Jag har nu simmat tjugo gånger. Första passet i februari 2020, sen lite paus i och med corona, paus under sommaren och hur det passar med jobbet. Men ungefär en gång i veckan då när jag går regelbundet. Typ oktober till mars. Vad har jag lärt mig under mina tjugo gånger? Har jag blivit bättre?

Tja… Jag har ju blivit bättre för jag orkar simma längre, men tekniken är fortfarande inte den bästa. Dessutom kan jag inte simma frisim, utan kämpar på med bröstsim. Ibland tycker jag att det går bättre, att jag fattat grejen. Kommit på hur jag ska göra för att inte bli så trött i nacke och axlar. För att nästa gång simma 500 meter kortare, helt slut och med en dålig känsla.

Jag blir så stressad av alla andra simmare. Det är en liten och trång bassäng. 4 gånger 25 meter. En bana för vattenlöpning, en för vanlig plask och lek, och så två för simning. En för snabbare simmare och en för motionärer. Oftast är där skolklasser och då finns det bara en bana som är menad för simning. Där ska vi sedan alla trängas.

Det är världens lyx att få hela banan själv. Två funkar ännu, tre är väl okej, men fyra är redan alldeles för många. För trångt och det är svårt att hitta en egen rytm. Jag som inte ens tycker att jag är speciellt snabb, är ändå snabbare än vissa. Då blir jag stressad för att jag inte kommer förbi, att jag inte kan simma i min egna takt. Det är alltid någon i vägen. Och så ger jag upp. Eller inte upp, men blir tvungen att ändra mitt upplägg.

Jag försöker simma 250 meter i ett svep, utan paus, utan att ta i väggen och sparka ifrån. Simma, simma, simma. Men ifall någon är i vägen, simmar jag kanske 100, tar paus, eller vänder tidigare för att komma förbi. Till sist har jag tappat räkningen och vet inte hur mycket jag simmat mer.

Jag tycker ändå att jag blivit så pass bra att andra låter mig passera, för att jag ändå kommer förbi dem. Eller att andra frågar hur långt jag simmat och blir imponerade när jag säger vad. Oftast simmar jag 1500 meter och det är väl bra. Det är betydligt mer än jag simmade den första gången.

Nu väntar jag ännu på att jag ska våga testa mig på frisim. Försöka lära mig. Plaska och kämpa. Någonstans måste jag börja. Nu kan jag simma, nu är jag ju igång. Har konditionen och uthålligheten. Nu ska jag ta nästa steg.