Det är nästan konstigt att skriva att idag sprang jag näst sista träningspasset inför Tallinn. På torsdagen ska jag ännu springa en sista gång, men idag då alltså näst sista träningspasset. Ynka fem kilometer. Knappt så att jag behöver byta om. 

Jag tycker att jag är betydligt mer nervös nu redan än vad jag brukar vara. Fast jag tror kanske att det beror på att Tallinn maraton är en vecka senare i år. För det brukar nämligen infalla samtidigt som Skanssiaiset på jobbet och de var redan förra veckan. Och därför är jag också mer nervös, för att jag har mer tid att fundera. Förra veckan var det bara jobba, jobba, jobba och hinner inte fundera på annat. Nu när jag har mer tid, och dessutom inte ens ska träna, blir jag mer nervös.

Jag försöker intala mig själv om att det kommer att gå bra. Jag är förberedd och redo att springa. Träningen har gått bra, uthålligheten finns och farten likaså. Hotell är bokat, spotifylista fixat, nötter inhandlade. Nu återstår mest mental träning. Positiva tankar. 

Dagens träningspass kändes åtminstone bra. Det finns tryck i benen, även om förra veckans testlopp kanske inte gav den tid jag hoppats på. På torsdagen ska jag ännu springa korta, snabba intervaller för att få en sista boost i steget. Förhoppningsvis kommer sedan mitt planerade maratontempo kännas lätt. Jag hoppas kunna springa i ett tempo kring 7:00. Jag ska skriva ett skilt inlägg om mina tidsmål, men tja. 7:00 tempo är målet.