Etikettarkiv: maraton

Är jag redo för löpning nu?

Det har idag gått två veckor sedan Tallinn maraton. Är jag redo för löpning nu? Tja, kanske. Suget börjar åtminstone finnas där. Jag har den här veckan varit på tre promenader. Den första promenaden på tisdagen kändes ännu lite tung, och som om jag hade sega ben. Efter det har det bara känts bättre och bättre. Kanske jag är redo för löpning igen.

Jag tror i alla fall att jag är redo att testa att springa. Förstås, kort och lugnt, men en runda runt kvarteret. Så kort och lugnt att det knappt känns värt att byta om. Hösten är den bästa tiden för löpning och nu har det verkligen varit fint höstväder. Det har nästan varit lite synd att jag inte kunnat springa. Men det har varit helt skönt att bara gå också. Ta det lugnt, lyssna på podd och inte behöva pressa mig eller springa intervaller. Jag har inte ens bytt om till träningskläder, utan gått i vanliga kläder.

redo för löpning?

Nu känns det i alla fall som om jag är redo för tuffare träning igen. Med tuffare menar jag mer än promenader. Inte långpass, inte intervaller, men ändå få upp pulsen och flåset lite. Få känna att jag tränar och byta om till träningskläder. Känns det för tungt och att kroppen börjar protestera, kommer jag självklart att backa. Återgå till promenader eller vila helt. Nu behöver jag inte pressa kroppen mer, det har jag gjort inför maraton och sedan själva loppet. Nu kan jag faktiskt ta det lugnt och träna det jag vill. Eller inte träna alls.

1

Första träningspasset sedan maraton

Att kalla det för första träningspasset sedan maraton är kanske lite att ta i, men nu är jag igång igen. Typ. Idag blev det en promenad på ungefär fem kilometer. Det kändes som en lagom start. Jag har inte ens saknat att träna. Det har varit skönt att ta det lugnt, ligga på soffan, kolla på Masterchef Australia och äta godis. Jag har ju förstås jobbat så helt lugnt har jag det inte tagit. Jag har varit igång, rört på mig, gått en massa steg och varit aktiv på jobbet.

Hur kändes då första träningspasset efter maraton? Helt okej. Lite trött och sliten fortfarande kanske i kroppen. Jag är nog inte redo för löpning ännu. Lite samma känsla som på sommaren när det var som varmast och jag skulle springa tuffa intervaller. Som om kroppen inte riktigt svarar. Det finns inget tryck eller power, utan mer en tom känsla. Som om jag ätit för lite, att det inte finns någon energi att ta av. Och för en promenad på fem kilometer ska jag inte behöva äta något extra.

första träningspasset sedan maraton

Jag kommer att fortsätta vila, åtminstone från löpningen, ännu den här veckan, sedan får jag se. Just nu är jag helt tillfreds med att inte träna. Ingen stress eller press, pass som jag måste göra, intervaller som jag ska springa, långpass på över tre timmar. Det är jobbigt att följa ett träningsprogram inför maraton. Det finns inte direkt utrymme för spontana träningspass eller att skippa träningspass. Så småningom kommer jag ju förstås att vilja träna igen, men för tillfället nöjer jag mig med promenader och att ta det lugnt.

1

Plus och minus Tallinn maraton

Sista inlägget om Tallinn maraton, kanske. Det finns alltid så mycket att säga, så många tankar och funderingar som inte ryms i ett inlägg. Jag kommer alltid på saker i efterhand. I det här inlägget tänkte jag gå igenom plus och minus för Tallinn maraton. Vad gjorde jag rätt? Vad gick fel? Både om mig själv och om loppet.

Plus och minus Tallinn maraton

Plus

Klädseln
Jag sprang i knälånga tights och min tunnaste långärmade tröja. Det var perfekt för mig. Jag skulle säkert ha kunnat springa i shorts och t-shirt också, men på vissa ställen var det väldigt blåsigt. Jag frös inte, men svettades inte heller.

Skor
Jag sprang i mina Adidas supernova och de var bra maratonskor. Inte en enda blåsa, eller skavsår. Inte sjuka fötter eller nå andra problem.

plus och minus tallinn

Hörlurar
Jag köpte ju nya billiga hörlurar inför maraton. Sladdlösa. De funkade utmärkt. Jag tror jag en gång behövde justera dem, men annars hölls de superbra i öronen.

Vätskestationer
Sist jag sprang maraton tycker jag att det var dåligt med energi vid vätskestationerna. Nu fanns det vatten, sportdryck, gurka, banan, choklad, kex, sockerbitar och salt. Två gånger fick man gels.

Min egna energi
Jag hade med mig chokladrussin och jelly beans godis. Det var gott och gav mig välbehövlig energi.

plus och minus tallinn

Goodiebag vid målgång
Vattenflaska, en flaska sportdryck, filt, choklad, nötbar och alkoholfri öl. Händerna fulla och så medaljen ännu.

Träningen
Jag var nog i form och på en bra dag hade jag kunnat springa under fem timmar. När jag kollat på klockan i efterhand visar den ändå kilometertider kring 7:00 tempo. Det fanns i kroppen. Hade jag inte varit i form, skulle nog tiden ha varit betydligt sämre.

plus och minus tallinn maraton

Minus

Banan/rutten
Jag tyckte inte riktigt om den nya banan, jag tyckte den var lite tråkig. Även om det var en ett varvs bana, kändes det som om vi sprang på samma ställen många gånger. Det fanns inte så mycket att se längs med vägen. Inga roliga områden eller fina hus, mest bara väg.

Stämningen
Det här hänger lite ihop med den föregående punkten. Eftersom vi i princip sprang längs med, tja inte motorväg, men en stor väg, fanns det inte så mycket publik. Inte lika bra stämning som när vi tidigare år sprungit genom bostadsområden och gamla stan. Jag skulle verkligen ha behövt peppen, publikstödet och stämningen.

Mot slutet av banan blev det extra trist för då sprang vi längs med Stroomi strandpromenaden. Eftersom det var söndag och soligt och fint väder, var det en massa folk ute. Problemet var bara att jag var så långt bak, bland de sista löparna, att jag typ sprang ensam bland alla söndagsflanörer. Det var inte precis mycket loppstämning att kryssa mellan barnvagnar och cyklar. Är man snabbare och kommer i en stor klunga är det förstås annat, då måste ju arrangören spärra av mer.

Knoppen
Det var inte min dag mentalt. Jag kunde inte pressa, inte motivera mig till att springa eller kämpa när det blev tungt. När det blev lite jobbigt, gick jag. Jag inbillade mig att jag hade skoskav och fick därför gå. Det är också därför som jag stör mig lite på banan och stämningen. När löpningen inte funkar blir allt extra jobbigt. Då hade det hjälpt med en peppande publik eller något roligt att se på. Ifall jag haft en bättre dag, skulle det ha varit en utmärkt bana att springa rekord på. Rak, platt, bred väg. Nu skulle jag ha behövt distraktion.

Uppladdningen
Jag tycker verkligen att jag hade ätit bra innan. Hela veckan tänkt på att jag ska springa maraton på söndag. Inte slarva med maten. Lunch och middag. Mellanmål. Pizza på fredag. Mackor, hamburgare på lördag. Bra, stor frukost på söndag. Ändå tusan blev jag hungrig. Så att magen kurrade.

Pulsbandet
Jag hade smort in mig med massor av vaselin för att inte få skav av pulsbandet. Tror ni min Garmin hittade pulsen en enda gång under loppet? Nej. Helt i onödan sprang jag med bandet på. Tror ni jag fick skavsår? Jo då.

Vätskestationer
Även om utbudet på vätskestationerna var bra, tycker jag kanske att de kom lite sällan. I någon skedde trodde jag att jag hade missat en, för då började jag redan bli törstig.

Icepower
Det här saknade jag så. Det har alltid funnits Icepower stationer längs med banan, där funktionärer sprejar på dig. Plus att man brukar få en liten förpackning antingen när man hämtar ut sin nummerlapp eller vid målgång. Mina knän skrek efter Icepower och det var bara att leta reda på ett apotek på kvällen.

0

Tallinn maraton 2022 race report

Den korta versionen av Tallinn maraton 2022 kunde ni läsa redan tidigare. Om att det var jobbigt, men att jag kom i mål. Den längre versionen av loppet kommer här.

tallinn maraton 2022

Tallinn maraton 2022 race report

Jag hade inte varit nervös innan, men direkt när jag hämtat ut nummerlappen kom nervositeten. Så nervös att jag hade svårt att äta kvällen innan. Det var mest att tvinga i mig mat, för jag visste att jag behövde äta och ladda upp. På morgonen åt jag vad jag tyckte var en bra frukost, tog två immodium och for till startplatsen.

Starten var klockan nio, vi startade från hotellet kanske kvart över åtta. Jag var stressad, jag var nervös, jag hade kallt. Besökte en bajamaja, värmde upp och for till startfållan. Jag startade i startgrupp B, av E tror jag. När jag anmälde mig tycker jag att jag skrev estimerad sluttid på 5:15, men jag undrar just. För jag stod nämligen väldigt långt fram i ledet, med typ 3:15 ballongerna. Alla swoshade förbi mig i starten och redan här tappade jag peppen lite.

Jag försökte hitta en egen rytm, hålla mig till mitt planerade tempo och inte tänka på att alla rusade förbi. Där for 4:00 ballongerna, där 4:30. Varför stod jag så långt fram, vad hade jag angett för sluttid riktigt?

Efter en stund hittade jag en bättre rytm, en bättre grupp att springa med. Jag hamnade med 5:00 ballongerna och tänkte perfekt. Dem hakar jag på. I början kändes allting lätt och jag hade en bra rytm, sen började problemen.

Det var så inte min dag. Förra gången jag sprang Tallinn maraton stämde allt, nu stämde inget. Jag hade problem med motivationen, det gjorde ont, magen krånglade, jag var typ hungrig, som i hungrig hungrig. Jag vågade inte ta så mycket sportdryck eftersom magen kändes orolig, vilket bara resulterade i en kurrande mage. Knäna gjorde ont. Jag inbillade mig att jag hade skoskav. Vid 21 kilometer skickade jag meddelande åt Sam hur jobbigt det är. Då gick jag redan.

Jag funderade på att bryta första gången redan vid 10 kilometer, men jag vet inte hur man bryter. Säger man bara till någon funktionär som står vid gatan? Sen måste jag ju oberoende ta mig tillbaka till starten och hotellet. Och det var inte så att jag hade en orsak till att bryta. Såå ont gjorde det inte, jag hade inte stukat foten eller liknande. Det var bara jag som hade en dålig dag och inte ”orkade”. Då kan jag inte bryta och ta en taxi heller. Så jag fortsatte. Förstås.

Jag hade bestämt mig innan att jag inte får lägga på musiken före 25 kilometer. Det skulle vara min belöning för att jag tagit mig så långt. Under loppet förhandlade jag det till 21 kilometer och vid 18 tyckte jag close enough. Nu får jag lägga på musiken.

Det hjälpte och från kanske kilometer 22 till 30 gick det bättre igen. Jag kunde springa och kunde glömma mina problem. Snart 30, sen kan du börja räkna ner tänkte jag. Kilometer 31, inte mycket kvar nu. Redan kilometer 34, nu är det bara som ett vanligt distanspass kvar. Kämpa nu. Spring.

Jag sprang och gick om vartannat. Jag kunde liksom inte motivera mig till att springa, till att kämpa. När jag senast sprang maraton, då flög jag fram mot slutet. Jag hade så mycket att ge, så mycket energi och tryck i benen. Nu gjorde allt bara ont och huvudet var inte med mig. Jag räknade bara ner. Tar det aldrig slut? När 40 kilometers markeringen kom, grät jag nästan. Vid 41 tänkte jag bara, gå inte, gå inte, gå inte. Spring den sista biten.

tallinn maraton 2022

Det fanns ingen slutspurt att tala om, men i mål kom jag. Sluttiden blev 5:19:59. Det är jag nöjd över. Det är inte ens långt ifrån mitt silvermål. Jag är ändå nästan förvånad över hur bra tid jag hade, hur nära silvermålet jag kom, med tanke på känslan under loppet. Det visar ändå att jag var i form, det var bara en dålig dag mentalt. För när jag väl sprang höll jag mitt planerade tempo för under 5 timmar. Jag bara gick för mycket mellan varven 🙂

tallinn maraton 2022

Tallinn maraton 2022 var kanske inte mitt bästa lopp, men jag är ändå stolt över min prestation. Det var en kämpa seger. Jag avbröt inte, jag kom i mål och tiden var ändå bra med tanke på hur jobbigt jag tyckte det var. Nästa år. Revansch. För om jag vill springa fler maraton? Klart det.

3

Jag kom i mål

Det var tungt, men jag kom i mål. Ungefär så kan jag sammanfatta Tallinn maraton 2022. Jag ska skriva en längre race report när jag har hunnit samla tankarna lite, men jag ville bara kika in och säga att jag kom i mål. Jag var inte ens sist.

jag kom i mål

Nu är vi hemma igen och jag ska vila. Och äta. Och äta lite till. Jag hade glömt bort hur hungrig man blir av att springa maraton.

5

Nervöst värre

Jag tycker inte att jag har varit nervös hittills, men jösses vad jag är nervös nu. Direkt vi kom till nummerlappsutdelningen och startplatsen, boom. Nervös. Som fan. Nu sitter jag på hotellrummet, jag har ätit, jag har druckit, jag har så inte bestämt klädsel. Det får bli morgondagens bekymmer. Jag tror det blir knälånga tights och långärmat. Även om det varit sol och värme, har det inte direkt känts varmt. Eller så är det bara för att jag är så tusans nervös, att jag därför skakar.

raceweek är här

Hur som helst, klockan nio går starten i morgon. Fem timmar senare, give or take, är jag i mål. Håll tummarna för mig.

Snabbare uppdateringar får ni på Instagram.

3

Sista sista passet gjort

Nu är det sista sista passet gjort. Nästa gång jag springer är på söndagen när jag står på startlinjen till Tallinn maraton. Eller okej, jag borde väl värma upp innan också, men på söndagen i alla fall. Nu är träningsprogrammet gjort, alla passa sprungna och nu är det bara maraton kvar. Grande finale. Det jag tränat för hela året. Ibland mer, ibland mindre, men fokus har alltid varit Tallinn maraton i september.

Det känns nästan konstigt att det är över nu. Eller det är ju inte över, än, jag ska ännu springa själva loppet, men träningsprogrammet är nu gjort. Jag har sprungit alla pass, alla intervaller, alla långpass. Alla distansrundor, alla mysrundor, morgonjoggar på stranden, på spånbanan. Längs med Skärgårdsvägen, runt i Pargas. Som jag har sprungit den här sommaren.

sista sista passet

Hur kändes då sista sista passet inför maraton? Bra. Som jag vill att det ska kännas med några dagar kvar. Pigg kropp, pigga ben, inget som störde. Jag har inte ännu heller bestämt mig för vad jag ska ha för kläder på loppet. Idag hade jag knälånga tights och långärmad tröja, det var nästan för varmt. Men idag sprang jag efter jobbet vid halv fem i solsken. Jag tror inte att det kommer att vara lika varmt klockan nio på morgonen. Jag tror att jag är tvungen att bestämma mig på loppdagen. Se hur det känns och vad det lovas för väder.

Nu ska jag äta, ladda mentalt, ladda pulsklockan, packa och lacka naglar. Jobba lite imorgon ännu, innan vi på lördagen reser till Tallinn.

1

Tidsmål inför Tallinn

Jag har länge haft ett tidsmål inför Tallinn, men jag har inte skrivit ut det här på bloggen. Jag har följt ett träningsprogram som är för en viss tid. Intervallerna ska springas i ett visst tempo och så vidare. Som vanligt har jag delat upp mina mål i guld, silver och brons. Och med en bonus, diamant. Den tycker jag om.

tidsmål inför maraton

Tidsmål inför Tallinn

Brons
Målgång. Ett maraton är jättelångt och mycket kan hända längs vägen. Magkrasch, tunga ben, trött huvud, dålig dag. Även om jag känner mig förberedd och har gjort mina pass, tvivlar jag alltid. Jag är nöjd om jag kommer i mål. Det är ändå för tusan ett maraton.

Silver
Det här känns mest realistiskt. Under 5:15. När jag anmälde mig skulle man ange ungefärlig sluttid för att veta sin startgrupp. Jag tror jag skrev 5:10 eller 5:15. Det här borde jag fixa. Det betyder snittfart på 7:30 ungefär, vilket är vad jag sprungit mina långpass i.

Guld
Personbästa eller under 5 timmar, vilket i princip är samma sak. Mitt personbästa är 4:59:56. Det är det här träningsprogrammet jag följt. Jag trodde aldrig jag skulle klara av under fem timmar förra gången, men jag flög fram mot slutet. Nu känner jag mig ändå mer tränad om jag ser till grunden och mängden. Kanske jag får till ett panglopp igen?

Diamant
Får jag till ett superduper panglopp är målet under 4:50, ner mot 4:45. Kan jag hålla snittfart på 6:50, ger det en sluttid på 4:48. Det känns ändå inte omöjligt. När jag sprang mitt bästa långpass på sommaren, kunde jag öka mot slutet. Trots att jag redan sprungit över 20 kilometer, gick de sista kilometerna i under 7:00 tempo. Nu har jag ju dessutom köpt nya hörlurar som ska peppa mig i slutet av loppet.

2

Test av hörlurar och sista passet

En vecka kvar nu. Eller egentligen mindre, för nästa vecka den här tiden har jag kommit i mål för länge sen. Idag sprang jag mitt sista ”långpass”, en timme. Idag blev det samtidigt ett test av mina nya hörlurar. Nästa vecka ska jag ännu springa ett kort pass med några fartökningar. Sedan är träningsprogrammet klappat och klart.

test av hörlurar

Jag brukar inte springa med musik, kanske främst för att jag inte har hörlurar som hålls i öronen 🙂 Jag köpte nya, billiga, bara för att ha på maraton. Tappar jag dem, eller blir irriterad på dem och väljer att slänga dem, spelar det inte så stor roll. För de var billiga. Men jag tror faktiskt att dessa kommer att funka. De hölls i öronen hela passet utan att jag alls behövde justera dem.

Jag kommer åtminstone att ta med dem. Jag kommer inte att springa hela maraton med dem, men jag vill ha dem som backup. För att få en boost i löpningen under andra halvan av loppet, när jag redan börjar vara trött. Istället för att fokusera på hur trött jag är, kan jag lyssna på bra musik. Jag funderar till och med på att skaffa Spotify Premium bara för maraton. För att slippa reklam.

Jag tror jag börjar vara redo att springa nu. Test av hörlurar, check. Träningsprogrammet fem före gjort. Restaurang bokad. Kläder tvättade. Chokladnötter köpta. Nu ska jag typ ännu lacka naglar och äta och ladda upp. Sen är det bara att springa. Håll en tumme för mig va!

2

Vad ska jag ha på mig?

Vad tusan ska jag ha på mig på maraton? Jag hade tänkt shorts och t-shirt och kompressionsstrumpor, möjligtvis korta tights och t-shirt, men så kallt som det är nu så… Loppet startar dessutom redan klockan nio på morgonen. Jag kommer ju att frysa ihjäl i shorts. Men jag vill inte direkt springa i jacka heller, för jag antar att jag får varmt under loppet.

Sommarvärmen känns avlägsen. Det blev liksom höst och svinkallt över en natt. Under sommaren var jag tvungen att stiga tidigt upp för att hinna springa innan det blev alltför varmt. Ändå svettades jag massor och hade varmt fast jag sprang nio på morgonen. Nu är det nästan så att jag väntar en timme ännu, kanske det hinner bli varmare under tiden.

vad tusan ska jag ha på mig?

Jag tror jag får packa med mig lite olika alternativ och sedan bestämma mig på morgonen. Väderprognosen hinner ändra många gånger ännu. Jag tycker ändå att det brukar vara varmare i Tallinn än i Finland. Att det typ alltid varit t-shirt väder på loppdagen.

Usch vad jag börjar vara nervös nu, fast ändå på ett bra sätt. Ivrig snarare. Jag försöker att inte tänka alltför mycket på det, men det är nog det enda jag tänker på. Lite jobb, men mest bara Tallinn. Både maraton och annat runt omkring. Var ska vi äta, vad ska jag shoppa. Om hur kul det kommer att bli att resa till Tallinn igen. Ska bara lösa klädkrisen först om vad jag ska ha på mig.

Hur hade du tänkt? Hellre för varmt, eller hellre för kallt?

2