Dagens löprunda blev en enda lång kamp på att den skulle vara över. Jag hade tänkt mig långa intervaller idag, men eftersom det blåste rejäl storm där ute så ändrade jag mig till korta, snabba ruscher istället. Hades ställt in klockan på en minuters intervaller, tio stycken, med en minuts vila mellan varje.
Det blev inte till något. Benen var väl hyfsat pigga, men flåset var inte alls med mig. Jag andades ytligt idag, det kändes som om pulsen var väldigt hög och jag flåsade på. Sen när jag kollade pulsen så låg den bara kring 165-170. Inte alls där jag trodde att den var. Jag trodde snarare att pulsen var långt över 180, så mycket som jag flåsade. Kanske var det stormen som påverkade?
Hur som helst blev mina intervaller idag en växling mellan ”lite snabbare spring” och ”lite långsammare spring”. Inte alls den stora skillnaden jag var ute efter. Jag hade mer tänkt mig fullt ös och så vila. Nu blev allt pannkaka.
På det igen imorgon bara! Då tänker jag mig långpass och förhoppningsvis en bättre känsla i kroppen.
Ibland är kroppen inte med. Nya tag, fina du!
Så är det ibland, dagens pass var betydligt bättre igen!