Det har idag gått två veckor sedan Tallinn maraton. Är jag redo för löpning nu? Tja, kanske. Suget börjar åtminstone finnas där. Jag har den här veckan varit på tre promenader. Den första promenaden på tisdagen kändes ännu lite tung, och som om jag hade sega ben. Efter det har det bara känts bättre och bättre. Kanske jag är redo för löpning igen.

Jag tror i alla fall att jag är redo att testa att springa. Förstås, kort och lugnt, men en runda runt kvarteret. Så kort och lugnt att det knappt känns värt att byta om. Hösten är den bästa tiden för löpning och nu har det verkligen varit fint höstväder. Det har nästan varit lite synd att jag inte kunnat springa. Men det har varit helt skönt att bara gå också. Ta det lugnt, lyssna på podd och inte behöva pressa mig eller springa intervaller. Jag har inte ens bytt om till träningskläder, utan gått i vanliga kläder.

Nu känns det i alla fall som om jag är redo för tuffare träning igen. Med tuffare menar jag mer än promenader. Inte långpass, inte intervaller, men ändå få upp pulsen och flåset lite. Få känna att jag tränar och byta om till träningskläder. Känns det för tungt och att kroppen börjar protestera, kommer jag självklart att backa. Återgå till promenader eller vila helt. Nu behöver jag inte pressa kroppen mer, det har jag gjort inför maraton och sedan själva loppet. Nu kan jag faktiskt ta det lugnt och träna det jag vill. Eller inte träna alls.

Nu är det sista sista passet gjort. Nästa gång jag springer är på söndagen när jag står på startlinjen till Tallinn maraton. Eller okej, jag borde väl värma upp innan också, men på söndagen i alla fall. Nu är träningsprogrammet gjort, alla passa sprungna och nu är det bara maraton kvar. Grande finale. Det jag tränat för hela året. Ibland mer, ibland mindre, men fokus har alltid varit Tallinn maraton i september.

Det känns nästan konstigt att det är över nu. Eller det är ju inte över, än, jag ska ännu springa själva loppet, men träningsprogrammet är nu gjort. Jag har sprungit alla pass, alla intervaller, alla långpass. Alla distansrundor, alla mysrundor, morgonjoggar på stranden, på spånbanan. Längs med Skärgårdsvägen, runt i Pargas. Som jag har sprungit den här sommaren.

Hur kändes då sista sista passet inför maraton? Bra. Som jag vill att det ska kännas med några dagar kvar. Pigg kropp, pigga ben, inget som störde. Jag har inte ännu heller bestämt mig för vad jag ska ha för kläder på loppet. Idag hade jag knälånga tights och långärmad tröja, det var nästan för varmt. Men idag sprang jag efter jobbet vid halv fem i solsken. Jag tror inte att det kommer att vara lika varmt klockan nio på morgonen. Jag tror att jag är tvungen att bestämma mig på loppdagen. Se hur det känns och vad det lovas för väder.

Nu ska jag äta, ladda mentalt, ladda pulsklockan, packa och lacka naglar. Jobba lite imorgon ännu, innan vi på lördagen reser till Tallinn.

En vecka kvar nu. Eller egentligen mindre, för nästa vecka den här tiden har jag kommit i mål för länge sen. Idag sprang jag mitt sista ”långpass”, en timme. Idag blev det samtidigt ett test av mina nya hörlurar. Nästa vecka ska jag ännu springa ett kort pass med några fartökningar. Sedan är träningsprogrammet klappat och klart.

Jag brukar inte springa med musik, kanske främst för att jag inte har hörlurar som hålls i öronen 🙂 Jag köpte nya, billiga, bara för att ha på maraton. Tappar jag dem, eller blir irriterad på dem och väljer att slänga dem, spelar det inte så stor roll. För de var billiga. Men jag tror faktiskt att dessa kommer att funka. De hölls i öronen hela passet utan att jag alls behövde justera dem.

Jag kommer åtminstone att ta med dem. Jag kommer inte att springa hela maraton med dem, men jag vill ha dem som backup. För att få en boost i löpningen under andra halvan av loppet, när jag redan börjar vara trött. Istället för att fokusera på hur trött jag är, kan jag lyssna på bra musik. Jag funderar till och med på att skaffa Spotify Premium bara för maraton. För att slippa reklam.

Jag tror jag börjar vara redo att springa nu. Test av hörlurar, check. Träningsprogrammet fem före gjort. Restaurang bokad. Kläder tvättade. Chokladnötter köpta. Nu ska jag typ ännu lacka naglar och äta och ladda upp. Sen är det bara att springa. Håll en tumme för mig va!

Vad tusan ska jag ha på mig på maraton? Jag hade tänkt shorts och t-shirt och kompressionsstrumpor, möjligtvis korta tights och t-shirt, men så kallt som det är nu så… Loppet startar dessutom redan klockan nio på morgonen. Jag kommer ju att frysa ihjäl i shorts. Men jag vill inte direkt springa i jacka heller, för jag antar att jag får varmt under loppet.

Sommarvärmen känns avlägsen. Det blev liksom höst och svinkallt över en natt. Under sommaren var jag tvungen att stiga tidigt upp för att hinna springa innan det blev alltför varmt. Ändå svettades jag massor och hade varmt fast jag sprang nio på morgonen. Nu är det nästan så att jag väntar en timme ännu, kanske det hinner bli varmare under tiden.

Jag tror jag får packa med mig lite olika alternativ och sedan bestämma mig på morgonen. Väderprognosen hinner ändra många gånger ännu. Jag tycker ändå att det brukar vara varmare i Tallinn än i Finland. Att det typ alltid varit t-shirt väder på loppdagen.

Usch vad jag börjar vara nervös nu, fast ändå på ett bra sätt. Ivrig snarare. Jag försöker att inte tänka alltför mycket på det, men det är nog det enda jag tänker på. Lite jobb, men mest bara Tallinn. Både maraton och annat runt omkring. Var ska vi äta, vad ska jag shoppa. Om hur kul det kommer att bli att resa till Tallinn igen. Ska bara lösa klädkrisen först om vad jag ska ha på mig.

Hur hade du tänkt? Hellre för varmt, eller hellre för kallt?