Etikettarkiv: resa

Ifall du missade det

Regnet öser ner och jag har tråkigt. Jag sitter och kollar igenom gamla foton från resor. Läser gamla inlägg från resor vi gjort och drömmer mig bort. Ifall du också vill göra det och ifall du missade inlägg från Grekland, finns allting samlat här, i en egen kategori på bloggen. Resor.

ifall du missade

1

Solnedgången i Oia

Solnedgången i Oia är orsaken till varför man reser till Santorini. Okej, det finns ju förstås andra orsaker. Stränderna är fina. Det finns många vingårdar att besöka. Oia är fint på dagen också, men solnedgången är nog det första som kommer upp när man googlar på Santorini. Och visst är den fin, så fin att den förtjänar ett eget inlägg.

solnedgången i oia

Vi hade redan på första dagen i Oia vandrat omkring i staden för att försöka klura ut var vi ville vara på kvällen. Det är trångt och det gäller att få en bra plats. Enligt Google skulle slottet vara den bästa platsen för att se solnedgången. Då skulle man se den gå ner i havet och mot Ammoudi bay, men då får man inte de blåa kupolerna i bakgrunden. Vi valde därför ett annat ställe att stå på. Inne i stan för att istället få husen i fokus, men kanske inte lika bra bilder på solnedgången. Eller lika fin utsikt.

solnedgången i oia

Även när solen gått ner är det fint i Oia. När alla hus blir upplysta och du ser ända till Fira. När det är skymning och havet och himlen ännu är rosa. Bilderna gör kanske inte rättvisa över hur fint det var.



solnedgången i oia

Lägenheten där vi bodde i Finika visade sig ha en stor uteplats mot havet och den andra dagen i Oia valde vi att beundra solnedgången från vår egen terrass. Då skulle vi få havsutsikten utan en massa folk. För folk fanns det av.

solnedgången i oia

Det är nästan komiskt hur mycket folk det fanns och hur trångt det kunde vara. Nu var vi inte ens under högsäsong och det var ändå trängsel. Folk klättrar på taken för att få de bästa bilderna. Fast det uttryckligen finns förbudsskyltar och skyltar om att det är privat egendom, please respect it.

 

2

Oia och Amoudi bay

De två sista dagarna av vår resa bodde vi i Oia, eller Finika för att vara exakt. Ungefär två kilometer från Oia centrum. Lugnare, men ändå väldigt nära.

oia

Oia är känt för sina blåa kupoler och för solnedgången och här var det mycket folk. Trånga, smala gator och gränder, mycket turister och varmt. Här finns inte havet och stranden att svalka sig vid, vill man simma får man göra det på södra sidan av ön. Hit kommer man för att njuta av utsikten och fota. Fota och fota och fota.

oia

Oia och Santorini överlag är inte känt för att vara en billig ö. Inte för barnfamiljer, utan lyxhotell och dyrare priser. Santorini extra, kallades det. I Oia fanns det lyxhotell att välja och vraka bland, men jag är ändå glad över att vi inte bodde där.

Det skulle aldrig ha gått att ha vår hyrbil där och att släpa på alla resväskor på de trånga gatorna. Nej tack! Det är kullersten, det är trappor och det finns ingen parkering. Dessutom var de lyxiga hotellen som marknadsförs att ha en egen private pool, inte precis avskida, för det går hela tiden turister bredvid och fotar. Där sitter du och äter frukost på balkongen, eller solar vid poolen och så kommer det ett gäng med kryssningsresenärer och fotar. Klättrar på taket för att få bästa bilden av solnedgången. Eftersom allt är uppbyggt i våningar, terrasser, ser du både dem under din balkong, och de över ser dig. Jättefint visst. Avskilt, inte det minsta.

oia
oia

Dag ett i Oia gick vi gata upp och gata ner på dagen. Upp till slottet, där bästa vyn för solnedgången skulle vara. På kvällen kom vi tillbaka för att beundra solnedgången. Den är så fin att den förtjänar ett eget inlägg.



Dag två gick vi samma gator upp och ner. Tittade i butiker, shoppade, pausade i skuggan, köpte mer vatten. Fotade. Köpte mer vatten. Fotade lite till. Då gick vi också ner till Amoudi Bay. Vi har nog aldrig varit så här aktiva på en resa tidigare. Som vi gick. Som tur är det inget fel på konditionen, men även här rekommenderas bra skor. Det är trappor och det är långt att gå. Eller snarare, det är jättemånga trappsteg och var väldigt varmt.


amoudi bay

2

Fira till Oia vandringen

En sak som man absolut måste göra när man är i Santorini är att gå från Fira till Oia. Eller andra vägen då förstås. En vandringsled på strax över tio kilometer som tar allt från tre till fem timmar att gå, beroende på hur många fotostopp du gör.

fira till oia

Vi valde att gå från Fira till Oia, för att det skulle vara den lättare vägen. Mera nerför, även om det också den här vägen är uppför. Vandringsleden är för det mesta en bred kullerstensgata, ibland grusväg och ibland smal stig. Du behöver bra skor, inte vandringskängor, men inga flipflips. Jag gick i mina löparskor och det funkade utmärkt. Du behöver också solglasögon, hatt och så mycket vatten du orkar bära. Kanske lite snacks. Och solkräm förstås! Det finns inte mycket att köpa längs med vägen och ingen skugga, men utsikten. Ah utsikten!

Vi startade tidigt på morgonen för att köra till Fira och lämna bilen på en parkering. Det här med parkering i Grekland alltså… Lämna bilen där du hittar en lucka och hoppas att ingen parkerar för nära dig så att du inte kommer ut när du ska tillbaka 🙂 En kort promenad från parkeringen genom stan för att hitta till starten av vandringsleden.

I Fira var det betydligt mera folk än på strandorten Perissa. Turister, butiker, restauranger, försäljare, bilar, bussar, kryssningsbåtar. Trångt och svettigt. Fira är huvudstaden på ön och det är hit alla kryssningsbåtar kommer. Nu var det ”bara” fyra i hamnen, men under högsäsong kan det säkert vara tio. Så om det nu redan var mycket folk, hur mycket är det inte i juli augusti? Men vandringen Fira till Oia var det jag skulle skriva om.

fira till oia

Knappt hade vi hunnit gå hundra meter innan vi var tvungna att stanna för att fota för första gången. Båtarna, linbanan, havet, utsikten, staden. Fota, fota, fota. Jag har så många bilder, men det är allt på typ samma sak. Från lite olika vinklar bara. Men det går liksom inte att sluta fota och sluta beundra utsikten. Det är så fint alltihop.

fira till oia

I Fira var det trångt, men sedan lugnande det ner sig. Sedan fick man gå själv i egen takt för det mesta. Ibland när vi kom till nästa by, eller nästa spännande ställe att fota på, märktes andra människor av, men annars var det bara vi. Och så kommer det ju folk emot förstås som går åt andra hållet. Men det är inte trängsel och man behöver ju inte ha bråttom.

fira till oia

Imerovigli är den sista större byn man passerar innan man kommer till Oia. Det är den högst belägna byn, innan det går neråt igen. Man behöver väl inte direkt vara vältränad för att gå leden, men det är nog förvånansvärt mycket uppför även om vi gick från Fira till Oia. Uppför, brant, stigar, grusväg och halt rullgrus. Inte något man gör med en barnvagn, men betydligt lättare att gå än när vi gick till Red beach och White beach. Det här är ändå en led som marknadsförs med skyltar och för det mesta är det trottoar.


fira till oia

Santorini är en liten och smal ö, formad som en halvmåne. Man ser hela tiden Oia, men ibland känns det som om man aldrig kommer framåt. Utsikten och de vackra vyerna gör det värt det, men visst är det jobbigt att gå ibland i hettan. Starta tidigt på morgonen, eller sent på kvällen när det inte är såå varmt. Packa med så mycket vatten du orkar bära och pausa ofta. Jag hade inga problem med att gå uppför, konditionen och benstyrkan är det inget fel på. Nerför var mycket jobbigare. Svårare tekniskt och här var jag hela tiden efter. Jag vågar inte lita på steget och greppet utan trippar på. Uppför kan jag fast springa. Nåja… 🙂

fira till oia
fira till oia
fira till oia

Målet är vid Oia. Oj oj oj så där är fint. Det kommer att bli ett skilt inlägg om det och solnedgången, men det är även superfint dagtid. Eftersom vi senare under resan skulle bo i Oia och visste att vi då skulle ha tid på oss att utforska stan mer, valde vi att efter vandringen bara ta bussen tillbaka till Fira. En halvtimme senare var vi i Fira, tillbaka till bilen och sedan körde vi mot Perissa och hotellet igen.

Det här är samma vy, men på kvällen. Fotat från Oia mot Fira.

fira till oia

1

Vinprovning på Domaine Sigalas

Greklandsinläggen fortsätter (äntligen!), med vinprovning på Domaine Sigalas. Vi har varit på vinprovning en gång tidigare, i Hunter Valley i Australien. Den här gången var konceptet annorlunda. Istället för att med en organiserad gruppresa köra runt till en massa vingårdar och prova på en massa vin, valde vi en vingård. Vi bokade själva vårt besök på förhand och valde ett vinpaket med fem vin och mat till.

vinprovning på domaine sigalas

Grekland som vinland är något jag inte visste så mycket om på förhand. Finns det ens grekiska viner på Alko, annat än Retsina? (Det finns det tydligen, till och med vin från den vingård vi besökte). Under resan hade vi druckit mycket lokala roséviner på restauranger och de var bra. Värre lokala vin har jag druckit 🙂


Vinprovningen var bokad till vår sista dag på resan och vingården låg nära där vi bodde. Jag hade kollat på Tripadvisor på olika vingårdar och när den som var rankad etta dessutom var nära där vi bodde, blev valet enkelt. Bara en kort promenad på tio minuter och vi var framme. Tydligen var det ett väldigt populärt ställe, där var mycket folk hela tiden som vi var där. Man kunde även komma som drop-in gäst, men vi hade som sagt förhandsbokat vår vinprovning. Vi fick inte ens den dag och tidpunkt vi egentligen ville ha, så populärt var det.

Det var vi och tre andra par, totalt åtta personer. Vi började med en kort vandring längs med vingården där vår värd förklarade processen och vintillverkningen. Berättade om de olika druvorna och vad som gör Santorinis vin speciella. Sedan var det dags för själva vinprovningen. Fem vin med mat som passar till. Små portioner. Tasting helt enkelt.

vinprovning domaine sigalas

Första var ett vittvin av deras kändaste sort, Assyrthiko. Dolmades och en citrusyoghurtssås till. Mer grekiskt blir det knappast, men så gott.

vinprovning Domaine Sigalas

Nästa vin blev igen ett vittvin med en grekisk sallad. Det här var min favorit, så god att jag köpte hem en flaska.

vinprovning

Santorini, eller åtminstone Domaine Sigalas, producerar mest vita viner. Därför blev även den tredje sorten ett vittvin. Till det serverades ceviche med lime och chili. Det är nästan som om de kände mig, och visste vad jag gillar. Lime, chili, vittvin, sol och en grekisk vingård. Kan det bli bättre?

vinprovning

Näst ut, rosévin med räksoppa. Det här var också så gott och vi efteråt köpte en flaska hem.

Sista rätten blev grekisk tomatbaserad pasta med fetaost och rödvin till. Det enda rödvinet vi drack på hela resan. Helt okej det med, men jag föredrar nog grekiska vita viner eller rosé. Maten däremot, mumma.

vinprovning

Vad tyckte vi om vinprovningen? Jättebra. Mycket behagligare än den i Australien. Lugnare tempo och mer fokus på de olika sorterna. Nu kunde vi ju faktiskt koncentrera oss på att smaka på vinerna. Inte bara nästa och nästa och nästa. Jättegod mat, det bästa vi åt på hela resan. Fina omgivningar och mysigt. Jag hade kanske önskat att få en efterrätt, att avsluta med något sött. Kanske skippat räksoppan och haft rosévinet sist tillsammans med baklava eller liknande. Men det fanns även andra vinprovningspaket med flera vin, kanske det är annorlunda på dem. Vi tog basic package.

Jag skulle ändå ge ett högt betyg och en stark rekommendation.

1

Stränder i Santorini

Första inlägget om Grekland, vi börjar med stränder i Santorini. Inte kanske det första man tänker på när man tänker på Santorini, men visst finns här vackra ständer också. Inte bara solnedgång och blåa kupoler. I det här inlägget tänkte jag gå igenom de tre viktigaste stränderna på södra sidan av ön. Black beach, red beach och white beach. Alla med olika karaktär. Här kan du läsa om andra stränder vi besökt.

stränder i santorini

Stränder i Santorini

Vi börjar med den största och där vi bodde. Inte stranden då förstås, men den närmaste. Black beach i Perissa. Tre kilometer av svart lavasten. Solstolar, beach barer, vattensporter, duschar. Som vilken strand som helst på en turistort, bara att här var det svart lava och inte sandstrand.


stränder i santorini

Stranden var het och badtofflor är att rekommendera. Inte direkt den mest badvänliga stranden på grund av havsbottnet, men det varierar från plats till plats. Första dagen jag skulle simma kändes det livsfarligt. Hala stenar och stora vågor. Jag har fortfarande spår av mina blåmärken. Andra gången på samma strand gick det betydligt lättare. Inte alls lika stora och hala stenar.

stränder i santorini

Solstolarna hör nästan alla till de olika beachbarena och de är gratis så länge du köper nåt. Eller så väljer du ett sån plats på stranden som inte hör till en beachbar och betalar för solstol och parasoll. (Gör inte det, svindyrt, mycket billigare att bara gå till en beachbar)

stränder i santorini

Den här gången hade vi hyrbil och kunde därför utforska Santorini på ett helt annat sätt än vara bunden till en researrangör. Som säkert också gör utflykter till följande strand, nämligen Red beach.

stränder i santorini

Det var inga problem att hitta hit, inte med GPS i alla fall. Lämna bilen vid parkeringen och gå. Det är en slingring stenstig, bra skor är att rekommendera. Vill du bara till utsiktsplatsen för att se på stranden, klarar du dig kanske med flipflops, men vill du ner till själva stranden behöver du bättre skor. Det är stenar, det är stig, det är trångt och smalt, men det är värt när du väl kommit ner.

stränder i santorini

Red beach är en betydligt mindre strand än Black beach och här finns inte mycket service. Några solstolar och ett litet café. Här vågade jag inte bada, men andra gjorde det nog. Klippor, vågor, hala stenar och en klumpig Heidi är inte en bra kombination.




Sista stranden vi besökte var White beach. Den ligger precis bredvid Red beach, men är inte lika lätt att köra till. Med båt, inga problem, med bil… Lite svårare. Vi hade läst att man bara kommer dit med båt, men tänkte ändå att det finns en utsiktsplats. Vi behöver inte komma ner till själva stranden, vi vill bara se den. Ibland ska man kanske lita på Google.


Det går att köra dit, men det är en smal sten/grusväg och vi vågade inte köra ända fram. Vi trodde inte att vi skulle komma upp för backarna med vår lilla grekiska hyrbil, att bilen skulle gå sönder. Vi lämnade helt enkelt bilen vid vägrenen och gick.

stränder i santorini

White beach var nog den häftigaste stranden enligt mig, just för att den var så otillgänglig. Här simmar man inte, inte ens fast man kommer med båt.

stränder i santorini

Om jag skulle rangordna stränder i Santorini enligt utseende är White beach etta, Red beach tvåa och Black beach trea. Men om jag rangordnar dem enligt användarvänlighet blir ordningen den motsatta. Jag vill ju nog ändå ha solstol och service.

0

Min träning under semestern

Hur gick min träning under semestern? Alldeles utmärkt faktiskt, nästan bättre än förväntat. Planen var fyra löppass, det blev tre. Däremot blev det en vandring på över tio kilometer, plus en massa, massa steg. Backe upp, backe ner. Gå, gå, gå. Trappor, trappor och ännu mer trappor. Jag tror vi snittade 20 000 steg per dag. Vi har nog aldrig varit så här aktiva på en resa och den här gången hade vi ändå hyrbil.

min träning under semestern

Min träning under semestern är inte något jag prioriterar, utan jag ser det mer som en vilovecka. Hålla igång och inte helt tappa löpningen. Även om jag förstås vet att jag inte tappar allt fast jag inte springer på en vecka. Jag vet att det inte kommer att bli långpass eller intervaller. Jag vet också att jag kommer att gå mer än jag gör på löppass hemma. På grund av värmen och för att jag kanske tappar bort mig. Eller för att fota.

För mig är det ändå den bästa starten på dagen. Morgonlöpning på strandpromenaden, fota, stanna vid bageriet och köpa frukost och sedan äta den i lugn och ro på balkongen. Träningen gjord och klockan är inte ens nio. Sedan har jag hela dagen på mig för annat skoj.

Det blev som sagt tre morgonjoggar, totalt 19,5 kilometer. Alla ungefär lika långa och enligt samma princip. Springa ner till stranden, springa åt ena hållet så långt vägen går, vända om och springa tillbaka och åt andra hållet. Varje morgon mötte jag samma personer som alla verkade göra som jag. Det fanns inte så mycket väg att springa på, strandpromenaden kändes säkrast och lättast. Plus förstås att det är fint att springa längs med havet.

min träning under semestern

Vandringen som vi gjorde kommer jag att skriva ett skilt inlägg om, men det var nog bland det finaste på resan.

2

Hemma igen

Hemma igen efter resan. Är det skönt att vara hemma igen? Svar nej. Jag längtar redan tillbaka till Grekland. Solen, värmen, stranden. Det ösregnade när vi landade i Helsingfors.

hemma igen

Jag ska så småningom börja skriva inlägg från resan, jag måste först gå igenom ca tre miljoner bilder. Jag hade helt glömt bort hur mycket jag brukar fota på resor.

 

1

Resan bokad

Resan bokad. Det är ord som jag inte yttrat på över två år. Det blir en så exotisk resa som till Sverige. Eller egentligen blir det bara en kryssning med Viking Glory, men efter över två år utan att resa så känns det som värsta största upplevelsen. Hur gör man ens?

Jag minns inte när vi senast skulle ha varit på en kryssning till Sverige. Eller rest med Viking. Oftast brukar vi resa med Silja och till Tallinn. För att jag ska springa. Senast vi reste med Viking, var… Graceloppet?

resan bokad

Jag är i alla fall väldigt ivrig på att kunna/få resa igen. Även om det bara är en nöjeskryssning till Sverige. Äta och dricka gott, shoppa, chilla, ta det lugnt. Jag hoppas att det blir fler resor i år ännu. Jag hade glömt bort hur ivrig jag blir inför. Hur mycket jag ser framemot det. Jag är säkert extra ivrig nu.

Har du någon resa bokad?

2

En dag i Vasa

Jag flyttade från Vasa 2008 när jag blev utexaminerad från skolan. Jag var klar med både skolan och staden och ville hem till södra Finland igen. Det kändes aldrig som min stad och jag har inte gjort återbesök sedan dess. I och med att en utlandsresa inte har känts aktuell i sommar har vi istället hemestrat. Först Skärgårdens ringväg under del ett av min semester och nu under del två, Vasa.

en dag i vasa

Vi firade fem års bröllopsdag på fredagen och hade bokat rum på hotell Astor. Vi hade ingen egentligen plan för vårt besök i Vasa. Jag ville mest vandra runt och se vad jag kände igen. Vad som ändrats och vad som är lika. En nostalgitripp kombinerad med god mat och dryck. Och så ville jag äta på Hejm, men det ville tydligen alla andra också och det var fullbokat… Men Frans och Nicole var en väldigt positiv överraskning och rekommenderas.

Fredagen spenderades på stan. Vi vandrade gata upp och gata ner längs med torget. Samma gator som jag vandrat många gånger tidigare. Det har kommit såå många nya ställen. Restauranger, cafés, butiker, uteserveringar. Många ha flyttat och andra har slutat, men Fontana finns på samma plats.


en dag i vasa

På lördagen gick vi sedan i mina gamla bostadskvarter. Vöråstan och Brändö. Här fanns det en butik då, här var en pizzeria jag alltid hämtade ifrån, här var tvättstugan, här parkerade vi alltid bilen. Så mycket minnen och kul att vara tillbaka.

en dag i vasa

Vasa är en fin sommarstad och det var mycket folk i farten. Det var kul att komma tillbaka och uppleva det som turist. Vill jag bo i Vasa i framtiden? Troligen inte. Det är fortfarande samma ”fel” som tidigare. För långt borta från familj och vänner och körsträckan är jobbig. Hur kunde vi köra den flera gånger i månaden då?

vasa

2