Kategoriarkiv: Simning

Hur går det med min simträning?

Eftersom jag varit till gymmet två gånger, betyder det också att jag simmat två gånger. Hur går det med min simträning? Helt okej. Första gången inte alls bra, men det skyller jag på folkmängden. Andra gången, betydligt bättre. Jag var till och med i banan för snabba simmare.

Första gången vet jag inte inte hur långt jag simmade. Jag tappade bort räkningen, men kanske 800 meter. Det var så mycket folk och trångt i bassängen att det var svårt för mig att simma. Att hitta min egen rytm. Det var hela tiden någon i vägen. Det var armar och ben och sparkar och trångt. Vilket kanske i och för sig är bra träning inför triathlon. Då tror jag inte att själva simningen är det svåraste, utan just att behöva trängas med alla andra. Och öppet vatten och vågor då.

hur går det med min simträning

Nu på tisdagen gick det betydligt bättre med min simträning. Ibland hade jag till och med hela banan för mig själv. Världens lyx! Därför blev det också mycket längre simning, med hela 1500 meter. Jag kunde simma i egen takt och fokusera på mitt. Ibland var vi två på banan, men det är ännu helt okej. Tre funkar ännu, fler än det och vi är för många.

Jag tycker kanske att jag börjar märka en liten förbättring. Att jag kanske lite börjar hitta tekniken. Jag blir inte lika tokslut i armar och nacke, utan jag flyter bättre och har ett längre glid. Sen att jag fortfarande bara simmar bröstsim är en annan sak. Jag vet inte hur jag ska börja simma frisim. Bara flaxa runt? Om jag är ensam på banan stör jag ju ingen, men om det är många som faktiskt vill simma som konditionsform är det kanske inte läge för mig att börja öva. Och ibland är där så mycket folk i den banan som är avsedd för… Lek? Plask? Att det inte skulle bli mycket av mitt tränande där heller. Idealet skulle ju vara hela bassängen för mig själv och ingen som ser på 🙂

 

1

Urlakad och vrålhungrig

Det är mycket om simning just nu, men det är det som känns intressantast för tillfället. Där jag har mest utvecklingspotential och mest funderingar. Löpningen rullar på och jag längtar efter intervaller och snabbskor. Det känns som det är nära, eftersom gatorna börjar vara sopade. Cykelsäsongen har jag inte inlett ännu, eftersom det är alldeles för kallt för det. Senast i morse kom det snö. Men simning, där finns det mycket att skriva om. Om hur min hunger har nått nya höjder och hur jag efter dagens simpass känner mig helt urlakad.

urlakad och vrålhungrig

Jag simmade mina planerade 1500 meter och det känns i kroppen. Jag har inte träningsvärk, men känner mig trött i musklerna. Urlakad och slutkörd. Men ändå på ett bra sätt. På samma sätt som efter ett långpass löpning. Nöjd och lycklig över genomförd träning, men trött i kroppen. Hungern ska vi inte ens prata om. Min mage är som ett bottenlöst hål. Jag äter och äter.

Idag tycker jag att simningen kändes bra trots att jag simmade mitt längsta pass någonsin. Tidigare har jag vilat efter 100 meter, men nu simmade jag upp mot 250 meter innan jag stannade. Så träningen har väl ändå effekt, även om jag kanske inte alltid märker det. Jag tycker kanske att jag orkar simma bättre.

Jag tror att det också hjälper att jag bestämt mig för att inte göra så mycket armövningar på gymmet innan. Istället fokusera mer på ben och tyngre vikter, eftersom jag ändå inte har tillgång till det hemma. Jag är mycket svagare i armmusklerna och klarar mig bra med de vikter jag har hemma. Medan benen behöver mer belastning. Så win win.

Nu, mera mat!

 

3

Hur blir man bättre på att simma?

Hur blir man bättre på att simma? Jag kämpar på med simningen och tror nog att jag kommer att få kämpa länge ännu. Jag tycker kanske inte att jag blivit bättre. För varje gång simmar jag längre, men det känns inte som om det klickat. Som om jag fattar hur jag ska göra. Jag harvar på, simmar längd efter längd, men det händer inte så mycket. Åtminstone inte som jag märker.

Träningen har säkert ändå effekt och jag hoppas att det går som med cyklingen. Att det plötsligt lossnar, jag fattar tekniken och kapar flera minuter från personbästa. Även om jag inte märker någon skillnad från gång till gång, så kanske ändå något händer. Att det inte är förgäves.

Som längst har jag simmat 1300 meter. Vid nästa simpass siktar jag på 1500. Det är klart att jag har blivit bättre, eftersom jag simmade 700 meter första gången jag var till simhallen. Nu är jag ändå uppe i dubbla distansen. Jag blir bara frustrerad när jag kämpar och kämpar och inte märker någon skillnad. Jag vill ha snabba resultat. Eller ens lite resultat som gör det värt allt slit.

hur blir man bättre på att simma

Triathlon känns ännu väldigt avlägset. Till och med sprintdistansen har jättelång simning, 750 meter tror jag. Jag som knappt kan simma det i bassäng, hur tusan ska jag klara av att simma så långt i öppet vatten. Bland en massa andra människor och vågor.

Jag tycker att min simning går bäst när jag är ensam i banan. Direkt det kommer någon annan som jag måste anpassa mig till, tappar jag allt. Jag kommer inte in i någon rytm. Kommer det någon emot mig på banan bredvid får jag kallsup av svallvågorna. Eller så blir jag stressad och tycker att jag är i vägen.

Det gick åtminstone lite bättre att simma nu när jag äntligen har simglasögon. Jag kände mig som värsta proffset. Tyvärr visade det sig att löparjackan som jag beställt inte hade fickor, det blev retur på den. Även om den annars var just en sån som jag letat efter, behöver jag nog en ficka. Ens en liten innerficka att ha nycklar i.

1

När man inte simmat på länge

När man inte simmat på länge är det kul. När man inte simmat på länge är det också tungt. Och svårt. Och jobbigt. Hur kan det vara så svårt att simma? Jag har aldrig varit bra på att simma, men idag kändes det som om jag tappat allt. Jag kämpar och kämpar, men det händer inget. Tungt för nacken, skakiga armar, dålig teknik och ingen flytförmåga. Hur ska jag någonsin bli bättre?

Är det bara att nöta? Simma längd på längd och hoppas på att jag i något skede fattar grejen. Jag vill ju inte ens simma bröstsim, utan jag vill simma frisim, men det känns ännu svårare. Är det viktigare att simma långt och mycket, men bröstsim, eller att simma kortare, men försöka simma frisim?

när man inte simmat på länge

Äh den frågan kan jag nog nästan svara på själv 🙂 I dagsläget skulle frisim i så fall bli typ fyra meter. Kanske det är bättre att jag blir van och bekväm med vattnet först, innan jag börjar lägga in teknikövningar. Simma frisim i början och sedan byta teknik när jag blir trött. För att på det sättet ändå få in mängd. Ja, jag svamlar nu.

Idag blev det trots en dålig känsla ändå 1000 meter. Jag skulle säkert orka simma längre, konditionen är det inget fel på. Det är nog tekniken som stoppar mig. Jag blir trött i armar innan flåset. Jag vill inte pausa hela tiden, utan jag vill komma in i ett flow. Just nu stannar jag efter fyra längder, 100 meter. Vid det laget har jag redan tappat tekniken så mycket att jag måste göra en omstart.

Nu har jag i alla fall förnyat mitt kort, så nu har jag tio gånger på mig att bli bättre. På den tiden måste jag väl förbättras? Och nu ska jag köpa simglasögon.

2

Har jag blivit bättre på att simma?

Idag var jag och simmade för sista gången. Jag kommer nog säkert att förnya mitt kort nästa år, men just nu blir det en paus. Förhoppningsvis inte lika lång paus som senast. Vad har då tio gånger, eller egentligen åtta, lärt mig? Har jag blivit bättre på att simma?

bättre på att simma

Jag tycker att det är en svår fråga att svara på. Jag kunde ju simma från början, men gör det aldrig. Aldrig på sommaren och väldigt sällan på semesterresor. Jag brukar mest guppa i poolen, eller i havet. Inte simma simma. Därför blev jag nästan förvånad över hur bra jag kunde/orkade simma första gången vi var till simhallen våren 2020. Då hann jag simma två gånger innan det blev en paus på över ett och ett halvt år. Nu har jag simmat åtta gånger, ungefär en gång i veckan. Ändå vet jag inte riktigt om jag har blivit bättre.

Jag orkar kanske simma längre, men annars tycker jag inte att jag har förbättrats. Idag kunde jag simma 1300 meter, vilket är det längsta jag gjort. Tekniken är fortfarande det svåraste och jag simmar fortfarande bara bröstsim. Jag har inte ens testat på crawl, utan jag kämpar på med bröstsim.

Det känns som om jag inte flyter. Som om jag simmar ”sittande” med korta armtag. Som om jag inte alls kommer framåt, utan simmar upprätt. Jag vet inte vad jag gör för fel eller hur jag ska förbättra mig. Jag trodde att jag skulle bli bättre bara av att simma mer, och få en kontinuitet, men inte. Det är så svårt. Det är inte konditionen det är fel på, utan tekniken. Jag blir mer trött i armar och nacke, än flåsig.

Hur gör man för att bli bättre? Och säg nu inte gå en kurs. Med mitt jobb är det väldigt svårt att få specifika tider att passa, även om en kurs skulle vara kul att kunna delta i.

 

0

Jag behöver simglasögon

Idag hade jag äntligen tid till ögonläkaren som jag varit orolig för i ett par veckor. Min syn har blivit sämre sedan min senaste synkontroll i augusti. Jag ser suddigt och tja, man ska ju inte googla… Det var varken cancer, lossad hornhinna, det var inte ens försämrad syn. Det var ”bara” torra ögon. Nu har jag ögondroppar och en salva och jag hoppas att det hjälper. Vad jag också tror att kommer att hjälpa, är simglasögon. Jag tror i alla fall att det inte gör saken bättre att simma med kontaktlinser i klorvatten. Jag behöver något att skydda ögonen.

jag behöver simglasögon

Simglasögon it is. Jag är redan på jakt efter trailskor, jag kan lika gärna klicka hem ett par simglasögon samtidigt. Och kanske något annat kul. Jag tycker faktiskt att jag förtjänar en belöning efter att ha varit till ögonläkaren 🙂

Imorgon ser jag framemot att simma och fara till gymmet igen. Det känns som evigheter senast, även om det bara varit en paus på en vecka. Jag är fortfarande så dålig på att simma att jag behöver rutinen. Ett simpass varje vecka för att inte tappa det. Simma längre, simma mer och kanske så småningom hitta tekniken. Våga testa på crawl. Kanske ett par simglasögon kan hjälpa där. Att jag vågar lägga huvudet under vatten när jag inte är rädd för att tappa mina kontaktlinser.

Förra veckan blev det heller ingen styrketräning. Tydligen behöver jag rutin även där. Det har varit så kul att vara på gymmet, använda maskiner och lyfta tyngre att jag helt glömt bort att jag faktiskt kan styrketräna hemma också. Men imorgon, då jäklar!

2

Hur kan det vara så svårt att simma?

Hur går det med simningen? Jag har simmat tre gånger nu och det går så där. Varken bättre eller sämre egentligen. Eller det går väl bättre, för jag kan simma längre för varje gång, men tekniken har inte förbättrats. Det är fortfarande jobbigt. Jag kämpar på med bröstsim och har inte vågat testa frisim ännu. Jag vet hur jag ska göra, typ, men att sedan göra det i praktiken är en helt annan sak. Hur kan det vara så svårt att simma?

Idag simmade jag 1000 meter och det är det längsta jag simmat hittills. Det känns ännu väldigt långt till triathlondistanser. Hur ska jag någonsin kunna simma det som krävs? Till och med i sprint är simningen 750 meter. Galet långt. När jag idag simmade 1000 meter då pausade jag för att vila efter 100, plus att jag fick en liten paus vid vändningen vid 25 meter. Simma 750 meter, öppet vatten med en massa andra människor runt omkring? En spark i huvudet, en arm här, ett ben där, vågor. Inte direkt att jag kan ställa mig på botten och vila.

svårt att simma

Okej, nu ska jag inte delta i triathlon inom en snar framtid, jag hinner säkert bli bättre och vänja mig, men just nu känns det övermäktigt. Det är inte konditionen det är fel på, utan helt klart tekniken. Jag blir trött i armar och nacke, men jag blir inte flåsig. Ibland känns det som om jag inte flyter. Som om jag simmar upprätt, snarare än vågrätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska korrigera mina fel. Bara simma mer? Jag är lite sugen på att testa att simma med en dolme. Kanske det skulle hjälpa mig i tekniken, om jag har flythjälp?

1

Comeback i simning

Det är torsdag och det borde egentligen vara dags för middagstips inför helgen, men det här är så stort att det förtjänar ett inlägg. Om min comeback i simning. Efter en paus på över ett och ett halvt år. Två gånger hann vi gå, innan coronan stängde ner allt. Nu kan vi äntligen besöka simhallen (och gymmet) igen.

jag har simmat

Jag var ivrig, jag var pepp och jag var nästan nervös innan. Kan jag ens simma mer? Jag som knappt kunde simma innan heller, och med en paus på över ett år. Hur skulle det gå? Jag simmar aldrig på sommaren, aldrig i Finland och aldrig i öppet vatten. Jag simmar inte överhuvudtaget. Och ja, jag vill delta i triathlon 🙂 Men någonstans måste jag börja. Kaarinan uimahalli med pensionärer på dagtid känns lagom.

Vi började igen med att gå på gymmet. Och jag körde igen i min iver över att kunna använda maskiner med alltför höga vikter för att orka simma efteråt. Jag orkade med vikterna och det är kul att kunna lassa på, men jag är helt slut i musklerna efteråt. Vilket inte är så konstigt egentligen. Men tanken är att simningen ska vara huvudfokus. Styrka kan jag ju ändå träna hemma. Simma kan jag bara göra i simhallen.

comeback i simning

Simningen då? Det gick nästan över förväntan. Jag simmade 550 meter och det tycker jag är en godkänd comeback i simning. Det finns mycket att jobba på, men konditionen är det inget fel på. Det är nog snarare tekniken som stoppar mig från att simma längre. Jag blir mer trött i nacke och armar än flåsig. Nu hoppas jag att det blir en vana att simma en gång i veckan. Först vill jag bli bekväm med vattnet, innan jag gör upp någon form av träningsplan. Just nu känner jag mig som en nybörjare, jag tror att bara jag simmar mer kommer jag att bli bättre. Det här var i alla fall en bra start.

0

Simning, pass två

Äntligen känner jag mig tillräckligt återhämtad från mitt tandläkarbesök att jag kan träna igen. Idag var första gången på en vecka som jag tränade. Kanske inte den lugnaste starten, med både gym plus simning, men oj vad det är skönt att vara igång igen. Jag har saknat träningen. Nu hoppas jag att det vänder och att jag kommer in i en bra rutin. Det har inte blivit mycket träning den senaste tiden. Just som jag trott att jag varit igång, har det hänt något. Jag har blivit tvungen att pausa träningen, och börja om.

Idag blev det igen ett besök till simhallen. Först gym, sedan simning. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp träningen där. Jag vill göra allt, men jag borde välja fokus. Det är bara så kul att vara i gymmet, när jag har tillgång till andra maskiner och utrustning än vad jag har hemma. Jag blandar hejvilt med tunga benövningar, roddmaskin, armar och axlar, crosstrainer. Allt ska testas och alla maskiner användas. När jag sedan kommer i bassängen märker jag att det kanske inte var så smart att göra tunga armövningar. För jag orkar inte simma. Vilket kanske egentligen borde vara mitt fokus?

simning

Idag tycker jag nämligen att simningen gick sämre än det gjorde sist. Jag kom inte in i en bra rytm. Det blir mest tungt för nacken, skuldror och huvudet när jag simmar. Jag blir därför tvungen att sluta simma. Det kan antagligen delvis förklaras med att jag simmar bröstsim, och säkert inte heller med den bästa tekniken. Plus det faktum att jag innan simningen var i gymmet och gjorde tunga armövningar. Plus förstås att det bara är andra gången på typ femton år (?) som jag simma simmat. Jag är inte van. Det är klart att jag blir trött och inte kan. Ännu.

Jag är ivrig på att lära mig simma nu. Efter besöket till simhallen satt jag och kollade på en massa youtubeklipp om simning. Hur lära sig simma (frisim). Nu återstår det bara att omsätta allt jag lärt mig genom att titta på videon i praktiken 😉

3

Jag har simmat!!

Hur länge har jag tjatat om att jag ska börja simma? Fyra år? Hur många gånger har jag simmat under den perioden? Noll. Eller kanske tre fyra gånger, ifall det räknas att jag guppat i havet på resor. Gissa vad jag har gjort idag? Jag och mamma var till Kaarinan uimahalli och jag har simmat. Riktigt simma simmat, längd på längd på längd. Inte bara plaskat i den varma bassängen och slappat i bubbelpoolen.

jag har simmat

Det var inte så farligt som jag trodde att det skulle vara. Inte så kallt, jag fick inga kallsupar, jag sjönk inte, utan jag kom in i en bra rytm. Säkert med en gräslig teknik och jag kan fortfarande bara simma bröstsim, men det första steget mot triathlon är nu taget. Totalt simmade jag kanske 500 meter, jag tappade bort räkningen i något skede. Kortaste simsträckan i triathlon är 750 meter, men ifall loppet går i pool är det oftast bara 400 meter simning. Enligt den säkra källan Wikipedia. Det känns ändå överkomligt. Jag var inte så dålig som jag trodde att jag skulle vara. Jag kunde ju simma. Ibland var jag tvungen att pausa lite, men jag kunde ändå simma flera längder i rad.

Nu är planen att fortsätta simma och bli bekväm med vattnet. Vi köpte ett tio gångers kort med mamma. På den tiden måste jag väl hinna bli bättre? Jag tänker fortsätta simma bröstsim, åtminstone några gånger ännu. Idag var det smockfullt i bassängen och det kändes inte riktigt som rätt tillfälle att testa på crawl/frisim. Jag tror att jag behöver mer utrymme för det, mindre folk omkring mig. Dessutom tror jag att jag måste investera i ett par simglasögon. Hur gör ni som simmar med kontaktlinser? Kan man simma med kontaktlinser? Jag kan inte simma utan, för då ser jag inget. Och jag kan knappast simma med mina glasögon ifall jag vill lära mig frisim? Och hur simmar man ens frisim? Eller jag vet ju hur man gör i teorin, men inte i praktiken. Det skulle bara bli ett enda plaskande. Därav behov av utrymme 🙂

Men ett steg i taget. Jag har simmat idag! Det ni!

Och så var vi på gymmet också!

4