Hallå våren, var är du? Vad hände? För någon vecka sedan sprang jag i t-shirt för första gången, och nu är jag tillbaka till mössa och vantar. Det är plus fem grader, isiga vindar och regn. I morse kom det till och med snöblandat regn. Nej du våren, nu får du skärpa dig!

Jag som hade planer på att satsa mer på cyklingen. Det är klart att jag kan cykla nu också, men jag fryser. Eller ramlar av cykeln när det blåser så hårt. Jag är mer en solskenscyklist. Många av de ställen jag har planerat att cykla till, vill jag göra i solsken. Stanna och fota, njuta av utsikten, ta en kaffepaus. Inte cykla dit i regn, bara för att, utan se det mer som en utflykt. En upplevelse, men samtidigt få till ett bra träningspass.

Det är bra träning att cykla, och för mig som är ovan, känns det i alla fall som om jag använder andra (ben)muskler än när jag springer. Benen får mjölksyra, även om det inte är något fel på konditionen. Dessutom har jag märkt att jag inte orkar cykla så långt ännu. Jag tycker att jag har bra med vatten och energi med mig, men jag blir ändå trött mot slutet. Jag orkar inte trampa på hela vägen hem, utan mot slutet sjunker farten rejält.

Nu hoppas jag att vädret vänder igen. Jag vill ha vår, jag vill ha sommar. Varma vindar, solsken, mysrundor löpning, långa turer på cykeln och kvällspromenader. Snart ska jag antagligen återvända till jobbet, och då kommer jag inte ha lika mycket tid till träning mer. Nu har det varit skönt att inte behöva planera in träningen, utan jag har kunnat träna på känsla och när jag vill.