Jag förstår inte hur jag inte lär mig. Det är samma sak varje år. Till och med datumet på förra årets inlägg är ju nästan exakt samma. Jag skulle bara kunna trycka copy paste. Varje år på våren tycker jag att jag ska bli snabb. Varje år plågas jag av pollenallergi. Jag som inte annars heller får någon luft nu, tycker att jag ska springa intervaller mitt bland gatudamm och grus. Det går inte. Lär dig nu, det går inte. Du får ingen luft, du kan inte springa snabbt nu. Du bara hyperventilerar och andningen väser. Ögonen rinner, näsan är täppt och tröttheten ett faktum. Och joo, jag tar medicin.

Jag har inte bestämt mig för årets stora mål ännu, eller om jag ska fortsätta blogga eller inte. Men jag vill bli snabbare igen. Det har varit en lång och seg vinter, även om vi var på resa i januari februari. Fast då blev det ingen strukturerad träning. Mycket vardagsmotion och steg, och löpning på löpband på båten. Nu känns det som om jag är igång på riktigt igen. Nu är det dags att steppa upp träningen, vad än sen målet kommer att vara. 

Så första intervallpasset sprang jag idag. Rakt av vad Garmin föreslog. Bara för att få känna på kroppen och farten lite. Garmin tyckte att jag skulle sprinta i 15 sekunder, så sprint it is. Eller så inte. Jag sprang väl fortare än vad jag brukar, men man kan inte kalla det för sprint. Det är lika trögstartat varje vår. Eller så är det bara jag som är ur form när jag inte sprungit intervaller på länge.