Kategoriarkiv: Lopp

Tränade jag rätt inför Tallinn maraton?

Som utlovat, ännu mer om Tallinn maraton. Det här inlägget handlar om ifall jag tränade rätt inför. Inför tidigare maraton jag sprungit har jag alltid följt ett träningsprogram. Från Stora löparboken för kvinnor av Jessica Almenäs och Lofsan. Den här gången valde jag att inte följa ett träningsprogram, men självklart hade jag en egen plan i alla fall. Hur gick det då, tränade jag rätt?

tallinn maraton 2023

Det är en svår fråga att svara på tycker jag, för bevisligen kom jag runt. Jag sprang ett maraton, så något rätt gjorde jag ju. Tiden var snabbare än förra året, då jag följde ett träningsprogram. Känslan var bättre, vilket också var ett av de stora målen inför Tallinn. Att gå i mål med en bra känsla. Men samtidigt är jag kanske lite besviken. Jag hade hoppats på mer och på en bättre tid. Jag tycker att jag hade förutsättningar för det.

När jag skriver att känslan var bra, menar jag snarare att känslan var bättre än förra året. Då var jag nära att ge upp många gånger och gick massor. Nu sprang jag ändå för det mesta och var aldrig i närheten av att ge upp. Det var positiva tankar och glada miner. Men nog tusan gjorde benen ont mot slutet och det är då jag tappat massor. Från att ha hållit ett jämnt tempo på kring 7:00 fram tills 32 kilometer, blev det sen tempon kring 8:00. Och det är också därför känslan kanske inte är bra i alla fall. Bättre än förra året, visst, men inte bra. Det var just i slutet jag ville känna mig stark.

tränade jag rätt inför Tallinn

När jag kollar tillbaka på mitt bästa maraton, från 2018, då både känslan och tiden var super, då har jag ökat mot slutet. Från kilometer 35 har jag pinnat på i 6:15 tempo. Jag förstår nästan inte hur snabbt jag sprang då. Jag flög fram och hade så mycket krut i benen. I år flög jag inte precis, utan jag gick. Kunde inte pressa mig. I år var det varmt, och det påverkade säkert mig, men allt kan jag inte skylla på vädret heller. Kanske jag inte tränade rätt, kanske jag borde ha sprungit mer och fler långpass?

Det tror jag att kommer att vara nyckeln inför nästa maraton. Jag måste springa ett riktigt långt långpass på närmare trettio kilometer. 27,5 är super, men det räcker kanske inte ifall jag vill springa på en snabbare tid. Det är efter trettio kilometer som det händer. Det är då jag blir trött och stum i benen och det behöver jag träna på. Springa på tunga ben, och pusha mig själv. Göra det på träning, så att jag vet vad som väntar, men också veta att jag fixar det. För att jag tränat på det.

tränade jag rätt

I år kom känslan efter trettio kilometer lite som en chock. Eller inte chock väl, för jag vet ju att det blir jobbigt mot slutet. Fram tills dess kände jag mig stark och det har jag också gjort på träning. Mina långpass hade gått bra, jag hade kunnat öka mot slutet eller åtminstone hålla samma tempo. Därför tycker jag också att jag hade förutsättningar för en bättre tid. Jag borde ha haft förutsättningar för att springa under fem timmar. Hade jag bara kunnat springa i samma tempo som i början, då hade det inte varit något problem att springa under fem timmar. Det är just i slutet som jag tappat det.

Jag skickade meddelande åt Sam när jag var vid 32 kilometer. Därifrån har det tagit mig över en timme och tjugo minuter ännu. Det säger något om hur långsamt jag sprang mot slutet och hur mycket jag gick då.

nio veckor kvar

Nyckeln inför nästa maraton tror jag kommer att vara långpassen och att träna på att springa dem. Jag tror jag måste överge min taktik med att springa 27-28 minuter och sen gå i tre. Eller gå de första hundra metern av varje kilometer och sedan springa nio hundra meter. Det fungerar när jag vill bygga upp och öka på längden på passen, men sen när jag väl springer långpass på 20 kilometer, då ska fokus vara på att faktiskt springa.

En annan tanke är att kanske igen börja springa långpassen på spånbanan. Den är kuperad och det bygger tåliga, starka ben. Nöta på där, runt runt runt, kanske vartannat långpass. Då inte bry mig om tempot, det kan jag göra när jag springer på en plattare runda, utan fokusera mer på det mentala. Att jag inte på ett lopp sen heller kan lita på stöd från publik och en rolig bana, utan att det bara är jag och mina tankar och trötta ben. Men att jag fixar det, för det är ändå ett lopp och roligare än att springa femton varv på spånbanan för sig självt. Och är det pepp från publiken är det en boost.

Ännu mer Tallinn maraton

2 svar

Som utlovat, ännu mer om Tallinn maraton. Det finns alltid så mycket att säga, att det inte ryms i ett inlägg. Det här handlar mer om mina egna reflektioner och tankar. Vad gick bra, vad gick sämre och hur ska jag tänka framåt.

tallinn maraton 2023

Ännu mer Tallinn maraton, del två

Den här gången fungerade uppladdningen bra. Jag hade ätit bra dagarna innan och blev aldrig hungrig under loppet. Jag tog sportdryck och vatten vid varje station, bananbit två gånger och gel två gånger. Av gelen drack jag kanske en fjärdedel till en halv påse, vågade inte ta mer ifall det skulle bli magkrasch.

Det blev det aldrig, magen fungerade utmärkt under loppet. Jag hade som vanligt tagit två Immodium på morgonen och det var inget problem med magen. Varken under loppet, eller efter. Så här bra har den aldrig varit. Det kanske hjälpte att jag började äta mjölksyretabletter fyra dagar innan?

Om magen fungerade bra och jag inte var hungrig, var törsten ett större problem. Törstig, vätskebrist och saltbrist. Jag tyckte kanske igen att vätskestationerna kom lite för sällan. Jag hann liksom bli törstig innan det kom en station. Eller så är det för att jag brukar ha som regel att jag får gå vid vätskestationerna och jag därför ville att de skulle komma oftare 🙂 Nu var det varmt och svettigt och jag hade behövt mer vatten. Och salt. Herregud så jag drömde om chips och salt och det enda det fanns vid vätskestationer var socker, banan, gels. Och själv hade jag bara godis med mig. Nästa gång tar jag med mig salta nötter istället för vitchokladrussin.

Klädseln var rätt för loppet. Mina kortaste, tunnaste shorts, kompressionsstrumpor och min snyggaste t-shirt. Varmt och svettigt var det för det, och solbränd blev jag. Note to self. Solkräm!

Skovalet föll till slut på dem jag köpte förra året. Nike Pegasus. Jag köpte nya skor inför maraton, samma som jag sprang mitt förra maraton i, just för att jag inte ville springa i mina Niken, men det blev de gamla skorna i alla fall. En liten blåsa vid högra stortån, och högst antagligen en blå tånagel också. Jag har inte vågat ta bort nagellacket för att se. Annars väl helt okej skoval. Vet inte om Adidasen hade varit bättre, jag tycker nämligen att jag fått ont i fötterna av dem ibland på långpass och ville inte riskerna något när maraton är så långt.

Mina nya hörlurar får full poäng. De satt som ett smäck och hade utmärkt ljudkvalitet.

Spotify däremot. Vad har de för bug? Där har jag kämpat med att laga en ny låtlista med en massa peppiga låtar för maraton, och så spelar de kanske fyra från min lista. Istället får jag en massa annan musik, förslag för dig. Kanske du även vill lyssna på det här? Nej, jag vill lyssna på min maratonlista tack! Är det för att jag inte har premium?

ännu mer tallinn maraton

Banan, publiken, stämningen. Jag tycker bättre om den gamla banan. Det här var samma bana som i fjol, och jag tycker den är lite tråkig. Inte lika mycket publik och feststämning som när rutten gick igenom gamla stan och centrum. Nu är det mest bostadsområden och en stor väg. Inte så mycket kul att se på och inte lika mycket publik. Jag behöver peppen från publiken och distraktionen från en fin rutt.

Träningen var rätt, men jag hade som vanligt kanske behövt springa lite längre långpass. Det är nog som om något händer efter trettio kilometer. Det är då maraton börjar. Inför nästa maraton måste jag springa ett sånt pass. Både för att känna på det mentalt och för att vänja benen. Det var lätt fram tills dess, men sen har jag tappat mycket. Det är då det jobbiga börjar och det behöver jag träna på. Visst kommer jag ju runt på kortare långpass också, men vill jag springa på en snabbare tid behöver jag ett långpass på kring trettio.

ännu mer tallinn maraton

Kanske jag behöver investera i ett ordentligt midjebälte? Mitt från Biltema skumpade och skavde. Jag får det inte att hållas spänt och jag hade nästan mest sjukt i ryggen efter maraton.

Eller så behöver jag köpa en vätskeväst/löparryggsäck, så kan jag ha eget vatten med mig. Det har jag ju velat ha på sommarens långpass också, men alltid löst det genom att springa på spånbanan. Eller utan vatten då.

Äsch, nu blir ju det här inlägget också jättelångt. Jag tror att jag är tvungen att skriva en del tre. Vad tror ni? Vill ni läsa ännu mer om Tallinn maraton?

Tallinn maraton 2023 race report

2 svar

Tallinn maraton 2023, den långa versionen. Varsågoda.

tallinn maraton 2023

Tallinn maraton 2023 race report

Jag hade varit förvånansvärt lugn hela veckan. Redo, ivrig, men inte speciellt nervös. Inte ens när jag hämtade ut nummerlappen på lördagen blev jag nervös. Jag kände mig redo. Jag sov bra natten innan loppet och vaknade utvilad. Starten var klockan nio på morgonen. Den här gången blev det en mycket stressig start. Jag skyller på hotellfrukosten.

Hotellfrukosten öppnade först 7:30 och det blev stressigt. Jag hade gjort i ordning allt innan frukosten, jag bara väntade att den skulle öppna. Kläderna på, håret fixat, plockat fram allting. Snabb, snabb frukost för att sen förhoppningsvis smälta maten och hinna på toa. Borsta tänderna och vamos.

Som tur var det inte långt från hotellet till starten, men det blev ändå bråttom. Jag försökte värma upp, jogga lite, men insåg att jag inte skulle hinna eftersom bajamajaköerna var jättelånga. Jag hann precis besöka en innan det blev dags att ta sig till starten. Med tre minuters marginal var jag i startfållan. Sam tog en snabb bild, som jag inte ens hann publicera, och så gick starten. Poff och vi var iväg.

Planen var att starta lugnt och behärskat i 7:20 tempo ish, för att sedan öka. Ett maraton är långt och det ska kännas lätt i början. Jag vet att det blir jobbigt mot slutet. Jag försökte tänka positivt när folk rusade förbi mig. Vi ses vid trettio kilometer.

Allting kändes enkelt i början och det var en helt annan känsla mot förra året. Då funderade jag på att bryta för första gången vid tio kilometer. Nu tickade kilometerna på och allting kändes bra i kroppen. Inte ont nånstans, pigga ben och bra flås. Jag höll mitt planerade tempo och kunde öka. Jag lunkade på i ett tempo för under fem timmar. I något skede var 5:00 timmars ballongerna/gruppen i fatt mig och jag sprang tillsammans med dem ett tag. Sedan tappade jag dem.

Det kändes lätt fram till kanske 25 kilometer, men sen blev det jobbigt. Det var en varm och solig dag och det påverkade nog mig. Jag hade vätskebrist och krampkänningar. Jag var tvungen att gå. Och börjar man gå, är det svårt att börja springa igen…

Jag längtade efter vätskekontrollerna. Vatten, ge mig vatten. Sportdryck. Jag vill ha salt. Hallucinerade om chips och hade socker ut genom öronen. Jag som är en godisråtta av rang ville inte alls ha av mina egna godis som jag hade med mig som energi. Visste att jag var tvungen att få i mig något och tog av gelsen som man fick längs med banan, men fy fan.

Jag gick och sprang om vartannat och försökte pressa mig, men det fanns liksom inget. Benen gjorde ont och protesterade. På något sätt kom jag framåt. När jag kollar på mina kilometertider har jag hållit bra fart. Det är först vid slutet som det kommer en klar dipp. Jag sprang förbi folk mot slutet, just dem som rusade förbi mig i starten. Den här gången hade jag både löpare framför mig och bakom mig. Det var inte som ifjol, när jag kände mig sist. Nu var jag inte ens närapå sist.

tallinn maraton 2023

Jag kollade på klockan under loppet och visste att jag hade chanser till under fem timmar, men sakta, men säkert minskade chanserna. Jag tappade för varje kilometer. Den officiella tiden var 5:15:20. Det är jag nöjd över i de förhållandena. Visst hade jag varit gladare för en tid på 5:10 eller 5:14:59, men hyfsat nöjd i alla fall.

Jag nådde mitt silvermål. Jag hade kul längs med vägen och hade en betydligt bättre känsla än förra året. Förra året gick jag redan vid typ 18 kilometer och bara önskade att det skulle ta slut. Nu kunde jag ändå pinna på fram till kanske 32 kilometer innan värmen tog över. Med andra ord dubbelt så långt.

tallinn maraton 2023

Eftersom ett maraton är jättelångt, kommer det även en del två av race report. Mer om mina egna tankar och reflektioner om loppet.

Hemma igen

4 svar

Jag ska skriva en längre race report från loppet, jag ville mest meddela att jag är hemma igen. Jag kom i mål. Allt gick bra. Det var tungt som vanligt, men det var som vanligt så värt det.

Tidsmål inför Tallinn maraton 2023

Lämna ett svar

Det är så svårt med tidsmål tycker jag. Även om jag känner mig i form och vet vad jag vill, är det svårt att veta om mina mål är realistiska eller inte. Har jag gjort tillräckligt? Är formen bra? Kanske jag har en dålig dag? Förra året kände jag mig också i form, men då hade jag en dålig dag. Då nådde jag inte mina mål och kände mig besviken (och revanschsugen) efteråt. Därför är det också nu svårt att formulera tidsmål. Men jag gör ett försök i alla fall. Tidsmål inför Tallinn maraton. Guld, silver och brons som vanligt.

tidsmål inför tallinn maraton

Tidsmål inför Tallinn maraton

Brons
Målgång. Maraton är jättelångt och jag är nöjd över målgång.

Silver
Bättre än i fjol. Då var känslan inte den bästa och jag sprang i mål på 5:19:59. Snabbare än det, men kanske framförallt med en bättre känsla. Jag vill känna mig stark mot slutet och nöjd. Sen om tiden är 5:10 eller 5:18 är egentligen det samma.

Guld
Personbästa eller under fem timmar. Det är i princip samma sak.

När jag ser tillbaka på min träning tycker jag att mitt guldmål är rimligt. I alla fall på en bra dag. Jag har så mycket mer mängd i kroppen än 2018, då när jag sprang mitt bästa lopp någonsin. Fler långpass, längre långpass, mer mängd per vecka och månad. Tiderna har varit snabbare. Både på långpass och på kortare rundor. Jag känner mig i bättre form än vad jag gjorde då. Eller vete fan om jag minns hur jag kände mig då, men nu känner jag mig i bra form i alla fall.

På söndagen vet vi hur det gick. Ifall jag inte bloggar innan dess, så lär jag garanterat uppdatera på Instagram.

Tankar inför maraton med sex veckor kvar

Lämna ett svar

Hur går mina tankar inför maraton med tanke på att det bara är sex veckor kvar. Först och främst, är det bara sex veckor kvar? Hjälp! Men tanke nummer två är nog kanske att jag är redo. Att formen är på väg upp och att jag kommer att fixa det. Om jag ändå har sex veckor tid på mig att träna ännu. Så känns det i alla fall just nu.

tankar inför maraton

Tankar inför maraton

Mina långpass går bra och det är huvudsaken. De är alltid de viktigaste passen inför maraton. Som längst har jag i dagsläget sprungit 24 kilometer, men jag har även sprungit flera över 20. Kroppen har alltid känts fräsch (även dagen efter) och som om det funnits mer att ge. Det har mest varit andra faktorer som hindrat mig från att springa längre. Tidspress, eller ösregn. Jag har inte slutat för att jag har varit trött eller haft ont. Det bådar gott inför maraton. Då litar jag på att jag på loppdagen kan pressa mig själv att springa de sista kilometerna.

Dessutom planerar jag ännu att springa längre pass. Den här veckan typ 25 kilometer och sedan nästa vecka 27 ish. Det kommer att vara mitt längsta pass och det litar jag på att räcker. Just nu har jag en bra känsla i kroppen.

På mitt så kallade mängdpass har jag försökt springa fortare och även då känns kroppen pigg. Fast jag springer en längre sträcka, kan jag trycka på. Det finns lite fart i benen, till och med på slutet. Under det passet har jag försökt springa i mitt planerade maratontempo, och tja i 12 kilometer fungerar det i alla fall 🙂

Jag har lagt in lite mer fartträning och intervaller i min löpning. Ibland är det kul att springa fort också, även om jag trivs bäst med längre distanser och lugnare tempo. Tanken är väl mest att mitt planerade maratontempo sedan ska kännas lätt eftersom det är så mycket långsammare än intervallerna.

För tillfället känns träningen bra och som om jag har tid på mig att träna mig till ”toppform”. Jag vill springa några långa långpass ännu för att känna mig helt redo, men jag har så mycket mer mängd i kroppen nu än vad jag har haft inför tidigare maraton. Jag känner mig i bättre form än jag gjort tidigare.

Jag vill springa lopp

5 svar

Jag är sugen på att springa lopp igen. Inte just nu precis, men i vår, sommar, höst. Då när det ordnas lopp. Frågan är bara vilket/vilka jag vill springa?

reflektioner från ett halvmaraton

Tallinn är givet, men det är först i september. Jag skulle vilja springa lopp före det. Kanske ett kortare än maraton. Det finns så många att jag har svårt att bestämma mig, plus att jag samtidigt måste fixa med jobbet. Eftersom alla lopp typ ordnas på helger, oftast lördag, och det är den svåraste dagen för mig att vara ledig på. Därför borde jag bestämma mig, så att jag i god tid kan ordna med jobbet. Och så borde jag kanske träna inför det också. Ifall jag vill ha ett tidsmål, och det vill jag säkert.

Paavo Nurmi har jag sprungit många gånger, men bara en gång sedan datumet ändrades. Tidigare gick det alltid i början av juli och då krockade det inte med Tallinn. Nu går det i mitten av augusti och då känns det för nära inpå ifall jag också vill springa i Tallinn ett par veckor senare.

Ruissalo juoksut krockar också med Tallinn, för det är samma helg. Eller helgen efter, så det går också bort. För Tallinn känns ändå som etta. Och sedan ordnas det inte fler lopp i Åbo-trakten. Tror jag.

jag vill springa lopp

Jag har lite samma problem som för något år sedan. Hur långt vill jag resa/åka för att bara springa lopp? Det är ju inte precis billigt. Själva deltagaravgiften är oftast från 50 euro uppåt. Ju längre distans, desto dyrare och ju senare jag anmäler mig, desto dyrare. Sen att ta sig dit, parkering, möjlig övernattning, tvinga Sam med 🙂 Det är lättare med Tallinn, eftersom det samtidigt varit en minisemester och resa. Vill jag köra till Helsingfors, springa halvmaraton och köra hem igen?

inte springer i tallinn i år

Fast joo, jag vill nog det. Jag har inte sprungit lopp på länge. Eller Tallinn ifjol då. Jag vill delvis ha revansch, men mest vill jag ha en rolig upplevelse. Det är något speciellt med lopp. Stämningen, publiken, efteråt, träningen inför. Och nu när jag tänker på det, blir jag ännu mer sugen.

Så, tipsa mig om lopp! Typ södra Finland, och om längre bort så då med upplevelse.

Plus och minus Tallinn maraton

Lämna ett svar

Sista inlägget om Tallinn maraton, kanske. Det finns alltid så mycket att säga, så många tankar och funderingar som inte ryms i ett inlägg. Jag kommer alltid på saker i efterhand. I det här inlägget tänkte jag gå igenom plus och minus för Tallinn maraton. Vad gjorde jag rätt? Vad gick fel? Både om mig själv och om loppet.

Plus och minus Tallinn maraton

Plus

Klädseln
Jag sprang i knälånga tights och min tunnaste långärmade tröja. Det var perfekt för mig. Jag skulle säkert ha kunnat springa i shorts och t-shirt också, men på vissa ställen var det väldigt blåsigt. Jag frös inte, men svettades inte heller.

Skor
Jag sprang i mina Adidas supernova och de var bra maratonskor. Inte en enda blåsa, eller skavsår. Inte sjuka fötter eller nå andra problem.

plus och minus tallinn

Hörlurar
Jag köpte ju nya billiga hörlurar inför maraton. Sladdlösa. De funkade utmärkt. Jag tror jag en gång behövde justera dem, men annars hölls de superbra i öronen.

Vätskestationer
Sist jag sprang maraton tycker jag att det var dåligt med energi vid vätskestationerna. Nu fanns det vatten, sportdryck, gurka, banan, choklad, kex, sockerbitar och salt. Två gånger fick man gels.

Min egna energi
Jag hade med mig chokladrussin och jelly beans godis. Det var gott och gav mig välbehövlig energi.

plus och minus tallinn

Goodiebag vid målgång
Vattenflaska, en flaska sportdryck, filt, choklad, nötbar och alkoholfri öl. Händerna fulla och så medaljen ännu.

Träningen
Jag var nog i form och på en bra dag hade jag kunnat springa under fem timmar. När jag kollat på klockan i efterhand visar den ändå kilometertider kring 7:00 tempo. Det fanns i kroppen. Hade jag inte varit i form, skulle nog tiden ha varit betydligt sämre.

plus och minus tallinn maraton

Minus

Banan/rutten
Jag tyckte inte riktigt om den nya banan, jag tyckte den var lite tråkig. Även om det var en ett varvs bana, kändes det som om vi sprang på samma ställen många gånger. Det fanns inte så mycket att se längs med vägen. Inga roliga områden eller fina hus, mest bara väg.

Stämningen
Det här hänger lite ihop med den föregående punkten. Eftersom vi i princip sprang längs med, tja inte motorväg, men en stor väg, fanns det inte så mycket publik. Inte lika bra stämning som när vi tidigare år sprungit genom bostadsområden och gamla stan. Jag skulle verkligen ha behövt peppen, publikstödet och stämningen.

Mot slutet av banan blev det extra trist för då sprang vi längs med Stroomi strandpromenaden. Eftersom det var söndag och soligt och fint väder, var det en massa folk ute. Problemet var bara att jag var så långt bak, bland de sista löparna, att jag typ sprang ensam bland alla söndagsflanörer. Det var inte precis mycket loppstämning att kryssa mellan barnvagnar och cyklar. Är man snabbare och kommer i en stor klunga är det förstås annat, då måste ju arrangören spärra av mer.

Knoppen
Det var inte min dag mentalt. Jag kunde inte pressa, inte motivera mig till att springa eller kämpa när det blev tungt. När det blev lite jobbigt, gick jag. Jag inbillade mig att jag hade skoskav och fick därför gå. Det är också därför som jag stör mig lite på banan och stämningen. När löpningen inte funkar blir allt extra jobbigt. Då hade det hjälpt med en peppande publik eller något roligt att se på. Ifall jag haft en bättre dag, skulle det ha varit en utmärkt bana att springa rekord på. Rak, platt, bred väg. Nu skulle jag ha behövt distraktion.

Uppladdningen
Jag tycker verkligen att jag hade ätit bra innan. Hela veckan tänkt på att jag ska springa maraton på söndag. Inte slarva med maten. Lunch och middag. Mellanmål. Pizza på fredag. Mackor, hamburgare på lördag. Bra, stor frukost på söndag. Ändå tusan blev jag hungrig. Så att magen kurrade.

Pulsbandet
Jag hade smort in mig med massor av vaselin för att inte få skav av pulsbandet. Tror ni min Garmin hittade pulsen en enda gång under loppet? Nej. Helt i onödan sprang jag med bandet på. Tror ni jag fick skavsår? Jo då.

Vätskestationer
Även om utbudet på vätskestationerna var bra, tycker jag kanske att de kom lite sällan. I någon skedde trodde jag att jag hade missat en, för då började jag redan bli törstig.

Icepower
Det här saknade jag så. Det har alltid funnits Icepower stationer längs med banan, där funktionärer sprejar på dig. Plus att man brukar få en liten förpackning antingen när man hämtar ut sin nummerlapp eller vid målgång. Mina knän skrek efter Icepower och det var bara att leta reda på ett apotek på kvällen.

Tallinn maraton 2022 race report

4 svar

Den korta versionen av Tallinn maraton 2022 kunde ni läsa redan tidigare. Om att det var jobbigt, men att jag kom i mål. Den längre versionen av loppet kommer här.

tallinn maraton 2022

Tallinn maraton 2022 race report

Jag hade inte varit nervös innan, men direkt när jag hämtat ut nummerlappen kom nervositeten. Så nervös att jag hade svårt att äta kvällen innan. Det var mest att tvinga i mig mat, för jag visste att jag behövde äta och ladda upp. På morgonen åt jag vad jag tyckte var en bra frukost, tog två immodium och for till startplatsen.

Starten var klockan nio, vi startade från hotellet kanske kvart över åtta. Jag var stressad, jag var nervös, jag hade kallt. Besökte en bajamaja, värmde upp och for till startfållan. Jag startade i startgrupp B, av E tror jag. När jag anmälde mig tycker jag att jag skrev estimerad sluttid på 5:15, men jag undrar just. För jag stod nämligen väldigt långt fram i ledet, med typ 3:15 ballongerna. Alla swoshade förbi mig i starten och redan här tappade jag peppen lite.

Jag försökte hitta en egen rytm, hålla mig till mitt planerade tempo och inte tänka på att alla rusade förbi. Där for 4:00 ballongerna, där 4:30. Varför stod jag så långt fram, vad hade jag angett för sluttid riktigt?

Efter en stund hittade jag en bättre rytm, en bättre grupp att springa med. Jag hamnade med 5:00 ballongerna och tänkte perfekt. Dem hakar jag på. I början kändes allting lätt och jag hade en bra rytm, sen började problemen.

Det var så inte min dag. Förra gången jag sprang Tallinn maraton stämde allt, nu stämde inget. Jag hade problem med motivationen, det gjorde ont, magen krånglade, jag var typ hungrig, som i hungrig hungrig. Jag vågade inte ta så mycket sportdryck eftersom magen kändes orolig, vilket bara resulterade i en kurrande mage. Knäna gjorde ont. Jag inbillade mig att jag hade skoskav. Vid 21 kilometer skickade jag meddelande åt Sam hur jobbigt det är. Då gick jag redan.

Jag funderade på att bryta första gången redan vid 10 kilometer, men jag vet inte hur man bryter. Säger man bara till någon funktionär som står vid gatan? Sen måste jag ju oberoende ta mig tillbaka till starten och hotellet. Och det var inte så att jag hade en orsak till att bryta. Såå ont gjorde det inte, jag hade inte stukat foten eller liknande. Det var bara jag som hade en dålig dag och inte ”orkade”. Då kan jag inte bryta och ta en taxi heller. Så jag fortsatte. Förstås.

Jag hade bestämt mig innan att jag inte får lägga på musiken före 25 kilometer. Det skulle vara min belöning för att jag tagit mig så långt. Under loppet förhandlade jag det till 21 kilometer och vid 18 tyckte jag close enough. Nu får jag lägga på musiken.

Det hjälpte och från kanske kilometer 22 till 30 gick det bättre igen. Jag kunde springa och kunde glömma mina problem. Snart 30, sen kan du börja räkna ner tänkte jag. Kilometer 31, inte mycket kvar nu. Redan kilometer 34, nu är det bara som ett vanligt distanspass kvar. Kämpa nu. Spring.

Jag sprang och gick om vartannat. Jag kunde liksom inte motivera mig till att springa, till att kämpa. När jag senast sprang maraton, då flög jag fram mot slutet. Jag hade så mycket att ge, så mycket energi och tryck i benen. Nu gjorde allt bara ont och huvudet var inte med mig. Jag räknade bara ner. Tar det aldrig slut? När 40 kilometers markeringen kom, grät jag nästan. Vid 41 tänkte jag bara, gå inte, gå inte, gå inte. Spring den sista biten.

tallinn maraton 2022

Det fanns ingen slutspurt att tala om, men i mål kom jag. Sluttiden blev 5:19:59. Det är jag nöjd över. Det är inte ens långt ifrån mitt silvermål. Jag är ändå nästan förvånad över hur bra tid jag hade, hur nära silvermålet jag kom, med tanke på känslan under loppet. Det visar ändå att jag var i form, det var bara en dålig dag mentalt. För när jag väl sprang höll jag mitt planerade tempo för under 5 timmar. Jag bara gick för mycket mellan varven 🙂

tallinn maraton 2022

Tallinn maraton 2022 var kanske inte mitt bästa lopp, men jag är ändå stolt över min prestation. Det var en kämpa seger. Jag avbröt inte, jag kom i mål och tiden var ändå bra med tanke på hur jobbigt jag tyckte det var. Nästa år. Revansch. För om jag vill springa fler maraton? Klart det.

Jag kom i mål

2 svar

Det var tungt, men jag kom i mål. Ungefär så kan jag sammanfatta Tallinn maraton 2022. Jag ska skriva en längre race report när jag har hunnit samla tankarna lite, men jag ville bara kika in och säga att jag kom i mål. Jag var inte ens sist.

jag kom i mål

Nu är vi hemma igen och jag ska vila. Och äta. Och äta lite till. Jag hade glömt bort hur hungrig man blir av att springa maraton.