Som jag har skrivit tidigare är mitt fokus den här hösten styrketräning. Jag vill bygga upp en stark kropp inför kommande mål nästa år. Därför har jag dragit ner på mängden löpning till ett eller två pass i veckan och istället tränat mer styrka. Jag försöker tajma in veckans löppass på de dagar jag är ledig eller då när vädret är soligt och fint. Eftersom jag springer mindre, vill jag att de gånger jag väl springer ska ha de bästa möjliga förutsättningarna. Sol, ledig, gott om tid, pigga ben och så vidare. Därför sprang jag veckans löppass idag.

Det var inte sol, men i övrigt var det ett bra pass. Jag har inga mål med löpningen just nu. Jag springer på känsla och lust. Det spelar inte så stor roll hur länge eller långt jag springer, eller hur fort det går. Målet med löpningen just nu är snarare bara att hålla igång det. Komma ut i friska luften och njutspringa. Jag hoppas att den styrketräning jag gör just nu ska gynna löpningen och därför är jag okej med att springa mindre. Med det sagt vill jag ändå springa, kanske främst för att rensa tankarna och nollställa huvudet.

Dagens pass var och kändes bra. Jag överväger till och med att skippa klockan på mina kommande rundor. Eftersom jag inte bryr mig om tiden eller sträckan, kan jag lika gärna springa utan. Jag tror inte att jag kollade på klockan en enda gång idag. Inte ens när den pep till för varje sprungen kilometer. Det har aldrig hänt tidigare. Det händer i alla fall väldigt sällan. Tidigare har det nästan varit ett maniskt stirrande på klockan. Kollat pulsen, kollat hur fort jag springer, hur långt, hur länge. Det är skönt att inte ha den stressen just nu och bara kunna njuta. Vem hade kunnat tro det? Kanske fokus på styrketräning  även för andra bra saker med sig?