Jag började träna/springa för tre år sedan ungefär. Då var jag lite smått överviktig och började i princip från noll. Mina första springturer var nog inte så mycket spring utan mera gång varvat med några steg springandes. Så rent fysiskt har ju träningen förändrat mig och min kropp.

Idag kan jag ju springa, ganska långt och snabbt t.o.m., och så har jag gått ner mina trivselkilon. Det var dock aldrig min målsättning med att jag började träna, jag var helt enkelt trött på att vara inaktiv. Jag var trött överlag och det är jag inte i dagsläget. Jag får energi av att träna helt enkelt.

Jag jobbar mycket, det blir långa dagar ibland, upp till tio timmar. När folk frågar mig hur jag ännu orkar träna efter att jag jobbar så mycket, så brukar jag svara att det är nog tvärtom. Jag skulle aldrig orka jobba så mycket ifall jag INTE tränade.

Min träning är mitt andhål, det är därifrån jag får energi. Det är det som alltid funkar, som alltid finns där för mig. Det spelar ingen roll om det annars går dåligt i livet, ifall jag har en dålig dag, efter träningen känns allt oftast bättre. Jag märker också att ifall jag INTE tränar, så blir jag väldigt rastlös. Jag har för mycket energi som bara vill ut. När jag nu skriver tränar, så menar jag nog egentligen springa. Det hjälper bäst mot min rastlöshet. Även om jag också gillar att styrketräna benen, så är det inte samma känsla som efter ett löppass.

Min träning har nog gjort mycket för min självkänsla. Jag vet nu att jag kan göra vad jag vill,  jag klarar vad som helst. Jag menar, jag kan för sjutton springa ett halvmaraton, hur svårt kan nåt annat vara liksom?!

Glad midsommar!