ner ytterligare på långpasset, men då vill jag snarare springa det lite fortare. Jag har tidsmål för Tallinn och nästa veckas långpass blir test av maratontempo pass. Nästa veckas långpass är lite beroende på hur den här veckans långpass känns. Känns det bra, kanske jag satsar på att springa 15 kilometer i ett och samma tempo. Känns det sämre blir det säkert 15 kilometer, men uppdelat. 2 kilometer uppvärmning, 5 kilometer maratontempo, 1 kilometer lugnt, 5 kilometer maratontempo och 2 kilometer nedvarvning.

Två veckor innan loppet blir det inget långpass mer, då springer jag som längst kring tio kilometer. Maratonveckan blir det bara ett kort, snabbt pass.

Den här veckan är det som sagt ännu ganska mycket mängd som gäller, men sedan kommer fokus att skifta mot snabbhet. Säkert ännu tre pass per vecka, men kortare pass. Snabba intervaller för få upp löpsteget och känna mig lätt i kroppen. Spänstig och inte släpande. Och för att det planerade maratontempot sedan ska kännas lätt eftersom jag inte behöver springa lika fort som på intervaller.

Den här veckan har jag ännu tränat styrka som normalt. Kan ni fatta att jag hållit i styrketräningen?! Nästa vecka kanske jag ännu tränar lättare styrka, men sedan blir det paus. Istället stretch och yoga. Allt för att känna mig lätt på maraton. Inte tunga ben med träningsvärk från styrketräningen. Utan spänstig och lätt, med bra tryck i steget.

Ett sämre pass

2 svar

Klart att jag skulle göra ett sämre pass innan maraton, när träningen hittills gått bra. Det var inte ens ett dåligt pass, bara ett sämre, så egentligen borde jag vara nöjd. Men. Det var veckans viktigaste pass som gick åt skogen. Långpasset.

ett sämre pass

Planen var 25 kilometer. Jag var väl förberedd, bra mat, bra sömn, gott om tid att springa. Jag hade min rutt planerad. Allt var upplagt för ett bra pass. Redan från början kände jag att magen krånglade. Inget problem ännu, den kändes mest av. Ibland är det så i början och så blir det bättre, ibland blir det bara sämre. Den här gången blev det värre. Dessutom hade jag planerat min runda helt fel.

Hur kan det vara så svårt att få till långa långpass? Jag tycker alltid att det är samma problem. Jag hittar ingen bra rutt att springa, ingen bra runda. Det är alltid för kort. Det finns väl en orsak till att jag brukar springa tusen varv på spånbanan, eller bara springa längs med Skärgårdsvägen mot Åbo och sedan vända om efter lämplig sträcka.

Nu sprang jag igen på stugan och hade tänkt att jag springer därifrån in mot Kyrkbacken och sedan en annan väg till stugan igen. Det borde lätt bli 25 kilometer. Vid Nagu centrum visade klockan 12 kilometer. Great. Det blir så inte 25 kilometer av det här. Jag sprang kringelikrokar och omvägar och mer omvägar, men tja. Nej. Mot slutet av rundan protesterade magen redan så mycket att jag mest gick.

Jag är lite besviken över mina långpass under semestern. Nu när jag för en gångs skull hade haft tid till att springa långt, blev det bara 20 kilometer och 23,5 kilometer. Vilket ju förstås att jättebra, men inte vad jag hade hoppats på. Jag ville så mycket mer. Ena gången var det ösregnet som hindrade mig från att springa längre och andra gången magkrasch. Så positivt i alla fall att det inte var benen/kroppen eller konditionen det var fel på. Alltid något.

Tankar inför maraton med sex veckor kvar

Lämna ett svar

Hur går mina tankar inför maraton med tanke på att det bara är sex veckor kvar. Först och främst, är det bara sex veckor kvar? Hjälp! Men tanke nummer två är nog kanske att jag är redo. Att formen är på väg upp och att jag kommer att fixa det. Om jag ändå har sex veckor tid på mig att träna ännu. Så känns det i alla fall just nu.

tankar inför maraton

Tankar inför maraton

Mina långpass går bra och det är huvudsaken. De är alltid de viktigaste passen inför maraton. Som längst har jag i dagsläget sprungit 24 kilometer, men jag har även sprungit flera över 20. Kroppen har alltid känts fräsch (även dagen efter) och som om det funnits mer att ge. Det har mest varit andra faktorer som hindrat mig från att springa längre. Tidspress, eller ösregn. Jag har inte slutat för att jag har varit trött eller haft ont. Det bådar gott inför maraton. Då litar jag på att jag på loppdagen kan pressa mig själv att springa de sista kilometerna.

Dessutom planerar jag ännu att springa längre pass. Den här veckan typ 25 kilometer och sedan nästa vecka 27 ish. Det kommer att vara mitt längsta pass och det litar jag på att räcker. Just nu har jag en bra känsla i kroppen.

På mitt så kallade mängdpass har jag försökt springa fortare och även då känns kroppen pigg. Fast jag springer en längre sträcka, kan jag trycka på. Det finns lite fart i benen, till och med på slutet. Under det passet har jag försökt springa i mitt planerade maratontempo, och tja i 12 kilometer fungerar det i alla fall 🙂

Jag har lagt in lite mer fartträning och intervaller i min löpning. Ibland är det kul att springa fort också, även om jag trivs bäst med längre distanser och lugnare tempo. Tanken är väl mest att mitt planerade maratontempo sedan ska kännas lätt eftersom det är så mycket långsammare än intervallerna.

För tillfället känns träningen bra och som om jag har tid på mig att träna mig till ”toppform”. Jag vill springa några långa långpass ännu för att känna mig helt redo, men jag har så mycket mer mängd i kroppen nu än vad jag har haft inför tidigare maraton. Jag känner mig i bättre form än jag gjort tidigare.

Långpass i ösregn

Lämna ett svar

Jäkla skitväder! Får man säga så? Även om jag kanske inte tycker om att springa när det är jättevarmt och sol, är det ändå bättre än ösregn. Planen var 25 kilometer, det blev strax över 20. Det regnade för mycket.

springa i ösregn

Det hade lovats regn, men det regnade inte när jag bytte om. Jag tänkte att jag hinner. Precis när jag steg ut genom dörren började det regna och sedan slutade det aldrig. Ibland mer, ibland mindre, men alltid regn. Regn, regn, regn. Ösregn, duggregn, små droppar, stora droppar. Till sist spelade det nästan ingen roll, jag var redan så blöt att jag knappast kunde bli blötare.

Planen var att springa ett liknande upplägg som förra veckan. Springa i 27-28 minuter och gå 2-3. Det är lätt att hålla koll på och jag får springa en längre sträcka i ett svep. Det fungerade bra och kroppen orkade, men vädret. Vädret! Mot slutet bestämde jag mig att strunta i att gå och bara springa på. Jag tyckte att jag blev så kall under mina vilopauser och kroppen orkade springa. Lika bra att springa hela tiden då.

Jag är nöjd över tempot, speciellt mot slutet. Jag hade en bra känsla hela tiden och kunde trycka på. Till och med öka mot slutet. Det är just en sån här känsla jag vill ha på slutet av maraton. Att det finns tryck i benen trots att jag redan sprungit långt.

20 kilometer är kanske inte riktigt vad jag hade hoppats på att springa den här veckan när jag för en gångs skull har tid till långpass, men det är ändå bättre än säg 12. Imorgon lovas det bättre väder och kanske jag springer en liten kort runda då också. För att samla mer kilometer och springa på trötta ben. Kanske jag på det sättet får en känsla av ett långt långpass.