Dagens löppass var det bästa löppasset sedan maraton. Det första där jag kanske kände mig som mig själv igen. Att det rullar på och att jag kommer in i ett flow. Där det känns som om jag kan fortsätta att springa. Bra tempo, pigga ben och bra flås. 

Efter maraton känns det alltid motigt att springa. Träningen inför kräver mycket med långa långpass och mycket mängd. Snabba intervaller och en tung känsla i benen. Sedan är själva loppet förstås krävande och efteråt tar jag alltid en planerad lugnare period. Promenader och lättare träning. Men sen känns det alltid tungt, sen när jag känner mig redo och vill springa igen. Därför är jag nu glad över att vara tillbaka. Jag tror nämligen att dagens pass var det bästa löppasset sedan maraton. 

Nu var det visserligen bara ett pass ännu, som det kändes bra på. Jag vet att det kan vända igen, men nu känns det åtminstone som om det är på rätt väg. Det här passet gav hopp, nu orkar jag jobba vidare för att jag märker resultat. Inte för att jag egentligen har något mål att jobba vidare emot just nu, men jag vill inte helt förfalla heller 🙂 Jag vet att det kommer att löna sig sen på våren i alla fall. Sen när jag inleder nästa block av maratonträning. 

Jag tycker ändå om att ha ett mål att jobba emot. Nu känns det lite tomt, som om jag inte vet vad jag ska satsa på. Ska jag fokusera på simningen? Eller mer styrketräning? Eller ingenting alls, för snart är det ändå jul och jag kommer att jobba, jobba och jobba. Ingen tid för fokuserad träning.

Men just idag, på dagens löppass, kändes det i alla fall bra och det tänker jag fokusera på.