Kategori: Lopp (sida 1 av 14)

Race report Tallinn 10 kilometer

Det var trångt, men det var jäkligt kul. Ungefär så kan jag sammanfatta Tallinn 10 kilometer. Som vanligt levererade Tallinn världens folkfest och jag sprang med en stort leende på läpparna  hela loppet. Jag hade så kul när jag sprang att jag nästan glömde bort att springa. Jag var på sightseeing och kollade mest omkring mig. Vi sprang till exempel igenom Kultuurikatel, en gammal industribyggnad/skorsten. Hur coolt?  Jag hejade på andra löpare, highfiva:de publiken, jag sjöng med i musiken som dånade från högtalarna, jag klappade händerna och hade ett löparparty för mig själv. Och cirka tio tusen andra löpare.

tallinn 10 kilometer

Om jag någon gång har tyckt att det varit trångt när jag sprungit Paavo Nurmi i Åbo eller när jag sprungit halvmaraton i Tallinn, är det inget upp mot trängseln jag upplevde under Tallinn 10 kilometer. Det var tio startgrupper, jag var i grupp fem (E). Den syns inte på bilden nedan, utan jag stod långt långt bak. Alla startade samtidigt och det tog fyra minuter (!) från att startskottet gick till att jag korsade startlinjen. Jag tror inte ens att jag hörde startskottet, jag stod så långt bak. Då var det ännu fem startgrupper bakom mig. Det var trångt från start till mål. Visst jämnade det ut sig på delar av banan, men i stort sett var det ett sicksackande genom hela loppet. Jag sprang förbi några, några sprang förbi mig.

tallinn 10 km

Eftersom Tallinn 10 kilometer var ett lopp som jag anmälde mig till i sista stund, hade jag inga tidsmål med loppet. Jag visste att jag inte var i rekordform, utan jag fokuserade mer på upplevelsen och att ha kul. Det lyckades jag väldigt bra med. Jag har aldrig sprungit Göteborgsvarvet, eller Midnattsloppet eller New York maraton för den delen, men publiken och stämningen i Tallinn är verkligen fantastisk. Det finns till exempel en finsk förening, Smilerit, som varje år står på samma ställe och hejar. De tjoar och tjimmar, och man kan inte låta bli att le. Springa lite extra hårt, trycka på lite extra i steget. Publiken ger en (mig) så mycket energi.

Hela loppet igenom var en enda löparfest. Kroppen kändes stark och jag hade inga problem med att springa. Jag kollade på klockan ibland och den visade snittfarter på 5:40. Betydligt snabbare än jag sprungit på träningspass, men jag visste ändå att det inte skulle bli personbästa för mig, eftersom jag startat så långt bak. Och det är ju den tiden som räknas, den officiella. Den officiella tiden blev 1:03:35, medan nettotiden blev 59:38.

Det är jag nöjd med. Hade jag kanske kunnat kapa någon sekund? Visst, det hade jag kanske kunnat pressa mig till, men till vilken nytta? Nu kunde jag njuta loppet igenom. Det var inte blodsmak i munnen och blytunga ben, utan det var fest.

1

Borde jag vara mer nervös?

Imorgon bär det av mot Tallinn och för att springa tio kilometer. Jag ser fram emot det, men funderar samtidigt om jag borde vara mer nervös än jag är just nu. Mer taggad och pepp. Just nu känns det… Jag är inte direkt opepp, men jag borde kanske känna mer? Det kanske inte har sjunkit in ännu, att det är imorgon jag ska springa. Kanske peppen och ivern kommer när jag börjar förbereda mig.  Packa väskan, ta fram tävlingskläderna, fixa i ordning allt inför loppet och själva resan. Kanske jag blir mer nervös då?

På onsdagen fick jag startbeviset och jag fick veta min startgrupp. Tidigare när jag har anmält mig till lopp i Tallinn har jag kunnat skriva in vad jag gissar att jag springer på för tid. På basen av det sedan har startgrupperna delats ut. Den här gången kunde jag inte ange något, utan jag anmälde mig bara till distansen och att springa med tidtagning. Jag kommer att starta i startgrupp fem av tio. Det säger mig egentligen ingenting, det är säkert bra. Det spelar inte så stor roll var jag startar. Det är alltid trångt i starten oberoende, folk som springer om en till höger och vänster. Jag som försöker kryssa förbi andra löpare.

borde jag vara mer nervös?

Imorgon är det tidig (!) väckning och start som gäller. Vi valde att ta en tidigare båt än vi brukar för att inte behöva stressa. Hinna checka in på hotellet först, kanske äta något och förbereda mig i god tid. Starten går klockan fem och målgång är ungefär en timme senare. Målgången kommer att vara vid samma ställe som i fjol, mitt i gamla stan bland alla uteserveringar. Jag hoppas på mycket publik och hejarop. Tallinn brukar alltid vara en folkfest, men jag har aldrig sprungit tio kilometer där. Det ska bli kul att få uppleva det också, och se en annan del av Tallinn.

Jag vet inte hur mycket jag kommer att blogga under resan, men jag finns ju även på Instagram. Där blir det snabbare uppdatering från loppet och säkert en del bilder från Tallinn.

Wish me luck!

2

Sista träningspasset inför Tallinn

Igår gjorde jag det sista träningspasset inför Tallinn. Helt enligt planen och känslan i kroppen var okej. Det kändes inte direkt som jag flög fram, men jag litar på att tävlingssituationen på lördag kommer att göra att jag springer fortare. Nu kändes det kanske lite segt. Inte så att jag är orolig, men det blev kanske inte det genrep jag hade hoppats på. Fast jag sprang också medvetet i mina klumpigare skor, och det känns alltid tyngre i dem. På lördagen sedan kommer jag att springa i mina snabbskor, de lätta med lite dämpning.

Det sista träningspasset blev korta, snabba intervaller. Åtta stycken en minuters intervaller, med en minut vila mellan varje intervall. Upp med steget, fram med höften och ett bra tryck. Mot slutet gick det bättre och jag fick den känsla jag var ute efter. Det tar alltid en stund för mig att komma igång. Även om jag självklart värmer upp först, är det som om det tar en stund för kroppen att fatta vad den ska göra. Ska vi springa fort? Varför? Det är ju så mycket skönare att inte göra det.

sista träningspasset inför Tallinn

På lördagen måste jag komma ihåg att värma upp ordentligt innan start. Inte bara skutta lite på stället i bajamajakön, utan faktiskt springa. Förbereda kroppen på att springa fort från start och inte se de första kilometerna av loppet som uppvärmning. Som jag brukar göra på maraton. Eller brukar och brukar, jag har bara sprungit två maraton. Men ett tio kilometers lopp är mera pang på. Fort direkt från start och sedan bara öka. Och så plötsligt är det över.

Nu ska jag ännu stretcha och foamrolla innan lördagen. All träning är gjord nu och nu är det bara att ladda mentalt. Packa väskan, bestämma kläder och lacka naglar. Allt det där viktiga inför lopp 🙂

0

Klädkris inför Tallinn

Varför känns det som om jag alltid har en klädkris när jag ska springa lopp? Speciellt när jag ska göra det i Tallinn? Jag har sprungit ett och annat lopp tidigare, i både ösregn och gassande sol. Jag tycker ju att jag borde ha lärt mig hur jag ska klä mig. Hur jag ska tänka, men nej… Kanske det igen slutar med att jag i princip packar hela träningsgarderoben och bestämmer mig på plats. Skorna har jag bestämt, men det övriga. Hur varmt är det eller kommer det att vara? Ska jag ha shorts och t-shirt? Eller halvlånga tights och t-shirt? Vilka strumpor ska jag ha? För ifall jag har shorts, kan jag ha kompressionsstrumpor, men det ser bara fånigt ut med halvlånga tights.

Loppet startar först klockan fem och jag gissar på att jag springer kring timmen. Alltså går jag i mål vid sex-tiden. Då är det väl inte shortsväder heller? Jag kommer självklart att ha med mig överdragskläder och något att byta om till, men är det för kallt att springa i shorts? Jag vet att skulle jag dra ut på en runda hemma den tiden, hade jag inte valt shorts. Utan snarare halvlånga tights och en långärmad tröja. Så som vädret är just nu. Men jag vet också att jag brukar springa fortare på lopp, att jag brukar få (för) varmt och kanske det är bra att frysa lite. Så springer jag fortare.

Ett annat problem jag har om jag väljer shorts är att jag egentligen bara har ett par ”loppshorts”. Som sitter bra och som jag vet att jag inte kommer att irritera mig på under loppet. Jag har också min favorit t-shirt från Nike som jag sprungit de senaste loppen i. Jag vill inte springa alla mina lopp i samma kläder… Det börjar finnas ett antal bilder där samma shorts figurerar. Fun fact om shortsen. De är köpta 1997 (?) eller var det kanske 96 från HM i Stockholm. Still going strong.

forssa halvmaraton

säsongssammanfattning 2018


klädkris

Kanske inte kläderna spelar så stor roll sist och slutligen? Kanske det bara är ett bra tecken om min lilla klädkris är mitt största bekymmer inför loppet?

1

Loppveckan är här

Det låter ju inte alls lika coolt att säga loppveckan, som raceweek. Men nu är den i alla fall här, loppveckan. Favoritloppet går av stapeln på lördagen, och även om det blir femte gången jag springer i Tallinn är det alltid lika nervöst. Distansen är ny för mig, för Tallinn alltså, millopp har jag sprungit många tidigare. Det är dessutom ett lopp som startar först klockan fem på kvällen och det i sin tur kräver annorlunda förberedelser. Jag tänker främst på energiintag och uppladdning. Jag måste äta innan för att orka springa loppet, men jag kan inte äta för mycket för att riskera kraschad mage. Det är min mardröm på lopp. Inte att jag inte kommer att orka springa hela loppet, utan att jag kommer att vara tvungen att bryta för en kraschad mage.

Den här veckan kommer fokus att vara på loppet. Jag ska vila mig i form och inte träna mycket innan lördagen. Jag vill ha pigga ben och en längtan och sug till att springa. Foamroller, stretch, lite yoga och ett intervallpass är planen. Ingen zumba den här veckan. Det passar inte med jobbet och kanske hade jag skippat den annars också. Ingen styrketräning den här veckan heller. Jag vill inte riskera träningsvärk och trötta ben.

loppveckan är här

Träningsplaner för veckan:

Måndag: vila
Tisdag: yoga/stretch
Onsdag: löpning, korta intervaller
Torsdag: yoga/stretch
Fredag: vila
Lördag: lopp
Söndag: vila

På onsdagen är planen att springa sista gången innan loppet. Korta, snabba intervaller för att få en bra löpkänsla. Men samtidigt lugnt och kravlöst, eftersom det är på lördagen jag vill prestera som bäst. Några korta yogapass och lite foamroller och stretch på det, och jag borde ha gjort allt jag kan. Det finns inte så mycket att göra för formen mer, en vecka innan loppet. Jag ska lita på att jag har gjort min träning och bara fokusera på positiva tankar.

Lopp är kul och det kommer att gå bra. Punkt.

1

Träningen inför Tallinn

Det är elva dagar tills jag ska springa i Tallinn. Jag förväntar mig inga stordåd och jag lär knappast springa mitt snabbaste millopp, men jag vill ändå göra mitt bästa. Förstås. Få en bra upplevelse, njuta av loppet och av stämningen. Känna att jag orkar och har krafter kvar mot slutet. Springa om löpare då och kunna plocka placeringar. Som om det spelar någon roll ifall jag blir 1350:e eller 1400:e… I det här inlägget ska jag försöka skriva ner mina tankar kring träningen inför Tallinn.

Tanken är att ännu springa några gånger, med fokus på snabbhet. Jag vill känna mig lätt i steget och som om det finns tryck i benen. Eftersom det ”bara” är tio kilometer jag ska springa, vet jag att distansen inte är ett problem. Jag behöver inte satsa på långpass. Det är snarare farten som kommer att vara det jobbiga. Pulsen kommer att vara hög, det kommer att vara flåsigt och benen kommer att stumna. Jag vet att jag kan ta det lugnt, men jag vet också hur jag fungerar i tävlingssituationer. Fullt ös medvetslös, så länge det håller. Det händer något när nummerlappen kommer på. Även om tanken innan varit att ta det lugnt, går det sällan så när jag väl börjar springa. Sen brukar jag få sota för det mot slutet om jag inte varit tillräckligt tränad…

träningen inför tallinn

Igår sprang jag ett pass med en riktigt bra känsla och det är en sådan känsla jag vill ha i Tallinn också. Där jag känner mig stark och att löpningen rullar på. Även om det är jobbigt, fungerar det att springa. Jag vill springa ett eller två intervallpass med korta, snabba intervaller. Få upp löpsteget och känna mig lätt. Ett intervallpass den här veckan ännu och ett nästa vecka. Den här veckan blir det ännu kanske ett vanligt löppass. Jag vill inte träna för mycket heller, för tanken är ju att vara pigg i Tallinn sedan. På torsdagen börjar dessutom zumban igen. Frågan är om det blir för mycket? Eller alltså zumban vill jag gå på, det skippar jag inte, men kanske jag borde skippa det där vanliga löppasset. Som snarare kanske stjälper formen än hjälper?

Nästa veckan kommer träningen mest bestå av yoga och stretch. Vila mig i form och ladda mentalt. Bara tänka positiva tankar. Äta, dricka, välja kläder och vara ivrig. För det är ändå Tallinn! Loppet jag trodde att jag inte kunde springa i år.

1

Det blir Tallinn i år igen

Jag lovade ju att jag hade väldigt goda nyheter att berätta i måndags. Vad är då den goda nyheten? Jo, jag ska springa i Tallinn igen. Jag får igen möjlighet att delta i mitt absoluta favoritlopp, den här gången dessutom på en ny distans. Gissa vem som är ivrig?! Jag har hela året egentligen varit säker på att jag inte kommer att kunna springa i Tallinn, för det händer grejer på jobbet då. Det visade sig att jag visst kan/får/är ledig den helgen, plus måndag, så jag kan springa i Tallinn igen. Den här gången 10 kilometer.

tallinn igen

Ny distans för mig i Tallinn. Jag har alltid tidigare sprungit halvmaraton eller maraton. Jag är kanske liiiite besviken eller irriterad över att jag inte vetat om den här möjligheten tidigare. Då hade jag kunnat träna för en längre distans. Tränat för ett nytt maraton hela året. Nu har jag inte gjort det, eftersom jag varit så säker på att inte kunna springa i Tallinn. Nu är tio kilometer det enda  jag kan springa, med min dagsform. Men det är ändå Tallinn, jag är glad oavsett.

Nu kommer det dessutom att bli en annorlunda upplevelse. Vi kommer att åka dit på lördagen, tidigt på morgonen. Loppet går först klockan fem, men jag vill hinna checka in på hotellet och relaxa en stund innan. Eftersom det är ett kvällslopp, förväntar jag mig bra stämning. Mycket folk på stan, en lördagskväll, och dessutom Tallinn där publiken alltid är fantastisk. Det kan inte bli annat än bra. Jag ska se det som en rolig grej. Njuta av stämningen och publikstödet och vara tacksam över att kunna springa. Fira efter loppet och heja på maraton och halvmaratonlöparna nästa dag.

För det blir även en nästa dag. En hel söndag i Tallinn innan vi åker hem på måndag. (Mamma vi behöver kattvakt 🙂 ). Shoppa, god mat och dryck, kanske lite sightseeing. Shoppa lite mer, äta lite mer, bara njuta av egentid i min favoritstad.

Sa jag att jag var glad och ivrig?

2

Ultramaraton 2020?

Jag har hela året haft svårt för att besluta mig för vilka lopp jag vill springa. Vilken distans ska jag satsa på och när ska jag springa. Mycket har handlat om att de lopp jag vill springa inte passar in tidsmässigt. Jag kan inte springa Paavo Nurmi maraton i Åbo, oberoende av distans och jag kan knappast springa i Tallinn i år. Eftersom jag vet att det inte kommer att bli Tallinn maraton i år, har jag inte heller tränat strukturerat. Även om jag mot förmodan skulle ha den helgen ledig och möjlighet att delta, är frågan ifall jag är tillräckligt tränad. Självklart inte för maraton, men det finns även halvmaraton och 10 kilometer. Motivationen har inte riktigt funnits, när jag inte har något lopp att träna för och jag har satsat mer på cykling. Ibland har jag googlat lopp för att se om det finns något som skulle passa in på hösten. Vad hittar jag då? Ultramaraton i S:t Karins. Hmm…

reflektioner från ett halvmaraton

Det skulle vara först nästa år, i april. Antingen 6 timmar eller 12 timmar. Runt, runt, runt på en 400 meters bana. Alltså, varför går jag igång på sånt här? Det lockar, det lockar väldigt mycket faktiskt. Sex timmar då, tolv timmar känns lite att ta i ännu. En utmaning som heter duga, med fokus på att klara av det. Något helt annat än pressa tider och tempon, en utmaning på andra sätt. Jag tyckte ju om att springa på spånbanan förra sommaren när jag tränade inför maraton. Runt, runt, runt, varv på varv. Pausa för att dricka lite, äta lite och bara fortsätta springa.

Men ultramaraton ändå… Stoppa mig från dessa galna tankar 🙂

3

Ännu mera reflektioner från ett halvmaraton

Jag tyckte att jag skrivit ner alla mina tankar från ett halvmaraton i gårdagens inlägg, men jag kommer alltid på fler ett par dagar senare. Vissa inlägg som jag skriver är mest för mig själv, som en kom ihåg till nästa gång. Kan någon annan få tips och råd av det, så varsågoda. Här kommer ännu mera reflektioner från ett halvmaraton.

ännu mer reflektioner

Uppladdningen inför loppet var utmärkt. Även om starten gick sent på dagen, först klockan tre, blev jag inte hungrig. Eller törstig. Jag brukar alltid äta pizza kvällen innan loppet, det hör liksom till. Jag var orolig innan loppet att jag skulle bli hungrig, men det räckte bra med en rejäl frukost. Sedan banan, smoothie, några chips och lite godis innan starten. Bra mängd salt, bra vätskebalans och inga hungerkänslor.

Smörj in kroppen med så mycket vaselin det bara går. Jag har inte ett skavsår eller blåsa. Jag hade kletat vaselin under armhålorna, vid shortskanten, där pulsbandet ligger… Överallt. Det hjälpte, för inte en (ny) skråma i sikte.

Solglasögon är din bästa vän. Spring alltid i solglasögon, även om det bara är lite sol. Nu var det gassande sol under största delen av loppet, men ännu vid starten var det mulet. Jag funderade länge ifall jag skulle ha glasögonen eller ej, men beslöt mig till sist för att ha dem. Tack och lov! Det hjälpte mycket, huvudet hade kokat annars.

Bilden är från www.suvi-ilta.fi

Var snäll mot dig själv och ha inte för högt uppsatta mål. Malin är som vanligt klok som en bok och poängterar saker som jag nog egentligen vet själv. Att mina mål var högt uppsatta, att värmen påverkar och att det bara är ett lopp trots allt. Bara målgång är super och något jag ska vara stolt över.

Paavo Nurmi tio kilometer plus bröllop ett par timmar senare kommer så inte att funka. Jag skulle verkligen vilja springa på Paavo Nurmi i år igen, men vi ska på bröllop samma kväll. Det skulle kanske vara möjligt rent teoretiskt, om än tight om tid. De tre senaste lopp jag sprungit, har jag efteråt drabbats av löparmage, illamående, allmänt blä känsla i kroppen. Att gå på bröllop i det skicket, nej tack. På bröllopet vill jag ha kul, kunna njuta, äta, dricka, dansa… Då kan jag inte ha en mage som krånglar, eller vara illamående. Eller tokslut. Eller bara allmänt stressad för att först stressa över loppet, sedan springa det utan att kunna njuta, stressa hem, duscha, stressa till bröllopet. Det är bara att inse att det inte blir något Paavo Nurmi i år. Ett svårt beslut, men ett vettigt.

3

Reflektioner från ett halvmaraton

Alltid när jag springer lopp, oberoende om det går bra eller mindre bra, tycker jag om att skriva reflektioner från loppet ett par dagar senare. Jag kommer alltid på olika tankar, och det är bra att gå tillbaka och läsa senare. När jag glömt bort och allt blivit en suddig massa. Det är är några av mina reflektioner från mitt halvmaraton i Forssa.

reflektioner från ett halvmaraton

Reflektioner från ett halvmaraton

Jag var inte tillräckligt tränad för att springa fort. Loppet gick lite som jag befarade att det skulle gå innan. Distansen var inget problem, men farten fanns inte där. Det fanns ingen extra växel att trycka på, men det var i alla fall jämn och fin fart hela vägen 🙂 Jag tror inte att jag någonsin tidigare har snittat så jämnt. Det var 6:20-6:30 tempo hela tiden. En kilometer gick i 6:40 och den sista i 5:55, men utöver det. Jämnt och fint.

Jag springer alltid fortare på lopp än på träning. Mina långpass jag sprungit innan loppet har snittet legat på 6:40, nu var det högre. Till nästa lopp ska jag lita mer på min förmåga och inte tvivla lika mycket.

Nästa lopp ja… Jag känner mig lite tom efter loppet. Jag är inte direkt besviken, inte direkt nöjd heller. Det känns mest blaha. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och känna om det. Jag vet inte vad jag vill till näst. Vill jag ha revansch, hitta ett nytt halvmaraton och försöka springa snabbare? Ska jag springa milen? Ska jag springa maraton?

Jag är besviken över att jag inte hade mer att ge, att det inte fanns någon extra växel. Samtidigt vet jag att värmen suger mycket energi och det säkert påverkade tiden en viss del. Jag vet att jag är i bättre form nu än år 2016, då det var så varmt så varmt och jag släpade mig i mål. Nu kändes det ändå ”lätt”. Fast om det kändes lätt, borde jag inte ha kunnat springa fortare och trycka på mer? Kanske det mest sitter i huvudet?

Hela loppet var lite av en blaha upplevelse. Klart att det var kul, för det var ju ändå lopp, men… Det var min näst sämsta tid och det var aldrig den roliga folkfesten. Det var inte tillräckligt kul för att jag inte skulle bry mig om tiden, om ni förstår hur jag menar. När jag sprang halvmaraton i Tallinn 2017, hade jag bara så jäkla kul under hela loppet att jag struntade i tiden. Känslan och stämningen var så bra, att tiden var en bisak. Nu var känslan okej, stämningen okej, loppet okej, tiden okej… Allt var liksom bara… okej.

Däremot var känslan efter loppet redan igår toppen. Inte ont någonstans, inte stela ben, ingenting. Hade jag inte haft så mycket att göra hemma med födelsedagskalas, hade jag säkert sprungit. Det kändes så bra i kroppen, att jag helt glömt bort att jag sprungit halvmaraton dagen innan.

Vilket sen igen leder mig till min första tanke. Hade jag kanske kunnat ta i lite mer i alla fall?

1
« Äldre inlägg

© 2019 Hopihopi

Tema av Anders NorenUpp ↑