Kategori: Lopp (sida 1 av 8)

Så lyckas du med ditt lopp

Det springs lopp till höger och vänster och det verkar som om alla ska springa något lopp i helgen. Eller så är det bara jag som följer en massa löpare på instagram. På lördagen springs det till exempel Göteborgsvarvet och Helsinki city run. Jag har genom åren lärt mig en del, från de lopp jag sprungit, och jag tänkte dela med mig av mina bästa tips. Fyll gärna på i kommentarsfältet ifall jag missat något. Först och främst ska du ju ha tränat inför distansen eller loppet, men det antar jag att du gjort. Har du inte gjort det, hjälper tyvärr inte dessa tips heller.

Inför loppet:

Läs informationen

När går starten. När ska du vara i startfållan. När ska du senast ha hämtat din nummerlapp. Osv.

Hämta ut nummerlappen i tid

Det kan vara långa köer till nummerlappsutdelningen eftersom det är många som ska springa. Har du möjlighet, hämta ut den redan dagen innan. Oftast finns det en mässa/expo i samband med nummerlappsutdelningen där det finns olika erbjudanden från loppets sponsorer. Snick snacka med andra löpare och ta lite bilder till din blogg eller instagram. Dessutom blir det mindre stress på själva loppdagen och då kommer du att vara nervös som det är redan.

Reka banprofil och vätskestationer

Här erkänner jag att jag är värdelös. Jag vet ju var starten och målet är och i princip hur banan går, men inte mycket mer än det. Första backen som kommer. Aj fan, borde ha tränat mer på backar 🙂 Jag tycker också om att veta var vätskestationerna finns. Hur ofta kommer det och vad serveras. Loppen är sponsrade av en viss sportsdryck som serveras vid vätskestationer och det är bra att testa på den innan, för att se om magen klarar av det. Eller finns det russin, apelsin, saltgurka… Kan du äta det eller behöver du egen energi med.

Testa din utrustning

Även om det finns en mässa med bra erbjudanden och du köper med dig ett par fina nya löparskor, springa INTE loppet i dem nästa dag. Ha ett par skor du vet att fungerar. Det samma gäller för kläder. Skavsår är inte kul, eller att hela tiden vara tvungen att dra upp/ner tröjan/byxor.

Vaselin

För att undvika skavsår, smörjer jag in mig i vaselin. Speciellt där bh-bandet och pulsbandet ligger. Och under armhålorna, och springer jag i shorts så på insida lår.

Under loppet:

Pace yourself

Ta det lugnt i början. Adrenalinet, peppen, stämningen gör att du vill rusa på i början. Gör inte det. Det är alltid trångt i starten. Det är inte värt att ödsla tid på springa om folk och bli stressad över att folk springer om dig. Efter tre kilometer brukar fältet jämna ut sig och du kan hålla ditt planerade tempo. Håll ditt planerade tempo och öka mot slutet och spring om folk då istället.

Spring inte med musik

Här gör man förstås som man själv vill, men jag gillar att ta in stämningen från publiken. High five:a med publiken, heja på andra löpare och njuta av stämningen. Speciellt strax innan starten när musiken dånar och alla klappar och man bara känner ivern i luften. Bästa känslan!

NJUT

Lopp är kul. Njut av stämningen och publiken. Tallinn halvmaraton i fjol var en enda folkfest, jag sprang med ett leende på läpparna hela tiden. Så kul!

Efter loppet:

Fira

Ett lopp är ett lopp är ett lopp. Det ska firas. Punkt. Med bubbel.

Analysera

Här är det bra med blogg och race reports. Bara att ösa ur alla tankar och känslor kring loppet. Både direkt efter och efter ett par dagar när allting hunnit mogna. Vad gick bra, vad gick mindre bra. Hur kan du förbättra dig till nästa gång. Eller vill du inte springa lopp fler gånger. Märkte du att det inte var något för dig. Det är också helt okej.

Dela gärna

Vad betyder allt i praktiken?

Det är en sak att ha en plan, en annan sak att omsätta allt i praktiken. Jag har listat mina nyckelpass och vad jag behöver jobba på inför Tallinn maraton. Jag ska försöka förklara mer detaljerat hur jag tänker kring de olika delarna.

Långpass

Detta känns som den viktigaste punkten. I min maratonträningsplan skrev jag att jag vill springa åtminstone ett långpass på över 30 kilometer och några på över 25. Det längsta jag sprungit hittills på långpass är 16 kilometer. Jag har tidigare ökat med 1-2 kilometer per vecka. Ökat i kanske tre veckor och sedan haft en lugnare vecka där jag sprungit mindre och inget långpass. Kilometermängden är för tillfället ungefär 30, fördelat på ett långpass, ett intervallpass/snabbare pass och ett vanligt distanspass.

Det är nu 20 veckor kvar till maraton, om jag inte räknat fel, och håller jag samma tak borde jag utan problem komma upp i 30 kilometer. Samtidigt vet jag att snart börjar pollenhelvetet, sommar och sol och lata dagar… Det är inte precis som om ett 30 kilometers pass springs på en timme efter jobbet. Det krävs tid, planering, ledig dag. Helst inte för varmt, för vill inte springa i värme. Helst inte regn. Kanske jag nån gång vill ta en drink på en uteservering. Kanske bara ligga på stranden.

Då måste jag komma ihåg. Maraton. Heidi du ska springa maraton! Långpassen måste springas.

i praktiken

Styrketräning

Näst efter långpasset kommer styrketräningen. Jag har tränat styrka regelbundet varje vecka länge. Inte efter en specifik plan, utan mest en massa övningar blandade hejvilt. Benböj, armhävningar, biceps curl, stå på händer… Inte direkt några övningar som hjälper när jag ska springa maraton. Eftersom min vänstra höft knorrar ibland, måste jag börja göra övningar för att stärka upp den. Mycket övningar på ett ben. Utfall med benet uppe på en bänk. Musslan. ”Curtsy” utfall. Typ alla dessa övningar. Och fortsätta med yoga och stretch. Förstås.

Träningsprogram

Jag tänker göra upp ett eget program och inte följa en strikt plan. Eftersom jag jobbar olika dagar, olika tider är jag i alla fall tvungen att kasta om alla pass beroende på hur min dag ser ut. Jag vill få in tre löppass, ett styrketräningspass och ett yogapass. Precis som nu alltså. Kilometermängden kommer att öka för varje vecka, främst för att långpasset blir längre hela tiden. Intervallpasset kommer att vara i varierande längd, beroende på vilket typ av intervaller jag springer. Distanspasset är min mysrunda på veckan. Det passet som får ge vika först om det inte passar in med övriga livet. Eller det passet som kan bytas ut mot, t.ex cykling.

Intervaller

Jag vill springa fortare än mitt förra maraton. Det är det tidsmålet jag har för tillfället. Ett intervallpass i veckan är planen. Här är jag ännu mest osäker på vilka jag ska springa. Det finns så många och inget är mer rätt eller fel än det andra. Kanske jag går enligt känsla och dagsform? Fast sen igen, när vill man springa backe?

Frågor på det?

Dela gärna

Träningen inför maraton

Det stora målet för säsongen är satt och nu gäller det att ta tag i träningen inför. Tallinn maraton springs på söndagen den 9.9. Det är fortfarande ännu långt dit, men samtidigt är det nu jag behöver steppa upp träningen. Nu ska grunden läggas, för att senare kunna fokusera mera på fart och finlir. Att inte sedan behöva stressa över långpassen. För stressa lär jag göra i alla fall och självklart springa långpass då också. Men jag vill få en grundtrygghet nu redan och komma upp i långpass på 20 kilometer.

maraton 2017

Hur jag tänker kring maraton

Långpass

Inför mitt första maraton förra sommaren hade jag som längst sprungit 27,5 kilometer. Bevisligen genomförde jag loppet, så det går ju att ha sprungit så ”lite”. Men. Det stämmer nog det som sägs att maraton börjar efter 30 kilometer. Då kommer väggen. Jag vet inte om det var väggen som kom, men något händer nog i kroppen efter 30 kilometer. Benen tog slut, även om flåset orkade. Inför Tallinn vill jag springa fler långa långpass. Jag behöver springa fler långa långpass. Vänja benen vid distansen och öka tåligheten. Förra gången hade jag sprungit ett pass på 27,5 kilometer, ett på 23,5 och så några på 18-20 kilometer. Och vanliga 12-14-16 kilometers rundor. Konstigt hur jag inför maraton klassar en 14 kilometers runda som vanlig… 🙂 Nu vill jag springa åtminstone ett pass på över 30 kilometer och några på över 25.

Styrketräning

Det är bra med blogg, då kan jag kolla tillbaka på mina gamla inlägg. Förra året den 14 juni skrev jag om mina problem med vänster höft. Hur den lätt blir stel när jag springer långt. Tre veckor senare var det dags för mitt maraton. När jag skriver att benen tog slut, menar jag egentligen att det var vänster höft som pajade. Slutt kaputt. Det var den som gjorde att jag var tvungen att gå mycket mot slutet. Vad lär vi oss av det här? Måste. Träna. Styrka. Om jag har problem med höften innan ett lopp, lär det knappast bli bättre av att jag springer 42,195 kilometer.

Träningsprogram

Förra gången följde jag ett träningsprogram ur boken ”Stora löparboken för kvinnor” av Lofsan och Jessica Almenäs. Programmet var 42 veckor långt, men jag hoppade in med 16 veckor kvar. Jag hade/har ju ändå en grund och börjar inte från noll. Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra den här gången. Jag tror inte att jag kommer att följa ett färdigt program, utan kommer att knåpa ihop ett eget. Plocka delar från olika upplägg, inspiration till intervaller och pass. Inget strikt som på måndagen dessa intervaller i den här farten. Tisdag vila, onsdag långpass osv. Tänk om jag jobbar onsdag då? Jag vet vad jag behöver göra och jobba på. Dessutom är jag som ett trotsigt litet barn, lägger armarna i kors tycker. Kan. själv.

Intervaller

Jag har inget tidsmål uppsatt ännu, men har förhoppningar om att springa snabbare än förra året. För att göra det måste jag öka på tempot. Få upp grundtempot i löpningen och orka springa fortare längre. Hej långa intervaller och tröskelpass. Tusingar. Norska intervaller. Backintervaller. Här kommer jag att plocka inspiration ur olika träningsprogram och gå på känsla.

målgång tallinn maraton

Målgången vid Tallinn maraton

Vad tror ni om min plan?

 

Dela gärna

Det där målet…

Jag har ju lovat att jag ska berätta om mitt mål för i år. Problemet har hela tiden varit att jag inte vet vad det är. Jag har inte kunnat bestämma mig för vad jag vill satsa på. Bli snabb på milen? Förbättra tiden på halvmaraton? Nytt maraton? När folk frågar vad jag ska springa för lopp i år, har jag bara hummat något obestämt. Redan i fjol när jag fick veta att datumet för Paavo Nurmi maraton var flyttat, anade jag att det skulle bli problem. Jag brukar alltid springa i Åbo, jag har gjort det de senaste fem åren. Olika distanser från år till år. De första två åren milen, sedan två halvmaraton och i fjol maraton. Tre år har jag sprungit i Tallinn, alltid halvmaraton.

planer på lopp

Det har alltid passat mig bra att springa i Åbo i slutet på juni och i Tallinn i början av september. Jag har haft bra tid för återhämtning mellan loppen oberoende av distans och kunnat träna inför nästa lopp. I år kommer Paavo Nurmi maraton att gå den 18.8 och Tallinn maraton den 9.9. Hur jag än vänder och vrider på saken får jag det inte att gå ihop. Jag kan inte springa båda loppen. Jag måste helt enkelt välja. Dessutom spelar jobbet in.

Jag jobbar helger och kommer antagligen att jobba då när det är Paavo Nurmi maraton. Jag har antagligen semester i slutet av juli, början av augusti och tror inte att jag kommer att ha en ledig helg direkt efter semestern. (jag är alltså ledig var fjärde) Dessutom är jag tvungen att önska ledigt den helgen som Tallinn maraton ordnas ifall jag vill delta där och det finns bara så många ”extra” lediga helger jag kan få.

I något skede fick jag nys om ett triathlonlopp. Ett motionslopp med simningen i pool, några kilometer cykling och några kilometer spring. Först tänkte jag satsa på det. En kul grej helt enkelt, en första introduktion till triathlon. En spark i baken åt mig som vill lära mig att simma. Något som motiverar mig att lära mig simma. Besöken till simhallen är fortfarande 0 (noll) sedan jag köpte den där jäkla baddräkten… Sedan visade det sig att loppet går samtidigt som Paavo Nurmi maraton, den 18.8. Not really helping med min planering där.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för vad jag ska göra. Typ. Jag skippar Paavo Nurmi maraton i år och satsar i stället på Tallinn. Distansen då? IIIIK! Maraton. Vågar jag ens skriva det här? Även om jag själv  har vetat om det och hela tiden haft det i tankarna, blir det mycket mer verkligt när jag skriver ut det. Skulle jag mot förmodan vara ledig den helgen som Paavo Nurmi går, kan jag alltid efteranmäla mig till loppet. Då är tanken i så fall milen.

Ett lopp som jag tänkte göra comeback på i år är Kaarina syysmaraton. Det ordnas den 27.10 och då borde jag ha återhämtat mig från maraton. Hunnit träna upp snabbheten. I Kaarina vill jag försöka sätta nytt personbästa på milen. Det är länge sedan jag sprang ett millopp och mitt personbästa är från 2015. Dags att maxa på milen. Först hade jag tänkt göra det på samma lopp där jag sprang mitt personbästa, men det loppet går inte i år. Alla mina planer verkar gå i stöpet i år…

20151024-111259-7344.jpg

Foto: Tomi Junnila

Vad ska du springa för lopp i år?

 

Dela gärna

Tankar om löparmage, del två

Jag fortsätter ännu på temat löparmage med några tankar som inte kom med i gårdagens inlägg. Idag känns magen bättre och jag hade säkert kunnat springa idag igen. Jag tog i alla fall det säkra före det osäkra och valde att istället träna veckans styrketräningspass idag. Det som är svårt med att drabbas av löparmage är att det kommer plötsligt. Hemma kan magen kännas hur bra som helst och även in i passet. Jag kan springa flera kilometer, nästan hinna avsluta passet, när det plötsligt hugger till. Därför avstod jag från att springa idag, även om magen redan känns bra. Jag har inte upptäckt något mönster när jag får löparmage. Att jag ätit si eller så och att det  är därför jag drabbas. Då hade det ju varit enkelt eller enklare att undvika det då jag vill träna. Nu blir det mer av en gissningslek och hoppas på det bästa. löparmage del 2

På lopp är det alltid problematiskt med sportdrycker. Ett tips som oftast ges är att prova på allt innan lopp. Vare sig det sedan gäller vilka skor eller kläder man ska springa i, eller att testa energigels och sportdrycker. Det kan fungera om den sportdrycken som används på loppet finns att köpa och testa, men det är ändå ingen garanti för att det kommer att fungera på själva loppdagen. Jag brukar oftast ta bara lite sportdryck vid kanske varannan station och samtidigt ta vatten. Jag har aldrig hittills vågat ta av gelen som delats ut.

På kortare lopp som 10 kilometer går det ännu att klara sig utan att ta sportdryck eller annan form av extra energi. På längre lopp som halvmaraton och speciellt maraton behöver man/jag fylla på med energi under loppet. Då blir det en balansgång med hur mycket behöver jag ta mot hur mycket vågar jag ta. Utan energi orkar jag inte, men med en kollapsad mage är det inte heller kul. Vad är värre, pest eller kolera? Jag brukar oftast ta av ”maten” som delas ut vid vätskestationerna vid lopp. Banan, russin, saltgurka, apelsin… Det fungerar bättre än sportdryck. På Paavo Nurmi Maraton förra sommaren hade jag egen energi med i form av dextrosol. Det har fungerat för mig och fungerade tack och lov även då.

Återhämtningen från ett pass störs också av att ha drabbats av löparmage. Direkt efter ett hårdare eller längre pass borde jag fylla på med energi för att skynda på återhämtningen. Vara pigg till nästa pass och med fyllda energidepåer. Tyvärr är mat det sista jag vill tänka på då. Jag är både tömd på energi från att ha tagit ut mig på passet och tja *tömd på annat sätt också*. Och när jag inte tillför något pga illamående och olust blir det som en dålig spiral.

Har du drabbats av löparmage någon gång?

Dela gärna

Säsongssammanfattning 2017

Jag brukar alltid skriva en säsongssammanfattning när jag sprungit klart alla lopp för året. Här kan ni läsa om 2015 och 2016. Jag sprang mitt sista lopp redan i september. Jag hade en förhoppning om att springa ännu ett lopp i slutet av oktober, men det blev inte fler. Jag har helt enkelt glömt bort att skriva en säsongssammanfattning, men blev påmind efter att Träningsblogga skrev sin.

Det här året har varit bra träningsmässigt. Det blev bara två lopp, men vilka lopp sedan. Inför året skrev jag bl.a. att jag ville springa ett maraton. Check på det! Det är en tanke som jag haft länge, men i år var året som det blev av. Jag ville springa maraton redan ifjol, men då kom sjukdomar i vägen för träningen. Det här året kunde jag träna på bra och jag följde mitt träningsprogram nästan till punkt och pricka. I början av året höll jag på med lågpuls, men maratonträningen inleddes mitten av mars.

Klicka på rubrikerna för att läsa den långa versionen om loppen.

Paavo Nurmi maraton

Mitt första lopp för säsongen gick 1 juli. Jag skulle springa hela maratondistansen på Paavo Nurmi maraton i Åbo. Jag var så nervös veckorna innan och tvivlade på min förmåga att klara av det. Även om jag tränat på bra och följt mitt program är ändå 42,195 kilometer jäkligt långt. Jag var orolig för allt. Skulle jag orka? Skulle magen krascha? Skulle jag få ont? Hur ont skulle jag få? Skulle jag vara sist? Allting gick slutligen vägen och jag kom i mål. Jag klarade av det! Jag sprang ett helt maraton! Fortfarande rätt stolt när jag tänker tillbaka på det och läser min egen race report.

maraton 2017

Tallinn halvmaraton

Efter en paus på ett år, var det igen dags för mig att springa halvmaraton i Tallinn den 10 september. Det måste nog vara ett av mina favoritstäder och favoritlopp att springa. Publiken och stämningen är alltid fantastisk. Det är så kul att springa där, även om jag inför i år inte alls var pepp i starten. Jag hade ingen lust att springa, utan ville mest ligga på hotellrummet och sova. Så fort jag kommer till startområdet händer något och tävlingsmänniskan kommer fram. Klart jag ska springa, lopp är kul. Jag minns att jag hade roligt loppet igenom. Jag sprang med ett leende på läpparna, high fivade publiken och fick gåshud mest hela tiden. Runner’s high när det är som bäst! Tiden blev något i mellanläge för mig. Inte den snabbaste, men inte heller det långsammaste jag sprungit. Ganska exakt vad jag hade gissat att det skulle bli och jag var nöjd. Jag hade haft roligt genom hela loppet och en bra känsla och tiden var en bisak. Jag visste att jag gett allt och att det varit en maxprestation enligt dagsformen. säsongssammanfattning

Inför året skrev jag också om det där med simningen… Fortfarande… Hur gick det med den saken? Tja, jag har i alla fall köpt en baddräkt 🙂

 

Dela gärna

Paavo Nurmi maraton flyttat

Den här veckan fick jag mejl från organisatören av Paavo Nurmi maraton att datumet till nästa år är ändrat. Det är inte precis så att jag anmält mig redan och att det nya datumet inte passar mig, men… Jag har de senaste fem åren sprungit där och har väl tänkt göra det nästa år också. Inte bestämt mig för distansen, men ett nytt maraton lockar nog. Jag har sprungit alla distanser på loppet, milen, halvmaraton och maraton. Nu till ”problemet”.

maraton 2017

Organisatören har valt att senarelägga datumet. Tidigare har loppet alltid arrangerats i slutet på juni, början på juli. Nu går loppet av stapeln den 18 augusti. Själva datumet är inget problem i sig, men jag hade även tänkt springa i Tallinn igen och det arrangeras den 9 september. Det är bara tre veckor mellan loppen. Jag är inte direkt Piggelina som betar av lopp efter lopp. Jag behöver och vill ha återhämtning efter lopp. Speciellt om jag tänkt springa maraton i Åbo. Då är det alldeles för tätt inpå att springa lopp om tre veckor igen. Oberoende av distans i Tallinn…

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det är långt in i framtiden och mycket kan hända tills dess. Samtidigt ifall jag vill springa maraton igen, kan jag inte flumma i all oändlighet. I något skede måste jag ha en träningsplan och göra en satsning. Då måste jag bestämma mig för vilket lopp som är viktigast. Vilken distans jag vill springa. Ska jag bara springa maraton i Åbo och strunta i Tallinn? Ska jag springa halvmaraton i Åbo och halvmaraton i Tallinn? Vilket inte heller känns optimalt, det känns också väldigt tätt inpå med två halvmaraton inom loppet av tre veckor.

Ska jag springa milen i Åbo och en längre distans i Tallinn? Det låter nästan som det vettigaste förslaget. Det går ju faktiskt att springa maraton i Tallinn också, jag har alltid sprungit halvmaraton där. Då skulle jag dessutom få till ett bra fartpass veckorna innan Tallinn och bra träning inför loppet. Hmm… Måste fundera vidare på saken. Det är inte så att jag måste bestämma mig nu genast, men lite irriterad är jag. Eller inte direkt irriterad, men det tidigare upplägget har passat mig bra. Nu känns det mest att hur jag än väljer, så blir det halvbra…

Dela gärna

Tallinn halvmaraton racereport

Idag var det dags för Tallinn halvmaraton. Jag har inte sprungit halvmaraton sedan förra sommaren (2016)på Paavo Nurmi och då gick det rent ut sagt åt skogen. Då blev det personsämsta för min del och jag har varit nervös för att springa halvmaraton sedan dess. Jag har inte skrivit ut om mina målsättningar för årets halvmaraton här på bloggen, främst för att jag har varit nervös för att inte uppnå dem. Tänk om jag springer ännu sämre a.k.a långsammare än i fjol. Jag vill ju liksom bli bättre…

Förutsättningarna för årets halvmaraton var inte direkt de bästa. Jag har varit så fokuserad på att klara av årets stora mål, mitt maraton tidigare i sommar, att jag inte tänkt på fart. Fokus har legat på grundträning och på mängd. Bygga upp kroppen för att klara av att springa långt och inte springa snabbt. När det sedan var dags att lägga om träningen för halvmaraton insåg jag ganska snabbt att det inte kommer att bli några rekordtider i år. Jag var inte tillräckligt snabb och frågan blev snarare ifall jag ens skulle klara av att slå förra årets tid?

startområdet

Vi anlände till Tallinn redan igår och hämtade ut min nummerlapp i god tid Samtidigt pågick 10 kilometers loppet och jag som tyckte att jag inte var nervös, kände genast av pirret när vi kom till startområdet. Imorgon skulle det vara min tur att springa och peppen var så där. Egentligen var jag inte speciellt sugen på att springa… Jag undrade mest varför jag utsätter mig för sånt här 🙂

nummerlapp hämtad

Starten för halvmaraton skulle gå klockan tolv. Klockan elva låg jag ännu i sängen på hotellrummet och var inte det minsta sugen på att springa. Jag ville bara ställa in och sova och typ fara och shoppa i stället. Jag var inte direkt nervös mer, utan mest bara väldigt o-sugen på att springa. Bestämde mig i alla fall för att springa (förstås) och begav mig till startområdet. Nästan genast utanför hotellet stod första hejarklacken och hejade på de som startat i maraton tre timmar tidigare och redan då ändrade min åsikt. Klart att jag skulle springa. Lopp är kul ju!

Vid startområdet värmde jag upp en stund, besökte bajamajan, tog lite bilder och ställde mig sedan i startfållan. Pirret och suget på att springa började infinna sig och mitt i allt, pang! Där gick starten! Jag hade ställt mig bra i ledet och kom snabbt in i min egen rytm. Utan att ens inse det, hade jag ställt mig bredvid 2:15 ballongen i starten Bra, dem hänger jag på tänkte jag. Det höll i kanske en kilometer och sedan var de långt förbi mig. Fan, tänkte jag, där rök den tiden.

Jag gillar att springa i Tallinn. Det är alltid bra stämning, det är mycket publik och mycket folk som hejar. Jag bestämde mig för att njuta och för att strunta i tiden. Ta in stämningen, omgivningen och se det som en sightseeing tour. Känns det bra, kan jag försöka öka och få en bättre tid, men inte stressa något.

Kroppen kändes bra och slutar aldrig att förvåna mig. Med tanke på hur osugen jag var på att springa innan, så svarade kroppen bra. Vid 10 kilometer var jag fatt 2:15 ballongen och benen var lätta. Jag tänkte att jag springer med dem en stund, men kände att benen ville springa fortare. Jag bestämde mig för att springa förbi och springa i egen takt. Jag hade som mål att komma under 2:10, men allt under 2:15 var bra.

Publiken i Tallinn är verkligen fantastiskt. Det är musik, det är hejarop, det är party. Det är sån stämning alltså! Varje gång jag sprang förbi någon punkt med underhållning blev benen extra lätta. Jag fick gåshud över hela kroppen. Gillar speciellt när namnet och landet står på nummerlappen och folk skriker ditt namn. Inte kan man sakta ner nu, öka! Orka ända in i mål.

Benen kändes lätta ända till 18 kilometer, men sedan fick jag världens håll och var tvungen att gå några meter. När jag gick märkte jag att jag kanske inte var så pigg som jag trodde. Det började göra ont än här än där… Kom igen nu, orka hela vägen. Jag kollade på klockan och insåg att tiden skulle bli bra ifall ja höll hela vägen. Jag sprang förbi några och fick ny energi av det. Bara tre kilometer kvar, kom igen nu!

målgång

Vid målgång var det en seg liten backe, sista svängen in mot målrakan och så slutspurten kvar. Spurtade förbi några typer på målrakan och sprang i mål på 2:12:17. Väldigt nöjd med tiden och en bra känsla genom hela loppet. Helt annorlunda än i fjol då jag kom i mål på 2:15 nånting och hade mest ont överallt. Nu var jag glad och nöjd och visste samtidigt att det var det bästa jag kunnat åstadkomma idag. Det fanns inte rum för förbättring någonstans, utan det här var en maxprestation med de förutsättningar jag hade.

 

 

 

Dela gärna

Tallinn halvmaraton nästa

Imorgon startar vi vår resa till Tallinn och mot Tallinn halvmaraton. På söndagen är det dags för lopp igen och på måndagen fortsätter vi vidare mot Europa. Jag har varit så fokuserad på vad jag ska ha med mig till själva loppet och vad jag behöver där att jag på något sätt ”glömt bort” att jag ska på en vecka lång roadtrip efter det. Jag behöver ju kanske lite annat med mig än löparskor och springkläder…

Det är så svårt att packa tycker jag. Speciellt nu när jag inte vet vad vädret kommer att vara. Jag menar, ifall jag ska på en solsemester är det bara att ta med sig bikinis, kjolar, t-shirt och nåt att ha på stranden. Men nu… Kommer det att vara varmt? Behöver jag sommarkläder? Eller ska jag bara ha samma sak som jag haft på mig här, dvs, tröja, jeans och höstjacka. Fast vi har ju bil förstås, jag tror att jag tar med mig lite av varje 🙂

En vill med i alla fall

Vi kommer alltså att resa vidare från Tallinn, genom Lettland och Litauen mot Polen och Tyskland. Upp via Danmark och Sverige och så hem igen. Jag ska försöka uppdatera bloggen längs med resan och efter loppet med en race report. Det hänger förstås på hur hotellens wifi fungerar. Jag kommer säkert att vara aktivare på instagram, så följ mig där ifall du vi se bilder. Efter resan blir det garanterat en bildbomb, speciellt nu när jag har en massa utrymme på min nya blogg.

Önska mig lycka till på söndag!

Dela gärna

Tröskelintervaller

Det börjar dra ihop sig till Tallinn halvmaraton och jag har ännu tänkt springa några pass inför. Idag var det dags för det sista lite tuffare passet. Nästa vecka kommer antagligen bli två träningspass, ett kortare intervallpass och ett ”vanligt” pass för att känna på kroppen, om allting känns okej.

Dagens träning var tänkt som tröskelintervaller. Det låter fint och jag tycker att Erika beskriver det så bra. Jag tycker precis som hon att jag kan springa intervaller i ett relativt högt tempo, men att det inte ger så mycket åt mig. Och det är ju inte intervaller jag ska bli bra på, utan jag vill just kunna hålla ett högre tempo under en längre tid.

Jag har nånstans inne i mig ännu en förhoppning om att springa på en bra tid i Tallinn. Jag har insett att jag inte kommer att komma under två timmar, det lär knappast inte ens bli personbästa, men tja, jag vill ju göra så väl ifrån mig som möjligt. Toppa formen så gott det går helt enkelt.

Idag bestämde jag mig för att springa 3 x 10 minuter i snabbare tempo. 5 minuter joggvila mellan varje intervall och så tio minuter uppvärmning och nedjogg på det. Totalt en timme. Tanken var att springa varje 10 minuters block i 6:00 tempo. Det är ett tempo som ger en sluttid kring mitt personbästa på halvmaraton.

Det kändes lätt och kontrollerat att springa i 6:00 tempo, som om det finns en fart gömd i benen. Jag vågar inte hoppas på några rekordtider i Tallinn, men det känns i alla fall som om formen finns där. Jag känner mig redo för lopp igen och känslan inför är bra. Det är allt jag kan önska, sedan kan dagsformen variera.

Nu känns det som om jag gjort allt jag kan och tiden blir vad det blir.

Dela gärna
Äldre inlägg

© 2018 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑