Jag tränar faktiskt annat än löpning också. Jag har nämligen börjat simma och gå på gym igen. Gymträningen känns bra, simningen not so much. Jag har simmat två gånger nu och jag hade glömt bort hur tungt det är. Och svårt. Jag kämpar på med frisim, men kan fortfarande inte ens simma 25 meter. Ibland klarar jag knappt två armtag, innan jag måste sluta och byta till bröstsim. Simning är så en teknikgren.

Gör jag det inte rätt, blir det jättetungt jättefort. Då blir det just två armtag och sedan bröstsim. Och andningen. Suck! Ibland får jag till det, men oftast hostar jag, frustar, får kallsupar. Ändå tycker jag nästan att det är lättare att hitta tillbaka till rätt teknik med frisim än med bröstsim.

Då på våren när jag gick en simteknikkurs visade det sig ju att jag simmat bröstsim fel hela tiden. Med frisim hade jag ingen förkunskap, där gjorde jag bara som instruktören sa. Där lärde jag mig rätt från början. Det är mycket svårare att lära om sig när jag simmat fel hela tiden. Jag märker tydligt med mig själv att jag går tillbaka till min gamla felaktiga teknik i bröstsim när jag blir trött.

Nu när jag simmar med pulsklocka märker jag också hur trött jag blir. Hur högt pulsen stiger. Jag blir andfådd och flåsig. Jag tycker jag har svårt att hitta lugnet, jag blir stressad. Då är det svårt att få till andningen och då blir det inte många meter frisim. Jag tappar koncentrationen för det är för mycket att tänka på. Speciellt nu när jag ännu är nybörjare och måste tänka på vad jag gör. Det kommer inte automatiskt. Simning är en svår teknikgren och det har alltid varit orsaken till varför jag är tveksam till triathlon.

Jag simmar dessutom bara i pool, öppet vatten ska vi inte ens tala om ännu 🙂

Jag gick ju min simteknikkurs för några veckor sedan. Efter det har jag simmat tre gånger. Kan jag då alltså simma frisim nu? Hahahahaa, nej. Jag kan väl säkert simma frisim bättre än vad jag kunde innan kursen, men då låg mina förkunskaper på noll. Nu vet jag tekniken och hur jag ska göra, men ändå är det svårt. Och tungt. Så tusans tungt!

Vad har jag gjort alla andra gånger jag varit till simhallen? Plaskat? Det känns som om det är mycket tyngre med frisim än med bröstsim. Att jag använder helt andra muskler. Jag blir trött, flåsig, pulsen blir hög och allt känns jobbigt. Men sen går det också mycket fortare och det är väl kanske därför jag blir tröttare.

Nu känns det åtminstone som om jag behöver en egen bana, eller mer utrymme. Om jag tidigare också tyckte det var trångt för att jag (tydligen) ändå simmat ganska fort med bröstsim och alltid var i kapp och var tvungen att vänta, är det inget emot hur det är nu. Inte en chans till en egen rytm, när jag hela tiden simmar bakom någon som är långsam. Så fort och bra simmar jag inte ens, men ändå bättre än andra.

Det är just rytmen som är svårast att hitta. Skulle alla bara simma i samma takt som mig, skulle det inte vara ett problem. Långsam eller inte. Jag vill simma i min egen takt. Pausa när jag vill för att nollställa och börja om från början. Gör om, gör rätt. Hitta flytpositionen, och huvudet och andningen. Mot slutet gick det bättre för då var vi färre i bassängen, men då var jag redan så trött att jag inte orkade. Jag tappade tekniken och glömde bort hur jag skulle göra. Det blev allt svårare att hålla fokus.

Nu kommer det att bli en simpaus på några månader. Jag tror simhallen är stängd under sommaren och jag kommer att börja fokusera på maraton. I höst är det sedan nya tag som gäller. Förhoppningsvis minns jag hur man gör 🙂

Knappt hann jag gå min simteknikkurs innan det blev slutsimmat för säsongen. Jag tänkte redan skriva året, men jag ska ju självklart fortsätta simma i höst igen. I och för sig har jag ännu en gång kvar på mitt kort, så riktigt slutsimmat är det inte, men för mig och mamma. För snart är det vår och då väntar istället annan rolig träning. Golf för mamma och självklart löpning för mig.

Idag gick det så inte att simma. Jag vet inte vad som hände. Gjorde jag för tungt i gymmet innan, eller var det bara en dålig dag? Det hjälpte inte heller att det var massor med folk i simhallen. Förra gången hade jag en hel bana för mig själv och kunde öva i lugn och ro. Idag var vi sex på en och samma bana och det blev inte så mycket av mitt övande. Plus att jag blev helt slut.

Jag har glömt bort hur det känns att gå tom. När det helt enkelt inte finns mer att ge och jag bara vill lägga mig ner och vila. Pusta ut. Det har hänt när jag cyklar och det händer ibland vid löpning. Oftast om det är varmt och om jag slarvat med maten. Väggen, soppatorsk, bonking på engelska. Nu var det lite av samma känsla.

Jag tror nog att jag sen i höst när jag fortsätter simma måste ta det lugnare i gymmet ifall jag vill lära mig simma frisim. Att jag måste bestämma mig vad som är viktigast den gången. Gymmet eller simningen. Jag kan inte göra tungt i gymmet och sedan simma frisim efteråt. Inte ännu i alla fall när jag inte har tekniken och konditionen för det.

För jösses vad det är tungt att simma frisim. Jag orkar inte simma 25 meter i ett svep ännu. Förra gången hade jag världens träningsvärk på konstiga ställen. Ryggen, magmuskler, rumpa. Så tungt som jag tyckte att det var idag, kommer jag säkert ha träningsvärk imorgon igen.

Orsaken till att jag gick en simkurs förra helgen var för att jag ville lära mig att simma frisim. Jag har kollat på Youtube videon och har väl haft ett hum om hur jag ska göra, men aldrig vågat testa tidigare. Jag har bara simmat bröstsim när jag varit och simmat. Nu vet jag ungefär hur jag ska göra, nu gäller det bara att öva. Nöta in rätt teknik och få en rutin. Muskelminne.

Igår var första gången jag simmade sedan jag gick kursen. Herrejösses så det är tungt att simma frisim. Jag orkade inte ens simma en längd, 25 meter, i ett svep. Då försökte jag ta det lugnt för att kunna koncentrera mig på tekniken och andningen. Ändå var jag helt slut efteråt. Jag var hela tiden tvungen att pausa, eller byta till bröstsim. Som tur var det väldigt lugnt i bassängen. Jag fick en hel bana för mig själv och hade gott om plats för att öva.

För övning, det kommer det att krävas. Jag tycker att det gick bra. Att jag fick till tekniken och jag tror att jag gjorde rätt. Det kändes åtminstone så. Sen att jag blev tokslut och hade hög puls är en annan sak. Men själva tekniken finns där, nu behöver jag bara öva och träna konditionen.

Det är nästan som när jag börjar cykla på sommaren. Fast jag har sprungit mycket och har en bra kondition, är det en helt annan sak att springa och att cykla. Minsta lilla backe vid cykling och benen tar slut. På samma sätt nu med simningen. Fast jag har simmat mycket och långt, blev det genast mycket svårare när jag bytte simsätt. Som att börja om från början.

Klockan påstår att jag simmade 1400 meter igår, men jag tror det är lite i överkant. Igår var jag så fokuserad på tekniken, att jag helt glömde bort att följa med om den visade rätt eller inte. Jag kan inte koncentrera mig på två saker samtidigt när jag simmar. Igår tyckte jag det var viktigare att öva på att simma frisim, än hur långt jag faktiskt simmade.

Hur kan det vara så svårt att simma? Jag har ju simmat nu i två år, eller snarare har jag simmat över tjugo gånger. Ändå känns det som om jag inte kan någonting. Vilket blev bevisat när jag i helgen gick en simkurs fokuserat på simteknik.

Ibland har jag faktiskt tur med min semester. Att det passade mig att gå kursen. Fredag, lördag och söndag. En timme introduktion på fredag och två timmar på lördag och söndag. Nöta, nöta, nöta. Bröstsim, frisim och lite ryggsim. Teknikövningar och andning. Fokus på att hitta rätt simteknik, inte bara plaska runt.

Det här var precis det jag behövde ifall jag vill bli bättre. Personlig feedback och tydliga instruktioner, inte Youtube videon. Suck alltså! Det är så svårt (och tungt), för mycket att tänka på. Fokuserar jag på att ta rätt armtag, glömmer jag bort att sparka med benen. Sparkar jag med benen, tappar jag bort andningen. Får jag rätt andningsteknik, har jag huvudet fel. Eller armarna. Eller benen. Aldrig att jag skulle få allt att fungera på en och samma gång. Helheten.

Frisim var nästan lättare att lära sig än bröstsim, för där hade jag inga förkunskaper. Där var det ”bara” att göra som instruktören sa. Bröstsim har jag simmat fel hela tiden och det var svårare att korrigera när jag är så van att simma på ett annat sätt.

Nu vet jag i alla fall hur jag ska göra, nu börjar det svåra. Att nöta in rätt rörelsemönster och få rätt simteknik i praktiken. Öva och öva och öva. Hur tusan jag ska kunna göra det när det alltid är så förbaskat trångt i bassängen i Kaarina. Där finns inte plats att öva, där är alltid massvis med folk.

Simningen går såå mycket bättre sedan jag köpte ny klocka. Jag tror det beror på att klockan håller koll på hur långt jag simmar, så jag behöver bara koncentrera mig på att simma. Inte räkna och simma samtidigt. Därför simmar jag nu mycket längre sträckor i ett svep innan vila. Ungefär 500 meter per varv, inte 250 som tidigare. Det var ungefär så långt jag orkade koncentrera mig på räkningen, sedan tappade jag bort mig. Nu simmar jag bara. Idag blev det mitt längsta simpass någonsin. 1725 meter. Tidigare har mitt längsta simpass varit 1650 meter. Det var förra vecka fredag. Nästa vecka siktar jag på 1800.

Jag är så nöjd över simningen just nu. Man ska kanske inte uppmana till konsumtionshets, men nu tusan blev all träning mycket roligare sedan jag köpte ny klocka. Jag skulle träna oberoende, men jag tycker nog att det är roligare nu med den nya klockan. Fast jag gillar ju statistik och att följa med träningen. Hur långt jag simmat, hur mycket jag sprungit, hur mycket styrketräning. Nu blir allting mycket mer exakt, eftersom jag har klockan på när jag tränar. Tidigare har jag gissat. Jag styrketränade i ungefär en timme, simningen var kanske 1500 meter, plus minus lite om jag tappat bort räkningen 🙂 Nu har jag styrketränat i 57 minuter och 4 sekunder och simmat 1725 meter. Löpningen har jag haft koll på, men där finns det istället en massa andra roliga funktioner att testa på nya klockan.

Och så är det mars också! Det är mycket bra saker nu. Sol, vår, simning och övrig träning. Snart har jag semester dessutom.

Hur kan det vara så stor skillnad mellan att simma med klocka versus att simma utan klocka? Det gick så mycket bättre när jag simmade med klocka. Kanske för att jag kunde koncentrera mig på simmandet och inte samtidigt också behövde hålla koll på hur långt jag simmat.

Det brukar gå bra till en början, men sen när jag blir trött tappar jag koncentrationen. Oftast vet jag inte hur långt jag simmat. Bara på ett ungefär. Nu höll klockan koll på allt sånt och jag kunde bara simma.

Jag brukar simma 250 meter och sedan ta en paus. Det är hyfsat lätt att räkna och det är ändå mer simning i ett sträck än säg 100 meter. Som förstås skulle vara enklare att räkna. På onsdagen simmade jag på och som längst blev det 400 meter utan paus. Det är jag jättenöjd över. Jag blev helt förvånad när klockan visade det. 400 meter. Wow! Jag börjar närma mig triathlondistanser i simning.

Jag tycker redan nu efter bara ett simpass och ett löppass igår att det kul med ny klocka och att jag haft nytta av den. Eller nytta och nytta, men den har en massa roliga funktioner. För löpning har min gamla klocka varit bra, men i simningen tycker jag att det ska bli spännande att följa med statistiken. Blir jag bättre, snabbare, hur är pulsen? Tydligen nästan lika hög som när jag springer. Nu kommer jag också att kunna simma intervaller. Kanske simma 100 meter snabbt (snabbare) och 100 meter i mitt vanliga tempo. Nu när jag har en klocka som visar tiden. Jag tror nog att min nya klocka kommer att visa sig vara ett bra köp och ta min simträning till nästa nivå.