Det gick från nästan shortspremiär till långa tights och jacka igen. Däremellan hann jag springa två pass i bara ett lager kläder och nu öser regnet ner. Jag är redo för sommaren, men den känns fortfarande långt borta. Jag borde fixa i trädgården, köpa sommarblommor och städa terrass. Plocka fram sommarkläder och byta gardiner. Men när det är plus åtta grader ute och ösregn, då behöver jag inte sommarkläder. Då är det skönare att äta soppa och ligga under filten på soffan.

Löpningen känns i alla fall riktigt bra just nu. När jag springer mina vanliga distanspass, ligger tempot på låga sjuan. Ibland till och med under. Det är jag nöjd med. Det känns lätt och jag behöver inte kämpa. När jag springer kravlöst är det ungefär där jag landar. Långpassen går i långsammare tempo, men det är inget jag stressar över just nu. Jag tycker ändå att jag är på god väg på mitt projekt att bli snabbare igen.

Tempot har blivit högre och mitt testlopp gick jättebra. Jag har märkt att det spelar en roll när jag springer. Dagsform och sånt. Veckans långpass blev den tredje dagen i rad som jag sprang. Förra veckan blev det dagen efter en superstressig jobbdag. Det är klart att jag kanske inte är på topp då. Men samtidigt har jag ibland inget val.

Jag visste att jag hade kunnat springa långpass idag också när jag är ledig, men eftersom det lovats regn (och det stämde), valde jag istället att springa i solsken. Även om det då blev tredje dagen i rad med löpning. Dessutom tänker jag att det är bra träning inför maraton. Att springa på redan trötta ben.