Träna i regn? Går det? Klart det går. Det är inte kanske det roligaste, men samtidigt så känner man sig sällan så levande som efter ett riktigt bra träningspass i ösregn. Den här veckan har det blivit mycket träning i regn.

Jag har varvat mellan att cykla till jobbet och att ta bilen. På tisdagen cyklade jag och jag var genomblöt när jag kom hem. Alltså verkligen genomblöt. Det plaskade i skorna, sporttoppen var dyngsur och jag fick krama ur håret. Jag var tvungen att gå i duschen när jag kom hem för jag frös så mycket. Regnet bara vräkte ner, det var knappt att jag såg vart jag cyklade.

På onsdagen när jag skulle cykla till jobbet igen, var min hjälm fortfarande blöt och min skor hade inte torkat. Inte för att det gjorde så mycket, för tio minuter efter att jag startat hemifrån började det regna. Då hade jag i alla fall förberett mig bättre, med bättre kläder, så jag blev inte lika blöt.

Dagens träningspass blev också en blöt historia. Tanken var att springa intervaller efter jobbet. Jag hade tagit bilen till jobbet, för att ha pigga ben till löpningen. All min cykling har tydligen resulterat i träningsvärk i benen. Jag har dessutom jobbat långa dagar och det har varit mycket folk på jobbet. Bråttom, bråttom, bråttom. Säkert för att det regnat hela veckan. Det var inte direkt på pigga ben som jag sprang intervaller. Det är väldigt sällan jag får mjölksyra av att springa, men idag fick jag det. Lite (mycket) regn och snålblåst på det…

Samtidigt är det ändå något härligt med att träna i regn. Känslan efteråt är alltid bäst. När jag kämpat mig igenom mina intervaller, kommer hem, tar en varm dusch, äter god mat och lägger mig i soffan. Visst är det kul att träna i bra väder också, men det är dessa pass som bygger pannben. Jag kommer ju att flyga fram sedan när vädret är optimalt.