Det är inte sommar längre och börjar vara ganska kallt. Jag som ännu brukar springa Tallinn maraton i shorts och t-shirt och typ svettats ihjäl. Nu har det varit tio plusgrader. Tio plusgrader betyder nästan att det är slutcyklat för det här året. Idag blev det kanske årets sista cykling.

Jag tyckte redan förra vecka fredag när jag cyklade att det var ganska kallt. Idag var det ännu kallare. Tio grader är nog inte cykelväder. Idag hade jag långa tights, långärmad tröja och jacka på mig. Jag hade nästan behövt vantar, men då kan jag bara sluta cykla istället. 

Jag tycker om att cykla och i år har jag gjort det betydligt mer än förra året. Det är synd om det är slutcyklat för det här året. Jag som inte ens uppnått mitt cykelmål för sommaren ännu. Men med tre veckor kvar till Tallinn är det dags att dra ner på träningen. Och efter Tallinn lär jag knappast cykla mer. För då är det ju ännu kallare, plus att jag förstås brukar träna mindre sedan. Återhämtning och vila och sånt. 

Lite irriterande är det att avsluta cykelsäsongen med dagens pass. Klockan stannade på 29 kilometer. Jag såg inte klockan eftersom det var så kallt, så jag hade den innanför jackan. Hade jag vetat att den skulle stanna på bara 29 kilometer och att det dessutom var min sista cykeltur för året, skulle jag nog ha cyklat till 30. 

Så kanske jag måste cykla en gång till ännu. För att snygga till siffrorna och för att få ett bättre avslut. Veta att nu är det sista gången jag cyklar. 

Förra året blev det extremt lite cykling. Jag tror att jag cyklade två gånger. I år hoppas jag på att få till lite mer cykling och med tanke på gårdagens pass, är jag sugen på mer. Visserligen cyklade jag ”bara” 20 kilometer, men det kändes åtminstone bra i kroppen. Jag trodde att jag skulle tokdö i uppförsbackarna, men jag hade bra tryck i benen. 

Jag är nästan förvånad över hur bra det kändes med tanke på hur lite jag cyklade förra året och hur länge sedan det var sen sist. Första passet är alltid det jobbigaste tycker jag. Nu kändes det ändå… Bra. Jag vill så gärna cykla mer och cykla längre distanser, men det tar så mycket tid. Plus att min cykel verkligen inte är gjord för långa distanser. Jag känner mig så fånig ibland, som om jag inte kan bestämma mig vilken typ av cyklist jag är. Spurtiga cykelkläder, hjälm och glasögon förstås, men sen en mountainbike med cykelkorg. Och vanliga löparskor och korta ankelstrumpor. Jag gör liksom alla stilfel som finns 🙂

Nu är väl planen att försöka cykla en gång i veckan. Jag vet att det är ett bra komplement till löpningen och till maratonträningen. Men samtidigt vet jag också att jag har tidsbegränsningar och att jag helst cyklar i fint väder. Mina lediga dagar brukar vara vikta till de viktigaste löppassen i veckan. Långpass och intervaller. Klart att jag kan cykla innan jobbet också, eller efter, men cykla vill jag ändå göra ”långt” eller länge tidsmässigt, för att det ska ha en effekt. Springer jag innan jobbet, eller efter, kan det räcka med 40 minuter, för att det är ett effektivt pass. Men att bara cykla 40 minuter, ger inte så mycket. 

Det är kanske tur att jag aldrig köpte en landsvägscykel. Jag har inte precis cyklat mycket de senaste åren. Idag blev det årets första cykeltur. Okej, kanske jag skulle cykla mer ifall jag hade en landsvägscykel, för att jag skulle känna mig tvungen.

Det är fortfarande kul att cykla, jag märkte det idag, men det är bara roligare att springa. För springa, det har jag verkligen gjort. Jag har inte tid att cykla. Jag väljer alltid löpningen först. Orsaken till att jag cyklade massor (!) 2020 och 2021 var på grund av covid och för att det inte ordnades några lopp. Jag hade inget maraton att träna för.

Jag ser ett så tydligt samband. 2020 och 2021 cyklade jag långt över 1500 kilometer på bara några månader. Då blev det istället väldigt lite löpning. 2020 sprang jag inte ens 700 kilometer på hela året. 2022 var lite av ett mellanår, ganska mycket av båda. För att sedan 2023 springa massor och cykla ingenting. Jag tror jag cyklade fyra gånger till jobbet. Jämfört med 2020 och 2021 då jag cyklade fyra gånger i veckan till jobbet. Och nu då. Årets första cykeltur idag och redan nu nästan 1000 kilometer löpning. Så ja, det är en viss skillnad.

Idag blev det cykling främst för att jag ville träna, men inte något alltför tungt och jobbigt efter gårdagens långa långpass. Jag ville inte springa intervaller direkt, men jag ville ändå röra på mig. För att jag är ledig och det känns bortkastat att inte träna. Vad gör man annars liksom? Dessutom vet jag att jag inte kan träna på så många andra dagar den här veckan, klart att jag måste träna på en ledig dag då.

Så cykling it is. Det kändes helt okej faktiskt, för att vara första gången i år.

Jag tränar även annat än löpning, men jag bloggar kanske främst om maratonträningen och långpass. Jag vill kanske mest säga att jag inlett transportcyklingen till jobbet. Hittills har jag cyklat två gånger till jobbet. En gång förra veckan och en gång den här veckan. Totalt har jag cyklat fyra gånger den här sommaren.

Det känns kanske i det minsta laget, men det är ett medvetet val. Fokus ska vara på löpning och maratonträning. Jag sprang över 156 kilometer i juni. Det är helt galet mycket. Eller det är väl inte egentligen mycket för att vara inför maraton, men det är mycket för att vara juni. Med över två månader kvar till loppet.

Just nu fungerar träningen bra. Långpass löpning, ett lite längre pass löpning, ett snabbare pass, styrketräning en gång och så transportcyklingen. Ifall jag blir sliten och trött, är det cyklingen jag måste skippa. Den känns som minst viktigast. Även om det är kul.

Det är nog något jag skulle vilja satsa på och bli bättre på, men just nu får det vara som alternativträning. Jag har inte tid med mer cykling, jag vill ändå fokusera på löpningen. Ifall jag faktiskt ville satsa på cykling, skulle det krävas så mycket. Längre pass. Det är bra att cykla till jobbet, det blir nästan 40 kilometer på en dag, men i cykelmått är det ingenting.

Jag tror att jag kommer att fortsätta cykla till jobbet en gång i veckan så länge det känns bra. Ifall det börjar gå ut över löpningen får jag skippa det. I juli planerar jag att springa ännu mer och då kan det hända att jag inte orkar med löpningen ifall jag cyklar för mycket. Kanske jag istället behöver en till vilodag?

Årets cykelpremiär skedde igår. Det var tungt, men kul. Ungefär så kan jag sammanfatta årets cykelpremiär. Varje år glömmer jag bort hur tungt det är att cykla de första gångerna. Benen blir helt stumma vid minsta lilla backe. Efter ett par cykelturer brukar det lätta, men den första gången är alltid värst.

Igår blev det knappa 20 kilometer cykling. Det var varmt och svettigt. Jag hade jacka på mig när jag startade, men efter bara några kilometer var jag tvungen att stanna för att ta av den. Det var varmare än jag trodde att det skulle vara. Nu vet jag inte när jag kommer att cykla nästa gång, eftersom vädret tyvärr igen visar sämre. Jag som redan hann vänja mig vid sommarvärme. Shorts, solkräm och solstol.

Jag har till och med sprungit i shorts och t-shirt. Tyvärr resulterade den löprundan i en sjuk fot. Jag tror det berodde på att jag knöt min sko för hårt efter att skosnöret gick upp. Tack och lov är foten bättre nu, så nu väntar löpning igen.

Löpningen har känts riktig bra den senaste tiden. Pollenmedicinen verkar ha hjälpt och jag kunde springa ett snabbare pass. Det kanske också bidrog till en sjuk fot. Snabbare pass och för hårt knuten sko, är kanske inte den bästa kombinationen. Men nu känns foten bra och jag är ivrig på löpning. Och cykling. Det är nog ganska kul att cykla också. Susa fram på vägarna i solsken. Det känns svårt att få till båda bara. När jag ändå vill satsa på maraton. Då vet jag att jag behöver fokusera på löpningen. Cyklar jag för mycket hinner eller orkar jag inte springa…

Igår hade jag en bra cykeldag, idag var en dålig cykeldag. Igår trampade jag på och hade bra tempo. Bra tryck i benen och bra känsla. Jag var ivrig på att cykla idag igen. Testa hur det känns att cykla två dagar i rad. Skulle jag ha lika pigga ben igen? Nu får vi aldrig veta, för vad hände? Punktering.

Där är jag ombytt och redo att cykla till jobbet. Hämtar cykeln ur förrådet och märker direkt att nåt är fel. Jag tror jag aldrig haft punktering tidigare. Däcket är helt tomt, så det blev ingen cykling till jobbet. Istället blev det ett riktigt bra intervallpass efter jobbet.

Just nu tycker jag att löpningen känns bra. Formen börjar komma och tempot har blivit högre. Jag tror att alla intervaller som jag sprungit har haft effekt. Att det har hänt något med formen. Jag blir nästan förvånad när jag kollar på klockan. Springer jag faktiskt så fort, fast det inte ens känns jobbigt?

Jag följer mitt träningsprogram och just nu är det mycket, vad ska jag kalla dem, halvlånga intervaller. Inte 30 sekunder max, men inte heller över fem minuter. Utan tre till fyra minuter. Det är ändå så långt att jag hinner undra om intervallen inte snart är slut, men samtidigt tror jag att de ger bra effekt. Det är just det jag borde träna på för att höja grundtempot. Inte spurta, men inte heller lufsa runt i långpasstempo. Utan halvhårt, halvlångt. Därför är jag så nöjd när det just nu känns bra. Att jag faktiskt orkar springa på, hela intervallen.

Vad som började som en dålig dag, med punktering, slutade trots allt bra. Imorgon börjar jag dessutom semester.