Etikettarkiv: träningsglädje

Comeback i simning

Det är torsdag och det borde egentligen vara dags för middagstips inför helgen, men det här är så stort att det förtjänar ett inlägg. Om min comeback i simning. Efter en paus på över ett och ett halvt år. Två gånger hann vi gå, innan coronan stängde ner allt. Nu kan vi äntligen besöka simhallen (och gymmet) igen.

jag har simmat

Jag var ivrig, jag var pepp och jag var nästan nervös innan. Kan jag ens simma mer? Jag som knappt kunde simma innan heller, och med en paus på över ett år. Hur skulle det gå? Jag simmar aldrig på sommaren, aldrig i Finland och aldrig i öppet vatten. Jag simmar inte överhuvudtaget. Och ja, jag vill delta i triathlon 🙂 Men någonstans måste jag börja. Kaarinan uimahalli med pensionärer på dagtid känns lagom.

Vi började igen med att gå på gymmet. Och jag körde igen i min iver över att kunna använda maskiner med alltför höga vikter för att orka simma efteråt. Jag orkade med vikterna och det är kul att kunna lassa på, men jag är helt slut i musklerna efteråt. Vilket inte är så konstigt egentligen. Men tanken är att simningen ska vara huvudfokus. Styrka kan jag ju ändå träna hemma. Simma kan jag bara göra i simhallen.

comeback i simning

Simningen då? Det gick nästan över förväntan. Jag simmade 550 meter och det tycker jag är en godkänd comeback i simning. Det finns mycket att jobba på, men konditionen är det inget fel på. Det är nog snarare tekniken som stoppar mig från att simma längre. Jag blir mer trött i nacke och armar än flåsig. Nu hoppas jag att det blir en vana att simma en gång i veckan. Först vill jag bli bekväm med vattnet, innan jag gör upp någon form av träningsplan. Just nu känner jag mig som en nybörjare, jag tror att bara jag simmar mer kommer jag att bli bättre. Det här var i alla fall en bra start.

0

Bra cykelform just nu

För någon vecka sedan cyklade jag min snabbaste tid hemifrån jobbet någonsin. Då trodde jag att det var en engångsföreteelse, men den goda formen fortsätter. Jag har aldrig varit i så bra cykelform som jag är i just nu.

bra cykelform

Förra sommaren när jag också cyklade mycket till och från jobbet, då tog det kring timmen. Jag var kanske några gånger under timmen när jag cyklade hemåt, men det hände inte ofta. Det handlade mer om tur, medvind och goda förutsättningar, än om bra cykelform och starka ben. Min snabbaste tid från i fjol var 58:10.

Nu verkar det som om jag höjt mig en nivå. Jag cyklar nästan varje gång hemåt på under en timme. Det som förra året var min snabbaste tid, är nu standard. På riktigt snabba och bra dagar, cyklar jag på 56 minuter. Väldigt nära mitt rekord alltså. Dessutom tycker jag att det finns mer att ge.

Jag blir inte lika trött i uppförsbackar, utan jag orkar trampa. Jag har hittat tekniken igen. Hur jag ska sitta på cykeln för att få mer kraft när jag trampar. Jag behöver inte växla ner till lägsta växeln, utan orkar trampa uppför med hög växel. Jag cyklar förbi folk i uppförsbackar. Benen känns som om de hänger med och jag blir inte lika flåsig. Någonting har hänt.

Mitt snittfart har blivit snabbare. Just nu är det på 19 km/h för hela året, men 20 för juli. Förra året var det på 18 och 2019 låg det på 17. Längre än så har jag inte statistik på jogg, men då blev det bara sporadiska cykelpass.

Det är så kul att märka att träningen ger resultat. Att jag går framåt i utvecklingen. Att jag blir snabbare och bättre. Det är inte bara en känsla, utan klockan bevisar det jag själv känner.

 

3