Etikettarkiv: träningsglädje

Det är kul att springa

Jag satsar ju mer på styrketräningen nu på hösten, men jag vill ändå springa. Förstås. Det vill jag väl alltid. Igår blev det ett riktigt bra pass. Det längsta sedan maraton, med en bra känsla hela passet. Jag blev igen påmind om hur kul det är att springa när det stämmer. Lätta ben, bra flås, bra podd i öronen, fredag och ledig helg på kommande. Vem vill inte springa då?

kul att springa

Totalt blev det nio kilometer, varav sex kilometer på spånbanan. Jag hade inte egentligen tänkt springa där. Jag brukar inte springa där så här sent på året, för det kan vara ganska blött och lerigt. Kanske till och med halt med rötter och blöta löv och sånt, och jag har ju en tendens att falla. Men det var riktigt kul att springa där igen. Det passar mig bra. Jag brukar gå i de brantaste backarna, men annars springer jag. På det sättet får jag inte naturliga pauser och orkar därför också springa längre.

Jag vet inte vad som hände igår. Hur det stämde så bra med löpningen. Jag har nämligen tränat två rejäla styrkepass den här veckan och det känns i kroppen. Jag gjorde lite nya övningar på torsdagen och jag har sån träningsvärk. Ändå kändes det super att springa igår. Jag som till och med trodde att jag skulle träna mindre den här veckan och istället visar det sig att bli en ännu bättre träningsvecka än förra veckan. Jag tror nämligen att jag ska springa imorgon också.

Det är så här jag vill att träningen ska vara på hösten. Mest styrketräningen som känns att det tar och bra löppass däremellan.

Det går åt rätt håll

Lämna ett svar

Det går åt rätt håll med träningen nu. Jag märker framsteg både i löpningen och i styrketräningen. I styrketräningen kan jag öka på vikterna och känna mig stark, och i löpningen kan jag springa längre sträckor igen. Absolut inga långpass ännu, men det siktar jag inte heller på. Men jag kan springa längre sträckor utan att pausa och närmar mig tio kilometer igen. Det känns ändå som standard för mig. Det vill jag kunna springa vilken dag i veckan som helst, oberoende om jag återhämtar mig från maraton eller satsar på styrketräning.

Det är alltid kul att se resultat, att det går åt rätt håll. Just nu tränar jag kanske tre gånger i veckan, ibland fyra. Lite beroende på hur det passar med jobbet. Det blir fortfarande promenader, ibland med Charlie och ibland ensam. Jag siktar på att träna styrka två gånger i veckan och springa två. Det känns som en lagom dos och en bra kombination. Sen när vi börjar simma igen, blir det antagligen ett sim/gympass, ett styrkepass hemma och två löppass. Men sen är det klart att vädret spelar en roll också.

det går åt rätt håll

Just nu när jag inte tränar för något specifikt löpmål, behöver jag inte springa om det ösregnar. Jag behöver inte pressa in träningen om jag har ett tight schema på jobbet. Det är faktiskt helt okej att bara ligga på soffan och se på Masterchef Australia. Det är mitt favoritprogram på tv. Jag har sett alla säsonger och blir alltid inspirerad till att laga mat. Ta det som ett tips!

Comeback i simning

Lämna ett svar

Det är torsdag och det borde egentligen vara dags för middagstips inför helgen, men det här är så stort att det förtjänar ett inlägg. Om min comeback i simning. Efter en paus på över ett och ett halvt år. Två gånger hann vi gå, innan coronan stängde ner allt. Nu kan vi äntligen besöka simhallen (och gymmet) igen.

jag har simmat

Jag var ivrig, jag var pepp och jag var nästan nervös innan. Kan jag ens simma mer? Jag som knappt kunde simma innan heller, och med en paus på över ett år. Hur skulle det gå? Jag simmar aldrig på sommaren, aldrig i Finland och aldrig i öppet vatten. Jag simmar inte överhuvudtaget. Och ja, jag vill delta i triathlon 🙂 Men någonstans måste jag börja. Kaarinan uimahalli med pensionärer på dagtid känns lagom.

Vi började igen med att gå på gymmet. Och jag körde igen i min iver över att kunna använda maskiner med alltför höga vikter för att orka simma efteråt. Jag orkade med vikterna och det är kul att kunna lassa på, men jag är helt slut i musklerna efteråt. Vilket inte är så konstigt egentligen. Men tanken är att simningen ska vara huvudfokus. Styrka kan jag ju ändå träna hemma. Simma kan jag bara göra i simhallen.

comeback i simning

Simningen då? Det gick nästan över förväntan. Jag simmade 550 meter och det tycker jag är en godkänd comeback i simning. Det finns mycket att jobba på, men konditionen är det inget fel på. Det är nog snarare tekniken som stoppar mig från att simma längre. Jag blir mer trött i nacke och armar än flåsig. Nu hoppas jag att det blir en vana att simma en gång i veckan. Först vill jag bli bekväm med vattnet, innan jag gör upp någon form av träningsplan. Just nu känner jag mig som en nybörjare, jag tror att bara jag simmar mer kommer jag att bli bättre. Det här var i alla fall en bra start.

Bra cykelform just nu

2 svar

För någon vecka sedan cyklade jag min snabbaste tid hemifrån jobbet någonsin. Då trodde jag att det var en engångsföreteelse, men den goda formen fortsätter. Jag har aldrig varit i så bra cykelform som jag är i just nu.

bra cykelform

Förra sommaren när jag också cyklade mycket till och från jobbet, då tog det kring timmen. Jag var kanske några gånger under timmen när jag cyklade hemåt, men det hände inte ofta. Det handlade mer om tur, medvind och goda förutsättningar, än om bra cykelform och starka ben. Min snabbaste tid från i fjol var 58:10.

Nu verkar det som om jag höjt mig en nivå. Jag cyklar nästan varje gång hemåt på under en timme. Det som förra året var min snabbaste tid, är nu standard. På riktigt snabba och bra dagar, cyklar jag på 56 minuter. Väldigt nära mitt rekord alltså. Dessutom tycker jag att det finns mer att ge.

Jag blir inte lika trött i uppförsbackar, utan jag orkar trampa. Jag har hittat tekniken igen. Hur jag ska sitta på cykeln för att få mer kraft när jag trampar. Jag behöver inte växla ner till lägsta växeln, utan orkar trampa uppför med hög växel. Jag cyklar förbi folk i uppförsbackar. Benen känns som om de hänger med och jag blir inte lika flåsig. Någonting har hänt.

Mitt snittfart har blivit snabbare. Just nu är det på 19 km/h för hela året, men 20 för juli. Förra året var det på 18 och 2019 låg det på 17. Längre än så har jag inte statistik på jogg, men då blev det bara sporadiska cykelpass.

Det är så kul att märka att träningen ger resultat. Att jag går framåt i utvecklingen. Att jag blir snabbare och bättre. Det är inte bara en känsla, utan klockan bevisar det jag själv känner.