Etikettarkiv: maraton

Panik över träningen

Jag klagar inte på värmen, jag älskar den, men jag har lite panik över träningen. Eller panik över träningen är väl att ta i, men det är gränsfall för hur varmt jag tycker om när jag samtidigt ska träna inför maraton. Det är nästan lite för varmt för att springa. Oberoende av tidpunkt.

panik över träningen

Tidigt på morgonen är typ det enda som fungerar. Problemet då är bara att jag brukar vara för hungrig eller för trött för att det ska bli ett kvalitetspass. Lugna, mysiga rundor funkar, men tyvärr räcker inte de när jag ska springa maraton. Jag behöver springa långt. Jag kan inte direkt vänta heller på att det ska bli svalare. Värmeböljan verkar hålla i sig och jag behöver springa mina långa rundor.

Den här veckan blev det bara 13 kilometer på mitt långpass. Jag hade för varmt och hade inte laddat upp ordentligt med att äta och dricka innan. Jag borde ju ha lärt mig, jag ska inte göra såna här missar längre. Måste äta bättre, måste äta kolhydrater. Kan inte bara äta chips, sallad och dricka bubbelvatten.

Nästa vecka är planen att återvända till spånbanan. Det fungerade när jag tränade inför maraton 2018. Då var det också värmebölja hela sommaren och det var så jag sprang mina långpass. Jag får packa med mig vatten, nåt ätbart, handduk och sedan är det bara att nöta. Och hoppas att jag inte faller.

Annars då? Jag cyklade faktiskt till och från jobbet den här veckan. Plus att jag cyklat en till lång runda på över 20 kilometer. Så även om det blev ett kortare långpass löpning, har jag ändå cyklat. Ingen orsak till panik med andra ord.

1

Hur går det med maratonträningen?

Hur går det med maratonträningen? Riktigt bra faktiskt, bättre än jag trodde. Jag är helt i fas och ligger bara lite efter i träningsmängd från år 2018. Då när jag sprang mitt bästa maraton. Det är bra med träningsdagbok för att kunna kolla tillbaka. År 2018 sprang jag 117 kilometer i april och 146 i maj. I år har jag sprungit 111 i april och 124 i maj. Det är egentligen först i juli som jag ska inleda maratonträningen.

hur går det med maratonträningen

Klart att jag tränar för det nu också, men i juli måste jag träna mer enligt en plan. Lägga in intervaller, öka på längden på långpassen och få in ännu mera mängd. Nu känns det ännu lite som en uppbyggnadsperiod. Vänja kroppen för vad komma skall.

Jag är ändå riktigt nöjd över dagens långpass. Det blev över 15 kilometer, vilket är det längsta jag sprungit på två veckor. Det kändes inte ens i kroppen att jag haft en paus. Får se hur det känns imorgon, men det var inga problem med att springa långt igen. Jag ska nog kunna uppnå mitt mål om att springa 20 kilometer under juni. Det är en bra grund för julis långa långpass.

Jag är nästan lite förvånad över hur bra det kändes idag. Jag hade redan förhandlat med mig själv att jag är nöjd över 12 kilometer. Det är okej om jag viker av tidigare och springer en kortare runda. Men jag behövde aldrig vika av, utan kunde springa hela min planerade runda. Och så kan jag springa i shorts också, och det gillar jag alltid.

4

Shortspremiär och tempofunderingar

Jag hoppar över t-shirtpremiären och går direkt på shortspremiär. På tisdagen sprang jag långpass i tröja, jacka och pannband. Idag blev det äntligen (!) varmt och shortspremiär. Och t-shirt förstås. Som jag har längtat efter värme. Är inte våren sen i år? Även om jag kanske inte brukar springa i shorts i maj, brukar jag väl ändå inte ha jacka och pannband? Inte ens jag fryser såå mycket när jag springer.

shortspremiär

Min träningsplan för tillfället är att springa ett långpass i veckan, ett lite längre distanspass och ett lite snabbare pass. Och ifall jag har tid och möjlighet att springa fyra gånger i veckan, addera ett vanligt distanspass. Mysjogg. Långpasset är redan avklarat den här veckan, distanspasset sparar jag till helgen. Det betyder att dagens löpning var ett snabbare pass. Eller det var planen åtminstone.

Det fanns inte mycket tryck i benen idag. Det gick visserligen fortare än mina distansrundor och jag njöt av värmen, så det var ändå kul och godkänt. Förstås. Jag skulle kanske ha önskat lite mer power i benen bara. Det är ju det här jag har längtat efter hela vintern. Snabbskor, sopade gator, shorts och värme. När jag kämpade fram i snöstorm med dubbskor. Då tänkte jag på just den här stunden. Hur jag skulle susa fram och njuta av känslan av lätta ben. Njöt gjorde jag, lätta ben? Not so much.

Samtidigt blir jag nästan lite irriterad på mig själv. Jag får liksom påminna mig om vad mitt fokus är. Jag behöver inte vara snabb nu. Nu ska fokus vara på uthållighet. Långpass och bygga upp tåligheten. Mer mil och fler kilometer, inte tempo. Snabbheten kommer senare.

1

Det är tungt att springa långpass

Maratonplanen framskrider, även om det just nu känns som om jag har tunga ben. Det är segt att springa långpass. Jag gör det för att jag måste, men det hade varit roligare med lättare ben. Det är mentalt jobbigt att fortsätta springa, men samtidigt vet jag ju att det är bra träning. Det kommer inte direkt att vara lättare att springa maraton heller.

tungt att springa långpass

Idag blev det lite över 15 kilometer, vilket är godkänt. Ibland tycker jag nästan att det svåraste med att springa långpass är att välja vilken rutt jag ska springa. Det blir samma kringelikrokar hela tiden. Lite beroende på var jag svänger blir det antingen sju kilometer eller nio. Jag har rundor som jag vet att blir ungefär 12 kilometer eller 14, men sen blir det svårare. Jag har ingen bra rutt på 18-20. Det jag skulle behöva just nu för att kunna öka på distansen. För orka springa längs med Skärgårdsvägen och vända efter nio kilometer.

Jag vet att jag skulle orka springa längre än 15 kilometer även om jag har sega ben, men jag vet inte vart jag ska springa. När jag senast tränade inför maraton sprang jag alla mina långpass på spånbanan. Runt runt runt, för att inte behöva fundera på rutt. Nu har jag tyvärr inte så bra upplevelse från senaste gången jag sprang på spånbanan. Sedan dess har jag inte sprungit där, men kanske jag ska våga mig på ett återbesök? Det var ändå ett lyckat koncept inför mitt förra maraton. Kanske jag ska börja med en kort runda där, eller en promenad. Vänja fötterna vid ojämnt underlag. Dessutom har jag ju faktiskt trailskor nu…

 

0

Maraton är inte omöjligt

Maratonplanen går framåt, den här veckan har varit en riktigt bra träningsvecka. Jag har sprungit både ett längre pass på över tio kilometer och ett långpass på över 16. Det känns i benen, men samtidigt är det en skön känsla. Som att jag är igång nu. Att maraton inte alls är omöjligt.

maraton är inte omöjligt

Det är precis den känslan jag vill ha. Jag vet ju att maraton är både jobbigt och tungt, men samtidigt är inte maraton omöjligt. Eller med träning ska det inte vara det. Jag vill komma in i ett mindset där jag vet att jag kommer att klara det. Därför känns långpassen extra viktiga just nu. Det är där nyckeln ligger. Sen någon gång ifall jag börjar fundera på tidsmål, behöver jag lägga in mer intervaller och fart i träningen, men just nu är mängden viktigast.

Det är klart att steget från 16 kilometer till 42,2 ännu är långt, men jag ska inte springa 42,2 på träning heller. Det längsta jag sprungit innan maraton är 27,5 kilometer. Dit är steget från 16 betydligt kortare. Kan jag bara öka på längden på mina långpass med någon kilometer i veckan är jag snart uppe i över 25 kilometer. Kommer jag bara dit, klarar jag nog ett maraton också.

Nu ska jag fortsätta med mina långpass, öka försiktigt med en eller två kilometer i veckan. 16 kilometer kändes lätt igår, förutom att det var ganska kallt och blåsigt och att jag därför ville sluta. Benen kändes ändå pigga och hade nog kunnat fortsätta. Nästa vecka siktar jag på att springa lite längre igen.

2

Min plan mot maraton

Det är nu 18 veckor tills Tallinn maraton. Med andra ord är det dags att göra upp en plan och börja träna mer strukturerat inför det. I det här inlägget tänkte jag skriva om min plan mot maraton. Hur jag tänker, vad är viktigast och hur jag ska lägga upp träningen.

min plan mot maraton

Min plan mot maraton, Tallinn 2022

Det här kommer nu att bli tredje gången jag springer maraton, men eftersom mitt senaste var 2018 är det nästan som att börja om från början. Eller inte från början förstås, men gamla meriter räknas inte. Det är ändå många år sedan jag senast sprang så långt. Jag har inte sprungit över 20 kilometer sedan Forssa halvmaraton 2019. Det är utgångsläget.

Jag har sprungit långpass regelbundet, just nu är jag uppe i pass kring 15 kilometer. Jag har många mil i benen från 2021, plus en massa cykling. Grundkonditionen är det inget fel på, men jag måste få upp tåligheten i benen.

Det är tungt med maraton, benen kommer att bli trötta, det kommer att vara segt och göra ont. Det är mycket stötar, det är asfalt, det är hårt. Benen måste få in mer kilometer. Öka belastningen, men långsamt så att kroppen inte går sönder, men ändå vänjer sig.

tallinn 10 km

Därför tänker jag att det viktigaste, just nu, är att öka veckototalen. Få upp mängden löpning helt enkelt. För tillfället har jag sprungit tre pass i veckan, och det känns som minimum. Jag vill gärna springa fyra. Men jag vet att jobbet spelar en roll, snart blir det sommar och andra saker lockar, men tre pass ska göras.

Jag har inget kilometermål, men tre pass fördelat på ett långpass, ett längre distanspass och ett valfritt. Jag behöver inte lägga in intervaller ännu, men tänker att det valfria passet kan vara ett snabbare pass. Ifall jag tröttnar på att nöta långt och länge på varje pass. För att få en variation. Långpasset räknar jag från tolv uppåt. Det längre distanspasset ska vara kring tio kilometer. Valfria kan vara fast fem. I en perfekt värld skulle jag springa långpass på över 16 kilometer, 10 kilometer distans, valfri fem kilometer snabbt, plus ett till pass kring sju kilometer. Då blir det en veckototal på 38 kilometer, vilket just nu är bra. Längre fram kommer det att krävas mer. Men vänja kroppen långsamt var det ju.

året var 2019

Jag ska fortsätta med styrketräningen, men det kommer mer att handla om prehab och skadeförebyggande. Hålla igång, upprätthålla, inte så mycket bygga upp. Jag hoppas att all den styrketräning jag gjort under vintern nu ska betala tillbaka. Att jag nu ska se effekten. En gång i veckan är planen, men åtminstone varannan vecka. Det viktigaste är ändå löppassen, tycker jag.

Just nu tänker jag att jag har den här planen under maj och början av juni. Till midsommar. Då ska jag vara uppe i långpass kring 20 kilometer. Sedan kan jag börja lägga in mer intervaller och fartpass.

Vad tror ni om min plan?

 

0

Det här skulle ha varit raceweek

Det här skulle ha varit raceweek. Tallinn maraton är på söndag och som bekant ska jag inte springa då. Senast jag kollade på hemsidan skulle loppet arrangeras, men annorlunda. Ny startplats, ingen publik vid start eller mål, negativ coronatest krävdes och det var säkert något annat ännu. Jag läste inte så noga igenom allt, eftersom jag ändå inte ska springa. Jag tyckte mest att det var tur att jag hade bestämt mig för att inte springa, eftersom det verkade komplicerat och jobbigt. Och det var ändå för bara själva loppet. Jag har inte ens kollat hur det skulle ha varit med resan…

nytt mål

Ifall det här hade varit raceweek, då hade jag fått ett superbra sista pass inför. Om jag på lördagen hade tunga ben, flög jag fram idag. Jag var flåsig, men benen pinnade på. Idag hade jag lätta ben och bra tryck. Det var en helt annan känsla än på lördagen. Idag är jag istället förvånad över hur lätt det kändes, eftersom jag ändå hade jobbat på dagen och det blev en kvällsrunda. Första kvällsrundan på länge.

Oftast brukar jag springa på lediga dagar, eller innan jobbet. Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit efter klockan sex på kvällen. Snart måste jag komma ihåg reflexvästen igen. Så att det inte går som förra året, att jag plötsligt blir överraskad över hur snabbt det blir mörkt.

det här skulle ha varit raceweek

Nu hoppas jag att dagens pass är min normala form och att lördagens tunga känsla bara var ett undantag. Jag vill nämligen springa mycket i höst och det är klart att det är roligare ifall känslan är bra i kroppen.

1

Varför jag inte springer Tallinn maraton i år

Det här är ett inlägg som är jobbigt att skriva även om jag vetat om saken länge redan. Varför jag inte springer Tallinn maraton i år. Det blev inget maraton ifjol, eller lopp för den delen heller, och det verkar som om historien upprepar sig. Just nu har jag i alla fall inget lopp inplanerat. Varken maraton eller kortare.

träningsplaner för 2020

Jag har helt enkelt inte haft motivation till att träna som det krävs. När jag sedan ännu kommer att få andra dosen av coronavaccinet bara två dagar innan Tallinn maraton, blev beslutet att inte springa ännu lättare. Då försvann den sista motivationen till att springa långpass och att följa ett träningsprogram.

Just nu är det roligare att springa på känsla och att cykla till jobbet. Jag vet hurudan träning det krävs för ett maraton. Jag vet också att även om jag är förberedd är jag nervös. Har jag tränat tillräckligt? Sprungit tillräckligt långa pass, tillräckligt med mängd? Jag behöver ingen extra stress över att få biverkningar av ett vaccin, vilket jag i och för sig inte fick efter första dosen.

varför jag inte springer i tallinn i år

Till ett maraton vill jag komma väl förberedd, pepp och ivrig på att springa. Veta att jag gjort det jag ska. Det har inte känts värt det. Lägga ner en massa träningstimmar och mängd, för att kanske sedan få biverkningar av ett vaccin. Eller att loppet blir inställt igen. Plus att det är jobbigt att resa, med möjlig karantän, coronatest, intyg och så vidare.

Ifall jag valt att satsa på att springa Paavo Nurmi maraton i Åbo, hade läget kanske varit annorlunda. Men maratondistansen lockar inte där, utan jag vill springa i Tallinn. Jag vill inte springa en två-varvs bana ute på ett folktomt Runsala. Jag vill springa i stan med folkfest och party hela vägen. Det är därför jag alltid trivts så bra på lopp i Tallinn. Stämningen.

Det är klart att jag kunde ha tränat som om jag skulle springa maraton, för att sedan kanske välja att springa en annan distans i Åbo. Att träningen inte är förgäves, men egentligen så är jag nöjd över mitt beslut. Bara för att jag inte springer maraton i Tallinn i år, betyder ju inte att jag inte kommer att göra det något annat år.

tallinn skyline

Jag är ändå i bättre form än jag var i fjol. Löpningen känns mycket bättre och jag har tränat mer. Det har varit skönt att jag tog beslutet över att inte springa i Tallinn tidigt på sommaren. Ingen stress över missade träningspass, eller att jag nu borde ligga på en sån här mängd i veckan. Långpassen borde vara si och så långa. Jag borde verkligen springa intervaller. Jag tror att den uteblivna stressen över träningen har gjort att träningen egentligen gått bättre. För jag har inget att jämföra med och jag ska ändå inte springa något lopp. Utan jag kan träna det jag vill.

inte springer i tallinn i år

Men nästa år, Tallinn. Då jäklar!

1

Vad jag behöver för att känna mig i maratonform

Jag spinner vidare på mina maratonfunderingar och jag ska försöka göra upp en plan för träningen. Vad jag behöver för att komma i maratonform. Eller snarare som rubriken säger, känna mig i maratonform. Vad jag kommer att prioritera i träningen, vad är viktigast för mig.

Jag har sprungit två maraton tidigare och båda gångerna har jag tvivlat på om jag ska klara det. Båda gångerna har det gått bra, andra gången långt över förväntan. Jag har gjort det förut, jag vet att jag kan göra det igen. Jag vet vad som krävs. Hur jobbigt det kommer att kännas längs med vägen, både med träningen inför och under själva loppet, men hur värt allt kommer att vara i mål.

vad jag behöver för att känna mig i maratonform

Vad jag behöver för att känna mig i maratonform

Självförtroende
Det första på listan är självförtroende. Jag vet att jag klarat av att springa maraton tidigare, men det är tre år sedan senast. Då har jag haft bättre träningsmånader bakom mig och en bättre grund. Samtidigt tänker jag att det här är en punkt som kommer att öka med hjälp av följande punkter. Med själva träningen. Självförtroendet kommer att öka för varje bra träningspass.

Långpass
Den viktigaste punkten i träningen är långpassen. För att ha självförtroendet för att springa maraton måste jag ha sprungit långpass. Det går inte att komma ifrån. Jag måste vänja kroppen vid att vara igång länge, upp mot tre timmar i alla fall. Det längsta jag någonsin sprungit inför ett maraton är 27,5 kilometer. Det har räckt, men för självförtroendets skull hade jag gärna sprungit lite längre. Upp mot 30. Det beror också lite på hur många långa långpass jag sprungit. Och när. Om jag ska springa maraton i september, hjälper det mig inte mycket om jag i maj springer ett långpass på 30 kilometer. Men har jag i juli sprungit långpass på 21 kilometer, 23 och 25 kilometer, då räcker det med ett på 27.

veckans löpare

Mer mängd
Nästa punkt på listan mot maratonform är mängdträning. Långpassen är viktigast, men det behövs också annan löpning. Jag kan inte bara springa ett långpass i veckan och sedan vara så sliten av det att jag inte kan träna mer den veckan, utan jag behöver volym. Åtminstone tre löppass i veckan, gärna fyra. Jag ska inte alltid vara pigg på mina löppass, utan jag ska vänja kroppen att prestera på tunga ben. Jag kommer att ha tunga ben i slutet av maraton i alla fall, men jag vill vara förberedd på känslan och veta att jag kan springa ändå. Självförtroende som sagt.

Snabbhet eller lätthet
Det här vill jag förtydliga att inte handlar om vikt, men jag vill känna mig lätt i kroppen. Snabb. Som om det finns tryck i steget och att jag kommer uppåt, framåt. Inte att jag hasar mig fram på tunga ben. Även om jag ska träna på tunga ben ibland, är förhoppningen att sen när jag lättar på träningen, sen ska jag känna mig snabb. Att träningen ändå haft effekt även om det inte alltid känts så. Inför Tallinn maraton 2018 sprang jag mycket långpass på en väldigt kuperad spånbana, för jag visste att banan i Tallinn är flack och att jag kommer att susa fram sedan.det är nervöst nu

Ifall jag kan få alla dessa punkter att stämma eller åtminstone känna att jag är på rätt väg, till midsommar, då kan jag bestämma mig för att göra en maratonsatsning mot Tallinn. Sen om det går att springa loppet eller inte, det är en annan sak 🙂

5

Maratonfunderingar

Ett av mina träningsmål för året är att springa maraton i september i Tallinn. Det känns ju fortfarande väldigt osäkert om det kommer att bli något lopp. Kan man resa, får man resa, vill man resa då? I det här inlägget tänkte jag skriva om mina maratonfunderingar, som det ser ut just nu. Ifall jag leker med tanken att allt är ”som normalt” i september och att jag bara behöver oroa mig för att orka springa.

maratonfunderingar

Maratonfunderingar del ett

Mina träningspass just nu går bra. Jag har kunnat steppa upp löpningen och kroppen håller. Det längsta jag har sprungit är 15 kilometer. För tillfället springer jag två gånger i veckan. Ett kortare pass och ett långpass. Totalt lite över 20 kilometer på en vecka. Inget fel i det, men jag vet att jag i något skede måste steppa upp träningen ännu mer. Ifall jag vill springa maraton i september.

Det kommer att krävas mer löpning. Längre pass, fler pass, intervaller. Mer mängd och mer volym. Tid att bygga upp. Ifall jag inleder maratonträningen nu har jag exakt fem månader på mig. Blir det inte Tallinn maraton, utan Paavo Nurmi i Åbo, har jag ännu mindre tid på mig. Det loppet går i augusti.

Tiden eller snarare brist på tid är nästan det som skrämmer mig mest. Jag sprang mitt senaste maraton år 2018 och då hade jag en bättre grund. Ifall jag jämför april 2018 med april 2021. Det är inte det att jag inte har tränat, men jag har kanske inte tränat sådant som hjälper i en maratonsatsning. Löpning med andra ord. Förra året blev det ”bara” 640 kilometer löpning på hela året. Det hade jag sprungit totalt redan i juni år 2018.

Cykling är bra, promenader är bra, fuldansa i vardagsrummet till Youtube videon är jättebra, men de hjälper inte mycket i ett maraton. För att springa maraton behöver (jag) nöta asfalt. Långpass, tid ute länge. Stötar mot knän och fötter. Vänja kroppen. Mata på i lugnt tempo. Där är jag inte just nu, även om jag självklart har tränat annat och inte är i dålig form per se.

maratonfunderingar

Jag har inte bestämt mig ännu för hur jag ska göra. Jag trodde att jag skulle bli klokare av att skriva ner mina maratonfunderingar, men kanske blev jag bara snurrigare. Just nu får planen vara att steppa upp löpningen. Jag behöver inte ännu springa pass över 20 kilometer, utan nu kan jag bygga upp grunden. Träna som om jag skulle springa maraton i september och sedan finjustera träningen närmare sommaren.

 

1