Första stoppet på vår Karibienkryssning var Phillipsbourg, St Maarten. Ön som är delad i två. Sint Maarten, den nederländska sidan och Saint Martin, den franska sidan. Vi besökte den nederländska sidan. En negativ sak med att vara på kryssning är att man tyvärr inte har så mycket tid i hamnen. Det gäller att välja vad man vill göra. Även om vi säkert hade åtminstone sex timmar per hamn, går tiden fort om man ska åka taxi. För regel nummer ett, kom inte försent till båten! Den väntar inte. Var vi stressade när vi var på Maho beach, och inte fick en taxi. Svar ja. 

St Maarten var kanske det minsta stället vi besökte, men samtidigt det livligaste. Jag tror det var fem kryssningsbåtar i hamnen. Det var lite mulet och regnigt, men varmt. Äntligen värme. Efter ett småkallt Miami, ett par blåsiga dagar på båten, var det äntligen varmt. Så där att man känner det redan klockan åtta på morgonen att det blir en varm dag. 

I hamnen fanns det en massa små souvenirbutiker, krimskrams och dutyfree shoppar. Vi vandrade runt ett tag, innan vi for bort från hamnområdet. Regel nummer två. Ha alltid med dig ditt hyttkort/seapass, annars kommer du inte tillbaka in i hamnen. Till och med när vi kom tillbaka med taxin från Maho beach, var alla i taxin tvungna att visa sitt kort. 

Vi hade inte egentligen någon större plan för vad vi ville göra annat än att fara till Maho beach och se på flygplan. Men vi tänkte att vi först kan vandra runt på stan. Se centrum, gå till stranden, sightseeing. Efter ett tag vände vi i alla fall om och bestämde oss för att ta en taxi till Maho. Just för att sen ännu hinna tillbaka. Tur var väl det.

På öarna som vi besökte är det shared taxi som gäller. Ska man till samma ställe, eller åt samma håll, kan det vara många i taxin. Det blir billigare ju fler man är. Nio dollar för er, för ni skulle hit, och fem dollar för er för ni skulle dit. Direkt i taxin var chauffören att det är en dålig dag i trafiken. Speciellt ni som ska till Maho beach, (vi), kom genast tillbaka. Se några flygplan och sedan mot hamnen igen. Taxiresan tog så mycket längre tid än vad vi räknat med. Även om ön är liten, fanns det förvånansvärt mycket trafik. Det tog säkert en och halv timme att komma till Maho. Vi kunde inte njuta av att se nå flygplan, för vi var så tidspressade. 

Dessutom var det inte mycket av strand att tala om. Jag hade så sett fram för mig att jag skulle stå i vattnet, med handen i luften, när plan skulle swosha över huvudet och Sam skulle ta bilder. Nu fanns det ingen strand, utan bara en rasad strandbank. Det var därför trafiken var så grötig. För det fanns ingen väg att köra på. Det blev som en flaskhals som stoppade upp allt. 

Vi hann i alla fall se några plan landa och lyfta, till och med ett stort. Sedan var det bara att ta sig till taxistolpen och försöka ta sig till hamnen. Alltså… Man kan ju skratta åt det finländska köandet, men ibland är det skönt att veta hur det fungerar. Här fanns det inget system. Det var bara att tränga sig fram. När det står femtio personen i ”kö”, ingen taxi sikte och alla har lika bråttom till sina kryssningsbåtar.

Pulsen var hög och stressnivåerna likaså. I slutändan hann vi ju med gott om tid kvar till båten. Taxituren tillbaka gick mycket fortare. Men där och då kändes det stressigt. Som tur hade vi i alla fall redan sett stan. Nu kunde vi direkt gå ombord efter en sista vandring i hamnen. Njuta av solen, solnedgången och en avklarad dag. Nu kan vi det här. Nästa stopp, grannön till St Maarten. Antigua. 

 

1