Jag simmar fortfarande, även om det inte blir varje vecka längre. Det beror lite på vädret och hur det passar med jobbet. Förra veckan var det dessutom påsk, men nu så. Nu blev det simning igen. Min längsta simning någonsin. 2000 meter(!)

Det är helt galet långt tycker jag. Med tanke på att jag inte simmar såå ofta eller mycket, tycker jag att jag utvecklats massor det senaste året. Med ofta eller mycket menar jag mest att jag simmar en gång i veckan eller varannan vecka från oktober till april ungefär. Inte så att jag simmar tre gånger i veckan hela året, som jag gör med löpningen. Men visst, för någon som aldrig simmar, simmar jag väl både ofta och mycket.

Hur som helst, två tusen meter simning är överlägset min längsta simning någonsin. Jag varvade med att simma bröstsim och frisim. Jag tycker att jag direkt märker när jag haft en längre paus. Tekniken sitter inte lika bra och det tar längre för mig att komma in i ett flow. Skulle jag faktiskt vilja utvecklas som en simmare, borde jag säkert simma oftare. Nu känns det varje gång som om jag börjar om från början. Innan jag kommer ihåg vad jag skulle göra. Just det, sparka med benen. Rotera kroppen. Ner med huvudet. Kom ihåg att andas.

Jag har inte bestämt mig för ifall det var slutsimmat för säsongen eller inte. Nästa vecka blir det ingen simning, för då är det igen helgdagar och det passar inte med mitt jobbschema. Sen efter det hoppas jag ju egentligen att det är sommar redan och att jag kan springa i shorts. Och ifall det är det, väljer jag nog löpning över simning. Men ifall det är slutsimmat, slutade jag åtminstone på topp.

Vad är det bästa med att blogga? Förutom kontakten med andra människor då, det är att det är en dagbok för mig själv. För som om jag annars skulle komma ihåg något. Idag på dagen för fem år sedan var jag för första gången till Kaarinan uimahalli för att simma. Nu fem år senare kan jag simma långt över 1000 meter. Frisim. Från att knappt ha kunnat simma 500 meter bröstsim, till att bara simma frisim och dessutom dubbelt så långt, det är bra. Framsteg så det heter duga.

Dagens simning var igen ett riktigt bra pass. Säkert mitt bästa hittills. Jag började med att simma 100 meter bröstsim, men sedan bytte jag till frisim. Efter det simmade jag bara frisim. Längd på längd på längd på längd. 1400 meter totalt, varav då 1300 meter frisim. Ibland pausade jag lite vid kanten för att hämta andan, och justera glasögonen (måste så köpa nya), men i övrigt simmade jag hela tiden. Jag förstår inte vad som har hänt. När blev jag så bra plötsligt?

För någon månad sedan orkade jag just och just simma 25 meter frisim och nu simmar jag bara det. Det är så kul när det plötsligt känns lätt. Som om jag vet vad jag gör och fattat tekniken. Jag kommer in i en bra rytm, hittar andningen och lugnet och kan simma på. Jag blir inte lika flåsig och andfådd längre, det är inte lika tungt, utan det känns som om det går framåt. Flow. Det är typ mitt favoritord i träningen. När jag inte behöver tänka på vad jag gör, eller kämpa, ta i, utan det går av sig självt. Där är jag nu i simningen. Fem år senare sedan första gången.

*edit. Det är visst imorgon som det är på dagen fem år sedan*

Jag tycker att jag bara bloggar om simning och att jag upprepar vad jag skriver, men det är så kul att simma just nu. Jag vet inte vad som har hänt. När blev jag plötsligt bra på att simma? Det är som om det plötsligt skett en stor förbättring. Från att knappt ha orkat simma 25 meter frisim, till att nu bara simma frisim. Nästan. Jag brukar fortfarande börja med att simma bröstsim, men sedan simmar jag bara frisim.

Idag blev det igen att simma 1500 meter. Det har blivit min standard. Det tar ungefär en timme. Jag tror inte att jag skulle orka simma mycket längre än så. Jag tycker att det är mycket tyngre för musklerna att simma frisim. Efter ett simpass är jag alltid helt slut i kroppen, skakis. Det känns minsann att jag gjort något. Jag är både hungrig och trött, men ändå nöjd och glad. Lite samma känsla som efter att jag sprungit ett långt långpass.

Nu vet jag inte hur jag ska göra för att bli ännu bättre. Bara fortsätta att simma? Eller borde jag börja göra upp en plan? Så som jag gör med löpningen. Intervaller, snabbare varv och så vidare. Fast då krävs det nog att jag simmar oftare tror jag. Just nu är jag väl mest nöjd att jag fattat tekniken och orkar simma längre sträckor frisim i ett svep.

Jag tror kanske att jag skulle vilja testa på att andas vart tredje armtag. Så att det skulle bli mer jämnt. Nu andas jag alltid vartannat och alltid åt höger. Fast sen igen, det verkar ju funka för mig. Kanske det ännu är för tidigt i min simkunskap att börja mixtra och lägga till ”intervaller”. Kanske jag bara ska fortsätta som jag gjort hittills, nu när jag äntligen blivit bättre.

Jag ska blogga om något annat än simning också, men det är det som är roligast just nu. Den träningsform som jag tycker att jag utvecklats mest i. Det är så kul att simma för tillfället. Jag kan simma längd på längd på längd. Frisim. Just kunde jag knappt simma 25 meter i ett svep och nu orkar jag hur långt som helst. Jag förstår inte vad som hänt. När blev jag plötsligt bra på att simma?

Idag simmade jag nästan hela passet i banan för snabba simmare. Jag började i den banan som kallas för kuntouimarit, typ motionärer, men sedan simmade jag bara i banan för snabba. Jag kände mig inte ens i vägen för andra, utan kunde lätt hold my own. Så kul att märka att jag blivit bättre.

Nu får nästa steg bli att minimera mina pauser. 50 meter frisim går ännu lätt utan att pausa vid kanten, men efter det blir det tyngre. Sedan är jag tvungen att hämta andan. 75 meter går fortfarande okej, men sedan är jag tvungen att pausa så länge efter 100 meter, att jag nästan hellre simmar bara 50. För då blir pausen mycket kortare. För nej, jag kan inte pausa vid 75 meter. Då är jag ju vid ”fel” kant. Fast nu när jag tänker på det, varför inte egentligen? För då är jag tillbaka på rätt kant igen, efter nästa 75 meter. Eller så simmar jag bara som det känns bäst…

För just nu känns det riktigt bra och kul att simma. Även om det är synd att inte vara till gymmet innan som tidigare, tror jag nog att det är det som bidrar till att simningen går mycket bättre. För att jag inte är färdigt trött och sliten i musklerna. Jag kan fokusera på att bara simma.

Hur blir man bättre på att simma frisim? Jag tycker jag är hyfsat bra nu, men jag vill bli ännu bättre på att simma frisim. Det är fortfarande svårt och tungt, men nu tycker jag åtminstone att jag platsar i banan för snabba simmare. Om den är ledig det vill säga. Eller inte ledig, men ibland är det trångt där också. Jag försöker välja den bana som är minst trång. Så får jag mest utrymme själv och kan simma i egen takt.

Jag kämpar på och det är väl det som är nyckeln ifall jag vill bli bättre. Öva, öva och öva. Simma, simma, simma. Nu klarar jag av att simma 50 meter frisim i ett svep. Pausa lite vid kanten och på det igen. 50 meter igen och en liten paus och så vidare. Det känns helt okej. Inte lika tungt och flåsigt som då som jag knappt kunde simma 25 meter. Nu simmar jag ändå dubbla sträckan och det känns lika lätt. Eller lika svårt, hur man nu vill se på det. Men inte dubbelt så tungt fast det är dubbla sträckan. Så jag har ju blivit bättre.

Nu tror jag att nästa steg kommer att vara att försöka minimera pauserna. Minimera att simma bröstsim mellan varven och fokusera på att bara simma frisim. Riktigt nöta in tekniken och bli bättre den vägen. Jag skulle så vilja gå en fortsättningskurs i simteknik. Få en uppdatering om mina kunskaper. Tänk på det här, gör si eller så. För nu tycker jag själv att jag fattat tekniken, men tänk om det är helt fel. Och så nöter jag in fel teknik. Som det visade sig vara med bröstsim. Där hade jag simmat i två år och så var det helt fel. Och nu är det svårt att olära sig det…

Jag vet inte vad som har hänt med min simning, men det känns som om jag plötsligt har blivit bra på att simma. Bättre i alla fall. Jag kan simma längd på längd med frisim nu. Inte efter varann, men det känns som om det inte är långt borta. Tekniken sitter och andningen fungerar. Jag har hittat lugnet och känner mig plötsligt bra på att simma. Som om jag vet vad jag gör och kan vara i banan för snabba simmare.

Jag brukar simma 25 meter frisim och sedan 25 meter bröstsim och så varvar jag på det sättet hela tiden. Ibland blir det kanske lite mer bröstsim och ibland pausar jag vid kanten, men jag tycker ändå att det känns som att jag simmar nu. Inte bara plaskar runt och försöker.

Nu är det ju förstås just typiskt att precis när jag har hittat tekniken, blir det en paus på några veckor. Jul och julledigt och nyår och helger och säkert också proppfullt i bassängen. På grund av julledigt och nyår och nyårslöften och sånt.

Idag var det också proppfullt i bassängen. Två skolklasser back to back betydde att vi som ville simma hade en ynka bana att dela på. Som mest var vi sju stycken på den banan och 25 i hela bassängen. Fyra gånger 25 meter är alldeles för liten bassäng för så många personer. Men jag kämpade på med min simning och försökte hålla egen takt. Simma i min rytm och pausa vid behov. Det blir ganska naturliga pauser när man är så många som simmar.

Just nu känns simningen riktigt kul och som om jag har gått framåt. Nästa steg blir att försöka simma längre sträckor med frisim. För det är det jag vill bli bra på.

Gissa vem som idag gjort sitt första simpass sedan april? Gissa vem som också är helt skakis i kroppen nu? Både på grund av mitt första simpass och på grund av gymträning samtidigt. Innan alltså. Jag hade helt glömt bort hur slut jag blir av att simma. Däremot är jag nästan förvånad över hur bra det gick idag.

Jag hade förväntat mig katastrof, men det gick mycket bättre än jag trott att det skulle gå. Jag tror att det hjälpte att jag hade hela banan och nästan hela bassängen för mig själv. Gott om plats för att simma och öva på frisimstekniken. Tekniken finns nog där någonstans ännu, men det är fortfarande väldigt tungt. Jag orkar simma max 25 meter frisim, innan jag är tvungen att byta simsätt. Sedan simmar jag 25 meter bröstsim och så försöker jag med frisim igen. Öva, öva och öva. Hitta lugnet, fokusera på andningen, bli inte stressad. Jag tycker ändå att det gick ganska bra idag.

Det blev 1300 meter simning, även om Garmin påstår nästan det dubbla. Jag förstår inte vad det är för fel. Den är inte ens nästan rätt. Jag märkte hur fel den visar när jag hade stannat vid bassängkanten för att hämta andan en stund. Jag pausade inte klockan, utan lät tiden gå, för jag pausade så kort stund. Ett par sekunder bara. Då tyckte Garmin att jag simmat 50 meter? Det är inte konstigt att den påstår att jag simmat över 2000 meter om den hittar på distanser när jag bara står stilla.

Den har säkert visat fel varje gång, men då har jag mest tänkt att det är jag som tappat räkningen. Men idag var jag helt säker på att jag simmat 200 meter innan jag pausade och då tyckte klockan 375. Vilket absolut inte kan stämma eftersom banan mäter 25 meter och jag startade och stannade vid samma kant. Så då borde det antingen vara 350 meter eller 400.

Men nå ja, sak samma. Första simpasset gjort och med bra känsla dessutom. Klockan får väl visa vad den vill.