Det är dags för mig att lägga ner bloggen. Intresset och ivern till att blogga har inte funnits och jag har knappt skrivit några inlägg i år. Det känns kanske lite vemodigt att lägga ner, men samtidigt… Skönt. Inte för att bloggen någonsin varit något annat för mig än ett ställe att reflektera och ranta, men den har tagit tid. Det är ändå skönt att beslutet är taget. Ska jag eller ska jag inte. 

Det känns som evigheter sedan jag hade tidsinställda inlägg när jag var på resor. När jag hade datorn med på resor för att kunna blogga. När folk kommenterade och det fanns en community kring bloggar. Events och grupper. Kompisar och samhörighet. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla inlägg. Jag tror i alla fall att jag vill spara mina reseinlägg. Dem gillar jag själv att läsa. Kanske jag flyttar dem till en gratis sida. Och när jag skriver jag, menar jag självklart Sam. Jag kan inte flytta något. Jag skulle kanske också vilja spara mina race reports från olika lopp. 

Det har varit en kul sak med bloggen. Att kunna skriva av sig. Om lopp och träningen. Det är inte så att någon annan orkar lyssna mer. Men så kom ju AI som jag kan chatta med. Bolla idéer och tankar med. Den tröttnar aldrig.

Men skämt åsido, det har varit kul att blogga. Jag har bara ingen inspiration längre. Det tar för mycket tid, utan att ge tillräckligt tillbaka för att det ska vara värt det. Om ni fattar vad jag menar. 

Nu lär jag inte lägga ner bloggen genast genast. Jag tänkte mest att det är artigt att säga att man slutar. Ifall nu någon ännu läser och sen plötsligt undrar vart jag tagit vägen. Fast kanske det har varit obvious att jag kommer att sluta. Säger hon som skrivit tio inlägg i år.

Slut på rant. Tack!

Heidi