Jag vet inte vad som har hänt med min simning, men jag känner mig plötsligt som ett simproffs. Jag kan simma längd på längd med frisim efter varandra. Inte så att jag blir tokslut innan jag ens simmat 25 meter, utan jag kan lätt simma 25 meter, vända och simma 25 meter till. Frisim. Jag. Vad har hänt?

Det är jättekul att simma just nu. Jag vill bara simma mer och mer. Jag tror det var förra veckan som jag för första gången testade att simma 50 meter frisim i ett svep. Det gick utan problem, trots att det var det sista jag gjorde. Jag blev nästan förvånad. Idag testade jag att göra det flera gånger. Det gick också hur lätt som helst. Nästa steg blir att inte ta pauser vid kanten och försöka öka på längden jag simmar i ett svep.

Nu blir det (tyvärr) ganska naturliga pauser, eftersom det idag var proppfullt i bassängen. Som mest var vi sju stycken på samma bana. Just som jag tycker att jag lämnat ett bra utrymme mellan mig och den som är framför mig, klämmer en annan sig emellan. Tack för det! Nu är jag tvungen att pausa ännu en stund för att inte efter två armtag simma på dig. Fast det är kanske därför det känns så lätt, eftersom jag pausar?

Hur som helst, det är så kul att känna sig som ett simproffs. Jag vet ju att det är långt ännu tills jag vågar mig ut i öppet vatten, men just nu känner jag mig åtminstone bra i poolen. Som om jag vet vad jag gör och som om jag faktiskt kan simma frisim. Jag försöker inte längre och ”plaskar”, utan det har hänt något med tekniken.

Jag tror att det idag blev årets bästa simning. Ibland går det bra helt enkelt. Jag kommer in i rytmen och andningen och kan simma längd på längd på längd. 1500 meter simning idag och det kändes riktigt bra. Som om jag vet vad jag gör. Tekniken sitter och andningen fungerar.

Jag tror att det hjälpte att vi inte var till gymmet innan. Att det bara blev simning. Jag var inte trött färdigt när jag började simma från att ha varit en timme i gymmet, utan jag var pigg och fräsch i musklerna. Jag tror också att det hjälpte att jag fick simma ostört. Vi var bara två stycken på samma bana och i något skede var jag till och med ensam. Hur mycket utrymme som helst. Då kan jag bara fokusera på mig själv och min simning. Pausa när jag vill och simma i egen rytm. Jag behöver inte bli stressad över sådana som simmar långsammare än mig, men inte heller känna att jag är i vägen för sådana som är snabbare än mig.

Nu vet jag ju tyvärr att från ha gjort årets bästa simning idag, att nästa gång kommer att vara katastrof. Eller åtminstone sämre. Då kommer inget att stämma. Det kommer att vara trångt i bassängen, jag kan inte simma i egen takt, andningen kommer inte att funka och allt kommer bara att kännas tungt. Jag är inte där ännu att det skulle vara frågan om skicklighet, det handlar snarare om tur. Ibland går det bättre och ibland sämre. Eftersom det idag gick bra, är det nästan garanterat att det nästa gång går dåligt.

Men nu tänker jag njuta av det goda känslan. Och äta. Jag har glömt bort hur hungrig jag blir av att simma. Och tokslut efteråt.